Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 April 1879, kl. 2 e. m.
Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda frågor rörande vilkoren
för tillverkning af bränvin.
I enlighet med den af Utskottet i punkten 1 af dess betänkande N:o 1
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin gjorda anmälan får
Utskottet nu, sedan statsverkets behof blifvit till större delen pröfvade, till Riksdagen
afgifva betänkande angående Kongl. Majrts, i en till Riksdagen den 13 sistlidne
Januari aflåten nådig proposition, (N:o 7) framstälda förslag om förböjning i
brän vinstill verkuingsafgiften.
I sammanhang härmed har Utskottet att yttra sig öfver de yrkanden rörande
ifrågavarande afgift, som innehållas i motioner, väckta inom Andra Kammaren
af Herr I. Lyttkens (Nio 69) och Herr G. Hceggström (N:o 70).
Uti omförmälda nådiga proposition har Kongl. Maj:t, under åberopande af
hvad som finnes anfördt i det vid den nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof fogade protokoll öfver finansärenden för den 8 sistlidne Januari,
föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte
dels i fråga om berörda afgift för år 1880 bestämma,
att för^ bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas en afgift af en
krona 20 öre för hvarje kanna bränvin, som innehåller 50 procent alkohol vid
+ 15° å Celsii termometer;
att bränvin, som ligger å nederlag vid bränneri, skall beläggas med den afgift,
som är gällande, då skatteliqviden för detsamma till vederbörande landtränteri
verkställes, samt
Bih. till Riksd. Prot. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft.
1
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N-.o 9.
att den restitution, som åtnjutes vid utförsel af bränvin, för livilket stadgad
tillverkningsafgift blifvit erlagd, skall utgöra en krona 23 öre för en kanna renadt
bränvin och en krona 20 öre för en kanna icke renadt bränvin af normalstyrka;
dels och besluta, att den sålunda föreslagna förhöjningen i afgiften för inom
landet tillverkadt bränvin skall såsom tilläggsbevillning utgå äfven under innevarande
år från den tid, som, efter det Riksdagen i ämnet fattat beslut, af Kongl.
Maj:t kungöres.
Såsom skäl för detta förslag bar uti omförmälda statsrådsprotokoll Herr
Statsrådet och Chefen för Finans-departementet anfört, bland annat, att till betäckande
af de föreslagna utgifterna för år 1880, summa kronor 74,650,000, skulle,
om statsverkets inkomster beräknades utan att några skatteförhöjningar vidtoges,
ett behof af ökade statsinkomster uppstå af 6,494,000 kronor, hvilket Herr Statsrådet
ansåg böra fyllas så vidt möjligt genom förhöjd beskattning å sådana konsumtionsartiklar,
hvilka icke kunde för lifsförnödenheter anses och hvilkas förbrukning
vore tillräckligt vidsträckt för att af deras beskattning kunde påräknas någon
nämnvärd statsinkomst. I främsta rummet förekomme härvid artikeln bränvin,
hvars fördyrande icke borde möta någon betänklighet ur synpunkten af det allmännas
intresse eller med hänsyn till njutningsmedlets fysiska och moraliska
verkningar. Den omständigheten att en utredning påginge rörande ifrågasatta
förändringar i lagstiftningen för bränvins tillverkning och försäljning kunde icke
heller anses innebära något hinder mot en i öfrigt påkallad förhöjning af skatten.
För denna åsigt talade äfven att, efter hvad Herr Statsrådet hade sig bekant,
meningarna inom den med denna utredning sysselsatta komité, ehuru i andra
hänseenden skilda, öfverensstämde derutinnan, att den nuvarande skatten borde
med minst 40 öre förhöjas. Nämnda belopp syntes ock utgöra den yttersta gräns,
till hvilken förhöjningen kunde på en gång sträckas, såväl med hänsyn till de
ekonomiska verkningarna af densamma som till det finansiella resultat, som deraf
kunde vara att med någorlunda säkerhet beräkna. Då man för beräkningen af
det tillägg i inkomst, som af bränvinstillverkningsafgiftens ökande med 40 öre kunde
uppkomma, hade att utgå från den för 1880 beräknade inkomsten 13,150,000 kronor,
svarande mot ett tillverkningsbelopp af 16,437,500 kannor, finge naturligtvis ej förbises,
att en så betydlig förhöjning af skatten måste antagas icke blott förhindra
tillväxten af bränvinsförbrukningen, utan omedelbart bidraga till dess förminskning,
och det minsta afdrag Herr Statsrådet på denna grund ansåge sig förslagsvis
kunna beräkna vore 10 procent. Ett sålunda funnet belopp af 14,793,750 kannor
skulle efter en krona 20 öre för kanna gifva en inkomst af 17,752,500 kronor, eller
en tillökning å bränvinstillverkningsafgiften af 4,602,500 kronor.
