Banko- Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1879, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ökande af Riksbankens
för afbetalning slån af sedda fond.

Banko-Utskottet, som haft för afsigt att, på sätt tillförene egt
ruin, till Riksdagens pröfning och afgörande i ett sammanhang öfverlemna
förslag till de ändringar i bankoreglementet, Utskottet ansett böra af
väckta motioner eller inom Utskottet och af Bankofullmäktige gjorda
framställningar i detta hänseende påkallas, har funnit sig af förefintliga
förhållanden manadt att för tids vinnande inkomma till Riksdagen med
särskildt utlåtande rörande de inom Andra Kammaren af Herrar A. P.
Lind, Gustaf Andersson, A. F. Petersson och Jöns Persson väckta motioner,
N:is 19, 44, 111 och 113, om dels ökande af Riksbankens för afbetalningslån
afsedda fond, hvilken för närvarande är faststäld att utgöra
högst tio millioner kronor, dels ock meddelande af bestämmelse i
bankoreglementet om skyldighet för vederbörande styrelser att inom viss
kort tid lemna lånesökande besked, huruvida ingifven låneansökning blifva
bifallen eller afslagen.

Motioriärerne hafva föreslagit:

Herr Lind, med hvilken fem ledamöter af Andra Kammaren sig
förenat: dels att 27 § i nuvarande bankoreglemente må erhålla den förändring,
att till afbetalningslån må kunna användas högst femton millioner
kronor, och dels att en ny bestämmelse i förberörda reglemente införes
derom, att den lånsökande bör af vederbörande styrelse meddelas
besked inom en vecka efter ansökans ingifvande om lånet är bifallet eller
Bih. till Likså. Prof. 1879. 6 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 1 .

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

afslaget, och hvilken föreskrift synts förslagsställaren lämpligast kunna
införas i 32 § 6 mom. af bankoreglementet;

Herr Gustaf Andersson, i hvars förslag sju af Andra Kammarens
medlemmar instämt: dels att 27 § af bankoreglementet får följande förändrade
lydelse: »Till afbetalningslån skola, i den mån ingifna lånehandlirigar
dertill föranleda, användas högst tolf millioner kronor», dels ock
att i 32 § af bankoreglementet må införas stadgande derom, att vederbörande
styrelse skall genast och sist inom åtta dagar pröfva inkommen
lånehandling och deröfver meddela utlåtande;

Herr A. F. Petersson, med hvilken två af Andra Kammarens ledamöter
instämt: att den del af Riksbankens för år 1878 upplupna vinst,
som beslutes skola åt Riksbanken bibehållas, må användas till förstärkande
af den för afbetalningslån afsedda fond; och

Herr Jöns Persson: »att fonden i Riksbanken för afbetalningslån
höjes till maximum tolf millioner kronor, dock med rätt för Fullmäktige
att, då bankens egen ställning och säkerhet påkallar, öfverföra häraf tre
millioner kronor till den fond, som erfordras».

Hvad först beträffar den sålunda ifrågastälda förhöjningen af
Riksbankens för afbetalningslån afsedda fond, hafva Bankofullmäktige
uti infordradt utlåtande anfört följande:

I anledning af dessa förslag få Fullmäktige först erinra, att fonden
för de så kallade omsättningslånen år 1844 utgjorde 13,500,000
kronor, hvarefter den succesivt nedsattes till 9,600,000, men år 1870
höjdes till 10,000,000 kronor, vid hvilket belopp den sedan dess bibehållits;
och har från sistnämnda tid detta belopp varit tillräckligt att
möta lånebehofven ända tills under år 1877, då brist uppstod vid afdelningskontoret
i Göteborg, och under år 1878, då hela fonden blifvit anlitad
och ett ej ringa lånebehof derutöfver yppat sig.

De skäl, som blifvit anförda mot förhöjning af denna fond, hafva
förnämligast varit, att det ej vore öfverensstämmande med eu sund bankförvaltning
att binda en betydlig del af bankens tillgångar i en lånerörelse,
hvars bestämmelser hindrade bankstyrelsen att vid behof och hastigare
än successivt under 27a år åter indraga de utlånade medlen, hvarigenom
bankens förnämsta uppgift att uppehålla myntvärdet skulle kunna i betänklig
grad blottställas; samt att den mindre jordbrukarens intresse,
hvilket med afbetalningslånen i väsentlig mån afses, redan vore tillräckligt
tillgodosedt genom under senare tider öppnade andra låneutvägar.

