UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

angående

SKJUTSVÄSENDETS ORDNANDE

AFGIFVET DEN 6 MARS 1877

AF

DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOM ITERADE.

STOCKHOLM, 1877.

KONGL. BOKTRYCKERIET,
P. A. NORSTEDT & SÖNER.

STORMÄGTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Jemte förmälan hurusom Riksdagen, vid profning af åtskillio-n innm
densamma framställda förslag till förändrad reglerin| af skjutsväsendet
med fastadt afseende på svårigheten, för att ej säga omöjligheten af att
genom en för hela riket gällande lagstiftning, derest den skulle ingå i

Shjutshomitéens Betänkande. ^

2

detaljerade bestämmelser, nå det syftade målet, ansett lämpligare satt for
ordnandet af denna angelägenhet ej finnas, än att åt de myndigheter, som
kunde antagas bäst känna förhållandena inom de olika länen eller Ko g .
Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen, öfverlemna att, efter de
den allmänna lagstiftningen fastställda grunder, hvar inom sitt lan meddela
de närmare bestämmelser, som för ett fullständigt ordnande af denna
angelägenhet kunna finnas erforderliga, har Riksdagen uti skrifvelse den
21 Maj 1875, beträffande de grunder, hvilka vid ett sadant ordnande

borde iakttagas, i underdånighet anfört: , ... ,,

att Riksdagen ansett sig böra såsom hufvudregel framhålla, att den
resande skall för sitt fortskaffande erlägga verkliga värdet inom den o ,
der han färdas, af den tjenstbarhet, som den skjutsande genom fortskaf

fandet^honom af denna hufvudregel man emellertid af

lätt insedda skäl, ej kunde öfverlemna utrönandet af ^jutsen^™rde eller,
hvilket vore detsamma, bestämmandet for hvarje särskilt fal åt skjuts
leo-ans belopp till en öfverenskommelse mellan den resande och den, som
sSrfortskaffa honom, utan ett annat sätt härför måste utfinnas Riksdagen
i sådant hänseende tänkt sig anställande af entreprenad auktioner
såsom den lättaste och enklaste utvägen, dervid man dock tillika och fo
att vinna säkerhet det någon öfverdrift ej skulle kunna aga rum> J^nd
åt Landstinget eller åt dem, som med den årliga markegangens sättande
hafva befattning uppdraga att för länet, eller, der omständigheterna sadant
föranleda, för särskilda delar deraf, fastställa ett belopp, derutöfver legan

ei stunda o»**» satt

legans bestämmande och sedan de nya förhållanden, som anlag igen me
denna genomgripande förändring af skjntsväscndct komme att uppstå,
vunnit tillräckligP stadga för att tillåta nödiga beräkningar, entreprenörer,
de der vore villige att endast mot erhållande af den sålunda bestämda
ersåttninl ombestyra resandes fortkomst, icke skulle uteblifva, åtminstone
ei i de orter der skjutsen någorlunda jemnt anlitas och förty beräkningar
kunde6med.6 större grid af vishet göraf samt att alltså i framtiden =
färdselns upprätthållande medelst skjuts skulle hett o.ch biid et .»i*om

af efter förändringens genomförande likasom

uteslutande användande för ändamålet likväl icke torde vara att i all -

3

mänhet påräkna, hvadan och på det ej ett alltför stort hinder i samfärdseln
skulle komma att uppstå, understöd härvid från Landstingets och
Statens sida torde blifva af nöden, hvilket understöd borde i ett för allt
genom auktion bestämmas och tillfalla entreprenören;

att, vidkommande sättet för utgörandet af den till entreprenörerne
utgående ersättning. Riksdagen ansåge det icke vara lämpligt att helt och
hållet lägga denna utgift på statsverket, enär saken derigenom möjligen
på en eller annan ort ej skulle omfattas med det intresse, hvari man skulle
hafva att söka en motvigt mot ersättningsbeloppens obilliga stegrande,
hvaremot uti ett deltagande från länets eller dess representations, Landstingets,
sida i ersättningens utgifvande Riksdagen trott sig finna ett särdeles
tjenligt medel att åstadkomma berörda för saken nödvändiga intresse5
hvarföre Riksdagen, i afseende å verkställigheten af de angifna grunderna,
ville såsom en hufvudsaklig bestämmelse framhålla, att ifrågavarande ersättning
skulle, med halfva beloppet af hvardera, af Landstinget och Staten
utgöras, dervid efter Riksdagens åsigt borde så tillgå, att Landstinget
i första hand erlade hela ersättningssumman, men sedermera af statsmedel
undfinge godtgörelse för hälften af hvad det sålunda utgifvit;

samt att, hvad slutligen beträffade grunden för utdebitering af den
skatt, Landstinget möjligen kunde finna nödigt att för ändamålet upptaga,
Riksdagen ansett, att i enlighet med stadgandet i § 47 mom. 2 af Kongl.
förordningen om Landsting, fördelningen borde ske i förhållande till den
bevillning, som efter artikeln II Bevillningsstadgan utgår;

hvarjemte Riksdagen, under förklarande att, efter Riksdagens tanke,
den sedan många år städse återkommande frågan om skjuts väsendets ordnande
skulle, med tillämpning af de sålunda utaf Riksdagen antydda grunder,
kunna vinna en på rättvisa och billighet hvilande lösning, samt att
Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställt ett särskildt förslagsanslag
af 25,000 kronor, till förändrad reglering af skjutsväsendet, i underdånighet
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas, så snart som
möjligt, vidtaga nödiga åtgärder till regleringens genomförande enligt ofvannämnda
grunder, i den mån hinder derför icke mötte af redan ingångna
entreprenadkontrakt.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, i anledning af berörda, den 11 Juni 1875
anmälda framställning inhemtat underdåniga utlåtanden från så väl Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länen, som de särskilda Landstingen, samt
Länsstyrelserna till Eders Kongl. Maj:ts Civildepartement inkommit med
infordrade^ uppgifter i ämnet, har Eders Kongl. Maj:t, under den 3 Mars
nästlidne år, låtit sig detta ärende ånyo föredragas, samt dervid,

dä den af Riksdagen för skjutsinrättningens omdaning angifna grund,
enligt hvilken jordegarne skulle för framtiden befrias från uteslutande

4

omsorgen och kostnaderna derför, vore från den anordning, som under
sekler varit i Sverige följd, så skiljaktig och för en blifvande tillämpning
too-e i anspråk så stor omsigt och den kännedom af de i särskilda delar
af&landet för handen varande förhållanden, att, hur riktig i sig sjelf densamma
än månde vara, det likväl för den slutliga behandlingen af detta
ärende och så framt öfvergången till ett alldeles nytt system icke skulle
framkalla många och stora, säkerligen icke för det då närvarande allmänt
eller fullständigt insedda och beaktade svårigheter och öfverdrifna kostnader,
samt flerestädes på samfärdseln hafva en hämmande inverkan, syntes
oundgängligt föranstalta om ett förberedande samarbete af personer, kallade
från särskilda landsdelar och med frågan förut förtrogne;

då de utlåtanden Länsstyrelserna och Landstingen afgifvit äfven ådagalade,
att så väl mellan dessa inbördes, som mellan åtskilliga af dessa och
Riksdagen i flere delar förefunnes betydande meningsskiljaktigheter, hvilka
hade behof af ytterligare tillfälle att komma till ett ömsesidigt utbyte,
innan det kunde vara att hoppas, att i detta ytterst granlaga och länge
omtvistade ärende ett resultat kunde uppnäs, af beskaffenhet att tillvinna
sig ett allmännare godkännande; .

samt då uti nu gällande, tid efter annan utfärdade författningar rörande
skjutsväsendet ännu qvarstode åtskilliga föreskrifter, hvilka vore till
hinder för entreprenaders tillvägabringande på billiga vilkor, och dessa
författningar icke heller i öfrigt blifvit bragte till full öfverensstämmelse
med nuvarande tids anspråk på ändamålsenliga kommunikationsanstalter,
utan i flera hänseenden bure prägeln af den aflägsna tid, då de tillkommit,
hvadan behofvet kräfde att, i sammanhang med och såsom ett oeftergifligt
vilkor för införandet och framgången af det föreslagna förändrade
sättet för skjutsbestyrets ombesörjande, de ämnet rörande författningar i
hela deras vidd gjordes till föremål för en genomförd granskning och utbyttes
mot nya, mera tjenliga föreskrifter,

behagat i Nåder besluta nedsättande af en komité, hvilken, med antagande
af den utgångspunkt för sitt arbete, att skjutsningsbestyret vid
gästgifverierna bör ställas på entreprenad, och der sådan ej kunde till
vägabringas med mindre än att, utöfver bestämd skålig skjutslega, särskild
afgift till entreprenören varder erlagd, denna afgift bör till en del gäldas
af staten och återstoden drabba icke allenast den nu skjutsskyldiga jorden,
utan äfven andra beskattningsföremål, både att, efter öfvervägande så väl
af hvad Riksdagens skrifvelse och de i anledning deraf afgifna utlåtanden
innehålla, som ock af alla i öfrigt förekommande omständigheter och förhållanden,
utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med betänkande
och förslag till författning rörande skjutsväsendets ordnande i riket; hvarjemte
Eders Kongl. Maj:t i Nåder förordnat undertecknad, Ekström, att

5

vara Ordförande samt undertecknade, Roos, Montgomery-Cederhielm, Holmberg,
Ifvarsson och Hörnfelt, att vara ledamöter af denna komité, hvilken
borde i Stockholm sammanträda den 20 i ofvannämnda månad.

I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift sammanträdde
komiterade härstädes nyssnämnde dag, dervid komiterade fingo
emottaga de från Länsstyrelserna och Landstingen inhemtade utlåtanden,
äfvensom de från Länsstyrelserna, med anledning af erhållen föreskrift,
till Kongl. Civil-Departementet inkomne uppgifter i ämnet. Då emellertid
komiterade ansågo ytterligare upplysningar och uppgifter rörande de med
skjutsväsendet inom de särskilda orterna samband ägande förhållanden vara
för ärendets utredning behöfliga, hafva komiterade, med stöd af det komiterade
lemnade Nådiga bemyndigande, att hos samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och förvaltande myndigheter omedelbarligen äska de
upplysningar och uppgifter, som för utförandet af komiterades uppdrag,
funnes vara af behofvet påkallade och kunde af dem meddelas, under den
6 påföljande April anmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen att
vidtaga åtgärd för åvägabringande af upplysningar och uppgifter i nedan
omförmälda afseenden, nämligen:

l:o. Uppgift å antalet hästar, som enligt senast afslutade entreprenadkontrakt
om utgörande af gästgifveri-, håll- och reservskjuts, det ålåge
entreprenör att för resande tillhandahålla, samt om de tider, inom Indika
hästarne efter anfordran skola inställas:

2:o.. Upplysning huruvida entreprenad, der sådan funnes inrättad,
öfvertagits af gästgifvaren sjelf eller af annan person samt, i senare fallet,
uppgift a det antal gästgifverier, vid Indika detta förhållande äger rum;

3:o. Upplysning huruvida den person, som i egenskap af entreprenör
fullgör skjutsning vid gästgifvaregård, tillika åtagit sig skjutsning
af posten, vare sig, att denna befordras medelst diligens eller utan samband
med persontransport;

4:o. Upplysning huruvida och i hvad mån, för entreprenads befrämjande,
skjutsanstalt blifvit, med tillämpning af Kongl. Cirkuläret den 24
Januari 1865, från gästgifvaregård förflyttad till annat i närheten deraf
beläget ställe, för den tid entreprenaden omfattar;

5:o. Upplysning om beskaffenheten af och värdet å de friheter och
förmåner, som för gästgifvaregårdarne å landet finnas medgifne, särskildt
för hvarje gästgifvaregård, äfvensom angående de förmåner, som till skjutsningstungans
underlättande må vara städerna förunnade;

6:o. Uppgift dels å det antal hemman, som enligt gällande författningar
äro från utgörande af gästgifveri-, håll- och reservskjuts befriade,
dels ock å antalet sådan skjutsskyldighet underkastade a) till skjutsning
indelade samt b) till skjutsning icke indelade hemman;

6

7:o. Uppgift å antalet under hela år 1875 från gästgifverierna å
landet, särskildt för hvarje gästgifvaregård, samt från hvardera af städerna
i skjuts utgångna hästar;

8:o. Upplysning om och i hvad mån med tillämpning af Kongl. Kungörelsen
den 14 December 1866, ny skjutsinrättning å farväg eller vid
kanal eller järnvägsstation funnes ordnad, jemte uppgift å beloppet af den
för hvarje sådan skjutsanstalt betingade lega samt å det antal hästar, som
skall af entreprenören tillhandahållas;

9:o. Uppgift om antalet under femårsperioden 1871—1875 till kungsoch
kronoskjuts begagnade hästar, särskildt för hvarje år;

10:o. Uppgift å afstånden i hela och tiondedels mil emellan gästgifvaregårdarne; ll:o.

Upplysning om den båtskjuts, som inom länet äger rum; samt

12:o. Uppgift å det antal hästar, som vid hvarje gästgifvaregård
äro till skjutsning anslagne, särskildt af gästgifverihemmanen, särskildt
från reservhemmanen och särskildt från hållhemmanen, der hållskjuts
äger rum;

Och anhöllo komiterade, i sammanhang härmed, det Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, hvar för sitt län, tillika måtte meddela underrättelse
om de anordningar, som inom särskilda distrikt af länet kunde vara vidtagne
i ändamål att emellan de skjutsskyldige utjemna bördan af detta
allmänna besvär, de bestämmelser hvilka i sådant afseende lända till efterrättelse,
samt hvad för öfrigt, med hänsigt till lokala förhållanden inom
länet, kunde af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anses böra komma under
öfvervägande för befrämjandet af ifrågavarande samhällsvigtiga angelägenhets
ändamålsenliga ordnande.

Enär vid granskning af de till komiterade öfverlemnade uppgifter
inhemtades, att nästan inom alla län finnas entreprenader afskräde för
så lång tid, att de först under loppet af år 1880 tilländagå, men, i händelse
vid förnyandet af de flera under den närmaste framtiden tilländalöpande
entreprenader, kontrakten skulle komma att afslutas för den medgifva
längsta tiden af fem år, denna omständighet skulle verka uppehåll
för en allmän tillämpning af de bestämmelser, som genom en förändrad
lagstiftning i afseende på skjutsväsendet kunde före denna tids utgång
varda meddelade, hafva komiterade funnit sig böra i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t måtte i Nåder förordna att, vid afslutandet
af förnyade entreprenader om utgörande af gästgifveri- håll- och reservskjuts,
kontrakten icke finge omfatta längre tid, än som jemlikt redan
gällande kontrakt om skjutsentreprenaderne funnes bestämd såsom den
längsta, för hvilken entreprenad inom länet ägde rum; och har Eders
Kongl. Maj:t, med bifall till denna hemställan, låtit en härmed öfverens -

7

stämmande föreskrift till Länsstyrelserne i samtliga länen, med undantag
af Jemtlands län, hvarest de längst gällande kontrakten tilländagå med
1878 års slut, under den 31 Mars nästlidne år utfärdas.

Vidare och då de till komiterade öfverlemnade uppgifter utmärkte,
hurusom inom flere af Rikets län funnes gästgifverier, deribland ensamt
inom Elfsborgs län nittiotvå på landet, vid hvilka skjutsningen icke vore
ställd på entreprenad, hafva komiterade, enär, bland de af Riksdagen
antagna grunder för en förändrad reglering af skjutsväsendet, skjutsens
ställande på entreprenad utgjorde en hufvudregel, samt, för bedömandet
i hvad mån detta sätt för skjutsbestyrets ordnande kunde, med bibehållande
af den nu gällande entreprenadlegan af En krona sextio öre milen
för hvarje häst, vinna allmännare tillämpning, utan att särskilda tillskott
derutöfver erfordrades, det syntes angeläget att, öfverallt, der så icke
redan skett, försök anställdes för skjutsens upplåtande på entreprenad
emot uppbärande af nämnda lega, på grund häraf och då af de från Länsstyrelserne
insände, till komiterade öfverlemnade uppgifter icke tillika
kunde inhemtas, huruvida, efter skjutslegans år 1874 skedda förhöjning,
entreprenad-auktioner vid alla ifrågavarande gästgifverier ägt rum, funnit
sig böra göra underdånig framställning i fråga om åtgärder för åvägabringande
af skjutsentreprenader vid de gästgifvaregårdar, der sådana
ännu icke blifvit inrättade; och har Eders Kongl. Maj:t, vid föredragning
af denna underdåniga framställning, under den 12 April nästlidna åi^
behagat, med bifall till densamma, förordna att, derest icke entreprenadauktioner
med beräkning af den förhöjda legan redan vid berörde gästgifvaregårdar
hållits, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle ofördröjligen
derom gå i författning, med noggrant iakttagande af stadgandet i Kongl.
Cirkulär-Brefvet den 11 December 1857, så att det antal hästar, entreprenören
borde inom kortare tid än en timme efter anfordran tillhandahålla,
ej bestämdes högre än det af erfarenheten ådagalagda behofvet
skäligen föranledde och icke i något fall högre än som under år 1875
dagligen i medeltal vid gästgifvaregården utgått, samt att för öfrigt, i
ändamål att underlätta entreprenads inrättande, vilkoren för entreprenaden,
med fästadt afseende å den större eller mindre trafik, som vid
hvarje station ägde rum, bestämdes så lindriga som möjligt.

Under anförande att komiterade, i öfverensstämmelse med den af
o ^ ade asi^t, ansåge skjutslegans belopp böra i hufvudsaklig

man göras beroende af det högre eller lägre värde, hvartill skjutsprestationen
inom orten må kunna uppskattas; — att, med hänsigt till de väsendtligt
skiljaktiga förhållanden, som förefunnes ej mindre emellan de
olika delarne af riket, än äfven inom flere af rikets särskilda län, skjutslegan
icke torde böra bibehållas vid ett för hela riket lika belopp, utan

8

för de särskilda orterna lämpas efter värdet af nämnda prestation;
samt att, då detta värde likväl icke uteslutande kunde läggas till grund
för legobeloppets bestämmande, utan hänsyn tillika måste tagas till det
allmännas kraf, att ej alltför stora hinder i samfärdseln måtte uppstå, till
följd hvaraf legans belopp icke öfverallt kunde komma att motsvara skjutsens
verkliga ‘värde inom orten, entreprenader icke heller, på sätt Riksdagen
äfven förutsatt, allestädes torde kunna åvägabringas med mindre
särskilda bidrag komme entreprenörerne tillgodo, hafva komiterade, som
för att med någon grad af tillförlitlighet kunna beräkna omfattningen af
de tillskott, som kunde ifrågakomma att till entreprenörerne utgöras,. ansett
det vara af vigt att, utöfver de upplysningar komiterade erhållit,
tillika vinna kännedom om de belopp, som inom de särskilda länen eller
vissa delar deraf ansåges utgöra skjutsens verkliga värde, samt om och i
hvad mån skjutslegan kunde anses böra för visst lån, eller delar deiat,
sättas lägre än berörda belopp, i underdånighet hemställt, att uppgifter

1 nyssnämnda hänseende måtte varda från vederbörande infordrade; och
har Eders Kongl. Maj:t, med anledning af denna framställning, under den

2 sistlidne Juni behagat anbefalla Sine Befallningshafvande i samtlige
länen att, efter vederbörande Landstings hörande, till Kongl. Civil-Depaitementet
inkomma med yttrande i fråga om de belopp, som inom de särskilda
länen eller vissa delar deraf kunde anses utgöra skjutsens verkliga
värde, samt om och i hvad mån skjutslegan kunde anses höra för visst
län eller delar deraf sättas lägre än berörda belopp, på det att samfärdseln
icke måtte oskäligen försvåras eller andra afsevärda olägenheter för ^1(^5;.

^ komitera(je y;fl deras första sammanträde, som fortgick till
den 16 April, men då, enär koiniténs ledamöter nödgades egna sin tid åt
den pågående Riksdagens arbeten, måste afbrytas, efter hvilka arbetens
slut komiterades förhandlingar den 18 Maj åter upptogos och fortgmgo
till utgången af samma månad, sålunda vidtagit erforderliga åtgärder tor
erhållande af de för komiterade nödiga upplysningar och uppgifter, jemte
det förberedande öfverläggningar äfven ägt rum angående de i Riksdagens
underdåniga skrifvelse framställda hufvudgrunder, sammanträdde komiterade
ånyo den 3 sistlidne Oktober, vid hvilken tidpunkt de äskade uppo-ifterne
till större delen inkommit; och få komiterade nu, efter afslutade
förhandlingar, härmed till Eders Kongl. Maj:t afgifva underdånigt betänkande
och förslag till författning i ämnet.

Till en början och innan komiterade ingå i någon granskning af berörde
hufvudgrunder för en förändrad lagstiftning angående skjutsning^

9

väsendet samt af de i ämnet nu gällande bestämmelser, hafva komiterade
ansett sig hora meddela dels en utförligare redogörelse för innehållet af
de utaf Kong!. Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen afgifne utlåtanden
i anledning af Riksdagens skrifvelse, dels en öfversigt af förhållandena
under år 1875 angående entreprenaderna inom de särskilda länen

M™! rMUraten,..af 1derU"der loPPet af nästlidne år enligt Eders Kongl.
Maj.ts Nadiga föreskrift förrättade entreprenad-auktioner, dels en redogorelse
för de inom de särskilda länen hittills vidtagne åtgärder, i ändamål
att åstadkomma ett utjemnande af skjutsningsbesvär å dem, Indika
pa grund åt nu gällande stadganden äro pligtige att i detta besvär deltaga^
dels en öfversigt rörande de grunder, efter hvilka skjutsningsbesväret
mom rikets städer utgöres, eller kostnaden derför bestrides, dels ock
en sammanfattning af de från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen
mkomne yttranden i fråga om skjutsens verkliga värde och beloppet
t"ll 611 entrePrenad eöa’ som för de särskilda orterna ansetts böra fast -

Stockholms lans Landsting har i anledning af Riksdagens skrifvelse
yttrat att om äfven skjutsnmgsbesvärets ordnande på den grund, att den
resande finge betala skjutsens fulla värde, kunde anses vara i regeln riktig,
torde likväl denna grundsats, följdriktigt tillämpad, leda derhän, att
skjutslega!! & manga orter komme att uppgå till ett så högt belopp, att
samfärdseln derigenom försvårades. Samfärdselns befrämjande vore emelertid
en för staten så vigtig angelägenhet, att det allmännas intresse syntes
bjuda, att ett visst belopp, såsom hittills, bestämdes, hvarutöfver skjutslegan
ej hnge uppgå.. A andra sidan borde deremot den skjutsande uppbara
sa stor ersättning för den tjenstbarhet han lemnade den resande
som kunde anses skäligen motsvara skjutsens värde. Någon förhöjning
i den genom Kongl. Kungörelsen den 18 September 1874 bestämda entreprenadskjutslega
af en krona 60 öre milen för hvarje häst torde derföre
hora ega rum och har Landstinget ansett entreprenadskjutsens värde inom
Stockholms lan kunna uppskattas till två kronor milen för hvarje häst.
lfa erfarenheten tillika visat att skjutsväsendets ordnande genom entreprenad
åstadkommit en synnerlig lindring i skjutsskyldigheten och den
sa linda betradda vägen borde fullföljas, men deremot antagas måste att
skjutslegan icke kunde sättas så hög, att entreprenörer öfverallt kunde
erhallas utan annan ersättning än skjutslegan, ansåge sig Landstinget böra
S.°d,a"na ,1ksdagens åsigt att understöd för entreprenadskjutsens upprätthållande,
der så erfordrades, borde lemnas af Landstingen och Staten
i hälften hvardera i den ordning Riksdagen angifvit, samt att fördel Skjutskomitéens

Betänkande.

10

ningen af den skatt, som Landstinget kunde finna nödigt att för ändamålet
upptaga, borde ske i förhållande till den bevillning som utgmge
efter andra artikeln Bevillnings-Stadgan. Skulle det emellertid öfverlemnas
åt Landstingen eller Deputerade för markegångssftttnmgen att bestämma
värdet af en s. k. skjutsmil, torde val kunna befaras, att skjutslegan
skulle, åtminstone i åtskilliga delar af riket, sättas orimligt hög, da det
iu vore i de bestämmandes eget intresse att sätta värdet å en skjutsmil
högt emedan det understöd, som antagligen på ett ganska stort antal
ställen erfordrades för entreprenadskjutsens upprätthållande, derigenom
komme att så mycket mindre drabba Landstinget; men derigenom skulle
samfärdseln otvifvelaktigt försvåras icke blott tillföljd af den dryga skjutslegan,
som på åtskilliga ställen blefve bestämd, utan äfven genom den
olika legan, hvilken skulle göra det nästan omöjligt för den resande att
på förhand beräkna kostnaden för en längre resa, helst skjutslegan skulle
årligen kunna förändras inom de särskilda länen. Af dessa skål och da
samfärdselns befrämjande inom och emellan olika delar af riket påtagligen
vore en fråga af högsta allmänna vigt, ansåge Landstinget att skjutslegans
bestämmande borde öfverlemnas åt Kongl. Maj:t, som genom mfordrade
upplysningar från Landstinget och Kongl. Mapts Befallningshafvande
vore bäst i tillfälle att taga en öfverblick af de förhållanden mom rikets
särskilda delar, hvilka kunde och borde inverka på skjutslegans bestämmande-
och för att underlätta entreprenaders inrättande för skjutsens
upprätthållande genom den enskilda företagsamheten, funne Landstinget
si or höra understödja Riksdagens hemställan att en större lättnad, an som
nu förefunnes, måtte i afseende på skjutsstationers förflyttning beredas.
På grund af dessa skäl har Landstinget funnit sig böra
(Ms hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes, efter pröfning af det belopp,
som kunde motsvara skjutsens verkliga värde, bestämma det pris, som

borde erläggas per mil för hvarje häst; .

dels anmäla att Landstinget med hänseende till förhallandena i Stockholms
län ansåge denna lega kunna bestämmas till två kronor milen för

\els ‘ock uttala sitt godkännande af de Övriga grunder Riksdagen ansett
böra följas för eu förändrad reglering af skjutsväsendet.

Konql. Mar.ts Befallningshafvande i samma län anför, att, ehuru skjutsskyldigheten,
som af ålder ålegat jorden, under sednare tid genom högst
väsendtligt förbättrade kommunikationsanstalter blifvit lindrad, äfvensom
statsmakterna genom stadgandena om entreprenadauktioner, förhöjd lega
och tillskott af statsmedel, sett de skjutsskyldige till godo, innefattade
dock detta onus för jordbruket en tunga, som på åtskilliga ställen vore

11

ganska dryg, hvadan Kong!. Maj:ts Befallningshafvande ansåge önskvärd!
att skjutsskyldigheten, så fort lämpligen ske kunde, skildes från jorden.

En annan fråga vore deremot om det allmänna nu genast borde åtaga
sig alla de härmed förenade uppoffringar, innan ytterligare förberedelser skett
genom ökadt antal Postdiligenser och ändamålsenligt ordnade skjutsstationer,
eller om en öfvergångstid borde ega rum, under hvilken förhöjdt
tillskott åt statsmedel till lindring af skjutsningstungan borde anvisas
Du ™ge nemligen icke förbises, att vid de entreprenadauktioner, som efter
gällande föreskrifter nu förrättades, då fordradt bidrag utginge från hemmanen,
och, i händelse entreprenad icke komme till stånd, håll- och reservskjuts
måste utgöras,. spekulanter i allmänhet hade lättare att träffa aftal
med närboende om tillhandahållande af hästar inom viss tid, än som fallet
bletve, om all skjutsskyldighet upphörde; och med största sannolikhet
unde emotses att, under sistnämnda förutsättning, entreprenörers anspråk
pa godtgörelse, jemväl med ytterligare förhöjd skjutslega, åtminstone på
många . ställen komme att betydligt höjas utöfver den ersättning, som
nu utginge. ö

. Äfven under närvarande förhållanden mötte understundom oöfvervinnelig
svårighet att åstadkomma skjutsentreprenad, såsom exempel hvarpå
liongl. Maj:ts Befallningshafvande anmält, att vid Tumba järnvägsstation
der på grund af Kongl. Brefvet den 24 Januari 1864 sedan flera år tillbaka
varit inrättad en skjutsstation utan skjutslag, för tiden efter den 14
Mars 1875, då senast afslutade entreprenadkontraktet upphörde att o-älla
förnyad entreprenad i saknad af anbud icke kunnat tillvägabringas,&oaktadt
för samma skjutsinrättning med ganska måttlig skjutsskyldighet vore
anvisadt ett från hemman i åtskilliga mer och mindre aflägsna socknar
utgående bidrag af något mera än 300 kronor samt skjutslegan icke varit
inskränkt till den för gästgifveriskjuts i allmänhet bestämda.

Med visshet, torde det kunna antagas, att beloppet af den ersättning
Landstinget, enligt. Riksdagens förslag, skulle utgifva, blefve betydligt
skiljaktigt inom olika län och då obilligheten deraf, att ett Landstings
bidrag. för ändamålet i anmärkningsvärd grad öfverstege hvad ett annat
Landsting måste utgifva, skäligen komme att framhållas, uppstode tvifvelsutan
fråga, om icke denna obillighet borde utjemnas genom statens mellankomst.

0“ emellertid Kongl. Maj:t skulle anse tiden vara inne att helt och
hållet befria jorden från skjutsskyldigheten, instämde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti de åsigter angående skjutsväsendets ordnande, länets
Landsting uttalat.

Inom TJpsala län har Landstinget anfört, att ehuru grunden för skjutsväsendets
närvarande anordning, såsom i sin tillämpning medförande beak -

12

tansvärda ojemnheter inom länets olika delar, enligt Landstingets tanke
icke vore i allo tillfredsställande, Landstinget likväl icke vågade lemna
sitt godkännande åt de för en förändrad reglering af skjutsväsendet af
Riksdagen föreslagna grunder, enär Riksdagens förslag, om än till sitt
allmänna innehåll temligen bestämdt, dock, i fråga om närmare detaljbestämmelser,
vore så föga utarbetadt, att verknmgarne af dess genomförande
såväl med afseende å samfärdselns befrämjande, som med hänseende
till kostnaderna för genomförandet, omöjligen läte sig på förhand
beräkna, hvartill ytterligare komme svårigheten för Landstinget, att, på
sätt Riksdagen syntes hafva afsett, vid förslagets tillämpning verksamt
deltaga uti "vården af den rent administrativa samhällsangelägenheten att
befordra och underlätta samfärdseln, något som Landstinget ansåge rätteligen
vara en statens gemensamma angelägenhet.

Kanal Maj:ts Befallningshafvande i länet, som utgått från den synpunkten
att, enligt Kongl. Maj:ts genom den nådiga remissen meddelade
uppdrag det ålåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att allenast yttra
si0, derom huruvida förhållandena inom Upsala län vore sådana, att för
detta län skulle kunna vinnas beaktansvärda fördelar genom utfärdande
af en lag enligt de af Riksdagen föreslagna grunder om skjutsväsendets
ordnande, har, såsom en omständighet af synnerlig betydelse, fästat uppmärksamheten
derpå att Landstinget, som torde få anses såsom en tillförlitlig
representation af de skjutsningsskyldige inom länet,_ icke med
något intresse omfattat Riksdagens förslag. Landstinget hade i fråga om
förslaget yttrat sig afböjande, utan _ annan anmärkning mot nuvarande
anordning af skjutsväsendet, än att ojemnheter inom länets säi^skilda delar
deraf föranleddes. Den omständighet åter, som för Riksdagen syntes vara
hufvudsak, nemligen att skjutsningsbesvär vore en svår och orättvis
börda för den skattdragande jordbrukaren till enskilda resandes fördel,
hade Landstinget ej ens vidrört. Då härtill komme att Landstinget betonat
den mening, att samfärdselns befrämjande borde vara hela rikets gemensamma
angelägenhet, torde vara klart, att skjutsningsbesvär^ af de
skjutsskyldige inom länet sjelfve i allmänhet icke ansåges synnerligen betungande,
att fördenskull en förändrad reglering af skjutsväsendet, på
hvilken grund det vara måtte, åtminstone ej med någon ifver inom Upsala
län åstundades, samt framför allt att man afgjordt mera fruktade den
Landstingsskatt, som, enligt Riksdagens förslag, kunde påkallas till godt åt skjutsentreprenörer, än man värderade en aflyftning åt skjutsningsbesväret
från jordegendomen. Att skjutsningstungan inom Upsala
län icke vore tryckande bestyrktes deraf, att vid nu gällande entreprenader
skjutslagens bidrag till entreprenörerne ingenstädes uppgått så högt, att

13

något skjutslag kunnat berättigas till någon ersättning derför af statsmedel.

På grund af det sålunda anförda har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uttalat den mening, att omreglering af skjutsväsendet, enligt de
grunder Riksdagen föreslagit, icke ens för de skjutsningsskyldige inom
Upsala län skulle medföra beaktansvärda fördelar, hvaremot derigenom
säkerligen skulle föranledas en ny, möjligen ganska motbjudande^tuno-a
för länets öfrige skattskyldige innevånare, äfvensom för Landstinget åtskilligt
ovälkommet och måhända temligen brydsamt arbete.

Södermanlands läns Landsting, som ansett att den resande bör betala
kostnaden för den skjuts, häri begagnar, för åstadkommande hvaraf skjutsningsbestyret
borde blifva eu Statens angelägenhet, då Staten efter den
erfarenhet af bejiofvet som vunnes, kunde bestämma skjutslega^ belopp,
har afstyrkt nådigt afseende å Riksdagens underdåniga framställning.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samma län har instämt med"Riksdagen
i den åsigt, att skjutsningsbesväret, i anseende till dess numera
högeligen ojemnt tryckande beskaffenhet icke allenast i olika delar af riket,
utan äfven inom samma ort, äfvensom de många betydande olägenheter
föi landthusliallningens behöriga skötsel och utveckling, som denna bördas
qvar hållande uteslutande vid jorden såsom eu densamma ©vilkorligt åliggande
piestation medförde, öorde ordnas efter andra mera billiga och
rättvisa grunder än de nu gällande; äfvensom att kostnaden för skjutsmngen
bör godtgöras af den, som af dylikt fortskaffningssätt sig betjenar,
efter det verkliga värde, hvartill eu sådan tjenstbarhet blefve å hvarje
ort uppskattad. Men äfven med fasthållande af dessa grundsatser har
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock ansett det icke böra lemnas ur
sigte, att en omreglering af skjutsbestyret borde lämpas, icke med uteslutande
hänsyn till de skjutsskyldiges anspråk och intressen, utan jemväl i
lika hög grad efter det allmännas fördel, som oafvisligen kräfde såsom en
af statens alvarligaste omsorger, att samfärdseln i möjligaste måtto gynnades.
och underlättades, samt att kommunikationsväsendet bringades till
och bibehölles uti ett med tidens fordringar och rörelsens behof öfverensstämmande
skick. I följd häraf syntes ej heller en blifvande förändrad
anordning för resandes befordran med skjuts böra förbindas med sådana
löreski liter, som genom framkallande af en högre lega än som motsvarades
åt skjutsning^ verkliga värde, kunde komma att väsendtligt försvåra
anlitandet ar dylika fortskaffningsanstalter, hvilka säkerligen inom många
landsdelar ännu länge förblefve det hufvudsakligaste kommunikationsmedlet.
På möjligheten af en dylik olägenhet och på utvägar att förebygga
densamma hade Riksdagen visserligen riktat sin uppmärksamhet, men
huruvida de mått och steg, som Riksdagen i detta hänseende ansett före -

14

trädesvis böra vidtagas, innefattade det lämpligaste sättet för vinnande af
frågans lösning, trodde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig med stöd,
icke af ett obevisadt antagande, utan af långvarig stadgad erfarenhet, ega
skäl betvifla. De anbud, som vid entreprenadauktioner vanligast framstäldes
för skjutsens bestridande, utgjorde nemligen ingen mätare på detta
bestyrs verkliga värde i orten, enär dessa sällan eller aldrig bestämdes
efter sådan grund, utan vore beroende af flerfaldiga andra, på skjutskostnadens
storlek icke inverkande omständigheter, såsom befolkningens
förmögenhetsförhållanden och försörjningsutvägar, rörelsens vexlande omfattning
och riktning samt skjutsstationernas läge m. m. Genom inverkan
af en eller flera af dessa eller andra likartade omständigheter uteblefve
vid auktionerna hvarje täflan, och skjutsersättningsanspråken stegrades
derigenom vida öfver prestationens i orten gällande penningevärde, såsom
exempel hvarå meddelats, att vid allenast tre af de fyratioåtta entreprenadauktioner,
der under de senast förflutna fem åren anbud å skjutsningens
öfvertagande erhållits, täflan emellan två eller flera anbud förekommit
samt att, oaktadt den genom Kongl. Kungörelsen den 18 September
1874 senast medgifna förhöjning i skjutslega!! till belopp, som torde ungefärligen
motsvara skjutsningskostnaden inom Södermanlands län och hvilken
förhöjning trädt i tillämpning vid tjuguen af länets femtiofem skjutsstationer,
skjutslagens kostnadsbidrag till entreprenören icke obetydligt ökats
vid sex af de större stationerna och endast vid två mindre stationer i
någon moll minskats, hvarjemte förut inrättade skjutsentreprenader mast
vid5 en station i brist af anbud och vid en annan i följd af oskäligt ersättningsanspråk
upphöra. _

Då sålunda under nuvarande lagstiftningsförhållanden, när skjutslagen
af eget välförstådt intresse medverkade till åstadkommande af entreprenader,
stora svårigheter ändock mötte för undgående af öfverdrifva ersättningsanspråk,
kunde, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, utan
äfventyr af misstag beräknas, att sedan skjutsskyldigheten upphört och
något enskildt intresse icke vidare verksamt ingrepe vid anordnandet åt
dylika entreprenader, godtgörelsen till entreprenörerne skulle i motsvarande
mon växa till belopp, som icke stode_ i något jemfö.rligt förhållande
till värdet af den tjenstbarhet, hvilken skjutsningen utgjorde. Det korrektiv
deremot, soin'' Riksdagen velat uppställa genom den bestämmelsen,
att Landstinget eller dess delegerade för markegångssättningem skulle
fastställa den högsta tillåtna skjutslegan i länet, syntes Kongl. Majrts Befallningshafvande
icke blifva tillfyllestgörande. Utan öfverdrift torde
nemligen kunna antagas, att, om länet skulle vidkännas en del af de kostnader
för allmänna skjutshållningen, som icke kunde med skjutslegan betäckas,
Landstinget eller dess nyssnämnde delegerade, af skyldig omtanke

15

om länets bästa, bestämde skjutslega!! till högsta belopp, som rimligtvis
kunde ifrågakomma; men att, detta oaktadt, förutom i enstaka, särdeles
gynnsamma fall, der i anseende till inträffad täflan vid auktionerna, godtgörelsen
till entreprenörerne inskränkte sig till denna skjutslega, hvilken
blefve den normala för länet, entreprenörerne i öfrigt, manade af den anvisning,
som genom Riksdagens förslag i denna del lemnats den enskilde
att på Statens^ och länets bekostnad bereda sig en oskälig vinst, icke läte
afhålla, sig från att framkomma med ytterligare, mera eller mindre hö^a
ersättningsanspråk, hvilka alla, huru öfverdrifna de än måtte vara, måste
godkännas., då annan utväg för skjutsningens uppehållande icke förefunnes.

missbruk, som utan tvifvel såmedelst uppstode, blefve en gifven
följd, att Staten och de särskilda länen komme att för skjutsbefordrin^en
betungas med ansenliga kostnader, hvilka nu icke kunde ens närmelsevis
beräknas. Men dermed vore icke nog. Den sannolika tillökningen i skjutslegan
torde komma att framkalla väsendtligt ökade utgifter inom andra
grenar af statsförvaltningen, såsom dels till förhöjda aflöningar åt de
Statens tjenare, hvilka, för utöfningen af sina befattningar vore hänvisade
till tjensteresor, dels till reseersättningar i de fall, då sådana af Staten
bestodes, hvarjemte enskilda personer och samfund för de mångahanda
förrättningar af allmän eller privat natur, som skulle af dem ersättas, icke
kunde , undgå att tungt drabbas af den föreslagna förändringen.

_. Vidkommande grunden för utdebiteringen af den skatt, Landstinget
möjligen kunde finna nödigt att för ofvanberörda ändamål upptaga, skulle
genom tillämpning af Riksdagens förslag de skjutsskyldige icke allenast
blifva befriade från. ett åliggande, som af ålder tillhört dem och sedermera
genom lag blifvit uttryckligen bekräftadt, utan äfven, i anseende
till den rådande olikheten i bevillning efter andra artikeln bevillnino-sstadgan
för jordegendom och för andra beskattningsföremål, få sig tillagd
en ytterligare fördel på öfriga samhällsklassers bekostnad. Detta förfarande
syntes dock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke stå väl tillsammans
med rättvisa och billighet, på hvilkas kraf den föreslagna genom oripande
förändringen i skjutsväsendet borde vara fotad, och ej heller kunna
tillvinna sig något sken af berättigande endast derför att denna beskattmngsgrund
öfverensstämde med den i Förordningen om Landsting allmänneligen
stadgade.

. Med hänsigt till dessa skäl ansåge Kongl. Majrts Befallningshafvande
sig icke. kunna godkänna den af Riksdagen i dess skrifvelse uttryckta
uppfattning af grunderna för skjutsväsendets omorganisation. Fastheldre
ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den å bane bragta skjutsreo-leringen
lämpligare kunna verkställas efter den grund, att häradet i företa
hand ansvarade för och godtgjorde de kostnader för skjutshållningen, som

16

utöfver af Staten faststäld skjutslega erfordrades, med rättighet dock för
häradet att åtnjuta bidrag af statsmedel för den del af samma kostnader,
hvilken öfverstege ett visst, äfvenledes af Staten bestämdt maximibelopp.
Genom häradsboernas omedelbara deltagande uti och intresse för skjutsnino-sbestyrets
ändamålsenliga anordnande medelst entreprenader skulle
ofelbart vinnas den största möjliga säkerhet mot entreprenörers öfveidrifna
fordringsanspråk; och häradets utgifter för skjutsväsendet syntes lämpligen
kunna fördelas på de särskilda kommunerna i förhållande till folkmängden,
men inom hvarje kommun utdebiteras efter de för kommunalutskylders
utgörande stadgade allmänna grunder. För lämpligheten af häradets qvarhältande
vid sådant åliggande hemtade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
stöd af flerårig erfarenhet utaf förhållandena härmed inom Jönakers härad?
der skjutsningsskyldigheten, jemte häradets öfriga ekonomiska angelägenheter,
besörjdes för dess gemensamma räkning af en utaf de särskilda
socknemenigheterna utsedd nämnd och skjutsningen genom denna nämnds
åtgöranden bestreds medelst entreprenad vid häradets fena gästgifvener
utan något bostadsbidrag från häradets eller skjutslagens sida.