Till fyllande af det derefter återstående behofvet af ökad statsinkomst har
Kongl. Maj:t, efter det Herr Chefen för Finans-departementet förklarat sig tveka,
att, innan ännu vunnits vederbörlig utredning och tillfredsställande lösning af de
3
Bevillning»-Utskottets Betänkande N:o 9.
frågor, som å bevillningens grunder hade afseende, och så vidt utan större olägenhet
behofven på annat sätt kunde fyllas, tillstyrka en förhöjning å nämnda
skattetitel, i omförmälda proposition vidare föreslagit, att tullen å bränvin och
sprit måtte för alla slag ökas med ett mot förhöjningen i tillverkningsafgiften svarande
belopp, eller 40 öre, under iakttagande att bränvin och sprit på buteljer
och krus betraktades såsom ren alkohol och således påfördes förhöjning i den
proportion som 1874 bestämdes; att tullen på tobak, oarbetad, blad och stjelk
måtte höjas från 29 till 42 öre per skålpund samt å arbetad tobak, andra slag än
cigarrer och cigaretter, för hvilka tullsatsen borde bibehållas oförändrad, bestämmas
till 50 öre per skålpund; att tullen å kaffe måttes höjas från 10 till 11 öre
per skålpund samt å socker, raffineradt alla slag samt oraffineradt, till färgen icke
mörkare än N:o 18 af gällande Holländsk standard, från 11 kronor 60 öre till
12 kronor 80 öre per centner och å oraffineradt, mörkare än N:o 18, från 8 till 9
kronor per centner. Den tillökning i statsinkomst, som af dessa förhöjningar kunde
antagas uppkomma, har i omförmälda statsrådsprotokoll af Herr Chefen för Finans
-
departementet beräknats
af tullen å bränvin och sprit till........................................................... 306,300 kr.
» » å oarbetad tobak...................................................................... 670,000 »
» - å kaffe......................................................................................... 233,452 »
» » å socker..................................................................................... 699,906 »
hvaremot någon ökad inkomst af den förändrade tullafgiften å arbetad
tobak ansetts icke kunna påräknas. Lägges härtill den beräknade
tillökningen i bränvinstillverkningsafgiften ........................... 4,602,500 »
skulle således uppkomma eu ökad statsinkomst af............................... 6,512,158 kr.
eller 18,158 kronor utöfver det erforderliga beloppet, med hvilket öfverskott lämpligen
syntes kunna så förfaras, att till slutsiffrornas jemkning förhöjningen i inkomst
af bränvinstillverkningsafgiften utfördes blott med 4,600,000 kronor och tullmedlen
med 1,894,000 kronor.
Uti oftanämnda statsrådsprotokoll har Herr Chefen för Finans-departementet
vidare anfört följande, som Utskottet anser sig böra här ordagrannt intaga:
“Vid senast föregående tillfällen, då förhöjning af afgifterna för nu i fråga
varande förbrukningsartiklar af Riksdagen beviljats, har det, särskildt med hänsyn
till förekommande af oegentligheter i handelsförhållandena, funnits nödigt att låta
de beviljade förhöjningarna inträda redan under loppet af det år, då beslutet
fattats. En sådan åtgärd torde denna gång vara äfven ur statsverkets synpunkt
påkallad, då den brist i statsregleringen för år 1878, hvilken jag förut antydt, ju
förr dess hellre torde böra betäckas, för att ej alltför mycket öka statens behof
af kassaförlag. Denna brist vållas dels deraf, att bränvinstillverkningsafgiften lemnät
omkring 300,000 kronor mindre inkomst än beräknadt varit, dels deraf att
4
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
den för statsverket behållna inkomsten af jernvägarn?, som efter riksstaten skulle
utgöra 5,709,000 kronor, till följd af tryckta trafikförhållanden nedgått till ett belopp,
hvilket, att döma efter levereringen till Statskontoret, torde utgöra omkring
4,000,000 kronor, och således understigit beräkningen med 1,700,000. Om Riksdagen
medgifver, att de i fråga satta skatteförhöjningarna få, åtminstone under
senare halfåret af 1879 inträda, kan visserligen icke beräknas, att desamma skola
lemna så mycket som hälften af det belopp, som för år 1880 beräknats, eller omkring
3,250,000 kronor, men för betäckande af ofvan anförda brist å omkring två
millioner kronor, torde de dock få antagas lemna full tillgång.
Under förutsättning af bifall till hvad jag föreslagit angående förhöjning i
tillverkningsafgiften för bränvin, äfvensom derom att nämnda förhöjning skall såsom
särskild tilläggsafgift utgå redan under innevarande år från någon viss bestämd
dag, torde jag till afgörande i sammanhang dermed få framställa frågan, huruvida
det bränvin, som nämnde dag obeskattadt qvarligger å nederlag vid brännerierna,
antingen genast skall beläggas med samma förhöjda afgift eller ock tillverkaren
intill den 1 Oktober ega uttaga detsamma mot den lägre nu gällande afgiften.
