Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 2l.

1

N:o 21.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1878.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition, angående kolonien S:t Barthelemys
återlemnande till Frankrike.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.)

S. A. K.

Sedan i anledning af derom gjord nådig framställning Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse den 10 Maj 1845, i öfverensstämmelse med sitt
ledan den 8. Juli ISIS fattade beslut, åt Ivongl. Maj:t uppdragit att, då
tillfälle dertill kunde sig yppa, till någon främmande makt afträda kolonien
S:t Barthelemy på de förmånligaste vilkor, som för svenska statsverket
stode att erhålla, samt Riksdagen i underdånig skrifvelse den 6 Maj 1868,
med afseende a den längre tid, som efter förstnämnda underdåniga skrifvelses
aflåtande förflutit, utan att det lemnade medgifvandet medfört den
dermed afsedda påföljd, och enär ökad erfarenhet under samma tid vunnits,
att bibehållandet af kolonien för moderlandets handel och industri
icke medförde någon afsevärd fördel, men deremot alltjemt tillskyndade
Bih. till Riksd. Prof. 1878. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 3 Häft. 1

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 21.

svenska statsverket betydliga utgifter, hvilka af koloniens inkomster sannolikt
icke komme att i framtiden ens i någon man betäckas, anhållit, att
Kongl. Maj:t, efter det befolkningen på ön blifvit börd och samtyckt till
möjligen ifrågakommande förslag att förenas med någon annan makt,
täcktes ånyo taga under nådigt öfvervägande, huruvida icke omförmälda
besittning kunde svenska staten afhändas pa något för densamma värdigt,
om ock icke så förmånligt sätt, som vid aflåtandet af den nadiga framställningen
i ämnet förut kunnat hafva varit att förvänta, hade Kongl. Maj:t,
enligt hvad af en till Riksdagen den 11 sistlidne Mars aflåten nådig proposition
inhemtats, inledt underhandlingar om ön »S:t Barthelemys afträdande
dels under åren 1868 och 1870 till Förenta Staterna, dels ock under
år 1869 till Italien, utan att dock dessa underhandlingar ledt till åsyftadt
resultat. Under loppet af år 1876 hade dock tillfälle yppat sig att åter
upptaga berörda fråga, i det att, enligt meddelande från Eders Kongl.
Maj:ts° Beskickning i Paris, Frankrike, S:t Barthelemys gamla moderland,
möjligen kunde finnas villigt att återför värfva denna besittning.

De underhandlingar, som i anledning häraf med franska regeringen
inleclts, hade stödt sig på följande från svensk sida uppstälda vilkor:

1) att öns befolkning skulle genom en med full frihet verkstäld
allmän omröstning uttala sig för öns afträdande;

2) att franska regeringen skulle åtaga sig utbetalandet till derstädes
anstälde embetsman af lifstidspensioner, hvilka, derest franska regeringen
det önskade, finge kapitaliseras efter den beräkningsgrund, som af lifförsäkringssällskap
tillämpades;

3) att franska regeringen skulle bekosta hemflyttningen för de embetsmän,
som önskade återvända till Sverige;

4) att vissa från ön bördige embetsman, som icke uppnått pensionsålder,
endast i det fall borde pensioneras, att de icke bibehöllos vid af
dem innehafda sysslor; samt

5) att franska regeringen för de svenska kronan tillhöriga fastigheter
på ön skulle erlägga en lösesumma, att utgå antingen efter värdering på
platsen eller med ett rundt belopp af 100,000 francs, hvilken lösesumma
Kongl. Maj:t förbehölle sig att använda till upprättandet a ön S:t Barthelemy
af ett sjukhus eller annan välgörenhetsanstalt eller inrättning för
allmännyttigt ändamål.

De sålunda uppstälda villcoren hade af franska regeringen blifvit
hufvudsakligen godkända. Dock hade ersättningsfrågan erhållit en sa till
vida ändrad lösning, att svenska kronans egendom a S:t Barthelemy till

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 21. 3

Frankrike öfverläts mot en summa af 80,000 francs, med bibehållande
dock från svensk sida af det förut gifna förklarandet angående medlens
användande. Rörande koloniens återlemnande till Frankrike hade den
10 Augusti 1877 alslutits en traktat med denna makt; och sedan koloniens
befolkning blifvit i fragan hörd och med 351 röster mot 1 uttalat si"
för återföreningen med Frankrike, hade de närmare vilkoren för återlemnandet
blifvit bestämda genom ett i Paris den 31 Oktober 1877 uppsatt
protokoll Traktaten hade härefter underkastats franska representationens
beprölvande och blifvit al henne godkänd; och ratifikationerna
derå hade blifvit utvexlade den 6 sistlidne Mars månad.