Östergötlands läns Landsting har förklarat att Landstinget,^ som ansåge
det i höo- grad önskvärdt att skjutsväsendet kunde blifva på annat sätt
ordnadt, än'' det för närvarande vore, delade de i Riksdagens skrifvelse
uttalade hufvudgrunder och motiver för skjutsfrågans lösning..

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande t samma län har visserligen bxträdt
Riksdagens åsigt om önskvärdheten och billigheten af denna vigtiga angeläo-enhets
ordnande så, att den icke privilegierade jorden, som nu hufvudsakligen
deraf trycktes, må befrias från ett onus, hvars förhatlighet,
synnerlio-ast då det in natura måste utgöras, fullkomligt rättfärdigade aflyftande”
utan ersättning af ifrågavarande börda, äfven om derigenom på
öfrio-a samhällsmedlemmars bekostnad bereddes en skänk åt den, som vid
denna jords förvärfvande beräknat eller bort beräkna detta onus och derför
betalt så mycket mindre för jorden; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallnino-shafvande
ansett sig böra medgifva både olikheten inom skilda landsändar
af de förhållanden, som på denna fråga förnämligast inverkade, och
det principenliga uti att den, som begagnade sig af skjutsen, ersatte densamma
efter verkliga värdet; men häraf följde likväl icke, i Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes tanke, hvarken behofvet att länsvis .fördela de på
åtskild a-a orter säkerligen icke obetydliga tillskott, som ovilkorligen fordrades
för angelägenhetens ordnande på ett tillfredsställande, sätt, eller
nödvändigheten att, på sätt Riksdagen föreslagit, åt Kongl.. Maj:ts Befallningshafvande
och Landstingen öfverlåta att, olika , för hvarje län, meddela
erforderliga detaljbestämmelser, samt att åt Landstingen eller markegångsdeputerade
öfverlemna att för länet eller delar deraf fastställa skjutsvärdet

17

eller det belopp, hvarutöfver den resandes skyldighet att betala skjutslega
ej finge stegras. J

Utom den oreda och deraf följande förvecklingar, som antagligen
komme att följa af ett, sådant sätt för sakens ordnande, olika icke allenast
för hvarje län, utan i särskilda delar af länet, skulle detsamma äfven föranleda
den orättvisa, att de delar af riket, som i följd af brist på kommunikationer
i allmänhet, glesare befolkning, hårdare klimat och jordens
mindre odling redan förut vore jemförelsevis vanlottade, skulle komma att
hårdast känna tungan af ifrågavarande bördas aflyftande från jorden,
hvilken, om skyldigheten än för densamma nu kändes tung, dock i följd
af möjligheten att utan lega sjelf fullgöra skjutsen, kändes mindre tryckande,
ån om den nödvändigt skulle utan afseende på priset upplåtas på
entreprenad. Den förhoppning Riksdagen uttalat derom, att genom bidragets
utgörande länsvis det intresse, som förmenats komma att utgöra en
motvigt mot ersättningsbeloppens obilliga stegrande, skulle hållas vaket
och nedtvinga entreprenadbeloppen, trodde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ej heller komma att förverkligas, ty huru stora än dessa bidrag
skulle kunna i åtskilliga län blifva, torde de dock svårligen upprrå till
sådana belopp, synnerligen om Staten skulle till hälften deruti deltaga,
att enskilde personer i länet funne sin uträkning uti att för minskning af
deras andel i dessa bidrag åtaga sig risken och obehaget af skjutsentreprenadens
besörjande. Om det alltså, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
äfven ansåge, fortfarande borde vara ett samhällsåliggande att
sörja för möjligheten af resandes fortskaffande med skjuts, så syntes detta
äfven höra drabba hela samhället lika och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ville derför uttala sin öfvertygelse om det rättvisa uti att dermed
förknippade utgifter drabbade Staten och icke större eller mindre kommuner.

För att åtel Staten skulle kunna på ett fullt ändamålsenligt sätt, och
utan att alltför mycket blottställas för prejeri, se ifrågavarande samhällsbehof
till godo, borde hufvudsakligen verkställigheten deraf uppdrao-as åt
den institution, hvars verksamhet för öfrigt icke allenast i allmänhet läge
sådant närmast, utan äfven hade sina underordnade organer så spridda,
att bestyret lätteligen kunde af dem både utöfvas och öfvervakas. Genom
den utveckling Postverket under sista åren erhållit och utplanterande af
dess tjensteman nära nog i hvarje socken skulle detta verk bättre än de
flesta andra vara i tillfälle att på ett det allmännas rätt, såvidt möjligt
vore, betryggande sätt, taga äfven denna angelägenhet om hand och genom
skjutsstationers förläggande till postanstalterna och inrättande af extra
poster för skjutsens besörjande vid tillfällen, då resandes fortskaffande

Skjutslcomitéens Betänkande. 9

18

ifrågakomrae på andra tider än de vanliga postturerna, fylla ifrågavarande
behof, så att jorden kunde derifrån befrias.

På grund af livad sålunda anförts kunde Kong! Maj:ts Befallningshafvande
icke tillstyrka bifall till Riksdagens förevarande förslag, utan
ansåge ordnandet af skjutsskyldigheten, om densamma skulle aflyftas från
jordbruket, böra blifva ett statsbestyr, som lämpligast torde kunna uppdragas
åt postverket.

För den händelse likväl att Kongl. Maj:t skulle finna sig redan nu
böra anbefalla vidtagandet af åtgärder i den af Riksdagen antydda syftning,
har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt dels att icke Landstingen
eller den af dem utsedda delegation för markegångens bestämmande,
hvars majoriteter, med den sammansättning Landstingen för närvarande
hade, alltför ensidigt torde komma att luta åt samma håll, som nu yrkade
jordens befrielse, utan ersättning, från alla densamma särskilt åliggande
bördor, måtte få uppdrag att bestämma det så kallade skjutsvärdet, utan
att detsamma måtte bestämmas på det sätt, att länets pröfningskomité
bland sina medlemmar utsåge en delegation af två stadsrepresentanter och
två från öfriga delen af länet, som under ordförandeskap af pröfningskomiténs
ordförande och med rösträtt äfven för denne, innan pröfnings
komitén åtskildes, bestämde nämnda värde för året, dels ock att grunden
för utdebitering af den skatt Landstinget för bestridande af länets bidrag
till skjutsentreprenaderne, i den man dessa öfverstege skjutsvärdet, kunde
finna nödigt upptaga, icke måtte blifva den af Riksdagen föreslagna, utan
att bidraget härtill af jordbruksfastighet måtte utgå med dubbla beloppet
efter den påförda bevillningen emot hvad som egde rum efter bevillningen
för andra beskattningsföremål, eller enahanda grund som vore bestämd
för kommunalutskylder på landet.

Inom Jonköjpings län har jLandstinget yttrat, att enär skjutsväsendets
ordnande på sådant sätt, att jordbruket från detta onus befriades, syntes
Landstinget det enda riktiga och önskvärda, samt Landstinget för genomförande
af denna grundsats funne lämpligare utväg ej gifvas än den af
Riksdagen föreslagna, Landstinget för sin del icke hade något att erinra
deremot att skjutsväsendet ordnades i öfverensstämmelse med de af Riksdagen
godkända grunder; varande likväl af åtskilliga medlemmar inom
Landstinget yrkadt, att den på Landstinget belöpande andelen i entreprenadbidragen
skulle bestämmas att utgå efter enahanda grund, som för
utgörande af kommunalutskylder på landet finnes stadgad.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samma län har anfört, att bland
de allmänna grunder, som enligt Riksdagens framställning skulle vid skjutsväsendets
ordnande iakttagas, hade Riksdagen ansett sig böra såsom en
hufvudregel framhålla, att den resande skulle för sitt fortskaffande erlägga

19

verkliga värdet af den tjenstbarhet, som den skjutsande genom fortskaffandet
honom lemnade. Vid denna hufvudregel ville dock Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande erinra, hurusom ett konseqvent genomförande af densamma
icke skulle stå väl tillsammans med de anspråk på en ordnad och
beqväm samfärdsel, som nutiden med fullt skäl stälde på ett civiliseradt
samhälle, hvartill utan tvifvel äfven hörde att en hvar, äfven den som
för enskilda angelägenheters ombesörjande behöfde färdas emellan landets
skilda delar, skulle vara försäkrad om en obehindrad fortkomst emot erläggande
af skälig betalning. Skjutsväsendets ordnande måste derför betraktas
såsom en Statens allmänna angelägenhet, den der hvarken kunde
eller borde göras beroende af den enskilda företagsamheten eller åt dess
försorg öfverlemnas och det allmännas intresse kräfde otvifvelaktigt att
genom Regeringsmaktens åtgärd ett visst belopp bestämdes, utöfver hvilket
skjutslegan ej finge uppgå.

_ Vidkommande förslaget derom att skjutslega!^ belopp, ifrån att såsom
hittills vara lika öfver hela riket, skulle kunna bestämmas olika för hvarje län,
eller till och med för särskilda delar deraf, så stode visserligen detta förslag
i full öfverensstämmelse med ofvannämnda hufvudregel, emedan skjutsens
värde, eller, med andra ord, priset på ökedagsverke^ vore icke obetydligt
olika i de olika delarne af riket; men Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge dock föga lämpligt att skjutslegan gjordes så vexlande,
som med detta förslag afsåges, hvarigenom bland annat väsendtliga olägenheter
skulle uppstå vid reseräkningars granskning, enär reseersättningarne
åt vederbörande embete- och tjensteman då måste i hvarje fall utgå
efter den inom orten gällande lega, men icke kunna såsom nu vore förhållandet,
med ett i allmänhet bestämdt visst belopp för milen utgöras.
I öfverensstämmelse med gällande föreskrifter skulle taxor å bro° och
färjeafgifter, hvilka borde af trafikerande erläggas, af Kongl. Maj:t fastställas,
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunde icke inse något giltigt
skäl för stadgande af ett annat förfaringssätt i afseende på bestämmandet
af legan för befordring medelst skjuts. I alla händelser ansåge Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att legobeloppets bestämmande af Landstingen
eller markegångsdeputerade icke vore lämpligt, emedan länskommunerna,
enligt Riksdagens förslag, skulle erhålla ett särskilt intresse af att legan
sattes till ett högt belopp.

Beträffande den ersättning, som utöfver skjutslegan skulle utgå till
entreprenör i de fall att någon person icke vore villig att, ensamt mot
den bestämda legans åtnjutande, ombestyra resandes fortkomst, hade Riksdagen
ansett olämpligt att lägga utgiften för denna ersättning helt och
hållet pa Statsverket och såsom skäl dertill anfört, att saken derigenom
möjligen ej skulle komma att på en eller annan ort omfattas med det in -

20

tresse, hvari man skulle hafva att söka en motvigt mot ersättningsbeloppens
obilliga stegrande. Enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande
skulle dock den af Riksdagen påräknade motvigt,en komma att sakna motsvarighet
i verkligheten. Det syntes nemligen icke kunna med något sken
af sannolikhet antagas, att de personer, hvilka kunde finnas hugade att göra
öfvertagandet af bestyret med de resandes fortskaffande och herbergerande
till föremål för spekulation, skulle egna den ringaste uppmärksamhet eller
fästa minsta afseende dervid, huruvida berörda ersättning skulle komma att
till dem utbetalas ensamt från Statsverket eller från Statsverket och Landstinget
gemensamt. Icke heller torde Landstingen finnas villige att vid entreprenadauktioner
uppställa konkurrenter med risk att sjelfve få vidkännas
skjutsningens öfvertagande. Deremot skulle ett korrektiv emot entreprenadbeloppets
för höga uppdrifvande möjligen kunna vinnas derigenom, att,
på sätt i Norrige egde rum, tillskottet komme att till någon del bestridas
utaf vederbörande skjutslag, i hvilket fall dock skjutslagen borde underkastas
en annan reglering än nu förefunnes.

Emot förslaget att Landstingen skulle med halfva beloppet bidraga
till entreprenörens godtgörande mötte den anmärkning, att bördan af dessa
bidrag komme att mycket ojemnt drabba de särskilda länen, i förhållande
till utsträckningen af de jernvägsbyggnader eller andra kommunikationsanstalter,
som inom dem förefunnes till de resandes begagnande. Ju
flera sådana anstalter funnes att tillgå, desto färre behöfde nemligen skjutsstationerna
att vara och desto mera kunde äfven antalet af de skjutshästar,
som borde för de resande tillhandahållas, inskränkas.. De län,
inom hvilka de resande hade andra fortskaffningsmedel än skjutsen att
anlita, skulle derföre komma att befinna sig i en vida gynnsammare ställning,
än de län, hvarest dessa fortskaffningsmedel ännu antingen helt och
hållet saknades eller endast i ringa mån förefunnes, och just denna ogynnsamma
ställning innefattade en stor frestelse för Landstingen att, genom
bestämmande af en hög skjutslega, bereda sig ett skydd mot alltför dryga
utbetalningar till entreprenörerne. Bidragen syntes derför böra ensamt
af Statsverket betalas.

Hvad slutligen beträffade grunden för uttaxeringen af de bidrag, som
för ifrågavarande ändamål kunde erfordras, hade Riksdagen ansett denna
uttaxering böra ega rum med tillämpning den i § 47 mom. 2 af Landstingsförordningen
stadgade grund eller i förhållande till bevillningen enligt
andra artikeln bevillningsstadgan. Vid de tillfällen, då Riksdagen tillförene
hos Kongl. Maj:t gjort framställning om åtgärder för aflyftande af
ensamt på jorden hvilande besvär, dervid ifrågasatts att äfven andra kategorier
af skattskyldige skulle för framtiden deltaga i utgörandet af dessa
besvär, hade Riksdagen städse förklarat sig anse det vara af rättvisans

21

fordringar påkalladt, att detta deltagande »efter billiga grunder» reglerades,
med iakttagande af dels vissa undantag med afseende på tjenstemäns löner
och pensioner samt några andra tned dem jemförliga inkomsttitlar, dels
vissa modifikationer med afseende å inkomstbevillningen i allmänhet. Uti
Riksdagens förevarande skrifvelse funnes deremot icke ett enda ord om
denna billighet, utan steget vore fullständigt uttaget i syfte att frigöra
jorden från skjutsningsbesväret, utan hänsigt dertill att tungan af detta
besvär i stället skulle komma att i hufvudsaklig mån hvälfvas på derifrån
hittils alldeles befriade samhällsklasser. Sådant skulle emellertid resultatet
blifva derest ofvanberörda, af Riksdagen antagna beskattningsgrund skulle
vinna tillämpning, hvilket, hvad Jönköpings län anginge, ådagalades deraf,
att bevillningen enligt andra artikeln, som år 1874 för jordbruksfastighet
å landet uppgick till allenast 23,445 kronor, för annan fastighet samt
för kapital och arbete uppgick till 45,749 kronor, deraf 30,500 kronor
ensamt för städerna. Den af minoriteten inom Landstinget uttalade åsigt
att de bidrag, som af Landstingen skulle till entreprenaderne utgifvas,
borde uttaxeras efter samma grunder, som för kommunalutskylder på
landet vore stadgade, funne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig derföre
böra biträda.

Långt ifrån således att frågan om skjutsväsendets ordnande skulle,
med tillämpning af de utaf Riksdagen angifna grunder, vinna en på rättvisa
och billighet hvilande lösning, ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tvärtom, att deraf skulle framkallas ett ganska rättmätigt och befogadt
missnöje. Den väg, på hvilken Riksdagen sedan 30 år tillbaka
fortgått för beredande af lindring i skjutsningsbesväret, syntes ännu
icke böra öfvergifvas och framför allt verkningarne af den år 1874 faststälda
icke obetydliga förhöjningen af skjutslegan i någon mån afvaktas,
innan nya anordningar af den beskaffenhet, Riksdagen nu föreslagit, sattes
i verket.

Kronobergs Lins Landsting har med afseende å önskvärdheten deraf,
att frågan om skjutsväsendets ordnande måtte vinna en tillfredsställande
lösning, funnit de i Riksdagens förenämnda underdåniga skrifvelse anförda
skål vara af afgörande vigt i det ifrågavarande ämnet, i följd hvaraf Landstinget
förklarat sig instämma i de af Riksdagen uttalade åsigter; dock har
inom Landstinget blifvit anfördt, att af Riksdagens förslag betänkliga
följder skulle uppstå derigenom att hälften af den medelst entreprenadauktion
bestämda ersättning till skjutsentreprenörerne skulle bekostas af
Landstinget, hvilket inom län, der Landstingets andel i bränvinsminuterings-
och utskänkningsafgifter vore högst obetydlig, följaktligen skulle
vara nödsakadt att upptaga Landstingsskatt, hvarjemte framhållits att de
afgifter, som erfordrades för skjutsväsendets ordnande på det af Riksdagen

22

föreslagna sätt, borde uttaxeras efter en mera billig grund, än efter andra
artikeln bevillningsstadgan, helst sådan bevillning utginge för jordbruksfastighet
med betydligt lägre belopp än för andra beskattningsföre.mål,
äfvensom att det intresse för saken, hvilket Landstingets deltagande i ersättningens
utgifvande till entreprenören kunde åstadkomma, ingalunda
skulle komma att utgöra en tillräcklig motvigt mot ersättningsanspråkens
obilliga stegrande vid entreprenadauktionerna, enär det neppeligen kunde
antagas, att någon enskild af nit för Landstingsskattens nedsättning skulle
vid dessa auktioner göra anbud å skjutsens öfvertagande mot lägre ersättning,
än han på grund af för handen varande förhallanden eljest kunnat

sig betinga.

Iiongl. May.ts Befallningshafvande i Kronobergs län har ansett det
icke böra uppdragas åt Landstinget eller dess delegerade att föi länet
eller särskilda delar deraf bestämma det belopp, hvarutöfver legan vid
entreprenadauktion ej finge stegras, helst den utgift, som Landstinget,
enligt Riksdagens förslag, skulle för skjutsväsendets ordnande kunna
komma att vidkännas, stode i ett omvändt förhållande till skjutslega^
belopp, hvilket alltså i de fall, då det kunde befaras,, att entreprenadtillskottet
komme att särdeles högt uppdrifvas, antagligen skulle, lör
att bereda Landstinget minskning i eller befrielse från detta tillskott,
sättas så oskäligt högt, att, andra olägenheter att förtiga, alltför stort
hinder i samfärdseln kunde uppstå. Skulle deremot Kongl. Maj:t finna
lämpligt, att olika skjutslegobelopp bestämdes för de särskilda länen
eller delar deraf, syntes det vara rådligast, att detta bestämmande anföitroddes
åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att efter Landstingets hörande
meddela.

Visserligen hade det år 1875 inom Kronobergs lån församlade
Landsting, af hvars 35 medlemmar ej färre än 31 utgjordes af egare till
jordbruksfastighet, funnit sig böra instämma i de af Riksdagen i dess
skrifvelse i fråga om entreprenadbidragets bestämmande och uttaxerande
uttalade åsigter, men Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge sig dock
vid förevarande frågas bedömande böra beakta jemväl öfrige samhällsklassers
deraf beroende rätt och bästa. Att skjutsväsendet .måtte, såvidt
möjligt, ordnas på sådant sätt, att den jorden åliggande skjutsningsskyldmheten
icke någonstädes blefve hårdt eller ojemnt tryckande, kunde icke
vara annat än särdeles önskvärd!; och detta skulle.äfven på lättaste och
ginaste väg beredas derigenom, att i vidare utveckling af de anordningar,
som redan vidtagits till lindring af skjutsningsbesväret, entreprenaders
inrättande så mycket ske kunde underlättades och befordrades, samt att
Riksdagen så ökade det till skjutsningsbesvärets lindrande vanligen utgående

23

anslag att skjutslagen å landet skulle kunna efter Kongl. Maj:ts bestämmande
undfå bidrag till entreprenadkostnaden, icke såsom hittils med större
eller mindre bråkdel af det belopp, hvarmed skjutslagens bidrag öfverstege
något visst skäligt penningebelopp för hvarje helt förmedladt mantal,
utan hela detta belopp, för så vidt anslaget härtill leinnade tillgång samt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunde vitsorda, att den uppgifna entreprenadsumman
skäligen och verkligen vid auktionen betingats och ej, såsom
det mer än en gång händt, vid entreprenadauktionen bestämts vida
öfver det skäliga och verkliga, på det desto större statsbidrag skulle kunna
derigenom åtkommas. En sådan kontroll kunde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
med biträde af sina underlydande tjensteman, åtminstone i&de
flesta fall, utan svårighet handhafva; hvaremot det vore omöjligt för Landstinget
att, såsom det i Riksdagens förslag förutsattes, kunna förekomma,
att entreprenadsumman vid blifvande auktioner alltmera oskäligen stegrades,
helst, då stort hästantal måste vara disponibelt för den till tid och
omfång ovissa skjutsningens bestridande vid de i allmänhet på en eller en
och en -half mils afstånd från hvarandra belägna många gästgifvaregårdarne,
antagligt vore, att nästan aldrig andra än de, som för närvarande
vore gästgifvare eller reservskjutsskyldige, skulle uppträda såsom spekulanter
på entreprenadskjutsningen, äfvensom att, om än sådana spekulanter
uppträdde, de utan tvifvel skulle tillförse sig all den vinst, som af entreprenadtillskottets
högsta möjliga stegring stode att erhålla, samt ingalunda
för åstadkommande af nedsättning i Landstingsskatten, som i jemförelse
med berörda vinst vore för dem så ytterst ringa, vid auktionerna göra
anbud å skjutsningens öfvertagande mot lägre godtgörelse än de på grund
af för handen varande förhållanden eljest kunde sig betinga, vare sig
genom skjutsningens inropande för egen del till högsta möjliga pris eller
genom emottagande af godtgörelse från medtäflande skjutslag för underlåtande
att genom underbud sänka entreprenadsumrnan. Äfvenledes hade
Riksdagen ansett sig kunna antaga, att, om skjutslegan blefve skäligen
förhöjd, något afsevärdt bidrag derutöfver ej skulle af entreprenörer i
allmänhet fordras; men erfarenheten ådagalade redan i viss mån motsatsen,
ty de nyss afslutade förnyade entreprenadkontrakten utvisade, att,
oaktadt skjutslegan numera vore bestämd till 33 l/3 procent högre, än då
förra entreprenadkontrakten afslutades, entreprenörerne dock fordrat högre
godtgörelse i entreprenadtillskott än förut; och när så vore förhållandet,
då entreprenadanbudets antagande vore beroende af skjutslagens beredvillighet
att åtaga sig de dermed förenade kostnader, hvad skulle väl då
fordras, om entreprenaden, på sätt Riksdagen föreslagit, skulle bringas
till stånd till hvilket pris som kunde betingas. Man hade redan erfarenhet
af fall, då postverket måst höja skjutslegan till mer än dubbla belop -

24

pet emot hvad den för några år sedan, efter derom afslutade beting, då
utgjorde, oaktadt postskjutsen, såsom erfordrande på hvarje särskild station
endast ett ringa antal hästar samt medförande en på förhand säker
inkomst, måste företrädesvis vara begärlig och föremål för mångas täflan,
samt postverket jemväl hade sig öppet lemnadt att, om prisen alltför
mycket stegrades, ifrågasätta indragning af en alltför kostsam postlinie
och efter behag förändra skjutsoinby tesställen a. Slika till entreprenadprisets
sänkning ledande förhållanden vore icke för handen i fråga om
gästgifveri skj ut se n, utan man skulle vara nödsakad att betala hvad som
fordrades intill gränsen af kostnaden för uppsättande af särskilda skjutsinrättningar;
och då det till gästgifveriskjutsens bestridande anslagna hästantal
vid samtliga gästgifverier inom Kronobergs län öfverstege 1,400,
måste ock i allmänhet tillskottet utöfver skjutslega!!, när inga tillförlitliga
utvägar att hålla detsamma inom skäliga gränser förefunnes att anlita,
alltför oskäligt stegras. Skulle sedan hälften af detta tillskott, såsom Riksdagen
föreslagit, gäldas af Landstingen, hvartdera för sitt område, koinine
såväl i Kronobergs som i öfriga län, i hvilka Landstingens inkomster af
andelar i bränvinsutskänknings- och minuteringsafgifterna vore så ringa,
att nästan hvarje utgift utöfver Landstingens egna förvaltningskostnader
måste föranleda uttaxerande af Landstingsskatt, den nya beskattningen
för skjutshållningen att icke allenast drabba dessa län ojemförligt svårare,
än andra, utan äfven inom samma län medföra den ytterligare orättvisan,
att beskattningen, såsom utgående efter andra artikeln bevillningsstadgan,
skulle drabba beskattningsföremålen inkomst af kapital eller arbete samt
andra fastigheter än jordbruksfastighet dubbelt eller nära dubbelt mer än
sistnämnda slag af fastigheter; och resultatet af en sådan reglering af
skjutsväsendet, som Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse föreslagit, skulle
således blifva, att man i den lofvärda afsigten att lindra det onus, som
skjutsningsskyldigheten nu lagligen tillskyndade vissa innehafvare af jordbruksfastighet,
skulle ställa så till, att desse skjutsskyldige genom att sjelfve
öfvertaga skjutsentreprenader mot särdeles höga ersättningsbelopp skulle
kunna förvandla sitt nuvarande, dem lagligen åliggande onus till en ganska
gifvande inkomstkälla, under det att de detta skjutsningsbesvär ej underkastade
beskattningsföremålen inkomst af kapital eller arbete samt annan
fastighet än jordbruksfastighet skulle komma att betala dubbelt eller nära
dubbelt högre beskattning för skjutsentreprenadtillskottet, än som komme
att drabba sistnämnda slag af fastigheter. Ett slikt sätt att lösa den så
mycket afhandlade skjutsfrågan vore väl ej det rätta; och Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande såge sig således föranlåten att hemställa, att hvad
Riksdagen i förberörda hänseenden föreslagit icke måtte vinna Nådigt
bifall.

25

Inom Kalmar län har Landstinget för dess norra Landstingsområde
hufvudsakligen yttrat, att Landstinget äfven för sin del ville vitsorda riktigheten
af den utaf Riksdagen uppställda hufvudregel, att den resande
skulle betala skjutsens verkliga värde inom den ort, der han färdas, men
att emot den af Riksdagen uttalade åsigt att detta värde skulle nöjaktigt
kunna genom entreprenadauktioner utredas, kunde anmärkas att den sålunda
lägst erbjudna skjutslega!! dock icke utgjorde någon verklig värdemätare
på alla de ställen, der någon egentlig täflan icke uppstode, enär
genom öfverenskommelse närboende emellan, som säkert mångenstädes
icke skulle uteblifva, man då vid entreprenadauktionerna skulle stanna
vid ett prisbelopp, som vida öfverstege det annars gällande verkliga värdet.
Detta syntes ock Riksdagen hafva insett, då densamma i sin underdåniga
skrifvelse upprepade gånger talade om »ersättningsbeloppens obilliga
stegrande» samt sökt ett korrektiv deruti, att genom Landstingen
eller deras delegerade för markegångssättningen skulle fastställas ett belopp,
hvarutöfver legal! ej finge vid entreprenadauktion stegras. Härigenom
skulle visserligen för den resande vinnas skydd mot öfverdrifna anspråk;
men när Riksdagen ytterligare föresloge att, derest vid entreprenadauktion
skjutslegan öfverstege det värde, som borde af den resande
erläggas, entreprenören skulle vara berättigad att för skilnaden mellan
samma värde och legans belopp erhålla godtgörelse af allmänna medel,
eller ock viss ersättning i ett för allt, så syntes det som om Riksdagen
härigenom lemnat entreprenören vägen öppen, att på allmän bekostnad
kunna tillskansa sig en öfverdrifven vinst. Emot det af Riksdagen framstälda
förslag att nämnda godtgörelse skulle entreprenören godtgöras till
hälften af Staten och till hälften af Landstinget kunde med fog anmärkas,
att dessa ersättningsbelopp lätteligen skulle kunna stiga till en ansenlig
summa, betungande för Statsverket och för Landstingets andel tagande i
anspråk dess tillgångar så betydligt, att många andra omsorger skulle
blifva eftersatta eller också Landstingsskatten oskäligt stegrad. Då Riksdagen
derjemte ansett att grunden för Landstingens uttaxering borde vara
andra artikeln Bevillningsstadgan, skulle en fullständig rubbning ega rum
i hvad lag nu stadgade, dels derom, att skyldigheten till utgörande af
håll- och reservskjuts ålåge vissa hemman, under det andra vore derifrån
befriade, dels ock ått sådan befrielse jemväl tillgodokomme personer, beklädda
med vissa tjenster, för de hemman de bebo, hvarför Landstinget
funnit betänkligt att biträda Riksdagens åsigt, att frågan om skjutsens
ordnande på det sålunda föreslagna sättet »skulle vinna en på rättvisa
och billighet hvilande lösning». Landstinget ville dock icke förneka att
skjutsningsskyldiga hemman nu, genom landets tilltagande industri och
samfärdsel, vore hårdt betungade och att den kraftiga fordran på rättelse

SkjutsJcomitéens Betänkande. 4

26

häruti, som länge gjort sig gällande, vore både rättvis och billig; och
ansåge Landstinget fördenskull, lika med Riksdagen, att »lämpligare sätt
för ordnandet af ifrågavarande angelägenhet ej funnes, än att åt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen öfverlemna att efter de i den
allmänna lagstiftningen faststälda grunder, hvar inom sitt län, meddela de
närmare bestämmelser, som för ett fullständigt ordnande af denna angelägenhet
kunna finnas erforderliga». I fråga om den ort särskildt, som
Landstinget representerar, har Landstinget uttalat den förmodan, att den
nödiga rättelsen enklast och med minsta rubbning af bestående förhållanden
skulle vinnas om entreprenadauktion på skjutshållningsskykligheten
öfverallt och för vissa år anstäldes samt ett maximibelopp bestämdes,
hvilket Landstinget för sin del och för närvarande ville fastställa till en
krona 80 öre milen för hvarje häst, samt i fall antagligt anbud, ej öfverstigande
denna summa, icke erhölles, skjutsens utgörande fortginge på det
sätt som nu genom dels gästgifveri- och dels reservskjuts vore bestämdt,
men legan antoges till förenämnda maximisumma. Utan tvifvel skulle de
skjutsningsskyldige härmed i allmänhet vara belåtne och den grundregel vore
då iakttagen, som Riksdagen uppstält, att nemligen den resande skulle
betala skjutsens verkliga, men vexlande värde, på samma gång som både
Statsverket och Landstinget befriades från den oberäkneliga utgift, Riksdagen
icke dragit i betänkande att vilja dem pålägga och som så lätt
skulle urarta till missbruk.

Landstinget inom Kalmar läns södra Landstingsområde har funnit sig
böra gilla de af Riksdagen framstälda grundsatser att den resande bör betala
skjutsens verkliga värde, äfvensom att anställande af entreprenadauktioner i
allmänhet erbjöde den enklaste och lättaste utvägen att bestämma detta värde,
men. att, till förekommande af för samfärdseln hämmande, alltför öfverdrifvet
höga skjutsningskostnader, som dock sannolikt icke vore att befara
genom entreprenader inom Landstingsområdet, borde nödvändigt fastställas
ett belopp, hvarutöfver den resande ej på något ställe inom distriktet,
äfven om högre entreprenadanbud der blifvit gjordt, skulle vara skyldig
erlägga skjutslega. Deremot ansåge Landstinget, att Landstingen genom
det sätt hvarpå de äro organiserade och den korta begränsade tid, hvarunder
de äro samlade, vore alldeles olämpliga att utöfva någon verksam
kontroll eller annan närmare befattning med skjutsväsendets ordnande och
upprätthållande, hvarför bestyret med bestämmandet af ofvanberörda
maximibelopp för skjutslegan borde lemnas icke åt Landstingen, utan åt
deputerade för markegångssättningen inom hvarje markegångsdistrikt,
äfvensom att, då besörjandet af skjutsning och annan trafik måste anses
ligga utom egentliga området för Landstingens verksamhet, Landstingens
medel ej borde för sådant ändamål användas, samt att i följd häraf skil -

27

naden i värde emellan de betingade entreprenadvilkoren och den skjutslega,
som den resande skulle erlägga, borde på det sätt godtgöras, att
ett anslag af statsmedel för en gång, eller med å auktion bestämdt visst
årligt entreprenadbelopp, dertill borde lemnas; hemställande Landstinget
slutligen att skjutsväsendet borde ordnas länsvis eller, der ett län uto-öres
af flera Landsting, för hvarje Landstingsområde särskildt.

Kongl Maj:tS'' Befallningshafvande i nämnda län har anfört, att för
Staten, hvilken måste anses pligtig att för sina medlemmars gemensamma
bästa befordra och underlätta den allmänna samfärdselns ostörda fortgång
inom landet, ej torde finnas andra utvägar att för sådant ändamål anlita,
än antingen att sjelf öfvertaga detta kommunikationsväsende, eller att
öfverlåta det åt den enskilda företagsamheten, eller ock att ålägga vissa
af medborgarne att detsamma ombesörja. I sjelfva verket torde&öfverallt
alla tre förenämnda medel vara i viss mån begagnade, och sådant måste
företrädesvis inträffa i ett land med stor utsträckning och i förhållande
dertill gles befolkning, såsom Sverige. Derföre hade ock i Sverige icke
allenast i gamla tider och förrän vare sig Staten eller den enskilda företagsamheten
åstadkommit jernvägar och ångbåtsfart, utan ock sedermera
funnits nödigt, att för resandes fortskaffande å de allmänna farvägarne anlita
de derinvid närmast boende, hvilka såsom jordinnehafvare vore med
erforderliga fortskaffningsmedel försedda, hvarvid i senare tider dem lemnats
tillfälle att genom inrättande af så kallad entreprenadskjuts få detta
besvär för hvarje skjutslag öfverflyttadt på en enda person, som för sådant
ändamål egde uppbära förhöjd skjutslega samt, om han ej dermed
åtnöjdes, särskildt tillskott af de skjutsskyldige, i vissa fall med bidrag
af statsmedel. Då sålunda skjutsningsväsendet, till följd af omständigheternas
makt, som genom lagstiftningen vunnit helgd, blifvit, lika med
andra dermed jemförliga onera, en jorden åliggande prestation, hvilande
på urgammal sed och ständigt tagen i beräkning vid jordens försäljning
man och man emellan, tvekade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att instämma
i den åsigt, som under åberopande af rättvisa och billighet yttrats,
att skjutsningsbesväret, äfven om det godtgjordes efter dess fulla värde,
ändock borde utan vederlag aflyftas från de skjutsningsskyldiga och i
denna egenskap med särskilda friheter i viss mån gynnade hemmanens
innehafvare, hvilken åsigt icke syntes vara fullt befogad, så framt icke
sådan aflyftning läte sig åstadkomma utan förfång för samhällets öfriga
medlemmar, vare sig dem, som icke vore jordegare, eller dem, hvilka
innehade från samma besvär författningsenligt befriad jord. En lycklig
lösning af frågan vore tvifvelsutan funnen, om det kunde antagas att, på
sätt Riksdagens underdåniga skrifvelse åtminstone såsom framtida förhoppning
antydde, öfverallt funnes att tillgå entreprenörer villige att öfvertaga

28

skjutsbestyret för en lega motsvarande skjutsens verkliga värde; men då
Riksdagen ansett ett så gynsamt resultat icke för det närvarande kunna
påräknas, hade Riksdagen föreslagit den bestämmelsen, att Staten och
Landstingen borde åtaga sig att bestrida skilnaden emellan, nyssberörda
maximibelopp och det lägsta entreprenadanbudet. En dylik anordning
skulle dock, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning, medföra
den verkan, att i alla de fall, der lägsta entreprenadanbudet komme att
öfverstiga det för länet bestämda maximibeloppet, skjutsningstungan. faktiskt
komme att hvila till väsentlig del på andra än de nu skjutsningsskyldige,
och syntes det så mycket mindre antagligt att Landstingens förpligtelse
att med Staten deltaga i gäldandet af det entreprenörerne. tillkommande
ersättningsbelopp skulle kunna motverka detta belopps obilliga
stegring, som Landstingen icke egde i sin makt att inverka på entreprenadspekulanternes
anspråk eller entreprenadauktionernes utgång, med mindre
Landstinget bestämde skjutslegan så hög, att särskild ersättning derutöfver
icke kunde ifrågakomma, hvilket åter förvisso skulle .hämmande inverka
på samfärdseln. Äfven vore den åsigten rigtig att skjutslegan borde
motsvara skjutsbesvärets verkliga värde, hvilket dock för närvarande icke
allestädes inträffade, åtminstone icke der, hvarest skjutsningen ännu bestredes
medelst håll- och reservskjutslag. Kunde detta värde utrönas, vore
ock dermed gifven den skjutslega, som borde tillkomma de skjutsskyldige
och desse torde i sådant fall icke hafva grundadt skäl till klagan. . Att
entreprenadauktionens utgång i och för sig skulle angifva hvad skjutsprestationen
vore i orten verkligen värd ansåge Kongl. Maj:ts .Befallningshafvande
icke kunna obetingadt antagas. Vid mången gästgifvaregård i
riket vore belägenheten sådan, att inga andra hemmansegare än de, som
bebodde gästgifverihemmanet och ett eller annat närbeläget hemman, skulle
kunna åtaga sig entreprenaden, äfven om skjutsstationen blefve för sådant
ändamål flyttad, hvilken flyttning icke gerna kunde få ega rum till något
från gästgifvaregården aflägset ställe, enär skjutshållen derigenom kunde
blifva antingen för långa eller för korta. Då det således i allmänhet vore
endast några få hemmansegare, emellan hvilka täflan kunde ifrågakomma,
blefve det naturligtvis för dem lätt att genom träffad öfverenskommelse
hålla lägsta entreprenadanbudet oskäligen högt. Att så skulle komma att
flerestädes inträffa, vore så mycket mera påtagligt, som det redan nu icke
så sällan visat sig, att man vid skjutsentreprenadauktioner sökt att, genom
fingerade aftal om orimligt höga bidrag af skjutslaget, bereda sig en. obehörigt
stor andel af det till skjutsentreprenaders underlättande beviljade
statsanslag. I detta afseende borde äfven märkas, att ganska många gästgifvaregårdar,
och inom Kalmar län de allra flesta, vore begagna vid vägar,
å hvilka resande, som begagna skjuts, sällan färdades. Ä dylika statio -

29

ner skulle enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt ingen vilja nedsätta
sig för att såsom yrke eller näringsfång betjena vägfarande med
skjutsning; och den, som möjligen hade något sådant i syfte, skulle ofta
vara urståndsatt att å gästgifvaregården eller i dess grannskap skaffa sig
de härtill behöfliga hus och öfriga för en skjutsinrättning erforderliga
förnödenheter, hvilket sistnämnda förhållande gällde jemväl i frå^a om
gästgifverierna vid länets större farvägar. Vid ingen af sistnämnda stationer
å landet utginge till skjutsning flera än omkring 100 hästar i månaden,
men å flertalet af dem vore hästantalet för hvarje månad inskränkt
till 40 och 50. .Vid jemförelse med förflutna årens anteckningar befunnes
nemligen att skjutsfreqvensen betydligen minskats och då denna minskning
egt rum redan förr än jernvägar inom länet för persontrafik öppnades,
torde den vara att tillskrifva hufvudsakligen skjutslegans stegring,
hvilken föranledt dels inställandet af mindre nödiga resor och dels ett
mera allmänt anlitande af såkallad ackordsskjuts. Att sistberörda utväotill
erhållande af skjuts numera oftare än förr begagnades, vore en känd
sak och utgjorde i någon mån ett bevis derpå att, åtminstone på flera
ställen inom länet, skjutsningens värde icke torde mycket, om ens något,
ö veistiga nu varande högsta skjutslega!!. Hvarje ytterligare förhöjning
af denna lega skulle otvifvelaktigt öka anledningarne för de vägfarande
att bereda^ sig fortkomst annorledes än genom skjutsstationers anlitande
och detta åter måste hafva till följd en ökad svårighet att genom skjutsenticprcnadauktioner
framkalla andra spekulanter, än innehafvarne af cästgifvaregärdarne
och närmast derintill belägna hemman, hvilka således i
de flesta fall, oberoende af andras medtäflan, kunde sätta anbudet obegränsadt
högt, och om äfven de resande undsluppe att betala skjutsen
högre än efter den för orten fastställa taxan, skulle, efter Riksdagens
förslag,, entreprenadanbudet likväl, huru öfver måttan högt det än vore,
ligga till grund för entreprenörens ersättning af Staten och Landstinget’
hvilket ingalunda syntes vara med rätt och billighet förenligt; och äfven
om genom förändrad lagstiftning större lätthet än hittils för möjligheten
af skjutsstationers flyttning kunde, såsom Riksdagen antydt, beredas vore
likväl en dylik flyttning så beroende af flerfaldigt lokala förhållanden, att
sannolikt endast undantagsvis skjutsentreprenaders upprättande skulle såmedelst
kunna befrämjas.