Det är antagligt, att redan från och med det proposition om en betydlig förhöjning
i tillverkningsskatten afl åtes, skall priset å bränvinet stiga, och följaktligen
äfven tillverkningen inom landet väsentligen ökas, för att sedan, så snart skatteförhöjningen
trädt i kraft, åter nedgå. Detta tillfälliga uppjagande af tillverkningen
skall naturligtvis blifva ännu större, om tillverkaren kan vänta sig få rätt att
bibehålla det sålunda tillverkade bränvinet på nederlag ända till tillverkningsårets
slut, utan att derföre nödgas betala den högre skatten. Utom den äfventyrliga
spekulation, som häraf sannolikt skulle framkallas, måste eu af dylik anledning
alstrad stark tillverkning dels väsentligen motverka det finansiella syftet med skatteförhöjningen,
dels utöfva ett menligt inflytande på sjelfva tillverkningen under närmast
följande tid. Då härtill kommer att, enligt gällande bestämmelser rörande
förtullning af utifrån införda varor, som ligga på tullnederlag, dessa skola förtullas
“efter de taxor och författningar, som äro gällande då de till förtullning
angifvas“, synes äfven följdrigtigheten fordra ett liknande förfaringssätt med bränvin,
som vid tiden för tillverkningsafgiftens förhöjande ligger på nederlag vid
brännerierna.
Den senast i § 11 mom. 2 af nådiga förordningen den 23 Augusti 1876 angående
vilkoren för tillverkning af bränvin intagna bestämmelsen om restitution
af tillverkningsafgiften vid utförsel af bränvin, och hvilken restitution'' är större för
renad än för icke renad vara, har tillkommit med anledning af Riksdagens skrifvelse
den 19 Maj 1871. Enligt den tekniska utredning, som frågan med anledning
af denna skrifvelse erhöll, och hvilken finnes intagen i Kongl. Maj:ts proposition
N:o 13 till 1872 års riksdag, skulle den förlust af alkohol, som vid råbränvinets
rening uppkommer, utgöra minst 2 procent, samt följaktligen, så länge tillverk
-
5
Bevillning i-Utskottets Betänkande N:o 9.
ningsafgiften utgör 80 öre per kanna, vid,, utförsel af 98 kannor renadt bränvin
restitueras så stor afgift som vid tillverkningen erlagts för 100 beskattningsbara
kannor, hvadan alltså afgiftsrestitutionen för en kanna utfördt renadt bränvin
borde bestämmas till 8%8 krona eller i det närmaste 81,633 öre, hvilket öretal
jemnades till 81,7 öre, samma belopp som i nu gällande förordning bestämmes.
Förhöjes tillverkningsafgiften till 1 krona 20 öre för hvarje kanna, bör, med bibehållande
af samma grunder för beräkning af restitutionen, denna blifva 12%8 kronor,
eller i det närmaste 1 krona 221/2 öre, hvilket belopp, med afseende derå att
alkoholförlusten vid reningen blifvit antagen till den minsta kända, torde böra
utjemnas till 1 krona 23 öre.“
I sin omförmälda motion har Herr Lyttkens anfört, att, äfven om de af
Kongl. Maj:t sålunda föreslagna skatteförhöjningar medförde det förväntade tillskottet
till statskassan, hvilket motionären ansåge tvifvelaktigt, så vidlådde dem
dock den olägenhet, att de alla träffade sådana förbrukningsartiklar, hvilkas förnämsta
börda hvilade på de obemedlade folkklasserna, hvilket vore så mycket
orättvisare i nu ifrågavarande fall, då de obemedlade i ännu högre grad måste
lida af det ekonomiska betrycket och då ingen enda åtgärd af regeringen blifvit
föreslagen att åtminstone dela bördan genom att äfven ifrågasätta skatt på sådana
artiklar, som företrädesvis af de bemedlade förbrukades. Inkomstskatten vore dessutom
den enda, som med säkerhet kunde antagas fylla bristen och vore tillika
särskild! i gruudlagen afsedd för de fall, då öfriga inkomster icke försloge att
fylla hehofven. Motionären ansåge derföre att “statsblåsten“ för åren 1878 och
1880 i främsta rummet borde fyllas genom den förhöjning i andra artikelns bevillning,
som kunde vara behöflig, samt har derföre föreslagit bland annat, att inga
indirekta skatter måtte höjas förrän och i mån som lindring i andra dylika egde
rum eller i mån som de personliga skatterna till staten, landsting eller kommuner
afskaffades.