Att likväl afbetalningslånen, hvilka för Banken medfört särdeles
små förluster, varit och äro till stort gagn för mindre jordbrukare och
näringsidkare, lärer svårligen kunna bestridas, lika litet som det kan

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13

3

visas, att det behof, hvilket de fylla, kan fyllas genom de vanliga hypotekslånen;
och då med afseende å Riksbankens uppgift att befordra
»handelns och alla nyttiga näringars uppkomst och förkofran» äfven en
fond för afbetalningslån blifvit afsatt, synas ofvan anförda skäl hufvudsakligen
böra mana dertill, art fonden bestämmes med hänsyn dels till
andra lånegrenars utveckling, dels till Bankens kapitaltillgångar.

Hvad först beträffar öfriga lånegrenar eller diskontering af vexlar,
utlåning på kortare tid eller uppsägning samt uttag på kreditiv, så har
den 31 December varit utestående i afrundade tal

1869..............................

........................... Kr.

23,133,0ö0

1870..............................

............................. ))

21,182,000

1871...............................

............................. ))

21,687,000

1872..............................

............................. ))

28,012,000

1873................................

............................ »

31,847,000

1874...............................

............................. ))

34,804,000

1875..............................

.......................... ))

32,746,000

1876.............................

............................. »

36,671,000

1877.............................

............................ ))

37,569,000

1878...............................

............................. ))

41,755,000

i hvilka belopp för 1869—1874 äro inberäknade äfven de åt filialbankerna
lemnade förskott.

På omsättnings- eller afbetalningslån har vid samma tider varit
utestående:

1869 ...........

.............. Kr.

9,577,000

—

1870 ...........

.............. ))

9,137,000

—

1871 ..........

.............. ))

7,563,000

—

1872 ..........

................................

.............. ))

5,890,000

—

1873 ..........

.............. ))

5,511,000

—

1874 ...........

.............. »

5,695,000

—

1875 ...........

.............. ))

6,712,000

—

1876 ...........

.............. ))

6,939,000

—

1877 ..........

.............. ))

8,373,000

—

1878 ...........

.............. ))

9,981,000

—

Af denna sammanställning framgår, att den allmänna utlåningsrörelsen
under ifrågavarande tid stigit med något öfver 80 procent, och
att behofvet af afbetalningslån under de senaste åren stigit samtidigt med
lånebehofvet i allmänhet.

För bedömande af Riksbankens förmåga att utan olägenhet bära
den ytterligare utlåning, som genom någon förhöjning af fonden för

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

afbetalningslån skulle kunna uppkomma, vilja fullmäktige erinra derom,
att Bankens kapitalöfverskott utöfver grundfonden, bestående af reservfonden
och reserverade medel, som den 31 December 1869 utgjorde
3,886,336: 86, samma dag 1878 både uppgått till 14,583,398: 38, och
sålunda stigit med 10,697,061: 52.

Om Fullmäktige, med stöd af hvad ofvan blifvit visadt i afseende
å Bankens utlåningsrörelse i allmänhet äfvensom dess under senare åren
vunna förstärkning, sålunda medgifva, att äfven någon tillökning i fonden
för afbetalningslån kan utan obillighet ifrågasättas, qvarstår likväl i det
väsentligaste orubbad den mest betydande anmärkningen mot en sådan
åtgärd, nemligen att derigenom en ännu större del af Bankens fonder
skulle kunna komma att så bindas, att de endast efter jemförelsevis
längre tid kunde vid behof åter indragas. Om Fullmäktige detta oaktadt
nu finna sig böra tillstyrka denna åtgärd, kan sådant endast ske under
förutsättning, att Fullmäktige berättigas handhafva denna lånerörelse på
fullkomligt samma sätt som andra Bankens lånegrenar, och att all tvetydighet
i detta hänseende undanrödjes. I bankoreglementet har nu § 27
följande lydelse:

»Till afbetalningslån skall, i den mån ingifna lånehandlingar dertill
föranleda, användas högst tio millioner kronor.»