Deremot syntes det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lämpligt att åt
Landstingen och Länsstyrelserna öfverlemnades att bestämma skjutslegans
belopp, i fråga hvarom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i olikhet ''mot
länets södra Landsting, hyste den mening, att åt Landstinget, sammansatt
af ett större antal af ortens erfarnaste och med dess förhållanden mest
förtrogne män, syntes företrädesvis ett dylikt granlaga uppdrag böra

30

anförtros och hellre än åt markegångsdeputerade, hvilka dels vore till
antalet färre och dels, hvad anginge sådana län, som vore delade i två
Landstingsområden, derigenom skulle försättas i den ställning att de samfält
komme att besluta i en fråga, som rörde hvardera Landstingsområdet
särskildt. Vidare kunde, om så ansåges Renligt, föreskrift meddelas
derom, att, till ledning för Landstingets omdöme, priskuranter å skjutslegan,
upprättade för fögderierna och städerna inom Landstingets område,
skulle insändas, ungefär såsom nu tillginge i afseende å markegångssättningen
och syntes skjutslegan, till förekommande af alltför ofta skeende
rubbningar, böra bestämmas för någon längre tid i sender, såsom t. ex.

tre år. .

Då emellertid hvarje hittils yppad fråga om skjutslegans förhöjning
blifvit afgjord genom Kongl. Maj:ts eget nådiga beslut och Kongl. Maj:t
likaledes förbehållit sig pröfningen af frågor om taxor å afgifter för begagnandet
af andra, den allmänna samfärdseln befrämjande anstalter, såsom
rikets post, jernvägar, kanaler, hamnar in. m., samt, om än, vid det förhållande
att skjutslega!!, som hittils varit bestämd lika för hela riket,
syntes med afseende på lokala skiljaktigheter böra rättas efter sig företeende
omständigheter i hvarje särskild landsort, pröfningen häraf i första
hand må öfverlemnas åt vederbörande Landsting, det dock torde vara betänkligt
att göra en så vigtig angelägenhet uteslutande beroende på den
kommunala myndighetens beslut, och det sk mycket hellre, som skjutsledans
belopp inverkade icke endast på ortsinnevånarnes rätt, utan gällde
för resande i allmänhet och hade inflytande på beloppet af de ersättningar,
Staten lemnade för hvarjehanda tjensteresor, funne Kongl. Majits
Befallningshafvande sig böra hemställa, huruvida icke, derest förslaget i
denna del för öfrig! vunne nådigt godkännande, Landstingets eller niarkegångsdeputerades
beslut om skjutslegans belopp borde föi hvarje gång
pröfvas af Kongl. Maj:t eller åtminstone af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och med eller utan förändring godkännas, innan det finge gå i
verkställighet.

Slutligen och under erinran att i de flesta städer underhållet åt skjutshästar
vore drygare än på landet, samt att i följd häraf skjutslegan torde
böra bestämmas något högre i stad, än för gästgifvaregård ar på landet,
har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förklarat sig, med iakttagande af
de sålunda framställda anmärkningarne, hufvudsakligen instämma i det
yttrande som af länets norra Landsting afgifvits, hvarvid dock, beträffande
samma Landstings hemställan att om entreprenadanbud ej kunde erhållas
utan annan fördel för entreprenören än åtnjutande af derför faststäld
skjutslega, med skjutsningens uppehållande borde förfaras på samma sätt
som förut, men med rätt för de skjutsande att uppbära betalning med

31

enahanda belopp, som entreprenör tillkomme, Länsstyrelsen ansåge siohöra
i underdånighet erinra, att då hittils funnits lämpligt att å skjutsstationer,
der entreprenad varit införd, sätta skjutslegan högre än å öfriga
hvarest, med gamla skjutsordningens tillämpning, skjuts ej behöft framskaffas
med lika stor skyndsamhet, som på de förra, det antagligen skulle
motverka ett mera allmänt åvägabringande af skjutsentreprenader, om icke
sådan entreprenad medförde rättighet till åtnjutande af skjutslega med ett
något högre . belopp än eljest, på grund hvaraf Länsstyrelsen ansåge att
skjutslegan vid entreprenader borde sättas något högre än vid de stationer,
der sådan icke kunnat åvägabringas.

Gotlands läns Landsting, som gillat Riksdagens framställning till alla
delar och som ej ansett sig behöfva afgifva något yttrande öfver hvarje
punkt särskilda utan endast öfver dem, i hvilka Riksdagen uppstad alternativa
förslag, har tillstyrkt dels att bestämmandet af det belopp, hvarutöfver
den skjutslega, som borde af den resande erläggas, ej fino-e o-å
matte, enär man utan tvekan kunde förutsätta, att inom Landstingen
skulle förefinnas en vida fullständigare kännedom om förhållandena i°distrikten,
än inom de vida fåtaligare markegångsnämnderna, och då en
sådan kännedom vore af största vigt, enär man antagit att särskilda bestämmelser
om skjutsväsendet kunde behöfva fastställas för särskilda delar
af ett iän öfyerlemnas åt Landstinget, dels ock att i de fall, der understöd
tran det allmännas sida kunde erfordras för skjutsväsendets uppehållande
detta understödsbelopp måtte bestämmas genom auktion att, i form af ett
ärligt anslag, under entreprenadtiden utgå.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har först, beträffande frågan
om öfverflyttning af skjutsskyldigheten såsom ett hittils varande realt onus
till ett allmänt sådant, erinrat, att dervid förekomme, å ena sidan, den
o billigheten att fastigheter, som hittils färvärfvats under full kännedom
derom, att detta onus vore fästadt vid fastigheten, skulle blifva från denna
tunga befriade, ett förhållande, som föranledde att innehafvare af dessa
fastigheter skulle, om Riksdagens förslag bifölles, göra en väsendtlig vinst
pa andra skattdragandes bekostnad, men att å andra sidan företedde siodock
det ostridiga förhållande, att, till följd af samfärdselns utsträckning
och de stora farledernas förändring under senare tider, detta onus blifvit
pa några orter i större eller mindre mån minskadt och på andra orter
utvidgadt, och att fastigheter, som förut icke haft denna tunga, fått sådan

ivirj ’ Utfn ^6SS utskylder eller andra besvär i mån deraf lindrats.

edgifvas maste äfven att skjutsbestyret och de dermed förenade olägenheter
ofta läge tungt på den del af befolkningen, som i allmänhet färdas
med egna dragare och sålunda måste fullgöra ifrågavarande onus till största
delen för deras gagn, hvilka icke vore skjutsskyldige, af hvilka skäl Kongl.

32

Maj:ts Befallningshafvande ansett sig böra förorda att skjutsväsendet omregleras
så, att detta onus aflyftas från jorden och kostnaden derför pa
alla skattdragande medlemmar fördelas.

Om nu emellertid denna åsigt skulle vinna nådigt bifall, återstode
den mest svårlösta frågan, huru skjutsväsendet skulle under sådana förhållanden
ordnas så, att det icke för vissa orter och för vissa medborgare
blefve alltför betungande, och att skjutshåll icke måtte kunna uppdrifvas
så högt att samfärdseln derigenom, till mehn för det allmänna,
hämmades. I afseende härå ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig
böra instämma uti den åsigten, att ersättning för skjutshållningen utöfver
skjutslegan borde i ett för allt å auktion bestämmas och att hvarje ort
för sig,°t. ex. hvarje län, måtte berättigas stadga priset å skjutslegan eller
skjutsens värde; dock som Landstingen i allmänhet visat sig vala sa sammansatta
att deras fleste ledamöter vore fastighetsegare, hvilke oftast reste
med egna hästar och sålunda ej anlitade skjuts, vore sannolikt att befara,
det skjutsvärdet, om det finge af Landstinget bestämmas, blefve, till mehn
för samfärdseln, till för högt belopp uppskattadt; men om detta värde
Unge sättas af Pröfningskomitéerna, hvilkas ledamöter alltid vore från
skilda delar af länet och skulle bestå af olika klasser af medborgare,
kunde sannolikt ett mera tillfredsställande beslut vara att förvänta. Och
ehuru för beskattningsfrågor det blifvit stadgadt, att besvär ^öfver Pröfningskomiténs
beslut skola fullföljas i Kammar-Rätten, funne Kongl. Maj.ts
Befallningshafvande likväl, för den händelse Pröfningskomitén finge uppdrag
att stadga skjutsvärdet, hinder icke möta för meddelande af den föreskrift,
att klagan öfver deras beslut i sistnämnda hänseende finge hos annan
myndighet fullföljas. Då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda ansåge
det vara olämpligt att Landstinget finge bestämma skjutsvärdet, funne
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande det vara ännu olämpligare att lemna
detta uppdrag åt markegångsnämnderna, som af Landstingets pluralitet
utsåges och i allt fall vore alltför fåtaliga och dessutom i allmänhet utsåges
bland sådana män, som bodde residensstaden nära.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har jemväl ansett det vara betänkligt
att bestämma olika pris på skjutsen inom ett och samma län. Dels
otnvexlade nemligen icke föi''hållandena så mycket inom hvarje län, att
sådant kunde anses nödigt, och dels skulle det för dem, som hafva att
kontrollera reseräkningar, blifva förenadt med stor svårighet att bedöma
deras riktighet, om olika delar af vissa län finge olika skjutslega, då deremot
kontrollen förefölle enklare och säkrare, om Pröfningskomitén för
hvarje län för 3 eller 5 år i sender satte ett för hela länet gällande skjutsvärde,
om hvilket allmän kungörelse då inom samma års början borde till
samtlige vederbörande utgå.

33

Enligt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt vore det naturligt, att
uti vissa orter, såsom t. ex. i Norrland, der få konkurrenter funnes, entreprenadsuinman,
som genom auktion skulle i ett för allt bestämmas,
blefve oskäligt högt uppdrifven. Dessutom, om skjutsskyldigheten såsom
ett fastighetsonus komrne att upphöra, följde deraf att de nuvarande skjutsskyldige
icke, såsom hittils, egde intresse af att blifva entreprenörer af
skjutsen, om icke för att göra en vinst derpå. De hade hittils åtagit sig
entreprenad derföre att, om entreprenad ej kunnat åstadkommas till förhöjd
skjutslega, skjutsskyldigheten ändock dem ålegat mot en lägre skjutslega,
och de hade sjelfva vid auktionen nedtryckt entreprenadsumman, om
spekulant, som ej tillhört skjutslaget, uppträda enär denna summa skolat
af detsamma gäldas. Derföre hade de skjutsskyldige ansett med sin fördel
öfverensstämmande att ataga sig entreprenadskjuts, hvarigenom vunnes
högre. lega och dertill ofta kontant ersättning af statsverket, hvaraf en
naturlig följd blefve, att entreprenadsummorna för framtiden, om skjutsskyldigheten
upphörde, i allmänhet komme att högt uppdrifvas, helst om
skjutsstationerna skulle fästas på en bestämd punkt eller vid gästgifvaregårdarne.

Ett sätt att i någon man förekomma en alltför hög entreprenadsumma
vore, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, att skjutsstationerna
finge skiljas från gästgifverihållniugen och gästgifvareris åligganden
inskränktes till att endast emottaga resande. Om det nemligen blefve
medgifvet, att Länsstyrelserna för hvarje gång, innan nya entreprenadauktioner
skulle hållas, finge bestämma ett visst område vid vägen, hvarinom
skjutsstationerna kunde få vara belägne, förestälde sig Kongl/Majds
Befallningshafvande att flera spekulanter kunde uppstå. Naturligtvis borde
stadgas . att dessa områden icke finge vara annorlunda belägna i förhållande
till angränsande skjutsstationer, än att afståndet blefve två, högst
två och en half mil och ej kortare än t. ex. en k en och en half mil.
Närmaste tillsynen öfver och ansvaret för hvarje skjutsstation skulle i sådant
fall tillkomma entreprenören i stället för gästgifvaren och kontrollen
öfver honom kronobetjeningen. Pa skjutsstationen borde dagboken finnas
att tillgå samt ett eldrum, uti hvilket resande kunde vistas innan skjutsen
framskaffades. Om detta förslag vunne bifall, kunde deraf äfven
blifva den fördel, att skjutsstationernas antal flerestädes kunde inskränkas,
såsom t. ex. på Gotland, hvarest omkring hälften af gästgifvaregårdarne
läge endast en mil och derunder från hvarandra. Dessutom vunnes den
fördel, att entreprenörerne i allmänhet finge längre skjutshåll, hvarigenom
deras skjutsinkomster förhöjdes och till följd deraf äfven entreprenadsumman
kunde blifva lägre.

Skjutskomitéens Betänkande. 5

34

Vidkommande förslaget att för hvarje Landstingsområde entreprenadsummorna
skulle i första hand utbetalas af Landstinget och att Statsverket
deraf borde återgälda hälften, så funne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
deremot intet vara att erinra, men i fråga om det belopp, hvarje Landstingsområde
borde återbekomma af de utbetalade entreprenadsummorna,
hyste Kongl. Maj:ts Befallningshafvande en från Riksdagens åsigt afvikande
mening. Genom bifall till Riksdagens förslag skulle nemligen föranledas
den ojemnhet i beskattningen för olika län, att några län, som hade högt
bevillningstaxeringsvärde, ringa storlek, tät befolkning samt få skjutsstationer,
komme att erhålla ringa Landstingsskatt för skjutsväsendet emot
andra län, för hvilka förhållandet blefve motsatt. Sålunda skulle Landstingsområdena
i Norrland blifva i oerhörd grad mera betungade af skjutsväsendet
än de södra och mellersta länen, och det kunde hända att Landstingsskatten
för skjutsväsendet å förstnämnda orter blefve så betungande, att svårighet
någon gång kunde inträffa att densamma utgöra. Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
mening vore derföre, att sedan samtliga inom riket för
visst år utgående entreprenadersättningsbelopp blifvit sammanslagna och
från denna summa afdragits hälften, som af statsverket skulle utbetalas,
samtliga Landstingsområdena skulle vidkännas andra hälften i mån af hvardera
Landstingsområdets beskattning efter andra artikelns bevillning, såsom
följd hvaraf, sedan utredt blifvit huru stor andel för skjutsväsendet på
hvarje Landstingsområde belöpte, detta skulle af Statsverket återbekomma
skilnaden emellan det belopp, hvartill sagde andel uppginge och det belopp,
som Landstinget för skjutsväsendet förskjutit, derest sistnämnda belopp
öfversköte det förra, hvaremot, för den händelse förskjutna summan
understege meranämnda andel, Landstinget skulle till Statsverket inbetala
skilnadssumman, eller så stort belopp af berörda medel, som Landstinget
icke för skjutsväsendet inom dess område förskjutit. Om man nemligen
utginge från den grunden, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge
vara den rätta, eller att skjutsväsendet borde vara föremål för allmän
beskattning, så blefve denna beskattning icke allmän och fullt rättvis, om
den icke beräknades lika för hela riket; och det förhållande att inom en
ort, som oftast vore den fattigaste, behöfdes flera skjutsstationer, hvilka
medförde drygare kostnader, borde, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
åsigt, icke anses utgöra rimlig grund för att denna ort ensam
skulle godtgöra kostnaden, eller rättare den del deraf, som icke af Statsverket
utbetalades; med anledning hvaraf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansett sig böra hemställa, att den hälft af kostnaderna för skjutsväsendet,
som skulle af Landstingsområdena ersättas, måtte på ofvan omförmälda
sätt utgå.

35

För att ådagalägga, hurusom beskattningen för skjutsväsendet komme
att blifva betungande och jemväl orättvis för dem, som vore påförde bevillning
för inkomst af kapital och arbete, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förmält, hurusom Visby stad, som år 1874 utgjorde bevillning
efter andra, artikeln med 14,278 kronor 6 öre, komme att utbetala omkring
/29 skjustkostnaderna inom Gotland, som hade något öfver 54,000

innevånare, då landet, som deraf hade omkring 48,000 och utgjort bevillning
efter nämnda artikel med endast 15,551 kronor 67 öret finge vidkännas
allenast omkring /29 af berörde kostnader. Enär samma missförhållande
mellan stad och land torde förefinnas äfven inom andra län,
skulle det, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes mening, vara billigt,
att inom hvarje Landstingsområde någon särskild grund för denna beskattning
blefve bestämd, så att t. ex. beskattningen komme att ut o-å af
inkomst för kapital och arbete med hälften emot hvad som uto-in^e för
fast egendom. ° °

Landstinget i Blekinge län har instämt uti det af Riksdagen framställa
förslag, under uttrycklig förutsättning likväl, att Landstinget må ega
dels att fastställa beloppet af skjutslegan, dels ock att, jemlikt 47 § i
Kongl. Förordningen om Landsting den 21 Mars 1862, bestämma grunderna
för utgörande af de bidrag, hvilka för regleringens genomförande kunde
komma att af Landstinget leranas; och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet. har för sin. del anfört att, då reglerandet af skjutsväsendet på det
sätt Riksdagen i sin. underdåniga skrifvelse framhållit, obestridligen hvilade
på en rättvis och billig grund och, med afseende .på verkställigheten, frågan
syntes löst på ett synnerligen praktiskt sätt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge sig böra hemställa, att skjutsväsendet måtte genom
allmän författning ordnas efter de grunder samt på sätt och med vilkor
Riksdagen föreslagit.

Inom. Chi istianstads län hafva saväl Landstinget, som Landshöfding eEmbetet
icke framställt någon, anmärkning, utan sammanstämmande tillstyrkt,
att Kongl. Maj:t måtte i nåder godkänna de åsigter, Riksdagen uti
sin underdåniga skrifvelse i frågan uttalat.

Landstinget inom Malmöhus län har, med erinran derom att Landstinget
redan år 1865 ansett skjutsens ordnande länsvis vara ändamålsenligt,
uttalat den mening, att denna angelägenhet kunde bäst och ändamålsenligast
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen i de
olika orterna ordnas; och då Landstinget för sin del funne sig böra godkänna
den af .Riksdagen i ämnet gjorda underdåniga framställning, hemställde
Landstinget, att Kongl. Maj:t måtte till densamma lemna nådigt
bifall, så att omsider det länge erkända behofvet af skjutsväsendets reglering
måtte kunna afhjelpas.

36

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i länet har förklarat sig icke hafva
något att erinra emot Riksdagens förslag, för så vidt detsamma anginge

Malmöhus län. „

Inom Hallands län har Landstinget förmält sig icke hafva funnit något
att påminna mot de i Riksdagens skrifvelse uttalade grundsatser för skjuts ningens

reglerande. . . „ x .

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har väl ansett sig höra afstyrka
förslaget om skjutslegans bestämmande af dem, hviska med den årliga
markegångens sättande hafva befattning, men för öfrigt hemstält, att de
af Riksdagen antydda grunder måtte i nåder gillas, dock att Landstingens
beslut rörande skjutslegans fastställande borde underställas Kongl. Maj:ts

nådiga pröfning. _ x f

Göteborgs och Bohus läns Landsting har yttrat, att i betraktande åt
ändrade tids- och prisförhållanden, af en förut ej. anad tillökning i samfärdseln,
den stora utveckling landets kommunikationsanstalter genom
iernvägsanläggningar och ångbåtsförbindelser in. m. tagit, äfvensom af den
stora olikhet i lokalt hänseende, som vårt land företedde, samt.af den billiga
fordran på ett jemnare, enklare och rättvisare beskattningssystem,
äfven i hvad anginge fördelningen af så kallade allmänna besvär, hvartill
skjutsskyldigheten å en viss jordnatur räknades, Landstinget, som i likhet
med Riksdagen ansåge, att en förändrad reglering af skjutsväsendet icke
endast och allenast för en jemnare och rättvisare fördelning af skjutsskyldigheten,
utan äfven för resandes beqvämlighet och en lättare samfärdsel
vore både önskvärd och af behofvet påkallad, till alla delar förenade
sig i Riksdagens derom yttrade åsigt, dock med särskild vigt lagd
vid den jemväl af Riksdagen uttryckta önskan, att större lätthet bereddes
i möjligheten af skjutsstationers förflyttning på det entreprenadskjuts allmänt
och billigare måtte kunna åstadkommas; hvarjemte Landstinget, i
fråo-a om sättet huru en ny och förändrad reglering, af skjutsväsendet
skulle^anordnas, delade Riksdagens derom uttalade mening, dock med den
olikhet, att Landstinget för sin del ansåge, att det ifrågasatta bidraget till
understöd åt entreprenörerne borde utgå af Landstingsmedel, enligt den
för hvarje särskildt Landsting gällande grund för Landstingsskattens utgörande
och icke ovilkorligen efter andra artikeln bevillningsstadgan, till
hvilken förändring så mycket mera skäl förefunnes, hvad särskildt Göteborgs
och Bohus län anginge, som i detta län genom Landstingets vid
dess första möte år 1863 fattade och sedermera allt framgent vidhållna
beslut, Landstingsskatten utginge enligt den genom Kongl. Kungörelsen
den515 December 1863 förändrade grunden för kommunalutskylders å landet
utgörande, eller med dubbelt belopp för bevillning af jordbruksfastig
het mot bevillningen af annan fastighet samt af inkomst utaf kapital och

37

arbete; varande dock emot Landstingets i ämnet fattade beslut reservation
afgifven af sexton ledamöter.

Kongl.'' Maj:ts Befallningshafvande har i afgifvet utlåtande yttrat, att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, huru önskvärd! ett snart verkstäldt och
på billiga grunder bygdt ordnande af skjutsväsendet än vore, likväl ej
kunde instämma i det af Landstinget fattade beslut, emedan Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, i likhet med reservanterne inom Landstinget, ansåge
såväl att rättvisa och billighet kräfde att, sedan skjutslagen blifvit vederbörligen
omreglerade till större distrikt, innefattande alla enligt lag skjutsskyldiga
hemman och således jemväl dem, hvilka nu, på grund af läge
eller , andra förhållanden icke blifvit tagna i anspråk för fullgörande af
det inom länet i allmänhet ringa skjutsningsbesvär, dessa nybildade
skjutslag tillförbundes deltaga med en tredjedel i den ersättning, som kunde
varda bestämd att tillgodonjutas af skjutsentreprenören utöfver den behörigen
faststälda skjutslega!! och af hvilken ersättning de öfriga två tredjedelarne
skulle utgöras af Staten och Landstinget till hälften hvardera,
som ock att endast derigenom att skjutslagen blefve omedelbart intresserade
i ersättningsbeloppets utgörande, det blefve möjligt att förekomma
dettas oskäliga uppdrifvande till förfång för Kronan och Landstinget.
Den af reservanterne, på grund af erfarenhet uttryckta farhåga, att så
kunde komma att tillgå, delade äfven Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
och enär denna erfarenhet vunnits under nu rådande förhållanden, då
sannolikheten att komma i åtnjutande af något understöd från de af Riksdagen
anslagna medel för lättande af skjutsningstungan endast vore ringa, läge
det antagande nära, att ersättningsbeloppet oftare skulle oskäligt uppdrifvas,
då visshet förefunnes att detta alltid komme att utgå vare sig af
Staten eller Landstinget, hvadan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett
sig böra endast på följande sätt tillstyrka nådigt afseende å Riksdagens
underdåniga skrifvelse, nemligen:

att skjutslegan måtte bestämmas utgöra det belopp, som motsvarar
verkliga värdet inom närliggande ort af den tjenst, som genom skjutsandet
lemnas;

att genom dem, som besörja markegångssättningen, måtte länsvis för
bestämda tidsperioder fastställas det belopp, som i öfverensstämmelse härmed
finge högst såsom skjutslega fastställas;

att skjutsningsbesväret måtte genom entreprenadauktion till den minstbjudande
öfverlemnas;

att då entreprenör mot den fastställda högsta skjutslegan ej kan erhållas,
en ersättning derutöfver i ett för allt, som genom auktionen fastställes,
må tilldelas entreprenören;

38

att sådan ersättning bör, då den ej kan aldeles undvikas, utgå till en
tredjedel från Statsverket, en tredjedel från Landstinget och en tredjedel
från skjutslaget; samt

att genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg gränserna för
skjutslagen måtte regleras så, att den kostnad för skjutsningsbesväret, som
sålunda fortfarande skulle komma att drabba dem, blefve emellan alla
enligt gällande lag till deltagande i skjuts skyldiga hemman så rättvist
som möjligt fördelad.

Derjemte har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i fråga om Landstingets
förslag att det ersättningsbelopp, som komme att af Landstingsmedel
utgöras, icke ovilkorligen måtte uttaxeras på grund af Bevillningsförordningens
andra artikel eller enligt Landstingsförordningens 47 §, utan
efter den grund för Landstingsmedlens uttaxerande, som inom hvarje särskilt
Landstingsområde tillämpades, förordat den af Landstinget i berörda
hänseende gjorda hemställan.

Elfsborgs läns Landsting har instämt uti de af Riksdagen uttalade
åsikter, med den ändring likväl, att Landstinget ansett, att Landstingen,
men icke de, som med den årliga markegångssättningen hade befattning,
borde bestämma den afgift, som den resande högst borde erlägga.

Landsliöfdinge-Embetet inom samma län har uti afgifvet utlåtande anfört,
att hvad först anginge förslaget, att Landstinget eller de, som med
den årliga markegångssättningen hade befattning, skulle för länet eller,
der särskilda omständigheter sådant föranledde, för särskilda delar deraf
fastställa det belopp, hvarutöfver skjutslegan ej finge vid entreprenadauktion
stegras, så tvekade Landsliöfdinge-Embetet att tillstyrka denna utväg.
Enligt de grunder, hvarpå förordningarne om kommunalstyrelse och
särskilt den om Landsting hvilade, tillkomme visserligen Landstinget att
besluta om för länet gemensamma angelägenheter och bland dessa om anstalter
för kommunikationsväsendets befordrande samt att för dessa ändamål
pålägga afgifter, som efter en i lagen bestämd norm skulle af länets
samtlige innevånare uttaxeras; men fastställandet af taxor, hvartill skjutslegan
måste hänföras, inginge icke bland föremålen för Landstingets beslutande
rätt, utan hade hittils och med skäl ansetts böra läggas i Kongl.
Maj:ts hand, vederbörande endast medgifvet, att derom framställa underdåniga
förslag, att af Kongl. Maj:t pröfvas. Med erinran att Elfsborgs
läns Landsting bestode till fyra femtedelar af personer, tillhörande en
samhällsklass, har Landsliöfdinge-Embetet vidare anfört, att ofvannämnda
myndigheters sammansättning icke lemnade tillräcklig garanti derför att
besluten fattas med behörigt afseende å andra samhällsklassers intressen,
helst bestämmandet af en hög skjutslega enligt förslaget skulle förebygga
äfventyret för Landstinget, att få vidkännas hälften af kostnaden utöfver

39

iegan för entreprenadskjutsen. Inom Elfsborgs län med icke mindre än
>>220») gästgifvaregårdar, å hvilka till följd deraf att dels landet vore mindre
tätt be bygd t och dels jordbrukarne icke alltid egde hästar, hittils
oofyervinneliga hinder mött för åstadkommande af entreprenadskiuts kunde
med en måttlig skjutslega berörda kostnad för Landstinget komma att
uppgå till ett betydligt belopp; och till förekommande häraf kunde det
banda att Landstinget faststälde maximum för skjutslegan så oskäligt hö°d
att, då något annat medel att derunder nedbringa legan icke funnes *än
konkurrensen, hvartill hittils vid de för öfvertagande af entreprenadskiuts
hallna auktioner icke visat sig något tecken, det blefve för allmänheten
omöjligt att af skjutsanstalterna sig begagna. Äfven om enligt 58 <$ af
Landstmgsförordningen Kong!. Maj:ts godkännande skulle anses erforder1»t’
Slfva beslutet om skjutslegan gällande kraft, torde detta icke

gorå tillfyllest, med mindre Kongl. Maj:t förbehölles rätt, att, i olikhet
med hvad som egde rum beträffande Landstingets beslut, ändra detsamma
och således nedsätta taxan, emedan i annat fall kunde inträffa, att ett af
Landstinget fattadt beslut om en alltför hög skjutslega på en ort omöiliggjorde
sakens genomförande inom hela länet; och Landshöfdino-e-Embetet
ansage på grund häraf, att Riksdagens förslag icke kunde utan°förändring
i nämnda del ax Landstmgsförordningen sättas i verket. Slutligen ha?
Landshöfdinge-Embetet uttalat den åsigt, att förslagets genomförande måtte
toregas åt ett allmänt ordnande af skjutsstationerna inom länet, hvarest
emellertid, i följd deraf att hållskjuts icke funnes och andra kommunikationsleder
flerestädes åstadkommits, skjutsningsbesväret icke medförde den
tunga, hvaröfver på andra orter klagas.

Inom Skaraborgs län har Landstinget förklarat, att det till alla delar
biträdde den af Riksdagen i sin skrifvelse uttalade åsigt, hvarjemte Konql.
Maj:ts befallningshafvande yttrat, att det i Riksdagens skrifvelse skönibara
syftemålet att befria jordbruket från skjutsningstungan, med afseende
a ^ ofrige skattdragande lämpligen syntes kunna bringas till verkställighet
pa det af Riksdagen föreslagna sätt, äfvensom att, beträffande sättet för
skjutsstatmners flyttning efter förändringens genomförande, det torde blifva
behofligt, att åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemna, att derom
med afseende å lokala förhållanden och rörelsens riktning efter omständigheterna
förordna.

Vermlands läns Landsting har yttrat, att Landstinget lika med
Riksdagen utgått från den åsigt, att, med afseende å den inom landets
särskilda orter rådande olikhet i samfärdsel, prisförhållanden och andra
lokala omständigheter, det borde åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och
Landstingen ofverlatas att, hvar inom sitt län, meddela de närmare bestämmelser,
som för ett fullständigt ordnande af skjuts väsendet funnes er -

40

forderlig, dock ville Landstinget hafva nämnda myndigheters befogenhet
utsträckt derhän, att de, der omständigheterna sådant föranleda, skulle
ega indela länen i skjutsdistrikt med särskilda,, efter olika ortförhållanden
inom länet lämpade bestämmelser för hvarje distrikt.

Beträffande grunden för betäckandet af de med skjutsbesväret forbundna
kostnader, erkände Landstinget ej mindre den principiela giltigheten
af den utaf Riksdagen uppstäda. hufvudregel, att den resande
borde i skjutslega erlägga verkliga värdet inom den ort, der han färdas,
af den tjenstbarhet, som den skjutsande honom lemnade, än äfven skjutsbestyrets
utbjudande på entreprenadauktion såsom lämpligaste sättet att
utröna detta värde; men deremot ansåge Landstinget bestämmandet
för hvarje skjutsdistrikt inom länet af det maximum, hvarutöfver legan
vid auktionen icke finge stegras, ej böra åt markegångsdeputerade, utan
åt Landstinget uppdragas.

Med afseende å möjligheten deraf, att vid entreprenadauktion något
anbud på skjutsbestyrets öfvertagande mot ett belopp, inom den af Landstinget
faststälda maximilegan, icke skulle vinnas, och sålunda behof inträda
af en särskild ersättning till entreprenören utöfver samma lega,
tvekade Landstinget, vid valet emellan de två af Riksdagen föreslagna
alternativ, ej att uttala sig för det förslag, att ersättningens belopp borde i
rundt tal bestämmas; och ansåge Landstinget detta böra, på samma satt
som i fråga om legan, ske vid entreprenadauktion, om hvars förrättande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet skulle hafva att draga försorg.

Jemte det Landstinget förklarat sig dela den mening, att öfvertagandet
af skjutsbestyret på entreprenad i väsentlig mån skulle, underlättas
genom möjlighet till skjutsstationers förflyttning, har Landstinget vidare
anfört, att Landstinget, som förestält sig, att, om med öfvertagandet åt
entreprenaden ej blefve förbunden skyldigheten att från ett visst bestämdt
ställe tillhandahålla skjuts, utan i stället medgåfves. valfrihet. mellan, flera
utefter landsvägen belägna ställen såsom möjligen blifvande skjutsstationer,
flere spekulanter derigenom skulle lockas till konkurrens om den lfiågasatta
entreprenaden, dels ville såsom sin mening uttala, att före entreprenadauktionen
borde genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmas,
hvilka hemman, som vid auktionen kunde komma att såsom blifvande
skjutsstationer i fråga sättas, dels, till förekommande af godtyckliga och
skadliga förflyttningar af stationer, hvarifrån skjuts en gång börjat bestridas,
förorda, att i en blifvande lag det stadgande, som redan, funnes uti
nu '' gällande författning, intoges, nemligen att sådan förflyttning ej utan
vederbörande myndigheters tillstånd finge ega rum. _

Hvad vidare anginge sättet för anskaffande af den ersättning utotver
maximilegan, som i vissa fall kunde varda entreprenör tillerkänd, så bi -

41

trädde Landstinget så mycket heldre det af Riksdagen framstälda förslag,
att densamma borde erläggas med lika belopp af Staten och Landstinget,
som enligt Landstingets åsigt skjutsinstitutionen, om ock närmast en länets,
dock äfven måste såsom en Statens angelägenhet anses, samt Landstingets
ersättningsbidrag, hvilket i form af Landstingsskatt skulle komma
att upptagas inom kommunerna, blefve för dessa ett motiv att vid entreprenadauktionerna
söka förebygga skjutslegans och ersättningssu mmans
öfvermåttliga stegring, liksom Landstinget äfven i fråga om grunden för
uttaxeringen af det på Landstinget belöpande ersättningsbidraget, med
instämmande i Riksdagens åsigt, ansåge att, i enlighet med stadgandet i
47 § 2 mom. af Kongl. Förordningen om Landsting den 21 Mars 1862,
fördelningen borde ske i förhållande till den bevillning, som efter andra
artikeln Bevillningsstadgan utginge.

Vidkommande slutligen det af Riksdagen framstälda förslag, att Statens
hälft af omförmälda ersättning skulle af Landstinget förskjutas, så,
enär för Landstinget, som icke alltid skulle innehafva tillräckliga penningar
för utbetalande af hela ersättningsbeloppet och derför nödgades företaga
utdebitering förskottsvis, samt, utom den härigenom uppkommande
förlust af ränta å det belopp, som utgjorde förskott för Staten, äfven finge
underkasta sig besväret med en vidlyftigare bokföring, olägenheterna af
en sådan anordning skulle blifva större, än att de uppvägdes af fördelarne
för statsverket, i hvars kassor alltid funnes medel, tillräckliga att utan
svårighet verkställa utgifter, jemförelsevis så obetydliga som ifrågavarande,
har Landstinget uttalat den önskan, att hela ersättningsbeloppet måtte
förskjutas af Staten, som sedermera egde att af Landstinget uppbära
godtgörelse för hvad utöfver egen andel blifvit af Staten utgifvet.

Lika med Riksdagen och Landstinget har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet ansett, att det vore lämpligast, att åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Landstingen öfverlemnades att, hvar inom sitt län,
meddela de närmare bestämmelser, som för ett fullständigt ordnande af
skjutsväsendet funnes erforderliga; och då den befogenhet, som sålunda
skulle lemnas åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen, enligt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande, innebure att nämnde myndigheter
skulle ega att på lämpligaste sätt ordna skjuts väsendet inom
hvarje härad med afseende å de olika förhållanden, som inom det ena
eller andra häradet kunde förekomma, men det ingalunda syntes lämpligt
att, med förbigående af häradsindelningen, ordna skjutsväsendet för vissa
distrikt, funne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande Landstingets inom länet
hemställan om utsträckt befogenhet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Landstingen med afseende å skjutsväsendets ordnande distriktsvis både
obehöflig och olämplig.

Skjutxkomitéens Betänkande. 6

42

I afseende åter å de grunder, livilka vid skjutsväsendets ordnande
borde iakttagas, torde giltigheten af den åsigt, Riksdagen såsom hufvudregel
uttalat, att den resande borde erlägga skjutsens verkliga värde, icke
någonsin hafva varit bestridd, lika litet som den uttalade hufvudregeln
kunde anses såsom något nytt uppslag för ordnandet af skjutsväsendet.
Tvifvelsutan hade i alla tider riktigheten af denna grundsats varit erkänd
och det hade antagligen endast varit omöjligheten att i praxis genomföra
densamma, som hindrat dess fulla tillämpning.

Ehuru Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke ville bestrida, att tilläfventyrs
inom vissa orter med en särdeles liflig samfärdsel det kunde
blifva möjligt att, utan någon särskild ersättning, uteslutande ordna skjutsväsendet
efter förberörda grundsats, så vågade dock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
likväl bestämdt påstå, att detta icke läte sig göra inom
Vermland, och beviset härför hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke
svårt att finna, då provinsens vidsträckthet med många glest befolkade
orter, hvarinom någon lifligare samfärdsel ej vore rådande, lika väl som
de höga summor, hvilka af skjutslagen på många ställen betalades till
entreprenörerne, uppenbarligen talade för riktigheten af detta antagande.
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande vågade derföre, äfven med fästad uppmärksamhet
på den större lättnad, som för skjutsväsendet skulle uppstå,
om större frihet än hittils beviljades i skjutsstationernas flyttning, bestämdt
påstå, att, åtminstone för ännu en ganska lång tid framåt, det icke läte
sig tänka att endast på den enskilda företagsamheten grunda beräkningen
på betäckandet af de med skjutsningsbesväret förenade kostnader; och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande funne sig alltså vid frågans bedömande böra
utgå från det antagande, att nästan i hvarje fall, derest icke samfärdseln
skulle till ytterlighet försvåras, understöd till skjutsentreprenören utöfver
inaximilegan blefve af nöden.

I fråga om sättet för utgörande af den till entreprenören utgående
ersättning, hvilken Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett böra genom
entreprenadauktion bestämmas, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, ehuru
väl vetande att dess ord icke vägde tungt i vågskålen, icke kunnat underlåta
att uttala sin förundran deröfver, att man utan alla betänkligheter
och utan den ringaste hänsyn till andra personers rätt, som vore i fråga,
velat lyfta tungan af hela skjutsväsendet från jordbruket, hvarå samma
tunga, lag och författningar likmätigt,, hvilade, på andra samhällsklasser,
som måste så mycket hårdare deraf drabbas, som deras bevillning till
Staten och följaktligen äfven till de allmänna behofven utginge med flerdubbelt
större belopp än af jordbruksfastighet.

Att utgörande af skjuts under tiden före de i lag gifna bestämmelserna
om inrättande af entreprenadskjuts varit ett i hög grad förhatligt

43

onus kunde icke bestridas, men sedan genom skjutsens ställande på entreprenad
det blifvit hvarje skjutslag möjligt att genom erläggande af ett
kontant belopp till entreprenören befria sig från denna olägenhet, vore
den tunga, som genom skjutsväsendet hvilade på jorden, endast en vanlig
skatt, till hvars utgörande, enligt Riksdagens förslag, andra samhällsklasser
hädanefter skulle i sa rikt matt deltaga, att t. ex. inom Vermland en löntagare
. eller industriidkare med 12,000 kronors inkomst om året skulle i
Landstingsskatt för skjutsens bestridande inom provinsen betala mer än
hälften af den inom länet belägna Elfsbacka socken. Obilligheten, för
att icke säga orättvisan, af en dylik skatternas fördelning på samhällsklasserna,
eller rättare af ett dylikt skatternas öfverflyttande från den ena
samhällsklassen pa den andra, hade synts Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
så uppenbar, att, oaktadt de lätt förklarliga sympatier en sådan
åtgärd . rönt från såväl Riksdagens, som Landstingets sida, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande icke . tvekade att härutinnan uttala sin uppfattning.
Dermed ville. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke hafva förnekat, att
tungan. af skjutsen på vissa orter vore alltför tryckande, likasom att den
vore ojemn t fördelad, hvarför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge
att ur billighetens synpunkt eu lindring deri kunde vara af nöden, och en
sådan lindring funne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vara efter behofvet
alldeles tillräckligt beredd, om halfva beloppet af ifrågavarande ersättning
utginge af Statsverket, hvaremot den skatt, som för den andra hälftens
bestridande skulle af Landstinget såsom Landstingsskatt utgöras, borde
uttaxeras enligt grunderna i 47 § 1 mom. af Kongl. Förordningen om Landsting
af den 21 Mars 1862, i stället för, såsom Riksdagen och Landstinget
föreslagit, efter 2 mom. af samma paragraf, eller med andra ord efter
hemmantalet i stället för efter bevillning. Utom rättvisan i en dylik fördelning
af Landstingsskatten för ifrågavarande ändamål, syntes derigenom
faran för en öfverdrifven stegring af entreprenadsumman genom sammangaddning
af de hemmansegare. inom hvilkas områden skjutsstationen skulle
förläggas, vara förebygd, enär med den erfarenhet, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
redan nu egde om de försök, som från skjutsskyldige
blifvit gjorda att genom flngerade entreprenadsummor, efter aftal med skjutsentreprenören,
uppdrifva desamma till det belopp, att skjutslaget måtte komma
i åtnjutande af det utaf Staten beviljade anslag till hårdt anlitade
skjutslag, det i annat fall ganska lätt läte tänka sig, att nämnde hemmansegare
skulle uppdyrka entreprenadsumman till det belopp, att de
genom den inkomst, de beredde sig för skjutsens bestridande, hölle sig
skadeslösa för det jemförelsevis ringa belopp, hvarmed de finge i entreprenadsummans
utgörande deltaga; instämmande Kongl. Maj:ts Befallnings -

44

hafvande slutligen i det af Landstinget framstälda förslag, att ersättningssumman
måtte af Statsverket förskjutas.

Landstinget inom Örebro län har anfört, att Landstinget, som sökt
göra sig reda för ej mindre de syftemål, hvilka genom Riksdagens förslag
vore afsedda att uppnås, än ock för de förändrade förhållanden rörande
skjutsningsbesvärets utgörande, som af förslagets antagande skulle framkallas,
eller eljest deraf betingades, ansett sig, under förhoppning att
skjutsningstungan enligt förslaget skulle kunna så ordnas, att en alltför
hög och oskälig beskattning icke må uppkomma, böra gilla och biträda
Riksdagens ifrågavarande framställning och det syfte, som derigenom vore
afsedt att vinnas, dock under förutsättning, att följande bestämmelser i
förslaget infördes:

att skjutslegans belopp bestämdes genom entreprenadauktion, omfattande
en tid af högst fem år och med Landstinget förbehållen rätt, att,
vare sig för hela länet eller, der omständigheterna sådant föranledde, för
särskilda delar deraf, fastställa ett belopp, hvaröfver legan ej finge vid entreprenadauktionen
stegras;

att, derest utöfver den sålunda bestämda legan understöd för skjutsningsskyldighetens
öfvertagande skulle erfordras, sådant borde till beloppet
i hvarje fall genom auktion bestämmas till en viss summa i ett för allt,
att fördelas till årlig utbetalning i förhållande till den tid, entreprenaden
omfattar;

att detta understödsbelopp skulle förskotteras af Landstinget, som
dock borde återfå hälften af Staten;

att, såsom grund för debitering af den skatt, som i enlighet med
hvad sålunda föreslagits, Landstinget kunde finna nödigt att för ändamålet
upptaga, måtte lända till efterrättelse hvad uti § 47 mom. 2afKongl.
Förordningen om Landsting den 21 Mars 1862 härutinnan bestämdes;

att skjutsstationerna såvidt möjligt vore och lagenligen kunde låta sig
verkställa, gjordes mera flyttbara, än de för närvarande vore, äfvensom
att nu i lag bestämda längsta skjutsningsafstånd utsträcktes något längre;

samt att Landstinget gåfves rätt, att med afseende å de belopp, hvartill
entreprenadsummorna visade sig sålunda uppgå, vidtaga de åtgärder,
Landstinget, till förekommande af missbruk, kunde finna nödiga..

Iiongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har yttrat, att Riksdagens
förslag, sådant det blifvit af länets Landsting vidare utveckladt, syntes
hufvudsakligen komma att medföra de förändringar i hvad rörande skjutsväsendet
nu vore stadgadt, att ansvaret för skjutsens uppehållande, som
nu hvilade på de till hvarje gästgifvaregård indelade skjutsskyldiga hemman,
skulle öfverflyttas på hela länet, att skjutslega!! för länet eller vissa
delar deraf skulle bestämmas af Landstinget och att hvad entreprenör

45

utöfver skjutslega!! kunde betinga sig skulle, med rätt att återfå hälften
af Staten, betalas af Landstinget och uttaxeras efter andra artikelns bevillning
i stället för på de nu skjutsskyldige.

Om det nu skulle finnas lämpligt och billigt, att på en gång öfverflytta
den hufvudsakliga tungan af skjutsen från de nu skjutsskyldige till
helt andra samhällsmedlemmar, mötte visserligen icke något väsentligt
hinder för utförande af ifrågavarande förslag; men, utom det att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande betvifiade rättvisan och billigheten af ett sådant
förfarande, syntes det likväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att Landstinget
icke vore den myndighet, som borde i sista hand bestämma högsta
skjutslegan för länet eller delar deraf, utan torde, efter det Landstinget
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lemnats tillfälle att i frågan sig
yttra, föreskrift derom böra af Kongl. Maj:t meddelas; helst erfarenheten
visat att förhöjning i skjutslegan, dertill Landstinget icke torde vara obenäget,
icke förekomme förhöjning i entreprenadsumman, utan tvärtom.
Genom öfverflyttande på Staten och Landstinget af ansvaret och kostnaden
för skjutsens uppehållande skulle dessutom gå förloradt allt intresse
hos ortens innebyggare vid skjutsentreprenaderne och entreprenadafgifternes
hållande inom rimliga gränsor, hvaremot man hade att befara sammansättningar
af de gästgifverierna närmast boende till entreprenadernas
uppdrifvande, så att någon sannolik beräkning icke kunde göras, hvar de
skulle stanna. För att, med undvikande eller åtminstone minskande af
dessa olägenheter, utjemna och lätta tungan af skjutsen för de nu skjutsskyldige,
syntes Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lämpligast att, i stället
för de nuvarande skjutslagen, de nu skjutsskyldige inom större trakter af
länet, t. ex. ett eller flera härad, förenades till skjutslag med skyldighet
att ansvara för skjutsens uppehållande medelst entreprenad vid de inom
området befintliga eller blifvande gästgifvaregårdar; att skjutslega^ högsta
belopp inom hvarje skjutslag, efter det Landstinget och Kongl. Majrts
Befallningshafvande lemnats tillfälle att i frågan sig yttra, af Kongl. Maj:t
bestämdes; och att hvad entreprenör kunde för skjutsens uppehållande
betinga sig utöfver den för skjutslaget bestämda skjutslega betaltes till
hälften, med lika andelar hvardera, af Staten och Landstinget och till
den andra hälften af de nu skjutsskyldige inom skjutslaget, hvilkas sednare
direkta deltagande, om ock endast till någon del, i ansvaret och
kostnaden för skjutsens uppehållande, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge så mycket nödvändigare, som entreprenader på de flesta ställen
eljest icke torde kunna till rimligt pris erhållas.

Vestmanlands läns Landsting har ansett, att, i betraktande af såväl
kommunikationsväsendets oerhörda utveckling, som ock de i lika betydlig
grad förändrade förmögenhetsförhållandena i vårt land, som nu inträda

46

emot vid tiden för skjutsningsskyldighetens första uppkomst, den hufvudregel,
som Riksdagen uppstält, att den resande skall betala skjutsens verkliga
värde inom den ort, der han färdas, vore riktig; i följd hvaraf Landstinget
uttalat sitt godkännande af hufvudgrunderna i Riksdagens skrifvelse,
hvarigenom skjutsfrågan skulle komma att på det enklaste och mest tillfredsställande
sätt vinna sin lösning; dock har Landstinget hemstält, att
afseende dervid måtte fästas å följande bestämmelser:

att, då Kongl. Maj:t, efter inhemtade upplysningar från de särskilda
länen, bäst torde vara i tillfälle att bestämma det belopp, som kunde inom
hvarje ort motsvara verkliga värdet af skjutsens utgörande, Kongl. Maj:t
måtte fastställa det pris, som skulle erläggas för hvarje häst per mil;

att, med hänseende till förhållandena inom länet, skjutslegan inom
detsamma icke måtte bestämmas till högre belopp, än 2 kronor för mil
och häst;

att, jemte det önskliga deruti att större lättnad bereddes i möjligheten
för skjutsstationers förflyttning, än hvad erfarenheten inom Vestmanlands
län'' gåfve vid handen, Landstinget, som i och med den nya ordningens
införande i väsentlig mån komme att inträda i de förra skjutslagens
skyldigheter, också måtte förbehållas rätt att efter befogenhet öfverklaga
beslut rörande skjutsningsbesvärets ordnande; och

att Landstinget jemväl af nyss antydda skäl skulle ega att vid entreprenadauktioner,
hvarigenom skjutsningen för viss tid upplätes, och hvilka
auktioner icke borde omfatta längre tid än fem år i sender, genom ombud
tillstädesvara och sin rätt bevaka.

I fråga om sättet för utgörande af den till entreprenörerne utgående
ersättning, har Landstinget hemstält, att, enär svårighet för Landstinget
att förskjuta hela beloppet skulle kunna uppstå och redan efter entreprenadauktionernas
hållande kunde beräknas beloppet af den ersättning, hvarmed
Landstinget och Staten för ifrågavarande ändamål skulle bidraga, det
på Staten belöpande bidraget måtte, så snart det blifvit kändt, få af
Landstinget från Statskontoret reqvireras; instämmande Landstinget slutligen
i den af Riksdagen uttalade mening att Landstingets andel i berörda
ersättning borde efter andra artikelns bevillning uttaxeras.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inom Vestmanlands län anför, att
Landstinget, hvilket i och med den nya ordningens införande skulle komma
att inträda i skjutslagens skyldigheter, i följd deraf borde ega såväl rättighet
att, efter befogenhet, anföra besvär i frågor rörande skjutsväsendet,
som ock att, i händelse Landstinget så ansåge nödigt, genom ombud närvara
vid entreprenadauktioner; samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i öfrigt icke hade något att tillägga vid hvad Landstinget yttrat.

47

Landstinget inom Kopparbergs län har deremot förklarat sig icke kunna
biträda de asigter som flinnés uttryckta i Riksdagens skrifvelse och ansett
forslaget om Landstingets befattning med skjutsväsendet icke vara
förtjent af bifall. Lör sakens ordnande funnes, enligt Landstingets åsigt,
ej bättre utväg an den af Riksdagen redan beträdda, nemligen att hörn
entreprenadskjutslegan och öka statsanslaget för lindrande af de skjutsskyldiges
bidrag; och borde jemväl åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
mnas stolle frihet i afseende på gästgifvaregårdars förflyttning, än den
som genom Kong]. Förordningen den 14 December 1866 vore åt bemälde

KiSd^ftÄ^R^rk“ä, Landsti"get |Ji de“ «runder

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda län har andragit, att om
flerestädes uti landet den af Riksdagen åberopade grundsats, att den resande
bor för sm fortkomst vidkännas hela kostnaden för den tjenstbarhet,

Sill Pr^aS’ireda” tillhandahallande, uteslutande genom den enskilda företagsamheten, åtminstone
med det understöd, som Riksdagen föreslagit, hvilket Kongl. Mai:ts
Befallningshafvande ansåge billigt, särdeles hvad beträffade resor, som
oretagas för nöje, sa torde likväl tillämpningen deraf icke finnas lämplig,
det fall att resan vore en följd af tjenstepligt eller företoges för andra
7 °[lga, allmanna eller enskilda angelägenheter, eller inom orter med förhållanden
sådana, som mom Kopparbergs län och säkerligen flera trakter
inom landet förekomma, då värdet af dagsarbetet med häst och karl i
allmänhet högt, der nyligen till följd af särskilda konjunkturförhållandén
vant stegradt anda till tolf a femton kronor och derutöfver i vissa hän miZ-frr

«PP?Jtt än/\ 7711 ^uSofem kronor i andra. Der måste det
medgitnis, att sadana förhållanden ännu ej vore för handen, att skjuts hallmngen

kunde öfverlemnas åt den enskilda omtanken, utan att gorå
samfärdseln omöjlig, så att all styrelseverksamhet upphörde, samfärdseln
, .Tf11 \ . V1gtjgaste angelägenheter omöjliggjordes och landet, med samhällsordningens
upplösning, återfölle till naturtillståndet. Den ersättning
som nu af Staten utgmge till lindrande af skjutsningsskyldighetens tunga
vore inom Kopparbergs län redan nu anmärkningsvärd!; hög, under det
skjutslagen, till gästgifvenerna måste hafva sin fördel af att entreprenadkostnademeke
stegrades högre, än att anspråket kundesåsombilligtgod LandT’n

IV n d?-af ^ dG Sjelfve finSe vidkännas alltför betungande
utgifter eller att skjutsnmgen måste utan statsunderstöd fullgöras men

om skjutslagen^ komme att befrias från berörda deras åliggande, så

unde det icke betviflas, att den ersättning, som af allmänna medel måste

til entreprenören erläggas, skulle blifva till helt och hållet oberäkneligt

belopp stegrad, savida icke skjutslega!!, som af Landstinget bestämdes,

48

sattes så hög, att dess verkningar måste blifva enahanda med de här ofvan
antydda, och för öfrigt åtminstone komma att. mångdubbla Statens utgifter
för resor, åliggande dess tjensteman, som ingalunda vore aflönade så,
att de derförutan kunde sina åligganden i berörda hänseende fullgöra.

En fortsatt tillämpning af de åsigter, som Landstinget inom lanet
uttalat i fråga om sättet för lindring af skjutsningstungan, så länge som
klagan öfver densamma kunde komma att förspörjas, ansåge Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som dock icke hade något att erinra mot skjutslegans
höjande i den mån penningevärdet nedginge, kunna förr eller senare
leda till enahanda missförhållanden, Indika, på sätt ofvan blifvit antydt,
syntes blifva, åtminstone i vissa orter, följden af de åtgärder, som Riksdamm
i ofvanberörda måtto föreslagit, derest icke andra föreskrifter tillika
meddelades, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, på grund, af förut
framstälda förhållanden, ansåge sig, lika med Landstinget, böra i underdånighet
afstyrka nådigt bifall till Riksdagens ifrågavarande förslag, tunne
sig, i afseende på de åtgärder, som lämpligen borde kunna leda till det
åsyftade målet, böra vidhålla de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid
föregående tillfällen uttalade åsigter i ämnet, hvilka återfunn.os i det åt
Kono-1. Maj:ts Befallningshafvande den 16 November 1865 afgifna underdåniga
yttrande i anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande^ i Malmöhus
län då framstälda förslag till skjutsningsbesvär^ ordnande. Med
afseende på de olika grunder, hvarefter bevillning enligt andra artikeln
bevillningsstadgan utginge för värdet af i mantal satt jord och för annan
fastighet, samt för kapital ecb arbete, borde bidrag af ifrågavarande beskaffenhet,
i stället för att påföras alla beskattningsföremål till lika be opp,
i förhållande till dess bevillning efter andra artikeln, utaf jordbruksfastighet
utgöras med tre gånger högre belopp, än af annan fastighet, och
då, fastän det personliga arbetets kapital vore lika beskattadt, som annan
fastighet, än jordbruksegendom och penningens kapital, det förra likväl i
varaktighet icke i allmänhet kunde anses motsvara desamma till mera än
en tredjedel, syntes ock det personliga arbetets kapital blott i förhållande
derefter böra vidkännas bidrag till lindring i skjutsningsbesvärets tunga.

Slutligen och till ådagaläggande af orättvisan och obillighet.en af att
från jorden, som skjutsningstungan på grund af häfd och lag, hittils ålegat,
fastän den på senare tider blifvit för jordens innehafvare högst betydligt
lindrad, öfverflytta detta besvär medelst Landstingsskatt i väsentlig män
på alla dem, som erlägga bevillning efter andra artikeln, har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande anfört, att, enligt verkstad uträkning på. grund åt
sista sammandraget öfver länets bevillning, det visade sig att i Kopparbergs
och Vester Bergslags fögderier samt Falu stad, som på grund åt
sin bevillning skulle komma att i Landstingsskatten för skjutsningstungans

49

aflyftande från jordbruket deltaga med tillsammans 65 procent, skjutsentreprenadkostnaderna
senast utgjort inom Kopparbergs fögderi 11,474
kronor 19 öre, Vester Bergslags fögderi 10,458 kronor 25 öre°och i Falun
250 kronor eder tillsammans 21,932 kronor 44 öre, under det att i Ofvan
Siljans fögderi, som i den föreslagna Landstingsskatten skulle komma att
deltaga med endast 4 procent, skjutsentreprenadkostnaderne senast uppgått
till 23,175 kronor 85 öre.

Landstinget inom Gefleborgs län har yttrat, att, äfven med gillande af
Riksdagen uppstält, att den resande bör för sitt fortskaf -

den grundsats

fande erlägga skjutsens verkliga värde, Landstinget dock icke kunde fx

• ''Jt~r ° ° —viv/v^jY jvuuuo i r an -

se vigtcn åt den anmärkning, att derigenom skjutslegan i en eller annan
ort skulle, om ej förhindra, åtminstone i hög grad försvåra samfärdseln
och att sålunda, på sätt jemväl blifvit föreslaget, åt Landstinget eller
annan vederbörande borde uppdragas att fastställa det belopp, hvaröfver
skjutslegan vid de särskilda skjutsstationerna inom länet ej Ange stegras.
Med ett sådant förfarande och med afseende jemväl å den högst vigtiga
omständigheten att bereda lättnad uti möjligheten af skjutsstationers°förflyttning
samt inrättandet af nya sådana, hvaraf behofvet alltmera känbart
framträdde, ju större tillgångar på nya kommunikationsmedel sig
yppade, stode dock i nödvändigt sammanhang skapandet af utvägar till
betäckande af de utgifter för skjutshållningens bestridande, som erfordrades
utöfver sjelfva skjutslegans belopp; och i afseende på det förslag, som
härom blifvit framstäldt, så, om äfven det borde kunna antagas, att genom
ett deltagande från Landstingets sida i dessa utgifter, Landstingets intresse
skulle komma att utgöra en motvigt mot ersättningsbeloppens obillig
stegrande, hyste Landstinget emellertid tvekan i afseende på Landstingets
förmåga att göra ett sådant intresse på verksamt sätt gällande, hvithet
åter måhända skulle kunna tillfredsställande bevakas genom att en del af
den anpart i ersättningsbeloppet, soxn nu
tinget utgå, lades på de kommuner, hvarinom en

komme och fördelades på dess innevånare i förhållande till deras bevillning
efter andra artikeln bevillningsstadgan. Om äfven genom en sådan
åtgärd den utjemning af olikheterna uti bördan af skjutshållningen, som
vox-e afsedd att genom det framstälda förslaget vinnas, icke skulle i sina
yttersta konseqvenser ernås, torde emellertid den qvarstående ojemnheten
vara af en försvinnande obetydlighet och fullkomligt uppvägas af den för -

vore föreslagen att från Landssådan
ersättning ifråga -

, _ j O --- ----- Ö 1 p • U q u u ci x va i vx i

( el, som skulle beredas genom deri möjlighet, som de i entreprenadauk.
..... intresserade kommunerna egde, att genom sin närbelä -

tionernas

° -------------- .. . . - - o----------------—

. om alla pa fragan inverkande förhållanden ordna

lör och bidraga till dessa förrättningars både för Staten, Landstinget och
dem sj elfva fördelaktiga resultat.

Skjutskomitéens Helänkande. f

50

Ehuru Landstinget funnit sig böra föreslå vidtagandet af en sådan
förändring i det öfverlemnade förslaget, har Landstinget dock tillika förklarat,
att, för den händelse derigenom skulle uppstå förhållanden, som
skulle omintetgöra eller till en aflägsnare framtid uppskjuta den lifligt
önskade och länge motsedda omregleringen af skjutsväsendet inom landet,
Landstinget dock heldre läte de framstälda betänkligheterna falla ocli
tillstyrkte bifall till Riksdagens förslag i oförändradt skick; hemställande
jemväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet att Riksdagens ifrågavarande
framställning måtte vinna bifall.

Vester-Norrlands läns Landsting bär anfört att, ehuru skjutsväsendets
ordnande på de i Riksdagens skrifvelse angifna grunder torde inom lånet
kunna medföra olägenheter, dels i det afseende, att i åtskilliga orter inom
länet, i anseende till ringa odling och befolkningens gleshet, svårighet att
erhålla lämpliga entreprenörer möjligen skulle kunna uppstå, dels ock deruti,
att, af enahanda skäl, skjutsbidraget utöfver legan skulle kunna på ett
eller annat ställe obilligt uppdrifvas, Landstinget likväl, enär dessa olägenheter
syntes kunna om icke helt och hållet undanrödjas, dock i väsentlig
mån förminskas genom den enskilda af Landstinget understödda företagsamheten,
helst om större lättnad bereddes i möjligheten af skjutsstationernas
förflyttning samt ett obehörigt stegrande af entreprenadbidraget
dessutom torde kunna förekommas genom skjutslega^ höjande
eller inskränkning i entreprenadtiden, vid frågans bedömande funnit omförmälda
betänkligheter icke böra tillmätas någon större betydelse, till
följd hvaraf och då, efter Landstingets förmenande, genom antagandet
af Riksdagens förslag, frågan om skjutsväsendets ordnande skulle vinna
en på rättvisa och billighet hvilande lösning, Landstinget icke tvekade
att för sin del biträda samma förslag, dock under det förbehåll, att,
med afseende å de flere förhållanden, som vid skjutslegans bestämmande
borde tagas i betraktande, och Indika vid de särskilda skjutsstationerna
inom länet vore högst olika, Landstinget tillerkändes rättighet att, särskilt
för hvarje skjutsstation, bestämma det belopp, hvarutöfver skjutslegan
ej finge vid entreprenadauktion stegras, äfvensom att tiden för blifvande
entreprenader ej måtte utsträckas längre, än af Landstinget eller
dess deputerade rnedgåfves; och hade Landstinget i sammanhang härmed
uttalat den åsigt, att, då med Riksdagens skrifvelse afsåges icke blott
skjutsningstungans aflyftande från jordbruket, utan jemväl underlättandet
i allmänhet af samma börda, sistnämnda ändamål skulle i väsentlig mån
befordras, derest omregleringen af skjutsningsskyldigheten sattes i sammanhang
med en revision af gällande skjutsförfattningar, såväl i allmänhet,
som särskildt rörande de så kallade väntpenningarne samt vigten och beskaffenheten
af de resandes åkdon.

51

Uti en inom Landstinget afgifven och vid dess betänkande fogad
reservation har Kommissions-Landtmätaren m. m. C. A. Engblom af anförda
skäl yrkat, att uti Landstingets underdåniga utlåtande måtte införas
följande bestämmelser:

att Landstinget, i anseende till den glesa befolkningen uti vissa delar
af länet och deraf uppkommande svårigheter att erhålla skjutsentreprenörer
vid åtskilliga skjutsstationer, ansåge det vara af sannskyldig nytta,
om Landstinget erhölle rätt att bestämma skjutslega!! vid de olika skjutsstationerna,
såväl då skjutsen utgjordes genom entreprenörer, som genom
håll och reserv; samt

att, till förekommande af oskäliga afgifter till skjutsentreprenörer,
hvilka till följd af skjutsstationernas belägenhet och andra orsaker saknade
konkurrens, skjutsen måtte, der Landstinget så pröfvade nödigt, kunna
bestridas af förut befintliga skjutslag, men att i sistnämnda fall Landstinget
måtte efter befogenhet dervid understödja skiutslanet med nenningebidrag.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, som förordat nådigt bifall
till Riksdagens underdåniga skrifvelse, har dock fästat uppmärksamheten
på vissa för Vester-Norrlands län, och måhända äfven för de öfriga nordligare
länen, egendomliga förhållanden, hvilka svårligen medgåfve tillämpning
af deri utaf Riksdagen för skjutsväsendets ordnande godkända hufvudgrundsats
i dess fulla utsträckning och utan modifikation. Antagligheten
af Riksdagens förslag hvilade nemligen på den förutsättning, att genom
konkurrens bland flera spekulanter skjutsentreprenader skulle kunna komma
till stånd, utan att skjutslega!! i allmänhet behöfde uppgå till så högt
belopp, att den kunde anses blifva hinderlig för samfärdseln. Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande vore ock öfvertygad om det berättigade uti eu
sådan förutsättning och att densamma skulle vinna bekräftelse af en blifvande
erfarenhet i fråga om de föreslagna nya bestämmelsernas verkan
inom de södra och mellersta delarne af riket, till följd af de flerahanda
förhållanden, som derstädes samverkade för att till måttligt belopp nedsätta
värdet af den tjenstbarhet, hvarom här vore fråga, såsom det måste
inträffa inom orter, som redan egde jernvägskommunikationer, hvilka minskade
behofvet af skjuts, eller der, hvarest jordbruket vunnit en högre
utveckling, kostnaden för dragares framfödande vore lägre, trafiken jemnare
o. s. v. Helt annorlunda ställde sig likväl saken inom Vester-Norrlands
län, hvarest ett motsatt förhållande i nyssnämnda hänseenden egde
rum. Det vidsträckta länet, omfattande mera än tvåhundra qvadratmil,
egde ännu endast en enda jernväg af omkring sex mils längd. Landet
vore glest befolkadt, jordbruket stode i allmänhet på en låg ståndpunkt,
den högt uppdrifna trävarurörelsen toge dragarne i anspråk, utfodrings -

52

kostnaden vore hög, tjenstehjonen dyrlegda o. s. v. Alla dessa omständigheter
bidroge gemensamt till höjande af skjutsvärdet, dock vore det
gifvet att förhållandena måste ställa sig något olika i olika delar af länet.
Utefter de mera befolkade kustorterna, likasom äfven utmed de tätare
bebygda större floddalarne, hvarest trafiken, ehuru olika lör olika årstider,
dock i allmänhet vore mera jemn, borde det icke uppstå synnerlig svårighet
att erhålla entreprenörer, hvilka ville åtaga sig att för en måttlig lega,
eller åtminstone emot åtnjutande derutöfver af något mindre entreprenadbidrag
uppehålla skjutsen. Deremot kunde med visshet förutsägas, att
i de inre, mera aflägsna delarne af länet entreprenadbidragen skulle blifva
betydligt stegrade och på vissa ställen komma att uppgå till så höga belopp,
att entreprenadanbuden icke kunde antagas, utan särskilda undantagsanordningar
för samfärdselns uppehållande måste vidtagas. Ett sådant
förhållande skulle antagligen inträffa öfverallt, hvarest farvägar genom
obebygda trakter vore anlagda för att förmedla kommunikationen emellan
tvenne, på längre afstånd från hvarandra belägna, odlade bygder. Dessa
vägar kunde sträcka sig flera mil genom öde skogstrakter, hvarest förhållandena
hittills icke medgifvit att till skjutslag indela mer än ett eller
annat enstaka hemman. Särskildt vore detta händelsen med den delvis
på Statens bekostnad nyanlagda, så kallade Ströms-Ramsele-vägen, hvilken
sammanbunde Ströms vattendal i Jemtlands län med Södra Ångerinanelfvens
eller Faxelfvens floddal i Vester-Norrlands län och inom sistnämnda
län upptoge en längd af omkring fyra mil. Utefter denna väg vore inom
Vester-Norrlands län inrättade fyra skjutsstationer, hvardera bestående af
endast några smärre hemmansdelar med ett ringa antal åboer och dragare.
Vid dessa stationer hade under de senare åren entreprenader icke kunnat
komma till stånd, hvadan äfven till följd af omständigheternas tvång samfärdseln
till stor del endast medelst beting till höga priser kunnat fortgå.
Enahanda måste förhållandet blifva framdeles utefter de hittils saknade,
men af behofvet högt påkallade och derför redan undersökta vägar, hvilka
vore afsedda att i skilda riktningar befordra samfärdseln med de angränsande
länen, såsom t. ex. Torps-Ramsjö vägen m. fl. Det vore naturligt
att, vid inrättandet af skjutsstationer vid dylika vägar, valet blefve inskränkt
till de få hemman, hvilka vore belägna invid vägen och att till
följd deraf, och då några konkurrenter icke kunde ifrågakomma, skjutsen i
sjelfva verket blefve monopoliserad hos de få åboer, hvilka egde dessa
hemman. Det vore detta monopol, som, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
åsigt, omöjliggjorde en ovilkorlig tillämpning af den utaf Riksdagen
godkända nya grundsats för skjutsväsendets ordnande. Det läge
nemligen i sakens egen natur att, äfven om legan vid alla skjutsstationer
af nyssnämnda beskaffenhet kunde afpassas sä, att den innefattade full er -

53

sättning för skjutsens värde, egennyttan likväl måste fresta alla de åboer,
hvilka vore i tillfälle att på entreprenad öfvertaga skjutsen, att vid entreprenadauktionerna
sammanrota sig för att tillförsäkra sig det högsta möjlma
bidrag ända intill den gräns, der bidraget blefve så stort, att spekulanter

rån aflagsnare orter kunde finna med sin fördel förenligt att såsom ett
vinstgifvande näringsfång öfvertaga skjutsentreprenaden. Det behöfde
knappast anmärkas, . att åboernes anspråk måste kunna stegras orimligt
högt innan det stadium inträdde, då utsigten till en vinstgifvande rörelse
skulle kunna mana fjerran boende spekulanter att uppträda i täflan med
aboerne pa stallet. Men, äfven vid de undantagsfall att en sammanrotning
af aboerne i syfte att till ett oskäligt belopp uppdrifva entreprenadbidraget
icke egde rum, måste i allt fall inträffa, att detta bidrag blefve
hoo ; ;a ne™hgcn entreprenören städse måste vara försedd med ett visst
antal hastar, fordon och betjening för resandes fortskaffande, blefve häraf
eu följd, att entreprenören, om han skulle erhålla godtgörelse för dermed
förenade kostnader, icke kunde åtnöjas med den betalning, hvartill skjuts
efter beting kunde lemnas af den, hvilken icke vore skyldig att skjutsa
och således icke behöfde vidkännas entreprenörens skjutsomkostnader.
Legan vid dessa stationer kunde följaktligen icke sättas så högt, att densamma
innefattade full ersättning för skjutsens värde, sådant det ställde
sig för entreprenören enär, om legal! stegrades utöfver skjutsens betingsvärde,
det alltid blefve billigare för den resande att söka fortskaffa si"
medelst ackord, i hvilket fall entreprenörens hästar finge stå obegagnade
och den i den höga legan påräknade ersättningen för entreprenadomkostnaderna
uteblefve eller förminskades. Entreprenören vågade alltså icke
att ataga sig skjutsen med beräkning att uti eu hög skjutslega få sina
kostnader ersatta. Ett slående bevis på riktigheten af detta antagande
lemnade erfarenheten inom de orter, der man på grund af Kon°R Kungöiesen
den 14 December 1866 sökt åstadkomma skjutsentreprenader med
fri lega. Det hade nemligen här och hvar visat sig, att, i trots af den
fria legan, entreprenader icke kunnat komma till stånd. Då entreprenören
alltså i har ofvan förutsatta fall icke vågade beräkna att för sina kostnader
ta godtgörelse genom en hög lega, så måste entreprenören företrädesyis
söka betryggande för dessa omkostnader uti entreprenadbidraget,
hvilket derför alltid vid stationer af ofvannämnde beskaffenhet måste
blifva högt. Enda utvägen att i möjligaste måtto nedtvinga bidraget syntes
derför vara, att afpassa legan så, att den resande kunde begagna entreprenadskjutsen.
ö ö

. De svårigheter, hvilka sålunda mötte för att inom vissa orter ordna
skjutsväsendet på de af Riksdagen gillade grunder, hade öfvertygat Kongl.
iViapts Befallningshafvande om nödvändigheten, att för vissa fall måtte

54

medgifvas afvikelse från dessa grunder, i syfte dels att åt Landstinget inrymma
friare händer vid ordnandet af denna angelägenhet, dels ock att
anlita Statens mellankomst i vidsträcktare omfattning än Riksdagens förslag
afsåge; ty att, i likhet med reservanten inom Landstinget, hemställa
att"ansvarigheten för skjutsens uppehållande måtte fortfarande hvila å de
gamla skjutslagen, vore att uppgifva det egentliga ändamålet med reformen,
skjutsens skiljande från jordbruket. Deremot förestälde sig Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande möjligheten, att Landstinget kunde erhålla rätt,
att i alla de fall, då entreprenad icke kunde utan oskäligt högt bidrag
åstadkommas, omedelbart gå i författning om skjutsens uppehållande på
lämpligaste sätt, med rätt för Landstinget ej mindre att af den resande
uppbära viss lega, än äfven att derutöfver af Staten undfå bidrag till det
belopp, som Kongl. Maj:t efter pröfning för hvarje särskilt fall kunde
komma att i nåder bestämma. Likaså torde skjutsen vid de ifrågavarande
stationerna i de flesta fall kunna blifva pa ett någorlunda tillfredsställande
sätt ordnad, om densamma sattes i samband med Statens postföring
eller genom inrättande af diligensturer på vissa dagar i hvarje vecka.
Slutligen ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingenting böra hindra,
att med fortfarande tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 14 December
18G6 låta legan vara fri och af den resande till fullo betalas vid alla
de stationer, der skjutsens uppehållande på sådant sätt kunde astadkommas,
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunde finna skäl att sådant

medgifva. ......

Inom Jemtlands Vin har Landstinget förklarat sig i allo instämma i
Riksdagens hemställan i ämnet. Af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bär
anförts" att, så framt meningen med Riksdagens förslag, att åt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen borde öfverlemnas att, efter
de genom den allmänna lagstiftningen faststälda grunder, hvar inom sitt
län, meddela de närmare bestämmelser, som för ett fullständigt ordnande
af ifrågavarande angelägenhet kunde finnas erforderliga, kunde anses vara,
att båda de nämnda myndigheterna skulle gemensamt meddela sådana bestämmelser,
— om lämpligheten af hvilken gemensamhet tvifvel kunde
förefinnas — borde åtminstone genom den allmänna lagstiftningen stadgas
hvilkendera myndigheten, i fall af skiljaktiga meningar, afgörandet skulle
tillkomma. Lämpligare syntes vara antingen att endera myndigheten uteslutande
erhölle berörda uppdrag, eller att hvardera finge ett visst verksamhetsområde
sig anvisadt, allt efter beskaffenheten af de bestämmelser,
som utöfver de allmänna grunderna erfordrades.

Beträffande Riksdagens förslag till dessa grunder, ansåge sig Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande böra först fästa uppmärksamheten på den väsentliga
brist deri, att föreskrift saknades, huru förfaras skulle, derest för

55

någon skjutsstation intet entreprenadanbud erhölles. Förhållandena inom
Jemtlands län, likasom säkerligen inom flera andra, gåfve anledning befara,
att sådant möjligen kunde inträffa, i det fall nemligen, att en skjutsstation
icke lämpligen kunde förläggas annorstädes än till en enda enstaka gård,
belägen på så långt afstånd från närmaste till gästgifveri tjenlig» hemman
åt båda hållen, att, om innehafvaren af en sådan gård under ingå vilkor
vill® på entreprenad åtaga sig skjuts- och gästgifverihållningen, densamma
omöjligen kunde anordnas, åtminstone icke utan känbart men för såväl
skjutsande som resande.

Äfven om antagligt vore, att ett sådant fall endast högst sällan skulle
inträffa, syntes likväl blotta möjligheten att sådant kunde inträffa, böra
påkalla anvisandet i den allmänna författningen af någon utväg dervid.
Såsom eu sådan hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tänkt sig att,
såvidt det lämpligen kunde ske, de till gästgifveri och reservlag tjerdiga
hemman. skulle, på sätt nu tillginge, i detta undantagsfall dertill indelas
mot åtnjutande af högsta legal! och den ersättning, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
funne skäligt bestämma, men att, derest en sådan anordning,
i anseende till befintliga förhållanden, ej lämpligen kunde vidtagas,
Landstinget skulle hafva skyldighet att, mot enahanda förmån, ordna
skjuts- och gästgifverihållningen vid denna station, med rättighet dels att
fa den till nödiga hus erforderliga jordrymd, efter kronobetjentes och
gode mäns utsyning, sig upplåten å det till skjutsstation tjenlig» hemmanet
mot ersättning, som finge bestämmas, antingen af synemän nen, eller i
den ordning expropriationsförfattningarne angåfve, dels aft för kommande
regleringsperioder och^ intilldess Landstingets byggnadskostnader blifvit
betäckt», fortfarande få, der Landstinget så önskade, behålla gästgifveri et.
Ersättningen till Landstinget kunde ock, om så lämpligare syntes, utgå efter
bestyrkt räkning. Äfven i det fall, att blott ett enda orimligt högt anbud
gjordes, ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att Landstinget borde
ega att på ofvan angifna sätt öfvertaga ordnandet af gästgifveriet.

1 frågan, huruvida uppdraget, att fastställa legans högsta belopp, skulle
anförtros åt Landstinget eller markegångsdeputerade, talade skäl för såväl
det ena som det andra och syntes valet vara temligen likgiltigt.

Enligt den af Riksdagen antagna grund för utdebiteringen af eu för
ändamålet möjligen nödig Landstingsskatt, hvilken grund äfven skulle
gälla den på Staten belöpande andel i ersättningsbeloppet, syntes med nu
gällande bestämmelser i bevillningsförordningen å ena sidan egare af sådan
jordbruksfastighet, som hittils uteslutande haft skjutsningsbesväret sig
ålagd t, komma att åtnjuta en alltför stor lättnad och å andra sidan en
obilligt stor andel af hela den för bestyrets ordnande utgående ersättning
komma att trycka andra beskattningsföremål. Flertalet af de för desse

56

senare skattskyldige, som icke, i likhet med nämnde fastighetsegare, vore
i tillfälle att för nödiga resor hålla egna hästar, skulle i dubbelt mått
drabbas af den ifrågavarande förändringen i skjutsväsendets ordnande,
nemligen både genom en för många orter säkerligen högst betydlig skjutslega
och en dryg andel i den utgående, antagligen ej heller obetydligare
ersättningen. Framför andra skulle förändringen komma att hardt trycka
sådana tjensteman, hvilka vore pligtige att, utan särskild ersättning, göra
åtskilliga, särdeles inom de norra länen ganska vidsträckta tjensteresor.
Då den skjutsskyldiga jordbruksfastigheten erhölle .eu väsentlig lindring
i skjutsningsbestyret redan derigenom, icke blott att skjutslegan kunde
höjas till hvad för hvarje ort ansåges i allmänhet motsvara skjutsens
värde, utan äfven att den ''till entreprenadens åstadkommande i öfrigt erforderliga
ersättning komine att jemväl på andra beskattningsföremål utdebiteras,
syntes åtminstone grunden för denna utdebitering böra uppställas
så, att den nämnda fastigheten finge draga större andel, än enligt
nu föreslagna grund skulle densamma tillkomma.

Landstinget inom Vesterbottens län har yttrat, att Landstinget lika med
Riksdagen ansåge att såsom princip borde uppställas, att den resande
bör betala fulla värdet af den skjuts han begagnar, men att, då ej på tillfällig
öfverenskommelse mellan den resande och den skjutsande kunde få
bero, att bestämma skjutslegans belopp, utan denna måste på förhand och
i allmänhet vara bestämd och till följd häraf fortfarande, såsom hittills,
kunde ifrågakomma, att bidrag till skjutsningens upprätthållande måste
lemnas skjutsentreprenörerne, Landstinget desto heldre ansåge sig böra
afstyrka bifall till Riksdagens framställning, att understöd till skjutsväsendets
upprätthållande borde till hälften af Landstingets medel utgå, som,
genom vidtagande af en sådan åtgärd, skjutsningstungan skulle blifva alltför
tryckande för dem, som erlade bevillning efter andra artikeln för inkomst
af kapital och arbete och särdeles inom Vesterbottens län, der utstånden
vore stora och bevillningen efter andra artikeln mindre än i andra
län, hårdare än inom dessa län trycka dera, hvilka utgjorde nämnde bevillning;
i följd hvaraf Landstinget hemstält, att derest bidrag till skjutsväsendets
upprätthållande fortfarande borde ifrågakomma, dessa bidrag
måtte helt och hållet lemnas af Staten.

Kongl. May.ts Befallningshafvande i Vesterbottens län har anfört, att
visserligen riktigheten af Riksdagens uttalade åsigter, dels att svårigheter
torde möta att genom en för hela riket gällande lagstiftning, derest ylen
skulle ingå i detalj bestämmelser, nå det åsyftade målet, dels ock att, i afseende
på grunderna för ordnandet af denna angelägenhet, såsom hufvudregel
borde fasthållas att den resande skulle för sitt fortskaffande erlägga
verkliga värdet för skjutsen inom den ort, der han färdades, icke torde

57

kunna bestridas, men att, äfven om, på sätt Riksdagen yttrat, det vore
obevisadt, att genom tillämpning af sistnämnda grundsats skjutslegan i en
eller annan ort skulle komma att stiga till så högt belopp, att det skulle,
om ej förhindra samfärdseln, åtminstone i hög grad försvåra densamma
det dock vore Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes fullkomliga öfvertygelse,
att sådant skulle inträffa åtminstone vid eu mängd skjutsstationer inom
Vesterbottens län, i händelse den resande der skulle betala verkliga värdet
åt ifrågavarande tjenstbarhet och skjutsningsskyldigheten icke vore obligatorisk.

„ Värdet af nyssnämnda tjenstbarhet berodde i väsentlig män på tillgång
i skjutsstationens närhet af hästar, som ej vore för hemmansbruket
uteslutande eller för andra vinstgifvande näringar behöfliga, på större eller
mindre svårighet och kostnad för hästarnes utfodrande sommar- och vintertid,
på eu någorlunda jemn trafik af de resande samt på tillfälle till
annan inkomst medelst arbete af folk och dragare. Detta värde vore och
måste blifva ganska olika i olika delar af länet och ställde sig vid åtskilliga
skjutsstationer, der skjutslagen vore små och dit hållhästar icke skäligen
kunde förläggas, i anseende till det ringa och ojemna antalet resande,
antagligen mycket högt, utan. att man dock skäligen ens kunde ifrågasätta,

ny lika mindre skjutsstationer skulle indragas, enär de vore belägna
7ld härads- och andra allmänna vägar i lappmarken eller i socknar, som
icke läge vid kusten, samt såväl embets- och tjensteman i och för sina
tjenstegöromål, som ock andra behöriga resande måste anses lagligen berättigade
till. skjuts och fortkomst efter dessa vägar.

Då det i Riksdagens skrifvelse vidare yttrades, att hvarje till den resandes
förmån påbjuden nedsättning af skjutslegan under dess verkliga
värde vore. en honom på andra skattdragande medborgares bekostnad tillskyndad
vinst, så syntes just detta förhållande inträffa med trafiken å
Statens jernvägar i mellersta och södra delarne af riket, till hvilka jernvägars
byggande och. underhåll de skattdragande medborgarne i de Norrländska
länen bidragit och bidroge, utan att af nämnda kommunikationsmedel
hafva någon direkt fördel. Och om det icke kunde anses billigt
och rättvist att af nämnda anledning påyrka, att trafiken å jernvägarne
borde. upphöra,. syntes det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vara lika
orättvist och obilligt att ifrågasätta, att samfärdseln inom mindre lyckligt
lottade bygder, som. ännu vore glest bebyggda och föga befolkade, skulle,
till men och skada i flera hänseenden för orten, upphöra derför att skjutsegan
icke kunde sättas, så högt, att den motsvarade värdet af den tjenstbarhet,
. som genom skjutsningen komme den resande till del. Här vore
det enligt Kongl. Majrts Befallningshafvandes åsigt just Staten, som borde
mellankomma, för att i någon mån lindra den tunga, som skjutsnings Skjutskomitéens

Betänkande. Q

58

skyldigheten särdeles i vissa delar af länet obestridligen medförde,
och utjemna missförhållandet i detta afseende emellan olika delar af
riket.