Herr Hseggström har uti den af honom väckta, ofvan omförmälda motion,
med åberopande af hufvudsakligen liknande skäl som dem Herr Lyttkens anfört,
föreslagit bland annat, att, endast i händelse “statsbristen“ icke kunde fyllas genom
förhöjning af andra artikelns bevillning med åttio procent samt af tullen å
tobak med lämpligt belopp, tillverkningsskatten å bränvin äfvensom tullen å spritvaror
måtte höjas med det belopp, som vore behöflig! för bristens fyllande.
Enligt upplysningar, som Utskottet från Stats-Utskottet erhållit, uppgå de
belopp, som blifvit af Kongl. Maj:t för nästkommande år äskade, men af Riks
-
dagen afslagna,
å fjerde hufvudtiteln till .......................................................................... 1,618,000 kr.
å femte d:o ........................................................................... 1,030,000 „
och å sjette d:o ........................................................................... 36,000 „
eller tillhopa till ....................................................................................... 2,684,000 kr.,
6 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
i följd hvaraf, då några ytterligare indragningar af begärda anslag af någon betydenhet
icke lära vara att emotse, om från det af Herr Chefen för Finans-departementet
beräknade belopp, som skulle genom förhöjd beskattning uttagas
eller ............................................................................................................ 6,494,000 kr.
afdragas nyssnämnda ................................................................................. 2,684,000 kr.
statsverkets behof af ökad inkomst, som måste genom höjda skatter
fyllas, skulle uppgå till .............................................................................. 3,810,000 kr.,
eller i afrundadt tal till 3,800,000 kronor.
Men härvid förekommer dels att af Riksbankens för år 1878 upplupna vinst
Riksdagen beslutat till statsverket öfverlemna allenast 1,300,000 kronor, i stället
för af Kongl. Maj:t föreslagna 1,876,000 kronor, i följd hvaraf statsverkets af Kong!.
Maj:t beräknade tillgångar för bestridande af dess utgifter under år 1880 minskats
med 576,000 kronor, dels att Riksdagen icke bifallit Kongl. Maj:ts framställning
derom, att tillgång till det låneunderstöd för sjöarne Hjelmarens och Qvismarens
sänkning, som under år 1880 skall från Statskontoret utgå, måtte på det sätt beredas,
att Riksgäldskontoret under nämnda år till Statskontoret öfverlemnade ett
belopp af 300,000 kronor. Utskottet anser sig tillika böra erinra derom att StåtsUtskottet
i sitt af Riksdagen ännu icke till slut behandlade utlåtande angående regleringen
af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel föreslagit, dels att de af
Kongl. Majrt begärda anslag för fortsättande af universitetsbyggnaderna i Upsala
och Lund samt till inredning af veterinärinstitutets nya lokaler m. m., tillhopa
300,000 kronor, måtte, icke, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, utgå af den köpeskilling,
som komme att inflyta vid försäljning af veterinärinstitutets nuvarande fastigheter
i qvarteren Edelman mindre och Krabaten här i hufvudstaden, utan anvisas
på extra stat för nästkommande år, dels att jemväl det anslag af 30,000 kronor,
som Utskottet tillstyrkt för inköp af den Linnéanska parken med angränsande
jordområde af egendomen Hammarby, jemte derå uppförda byggnader och på stället
befintlig, fordom Linné tillhörig lösegendom, måtte anvisas å extra stat för
samma år och att köpeskillingen icke, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, måtte utgå
af de medel, som inflöte vid försäljning, jemlikt Kong]. Brefvet den 29 Maj 1874,
af mindre kronolägenheter.
Om nu till ofvannämnda ............................................................... 3,800,000 kr.
lägges dels skilnaden mellan hvad Kongl. Maj:t för statsverkets behof
begärt och hvad Riksdagen beviljat af Riksbankens vinst
för år 1878, eller................................................................................. 576,000 kr.
dels anslaget till Hjelmarens och Qvismarens sänkning eller............ 300,000 „
dels ock de af Stats-Utskottet tillstyrkta anslagen till universitetsbyggnaderna
i Upsala och Lund samt till inredning af veterinärinstitutets
nya lokaler m. in. eller ................................................ 300,000 „
Transport 4,976,000 kr -
7
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
Transport 4,976,000 kr.
samt till inköp af Linnéanska parken m. m. eller .............................. 30,000 „
så visar sig behofvet af ökad statsinkomst, som bör genom förhöjd
beskattning fyllas, uppgå till ............................................................ 5,006,000 kr.
eller i rundt tal till 5,000,000 kronor.
Ehuru Utskottet i detta betänkande endast har för afsigt att göra de framställningar,
hvartill Utskottet i afseende å bränvinstillverkningsafgiften funnit anledning,
anser sig Utskottet likväl böra i sammanhang dermed redogöra för huru
enligt Utskottets åsigt detta behof af ökade inkomster bör fyllas.