I enlighet härmed och pa sätt af omförmälda protokoll, hvilket, så
val som den uppgjorda traktaten, finnes intaget i den nådiga propositionen,
inhemtats, voro de hufvudsakliga vilkoren för koloniens afträdande
följande: att svensk undersåte i kolonien skulle hafva rätt att genom
iakttagande af vissa föreskrifter bevara denna sin nationalitet; att franska
regeringen skulle förbinda sig att i och för pensioneringen af koloniens
1 svensk tjenst varande embets- och tjensteman utbetala ett bestämdt be1°PP
320,000 francs, samt att samma regering vidare för den svenska
kronan tillhöriga egendom å ön skulle erlägga ett belopp af 80,000 francs.
Genom det först nämnda af dessa vilkor i förening med den hållna allmänna.
omröstningen hade befolkningens i kolonien anspråk att ej mot
sm vilja» komma under främmande välde ansetts tillgodosedda. Det andra
af de nämnda vilkoren hade tillkommit för att skydda embets- och tjcnstemännens
lagliga rätt att ej beröfvas de dem tillförsäkrade aflöningsförmåner.
. Penningebeloppet hade blifvit bestämdt med ledning af en i franska
finansministeriet gjord beräkning af det kapital, för hvilket staten enligt
antagna sannolikhetsberäkningar skulle kunna ataga sig pensioneringen af
ifrågavarande embets- och tjensteman under deras återstående lifstid. Då
emellertid flertalet af embets- och tjenstemännen ej komme att bosätta
sig i Sverige, samt det fördenskull hade varit förena dt med ömsesidiga
olägenheter att besörja deras pensionering från svenska Statskontoret, hade
Edeis Kongl. Maj:t, för att jemväl ga pensionstagarnes önskningar till
mötes, beslutit att till en hvar af ifrågavarande embets- och tjensteman
låta på en gång utbetala det för honom afsedda kapitalbelopp, mot det
att han. i stället afgifvit en förbindelse, enligt hvilken han afsagt sig och
sin familj eller sina rättsinnehafvare hvarje anspråk, som med anledning
af hans tjenstgöring inom kolonien kunde väckas vare sig mot Sverige
eller mot Frankrike och afse lön, pension eller annan ersättning af hvad

4 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 21.

beskaffenhet den vara. månde. Det iakttagande af rikets värdighet, som
Riksdagen i den underdåniga skrifvelsen af den 6 Maj 1868 framhållit
såsom det hufvudsakliga och nästan enda vilkoret för koloniens afträdande,
hade, i förening med Eders Kongl. Maj:ts, säkerligen af svenska folket
delade önskan att kolonien matte bevara något fortlefvande minne ai den
tid af nära ett århundrade, hvarunder den tillhört Sveriges krona, föranledt
Eders Kongl. Maj:t att vid underhandlingarne om koloniens återlemnande
till Frankrike såsom förutsättning för det här ofvan omtalade tredje vilkoret
om utbetalande af 80,000 francs för svenska kronans egendom i
kolonien förklara, att nämnda summa skulle komma att användas till
grundläggandet af en stiftelse till upprättandet å ön S:t Barthelemy af
ett sjukhus eller annan välgörenhetsanstalt eller inrättning för allmännyttigt
ändamål. De närmare bestämmelserna rörande denna stiftelse hade
visserligen ännu ej blifvit skriftligen sammanfattade; men Eders Kongl.
Maj:t hade för afsigt att ställa densamma under förvaltning af en bland
öns invånare vald styrelse samt under öfverinseende af franska myndigheterna
å ön; och har Eders Kongl. Maj:t nu begärt Riksdagens godkännande
af ofvan omförmälda, på Riksdagens skrifvelse den 6 Maj 1868
grundade disposition af den för svenska kronans egendom å S:t Barthelemy
utfästade lösesumma.

Af hvad i denna nådiga proposition sålunda tinnes anfördt framgår,
att, vid omförmälda underhandlingar, angående ifrågavarande kolonis afhändande,
den af Riksdagen uttalade önskan om iakttagande dervid af
rikets värdighet blifvit i allo beaktad, och da hvarje fosterländskt^ sinne
bör känna tillfredsställelse deröfver, att vid koloniens skiljande från det
land, densamma under en så lång följd af år tillhört, en allmännyttig
stiftelse grundlägges till ett varaktigt minne af den för kolonien skiftesrika
tid, derunder den varit en besittning under Sveriges krona, har Riksdagen
bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i förevarande afseende behagat
föreslå.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 10 Maj 1878.