Att skjutsningsskyldigheten i de Norrländska länen och Vermland, eller
de län, som hade största arealen och jemförelsevis minsta folkmängden,
vore vida mera tryckande, än i rikets öfriga län, kunde man bland annat
finna af Kongl. Maj:ts nådiga Cirkulär den 24 September 1875, i fråga om
fördelningen af det reservationsanslag för år 1874 å 125,000 kronor, som
1873 års°Riksdag ställt till Kongl. Maj:ts disposition, att användas till lättnad
i skjutsningstungan uti de fall, der skjutsen genom entreprenad bestredes
och funnes särdeles betungande. Det visade sig nemligen deraf,
att utaf nämnda anslag, som medgifvit utdelning af understöd på landet
till belopp af 3/10 af skjutslagens tillskott utöfver 16 kronor å hvarje helt
förmedladt mantal, jemförelsevis obetydliga belopp tillfallit Rikets mera
rika och befolkade län, hvartill orsaken otvifvelaktigt vore att söka i der
befintliga inånga jernvägar, som gjort så många skjutsstationer öfverflödiga
och hvarigenom åter i sin ordning skjutslagen i de folkrika länen kunnat
blifva större och skjutsningsskyldigheten mindre betungande. Då man
emellertid af den andel i anslaget, som, enligt samma Cirkulär, fallit pa
de skjutsskyldige i Vesterbottens län, skulle kunna sluta dertill, att skjutsningsskyldigheten
derstädes skulle trycka mindre, än i en del andra Norrländska
län, såsom Vesternorrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Kopparbergs
län, ville Kongl. Maj:t,s Befallningshafvande, jemte uttalande af den öfvertygelse
att detta icke vore händelsen, upplysa att nämnda förhållande
torde härleda sig dels deraf att för år 1874 vid. 14 skjutsstationer inom
Lappmarken, der förnyad skjutsreglering så väl vid nyanlagda vägar, som
inom en del kommuner i öfrigt, på senare åren försiggått, entreprenadskjutsning
egt rum endast under sex månader om året, dels deraf att
kontrakt om entreprenadskjutsning vid ytterligare tio stationer, der skjutsningsskyldigheten
förut fullgjorts medelst reservhästar, blifvit afslutade
först under år 1875 och slutet af år 1874, dels ock deraf att de skjutsskyldige,
med undantag kanske af dem, som vore förlagda till skjutsning
vid allmänna kustlandsvägen, i allmänhet och med kännedom om den
skyldighet, som i förevarande fall enligt lag ålåge jorden, .tåligt och utan
alltför stora anspråk på ersättning och understöd droge sin börda. Men
att densamma vore i vissa delar af länet ganska tryckande lede intet tvifvel,
hvarjemte den verkade menligt på jordbrukets och den dermed förenade
ladugårdsskötselns utveckling.

Såsom exempel på denna skjutsningsskyldighetens tryckande börda
har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åberopat, hurusom till Lögdasunds
gästgifveri i Fredrika församling, beläget vid den häradsväg, som utginge

59

fjan Umea stad och genomlöpte Umeå, Wännäs, Bjurholms, Fredrika och
Asele socknar samt hade sin ändpunkt vid Wilhelmina kyrka, anslagits
ett skjutslag af endast . 4 hästar, deraf 2 i Lögdasund, 1 i Strömbäcks
kronohemman på /32 mils afstånd och 1 häst från lägenheten Strand på
en mils afstånd från skjutsstationen. Flera hästar funnes ej att tillgå i
närheten och att till skjutsstationen förlägga hållhästar hade ansetts olämpligt,
dels för de långa afstånden och dels i anseende till den mindre betydliga
och ojemna trafiken af resande. Från och med den 1 Juli 1875
hade dock skjutsningen vid Lögdasund varit ombesörjd af entreprenör
som derför betingat sig en ersättning af 800 kronor för året. Något annat
skjutslag inom länet, vore ej i lika hög grad betungadt, men måno-a
+l C,enV syn"erhet sidovägarne, måste känna skjutsningsbesväret rätt
tryckande, och att detsamma ej vore jemnt fördeladt ådagalades deraf,
att ända till 30 mantal och derutöfver vore förlagda till åtskilliga skiutsiag
för skjutsstationer vid allmänna landsvägen, då deremot en del skiutslag
vid härads- och sidovägarne bestode af ett mantal och derunder. För
att afhjelpa detta missförhållande hade inom ett eller annat härad eller
kommun, entreprenadsummorna vid alla dess skjutsstationer blifvit sammanslagna
och efter skatt fördelade på häradets eller kommunens skiutsskyldige
innebyggare, ett förfarande, som syntes fotadt på rättvisa och
billighet, och kanske lämpligen borde utsträckas till de skjutsskyldme

inom hela länet, för såvidt lag och författningar derför ej lade hinder3 i
vägen.

Hvad anginge Riksdagens förslag, såväl att Landstinget måtte för
länet eller särskilda delar deraf fastställa ett belopp, hvaröfver skiutslegan
ej finge vid entreprenadauktion stegras, som ock att genom auktion skulle
bestämma^ den .ersättning i ett för allt, hvilken utöfver skiutslegan borde
entreprenören tillfalla, så och under antagande att inom Vesterbottens
län skjutsentreprenörer i allmänhet icke skulle, åtminstone ej förr än i eu
mera aflägsen framtid, vara villiga att endast emot den bestämda skiutslegan
ombesörja de resandes fortkomst, ansåge Kongl. Maj:ts Befallnino-Sha
vande nämnda .förslag hafva skäl för sig. Men då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ej hade hopp att samfärdselns upprätthållande inom länet
medelst skjuts skulle ännu på lång tid kunna åt den enskilda företagsamheten
öfverlåtas, i följd hvaraf ersättning till skjutsentreprenörerne utöfver
den faststälda skjutslega^ erfordrades, vore Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
lika med Landstinget, af den åsigt, att denna ersättning i sin
helhet billigtvis borde utgå af statsmedel och icke, såsom Riksdagen föres
agit, till hälften drabba Landstinget, emedan rättvisan fordrade, att i
och for underlättande af samfärdseln inom de Norrländska länen, hvaraf
deras utveckling och framåtskridande vore i väsentlig mån beroende, rikets

60

öfriga län borde vidkännas någon uppoffring, desto heldre som de hade
stora fördelar af de på Statens bekostnad der anlagda jernvägarne.

I Vesterbottens län, der nära 100 skjutsstationer redan funnes och
flera dylika komrae att inrättas vid de allmänna vägar, som dels vore
under byggnad och dels säkerligen framdeles blefve anlagda, skulle bördan
blifva alltför tryckande om hälften af tillskottet till skjutsentreprenörerne
skulle utgå af Landstingsmedel och särskilt vore det i hög grad
obilligt, att utdebitera detta tillskott efter andra artikeln i bevillningsförordningen,
enär derigenom embets- och tjensteman, hvilka i allmänhet ej
hade större löneförmåner, än som för deras nödtorftiga utkomst vore erforderliga,
skulle på ett högst betänkligt sätt få vidkännas tyngdeh af
skjutsningsskyldigheten, som i stället nästan helt och hållet aflyftades
från jorden. Deremot torde det ej sakna skäl, att de, som skattade för
rörelse och näring och som just i och för densamma kanske i främsta
rummet hade behof och gagn af skjutsväsendet, på något sätt bidroge till
detsammas underlättande.

Landstinget i Norrbottens län har yttrat, att Landstinget, som hufvudsakligen
delade de af Riksdagen uttalade åsigter, likväl ansåge, att genom
tillämpningen af regeln om skjutsens betalande efter verkliga värdet, legan
skulle i en eller annan ort komma att stiga till så högt belopp, att samfärdseln
skulle, om ej förhindras, åtminstone i hög grad försvåras; att
med afseende å Norrbottens läns kustland antagas kunde, att vid åtskilliga
skjutsstationer resandes fortskaffande torde komma att bestridas endast
mot erhållande af den bestämda skjutslegan, men att deremot i det öfra
landet, der antalet resande vore och sannolikt i den närmare framtiden
blefve ringa, samt således inkomsten af skjutsningen oansenlig, det kunde
vara att befara, att de från Landstingets sida för ändamålet erforderliga
utgifter kunde blifva högst kännbara och möjligen öfverstigande Landstingets
krafter; men att Landstinget till fullo uppskattade vigten deraf att skjutsstationer
inom öfra landet måste finnas och ordnas i den mån kommunikationsväsendet
utvecklades, till stor fördel för landets uppodling och
ännu större för tillgodogörandet af Statens der belägna dyrbara och vidsträckta
skogar samt för ökandet af de sistnämndas redan så högst betydliga
afkastning, dock syntes det med rättvisa och billighet vara förenligt
att Statsverket, i händelse af behof, vidkändes deltagande i de för skjutsningens
uppehållande derstädes erforderliga utgifter i något större utsträckning,
än af Riksdagen föreslagits, i synnerhet om det visade sig, att Norrbottens
län i förevarande hänseende komrne att vidkännas jemförelsevis
större tunga, än hvad förhållandet kunde blifva inom öfriga län i riket.

I afseende å sättet för utgörande af den till entreprenörerne utgående
ersättning förklarade Landstinget sig hysa den åsigt, att det ej vore lämp -

61

ligt, att lägga samma utgift helt och hållet på Statsverket, utan att Landstinget
borde deltaga i förberörda ersättning, hvilken, så vidt den från
Landstinget utginge, borde utdebiteras i enlighet med den af Riksdagen
föreslagna grund.

I likhet med Landstinget har Iiongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län förklarat sig tro, att de allmänna grunder, på hvilka Riksdagen
ansett en förändrad reglering af skjutsväsendet böra byggas, vore rigtiga
och borde i allmänhet kunna tillämpas, utan att samfärdseln derigenom
skulle komma att hämmas, samt att de i sin tillämpning skulle jemnare
fördela den börda, som för samfärdselns uppehållande hvilade på jorden,
men att, ehuru Kongl. Maj:ts Befallningshafvande således i allmänhet instämde
med Riksdagen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock, med fästadt
afseende på förhållandena inom länet, funne sig böra framställa några betänkligheter
mot det för omregleringen föreslagna sätt, hvilka hvarken af
Riksdagens eller Landstingets yttrande kunnat höfvas.

I ett län, så vidsträckt som Norrbottens, med en öfver dess yta så
ojemnt fördelad befolkning, vore det påtagligt, att mycket skilda förhållanden
skulle förekomma. Ett vilkor för länets jemnare uppodling inom
de trakter, der sådan vore möjlig, vore att samfärdseln underlättades genom
vägars uppbrytning och genom inrättande af skjutsstationer, på lämpligt
afstånd från hvarandra, utefter dessa vägar. En väg förlorade nemligen
mycket af den nytta, som med dess anläggning vore afsedd, om icke
efter densamma kunde inrättas ombytesställen, der vägfarande kunde taga
in och erhålla hästar för vidare fortkomst. Under de senare årtiondena
hade dei’för flera väganläggningar inom Norrbottens län blifvit utförda,
genom hvilka länets förnämsta inre bygder förbundits med kusten och skjutsstationer
hade efter de flesta af dessa vägar blifvit upprättade, hvarigenom
antalet stationer år från år förökats. Landets allmänna skaplynne vore

nemligen sådant, att de bästa odlingsmarkerna och till följd deraf den

tätaste bygden läge vid kusten, sträckande sig från den inåt landet några
få mil samt derefter följande floddalarne, till dess de stora höjningarne
af landet vidtoge. Dessa, som började något nedanför gränsen mot Lappmarken,
fortsatte flera mil in emot Lapplands stora sjö- och myrland.
Här mötte åter i allmänhet en bygd, ännu i jemförelse med kustens obetydlig,
men dock genom de ganska rika tillfällen till jordbruk och boskapsskötsel,
som der funnes, mäktig af ej ringa utveckling. Landet mellan

dessa två bygder, som intoge en bredd af 5 å 6 mil, vore deremot i all mänhet

mindre bördigt samt erbjöde derföre få lägenheter, lämpliga för
eu bofast befolknings utkomst. Detta förorsakade äfven att få hemman
uppstått i denna trakt, att de läge milslångt från hvarandra och att i
hvart och ett af dem blott en eller två åboer sitta. Deraf vore en följd,

62

att vid de vägar, som ginge mellan kusten och den inre bygden, under
det de löpte genom denna trakt, bebyggda ställen sparsamt förekomme och
att man i och för skjutsstationers inrättande knappast hade något val,
utan både med afseende på afstånd mellan skjutsstationerna och ställena
för dem vore hänvisad till de flesta af de hemman, som läge invid vägen.
Vid sådant förhållande vore äfven uppenbart, att man i denna trakt vid
uppgörelser om åtagande att fortskaffa resande vore nästan helt och hållet
beroende af deras godtycke, som bodde invid vägen och att någon täflan
icke komme i fråga vid en entreprenadauktion. Fogades nu dertill, att
samfärdseln efter dessa vägar vore mycket ojemn och oberäknelig, i det
den än vore betydlig, än månader igenom ingen, så läge deruti ett ytterligare
skäl för den, som till exempel förbundit sig tillhandahålla resande
en häst genast efter tillsägelse, en häst efter eu timmes och en häst efter
sex timmars tillsägelse eller förbud, och hvilken således måste hålla en
häst ständigt på stall, att fordra stor ersättning för sitt åtagande. Denna
ersättning blefve derför alltid öfver måttan hög i förhållande till det antal
hästar, som utginge, och det verkliga värdet af den tjenstbarhet, till
hvilken entreprenören sig förbundit, blefve jemväl stort i förhållande till
densammas värde vid skjutsstationer, der skjutsning^! vore jemn och beräknelig.
Det verkliga värdet af en skjutsmil eller med andra ord af den
tjenstbarhet, som en skjutsentreprenör sig åtoge, vore derför inom olika
trakter af Norrbottens län mycket olika, hvarjemte detta värde öfverskredes
i de trakter, der man för uppgörelse om entreprenadaftal vore inskränkt
till ett fåtal personer.

Af de uppgifter, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i fråga om skjutsväsendet
insända framginge den ojemnhet, med hvilken skjutsningsbesvär
tyngde på den i skatt ingångna jorden och att det just vore i de längre
från kusten liggande, fattigare, till befolkning fåtaligare, men till ytinnehållet
större socknarne, som detta besvär vore verkligt stort och nästan
outhärdligt för dem, på hvilka det hvilade. Ehuru behof af flera skjutsstationer
inom dessa socknar vore för handen och inrättande af sådana
genom laga kraft egande Utslag vore påbjudet, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
likväl ansett sig höra inskränka stationernas antal till de mest
behöfliga för att bereda befolkningen någon lindring. Såsom exempel
härpå °har åberopats Pajala socken, som med en vidd af 56 qvadratmil,
en befolkning af 3,500 personer, ett skattetal af omkring 16 mantal, hade
fem gästgifverier, der skjutsningen bestredes af entreprenör och dertill sex
dylika, der, enligt i vederbörlig ordning tillkommet beslut, skulle finnas
gästgifverihållning. Till följd af dessa skiljaktiga förhållanden inom särskilcfa
delar af Norrbottens län och till hvilka något liknande icke torde
kunna visas från andra delar af riket, skulle det blifva nästan omöjligt

63

för Landstinget eller markegångsdeputerade att fastställa ett belopp, öfver
hvilket skjutslegan icke finge vid entreprenadauktion stegras, lika öfver
hela länet, emedan detta då inom de mest befolkade trakterna antagligen
skulle blifva för högt och i de mindre befolkade det oaktadt komme ”att
kiätva mycket stora tillskott från Statsverket och Landstinget, utan torde
legal! höra fastställas till olika belopp för olika delar af länet. Den gräns
utöfver hvilken legan icke finge stegras, för att icke på samma gång samfärdseln
skulle hämmas, borde det blifva Landstingets eller dess deputerades
skyldighet att bestämma. Uti Landstingets skyldighet att deltaga
uti den utgift, som utöfver denna lega alltid i de mindre befolkade trakteina
skulle erfordras för skjutsningens åtagande, läge eu fara, att det
skulle öfverskrida denna gräns, hvarigenom således i sådana trakter samtärdseln
skulle hämmas. Det antagandet läge jemväl nära, att Landstinget,
åt fruktan för störa utgifter för skjutsväsendets ordnande inom länet,
skulle motsätta sig tidsenlig utveckling af detsamma, söka förekomma nya
skjutsstationers inrättande och motverka kommunikationsväsendets förbättrande,
synnerligast som de delar af länet, hvilka vore mest i behof
af denna utveckling, vore uti tinget representerade af ett fåtal i jemförelse
med de delar af länet, der detta behof åtminstone icke i någon nämnvärd
grad förefunnes. Om emellertid vid genomförandet af den föreslagna
regleringen af skjutsväsendet Norrbottens län kunde, till följd af de särskilda
förhållanden, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda vidrört,
erhålla någon större andel af statsmedel, än Riksdagen föreslagit, hyste
Kong] Maj:ts Befallningshafvande dock den förhoppning, att regleringen
skulle kunna genomföras utan att menligt inverka på den så vigtiga samfärdselns
uppehållande och utveckling.

Med ledning af de från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända
uppgifter fa komiterade vidare meddela en redogörelse dels angående förhållandet
med skjutsentreprenaderna inom hvarje län under år 1875 samt
om der befintliga, med tillämpning af Kongl. kungörelsen den 14 December
1866 inrättade skjutsanstalter, dels angående resultaten af de åtgärder
entreprenaders åvägabringande, som med anledning af Eders Kongl.

Pf komiterades underdåniga framställning, meddelade föreskrift
blifvit vidtagna.

Stockholms _ lär. Inom detta län, hvarest finnas tillsammans 62 gästgifverier,
af hvilka 6 i städerna och 56 på landet, var skjutsningen under
ar 1875 ordnad medelst entreprenad i 4 af städerna samt vid 52 gästgitvener
å landet, Legan utgjorde vid 34 entreprenader å landet, till -

64

komne före den genom Kongl. Kungörelsen den 18 September 1874 i entreprenadlegan
medgifna förhöjning, 1 krona 20 öre, och vid de örliga 18,
på grund af nyare kontrakt, 1 krona 60 öre. Utaf sagde entreprenadei
voro allenast två utan tillskott. Inom städerna utgjorde legan 1 krona
50 öre vid tre gästgifverier, deraf två med tillskott, samt 1 krona 60 öre
vid ett gästgifveri, likaledes med tillskott.

Till följd af den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelade föreskrift,
att, der auktion med tillämpning af den förhöjda entreprenadlegan
icke e c t ruin, foga anstalt om auktioners anställande, hafva sadana hållits
för gästgifverierna i städerna Sigtuna och Waxholm samt vid fyia gästgifveri0
å landet. Ä dessa auktioner afgafs icke något anbud å skjutsningen
vid två landgästgifverier och ej heller i staden Sigtuna; hvaremot
entreprenader afslutats för tvä gästgifverier å landet samt för staden
Waxholm, allt mot lega af 1 krona 60 öre, men utan tillskott.

Utaf de inom länet inrättade entreprenader äro alla, utom 14, atslutade
med gästgifvarne. Vid förnyad auktion har under år 18/6 lyckats
att vid Tumba jernvägsstation ordna skjutsanstalt mot en lega åt 1 krona
75 öre milen för hvarje häst jemte det entreprenören uppbär särskild!
tillskott af 300 kronor. Flyttning af skjutsstation med tillämpning af
Kongl. Brefvet den 24 Januari 1865 har ej egt ruin. _ o

Upsala län. Vid dervarande 28 gästgifverier, af hvilka 26 på landet,
voro år 1875 entreprenader öfver allt afslutade, med undantag af en enda
gästgifvaregård på landet. Legan utgjorde vid 12 entreprenader å landet
1 krona 20 öre och vid 13 sådana 1 krona 60 öre, alla de senare tillkomna
efter den år 1874 skedda förhöjningen i entreprenadlegan och bland
dessa allenast en utan bidrag af skjutslaget. För skjutsningen i städerna
egde entreprenörerne i lega uppbära i Enköping 1 krona 50 öre, men i
TJpsala 1 krona 60 öre, på båda ställena med tillskott.

Vid alla gästgifverierna, med undantag allenast af sex, hafva gästgifvarne
åtagit sig skjutsningen. Extra skjutsstationer med fri lega finnas
inrättade vid fyra af länets jernvägsstationer nemligen:

vid Bergsbrunna emot en lega af 3 kronor per mil:

» Tierps » » » » 2 » 25 öre » »

dock att skjuts icke för
kortare väg lemnas, utan
att minst 1 krona betalas.

» Watlholma emot en lega af 2 » » »

» örbyhus » » 8 8 2 » ” ®

dock att minst 1 krona 50 öre skall erläggas huru kort väg än skjutsen
begagnas. För två hästar betalas 2 kronor 50 öre per mil.

Vid 2 entreprenader å landet har flyttning af skjutsstation skett.

65

Soda manlands lön. Inom detta län, med 49 gästgifverier på landet
och 6 i° städerna, funnos år 1875 entreprenader inrättade vid 39 gästgifverier
å landet och vid 4 i städerna. Af entreprenaderna å landet utgjorde!
legan 1 krona 60 öre vid 9, deraf 5 utan bidrag, 1 krona 20 öre
vid 28, deraf 6 utan bidrag, samt 1 krona vid två gästgifverier. I städerna
utgjorde legan vid alla entreprenaderna 1 krona 50 öre, deraf 3
med bidrag.

Under år 1876 hafva ytterligare entreprenader åstadkommits vid 9
gästgifv erier å landet, alla med lega af 1 krona 60 öre och mer eller
mindre dryga tillskott af skjutslagen, samt vid gästgifveriet i Torshälla,
likaledes med lega af 1 krona 60 öre och 100 kronor entreprenadbidrag.
Deremot hafva entreprenader icke kunnat åstadkommas i Trosa, der skjutsen
är ringa i anseende till stadens afskira läge samt vid Strängsjö, der
likaledes skjutsen är obetydlig och skjutslaget af sådan anledning vägrat
att lemna något bidrag till entreprenad. Inom länet, der alla entreprenaderna,
utom två, åro afslutade med gästgifvarne sjelfve, finnes blott en
skjutsstation utan skjutslag, nemligen vid Sparreholm, der skjutsen betalas
med 1 krona 60 öre milen för hvarje häst.

Flyttning af skjutsstation i samband med entreprenad har icke förekommit.

Östergötlands län. Vid 53 af de 62 gästgifverierna på landet inom
detta län var skjntsningen i fråga varande år öfvertagen utaf entreprenör,
deraf vid 33 med en lega af 1 krona 20 öre och vid 20 med den förhöjda
legan af 1 krona 60 öre. Vid 44 gästgifverier hade entreprenörerne
betingat sig tillskott, och sådant utgick vid alla de gästgifverier, der den
högre legan var gällande. Inom alla städerna i länet var skjutsningen ordnad
pa entreprenad, med den högre legan i Linköping och Skennivge samt den
lägre i Noirköping, Söderköping och Vadstena. Vid alla entreprenaderna,
utom i Söderköping, der entreprenören åtnjuter förmånen af till honom
upplåten stadsjord, 14 tunnl. 26 kappl. åker och äng samt 16 tunnl. 18
/2 kappl. betesmark, utgingo tillskott i penningar.

1 iH följd af de enligt erhållen föreskrift förrättade entreprenadauktionerna
hafva entreprenader under nästliden år åstadkommits vid ytterligare
sex gästgifverier på landet emot en betingad lega af 1 krona 60
öre, men vid allenast tva utan tillskott. Orsaken dertill att icke entreprenad
kunnat åvägabringas äfven vid de tre återstående gästgifverierna
har uppgifvits vara, att det ena ansetts icke vidare vara behöfligt och att
vid de bada andra icke någon spekulant infunnit sig. Entreprenadkontrakten
äro afslutade med gästgifvarne sjelfve, utom vid 14 gästgifverier.

Skjutskomitéens Betänkande.

9

66

Inom Östergötlands län finnes icke någon skjutsstation med fri lega;
men vid två entreprenader hafva skjutsstationerna förflyttats till annat
ställ Ig

Jönköpings län hade år 1875 skjutsen ordnad medelst entreprenad
vid 35 af de 69 gästgifverierna på landet samt i alla länets tre städer.
Vid 25 landtgästgifverier, deraf 21 med entreprenadbidrag, utgjorde legan
1 krona 60 öre, och vid 10 gästgifverier, deraf 9 med bidrag, 1 krona 20
öre. I Jönköping, med lega af 1 krona 60 öre, och i Eksjö, med lega af 1
krona 50 öre, uppbära entreprenörerne bidrag, men i Grenna, der legan
utgår med det lägre beloppet, 1 krona 50 öre, enligt äldre kontrakt, åtnjuter
entreprenören icke något särskildt tillskott.

Till följd af under år 1876 hållna entreprenadauktioner äro entreprenader
vid ytterligare 13 gästgifverier å landet afslutade, alla med lega
af 1 krona 60 öre och blott 2 utan bidrag. Vid åtta gästgifverier förklarade
skjutslagen sig med afseende å den ringa skjutsåtgången icke vilja
underkasta sig något bidrag, äfven af mindre belopp, för entreprenads
åvägabringande, och vid Skillingaryds intill Kongl. Jönköpings regementes
mötesplats belägna gästgifveri har skjutslaget likaledes vägrat att antaga
afgifvet anbud, betingande ett bidrag af 104 kronor per helt mantal.
Öfriga å landet belägna gästgifverier, med undantag af Torps, som är under
omreglering, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett kunna, såsom
för den ringa trafiken obehöfliga, indragas. Entreprenadkontrakten
äro vid 13 gästgifverier afslutade med andra personer, än gästgifvarne och
vid Stockaryds järnvägsstation finnes en skjutsanstalt utan skjutslag ordnad,
dervid dock icke betingats högre lega än 1 krona 60 öre per mil. hör
åstadkommande af entreprenad har flyttning af skjutsstation icke egt rum.

Kronobergs lön, med 68 gästgifverier på landet, hade år 1875 entreprenader
vid''39, deraf 33 med lega ä 1 krona 20 öre och endast 6 med
lega å 1 krona 60 öre, af hvilka senare 4 med bidrag. Vid. 23 gästgifverier
med lega k 1 krona 20 öre hade entreprenörerne betingat sig särskilda
bidrag. I Vexiö stad, der skjutsen öfverlemnats till entreprenör
med rättighet att uppbära en lega af 1 krona 50 öre, hade entreprenören
likaledes betingat sig särskildt bidrag.

Vid de år 1876 förrättade entreprenadauktionerna hafva entreprenaderna
ökats med 11, deraf 3 med och 8 utan bidrag, hvaremot entreprenader
icke kunnat åstadkommas vid 18 gästgifverier; varande anledningen, härtill,
enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, att söka deruti,, att
de'' skjutsande, då skjuts ej oftare utgår, med lätthet kunna, utan åsidosättande
af andra körslor, jemväl fullgöra skjutsningen och derigenom
bereda sig en kontant inkomst, samt att de jemväl befara, hvilket icke
sällan händer der entreprenad inrättats, att andre hästegare mot beting

67

åtaga sig den resandes fortskaffande mot lägre lega, då väglaget är godt
åkdonet lätt, samt ej skördetid eller annan för landtbrukaren brådskande
tid ar tor handen, hvaremot entreprenören under andra förhållanden får
ensam uppehålla skjutsen. Vid åtta gästgifverier hafva andra personer
an gästgifvarne atagit sig skjutsens fullgörande och vid två entreprenader
tiar flyttning åt skjutsstation i sammanhang med entreprenadkontraktets
afstötande egt rum.

nemligen™ skj''utsstatloner’ utan skjutslag, äro inrättade på tre ställen,

vid Moheda jern vägsstation emot en lega af 1 kr. 20 öre milen per häst
» Wieslanda d:o » » ,, » i kr> 50 d;0 1 d;Q

» Holmborna, å den nyanlagda vägen emellan
Wie§landa och sjön Bolmen 1 kr. 20 d-o d-o

Kalmar län A landet inom detta län finnas 98 gästgifvaregårdar, af
hvilka ar 1875 blott 40 hade skjutsnmgen ordnad medelst entreprenad,
ie Tf dtds Utan bldraö’ utgörande de förras antal 24 och de senares
16 Åt entreprenaderna med bidrag betaltes skjutsen vid halfva antalet
efter en lega af 1 krona 60 öre och vid den andra hälften med 1 krona
20 ore milen Af entreprenaderna utan bidrag var legan vid 11 bestämd
tili 1 krona 60 öre och vid 5 till 1 krona 20 öre. I alla länets städer,
utom Wimmerby, besörjdes skjutsningen af entreprenörer, mot en lega af
1 krona oO ore i Kalmar och Westervik, men 1 krona 60 öre i Oskarshamn
och Borgholm jemte särskilda bidrag i Kalmar, Westervik och Oskarshamn.

Oenom de under år 1876 vidtagna åtgärderna åvägabragtes ytterligare
27 entreprenader, hvaremot auktionerna vid de öfriga 39 gästgifverierna
pa Jandet blefvo utan verkan. Entreprenörerne hafva vid alla stationerna
betingat sig den högre legan och dessutom vid nio stationer särskild ersättning
af skjutslagen. Orsaken till att så få entreprenader kunnat inrättas
vore, enligt Landshöfdinge-Embetets uppfattning, att söka i helt
andra omständigheter, än svårigheten att fullgöra de stadgade vildren,
vi T1 kluvit beTtämda sa Jiudnga, som möjligen kunnat ske och med så
rymliga tider i afseende på hästarnes tillhandahållande, att entreprenörerne
kunnat bereda sig biträde af närboende hästegare. Vid de flesta af de
gästgifverier, der entreprenad icke kunnat afslutas, vore nemligen skiutsningen
redan nu då legan vore låg, ganska ringa och skulle, om entreprenad
med förhöjd skjutslega infördes, sannolikt blifva ännu mindre,
h or inkomsten af en så obetydlig skjutsning ville svårligen någon medlem
a skjutslaget vara bunden i afseende på sina hästars begagnande, utan
foredroge^ mahanda hellre att mot låg skjutslega utgöra den med mer eller
mindre langa mellanskof förekommande turskjutsningen. Att genom förbehåll
om särskild! ärligt bidrag af skjutslaget bereda sig ersättning för

68

entreprenadbesväret hade man flerestädes sannolikt ansett fruktlöst, enär
det förutsetts, att skjutslaget ej skulle på sådant vilkor ingå. Der entreprenad
med betydligare tillskott af skjutslaget åvägabringats, hade skjutslagets
benägenhet att sådant medgifva antagligen föranledts af så beskaffade
särskilda lokala förhållanden, såsom exempelvis stark efterfrågan åt
dragare för varutransporter, som gjorde att skjutsningsbesväret kändes
mer än vanligt betungande och att man till undslippande deraf gerna underkastade
sig en större årlig uppoffring, på hvilken deremot annorstädes
mängden icke skulle vilja ingå.

Bland entreprenaderna å landet är ett större antal, 29, öfvertagna åt
icke-gästgifvare, men flyttning af skjutsstation har blott skett på ett enda
ställe. Vid Målilla jernvägsstation är skjutsanstalt utan skjutslag inrättad
för en tid af två år, med skyldighet att tillhandahålla sex hästar dagligen
emot en lega af 1 krona 80 öre för hvarje häst.

Inom Gotlands län, hvarest 55 gästgifverier finnas på landsbygden,
var skjutsningen år 1875 vid 31 af dessa gästgifverier öfvertagen på entreprenad,
deraf vid 12 med lega af 1 krona 20 öre och vid 19 med lega
af 1 krona 60 öre, af hvilka samtliga entreprenader endast fyra bland
dem med den högre legan voro förenade med särskild ersättning af

skiutslagen. , _

Skjutsningen i staden Wisby var likaledes öfvertagen af entreprenör
emot den äldre legan af 1 krona 50 öre och särskild ersättning derutöfver.

Vid under år 1876 anstälda auktioner hafva ytterligare nio entreprenader
kunnat åstadkommas, vid hvilka allestädes betingats den medgifna
högsta entreprenadlegan, men särskild ersättning derutöfver allenast vid ett
enda gästgifveri. Anledningen till att entreprenader icke kunnat åstadkommas
vid de öfriga 15 gästgifverierna har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansett vara, att skjutsning vid dem sällan förekommer och att
afståndet mellan gästgifverierna i allmänhet är ringa, så att entreprenören
icke af den korta skjutsningen kan hemta behöflig inkomst, med afseende
å hvilket senare förhållande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förmält sig
vara betänkt på eu omreglering af gästgifverierna så att afstånden blifva
längre och följaktligen en högre inkomst af skjutsningen må kunna påräknas?
Å Gotland finnes icke någon skjutsstation med högre lega inrättad
och icke heller har flyttning af skjutsstation i förening med entreprenads
afslutande förekommit. Entreprenadkontrakten äro, med undantag för en

station, afslutade med gästgifvarne. .

Blekinge län. Vid åtta af detta läns 19 landtgästgifverier lanns skjutsningen
år 1875 ordnad medelst entreprenad och utgjorde legan vid 5 äldre
entreprenader 1 krona 20 öre, men vid tre nyare 1 krona 60 öre,

69

hvarjemte vid 7 särskild ersättning af skjutslagen betingats, deribland de
3 gästgifverier, der legan utgår med det förhöjda beloppet. Skjutsen i
länets tre städer hade äfven öfvertagits af entreprenörer emot uppbärande
i Karlskrona och Karlshamn af den äldre legan, 1 krona 50 öre, men i Sölvesborg
af 1 krona 60 öre, jemte särskilda tillskott från städerna.

Under år 1876, vid då förrättade auktioner, ökades antalet entreprenader
med 5, samtliga med en skjutslega af 1 krona 60 öre, jemte särskilda
bidrag vid tre af dessa entreprenader, hvaremot vid de öfriga gästgifverierna
entreprenad icke kunnat, i saknad af anbud, åvägabringas.
Entreprenaderna äro vid 12 stationer afslutade med andra än gästgifvare;
någon flyttning af skjutsstation, för den tid entreprenad eger rum, har
icke förekommit och ej heller finnes inom Blekinge län särskild skjutsanstalt
utan skjutslag anordnad.

Kristianstads län. Utaf de 35 landtgästgifverierna inom detta län
funnos år 1875 entreprenader inrättade vid 22, alla med särskilda tillskott
af skjutslagen. Legan utgjorde vid 13 äldre entreprenader 1 krona 20
öre, men vid de 9 nyare 1 krona 60 öre. Inom länets tre städer var
skjutsningen stäld på entreprenad, likaledes med särskilda tillskott utöfver
legan, som i Simrishamn och Engelholm, enligt äldre kontrakt, utgick med
1 krona 50 öre, men i Kristianstad med 1 krona 60 öre.

Vid de, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts föreskrift, förlidna år hållna auktioner
hafva entreprenader kommit till stånd vid 11 gästgifverier, der entreprenad
förut icke egde rum, hvaremot sådan icke kunnat förnyas vid
tre af de förut varande, enär, såsom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antagit, skjutsningsbesväret vid dessa tre gästgifverier icke af de skjutsskyldige
ansetts vara så betungande att de, för vinnande af befrielse derifrån,
velat underkasta sig att utgifva något nämnvärdt bidrag till entreprenör.
Vid samtliga de nya entreprenaderna har den högsta legan betingats
och derjemte särskilda bidrag vid alla, utom vid Marklunda gästgifveri.
Flyttning af skjutsstation i följd af entreprenad har icke egt ruin,
men vid 20 gästgifverier å landet hafva andra personer, än gästgifvare,
åtagit sig entreprenaden.

Särskilda skjutsanstalter utan skjutslag finnas ordnade:
vid Bromölla med en lega af 2 kronor per mil

Hästveda
Länsboda
JSfäsurn
Oppmanna
Tomelilla
Malmöhus län.

2

» 2,io » » »

» 2 » » »

» 1,75 » » ))

)> 2,50 » )) ))

Inom detta län funnos år 1875 vid 23 af länets 30

landtgästgifverier entreprenader inrättade, deraf 10 med lega af 1 kr. 20

70

öre och 13 med den förhöjda legan af 1 kr. 60 öre. Vid alla entreprenaderna,
med undantag af en, der den äldre legan var gällande, hade
särskilda bidrag af entreprenörerne betingats. Inom länets städer, med
undantag af Skanör, var skjutsen likaledes stäld på entreprenad, med lega
af 1 krona 50 öre i Malmö, Lund, Helsingborg och Trelleborg, samt åt 1
krona 60 öre i Landskrona och Ystad. Dessutom egde entreprenörerne i
Malmö, Landskrona, Ystad och Trelleborg att uppbära särskilda bidrag.
Från och med 1876 års början öfvertogs. äfven skjutsen i Skanör åt en
treprenör mot högsta lega och särskild! bidrag. .

Vid de år 1876 hållna auktioner å skjutsningen vid Ideninge, Mums
löf Saxtorp, Everlöf och Weberöd kunde icke entreprenad åstadkommas,
hvartill anledningen ansetts vara, att vid de i fråga varande gästgifverierna
såsom belägna emellan städer, hvilka äro medelst jernväg förenade,
endast föga skjutsning eger rum. Ett bland de gästgifveri er, vid hvilka
entreprenad icke eger rum, har ansetts kunna indragas. Vid åtta gasto-ifverier
äro entreprenörerne icke-gästgifvare; men någon flyttning a
skjutsstation för den tid entreprenaden omfattar har icke förekommit.

Vid Billeberga, Stehag, Eslöf och Ortofta jernvägsstationer hafva skjutsanstalter
utan skjutslag funnits inrättade, men upphört af uppgilvet skal,
att icke någon för någorlunda skälig ersättning velat åtaga sig skjutsningen.
Sådana skjutsanstalter finnas för närvarande

vid Wallsjö med en lega af 1 krona 80 öre per mil

» Stora Svedala » » » " 1 ® 60 » » ” • .

Hallands län. På landet inom detta län finnas 31 gästgifvener, åt
hvilka 20 år 1875 hade skjutsen stäld på entreprenad, deraf 17 med bi dra°-.

Legan utgjorde vid 12 1 krona 20 öre och vid 5 1 krona 60 öre.

Inom alla städerna besörjdes skjutsen af entreprenör emot uppbärande åt
den förhöjda legan i Halmstad, Laholm och Kungsbacka, men ernot 1 krona
50 öre i'' Vurberg och Falkenberg; hvarjemte särskilda bidrag i alla städerna,
utom Kungsbacka, betingats. Vid de nästlidne år hållna auktionerna
hafva ytterligare fyra entreprenader å landet tillkommit, alla med
bidrag, hvaremot sådana icke kunnat åstadkommas vid de öl riga sju gäst
gifverierna, hvartill anledningen uppgifvits vara, dels att så ringa skjutsning
förekommer, att entreprenaden ej lönar sig, dels att de sk] ut sskyldige
antingen icke velat lemna något bidrag eller ock erbjudit alltför ringa

Förnyad entreprenad af skjutsen i staden Falkenberg har under föilidne
år afslutats emot den förhöjda legan samt en mindre tillökning i
det utgående bidraget. Entreprenadkontrakten äro i allmänhet afslutade
med gästgifvarne, utom vid sex stationer, men flyttning af sådan har icke
förekommit. Skjutsanstalt utan skjutslag finnes icke inom länet.

71

Göteborgs och Bohus län. Af de talrika landtgästgifverierna inom
detta län, uppgående till ett antal af 89, fanns är 1875 skjutsen vid 47
stäld på entreprenad, af hvilka 24 med den äldre legan af 1 krona 20
öre och 23 med den förhöjda legan. I olikhet med hvad i allmänhet är
förhållandet, hafva alla dessa entreprenader, med undantag blott af tvä,
kunnat afslutas, utan att entreprenörerne betingat sig särskilda bidrag.

Vid de förlidne år hållna auktionerna hafva ytterligare sju entreprenader
kunnat inrättas, likaledes utan särskilda bidrag, men mot uppbärande
af den förhöjda legan. Att vid alla de öfriga 35 gästgifverierna å landet
entreprenader icke kunnat komma till stånd, har Kongl. Majrts Befallningshafvande
ansett bero derpå, att, der skjutsningen vore jemförelsevis
betydlig, svårighet mötte att finna någon person, som disponerade öfver
det erforderliga antalet hästar; att, till följd af de goda sjökommunikationer
länet egde under största delen af året, skjutsen utginge mycket ojeinnt,
så att somliga månader icke någon sådan i fråga komme, hvarför det ej
kunde löna sig att endast för skjutsens verkställande under de tider af
året, då den mera toges i anspråk, underhålla då erforderliga hästar; att
under sommaren hästarne befunne sig på bete i de ofta aflägset från hemmanen
belägna utmarkerna, hvarför en skjutsentreprenör icke kunde påräkna
hjelp i skjutsningens utförande från angränsande hemman; att den
nuvarande högsta tillåtna skjutslega!] ansäges för låg för att någon skulle
finna det öfverensstämma med sin fördel att, äfven mot billiga vilkor,
åtaga sig skjutsskyldigheten utan särskilt bidrag af de skjutsskyldige,
hvilka åter icke vore villige att utgifva sådant bidrag, utan hellre funne
sig uti att emot den lägre legan sjelfve i tur och ordning fullgöra den
icke så ofta förekommande skjutsningen, samt att vid de gästgifverier, der
endast ett fåtal hästar utginge, samt vid de icke så få gästgifverier, der
månget år icke någon häst utgått, vederbörande ansåge tvånget, att vid
påfordran genast eller inom en half eller hel timme hålla häst i beredskap,
vara alltför betungande, hvarför de skjutspligtige äfven der föredroge
att sjelfve mot den lägre legan verkställa den skjuts, som de påräknade
icke behöfva utgöra oftare än en gång hvart eller hvartannat år.

Hvad städerna beträffar, förekommer entreprenad endast i Uddevalla,
der skjutsen betalas med 1 krona 60 öre, jemte det entreprenören eger
uppbära särskild ersättning. Staden Marstrand har endast båtskjuts.

Vid tre gästgifverier hafva andre personer, än gästgifvare åtagit sig
entreprenaden. Flyttning af skjutsstation har ej i fråga kommit och någon
skjutsanstalt med tillämpning af Kongl. kungörelsen den 14 December
1866 finnes icke inom länet ordnad.

Elfsborgs län. Näst Wermlands län har Elfsborgs län det största antalet
gästgifverier på landet, men antalet entreprenader har inom ifråga -

72

varande län städse varit mycket ringa och under år 1875 funnos af 115
landtgästgifverier entreprenader inrättade vid allenast 23, deraf 16 med
den högre och 7 med den lägre entreprenadlegan samt 9 utan och 14
med bidrag af skjutslagen. — Sedan, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts
befallning om åtgärders vidtagande till åvägabringande af skjutsentreprenader
vid de gästgifvaregårdar, der sådana icke funnes inrättade, men
auktioner icke hållits med beräkning af den förhöjda legan, åtgärder blifva
genom Länsstyrelsens försorg vidtagne, har Landshöfdinge-Embetet
anmält, att entreprenader kunnat åstadkommas vid ytterligare 30 gästgifverier
på landet, dervid å alla stationerna betingats den högre legan
af 1 krona 60 öre, men deremot vid allenast åtta stationer fordrats särskilt
bidrag och dessa alla af mindre betydande belopp.