I detta afseende synes det Utskottet icke vara skäl att, såsom Kongl. Maj:t
föreslagit, uteslutande tillita den indirekta beskattningen. Det lärer nemligen
vara oneldigt, att en förhöjd beskattning å de i Kongl. Maj:ts proposition omförmälda
artiklar jemförelsevis hårdast komme att drabba de mindre bemedlade samhällsklasserna,
hvilka under nuvarande ekonomiska förhållanden hafva en svårare
ställning än vanligt, i följd af brist på arbetsförtjenst och låga arbetslöner. På
det att tyngden af de erforderliga skatteförhöjningarna måtte, så vidt möjligt, något
så när jemlikt drabba de olika klasserna i samhället, torde derföre en del af
det för fyllande af statsverkets behof erforderliga inkomstbeloppet böra uttagas
genom förhöjning af andra artikelns bevillning, hvarvid likväl med hänsyn till de
för näringslifvet i allmänhet rådande missgynnande konjunkturerna en alltför betydlig
förhöjning af ifrågavarande skattetitel synes vara olämplig.
Beträffande härefter de särskilda af Kongl. Maj:t föreslagna skatteförhöjningarna,
så synes det Utskottet mindre lämpligt att på en gång och utan samband
med förändrad lagstiftning angående bränvins tillverkning och försäljning,
hvarom förslag snart torde vara att förvänta, vidtaga en så betydlig höjning af
bränvinstillverkningsafgiften, som Kongl. Maj:t föreslagit, helst en så stor förhöjning
icke för fyllande af statsverkets behof är oundgängligen nödig. Enligt Utskottets
tanke bör någon större tillökning än med 10 öre för kannan icke vidtagas.
Om, på sätt Herr Chefen för Finans-departementet antagit, tillverkningsbeloppet, såvida
skatten icke blefve höjd, kan beräknas till 16,437,500 kannor, torde härigenom,
äfven om någon minskning i tillverkningen uppstår i följd af skatteförhöjningen,
åtminstone en ökad inkomst af 1,500,000 kronor kunna vinnas, och genom den
förhöjning af tullsatserna för bränvin och sprit, som i sammanhang härmed bör
vidtagas, torde en tillökning i inkomst af 100,000 kronor kunna erhållas.
Genom den föreslagna tullsatsen å oarbetad tobak, emot hvilken intet synes
Utskottet vara att invända, bör vidare, på sätt i oftanämnda statsrådsprotokoll
antages, en ökad inkomst kunna erhållas, hvilken dock med afseende å redan
skedd betydlig införsel ej torde böra beräknas högre än till omkring 400,000
kronor.
Kong]. Maj:ts förslag om höjning af tullen å kaffe anser Utskottet sig icke
8 Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 9.
kunna förorda, då denna vara i vida högre grad än någon annan af dem, i afseende
å hvilka Kongl. Maj:t föreslagit skatteförhöjning, utgör för den stora massan
en allmän förbrukningsartikel, hvaremot Utskottet, då socker jemförelsevis mera
förbrukas af de välmående samhällsklasserna, anser tullafgiften å denna vara
lämpligen kunna höjas icke blott till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, utan derutöfver
med en krona per centner för oraffineradt socker, mörkare än N:o 18, så att
tullen å detta slag af socker skulle, i stället för nuvarande 8 kronor, blifva 10 kronor
per centner. Genom denna förhöjning, jemte de tullförhöjningar, som i sammanhang
dermed böra vidtagas, torde kunna erhållas en ökad inkomst af 1,400,000
kronor eller omkring dubbelt emot hvad Herr Chefen för Finans-departementet
antagit under förutsättning af eu höjning af omförmälda tullsats med allenast 1
krona per centner.
Sammanläggas de ökade inkomstbelopp, som kunna antagas uppkomma i
följd af de förhöjningar i indirekta skatter, som Utskottet sålunda anser böra
ifrågakomma, eller å
bränvinstillverkningsafgiften ..................................................................... 1,500,000 kr.
tullen å bränvin och sprit........................................................................ 100,000 „
„ „ tobak ............................................................................................. 400,000 „
„ „ socker .......................................................................................... 1,400,000 „
så skulle en ökad inkomst erhållas af................................................ 3,400,000 kr.
Det derefter felande beloppet, utgörande, så vidt nu kan beräknas, omkring 1,600,000
kronor, synes Utskottet böra uttagas genom förhöjning af andra artikelns bevillning.
På grund af hvad Utskottet ofvan anfört, får Utskottet hemställa,
6
l:o
att Riksdagen måtte i afseende å bränvinstillverkningsafgiften
för år 1880 bestämma att för bränvin, som inom landet
tillverkas, skall eidäggas en afgift af nittio öre för hvarje
kanna bränvin, som innehåller 50 procent alkohol vid + 15°
å Celsii termometer.