Om af denna lydelse kan dragas den slutsats, att Bankens styrelse
skulle helt och hållet oberoende af så väl penningeställningen inom landet
i allmänhet som förhållandet inom Riksbanken ovilkorligt i och för afbetalningslån,
»i den mån ingifna lånehandlingar dertill föranleda», tillhandahålla
ett bestämdt belopp, detta må vara hvilket som helst; om
således den för dessa lån anvisade fond är att betrakta såsom ett på
21|j år beviljadt och ständigt fortfarande kreditiv, utan att Fullmäktige
på denna lånerörelse, i händelse omständigheterna dertill skulle föranleda,
egde tillämpa bestämmelserna i § 14 af bankoreglementet, i sådant fall
skulle Fullmäktige utan tvekan för sin del afstyrka hvarje tillökning af
eu dylik lånerörelse. Det är af denna anledning som Fullmäktige såsom
vilkor för sitt tillstyrkande af tillökning i fonden för afbetalningslånen
uppställa en sådan ändring i nyss åberopade § af bankoreglementet,
att all tvekan om Fullmäktiges rätt och pligt att vid behof göra inskränkningar
äfven i denna gren af utlåningsrörelsen undanrödjes.

Beträffande det belopp, hvartill fonden för afbetalningslån lämpligen
skulle höjas, anse Fullmäktige med afseende å för handen varande
omständigheter och kända lånebehof detsamma kunna bestämmas till tolf
millioner kronor.

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

5

I öfverensstämmelse härmed få Fullmäktige hemställa, att § 27 i
bankoreglementet måtte erhålla följande lydelse:

Till afbetalning slån må användas högst tolf millioner kronor.

Under förutsättning af bifall till denna hemställan torde följdrigtigheten
fordra, att äfven § 32 mom. b erhåller en motsvarande förändring,
och få Fullmäktige hemställa, att nämnda mom. erhåller följande
lydelse:

»Inlemnas till hufvud- eller afdelningskontor ansökningar om lån
af detta slag å större sammanlagdt belopp än tillgångarne medgifva,
prof vas låneansökningarne i den ordning anmälan derom ingått.»

För den händelse att Banko-Utskottet emellertid skulle under för
handen varande förhållanden hysa betänklighet mot att tillstyrka bifall
till den förhöjning i fonden för afbetalningslån, som Fullmäktige här ofvan
föreslagit, anse sig Fullmäktige äfven böra antyda en annan åtgärd, hvarigenom
den redan nu anvisade fonden skulle i någon mån bättre än
hittills motsvara behofvet, nemligen genom att från 6,000 till 4,000
kronor nedsätta det högsta belopp hvarför, enligt § 33 mom. 4 i bankoreglementet,
någon låntagare får i denna fond häfta. Vid hufvudkontoret
äfvensom vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö (från Visby och
Luleå äro uppgifter ännu ej inkomna) var antalet af under åren 1876—1878
beviljade sådana större lån 488 med ett sammanräknad! lånebelopp af
2,641,150 kronor, hvadan, om dessa lån utgått med allenast 4,000 kronor
hvardera, uppkommit en besparing af 689,150 kronor.»

Emot detta beslut skiljaktiga meningar hafva anförts af Fullmäktiges
ordförande, Herr Grefve Lewenhaupt, och vice ordförande, Herr
von Ehrenheim, hvilka anfört:

Herr von Ehrenheim: »I öfverensstämmelse med de åsigter, som uttalades
af Herrar Fullmäktige i utlåtande till Banko-Utskottet den 27
Mars 1878, får jag afstyrka den föreslagna förhöjningen af fonden till afbetalningslån.
Den utlåning, som från denna fond eger rum, är föga
förenlig med en sedelutgifvande banks ändamål och verksamhet, och icke
är det heller lämpligt att i vidsträcktare mån, än nu är förhållandet,
anvisa vissa fonder till vissa ändamål och så medelst återvända till ett
system, som är öfvergifvet och hvaraf den nuvarande fonden för afbetalningslån
är enda återstoden. Val är det sant, att Fullmäktige med
stöd af 14 § i Bankoreglementet kunna indraga äfven afbetalningslånen,
om så pröfvas nödigt, men det är gifvet att, då Riksdagen anslagit ett
visst belopp till en viss slags utlåning, som går ut på att på längre tid
utlemna mindre belopp, så kommer indragning å fonden icke att ske
utan yttersta nödfall, utan de anvisade medlen komma i sjelfva verket