Angående anledningarne dertill att vid de återstående 62 gästgifverierna
de hållna entreprenadauktionerna varit utan framgång har Landshöfdinge-Embetet
uppgifvit, att detta härrörde deraf att dels några anbud
på skjutsens öfvertagande icke kunnat erhållas, dels de skjutsningsskyldige
icke varit villige att för ändamålet vidkännas någon utgift, samt dels, i
några färre fall, de tillskott, som derför erfordrats, varit så stora, att de
skjutsningsskyldige förklarat sig obenägne dem erlägga; och ansåge Landshöfdinge-Embetet
bristen på anbud vara grundad somligstädes på felande
företagsamhet hos befolkningen och på andra ställen derpå, att, i anseende
till de många jernvägskommunikationerna inom länet, skjutsning vid en
del gästgifvaregårdar numera ganska sällan påkallas.

Bland länets städer äro entreprenader inrättade i Alingsås och Boras,
med särskilda tillskott, hvaremot skjutsningen i Wenersborg, Ulricehamn
och A mål utgöres af städerna sj elfva.

Utaf de äldre entreprenaderna å landet voro 10 öfvertagna af ickegästgifvare;
men förhållandet i detta afseende, hvad angår de nya entreprenaderna,
är icke uppgifvet.

Flyttning af skjutsstation i följd af ingånget entreprenadaftal har skett
på ett enda ställe. Någon skjutsstation utan skjutslag finnes icke inom
länet, inrättad.

Skaraborgs län. Antalet landtgästgifverier inom detta län uppgår till
71 och vid 67 af nämnda gästgifverier finnes skjutsningen öfvertagen af
entreprenörer, med rättighet att uppbära, vid 50 gästgifverier, den förhöjda
legan, men vid de återstående 17 den lägre entreprenadlegan. Att
icke ensamt den förhöjda legan ansetts lemna tillräcklig godtgörelse utvisas
deraf, att vid 44 af de gästgifverier, der skjutsen betalas efter sistnämnda
lega, särskilda bidrag dessutom måste af skjutslagen utgöras.
Vid de auktioner, som förrättats å skjutsen vid de öfriga 4 landtgästgifverierna,
har entreprenad icke kunnat åvägabringas, emedan skjutslagen

73

icke velat betala den, i förhållande till skjutsens obetydlighet, höga ersättning,
som spekulanterne fordrat.

. Inom länets städer är skjutsningen öfvertagen på entreprenad, med
rättighet för entreprenören, att uppbära särskildt tillskott, äfven der den
förhöjda legan är gällande, såsom förhållandet är i Skara och Hjo.

.Af entreprenörerne äro 25 icke-gästgifvare, men flyttning af skjutsstation
har icke egt rum.

Med tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 14 December 1866 äro
skjutsanstalter ordnade

vid Töreboda med en lega af 1 kr. 90 öre per mil

» Tidaholm » » » » 2 » » »

» Håkanstorp » » » » 1 » 60 » » »

» Wara » » » » 1 » 60 » » »

Vormlands. län. Bland alla rikets län har Vermlands det största antalet
gästgifverier å landet, nemligen 136.

Vid 103 af dessa gästgifverier var år 1875 skjutsen stäld på entreprenad,
och utgjorde legan vid 29 gästgifverier 1 kr. 20 öre, vid 73 gästgifverier
1 kr. 60 öre, men vid ett, Malöga, allenast 1 krona, Af alla
entreprenaderna hade endast 17 kunnat åstadkommas utan bidrag, men
vid de öfriga 86 hade entreprenörerne betingat sig särskilda tillskott af
skjutslagen, och blott vid 10 gästgifverier hade entreprenad kunnat afslutas
ensamt emot uppbärande af den förhöjda skjutslega!!.

Genom de förlidne år med anledning af Eders Kongl. Maj:ts befallning
föi anstaltade auktioner inom länet hafva ytterligare entreprenader
kommit till stånd vid 12 gästgifverier, alla mot uppbärandeo af den förhöjda
legan, men endast vid 4 gästgifverier utan bidrag. A de ställen,
der entreprenadauktioner i öfrigt egt rum, erhöllos dels icke alls några
anbud, dels icke sådana, att desamma blefvo af skjutslagen antagna. I
anseende till förändrad reglering af skjutslagen hafva entreprenadauktioner
vid åtskilliga gästgifverier inom Nordmarks och Jösse härad icke
förrättats.

Inom länets tre städer var skjutsningen likaledes år 1875 stäld på
entreprenad.

Vid 94 gästgifverier har entreprenaden öfvertagits af gästgifvarne
sjelfve och vid 9 af andre personer; men endast vid 2 gästgifverier hade
skjutsningen förflyttats till annat ställe för den tid entreprenaden omfattar.

Inom Vermlands län finnes icke någon skjutsanstalt inrättad med
tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 14 December 1866.

Örebro län. Inom detta län äro entreprenader inrättade vid alla landtgästgifverierne,
46 till antalet, med rättighet för entreprenörerne att uppbära
den förhöjda skjutslega^ derutöfver särskilda tillskott vid alla gäst Skjutskomitéens

Betänkande. 40

74

gifverierna af skjutslagen erläggas, hvilka tillskott väsentligen öfverstiga
de bidrag, som utgingo under den föregående entreprenadperioden, ehuru
legan då var lägre.

Vid gästgifverierna i städerna är skjutsningen likaledes stäld på entreprenad,
som icke heller kunnat åstadkommas utan särskilda bidrag till
entreprenörerne.

Entreprenadkontrakten äro i allmänhet afslutade med gästgifvarne,
utom vid femton stationer, der andra personer öfvertagit entreprenaden,
men vid endast en gästgifvaregård har skjutsen för entreprenadtiden förflyttats
till annat ställe.

Inom länet finnes icke någon skjutsanstalt utan skjutslag inrättad;
men anordnandet af en sådan anstalt är afsedt vid Hyltans jern vägsstation.

Vestmanlands län. Antalet gästgifverier å landet inom detta län uppgick
år 1875 till 30, vid hvilka, med undantag af två, Forneby och Wånsjö,
skjutsen var stäld på entreprenad, med den lägre legan vid 14 och
den högre legan likaledes vid 14 gästgifverier. Vid 26 stationer hade
entreprenörerne betingat sig särskilda tillskott af skjutslagen.

Forneby gästgifveri är med 1876 års slut indraget och de vid Wansjö
anstälda försök att åstadkomma entreprenad hafva icke lyckats; varande
skjutsningen vid detta gästgifveri af mindre betydenhet. Inom länets
fyra städer är skjutsningen likaledes öfvertagen på entreprenad, men
sådan har icke på något ställe kunnat ordnas ensamt mot uppbärande af
den förhöjda legan.

Med tillämpning af Kongl. Cirkuläret den 24 Januari 1865 har flyttning
af skjutsstation egt rum på sju ställen och, der sådan flyttning skett,
hafva egarne af gästgifverihemmanen under tiden icke någon befattning
med gästgifverihållningen, utan äro entreprenörerne förordnade till gästgifvare.
På alla andra ställen å landet hafva gästgifvarne sjelfve öfvertagit
entreprenaden.

Vid Uttersberg, ändpunkten af Köping—Uttersbergs jernväg, _ har
varit inrättad skjutsanstalt utan skjutslag med lega af 4 kronor milen;
men sedan början af förlidne September månad har fullständigt gästgifveri
der öppnats.

Kopparbergs län. A landet inom detta län finnas 57 gästgifverier
och vid 56 af dem är skjutsen ordnad medelst entreprenad. Bidrag utgår
öfver allt till entreprenörerne, äfven vid de stationer, 42 till antalet,
der skjutsen betalas efter den förhöjda entreprenadlegan. Inom städerna
är skjutsen likaledes stäld på entreprenad, men äfven i dem med särskilda
tillskott till entreprenörerne.

Af entreprenörerne äro 15 icke-gästgifvare och vid två ställen hafva
skjutsstationerna förflyttats under den tid entreprenaden omfattar.

75

Inom Jänet finnas särskilda skjutsanstalter ordnade:

vid Krylbo jernvägsstation, med en lega af 4 kr. 50 öre milen för
hvarje häst, samt vid Brenäs, ångbåtsstation vid Insjön, med skyldighet
att inställa hästar till erforderligt antal för skjuts till Helghö, 7, mil
mot 1 krona 50 öre per häst.

Gefleborgs län. Vid länets alla gästgifverier å landet, 42 till antalet,
äro entreprenader afslutade och hafva entreprenörerne allestädes betingat
sig särskilda bidrag äfven vid de gästgifverier, der skjutsen betalas med
tillämpping af den förhöjda skjutslegan. I städerna har skjutsningen likaledes
öfvertagits på entreprenad, men äfven der med särskilda bidrag till
entreprenörerne. Vid sju af gästgifverierna besörjes skjutsningsbestyret
af annan person än gästgifvaren, deribland äfven inberäknadt gästgifveriet
i Hudiksvalls stad; men endast vid ett gästgifveri, Harmånger, är skjutsningen
från gästgifveriet förlagd till entreprenörens bostad, som dock är
i gästgifvaregardens omedelbara närhet. A. landet inom Gefleborgs län
finnas endast fem fasta skjutsstationer, nemligen vid Gysinge, Westanhede
Fremlingshem, Sundsbro och Kårböle, men för öfrig! hafva sedan längre
tid tillbaka gästgifvaregårdar icke funnits inrättade på det sätt, som angifves
i 28 kap. 2 § Byggninga-Balken, utan hafva de skjutsskyldige för
hvarje skjutslag aftalat med någon person att mot viss ersättning, hvarvid
understundom jemväl ingått upplåtelse af erforderlig lägenhet för
gästgifveriet, åtaga sig gästgifveri- och skjutsskyldigheten. Enär de förmåner,
som åtfölja gästgifverihållningen, ansetts uppväga de med densamma
förenade skyldigheter, hafva entreprenörer af skjutsningen äfven
funnits benägne att öfvertaga gästgifverihållningen, under vilkor att denna
jemte skjutsningen finge utöfvas i entreprenörens hemvist, hvilket åtagande
underlättats af den omständigheten, att mangårdsbyggnaden å hemmanen
i allmänhet är tilltagen större, än som för gårdsegarens dagliga bruk erfordras.
Skjutsningsbestyret har sålunda, jemte gästgifverihållningen, öfvertagits
än af den ene än af den andre åboen i samma by.

Någon ny. skjutsinrättning å farväg, vid kanal- eller jernvägsstation
har .ej. med tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 14 December 1866
blifvit inom länet ordnad.

Wester-N orrlands län. Å landsbygden inom detta län finnas 77 gästgifverier
och vid 70 af dessa gästgifverier var skjutsningen emot 1875
års slut ordnad medelst entreprenad. De under loppet af samma år vid
sex af de återstående gästgifverierna förrättade auktioner ledde icke till
inrättande af entreprenad, och har Länsstyrelsen, hvad angår fyra af berörde
gästgifverier, Nässjö, Flyn, Krokfors och Täxan, ansett detta härröra
deraf, att dessa gästgifverier, belägna å den nyanlagda Ramsele—
Ström Jern tian dsvägen, icke ännu fått sig tillagda nödiga skjutslag, hvil -

76

ken fråga dock vore under handläggning. Vid auktion å skjutsen vid
Hämta gästgifvaregård afgafs icke något anbud, och det å skjutsningen
vid Östanbäcks eller Skarpeds gästgifveri afgifna har Länsstyrelsen förklarat
icke kunna antagas, enär anbudet afsåg att flytta stationen till olämpligt
beläget ställe.

Vid förlidet år förrättade auktioner å skjutsen vid Silke har entreprenad
afslutats, mot högsta legan och särskilt bidrag af 3,120 kronor
eller 312 kronor per helt hemman, men vid Boda blef anbudet, betingande
ett särskildt bidrag af 384 kronor för helt hemman, eller 3,840. kronor
för hela skjutslaget, af detsamma förkastadt.

Enligt de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till Komitén insända
uppgifter finnas .hvarken inom Norra Ångermanlands eller inom Södra
Ångermanlands Öfre och Nedre fögderier några till gästgifverier särskildt
indelade hemman, eller ständiga gästgifverier, utan har gästgifverihållningen
besörjts af den, som på entreprenad öfvertagit skjutsskyldigheten
vid stationen, som understundom flyttats från ett hemman till ett annat,
med rättighet för den, som besörjer gästgifverihållningen, att uppbära derför
anslagna rotefrihetsafgifter och löningsräntor.

Inom Medelpads fögderi har entreprenaden öfvertagits vid 5 gästgifverier
af gästgifvarne sjelfve, men vid 10 af andra personer. För befrämjande
af entreprenad har skjutsningen flyttats från sju gästgifverier
till annat i närheten deraf beläget ställe.

Vid det öfvervägande antalet stationer, äfven med den förhöjda legan,
utgå särskilda bidrag från skjutslagen.

Inom städerna Hernösand och Sundsvall besörjes skjutsningen äfven
genom entreprenör mot den högre legan och särskilda bidrag.

Någon skjutsanstalt har icke med tillämpning af Kongl. Kungörelsen
den 14 December 1866 blifvit inom länet ordnad vid farväg, kanal- eller
jernvägsstation.

Jerntlands län. Till följd af de åtgärder, som med anledning åt Kongl.
Cirkulärbrefvet den 13 Augusti 1810, innefattande föreskrifter i ändamål
att åvägabringa skjutsentreprenader, blefvo vidtagne, har skjutsväsendet
inom Jerntlands län sedan ofvannämnde tid varit ordnad såsom en gemensam
angelägenhet, dels för provinsen Jemtland och dels för hvartdera af
de båda tingslagen inom provinsen Herjeådalen. Dessa regleringar hafva
vanligen uppgjorts för fem år i sender gemensamt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och, hvad angår provinsen Jemtland, de af provinsens
vid så kallade Landsjemnadsting utsedde Fullmägtige, dervid gästgifvarne
tilldelats viss ersättning i penningar och hö, hvars myckenhet bestämts
i förhållande till det antal hästar, som hvarje gästgifvare bort tillhandahålla,
jemte särskilda, i räntor eller kontant, af statsmedel till gäst -

77

gifven erna i länet utgående anslag. Detta förhållande förklarar att inom
länet icke finnas några till gästgifverihållning för alltid indelade hemman
med. undantag för /4 mantal Bräcke byn, hvilket såsom kronohemman
härtill anslagits; varande hemmanet likväl sedermera till skatte försåldt.

För gästgifveri!] ållningen inom provinsen Herjeådalen anvisades redan
år 1764 särskilda statsmedel, utgående såsom kronolöner till gästgifvarne,
hvilka löner, enligt beslut vid Riksdagen 1840, blifvit till beloppen förhöjde.

Med tillämpning af de år 1844 och sedermera utfärdade föreskrifter
har inom provinsen Jemtland gästgifveri- och skjutsningsbestyret af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande fortfarande ordnats i samråd med Landstingets
ombud sålunda, att sedan entreprenadauktion för viss regleringsperiod
hållits för samtlige gästgifveri er, vare sig att dessa ansetts höra bibehållas
å förut varande ställen eller flyttas till andra för samfärdseln lämpligare
belägna, anbuden pröfvats af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och°bernälde
ombud. För de gästgifverier, vid hvilka antingen icke några eller
icke antagliga anbud erhållits, hafva närbelägna hemman indelats till gästgifveri
och skjutshållning medelst reserv och mot ersättning, som af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande bestämts, hvarmed vanligen vederbörande låtit
sig nöja, så att på detta sätt entreprenad i de flesta fall kommit till
stånd. Hela ersättningsbeloppet, vanligen utgående i hö, har derefter
fördelats på samtlige skjutsskyldiga hemman, hvilka, för utgörande af den
på dem belöpande ersättning, indelats till närbelägna gästgifverier, dock
med iakttagande att aflägsnare hemman fått för höet erlägga lösen i penningar,
efter markegångspris, hvilka medel, jemte särskilda å hemmanen
debiterade penningar, der sådana blifvit för gästgifverierna medgifna,
genom Landstingsombudens försorg blifvit till vederbörande utbetalta.

Inom provinsen Herjeådalen, der båda tingslagen Hede och Sv eg,
hvart för sig, bilda en gemensamhet i fråga om1 skjutsväsendet, har hufvudsakligen
. enahanda förfarande egt rum, med den skilnad, att de skjutsskyldige
blifvit inför Häradsrätten hörde öfver entreprenadanbuden ‘eller
de förslag till skjutsningens ordnande medelst reserv, som i saknad af entreprenadanbud
utaf kronobetjeningen upprättats, hvarefter Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande genom utslag i ärendet förordnat. Kostnaden för entreprenaderna
har fördelats på alla skjutsskyldiga hemman.

Med hänsigt till dessa för Jemtlands län säregna förhållanden har
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fästat synnerlig vigt dervid, att, i händelse
skjutsskyldigheten komme att från jorden skiljas, tillfyllestgörande
bestämmelser varda meddelade för det inom mera glest bebygda orter sannolikt
ofta nog förekommande fall, att för ett eller annat gästgifveri entre -

78

prenadanbud ej kunde erhållas och tillfälle till gästgifveriets förflyttning
ej heller förefunnes.

Vesterbottens län. Inom detta län finnas 92 gästgifverier på landsbygden,
af hvilka år 1875 skjutsningen vid 85 besörjdes af entreprenörer,
hvilka samtlige, med undantag blott af 3, betingat sig tillskott för skjutsningens
öfvertagande. Den lägre entreprenadlegan var gällande vid 41
gästgifverier, eller halfva antalet entreprenader med tillskott, och den förhöjda
legan vid de öfriga. För att, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts derom
meddelade föreskrift, söka åvägabringa entreprenad vid de 7 gästgifverier,
samtlige belägne i lappmarken, der sådan icke egde rum, hafva auktioner
hållits, dervid entreprenader kommit till stånd vid gästgifvaregårdarne Lomsjö,
Lafsjö och Sorsele, emot uppbärande af den förhöjda legan samt tillskott
af 400 kronor årligen vid de begge förstnämnda stationerna, hvaremot
entreprenören af skjutsen i Sorsele icke betingat sig något tillskott. _ De
vid auktionerna å skjutsningen vid Bergvattnets och Storlögda gästgifverier
afgifna lägsta anbud, nemligen 500 kronor årligt bidrag vid den förra
och 350 kronor vid den senare stationen, hafva icke blifvit af skjutslagen
antagne; och anledningen dertill har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antagit vara, att de skjutsskyldige ansett mindre betungande att sjelfve
fullgöra den sällan förekommande skjutsningen.

Hvad angår de återstående två gästgifverierna, benämnda Tallberget
och Lill Lögda, om hvilkas inrättande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
den 22 Januari 1875 meddelat beslut, så hafva, efter deröfver anförda,
till Eders Kongl. Maj:t fullföljda besvär, och sedan genom anstälda entreprenadauktioner
anbud erhållits å skjutsningens bestridande mot 2
kronor milen för hvarje häst eller bärare vid Tallberget, samt 2 kronor
25 öre milen för hvarje häst eller bärare vid Lill Lögda, skjutslagen befriats
från den dem ålagda skjutsskyldighet och Kong! Maj:ts Befallningshafvande
erhållit föreskrift att godkänna de afgifna entreprenadanbuden.

Skjutsningen i staden Umeå är likaledes stäld på entreprenad mot
uppbärande af den förhöjda entreprenadlegan och särskild ersättning af
staden.

Vid entreprenadauktionerna hafva på 28 ställen andra personer än
gästgifvarne åtagit sig skjutsningens fullgörande; men flyttning af skjutsstation
till annat ställe under entreprenadtiden har icke egt rum. Någon
särskild skjutsanstalt, med tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 14 December
1866, finnes icke inom länet inrättad, utöfver de båda ofvannämnda
entreprenaderna vid Tallberget och Lill Lögda, hvilka torde böra till sådana
anstalter hänföras, med beräkning hvaraf de verkliga gästgifveriernas
antal utgör 90.

79

Norrbottens län. Vid alla 65 landtgästgifverierna inom länet äro
entreprenader inrättade, med allenast ett enda undantag, nemligen vid
Idivuoma i Enontekis lappmark. Betalningen erlägges vid 28 efter den
högre legan och vid 36 efter den lägre. Endast vid fem gästgifverier
har det kunnat erhallas antagligt anbud, utan att särskild ersättning af
entreprenörerne betingats. Skjutsningen vid städernas gästgifverier är
likaledes öfvertagen på entreprenad, dervid i alla städerna särskilda bidrag
måste till entreprenörerne utgöras.

Vid 25 gästgifverier hafva andra personer än gästgifvarne åtagit sig
entreprenaden; men endast vid fem gästgifverier är skjutsen förflyttad
till annat ställe under entreprenadtiden.

Med tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 14 December 1866 hafva
skjutsanstalter utan skjutslag inrättats dels vid Salmi, hamnplats vid Haparanda,
emot en lega af 3 kronor milen för hvarje häst, och dels vid
Sjulnäs, enligt Kongl. Resolutionen den 5 November 1875, å vägen emellan
Roknäs och Arvidsjaurs lappmark, emot en lega af 2 kronor milen
för hvarje häst.

De åtgärder, som, till fullgörande af Eders Kongl. Maj:ts Länsstyrelserna
meddelade föreskrift, blifvit nästlidne år vidtagne, i ändamål att
med tillämpning af den förhöjda legan söka åvägabringa entreprenader,
hafva sålunda medfört det resultat, att entreprenader åstadkommits vid
ytterligare 153 gästgifverier, deraf 75 med bidrag och 78 utan bidrag.
Vid dessutom å skjutsningen vid 225 gästgifverier förrättade auktioner
hafva ^ entreprenader deremot icke kunnat afslutas, af orsak att dels icke
alls något_ anbud afgifvits, dels skjutslagen icke velat lemna något, äfven
ringare, bidrag, dels de fordrade bidragen befunnits vara oskäligt höga.

Angående förhållandena med skjutsväsendet under år 1875 åberopa
komiterade i öfrigt det vid detta betänkande under Litt. A bilagde Sammandrag
af inkomne uppgifter, jemte dertill hörande specialtabeller, utvisande
förhållandena, särskild! för hvarje gästgifveri i städerna och på
landet. F

80

Under år 1875 utgingo vid samtliga gästgifverierna i riket 596,609
hästar och sammanräknade kostnaden för entreprenadbidragen uppgick
samma år till 965,743 kronor 12 öre, enligt den fördelning å de särskilda
länen, som nedanstående tabell utvisar. De till skjutslagen anordnade
ersättningar af statsmedel utgjorde tillhopa 179,940 kronor 31 öre.

Län.	År 1875 utgångna hästar från gästgifverierna	År 1875 i bidrag	itgående entreprenad-från skjutslagen.	Af Stats-medel an-visade er-sättningar.
på lan-det	i stä-derna	Summa	1 på landet J	1 i städerna |	Summa
Stockholms ...........................	20,667	1,677	22,344	19,038,6 7	i 1,260,00 1	20,298,67	22,32
Upsala .................................	5,408	1,884	7,292	9,176,49	2,582,66	11,759,15	—
Södermanlands ........................	21,937	2,648	24,585	8,185,oo	l,250,oo	9,435,00	356,71
Östergötlands ........................	28,205	11,910	40,115	22,237,78	12,991,00	35,228,78	1,978,88
j Jönköpings ...........................	12,135	1,801	13,936	12,597,50	5,300,0 o	17,897,50	2,366,93
1 Kronobergs ...........................	7,812	795	8,607	5,701,05	500,io	6,201,15	830,oo
Kalmar .................................	19,591	3,582	23,173	6,553,96	3,100,oo	9,653,96	1,320,04
Gotlands ..............................	5,010	840	5,850	447,oo	640,oo	l,087,oo	84,4 8
Blekinge ..............................	5,194	1,643	6,837	3,725,40	3,540,oo	7,265,40	760,30
Kristianstads...........................	14,736	2,319	17,055	15,897,4 2	3,944,58	19,842,00	3,594,65
Malmöhus..............................	16,267	8,525	24,792	21,601,40	11,666,24	33,267,6 4	1,613,87
Hallands................................	6,192	2,722	8,914	4,162,34	3,240,oo	7,402,3 4	638,72
Göteborgs och Bohus ...............	12,115	3,001	15,116	1,064,88	700,oo	1,764,88	66,7 9
Elfsborgs .............................	17,437	4,160	21,597	6,028,05	2,375,oo	8,403,05	950,73
Skaraborgs ...........................	11,593	2,958	14,551	18,798,14	2,420,oo	21,218,14	812,61
Vermlands.............................	46,528	4,504	51,032	90,197,20	8,595,oo	98,792,20	23,146,82
Örebro .................................	14,338	2,922	17,260	43,181,00	4,260,oo	47,441,00	6,812,97
Vestmanlands ........................	12,188	3,332	15,520	21,973,98	3,045,oo	25,018,98	2,680,83
Kopparbergs...........................	46,743	5,266	52,009	96,348,03	2,750,oo	99,098,03	22,802,65
Gefleborgs..............................	51,400	5,691	57,091	119,667,25	11,400,0 o	131,067,25	27,496,33
Vester-Norrlands ....................	59,104	3,189	62,293	147,166,83	14,237,50	161,404,33	41,664,88
Jemtlands.............................	34,955	2,066	37,021	104,900,30	3,206,oo	108,106,30	26,550,96
Vesterbottens .......................	26,597	1,076	27,673	46,013,37	1,200,oo	47,213,37	8,600,36
	19,014	2,932	21,946	34,237,oo	2,640,oo	36,877,oo	4,621,48
Summa	515,166	81,443	| 596,609	| 858,900,04	106,843,08	| 965,743,12	1179,940,31

81

Nedanstående sammandrag utvisar antalet af de till gästgifveri- liåll°ch
reservskjuts åren 1855, 1865, 1870 och 1875 inom samtliga''länen
utgångne hästar:

Stockholms

Upsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Elfsborgs

Skaraborgs

Yermlands

Örebro

Vestrnanlands

Kopparbergs

Gefleborgs

Vester-Norrlands

Jemtlands

Vesterbottens

Norrbottens

	1855.	1865.	1870.	1875.
län	............... 59,189	19,134	10,010	22,344
))	.............. 38,054	13,862	10,680	7,292
))	............... 65,534	22,430	11,599	24,585
))	............... 125,832	32,530	27,749	40,115
))	.............. 72,641	13,533	8,243	13,936
))	.............. 47,574	9,400	6,388	8,607
))	.............. 63,882	17,720	15,369	23,173
»	.............. 15,758	4,521	3,183	5,850
))	................30,907	6,247	4,692	6,837
))	.............. 62,875	17,382	9,868	17,055
))	............... 92,974	23,675	13,309	24,792
))	............... 34,842	6,722	5,684	8,914
))	............... 50,630	12,499	7,570	15,126
))	............... 95,130	14,292	10,029	21,597
))	............... 69,098	14,135	9,066	14,551
))	............... 102,566	58,632	35,953	51,032
))	.............. 63,407	23,643	12,823	17,260
))	.............. 49,374	15,301	9,014	15,520
))	............... 53,619	36,229	29,124	52,009
))	............... 52,096	37,901	32,174	57,091
))	.............. 54,067	47,611	45,455	62,293
))	............... 15,003	19,581	18,316	37,021
))	............... 29,738	20,037	14,946	27,673
))	.............. 23,562	12,493	12,064	21,946
	Summa 1,366,352	499,510	363,308	596,609

Af berörde sammandrag framgår att, oaktadt under åren 1870—1875
jernvägsanläggningarne inom landet vunnit en betydlig utsträckning, antalet
utgångna hästar likväl i alla länen, med undantag af Upsala län,
väsendtligen ökats.

För ådagaläggande hurusom de från skjutslagen utgående entreprenadbidrag,
af belopp att understöd af statsmedel kunnat ifrågakomma, under
perioden 1865 1875 vuxit, meddelas följande öfversigt rörande de för

åren 1865, 1870 och 1875 hos Kongl. Maj:t anmälda och godkända entreprenadbidragen,
äfvensom rörande beloppet af de till skjutslagen för
nämnda tre år från statsmedel anvisade understöd.

SkjutsJcomitéens Betänkande.

82

Län	1865.	1870.	1875.
Anmälda entrepre- nadbidrag	Beviljade statsbidrag	Anmälda entrepre- nadbidrag	Beviljade i statsbidrag	Anmälda entrepre- nadbidrag	Beviljade statsbidrag
Stockholms .................................	2,942,13	1,415,06	149,00	99,33	76,42	22,32
TJpsala .......................................	2,590,9 7	1,295,48	248.68	165,7 9	—	—
Södermanlands..............................	224,27	112,13	209,93	139,96	1,114,68	356,71
Östergötlands ..............................	7,332,83	3,666,4 2	6,724,15	4,482,7 6	6,265,20	1,978,88
Jönköpings ..................................	7,646,oo	3,823,00	9,868,7 0	6,579,13	7,715,97	2,366,93
Kronobergs ..........;......................	670,68	335,34	2,172,18	1,448,13	3,322,52	830,oo
Kalmar .....................................	514,46	257,22	1,827,52	1,218,35	4,215,15	1,320,04
Gotlands ....................................	260,oo	130,oo	—	—	266,50	84,48
Blekinge ....................................	736,38	368,19	668,40	445,60	2,408,37	760,30
Kristianstads.................................	10,952,60	5,476,30	6,016,12	4,010,75	11,233,92	3,594,65
Malmöbos ...................................	10,580,70	5,290,32	3,272,92	2,181,94	5,890,04	1,613,87
Hallands .....................................	1,102,34	144,84	1,079,86	719,91	2,360,33	638,72
Göteborgs och Bohus .....................	—-	—	—	—	256,88	66,79
Elfsborgs ....................................	2,320,62	1,160,31	1,158,54	772,37	2,971,oi	950,73
Skaraborgs ..................................	1,077.33	538,66	1,038,60	692,39	2,540,oo	812,61
Vermlands....................................	18,788,29	9,394,15	33,224,17	22,149,44	67,888,25	23,146,82
Örebro .......................................	18,008,90	9,004,45	14,302,90	9,535,24	21,290,61	6,812,97
Yestmanlands ..............................	5,801,7 5	2,900,87	4,443,38	2,962,26	8,377,64	2,680,83
Kopparbergs.................................	39,646,11	19,823,10	36,574,18	24,382,75	71,258,18	22,802,65
Gefleborgs ....................................	16,160,09	8,080,os	16,424,00	10.949,30	86,106,24	27,496,33
Vester-Norrlands ..........................	19,939,u	9,969,49	27,079,42	18,052,95	130,242,19	41,664,88
Jemtlands ......... .........................	7.329,29	3,664,64	13,759,31	9,172,88	88,374,86	26,550,96
Vesterbottens .............................	9,101,93	4,550,96	9,898,n	6,598,74	27,846,56	8,666,36
Norrbottens ................................	7,724,4 6	3,862,23	4,091,58	2,727,72	14,441,83	4,621,48
Summa kronor	191,451,22	| 93,283,19	194,231,65	1129,487,69	| 565,623,33	1179,940,31

83

I sammanhang med de ofvan meddelade uppgifterne angående förhållandet
med skjutsentreprenaderne inom de särskilda länen, hafva komiterade
ansett sig jemväl böra intaga en redogörelse för de anordningar,
som, enligt erhållna uppgifter, inom särskilda distrikt finnas vidtagne i
ändamål att emellan de skjutsskyldige utjemna bördan af ifrågavarande
allmänna besvär.

Inom Södermanlands län förekommer i sådant afseende, att uti hvartdera
af Jönäkers, Daga, och Selebo härad, hvarest skjutsningen vid alla
gästgifverierne är upplåten på entreprenad, kostnaderna för skjutsningsbesvärets.
utgörande, enligt träffade överenskommelser emellan vederbörande
. skjutsskyldige, utgå, oberoende af de särskilda skjutslagens storlek,
med. lika belopp af hvarje till häradet hörande skjutsskyldigt helt hemman
och i förhållande derefter af mindre hemmansdelar. De belöpande afgifternas
fördelning och uppbärande är anförtrodd, i de båda sistnämnda häradena,
åt kronofogden i orten, men i Jönäkers härad åt en af de särskilda socknemenigheterna
för handhafvandet af häradets alla gemensamma angelägenheter
tillsatt så kallad Förvaltningsnämnd, hvilken tillika i denna sin
egenskap besörjer om anskaffandet af entreprenörer vid de särskilda skjutsstationerna
i häradet.

Wermlands län. Inom Kils och Frykeruds socknar af Kils härad samt
hela Grums härad utgår entreprenadbidraget, der sådant egen rum, efter
hemmanens taxeringsvärden, men inom Ransäters, öfva och nedra Ulleruds
socknar samt Karlstads tingslag efter förmedlade mantalet.

För skjutsningstungans utjemnande inom Fryksdals härads öfre tingslag
och Eif dals härads nedre tingslag hafva regleringar emellan de skjutsningsskyldige
blifvit inför Häradsrätten upprättade och af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande faststälda. Enligt den inom förstnämnda tingslag bestämda
reglering af den 15 April 1872, som eger gällande kraft till den
1 Januari .1878, äro af tingslagets skjutsskyldiga hemman 535e/geo mantal
indelade till gästgifveriskjuts, 64489/5750 mantal indelade till reservskjuts
och återstående 13 0l/1152 mantal icke till skjuts indelade. De gästgifverioch
reservskjutsskyldige erhålla för det dem pålagda onus en kontant ersättning,
uppgående för samtliga skjutslagen till 2,550 kronor, hvilken ersättning
utbetalas af tingslagets samtlige skjutsningsskyldige hemman efter
dem . år 1872 åsätta taxeringsvärden. Enahanda reglering är i Maj 1871 för
en tid af. 10 år träffad inom Elfdals härads nedre tingslag, så att de till
gästgifveri- och reservskjuts indelade hemman, utgörande tillhopa 18716/960
mantal, erhålla en kontant ersättning uppgående för alla skjutslagen till
4,190 kronor, .hvilken ersättningssumma utbetalas af tingslagets samtlige
skjutsningskyldige hemman efter dem år 1871 åsatte taxeringsvärden.

84

Emot åtnjutande ensamt af ofvanberörda ersättningar hafva likväl entreprenader
ej kunnat åvägabringas, utan hafva reservlagen derutöfver
måst tillskjuta ganska betydliga belopp. Så utbetala de skjutsningskyldige
inom Fryksdals öfre tingslag till de derstädes inrättade åtta entreprenader
årligen 9,800 kronor, utom ofvannämnde bidrag af 2,550 kronor, och
af skjutslagen inom Elfdals nedre tingslag erläggas till dervarande nio
entreprenader 790 kronor årligen, utöfver ofvanberörde bidrag af 4,190

kronor från tingslaget. or n 1

Inom Elfdals härads öfre tingslag hav någon reglering af omtörmälda
beskaffenhet icke kunnat, i anseende till ortens medellöshet, åstadkommas,
utan äro här alla hemman, huru aflägse från gästgifveriet de än må vara
belägne, indelade till skjutsning. Den högt uppdrifva ersättningen för
skogskörslorna och deraf föranledd lätthet för befolkningen, att å dylika
körslor för sina hästar erhålla en hög dagspenning,_ i förening med bristen
på sommarbeten, som tvingar en stor del af jordegarne att under
sommaren efter slutad andtid drifva kreaturen på bete å utskogarne. och
fjellen, har dock verkat till åstadkommande af entreprenader vid tingslagets
10 gästgifverier, hvilka entreprenader för tingslagets skjutsskyldige
nu medföra en utgift af 18,389 kronor årligen._ _ _

Kopparbergs län. För skjutsningsbesväret inom Wenjans, Mota, kofta
Magdalena, Elfdals och Orsa socknar af Ofvan Siljans fögderi är en
o-emensam reglering faststäld genom Kong! Resolutionen den 26 Februari
1858, i enlighet hvarmed all skjutskostnad, beräknad, der entreprenad eger
rum, efter hvad till entreprenören skall erläggas, men, der skjutsen af
skjutslaget utgöres, efter särskilt stadgade grunder, till lika belopp fördelas
på hvarje till nämnda socknar hörande soldatrote, så att tungan af
skjutsning^! i möjligaste måtto lika drabbar hvarje skjutsskyldig lägenhet.

Inom Säters fögderi, innefattande Stora Tana, Gustafs, Gagnefs och
Säters socknar finnes eu reglering, som den 30 Augusti. 1854 erhållit
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes fastställelse, träffad på följande grunder,
nemligen:'' att hvarje socken skall ansvara för den socknen åliggande
skjutsning, dock så, att Stora Duna och Gustafs socknar utgöra ett skjutslag;
att från detta gemensamma skjutslag blifvit frånskild en intill Säters
socken belägen soldatrote, som förenats med Säters skjutslag, dock att
den å nämnda soldatrote belöpande kostnad för skjutsen betalas af förstnämnda
socknars skjutslag, samt att kostnaden för skjutsen utgöres i
Gagnefs samt Stora luna och Gustafs socknar inom hvardera skjutslaget
efter reduceradt tunnland jord, men i Säters socken och den med nämnda
socken för skjutsningen förenade soldatrote efter stigtalet, med skyldighet
för delegarne i samma rote att med öfrige jordegare inom Stora duna

85

och Gustafs socknar lika deltaga i alla de skjutshållningskostnader, som
af dem utgifvas.

För att åstadkomma en jemnare fördelning af skjutsskyldigheten
inom Nedan Siljans fögderi, som genomskäres af vägen emellan Falun
och Leksand, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter vederbörandes
hörande, genom Utslag den 31 December 1873, som vunnit laga kraft,
förordnat, att entreprenadafgifterna vid samtliga de stationer, der skjutsningen
bestrides af jordegare inom berörde fögderi, skola, i mån som
dessa afgifter derifrån utgöras, lika fördelas på alla till skjutsning anslagna
rotar inom fögderiet, med iakttagande att, till förekommande af
entreprenadafgifternas obehöriga stegrande, de rotar, som redan blifvit
till en viss skjutsstation anslagne, skola sjelfve utgöra en femtedel af
kostnaden för entreprenaden derstädes, men återstoden fördelas på samtlig6
rotarne inom fögderiet, på det sätt, att från hela entreprenadkostnaden
först afräknas det anslag, som erhålles från de till lindring i skjuts
ningsbesväret af Riksdagen anvisade medel, och, från hvad derefter återstår
för hvarje skjutslag, den femtedel deraf, som skjutslaget enskildt
skall vidkännas, hvarefter det öfriga lika fördelas på alla rotarne i fögderiet,
att, jemte öfriga roteafgifter, deribland skjutslagsrotarnes särskilda
bidrag, af hufvudbonden i roten uppbäras och aflemnas till kronofogden,
som har att bidragen vederbörande entreprenörer tillhandahålla.

Vesterbottens län. I ändamål att emellan de skjutsskyldige utjemna
bördan af skjutsningstungan har inom Skellefteå, By ske, Norsjö, Jörns,
Burträsks, Öhrträsks, Lycksele, Stensele, Asele, Fredrika och Wilhelmina
socknar träffats den öfverenskommelse, att alla entreprenadsummorna vid
gästgifverierna inom hvarje socken efter skatt fördelas på socknens skjutsskyldige
hemman, utan afseende derå om hemmanet är indeladt till skjutsning
vid det ena eller andra gästgifveri et.

Norrbottens län. Inom flera socknar af detta län finnas icke skjutslag
vid de särskilda gästgifverierna indelade, utan fördelas kostnaden för
skjutsningen på alla i skatt ingångna hemman.

Gefleborgs län. Andra anordningar för ifrågavarande ändamål äro
inom detta län icke vidtagne, än att från större socknar en del hemman
förlagts till gästgifveriet i närmaste mindre socken. Så äro 312 öresland
af Ljusdals socken anslagne till gästgifveriet i Färila, 471 öresland 17
penningland af Jerfsö socken anslagna till Undersviks gästgifveri, 45 öresland
18 penningland af Bollnäs socken anslagne till Arbrå gästgifveri o.
s- v- o Det skjutslag inom länet, som är mest betungadt af skjutsning,
är Karböle i Färila socken af Vestra Helsingland, hvilket skjutslag utgöres
af allenast 24 öres- 16 penningland, motsvarande 1,54 mantal, utöfver
hvilket antal, i anseende till de långa afstånden, flere hemman icke kunnat

86

anslås till deltagande i skjutsningen. Enligt Kongl. Resolutionen den 26
November 1858 erhåller dock skjutslaget bidrag af alla öfriga skjutsskyldiga
hemman inom Ljusdals tingslag, på det sätt, att hemmanen förpligtats
att, gemensamt med Kårböle skjutslag, efter öretal deltaga i underhållet
hvarje dygn af två hästar, med 2 pund hö och en kappe hafre för
hvarje häst i dygnet, hvilka bidrag erläggas med penningar, enligt ortens
markegångspris, i sammanhang med kronoutskylderne.

Uti Kalmar län finnes vid tvenne gästgifvaregårdar inom skjutslagen
den öfverenskommelse aftalad, att innehafvare af till reservskjuts indeladt
hemman icke behöfver i hvarje omgång inom reservlaget afvakta skjutsbudning
mer än ett visst antal dygn, hvarefter turen, äfven om någon
skjutsning under dessa dygn icke ifrågakomma, öfvergår till nästa hemman,
hvilka överenskommelser blifvit af Kongl Maj:ts Befallningshafvande
faststälde.

Huru inom Jemtlands län skjutsningsbesväret sedan längre tid tillbaka
varit ordnadt såsom en provinsiel angelägenhet, är redan omförmäldt.