Emedan, på sätt af Herr Chefen för Finans-departementet i hans anförande
till ofta berörda statsrådsprotokoll blifvit erinradt, den förlust i alkohol, som vid
råbränvins rening uppkommer, utgör minst 2 procent samt följaktligen vid utförsel
af 98 kannor renadt bränvin bör restitueras så stor afgift, som vid tillverkningen
blifvit erlagd för 100 beskattningsbara kannor, blifver, så vida tillverkningsafgiften
bestämmes til! 90 öre, ifrågavarande restitutionsbelopp 9%8 krona eller 91,83 öre
per kanna, hvilket belopp likväl, enär alkoholförlusten vid reningen antagits till
den minsta kända, synes böra utjemnas till 92 öre; hemställande Utskottet på
9
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
grund häraf och då restitutionsbeloppet för icke renadt bränvin bör bestämmas
till samma belopp som tillverkningsafgiften, under förutsättning att Riksdagen
godkänner hvad Utskottet i punkten 1 hemstält,
2:o
att Riksdagen måtte besluta, att den restitution, som åtnjutes
vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgift
blifvit erlagd, skall utgöra 92 öre för eu kanna renadt
bränvin och 90 öre för en kanna icke renadt bränvin af normalstyrka.
I händelse Riksdagen godkänner hvad Utskottet hemstält i punkterna 1 och
2, bör 11 § af Kong!. Förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin
den 23 Augusti 1876 i enlighet dermed ändras.
Ifrågavarande lagrum bar nu följande lydelse:
“1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas en afgift af
åttatio (80) öre för hvarje kanna af den normalstyrka, som i § 3 bestämmes.
2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgift blifvit erlagd,
åtnjutes restitution med 81,7 öre för hvarje kanna renadt och med 80 öre
för hvarje kanna icke renadt bränvin af normalstyrka, efter hvad i särskild författning
är eller varder stadgadt.
Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af + 15 grader å
Celsii termometer uppgår till nittiotre procent alkohol eller derutöfver, anses såsom
renadt; hvaremot bränvin, som vid nämnda temperatur befinnes hafva mindre
styrka än nittiotre procent alkohol, är att betrakta såsom icke renadt1''.
Under åberopade förutsättning hemställer Utskottet,
3:o
att omförmälda lagrum måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
“1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas
eu afgift af nittio (90) öre för hvarje kanna af den
normalstyrka, som i § 3 bestämmes.
2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgiit
blifvit erlagd, åtnjutes restitution med 92 öre för
hvarje kanna renadt och med 90 öre för hvarje kanna icke
renadt bränvin af normalstyrka, efter hvad i särskild författning
är eller varder stadgadt.
Bill. till Riksd. Prot. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 7 Håft.
2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af + 15
grader å Celsii termometer uppgår till nittiotre procent alkohol
eller derutöfver, anses såsom renadt; hvaremot bränvin,
som vid nämnda temperatur befinnes hafva mindre styrka än
nittiotre procent alkohol, är att betrakta såsom icke renadt".
I Herr Chefens för Finans-departementet förrberörda anförande till statsrådsprotokollet
för den 8 Januari detta år uppgifves, att eu brist i statsregleringen
för år 1878 uppkommit å omkring två millioner kronor, till hvars fyllande Kongl.
Maj:t föreslagit, bland annat, att förhöjningen i bränvinstillverkningsafgiften måtte
såsom tilläggsbevillning redan under innevarande år utgå; och då äfven af andra
skäl synes lämpligt att, om en förhöjning i nämnda afgift beslutas, densamma
så skyndsamt som möjligt träder i kraft, får Utskottet, under förutsättning att
Riksdagen bifaller hvad Utskottet i afseende å bränvinstillverkningsafgiftens belopp
föreslagit, hemställa,
4:o
att Riksdagen måtte besluta, att såväl den af Utskottet
föreslagna förhöjning i tillverkningsafgiften för bränvin skall
såsom tilläggsafgift till den nu gällande jemväl innevarande
år utgöras, som ock den föreslagna förhöjningen i beloppet af
restitution vid utförsel af bränvin likaledes under innevarande
år tillämpas, samt att Riksdagen i följd häraf måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla, att de af Riksdagen för dess del beslutade förändringar
i Kongl. förordningen angående vilkoren för tillverkning
al bränvin måtte, så snart ske kan, kungöras, att lända
till efterrättelse från den tid, som af Kongl. Maj:t bestämmes.