6

Banko- Utskottets Utlåtande N:o 13.

att förblifva undandragna från Bankens rörliga fonder. De lånesökande
skulle ej eller vara rätt väl betjenade, om just vid sådana tider, då efterfrågan
af lån på fonden vore starkast, indragning egde rum. Särskildt
synes mig närvarande tidpunkt vara olämplig att i ifrågavarande slags
utlåning ytterligare binda 2 millioner af Riksbankens tillgångar, då den
temligen rikliga penningetillgång, som Riksbanken för närvarande har, är
till ej oväsentlig del beroende af upp- och afskrifningsmedel samt depositioner
å högst 4 månader, till en del å stora belopp på samma hand,
hvilka medel det ej lärer kunna komma i fråga att fästa i en utlåning,
derifrån de endast med stor svårighet kunna indragas.»

Herr Grefve Lewenhaupt, som, med instämmande i hvad Herr von
Ehrenheim sålunda yttrat, särskildt ville fästa uppmärksamheten å det
betänkliga att ur den egentliga diskonterings- och utlåningsrörelsen draga
ett jemförelsevis så betydligt belopp som 2 millioner för att använda
dem i en så tung lånerörelse, som utlåningen med afbetalningsrätt onekligen
utgör, synnerligast under nuvarande tider, då våra förnämsta exportvaror
lede af högst ogynsamma konjunkturer, och Riksbankens förmåga
att minska olägenheterna häraf samt att genom rediskontering
lemna penningeinrättningar försträckningar genom den föreslagna åtgärden
ej oväsentligen inskränktes.

Banko-Utskottet, som i betraktande af nyttan och fördelen för den
mindre jordbrukaren, tjenstemannen och handtverkaren m. fl., eller med
ett ord för den mindre lånerörelsen i allmänhet, att från ifrågavarande
fond kunna påräkna låneunderstöd funnit välgrundade anledningar för de
väckta förslagen, att fonden, som under de senaste åren visat sig vara
otillräcklig för tillfredsställande af lånebehofvet, måtte varda förhöjd,
har på grund häraf och med afseende å hvad Fullmäktige anfört funnit
sig böra samma förslag på sätt och i den omfattning Fullmäktige härofvan
i främsta rummet föreslagit understödja; i följd hvaraf Utskottet
hemställer:

att § 27 i bankoreglementet måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

Nuvarande lydelsen:

Till afbetalningslån skola, Till afbetalning slån må
i den mån ingifna låne- användas högst tolf milliohandlingar
dertill föran- ner kronor.
leda, användas högst tio
millioner kronor.

7

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

hvarjemte Utskottet, under förutsättning af bifall härtill, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Fullmäktige föreslagit, hemställer: att

§ 32 mom. 6 i bankoreglementet må komma att
lyda sålunda:

Nuvarande lydelsen:

Mom. 1 Afbetalningslån
lemnas etc.

Mom. 2j

Mom! 4 ’ oföräll(lradt.

Mom. 5

Mom. 6. Inlemnas till hufvud-
eller afdelningskontor
ansökningar om lån af detta
slag å större sammanlagdt
belopp, än tillgångarne
medgifva, beviljas lånen i
den ordning anmälan derom
ingått.

Beträffande de af Herrar Lind och G. Andersson i deras förberörda
motioner härförutom väckta förslag, att bestämmelse måtte i reglementet
för Riksbanken införas derom, att vederbörande styrelse skall
genast eller sist åtta dagar efter ingifvande af ansökning om lån hos
Riksbanken erhålla underrättelse, huruvida den blifvit bifallen eller icke
har Utskottet, lika med Fullmäktige, funnit bestämmelse härom icke höra
i reglementet inrymmas, utan ansett i sådant hänseende möjligen erforderliga
föreskrifter böra af Fullmäktige meddelas, hvarför ^Utskottet
hemställer:

att Herrar Linds och G. Anderssons motioner i berörda
hänseende icke må vinna bifall.

Stockholm den 8 Maj 1879.