Angående de grunder, efter hvilka skjutsningsbesväret inom rikets städer
utgöres eller kostnaden derför bestrides få komiterade meddela följande:

s

A. Stockholms stad.

För att i Stockholm betjena allmänheten med körslor funnos redan i
äldre tider antagne »Forman och Herbergera^» för hvilka »Ordning» den
16 Juli 1638 af Borgmästare och Råd utfärdades. År 1662, den 10
Januari, utkom en »Stadga och Ordning för Formän, Båt- och Skutefärder,
såsom ock Åkare, angående skjutsväsendet i den Kongl. Residensstaden
Stockholm» innehållande, bland annat, att eu Direktör skulle tillsättas,
som borde hafva ett vaksamt öga på Åkarne och Formännen; att den,
som hade lust att för penningar skjutsa, skulle angifva sig hos Direktören,
hvilken ålåge att, så framt den sökande funnes duglig, honom i Societeten
antaga och rotera, samt att, på det Åkarne och de, som under deras
Societet sorterade, desto bättre skulle kunna sig nära och försörja, ingen
utom Åkare-Embetet egde makt att någon häst, släpa, kärra eller vagn
för penningar nyttja till hvarjehanda körsel och försel, som i staden
förefölle.

87

Enär emellertid andre personer företogo sig att biträda allmänheten
med körslor, Akare-Embetet till förfång, utfärdades vid särskilda tillfällen
förbud häremot och genom Kungörelse af den 26 April 1746 åtvarnade
Borgmästare och Råd »alla i gemen och hvar och en i synnerhet att ei
med sådant olofligt skjutsande eller forors körande för lega här uti staden
sig befatta, vid Fyratio mark silfvermynts böter och legans förlust.»

. Allmogen i den staden omgifvande landsbygden ägde dock att med
skjuts från staden betjena de personer, som den derom anmodade; men
da erfarenheten visade att skjuts icke alltid kunde på detta sätt erhållas
torordnades genom Kong], Brefvet, den 20 Juli 1762 att, i fall noo- hästar
länder bergningslön icke skulle från landet till staden inkomma, stadens
Åkare äfven borde vid påfordran skaffa hästar, till så väl norra som södra
sidan af staden, hvarföre ock Magistraten borde tillse, att Åkarnes antal
matte blifva så tillräckligt, som härvid fordrades, fastän det ock skulle
ske med någon minskning af hyrkuskar, hvarjemte stadgades vissa ordningsföreskrifter
till iakttagande af dem utaf allmogen, som infunno sioi
staden för att med skjutsning tillhandagå. Genom ÖfverståthållareEmbetets
Kungörelse den 21 Juli 1787 meddelades ytterligare ordnino-sstadganden
i detta hänseende. o

Tid efter annan hafva stadens Åkare-Embeten hos Kongl. Maj:t anhållit
att varda befriade från skyldigheten att besörja skjutsningen, men
denna anhållan har städse blifvit utslagen, enär Akarne, för åtnjutande
åt . den dem förunnade förmån att utöfva åkareyrket, äro skyldige att för
skjutsningens fullgörande ansvara. Likaledes har Kongl. Makt, o-enom
Nådigt Bref af den 20 April 1850, förklarat en af Åkare-Embetena då
gjord fi ^inställning om Hyrkusk-Societetens förpligtande att i skjutsnino-en
deltaga icke kunna, emot nämnda Societets bestridande, bifallas!

Deremot medgafs genom berörde Nådiga Bref att det Akarne åliggande
skjutsnmgsbestyr finge med iakttagande af de genom Kongl. Cirkuläret
den 2 Aug. 1844 meddelade föreskrifter, så vidt de härvid vore
tillämphge, på entreprenad, för Akare-Embetenas räkning och under förbindelse
för dem att skjutsningsskyldigheten, när så kunde blifva nödigt,
anyo. öfvertaga, för. viss tid upplåtas, dock att skjutslegan per mil för
hvarje häst under tiden icke finge uppgå till högre belopp, än hvad den
)■.. moed®ltal ette]j taxa för fem nästföregående år utgjort, utom den lega
för åkdon, som i gällande Taxa funnes upptagen. Då emellertid den efter
berörde grund uträknade legan icke utgjorde mera än 38 skillingar l4/,
runst. per mil samt detta belopp ansågs för lågt för att framkalla anbud
a skjutsningens eftertagande, medgaf Kongl. Maj:t, uppå Öfverståthållareitmbetets
derom gjorda framställning, under den 12 Oktober 1850. att
maximibeloppet af skjutslegan från hufvudstaden till närmast derintill be -

88

läo-na gästgifvaregårdar finge, för det fall att skjutsen ställdes på entreprenad,
bestämmas till 1 Riksdaler Banco milen för hvarje häst. Vid de
anställda försöken att åstadkomma entreprenad å skjutsningen erhölls
dock icke något anbud och skjutsningen utgöres fortfarande af åkarne

^elfVGenom Kongl. Brefvet den 16 December 1859 bemyndigades Öfverståthållare-Embetet
att fastställa Taxa å skjutslega^ till de närmast hufvudstaden
belägna gästgifvaregårdar; dock med iakttagande af en utaf
Konod. Maj:t fastställd normaltaxa, hvilken sedermera förändrats. Enligt
den^nu gällande, af Öfverståthållare-Embetet den 23 December 1874 utfärdade,
Åkare-Taxa för Gästgifveriskjuts utgör legan för en häst, per

mil, Två kronor. . .

Under senare tiden hafva två gästgifvaregårdar funnits inom staden
anordnade, den ena å Södermalm och den andra å Norrmalm, af hviska
likväl den förra blifvit under år 1876 indragen; varande Reglemente för
gästgifveriföreståndaren af Öfverstathallare-Embetet utfäidadt den 29 No
vember 1862.

Antalet af de från gästgifverierna i Stockholm utgångna hästar ut -

gjorde:

År 1871
» 1872

» 1873
» 1874
» 1875

790.

668.

858.

1,030.

1,265.

B. Städerna inom de särskilda länen.

Stockholms län. I sammanhang med träffade aftal om likställighet i
afseende å kommunala rättigheter och skyldigheter har skjutsväsendet inom
städerna Öregrund, Östhammar, Norrtelge, Södertelge^ och Waxholm ordnats
såsom ett kommunen samfäldt åliggande besvär, hvilket bestrides efter enahanda
grund, som andra kommunens gemensamma utgifter. För staden
Sigtuna uppehälles skjutsningen af åboerne på några för utförande af reservskjuts
staden tilldelade hemman, utan att staden sjelf fått vidkännas
nåo-on kostnad för skjutsningens utgörande, hvarföre, enligt hvad Magistraten
förmält, något ordnande af eller beslut om skjutsväsendets bestridande
inom staden icke varit af behofvet påkalladt. Af länets öfriga städer har
endast staden Norrtelge biträde af skjutslag från hemman å landet, 80 /2
mantal.

89

Upsala län. Vid den emellan Upsala stads invånare träffade, af
Kong!. Maj:t fastställda öfverenskommelse om likställighet i fråga om kommunala
rättigheter och skyldigheter, har något undantag icke gjorts för
skjutsväsendet. Till stadens biträde vid skjutsningens utgörande äro, såsom
hall, anslagne 220 /8 förmedladt mantal inom Waksala och Ulleråkers
härad; men den nuvarande skjutsentreprenören, hvars kontrakt omfattar
tiden till den 1 April 1881, har åtagit sig att bestrida skjutsningen ensamt
mot de af staden upplåtne boningslägenheter och stallrum, jemte
nyttjanderätten af 11 Tunn!. 6,0 kappl. stadsjord, utan tillskott från’ hållJffVg,
lnom stafei? Enköping, som jemväl har biträde af hemman å landet,

, Ui, /81 mantal, hvilar skjutstungan uteslutande på innehafvarne af den s
k. donationsjorden.

Södermanlands län. Inom städerna Nyköping, Eskilstuna, Strenqnäs,
Mariefred och Thor shälla bestridas utgifterna för skjutshållningen efter
enahanda grund, som kommunens öfriga gemensamma utgifter. I staden
I rosa har frågan om skjutsningsskyldighetens utgörande icke ingått i aftalet
om likställigheten, utan besörjes skjutsningen derstädes af den, åt hvilken
gästgifverihållningen öfverlemnas, med rättighet att utöfver skjutslega!!
uppbara eu särskild ersättning af 1 krona 12 öre för hvarje häst, som i
skjuts utgår, hvilket tillskott utbetalas af Drätselkammaren från »dertill
uttaxerade medel».

Östergötlands län. Skjutshållningen inom städerna Norrköping, Wadstena
och Skenninge, hvilken sistnämnda stad har biträde af 333/8 mantal
a landet, utgör numera ett kommunen samfäldt åliggande besvär. Inom
staden Linköping, som har tillagts skjutslag från landet, 2077/30 mantal
besörjes skjuteningen af Hotellbolaget derstädes, enligt kontrakt, som utlöper
den 1 Oktober 1881, emot rättighet att, för fullgörande af det staden
åliggande skjutsningsbesvär, jemte gästgifverihållningen, nyttja en för
andamalet anslagen jordrymd af stadsjorden, äfvensom begagna en rättighet
till försäljning af spirituösa drycker. Ehuru i sammanhang med aftal
om likställighet i kommunalt hänseende något ordnande af ifrågavarande
besvär icke egt rum, har Magistraten dock ansett det vara otvffvelaktmt
att detsamma, från och med nämnda tidpunkt, bör betraktas såsom kommunen
samfäldt åliggande och bestridas efter enahanda grund, som andra
kommunens gemensamma utgifter,

Den staden Söderköping åliggande skjutsningsskyldighet, för hvars utgörande
12 /4 mantal från Hammarkinds härad äro anslagne staden till
hjelp, bestrides för närvarande emot afgiftsfritt begagnande af staden tillhörig
jord, men hvilar fortfarande på borgerskapet.

Jönköpings län. Inom städerna Jönköping och Eksjö bestridas utgifterna
för skjutsningsbesvärets fullgörande efter enahanda grund, som sta Skjutskomitéens

Betänkande. ^2

90

dens andra allmänna utgifter, hvaremot i staden Grenna, som enligt Kongl.
Resolutionen deri 26 Juni 1817 har sig tilldeladt ett skjutslag af 27 hästar
från landet, skjutsskyldigheten är fördelad på borgerliga rörelsen och
åttingsjorden. Skulle vid förnyad entreprenad af skjutsningen bidrag erfordras,
kommer hvad som belöper a de nio hästar, hvilkas tillhandahållande
nu åligger den borgerliga rörelsen, att af stadens allmänna kassa

betalas. . .

jKronobergs län. Skjutsningsbcsväret i staden Wexiö tiar, i. sammanhang
med derstädes träffad öfverenskommelse om likställighet i kommunalt0
hänseende, ordnats såsom ett kommunen gemensamt åliggande besvär,
derför kostnaden bestrides efter enahanda grund, som andra kommunens
gemensamma utgifter.

Kalmar län. I utgifterna för skjutshållningen inom städerna Kalmar,
Westervik, Oscarshamn och Wimmerby, hvilken sistnämnda stad har understöd
af skjutslag från angränsande hemman å landet, K/2 mantal, deltaga
inom hvarje kommun samtlige till kommunen hörande medlemmar efter
de för kommunala utgifter i allmänhet gällande bestämmelser. I staden
Borgholm utgöres skjutsningen af 4 mantal i Kolstads by, med skyldighet
för staden att ansvara för kurirers och förbuds fortskaffande.

Gotlands län. I staden Wisby är skjutshållningen likaledes ordnad
såsom ett kommunen gemensamt åliggande besvär.

Blekinge län. Inom städerna Karlskrona, Karlshamn och Sölvesborg
har jemväl skjutshållningen öfvergått till ett gemensamt åliggande för
kommunens samtlige medlemmar.

Kristianstads län. Enahanda förhållande äger rum mom städerna
Kristianstad och Simrishamn, hvaremot i staden Engelholm skjutsningsbesvär
et utgöres af stadens hus-, tomt- och jordegare. Vid skjutsningen biträdes
staden Kristianstad af Näsby och Nosaby jordfjerdmgar samt Engelholm
af Skör ginge och Bebbelberga byar.

Malmöhus län. Af städerna inom detta län hafva Malmö, Landskrona,
Trelleborg och Ystad skjutsen ordnad såsom en gemensam angelägenhet
för stadskommunens samtliga invånare, hvilka i kostnaden derför deltaga
efter den för kommunens gemensamma utgifter stadgade grund.

Inom städerna Lund, Helsingborg, Falsterbo och Skanör har deremot
skjutsväsendet icke ordnats såsom ett kommunen samfäldt åliggande besvär.
Till skjutsinrättningen i staden Lund finnes sedan äldre tider anslagen
viss andel af den så kallade Vestra Vagnmansjorden invid staden,
utgörande 679 qv.refvar 61 qv.stänger, hvilken jord uttarrenderats till
enskild person, emot ett årligt arrende af 1,512 kubikfot spannmål, hälften
råg och hälften korn att lösas efter markegång, samt med skyldighet att
ansvara för och fullgöra den staden nu eller framdeles under arrendetiden

91

åliggande gästgifveriskjutslagen i hela dess vidd. I staden Helsingborg
bestrkldes skjutsen i äldre tider af ett vagnmanslag, som till ersättning
härför innehade en del af stadsjorden. Denna har sedermera återtagits
af staden och vagnmanslaget upphört. Skjutsningstungan hvilar nu
pa jorden, så väl kommunens, som enskildas, och ersättningsbeloppet till
entreprenören fördelas, på jordinnehafvarne efter arealen, enligt en i äldre
tider verkställd taxering af jorden. Utmarksjordarne erlägga den ena
hälften och inegojorden den andra hälften af berörda ersättning. Den på
städerna Skanör och Falsterbo hvilande skjutsningsskyldighet har utgjorts
af ett reservlag, bestående af åttatio hela gårdtal, deraf hvarje gårdtal
haft skyldighet att skjutsa med två hästar. Sedan med början af år 1876
entreprenör öfvertagit skjutshallningen, deltager staden i öfrigt jemväl i
utgiften på det sätt, att entreprenadbidraget, Tvåhundra kronor, utgöres
till den ena hälften af reservlaget och till den andra af stadens gemensamma
kassa.

Hallands län. Inom städerna Laholm och Kongsbcieka, af hvilka den
senare fått sig doneradt hemmanet JS 2 Kolla i Tölö socken, jemte dess
ränta, . till understöd för gästgifveri- och skjutshållningen, och dessutom
har biträde af skjutslag från hemman å landet, 601/6 mantal, bestridas,
på grund af träffade överenskommelser, utgifterna för skjutsväsendet af
stadens gemensamma kassa. Genom Kongl. Brefven den 5 ''December 1862
och den 24 September 1867 beträffande aftal om likställighet i kommunalt
hänseende inom staden Halmstad och reglering af de fastigheterna
derstädes åliggande onera, har skjutsväsendet inom staden ordnats såsom
ett kommunen samfäldt åliggande besvär, hvilket efter enahanda grund,
som kommunens gemensamma utgifter bestrides, dock så, att derjemte
jordskatt årligen utgår till stadens kassa, dels af inegojorden med 2 kronor
för 1,000 kronors taxeringsvärde, mot befrielse från utgörande af den
nämnda jord förut åliggande andel i skjutsskyldigheten, båtsmansvakansafgiften
samt smörränta, dels af utmarksjorden, med 1 krona 10 öre för
1,000 kronors taxeringsvärde, mot befrielse från skjutsbidrag. Beträffande
förhållandet med skjutsväsendet i staden Falkenberg, har Magistraten derstädes
. meddelat, att, enligt Kongl. Brefvet den 1 Juli 1864, angående
likställighet emellan stadens invånare i afseende å kommunala rättigheter
och skyldigheter, sådan likställighet beträffande skjutsningsbesväret
anses äga rum, »enär detsamma väl icke må hänföras till de i berörda
Kongl. Bref från likställigheten undantagne åligganden, som dittills varit
med ägande- och besittningsrätt till fastighet i Falkenberg förenade,» samt
att, likasom skjutsskyldigheten från längre tid tillbaka utgjorts efter den
för stadens allmänna utgifter och behof verkställda årliga skattpenningesättning
för rörelse och fastighet, de bidrag, som till skjutsentreprenören

92

erlagts, både före och efter år 1864 utgått från allmänna stadskassan.
Med staden deltager hemmanet Helting i skjutsningen till 2/is af utgiften.

I staden Warberg utgöres skjutsningsbesväret, enligt sedan äldre tider
bestående grunder, på det sätt, att utgifterna härför bestridas till eu tredjedel
af de stadens innevånare, hvilka erlägga bevillning efter andra artikeln
bevillningsstadgan, samt till två tredjedelar af odaljorden.

Göteborgs och Bohus län. I sammanhang med träffade aftal om likställighet
i kommunalt hänseende har skjutsväsendet inom städerna Göteborg
och Uddevalla ordnats såsom ett kommunen samfäldt åliggande besvär.
För staden Kongelf har ett sådant gemensamlietsförhållande sedan längre
tid tillbaka ägt rum. En del af den staden tillhöriga jord, de så kallade
skjutslotterne, har varit anslagen såsom ersättning till den eller de personer,
hvilke åtagit sig att besörja skjutsen; men sedan vid allmän Rådstuga
den 3 Mars 1873 beslut fattats om dessa lotters utarrendering förstadens
räkning, erlägges från stadskassan kontant ersättning till den, som
åtagit sig skjutsningens utgörande. Till biträde härvid äro trettio hästar
från landet staden anslagne. Staden Marstrand har endast båtskjuts, enligt
af Kongl. Maj:t faststäld Taxa, senast utfärdad genom Kongl. Brefvet
den 29 Januari 1875.

Vidkommande staden Strömstad äger det särskilda förhållande rum,
att den staden åliggande skjutsningsskyldighet bestrides utaf den person,
som innehar besittningsrätten till ett mantal Boyan, hvilket hemman under
Konung Fredrik den Förstes regering donerades till staden, med föreskrift
att hemmanet skulle innehafvas af stadens Fyratio äldste borgare, för odlande
af tobak. Utmarken ligger nu till mulbete, men den, som innehar
inägojorden, är skyldig att ansvara för skjutsningen i staden med sex
hästar dagligen.

Elfsborgs län. Sedan inom staden Wenersborg, jemlikt Kongl. Brefvet
den 8 Januari 1864, full likställighet inträdt mellan stadens alla medlemmar
i fråga om kommunala rättigheter och skyldigheter, bestrides kostnaden
för skjutsningsbesväret derstädes efter samma grund som stadens
öfriga gemensamma
derna Amål och Ulricehamn. Deremot är i staden Alingsås, som till biträde
vid skjutsningens utgörande tillagts skjutslag från landet, 123/4 mantal,
skjutsningsbesväret icke inbegripet i gällande aftal om likställighet i
kommunalt hänseende, utan åligger detta besvär stadsjorden, på hvars
ägare eller innehafvare det erforderliga hästantalet, eller afgiften derför,
är i förhållande till taxeringsvärdet å jordlotterna fördeladt. Icke heller
inom staden Borås utgöres skjutshållningen såsom ett kommunen gemensamt
åliggande besvär, utan bestrides kostnaden härför på det sätt, att
det för ändamålet erforderliga belopp uttaxeras till en tredjedel af hus

93

och tomter, en tredjedel af jord och annan fastighet, samt en tredjedel
åt kapital och arbete, efter den enligt andra artikeln påförda bevillning

Skaraborgs län. I sammanhang med införande af likställighet i kommunala
förhållanden inom städerna Skara, Lidköping och Hjo, hvilken
sistnämnda stad äger biträde af skjutslag från 45V2 mantal å landet, har
skjutshallnmgen öfvertagits såsom ett kommunens gemensamma åliggande,
derför utgifterna bestridas efter enahanda grund, som andra kommunala
utgifter. Den staden Mariestad åliggande skjutsningsskyldighet utgöres
utaf _ innehafva^ af stadens tomtjord. I afseende å staden Falköping har
Magistraten upplyst, att skjutshållningen derstädes uteslutande hvilat på
jordägarne, intilldess för tvänne år tillbaka skjutsningen i staden öfvertogs
åt entreprenör, då Stadsfullmägtige åtogo sig att betala bidraget till entreprenören,
Femtio kronor, med skyldighet för jordägarne att, enligt
deras erbjudande, bestrida den skjuts, som må erfordras utöfver de två
hästar, entreprenören är skyldig att hålla, hvilken öfverenskommelse blifva
nåstlidne år för ytterligare två år förnyad.

Den staden Sköfde åliggande skjutsningsskyldighet hvilar ensamt på
egare och innehafvare af jord, hvilke i förhållande till arealen bidraga till
den med berörda skyldighets fullgörande förenade kostnad. Hufvudsakligaste
skjutsningen i staden besörjes dock af hemmanen inom Sköfde
landsförsamlingars pastorat, 86V4 mantal, hvilke hafva skyldighet att fullgöra
all den om söckendagarne förekommande skjuts. Stadens bidrag till
entreprenören utgår följaktligen med endast en sjundedel af kostnaden.

Wermlands län. Till biträde vid skjutsningens fullgörande hafva alla
städerna inom detta län tilldelats skjutslag från hemman å landet. Inom
städerna Karlstad och Kristinehamn har skjutsningsbesväret, i sammanhang
med införandet af likställighet i kommunalt hänseende, öfvertagits såsom
ett gemensamt åliggande för kommunens samtlige medlemmar; men inom
staden köpstad besörjes skjutsningen ensamt af fastighetsägarne efter
taxeringsvärdet å hus, tomter, jord och skog.

Örebro län. Inom tre af detta läns städer, nemligen Örebro, Askersund
och Kora har skjutshållningen öfvertagits såsom ett kommunens o-emensamma
åliggande, hvaremot inom staden Lindesberg skjutsningsskyldmheten
hvilar uteslutande på stadens tomtägare. Vid fullgörandet af denna
skyldighet åtnjuter staden biträde af 34u/13 mantal å landet, hvilka utgöra
hållskjuts vid stadens gästgifveri. Äfven städerna Nora och Askersund
hafva biträde af skjutslag å landet; varande härför anslagne till den
förra staden 59 /10 och till den senare 6073/264 mantal.

Vestmanlands län. Uti Westeras har den staden åliggande reservskiuts
af gammalt och jemlikt senast den 9 Februari 1863 bekräftad förening
utgjorts efter fördelning till 3/fi på borgerligt öre, till 2/6 på gårdtalet och

94

till V6 på den donerade jorden; inen i följd af träffad och den 14 Juli
1865 af Kongl. Maj:t fastställd öfverenskommelse, angående likställighet i
kommunalt hänseende emellan borgerskapet och stadens öfrige innevånare,
har den på borgerskapet hvilande ansvarigheten härför öfverflyttats på
kommunen, såsom ett samfäldt åliggande, hvaremot den gårdtalet och den
donerade jorden åtföljande andra hälft i skjutskostnaden fortfarande uttaxeras
efter fördelning på fastighetsbevillningen i allmänhet, utan åtskillnad
på jordbruks- eller annan fastighet. Inom städerna Sala, Arboga och
Köping är deremot likställigheten fullständigt genomförd, så att kostnaden
för skjutsväsendet i dessa tre städer utgöres i likhet med andra kommunala
utgifter.

För att lemna biträde vid skjutsningens fullgörande äro från hemman
å landet anslagne till Westerås 260 mantal, till Arboga 175V4 och till Köping
14lV4 mantal. Sala stad utgör gemensamt skjutslag med Kila, Möklinta
och Norrby socknar, samt Sala landsförsamling.

Kopparbergs län. Vid genomförandet af likställigheten i kommunalt
hänseende emellan invånarne i städerna Falun och Hedemora har skjuts- .
skyldigheten derstädes öfvergått till ett gemensamt åliggande för hela
kommunen, hvadan den med denna skyldighets fullgörande förenade kostnad
numera utgöres efter enahanda grund, som andra kommunala utgifter.
Inom staden Säter åligger deremot berörda skyldighet ensamt torntägarne
och har den till utgiftens bekostande erforderliga summan med visst belopp
årligen å hvarje tomt uttaxerats. Till understöd för staden vid
skjutsningens fullgörande äro anslagne af hemman å landet 22,23 mantal.

Gefleborgs län. Inom länets samtliga städer, Gefle, Söderhamn och
Hudiksvall, bestrides skjutshållningen efter enahanda grund, som andra
kommunala utgifter, i de båda förstnämnda städerna på grund af ingånget
aftal i sammanhang med införande af kommunal likställighet, men i Hudiksvall
enligt särskild öfverenskommelse.

Vester-Norrlands län. Utgifterna för skjutshållningen i staden Hernösand
ingå icke bland kommunens gemensamma utgifter, utan bestridas på
det sätt, att Vs af kostnaden utgår af jordbruksfastighet efter taxeringsvärdet,
Vg af annan fastighet, likaledes efter taxeringsvärdet, samt återstående
V3 af stadens innevånare, efter deras bevillning enligt andra artikeln
Bevillningsstadgan. Deremot har i staden Sundsvall jemlikt träffadt
aftal, angående likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter,
skjutsväsendet öfvergått till en kommunens gemensamma angelägenhet, för
hvilken kostnaden bestrides efter enahanda grund, som andra kommunala
utgifter. Åtta hemman äro anslagna till stadens understöd vid skjutsningens
fullgörande.

95

,, Jemtlands'' län. . Bidragen till kostnaden för skjutsningen i staden
Östersund, hvilken icke ordnats såsom ett kommunen samfäldt åliggande
besvär, utgår af dem som derstädes erlägga bevillning för borgerlig näring
hus och jord.

Vesterbottens län. I staden Umeå, som för skjutsskyldighetens fullgörande
tillagts biträde af hemman å landet, 2045/g4 mantal, har detta
besvär, i sammanhang med införande af fullständig likställighet i kommunalt
hänseende, öfvergått till en stadskommunens gemensamma angelägenhet.
Skellefteå har icke gästgifveri, utan besörjes skjutsningen från
staden af den närliggande gästgifvaregården Sunnanå,

Norrbottetis län. Beträffande staden Luleå har skjutsningen vid dervarande
gästgifveri redan före införandet af likställighet i kommunala
förhållanden utgjort ett staden samfäldt åliggande besvär; och har i afseende
å staden Piteå uppgifvits att, ehuru aftal om skjutsskyldighetens
utgörande såsom ett gemensamt åliggande icke derstädes träffats, stadens
utgifter för ifrågavarande skyldighets fullgörande likväl uttaxeras efter
den i § 57 mom. 1 af gällande Förordning om kommunalstyrelse i stad
stadgade grund. Staden Haparanda har likaledes skjutsningen ordnad
såsom en gemensam angelägenhet samt betalar eu tiondedel af entreprenadsumman.
Från hemman å landet äro anslagne till Piteå 19,81 mantal
och till Haparanda 12,88 mantal, hvilka utgöra hållskjuts.

Af de. till komiterade öfverlemnade underdåniga utlåtanden, hvilka
Kongl. Majrts Befallningshafvande i samtliga länen, efter inhemtande af
vederbörande Landstings yttranden, afgifvit i fråga om skjutsens verkliga
värde, och beloppet af den entreprenadlega, som för de särskilda orterna
lämpligen ma böra fastställas, få komiterade meddela följande sammanfattning.

Stockholms läns Landsting har yttrat att, med hänsyn till förhållandena
inom länet, Landstinget ansåge Två kronor milen för hvarje häst
utgöra beloppet af skjutsens verkliga värde inom hela länet samt att
skjutslegan icke borde för någon del af länet sättas under detta belopp;
och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derstädes anfört, att då för erhållande
af .entreprenad, äfven efter nuvarande förhöjda lega, bidrag af
skjutslagen, i den mån nya kontrakt upprättades, måste fortfarande nästan
öfverallt erläggas, deraf syntes följa, att skjutsens verkliga värde
öfverstege gällande lega och att antagligt vore att detta värde för de
flesta skjutsställena i länet kunde beräknas till Två kronor milen för
hvarje häst; men att, då en lega af En krona 60 öre milen redan vore

96

teinligen hög, och de bidrag, skjutslagen lemnade, icke för närvarande
kunde anses vara af särdeles tryckande beskaffenhet, någon ytterligare
förhöjning af legan tillsvidare icke borde ega rum, åtminstone icke till
högre belopp än till En krona 80 öre milen för hvarje häst.

Landstinget i Upsala län har förklarat, att, om än någon olikhet i
skjutsens verkliga värde förefunnes inom olika delar af länet, denna olikhet
dock ej syntes vara af sådan beskaffenhet, att icke ett för hela länet
gemensamt1 medelvärde af denna tjenstbarhet kunde och borde såsom
skäligt betraktas; samt att Landstinget ansåge skjutsens verkliga medelvärde
inom länet i dess helhet kunna skäligen uppskattas till Två kronor
25 öre för mil och häst; men att Landstinget likväl funne sig böra tillstyrka
att, till förmån för samfärdseln och den allmänna rörelsen inom
länet, skjutslegan icke måtte sättas högre än Två kronor för mil och häst;
uti hvilket utlåtande Landshöfdinge-Embetet inom länet förmält sig till
alla delar instämma.

Södermanlands läns Landsting har såsom sin åsigt uttalat, att högsta
beloppet af skjutslega för en häst borde bestämmas till En krona 60 öre
milen; att genom anställande af entreprenadauktioner bäst skulle utrönas
huruvida nedsättning häri på något ställe kunde åstadkommas; att skillnad
emellan stad och land ej syntes böra göras, äfvensom att några lokala
olikheter inom länet icke förekomme, som kunde lända till olikhet i detta
afseende; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört att, för så
vidt skjutsprestationens vid de serskilda skjutsstationerna till och med inom
samma ort vexlande värde kunde till medeltal för länet uppskattas, detta
torde böra upptagas till En krona 60 öre milen, men att skjutslegan för
någon eller några delar af länet likväl icke kunde anses böra sättas lägre
än till nyssberörda belopp, enär inga särskilda omständigheter någonstädes
gåfve tillräcklig anledning till minskning uti samma belopp.

Landstinget inom Östergötlands län har förmält sig, för beräkning af
skjutsens verkliga värde under år 1875, icke kunnat finna annan, grund
än dels de vid hvarje af länets skjutsstationer under nämnda år skjutsade
mil, dels den vid hvarje station faststälda skjutslega för milen och slutligen
beloppen af de under samma år utaf skjutslagen lemnade .tillskott.
Enligt de uppgifter, som härom varit för Landstinget tillgängliga, hade
under sagda år vid länets sextioåtta skjutsstationer tillsammanlagdt »utskjutsats»
47,961,8 mil, för hvilka uppburits i skjutslega 66,304 kronor
hvarjemte från de skjutsskyldige samtidigt i entreprenadbidrag utgått
33,410 kronor, eller tillsammans 99,714 kronor; och, om denna summa
dividerades med det utskjutsade milantalet, skulle den qvot, som härvid
uppkomme, eller Två kronor 8 öre, enligt Landstingets förmenande, vara
det belopp, som, med största grad af tillförlitlighet borde motsvara skjut -

97

sens verkliga värde inom länet, hvadan Landstinget med stöd af denna
beräkning antagit skjutsens verkliga värde inom Östergötland vara Två
kronor 8 öre per mil. I fråga åter om det belopp, hvartill legan borde
bestämmas för att icke samfärdseln skulle oskäligen försvåras eller andra
afsevärda olägenheter föranledas, hade Landstinget ej kunnat utfinna några
faktiska uppgifter till utgångspunkt för bedömande, huru högt skjutslegan
möjligen skulle kunna sättas, utan att ofvannämnda olägenheter uppstode.
Landstinget ansåge dock för sin del, att skjutslegan borde sättas lägre än
skjutsens verkliga värde, i ty att, om densamma bestämdes till Två kronor
8 öre per mil, rubbningar i inånga förhållanden och menliga följder för samfärdseln
lätteligen kunde uppkomma. Att åter sätta denna lega till En
krona 60 öre per mil, eller det nuvarande priset vid många af länets
stationer, skulle leda till för stora uppoffringar från det allmänna; och
Landstinget hade derföre fästat sig vid ett mellanliggande belopp, i öfverensstämmelse
hvarmed Landstinget ansett skjutslegan inom länet böra
sättas till Eu krona 80 öre milen för hvarje häst.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har för sin del ansett det värde,
hvartill skjutsprestationen inom orten kunde uppskattas, icke böra sättas
lägre än det belopp, hvartill Landstinget kommit; att skjutslegan icke
kunde, utan att samfärdseln blefve oskäligt betungad, bestämmas till högre
belopp, än En krona 80 öre per mil samt att några särskilda omständigheter,
föranledande till bestämmande af olika skjutslega inom olika delar
af länet, icke förefunnes.

Jönköpings läns Landsting har funnit skjutsens verkliga värde inom
länet kunna anses utgöra Två kronor för hvarje mil, men att skjutslegan,
till befrämjande af gagnelig samfärdsel, borde, åtminstone tillsvidare, sättas
till endast En krona 75 öre för milen i hela länet.

Landshöfdinge-Embetet i samma län har anfört, att ehuru, vid det förhållande
att inom länet entreprenad kunnat bringas till stånd och för
närvarande uppehölles utan bidrag af skjutslaget med skjutslega vid en
gästgifvaregård af allenast En krona 20 öre och vid sex gästgifvaregårdar
af Én krona 60 öre, under det sammanlagda antalet af de från dessa
gästgifvaregårdar under år 1875 utgångna hästar uppgått till 1,463 stycken
eller i medeltal 209 hästar från hvarje gästgifvaregård, hvaremot från
öfriga gästgifvaregårdar i länets landsbygd i medeltal under samma år
utgått allenast 173 hästar från hvarje, det skäligen kunde ifrågasättas,
huruvida icke En krona 75 öre borde kunna anses fullt motsvara värdet
af skjutsprestationen inom orten, beräknad för en mil, LandshöfdingeEmbetet
likväl ansåge sig icke böra, emot Landstingets uttalade åsigt,
stadna vid berörda belopp, utan ville äfven för sin del instämma i den
af Landstinget gjorda uppskattningen af skjutsens värde till Två kronor

Skjutskomitéens Betänkande. 13

98

milen under tillstyrkande tillika att skjutslegan måtte bestämmas till högst
En krona 70 öre för milen inom hela länet.

Med fästadt afseende dels å värdet i allmänhet inom Kronobergs län
af ett ökedagsverke, dels ock å den inkomst, som jordbrukaren för häst
och karl under vanliga förhållanden kunde påräkna genom forslande af
skogseffekter eller verkställande af andra körslor, samt då någon väsentlig
skillnad i dessa fall inom särskilda delar af länet icke förefunnes, har
Landstinget inom nämnda län ansett, att skjutsens verkliga värde inom
hela länet borde uppskattas till En krona 60 öre milen för hvarje häst,
äfvensom att detta belopp icke vore högre, än hvad som af de resande
borde erläggas, utan att samfärdseln derigenom i någon väsentlig mån
försvårades; och har Landshöfdinge-Embetet inom länet, i likhet med och
på enahanda skäl som Landstinget, ansett skjutsens verkliga värde inom
hela länet böra uppskattas till En krona 60 öre milen för hvarje häst,
samt att någon nedsättning i detta belopp för länet eller delar deraf icke
torde erfordras.

Kalmar läns norra Landsting bär ansett skjutsens verkliga värde inom
den ort, Landstinget representerade, kunna uppskattas till En krona 80
öre per mil, hvarjemte Landstinget tillstyrkt, att någon olikhet i skjutslegan
inom Landstingsområdet icke måtte ega rum.

På grund af anstäld beräkning af dels det antal hästar, som skall
vid hvarje skjutsningsställe tillhandahållas och den tid, hvarinom hästarne
skola inställas, dels det pris, hvarför häst kunde underhållas och körsven
anskaffas, dels ock den nytta och inkomst för öfrigt, som de för skjutsning
afsedda dragare kunde tillskynda sin egare, har Kalmar läns södra
Landsting omfattat den åsigt, att skjutsens verkliga värde, der entreprenadaftal
förefunnes, uppginge till En krona 60 öre per mil för hvarje häst
och att någon nämnvärd olikhet i detta afseende inom Landstingsområdets
särskilda delar ej förefunnes, äfvensom att detta värde, der entreprenad
ej vore inrättad, borde beräknas tjugofem procent lägre.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län har yttrat, att skjutsprestationens
verkliga värde inom en ort naturligtvis vore beroende af
flera lokala förhållanden, hvaribland företrädesvis den större eller mindre
tillgången på hästar, äfvensom foder och beten till dem, samt i hvad mån
hästarne toges i anspråk ej blott för jordbrukets vanliga behof, utan derjemte
äfven för särskilda körslor. I dessa afseenden förefunnes icke så obetydlig
skilnad emellan länets norra och södra Landstingsområden, af hvilka
det senare hade i jemförelse med det förra ett större antal hästar och i
allmänhet ej blott rikligare tillgång på hö- och halmfoder, utan ock bättre
och mera närbelägna betesmarker, hvarjemte inom de flesta trakter af
norra Landstingsområdet skogs- och brukskörslor förekomme i större om -

99

fattning än i södra området. Men äfven inom detta senare, särskilt för
sig betraktadt, företedde sig en väsentlig skiljaktighet, i det att på den
till detta område hörande ön Öland dels underhölles en relativt långt
större mängd hästar än på fastlandet och dels sällan förefunnes anledning
till deras användande för annat ändamål än jordbruket, hvilket der hufvudsakligen
besörjdes med hästar. I betraktande af dessa omständigheter
ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att skjutsens verkliga värde torde
böra beräknas inom norra Landstingsområdet till något högre belopp än i
det södra områdets fasta land och derstädes sättas högre än på Öland. Att,
utan. trängre territorialbegränsningar, än de nu angifna, finna de Tätta
penningebeloppen vore dock icke lätt, enär, om man än antoge att skjutsvärdet
icke borde mycket öfverstiga det vanliga priset för så kallad
ackordsskjutsning, detta pris vore inom olika trakter af hvarje ort ganska
omvexlande och jemväl beroende på årstid, väglag och andra tillfälligheter;
men Kongl. Maj:ts Befallningshafvande trodde likväl att man komme det
lämpliga och skäliga närmast, om man under nuvarande förhållanden antoge
skjutsprestationens värde per häst och mil motsvara inom norra Landstingsområdet
Ln krona 80 öre,, inom det södra Landstingsområdets fasta
land En krona 60 öre och pa Öland Ln krona 40 öre, allt med afseende
fästadt icke blott på de skjutsandes fördel, utan äfven på vigten af den
allmänna samfärdselns befordrande och tillgodoseendet af de resandes
anspråk att varda utan oskälig kostnad fortskaffade, samt under förutsättning
tillika, att skjutsningen vore stäld på entreprenad och att skjuts
således måste anskaffas med större skyndsamhet, än eljest, hvaremot på
station, der entreprenad ej kunnat åvägabringas, skjutsvärdet torde böra
beräknas till endast tre fjerdedelar eller 75 procent af de nu angifna beloppen.
Ehuru det till En krona 80 öre milen uppskattade värdet af
skjuts efter en häst inom länets norra Landstingsområde vore något höo-re
än den nu gällande entreprenadskjutslegan, ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
likväl skjutslegans förhöjning till nyssnämnda belopp icke
vara af sådan betydenhet, att denna förhöjning kunde med visshet antagas
föranleda till samfärdselns oskäliga försvårande eller till andra afsevärda
olägenheter, likasom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke heller funne
sig hafva skäl till antagande att, för undvikande af sådana olägenheter
inom öfriga delar af länet, skjutslegan derstädes behöfde sättas lägre än
skjutsens ofvan angifna verkliga värde, allt dock för skjuts, som efter entreprenad
utgjordes.

Gotlands läns Landsting har ansett Två kronor för häst och mil motsvara
skjutsens verkliga värde inom hela länet samt att farhågor för samfärdselns
oskäliga försvårande eller andra afsevärda olägenheter icke för

100

länet eller delar deraf kunde påkalla skjutslega^ sättande lägre, än till

detta belopp. .

Kongl. Maj:ts Befallnig skafvande i länet liar yttrat, att, hvad anginge
skjutsens verkliga värde, omdömet derom torde böra grunda sig hufvudsakligast
dels på den omständigheten, under hvilka vilkor skjutsningen
vid länets gästgifvaregårdar på entreprenad öfvertoges, dels ock på de
vilkor, hvarunder annan skjuts inom länet kunde betingas; och har, efter
framställning af de förhållanden, som i dessa afseenden inom länet äga
rum, dervid bland annat anförts, hurusom i Wisby skjutslegan för stadens
ganska stora antal åkarehästar utginge med högst Tre kronor milen för
två hästar med åkdon, hvilket i allmänhet vore. täckt droska; att äfven
till rqindre belopp, eller Två kronor 50 öre milen, sådan skjuts kunde
hos Åkare derstädes under vissa tider af året betingas;, att på landsbygden,
synnerligast för längre färder, och då anspråk ej stäldes på finare
åkdon, skjuts kunde anskaffas för än billigare pris; att ett ökedagsverke
med två hästar och vagn betingades i Wisby i allmänhet för fem till sex
kronor och å landet för fyra till fem kronor, samt att markegå.ngen derå
för länet upptoge ett pris af Fyra kronor 50 öre .— Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansett deraf vara uppenbart, att skjutsens rätta värde inom
länet icke rimligen kunde uppskattas högre än till Fn krona 60 öre milen
för hvarje häst.

Beträffande åter frågan, huruvida skjutslegan inorn^ länet kunde anses
böra sättas lägre än skjutsens uppskattade värde, så enär det belopp,
hvartill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antagit detta värde, eller En
krona 60 öre, vid entreprenader i allmänhet utgjorde det pris, som för
närvarande inom hela landet för skjutsningar utginge, funne Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, ehuru denna skjutslega vore .särdeles hög. och för den
allmänna samfärdseln betungande, sig ändock icke böra tillstyrka att
skjutslegan nedsattes under detta belopp.

Landstinget inom Blekinge län, äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
derstädes hafva ansett skjutsens verkliga värde inom länet utgöra
En krona 60 öre milen för hvarje häst med åkdon, samt att skjutslegan
icke för länet eller viss del deraf borde sättas lägre än berörda belopp.

Kristianstads läns Landsting har förklarat sig anse skjutsens verkliga
värde inom länet utgöra Två kronor per mil för hvarje häst, vagnslegan
deri inberäknad, men icke yttrat sig om det belopp, hvartill legan borde
för länet fastställas. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har.deremot ansett
verkliga värdet af skjutsen inom hela länet böra antagas till En krona 90
öre milen för hvarje häst, synnerligast som vid de på senare tider anstälda
auktioner för åstadkommande af skjutsentreprenader visat sig, att
vid de skjutsstationer, till hvilka skjutsskyldiga hemman icke funnes an -

101

slagna och vid hvilka bidrag af skjutslagen således icke vore att påräkna,
högre lega icke betingats än Två kronor milen för hvarje häst, vagnslegan
oberäknad; och funne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande några omständigheter,
som innefattade skäl för att skjutslegan inom länet i dess helhet
eller vissa delar deraf borde sättas lägre än ofvanberörda belopp, En
krona 90 öre milen, icke vara för handen.