De skäl, som uti oftanämnda statsrådsprotokoll finnas anförda till stöd för
förslaget, att det bränvin, som den dag, från och med hvilken den förhöjda afgiften
skall utgå, qvarligger obeskattadt å nederlag vid bränneri, måtte beläggas
med den förhöjda afgiften, synas Utskottet i allmänhet giltiga, men med afseende
derå att, enligt hvad till Utskottets kännedom kommit, en betydlig myckenhet bränvin
för närvarande ligger på brännerinederlag, hvars uttagande allt för hastigt
skulle kunna förorsaka allmänna finansiela svårigheter, utom andra olägenheter,
anser sig Utskottet böra hemställa, att något anstånd efter skatteförhöjningens
trädande i kraft måtte beviljas för uttagande mot förut gällande afgift af det på
nederlag befintliga bränvin, och synes detta anstånd lämpligen kunna bestämmas
till fjorton dagar. I öfverensstämmelse härmed får Utskottet hemställa,
Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 9.
11
5:0
att hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande nådiga proposition
i nu omförmälda hänseende föreslagit måtte på det sätt bifallas,
att för bränvin, som ligger å nederlag vid bränneri den
dag, då den beslutade skatteförhöjningen träder i kraft, och
för hvilket förut stadgad tillverkningsafgift icke blifvit inom
fjorton dagar derefter inbetald, skall den nu beslutade förhöjda
tillverkningsafgiften utgå.
Om Riksdagen godkänner hvad Utskottet i nästföregående punkt hemstält,
synes likväl någon föreskrift om hvad Riksdagen i omförmälda del beslutat icke
behöfva i Kongl. förordningen angående • vilkoren för tillverkning af bränvin intagas,
utan torde Riksdagens beslut i denna del lämpligast böra af Kongl. Maj:t särskildt
kungöras, och Utskottet hemställer alltså, under förutsättning af Riksdagens bifall
till Utskottets ofvan omförmälda hemställan,
6:o
att Riksdagen måtte i den underdåniga skrifvelse, hvari
Riksdagen anmäler sina angående bränvinstillverkningsafgiften
fattade beslut, anh ålla att Kongl. Maj:t täcktes särskildt kungöra
hvad Riksdagen i omförmälda hänseende beslutat.
Hvad Herrar Lyttkens och Hseggström i sina ofvan nämnda motioner i afseende
å bränvinstillverkningsafgiften yrkat, torde få anses besvaradt genom hvad
Utskottet ofvan hemstält; hvilket Utskottet får
7:o
för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 18 April 1879.
På Utskottets vägnar:
A. H. Fock.
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
Reservationer:
vid 1—4 punkterna:
af Herrar Friherre Fock, Bennich, Cronelorg, Aälersparre, F. A. Anderson,
Kockum och Beuterskiöld:
“Då den förhöjning af bränvinstiliverkningsafgiften, som nu kommit i fråga,
uteslutande är föranledd af nödvändigheten att genom ökad beskattning fylla
statsverkets behof af inkomster, är det för bedömande af huru stor förhöjningen
å denna skattetitel bör blifva, först och främst nödigt att utreda, huru mycket
som genom ökad beskattning behöfver anskaffas. Beloppet häraf utgör enligt
den utredning, som Utskottet lemnat, i rundt tal fem millioner kronor. Härvid
har likväl Utskottet endast tagit statsutgifterna i betraktande, sådana de utan
hänsyn till en del stora förslagsanslags otillräcklighet blifvit bestämda; men
under en tid sådan som den närvarande, då landets näringsidkare arbeta under
särdeles ogynsamma förhållanden och i följd deraf så väl produktionen som konsumtionsförmågan
är minskad, är det om möjligt vida nödvändigare än eljest
att taga under noggrann ompröfning, huruvida bevillningarne i allmänhet kunna för
år 1880 antagas inbringa de belopp, som i Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof blifvit beräknade. Om dessa beräkningar
egde skäl för sig vid den tid de uppgjordes, kan likväl vidden af de ekonomiska
svårigheter, som för närvarande finnas och i den närmaste framtiden äro att förvänta,
nu i någon mån klarare öfverblickas. Dervid kan och bör man icke dölja
för sig att innevarande år uti ifrågavarande afseende företer eu mörkare tafla än
det sistförfluten året; och om man också egen grundade förhoppningar derom att
eu förbättrad finansiel ställning inom eu icke aflägsen framtid är att förvänta,
skulle man utan tvifvel begå ett stort misstag, derest man antoge att landet redan
under år 1880 återkommit i sitt normala finansiella läge. Med afseende på
dessa förhållanden är det att befara, att tullmedlen, hvilka för sistlidet år inbringat
omkring 23,250,000 kronor, icke för år 1880 komma att, de ifrågasatta tullförhöjningarne
undantagne, lemna beräknade 23,000,000 kronor; att bränvinstiliverkningsafgiften,
som, den ifrågasatta förhöjningen oberäknad, för år 1880 antagits
lemna 13,150,000 kronor, ehuru den verkliga inkomsten å denna skattetitel år 1878
öfversteg detta belopp med blott några få tusen kronor, kommer att för det statsregleringsår,
hvarom nu är fråga, understiga hvad sålunda blifvit beräkuadt; samt
att allmänna bevillningen, som för år 1878 lemnade omkring 4,000,000 kronor,
eller samma belopp, hvartill den för nästkommande år är i Kongl. Maj:ts proposition
beräknad, icke kommer att lemna statsverket så stor inkomst. Härtill kommer
att för innevarande år icke torde vara att å någon skattetitel påräkna öfverskott,
hvarmed uppkommande brister kunna i någon väsentlig mån ersättas. Det
belopp, som genom ökad beskattning för år 1880 måste fyllas är, på grund af
13
BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
hvari sålunda blifvit anfördt, större än hvad Utskottet antagit, hvarjemte man icke
får förbise att enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 8 sistlidne
Januari en brist af omkring två millioner kronor förefinnes från år 1878, hvilken
måste genom ökad beskattning fyllas.