Inlemnas till hufvudeller
afdelningskontor ansökningar
om lån af detta
slag å större sammanlagdt
belopp, än tillgångarne
medgifva, pröfvas låneansökningarne
i den ordning
de inaått.

På Utskottets vägnar:

O

J. J. EKMAN.

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Reservationer:

af Herr Ekman, med hvilken Herrar A. Peyron och Rettig instämt:
»Jag anser Utskottet hafva bort till antagande af Riksdagen föreslå Fullmäktiges
i Riksbanken uti deras afgifna yttrande i förevarande ärende
alternativt gjorda senare hemställan, och att Utskottet i följd deraf bort, i
stället för de föreslagna ändringarna i bankoreglementets § 27 och § 32
mom. 6, tillstyrka Riksdagen:

att § 33 mom. 4 i bankoreglementet måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelsen:

Såsom låntagare får ej
någon häfta för högre lån
med afbetalningsrätt än
sextusen kronor.

af Herr Wijkander;

af Herr J. Rundbäck: »Till hvarje välordnad bankrörelse lärer val
i första rummet höra, för så vidt den skall motsvara allmänhetens billiga
och berättigade anspråk, att frågor, särskilt de som röra penningetransaktioner
och låneärenden, skyndsamt föredragas och afgöras. För
att ett dylikt förfarande skulle kunna komma att ega rum, jemväl vid
Riksbankens afdelningskontor i orterna, har så anordnats, att styrelsen i
de tvenne större kontoren, nemligen i Göteborg och Malmö, sammanträder
hvarje dag, på det lånesökande och andra må hastigt erhålla svar på
sina ansökningar. Trots denna åtgärd gifver dock senaste revisionsberättelsen
för Göteborgs afdelningskontor, likasom tvenne vid innevarande
riksdag väckta, af flere riksdagsmän underskrifna motioner, i
förening med det mera allmänt rådande missnöjet inom lånedistriktet,
vid handen, att vid pröfningen af de så kallade afbetalningslånen det
pröfningssätt vid nämnda kontor iakttages, att om låneansökningar af
detta slag tillströmma i större mängd än att de för afbetalningslån afsedda
tillgångarne medgifva lånens beviljande, så läggas ansökningarne
i hög och föredragas först när nödig penningetillgång förefinnes. Vid

Såsom låntagare får ej
någon häfta för högre lån
med afbetalningsrätt än
fyratusen kronor.

Banko-Utskottets Utlåtande N;o 13.

9

första påseendet synes ett dylikt förfarande icke sakna skal för sig; men
följden, deraf blir, särdeles i knappa penningetider, som nu, att ''låneansökningar
hopa sig i massa, att lånesökande, äfven de som kunna förete
de bästa papper, få vänta i månader på svar, hvilket helt naturligt vållar
olägenheter.

Enligt reservantens åsigt finnas egentligen endast trenne omständigheter,
som kunna föranleda en bank till att afslå inkomna låneansökningar;
den första, att inga penningar finnas, den andra, att lånesökandes
säkerhet ej kan anses fullt betryggande, och den tredje, att lånehandlingarne
i ett eller annat afseende äro ofullständiga eller felaktiga. Förefinnes
förstnämnda orsak, så kan och bör svar genast lemnas, på det lånesökande
. må se sig om på annat håll. Är någon af de tvenne andra
omständigheterna för handen, kunna och böra de äfven genast besvaras,
på det att lånesökande må, om han så önskar och kan, förstärka säkerheten
eller rätta det felaktiga, utan att behöfva vänta på svaret i månader,
för att sedan efter det handlingarne äro återbekomne och åter inlemnade
ytterligare i månader få vänta på svar. — Ett dylikt förfarande,
ehuru det endast användes vid ett lånekontor, måste rättas; men då
sådant ej med framgång kan ske, med mindre än att ett tillägg eller en
redaktionsförändring sker i bankoreglementet; så får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen behagade besluta, att bankoreglementets 32 § sista
mom. måtte erhålla följande lydelse:

mom. 6. Inlemnas till hufvud- eller afdelningskontor
ansökningar om lån af detta slag å större sammanlagdt
belopp än ^ tillgångarne medgifva, pröfvas låneansökningarne
så fort ske kan i den ordning de ingått.»

Bih. till Biksd. Frat. 1879. 6 Sami, 1 Afä. 8 Höft.

2