Med afseende på huru de ekonomiska förhållandena under senaste tiden
gestaltat sig, synes det icke vara lämpligt att söka erhålla det belopp, som genom
ökad beskattning måste fyllas, endast genom att höja de indirekta skatterna. Den
allmänna bevillningen bör äfven lemna sitt bidrag till ändamalet, men bland de
indirekta skatterna är utan tvifvel bränvinstillverkningsafgiften den, som i första
rummet lämpar sig för förhöjning. Den tillökning af 10 öre i tillverkningsskatten
för hvarje kanna bränvin, Utskottet föreslagit, är dock alldeles otillräcklig och
den af Utskottet deraf beräknade inkomst är äfven utan tvifvel allt för hög. Den
minsta förhöjning i denna skatt, som med afseende på behofvet bör vidtagas, är
20 öre för hvarje kanna bränvin, helst härigenom icke kan påräknas större inkomst
än högst 2,300,000 kronor, eller ungefär hälften af det belopp, som i ofvan
åberopade statsrådsprotokoll beräknats inflyta, i händelse skatten höjdes med 40
öre kannan. .
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då vid utförsel af bränvin
restitutionen derför bör lämpas efter tillverkningsafgiften, hemställes
l:o
ätt Riksdagen måtte i afseende å bränvinstillverkningsafgiften
för år 1880 bestämma att för bränvin, som inom landet
tillverkas, skall erläggas en afgift af eu krona för hvarje
kanna bränvin, som innehåller 50 procent alkohol vid + 15 å
Celsii termometer;
2:o
att Riksdagen måtte besluta, att den restitution, som åtnjutes
vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgift
blifvit erlagd, skall utgöra en krona 2 öre för eu kanna
renadt bränvin och en krona för en kanna icke renadt bränvin
af normalstyrka;
3:o
att 11 § af Kongl. Förordningen angående vilkoren för
tillverkning af bränvin den 23 Augusti 187G måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
Bill. till Riksd. Prot. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft.
3
14
Bevillning*-Utskottets Betänkande N:o 9.
“1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas
en afgift af en krona för hvarje kanna af den normalstyrka,
som i § 3 bestämmes.
2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkmngsafgift
blifvit erlagd, åtnjutes restitution med en krona 2
öre för hvarje kanna renadt och med en krona för hvarje kanna
icke renadt bränvin af uormalstyrka, efter hvad i särskild författning
är eller varder stadgadt.
Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af + 15
grader å Celsn termometer uppgår till nittiotre procent alkohol
eller derutöfver, anses såsom renadt; hvaremot bränvin, som
vid nämnda temperatur befinnes hafva mindre styrka än nittiotre
procent alkohol, är att betrakta såsom icke renadt"; samt
4:o
att Riksdagen måtte besluta att såväl den här ofvan
föreslagna förhöjningen i tillverkningsafgiften för bränvin skall
såsom tilläggsafgift till den nu gällande jemväl innevarande
ar utgöras, som ock den föreslagna förhöjningen i beloppet
af restitution vid utförsel af bränvin likaledes under innevarande
år tillämpas, samt att Riksdagen i följd häraf måtte
ios Kongl. Maj:t anhålla, att de af Riksdagen för dess del
beslutade förändringar i Kongl. förordningen angående vilkoren
för tillverkning af bränvin måtte, så snart ske kan, kungöras,
att lända till efterrättelse från den tid, som af Kongl.
Maj:t bestämmes."
■■ af HiGrr ^6,9’ llvilken ausett bränvinstillverkningsafgiften böra höjas med
40 ore per kanna. J
• i ,IJerrar. Beutersvdrd och Ribbing hafva anhållit att få antecknadt, att de
icke deltagit i slutliga behandlingen af de i detta betänkande omhandlade frågorhvarjemte
Herr Wijk begärt få antecknadt, att han efter erhållen ledighet från
nksdagsgoromalen varit förhindrad att i handläggningen deraf deltaga.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1879.