Landstinget i Malmöhus län har afgifvit det yttrande att Landstinget,
som funne den af Riksdagen uti dess underdåniga skrifvelse den 21 Maj
1875 framställda grundsats, att den resande för sitt fortskaffande borde
erlägga verkliga värdet inom den ort, der han färdas, af den tjenstbarhet,
som den skjutsande genom fortskaffandet honom lemnade, vara riktig,
ansåge Två kronor milen för hvarje häst utgöra skjutsens verkliga värde
inom länet och att, genom skjutslegans bestämmande till nämnda belopp,
samfärdseln icke i någon mån komme att försvåras eller andra afsevärda
olägenheter föranledas, helst samfärdseln derstädes hufvudsakligen besörjdes
genom de snart sagdt alla länets delar genomgående jernvägarne; uti
hvilket yttrande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande instämt.

Hallands läns Landsting har förklarat, att, ehuru Landstinget icke tilltrodde
sig att med ens någorlunda tillförlitlighet kunna uppskatta skjutsens
verkliga värde, Landstinget likväl, med ledning af i allmänhet inom
länet gällande pris för körslor, antoge värdet för skjuts med en häst
böra sättas till minst Två kronor för milen, utöfver hvilket belopp skjutslegan
i allmänhet icke heller för närvarande torde kunna bestämmas, utan
att samfärdseln derigenom komme att försvåras. De olikheter, som i afseende
på skjutsens värde kunde förefinnas, vore hufvudsakligen beroende
af lokala förhållanden och lämpade sig icke för särskilda värdebestämmelser
distriktvis inom länet.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har afgifvit det utlåtande,
att skjutsens verkliga värde, såsom Landstinget yttrat, icke med ens någorlunda
tillförlitlighet kunde uppskattas; att verkningarne af den till En
krona 60 öre milen för hvarje häst förhöjda skjutslegan ännu icke vore
möjliga att bedöma; att nämnda belopp emellertid syntes vara det högsta,
som borde ifrågakomma, derest samfärdseln icke skulle oskäligen betungas
samt att, om skjutslegan än sattes högre, entreprenader ändock icke torde
kunna inrättas utan bidrag af de skjutsskyldige.

Göteborgs och Bohus läns Landsting har anfört, att för utrönande af
skjutsens verkliga värde måste tagas i betraktande dels det antal gästgifvaregård
ar, der entreprenad kunnat åvägabringas med den nu gällande
skjutslegan, jemfördt med det antal gästgifvaregårdar, der entreprenad
icke kunnat komma till stånd och dels det pris, hvartill man i skilda
delar af länet kunde på enskild väg betinga sig skjuts; ty ehuru det

102

visat sig icke vara fullt tillförlitligt att medelst entreprenadauktion utröna
skjutsens verkliga värde, vunne man dock på detta sätt en icke ovigtig
ledning för bedömande af skjutsens värde i allmänhet, likasom man genom
kännedom om det pris, som i de skilda orterna på enskild väg betingades
för skjutsning, äfven kunde draga berättigade slutsatser om skjutsens värde,
då ju alltid måste antagas att båda parterna, såväl den resande, som den
skjutsande, bevakade sina intressen. Om då afseende fastades vid de
olägenheter, som för en skjutsentreprenör uppstode genom oftast ojemnt
och alltid okändt antal resande, under det att det bestämda antalet hästar
alltid måste stå till de resandes förfogande, funne man att värdet af den
tjenstbarhet, som af entreprenören lemnades den resande, vore för olika
delar af länet varierande, såsom resultaten af de gjorda försöken till entreprenaders
ordnande visade. Med den faststälda skjutslegan af En krona
60 öre milen hade entreprenad, med jemförelsevis obetydliga tillskott från
skjutslagen och det allmänna, kunnat ordnas vid 56 af de 94 gästgifvaregårdar,
som funnes inom länet, under det att vid de återstående sådan
uppgörelse icke kunnat åstadkommas. Vid mera än hälften af länets
gästgifvaregårdar funnes således entreprenader inrättade och detta i alla
häraderne, hvadan Landstinget icke tilltrodde sig att nämna någon särskild
ort, der svårigheten att åvägabringa entreprenad varit större än
annorstädes. Deremot funnes, efter hvad Landstinget hade sig bekant,
olikheter i de skilda delarne af länet i afseende å skjutslegan, i hvad
densamma på enskild väg bestämdes. Så utginge den i Tanums, Wette
och Bullarens härader samt Inlands Södre härad med Två kronor milen,
under det att i mellersta delen af länet, äfvensom i norra delen af Inlands
fögderi, skjuts utan särdeles svårighet erhölles för ett pris, icke öfverstigande
den nu i lag bestämda högsta skjutslegan, eller En krona 60 öre.

Hvarken det belopp, hvarmed legan nu utginge för entreprenadskjuts
eller något af de olika prisen, hvartill skjuts enskildt kunde anskaffas,
torde emellertid enligt Landstingets åsigt kunna betraktas såsom skjutsens
verkliga värde, ty å ena sidan kunde åtskilliga omständigheter föranleda
eu entreprenör att åtaga sig skjutsningen för en lega, alltför låg att kunna
uppväga den tjenstbarhet, som lemnades de resande, och å andra sidan
kunde det högre pris, som betingades på enskild väg vara beroende af
tillfälligheter, såsom olika årstider, brist på skjutsare m. m.; och ehuru
man af den omständigheten, att vid mera än halfva antalet af länets gästgifverier
funnes inrättad entreprenadskjuts, skulle kunna vara berättigad
antaga att entreprenörerne funne sig godtgjorda med den lega, som nu
utginge, eller En krona 60 öre, måste man dock, i betraktande framförallt
af de för hvarje år stigande prisen på tjenstefolk, bereda sig på att
icke för detta pris kunna ordna skjutsentreprenader, utan vore det myc -

103

ket sannolikt att anbud icke erhölles till lägre pris än Två kronor milen
men sistnämnda belopp, faststäldt såsom skjutslega, skulle otvifvelaktigt i

hög grad försvåra samfärdseln, hvarföre skjutslegan syntes böra sättas
något lägre.

På grund af hvad sålunda anförts har Landstinget, med förklarande
att Landstinget funne något undantag för viss del af länet icke vara
nödigt,. såsom sitt. yttrande uttalat, att verkliga värdet af skjutsningsbesvär
inom länet i medeltal kunde anses vara En krona 60 öre per mil,
hvadan skjutslegan ej borde någonstädes sättas högre, under det att behof
vet ej heller kräfde, att densamma bestämdes lägre, hvarvid Landstinget,
dock tillika anmärkt, att, som entreprenadskjuts å en betydlig del
åt gästgifvaregårdarne inom länet ej hittils kunnat mot ofvan angifna
skjutslega, utan tillskott från skjutslaget eller det allmänna, ordnas, så
torde, för att uppgörelse om skjutsningsbesvärets öfvertagande på entreprenad
temhgen allmänt skulle kunna träffas, ett tillskott af i medeltal omkring
40 öre per mil blifva erforderligt; och har Landshöfdinge-Embetet
i länet förklarat sig icke hafva något att för egen del tillägga utöfver
hvad Landstinget sålunda anfört.

Landstinget. inom Elfsborgs län, hvars yttrande Kongl. Maf.ts Befallningshafvande
bi träd t, har såsom sin åsigt uttalat, att verkliga värdet af
skjutsbesväret inom länet vore En krona 80 öre, men att, på det samfärdseln
icke måtte oskäligen försvåras, skjutslegan likväl icke borde bestämmas
till högre belopp än En krona 60 öre.

.Detta beslut fattades med 35 röster emot 31, livilka afgåfvos för den
mening att skjutsens verkliga värde borde anses utgöra Två kronor per
häst och mil, men skjutslegan bestämmas till allenast En krona 80 öre.

hav aborgs läns Landsting, har uti sitt utlåtande besvarat den framställda
frågan sålunda: att skjutsens värde icke kunde anses vara nämnvärdt
olika mom skilda delar af länet; att detta värde kunde antagas utgöra
omkring En krona 90 öre per häst, samt att skjutslegan, under förutsättning
af skjutsstationernas flyttbarhet, icke borde sättas högre än till
En krona 60 öre skjutsmil för en häst, då antagligt vore, att täflan vid
entreprenadauktionerna borde i allmänhet kunna nedtvinga skjutsens väre
till. detta belopp; och har Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i detta
Landstingets yttrande instämt.

, Wermlands läns Landsting har anfört, att så väsentligt skiljaktiga förhallanden
förefunnes inom de olika delar af det stora Landstingsområde,
som utgjordes af nämnda län, att man icke med anspråk på någon noggrannhet
kunde uppgifva, att skjutsens verkliga värde kunde anses vara
ungefär detsamma i hela länet. Sanningen häraf bekräftades, bland annat
åt den omständigheten, att vid eu gästgifvaregård å kustlandet invid We -

104

nern skjutsningsbestyret intill allra sista tiden varit upplåtet på entreprenad,
utan att de skjutsningsskyldige nödgats utfästa något särskilt
bidrar till entreprenören och att denne åtagit sig skjutsningsbestyret mot
en le°a af endast En krona per mil, under det att deremot vid gästgifvareo-årdar
i Filipstads bergslag icke allenast legan måst bestämmas till nuvarande
maximum, En krona 60 öre per mil, utan äfven entreprenöreme
betingat sig årliga bidrag af de skjutsningsskyldige, uppgående till hö^st
betytflio-a belopp per mantal eller hytta, och vore Landstinget öfvertygadt,
att den med förhållandena inom länet något förtrogne icke skulle kunna
förneka att ett för hela länet gemensamt värde å skjutsen icke kunde

^&Hvad anginge frågan i huru många olika distrikt länet kunde höra
delas med afseende å bestämmandet af skjutsens värde, vore enligt Landstingets
åsigt riktigast att indela länet i tre särskilda distrikt. Det forsta
af dessa skulle innefatta slätt- och kustbygden vid Wenern, der clet i allmänhet
sommar och vinter lika priset å körslor vore lägst och tillgängen
på förtjenst genom körslor ringa, jordbruk nästan den enda näringen,
samt spanmål och foder producerades till en myckenhet, som icke sa
obetydligt öfverstege ortens eget behof, hvarför också dessa varor i denna
ort såldas till ett pris, som i allmänhet vore lägre än i bergslagen och
norra Wermland. Det andra distriktet åter skulle omfatta vestra och mellersta
Wermland med undantag af bergslagen, inom hvilket distrikt värdet
å körslor kunde anses vara högre under vintern, än sommaren, hvilket
hafvudsakligen berodde af behofvet å dylika körslor till och från bruken.
Hufvudnäringarne vore nemligen här å ena sidan bruksrörelse och förädling
af skogsalster, men å andra sidan jordbruket, som äfven här intoge ett vigtig
rum. Till tredje distriktet komme slutligen att höra återstoden åt länet,
innefattande områden af temligen olikartad beskaffenhet. I bergslagen vore
tillgången på förtjenst genom körslor riklig både sommar och vinter samt
priset derå ständigt högt, hvaremot inom Elfdals härad, der priset på körslor
äfven ständigt vore högt, tillgången på körslor endast under vintermånaderna
vore stor. Priset fölle nemligen der icke i någon väsentlig man
under sommaren, emedan hemmanen gemenligen icke egde: betesmarker pa
nära håll intill bostäderna i den dalgång, hvarigenom Klarellven tramo-inge,
samt hemmansegarne i följd deraf måste släppa kreaturen pa bete
å långt aflägsna sätrar och skogar. De kreatur, som under sommaren
bibehölles vid sjelfva hufvudgårdarne, måste derföre till största delen
födas inomhus, hvilket naturligtvis blefve ofantligt dyrbart, då här, liksom
i bergslagen, en stor del af ortens behof af spanmål och foder maste
heintas från främmande håll. På gränsen mellan andra och tredje distriktet
stode Fryksdals härad, hvars nedra tingslag synts Landstinget lämp -

105

ligen böra räknas till det andra distriktet, då deremot det öfra tingslaget
närmast liknade öfra Elfdalen, utom möjligen i afseende på inköp af foder
och således borde föras till det tredje. Skjutsens verkliga värde inom de
olika distrikten vore under olika tidsföljder högst väsentligt vexlande i
loljd åt olika konjunkturer för handeln med trä- och jerneffekter, och vid
angifvandet af detta värde hade Landstinget derföre ansett sig böra hålla
sig ° till de nu för närvarande rådande förhållandena dervid Landstinget
utgått från den åsigt, att ungefärligen en half dag åtginge och förspildes
för häst och körsven till den naturaprestation, som lemnades genom att en
mil fortskaffa en resande. Värdet af ett dagsverke för häst och fullt arbetsför
karl borde enligt Landstingets åsigt för första distriktet bestämmas till
1 re kronor och för de båda öfriga i medeltal, för vinter och sommar, till
Lyra kronor i det andra och till Fem kronor i det tredje. Då dagspenningen^
föi fullt arbetsför karl i allmänhet icke i hela provinsen understege
I va kronor, skulle således legan för hästen jemförelsevis blifva för
liten, derest man antoge, att vid skjutsning körsvennen alltid måste vara
sådan fullt arbetsför karl; men då så icke vore förhållandet, utan jemväl
ynglingar, hvilkas arbetskrafter icke vore fullständigt utvecklade, kunde
vid skjutsning användas, syntes hästens arbete hafva blifvit till sitt fulla
värde genom nyssanförda siffror uppskatta.

^ an-}ec^riinS ^vacl sålunda blifvit anfördt, ansåge Landstinget sm
böra afgifva det yttrande: ö

. att inom Wermlands län verkliga värdet af den tjenstbarhet, som den
skjutsande lemnade, genom att med en häst fortskaffa den resande en
mil, utgjorde inom:

a) Wisnums, ölme, Wäse, Grums och Näs härader samt Karlstads
tingslag Fn krona 50 öre;

b) Gillbergs, Nordmarks, Jösse och Kihls härader samt Fryksdals
härads nedra tingslag, Två kronor samt

c) Lernebo, Nyeds och Elfdals härader, äfvensom Fryksdals härads
öfra tingslag, Två kronor 50 öre; samt

. Landstinget ville såsom sin åsigt uttala önskvärdheten deraf, att
skjutslegan per mil för en häst icke måtte bestämmas högre än till Eu
krona 50 öre för det första, En krona 80 öre för det andra och Två kronor
för det tredje af ofvannämnda distrikt.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samma län, har yttrat att enligt
dess uppfattning den af Landstinget gjorda uppskattning af skjutsens verkliga
värde i de särskilda delarne af länet ingalunda kunde anses för högt
beräknad och att följaktligen den af Landstinget jemväl föreslagna legan
ej syntes obillig.

SJcjutsIcomitéens Betänkande. ^4

106

Örebro läns Landsting har ansett skjutsens verkliga värde för hela
länet böra uppskattas till Två kronor för milen, men att, för samfärdselns
underlättande, skjutslegan borde bestämmas till En krona 60 öre
milen för hela länet.

Landshöfdinge-Embetet i länet har varit af skiljaktig mening och ansett
att, då vid senast upprättade entreprenader å postskjuts inom länet,
sådan å trettiotvå ställen erhållits till pris vetande från En krona 20 öre
till En krona 98 öre för mil, inen endast å sexton ställen uppgått till
Två kronor och deröfver, högst Två kronor 50 öre, detta förhållande
syntes berättiga till den slutsats, att det af Landstinget angifna värde å
skjuts af Två kronor för mil vore nog högt samt att detta värde, för
hela länet räknadt, icke torde böra skattas högre än till En krona 75 öre
för milen. Då skjutslegans förhöjning från En krona 20 öre till nu allmänt
gällande Eu krona 60 öre medfört ej ringa minskning i skjutsfreqvensen
och således visat sig hämmande för den allmänna samfärdseln,
syntes en högre skjutslega icke böra på något ställe inom länet ifrågakomma,
än En krona 60 öre, helst postskjuts erhållits till lägre belopp a
sexton af ofvannämnda stationer.

Landstinget inom Vestmanlands län har antagit skjutsens verkliga värde
inom länet utgöra Två kronor för hvarje mil i slättbygden och Tre kronor
för milen i bergslagsorterna; men, på det ej samfärdseln måtte för
mycket försvåras, har Landstinget, med fästadt afseende å fördelen af
såväl lika skjutslega inom samma län, som dennas öfverensstämmande,
såvidt möjligt vore, med skjutsersättningen inom angränsande län, hemstält
att skjutslegan öfver hela länet måtte bestämmas till En krona 80
öre för milen; till hvilket yttrande Kongl. Majds Befallningshafvande inom
länet förmält sig icke hafva något att tillägga,

Kopparbergs läns Landsting har förklarat att i afseende å den fråga,
hvarom Landstingets utlåtande äskats, det vore mycket, svårt, ja omöjligt
att gifva ett för hela länet allmängiltigt svar. Vare sig att för bestämmande
af skjutshållningens verkliga värde afsåges kostnaderna för användande
af häst och karl per dag, i hvilket afseende förhållandet i olika
delar af länet och under olika årstider vore mycket olika, eller att hänsyn
toges till entreprenadsummorna vid de särskilda gästgifverierna, hvilka
gjorda och antagna entreprenadanbud mångenstädes berodde på säregna
omständigheter, gåfves för frågans bedömande på dessa grunder ingen
eller åtminstone icke stor ledning. Emellertid hade Landstinget ansett
kunna antagas att för närvarande skjutshållningens verkliga värde vore i
norra delen af länet, d. v. s. de tre öfverst liggande fögderierna Fyra kronor
och i södra delen d. v. s. de öfriga fyra fögderierna Tre kronor för häst
och mil; men på det att samfärdsel!! icke skulle oskäligen försvaras eller

107

andra afsevärda olägenheter föranledas, ansåge dock Landstinget skjutslega
för länet i sin helhet icke höra bestämmas högre än till Två ‘kronor
för mil och häst.

Kong!,. Maj:ts Befallningshafvande i samma län har ytfrat, att i fråga
om det belopp, som inom länet eller särskilda delar deraf kunde anses
utgöra skjutsens verkliga värde, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som
ansåge ett tillförlitligt och noggrant svar på denna fråga icke kunna meddelas,
funne sig sakna skäl att afvika från de uppgifter, som Landstinget
i detta afseende meddelat eller att skjutsens verkliga värde per mil kunde
sättas i Nedan-Siljans, Ofvan-Siljans och Vester-Dals fögderier till Fyra
kronor och i de öfriga fyra fögderierna, nemligen Kopparbergs, Säters,
Näsgårds och Vesterbergslagens, till Tre kronor, som motsvarade för hela
lånet ett medeltal af Tre kronor 43 öre; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
upplyst, att under sistlidna och de fyra föregående åren
bär uti länets markegångstaxa värdet af ett kördagsverke, i taxan förekommande
under benämning »vindhästdagsverke», varit upptaget 1876 till
3 kronor 75 öre, 1875 till 4 kronor, 1874 till 5 kronor, 1873 till 4 kronor
50 öre och 1872 till 3 kronor 25 öre.

Lika med Landstinget hölle Kongl. Maj:ts Befallningshafvande före,
att förhållandena inom länet rättfärdigade skjutslega^ bestämmande till
Två kronor per mil, men att den icke, utan att samfärdseln oskäligen
försvårades, kunde bestämmas högre; likasom ock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge att i detta afseende samma bestämmelse borde
blifva gällande för hela länet.

Landstinget i Gefleborgs län har förmält att, ehuru visserligen olikheter
förekomme emellan förhållandena inom länets båda provinser, i så måtto
att, under det länets sydliga och mindre del, Gestrikland, redan blifvit
tillgodosedd med jernvägar i olika riktningar, hvilka, efter norra Stambanans
. öppnande till Ugglebo, komme att uppnå en sammanlagd längd af
omkring tretton mil, hade den större delen, Helsingland, ännu endast tre
kortare jernvägar, gående från kusten inåt landet, med en längd af tillsammans
tre ä fyra mil, samt att värdet af de för hästars utfodring nödiga
artiklarne hafre, hö och halm i allmänhet ansåges något fördelaktigare
för Gestrikland, än för Helsingland, Landstinget likväl icke tvekade
att antaga skjutsens verkliga värde vara lika för båda provinserna,
till stöd för hvilken åsigt åberopats att skjutsens verkliga värde
i vida högre grad torde vara beroende af den industriela rörelse, som
inom länets olika delar drefves och som toge dragarnes krafter i anspråk,
än af de resandes antal; att förhållandet i sådant hänseende
stälde sig temligen lika mellan de skilda delarne af länet, enär den
litliga trävarurörelsen i den norra inotvägdes af den högt drifna jern -

108

och ståltillverkningen i den södra, samt att länets markegångstaxa upptoge
värdet för ett ökedagsverke af en karl och två hästar lika för både
Helsingland och Gestrikland, hvilket värde senast blifvit satt till Sex
kronor 75 öre.

Om nu för bestämmandet af skjutsens värde lades till grund ofvan
anförda pris Sex kronor 75 öre för ett ökedagsverke, samt beräknades
att en häst dagligen kunde med skjuts tillryggalägga en och en half mil,
så skulle legan för en häst per mil blifva Två kronor 25 öre; men enär
vid beräknandet af ökedagsverkets värde äfven värdet af ett mansdagsverke
måst deruti inräknas, hvilket icke för skjutsandet af en och en half
mil till fullo toges i anspråk, syntes berörda belopp kunna utan obillighet
nedsättas till Två kronor per mil, så mycket heldre som vid en anställd
beräkning öfver de årliga omkostnaderna för underhållet af en häst i det
närmaste samma belopp eller Två kronor per mil erhållits.

Beträffande frågan om det lämpliga beloppet af skjutslega^ så, ehuru
det nyss angifna skjutsvärdet, enligt Landstingets åsigt, komme sanningen
så nära som möjligt, skulle dock, om en så afsevärd höjning i skjutslega]!
genast tillämpades, olägenheter kunna uppstå, som ej vore lätta att förutse.
Enligt hvad Landstinget inhemtat, hade för postens fortskaffande
aftal kunnat träffas på en del ställen till pris, som understege Två kronor
per mil och ej så mycket skilde sig från den nu gällande legan af Eu
krona 60 öre per mil. Derjemte borde ej förbises, att alla de resor, som
gjordes i statens och kommunernas tjenst, af hvilka en ej ringa del fullgjordes
med egna hästar, komme att kräfva en icke obetydligt ökad utgift
af såväl staten som kommunerna, om skjutslega!! på en gång så betydligt
förhöjdes och har Landstinget, i betraktande af dessa förhållanden,
ansett skjutsens verkliga värde inom Gefleborgs län böra antagas till Två
kronor per mil för en häst samt hemstält att skjutslegan för närvarande
icke måtte bestämmas högre än till En krona 60 öre milen.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har ansett sig böra instämma
uti den af Landstinget sålunda uttryckta åsigt.

Uti sitt i ämnet afgifna yttrande har Wester-Norrlands läns Landsting,
med åberopande, hurusom vid jemförelse emellan de allmänna arbetsprisen
inom länet samt med hänsigt till de arbetsförtjenster, som i de särskilda
landskapen erbjödes, Landstinget funnit förhållandet i detta hänseende
vara i det närmaste lika för Norra Ångermanland och Södra Ångermanlands
nedra fögderi, der skjutsningskostnaden stälde sig något lägre, samt
att Medelpad och Södra Ångermanlands öfra fögderi, inom hvilka orter
denna kostnad vore något högre, vore med hvarandra jemförliga, på grund
häraf och då icke flera än tvenne olika skjutsvärden för länet lämpligen
borde komma i fråga, änskönt undantag för några få gästgifverier möj -

109

ligen kunde förekomma, hemställt att skjutsans verkliga värde måtte beräknas
för Norra Ångermanland och Södra Ångermanlands Hedra fögderi
till Två kronor 50 öre samt för Södra Ångermanlands öfra fögderi och
Medelpad till Ire kronor per mil, hvarigenom de skjutsande under nuvarande
förhållanden borde anses blifva skäligen godtgjorde, utan att
några afsevärda olägenheter för samfärdseln deraf skulle föranledas.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har i så måtto förenat sig
med Landstingets yttrande, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett
skjutsens verkliga värde inom länet kunna antagas utgöra för Norra Ångermanlands
ocho Södra Ångermanlands nedra fögderi Två kronor 50 öre
samt för Södra Ångermanlands öfra fögderi och Medelpad Tre kronor per
mil, dervid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl erinrat, att skjutsens
värde i vissa delar af länet och särskildt den del af Ramsele socken, som
genomskures af den nyanlagda Ströms—Ramselevägen, måste beräknas
vida högre eller ända till Fem kronor, enär vid anstälda försöksauktioner
till inrättande af entreprenad å gästgifvaregårdarne vid nämnda väg det
visat sig omöjligt att åstadkomma entreprenad till lägre lega, hvadan
jemväl samfärdseln å ifrågavarande väg måst fortgå med legobetingelser.
Hvad deremot anginge beloppet af skjutslega^ har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förklarat sig ingalunda kunna biträda Landstingets åsigt
derutinnan, att skjutslegan skulle kunna sättas till så höga belopp, som
de för skjutsens verkliga värde beräknade, utan att härigenom några afsevärda
olägenheter för samfärdseln skulle föranledas, enär efter Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes förmenande en så hög skjutslega måste verka
i högsta måtto hinderligt för samfärdseln och derigenom bidraga att hämma
den utveckling i ekonomiskt hänseende, som under de senare åren i
flera skilda riktningar inom länet uppstått, hvilken utveckling, derest densamma
bland annat genom kommunikationsväsendets utvidgande och samfärdselns
underlättande ostördt finge fortgå, bebådade eu löftesrik framtid
för länet. Då Staten under de senaste tjugo åren genom omfattande jernvägsanläggningar
underlättat kommunikationsväsendet i nästan alla delar
af mellersta och södra riket, så att derigenom skjutsningstungan betydligt
lindrats och personaltrafiken på jernvägarne befordrades till pris, hvilka
uppginge till endast eu fjerdedel eller en femtedel af den skjutslega, hvilken,
derest Landstingets åsigt gjorde sig gällande, skulle komma att af
den resande inom länet betalas, vore det endast en fordran af den enklaste
rättvisa att Staten jemväl inom Wester-Norrlands län, som ännu icke hugnats
med jernvägar på Statens bekostnad och hvarest sådana kommunikationsmedel
till erforderlig utsträckning först i en måhända aflägsen framtid torde
komma till stånd, trädde emellan för att underlätta samfärdseln. Ur sådan
synpunkt funne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skjutslegan icke i

no

någon del af länet böra bestämmas till högre belopp än En krona 75 öre
per mil; och det återstående fyllnadsbeloppet i skjutsens värde borde tillhandahållas
vederbörande entreprenörer, enligt de grunder, som för detta
fall blifvit i Riksdagens skrifvelse i ämnet angifna.

Jemtlands läns Landsting har förklarat, att med afseende å nuvarande
förhållanden skjutsens verkliga medelvärde kunde anses utgöra Tre kronor
inom provinsen Herjeådalen och Två kronor 50 öre inom provinsen Jemtland
milen per häst, men att skjutslegan för hela länet torde böra bestämmas
till Två kronor milen.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har anmärkt, hurusom det resultat,
hvartill Landstinget kommit i afseende på uppskattningen af skjutsens
värde, erhållits genom att jemföra medelpriset för ett hästdagsverke
med det miltal, hvartill en häst ansetts kunna dagligen i gästgifveriskjuts
begagnas, men att, om man sökte detta värde genom att fördela hela
kostnaden för den på entreprenad ordnade gästgifverihållningen inom länet
för ett år t. ex. 1875 på utgångna hästarnes antal och skjutshållens medellängd
med tillägg af gällande skjutslega, ett i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
tanke tillförlitligare resultat skulle vinnas; och hade vid
en i enlighet härmed anställd beräkning skjutsens värde visat sig motsvara
Tre kronor, men något högre inom Herjeådalen. För öfrigt instämde
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Landstingets förslag angående
fastställande af skjutslega!)^ belopp till Två kronor inom hela länet.

Vidare har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, att, äfven om
skjutslegan höjdes ända till det beräknade värdet och prisförhållandena
inom orten förblefve oförändrade, skjutsningsbesväret, enligt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes åsigt, dock ingalunda skulle kunna ordnas utan serskildt
bidrag åt entreprenörerne, alldenstund vid flertalet gästgifverier den
utgående skjutsen vore alltför obetydlig för att legan derför skulle kunna
betäcka kostnaderna för tillhandahållande af det antal hästar, som dagligen
måste finnas att tillgå, jemte öfriga med gästgifverihållning förenade
kostnader och besvär. För närvarande utgjordes skjutsningen vid alla
gästgifverier inom länet på entreprenad och skjutslagens bidrag uppgingo
för sistlidet år till 106,888 kronor, då värdet af det hö, hvarmed entreprenörerne
hufvudsakligen aflönats, beräknats efter markegångspris. Äfven
om en alltjemt fortgående prisstegring å arbets- och lefnadsförnödenheter
inom orten ej toges i beräkning, trodde emellertid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att skjutslega^ höjande till det belopp, här ofvan föreslagits,
ej skulle, åtminstone till en början, medföra någon synnerlig minskning
i det erforderliga bidraget, dels af skäl, som ofvan blifvit antydda,
dels ock enär det nu utgående bidraget i någon och ej så obetydlig män
nedtrycktes derigenom att entreprenörernes anspråk motvägts af farhågan

in

att åläggas skjutsning medelst indelande till reserv. Erfarenheten hade
äfven visat, att förhöjning i skjutslegan mången gång just af entreprenörerne
motsetts med misstroende genom befarad minskning af de resandes
antal; och då härtill ytterligare komme, att vid många gästgifverier
inom länet, till följd af lokala förhållanden, konkurrens mellan flere entreprenörer
knappt kunde ifrågakomma, ansåge Kong! Maj:ts Befallningshafvande
det erforderliga bidraget, oberoende af den större eller mindre
förhöjning, skjutslegan kunde komma att undergå, ej böra beräknas
lägre än till förutnämnda summa.

Landstinget inom Vesterbottens län har till en början erinrat, att skjutsen
inom länet utgjordes på två väsentligt olika sätt, nemligen dels med
häst och åkdon, hvilket skjutsningssätt förekomme nästan öfverallt, der
körbar väg funnes och dels derigenom att till den resandes disposition
ställdes bärare, som .der farbara vattendrag funnes, tillika tjenstgjorde såsom
roddare och hvilket skjutsningssätt användes, der körbara vägar icke
funnes att tillgå.

.Enär efter närvarande förhållanden ett hästdagsverke kunde beräknas
i värde till Fyra kronor samt med en häst två mils skjuts om dagen
kunde utgöras, har Landstinget vidare ansett värdet af skjuts med häst
och åkdon böra beräknas till Tva kronor per mil. Om skjutslegan höjdes
till detta belopp, skulle samfärdseln dock betydligt försvåras, utan att
någon motsvarande fördel i minskade entreprenadbidrag skulle tillskyndas
dem, som hade att ansvara för skjutsen. Att döma efter hittills vunnen
erfarenhet ville det tvärtom synas som om med förhöjning i skjutslegan
följde förhöjning i entreprenadbeloppen. Entreprenörer hade ock uppgift,
att . i den mån skjutslegan höjdes sökte resande att genom beting
förskaffa sig skjuts och derigenom uppstode för entreprenörerne större
förluster till följd af .minskning i skjuts, än som ersattes genom den högre
skjutslegan; och då likväl hästar måste tillhandahållas och vanligast äfven
vore behöflig.a just under de tider, då landtmannagöromål eller andra
mera vinstgifvande körslor sysselsatte dem, som vore skjutsskyldige, så
måste ersättningen sökas i förhöjda entreprenadtillskott. Af denna anledning
ansåge ock Landstinget, att den skjutslega, som före sista förhöjningen
senast gällt, eller En krona 20 öre per mil, borde ånyo fastställas,
dock så att skjutslegan borde blifva lika för stad och landsbygd, enär om
någon prisskilnad dem emellan förekomme, denna vanligast vore till fördel
för städerna i de hänseenden, som här kunde komma i fråga.

I afseende åter å den andra arten af skjutsinrättningar hade Landstinget,
med ledning af den erfarenhet, som vunnits vid resor i de trakter,
der fortskaffning genom bärare eller rodd förekomme, ansett sig böra beräkna
verkliga värdet af skjutsen till En krona milen och en till detta

112

belopp bestämd skjutslega skulle, efter Landstingets tanke, ej lägga större
hinder i vägen för samfärdseln, än sjelfva resesättet, innebure.

Konql. Majds Befallningshafvande i samma län tiar andragit, att då
värdet af skjutsen i väsentlig mån vore beroende dels på tillgång i skjutsstationens
närhet af hästar, som ej vore för hemmansbruket uteslutande
eller för andra vinstgifvande näringar behöfliga, dels på större eller mindre
svårighet och kostnad för de till skjuts afsedda hästarnes utfodrande
sommar- och vintertid; dels på en någorlunda jemn trafik af resande, dels
ock på tillfälle till annan inkomst medelst arbete af folk och dragare m.
in., svårighet mötte att bestämdt uppgifva skjutsens verkliga värde, hvilket
kunde vara olika inom olika delar af länet och inom samma fögderi samt
vara högre det ena året, då god skörd erhållits och höga trävaruvärden
uppdrefve prisen å vissa ställen på både mans- och hästdagsverken än det
andra året, då så kallade svagår inträffade och trävarukonjunkturerna försämrats
med deraf föranledd inskränkning i afverkningen.

Då man således uti ifrågavarande hänseende borde taga ett medelpris
för flera år, ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter inhemtade
upplysningar i ämnet från vederbörande Kronofogdar och med den kännedom,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande egde om förhållandena inom
länet, att värdet å skjutsen efter allmänna landsvägen eller i kustsocknarne
borde sättas till Två kronor och i öfriga delar af länet till Två
kronor 50 öre.

Hvad skjutslega!! beträffade, så syntes det klart att densamma, till
förekommande deraf att samfärdseln försvårades, icke kunde bestämmas
till skjutsens här ofvan föreslagna värden, utan måste sättas lägre. I sådant
afseende och ehuru skjutsens verkliga värde ansåges icke vara lika
öfver hela länet och det således kunde sättas i fråga, att äfven, skjutslegan
borde vara olika, vore Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl af
den åsigt, att densamma öfver hela länet borde utgå med samma belopp
eller En krona 60 öre per mil, emedan ett annat förhållande, eller skjutslegans
olikhet i skilda delar af länet, antagligen skulle medföra trassel och
obehag samt föranleda till samfärdselns minskande just i de delar af länet,
der den bäst behöfde upparbetas.

Enär Landstinget, af uppgifven anledning, att erfarenheten skulle hafva
visat att med förhöjning i skjutslegan följde förhöjning i entreprenadbeloppen,
ansett den skjutslega, som före den sista förhöjningen senast
gällt, eller En krona 20 öre per mil, böra ånyo fastställas, ville Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande fästa uppmärksamheten derå, att, om äfven
entreprenadsummorna vid en del skjutsstationer under årens lopp stundom
stigit, orsaken dertill för ingen del vore att söka deri, att resande, när
skjutslegan blifvit höjd, mera allmänt sökte att genom beting förskaffa

113

sig skjuts, enär resandes fortskaffande efter beting hörde till undantagen.
Entreprenadbeloppen vore vid en del stationer lägre än de voro för femton
a tjugo år sedan; men att de vid andra stationer åter vore höjda,
härledde sig icke från den af Landstinget antydda orsaken, utan från penningens
minskade värde och andra förhållanden, som inverkade på entreprenadsummans
bestämmande vid åtskilliga stationer.

Vid resor i lappmarken på sommaren eller den tid af året, då slädföre
ej funnes, måste den resande, der körvägar ej vore att tillgå, anlita
personer, som från den ena till den andra skjutsstationen fortskaffade den
resandes effekter och, då farbara vattendrag möta, fortskaffa den resande
och hans effekter med båt; och för den händelse att det nådiga Cirkuläret
äfven skulle afse ett dylikt de resandes fortskaffningssätt, ville Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande meddela att värdet deraf icke kunde anses understiga
En krona 20 öre milen, hvilket belopp derföre af den resande
borde betalas.

Norrbottens läns Landsting har förenat sig om den åsigt att någon
olikhet i förevarande afseende emellan lappmarkerna och länets kustsocknar
ej borde ega rum; att skjutsens verkliga värde för hvarje mil kunde
anses utgöra Två kronor samt att skjutslegans belopp icke borde sättas
högre än högst En krona 75 öre för hvarje mil.

I fråga om beräknande af skjutsens verkliga värde har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i samma län instämt i den af Landstinget uttalade
åsigt; men hvad deremot anginge skjutslegans högsta belopp, så funne
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig ej kunna dela Landstingets yttrade
mening. Då genom Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873 allmänna
vägarnes längd skulle beräknas i hela och tiondedel mil, syntes det till
en början Kongl. Maj:ts Befallningshafvande mindre lämpligt, att skjutslegans
högsta belopp ej blifvit bestämdt i med hänsyn dertill jemnadt öretal.
Erfarenheten inom länet hade derjemte visat, att de tid efter annan
skedda förhöjningarne i skjutslegans belopp verkat motsatsen af hvad
man haft att vänta eller alltjemt stegrade fordringar i afseende på den
betingade entreprenadsumman. Detta förhållande läte åtminstone inom
lånets inre delar, der antalet resande ej vore särdeles stort, förklara sig
deraf, att många resande i anseende till den höga skjutslegan ej använde
skjuts, utan funne det med sin fördel mera förenligt att fortskaffa sig
med egna hästar eller medelst beting. Detta åter hade till följd att entreprenören
mera sällan finge skjutsa; men då han i allt fall vore enligt
sitt kontrakt förbunden att hålla det bestämda antalet hästar tillhands,
funne han de med kontraktet förenade skyldigheter, trots den höga skjutslegan,
synnerligen betungande samt stegrade följaktligen sina fordringar
på entreprenadsumman; och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på

S kj ut sb omi t é ens Betänkande. 15

114

grund häraf funnit sig böra hemställa, att skjutslegan inom länet för närvarande
ej måtte bestämmas högre än den nu högst gällande, eller till
En krona 60 öre för hvarje mil.

För att underlätta öfversigten af hvad i omförmälde afseenden blifva
af de särskilda Landstingen och Länsstyrelserna beräknadt och föreslaget
hafva komiterade upprättat nedanstående tabell:

Län.	Landstinget	Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skjutsens verkliga vävde.	föreslagen högsta skjutslega.	skjutsens verkliga värde.	föreslagen högsta skjutslega.
Stockholms ........................	2,00	2,oo	2,00	1,80
Upsala .................................	2,25	2,oo	2,25	2,00
Södermanlands..................	ej uppg.	1,00	1,60	1,60
Östergötlands.....................	2,08	1,80	2,08	1,80
Jönköpings ........................	2,00	1,75	2,00	1,70
Kronobergs ........................	1,00	1,60	1,60	1,60
Kalmar........................... a)	1,80	1,80	1,80	1,80
b)	1,60	1,60	1,60	1,60
c)			1,40	1,40
Gotlands..............................	2,00	2,00	1,60	1,60
Blekinge ..............................	1,60	1,60	1,60	1,60
Kristianstads .....................	2,00	ej uppg.	1,90	1,90
Malmöhus ...........................	2,00	2,oo	2,00	2,00
Hallands ..............................	»minst 2 kr.»	»högst 2 kr.»	ej uppg.	1,60
Göteborgs och Bohus......	1,60	1,60	1,60	1,60
Elfsborgs..............................	1,80	1,00	1,80	1,60
Skaraborgs ........................	1,90	1,00	1,90	1,60

a) = Kalmar läns norra Landstingsområde.

b) = D:o södra d:o.

c) = Öland.

115

Län.	Landstinget	Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skjutsens verkliga värde.	föreslagen högsta skjutslega.	skjutsens verkliga värde.	föreslagen högsta skjutslega.
Vermlands.................	.... d)	1,50	1,50	1,50	1,50
	e)	2,00	1,80	2,00	1 ,80
Örebro ......................	f)	2,50	2,00	2,50	2,00
2,00	1,60	1,75	1,60
Vestmanlands..........	■■■■ g)	2,oo	1	f 2,oo	1
	h)	3,oo	J 1,80	1 3,00	( 1,80
Kopparbergs.............	..... i)	4,oo
k)	3,oo	1 2,00	3,43	2,00
Gefleborgs.................	2,oo	1,60	2,00	1,60
Vester-Norrlands ....	..... 1)	2,50	2,50	2,50
	m)	3,oo	3,00	3,00	| 1,W
Jemtlands ............	.... n)	3,oo	1
	o)	2,50	j 2,oo	3,00	2,00
Vesterbottens..........	- P) q)	| 2,oo	1,20	f 2,oo 1 2,50	1,60
Norrbottens..............	2,oo	1,75	2,00	1,60

d) = Wermlands läns första distrikt — Wisnums, Öl me, Wäse, Grums
och Näs härad samt Karlstads tingslag.

e) = D:o andra distrikt .= Gillbergs, Nordmarks, Jösse och Kihls
härad samt Fryksdals härads nedra tingslag.

f) = D:o tredje distrikt = Fernebo, Nyeds och Elfdals härad samt
Fryksdals härads öfra tingslag.

g) = Westmanlands läns slättbygd.

h) = D:o bergslag.

i) = Kopparbergs läns tre nordligaste fögderier. Nedan-Silians, OfvanSiljans
och Vesterdals fögderier.

k) = D:o öfriga delar.

l) Vester-Norrlands län. Norra Ångermanlands och södra Ångermanlands
nedra fögderi.

m) D:o södra Ångermanlands öfra fögderi och Medelpad.

n) Jemtlands län. Provinsen Jernband.

o) D:o D:o Herjeådalen.

p) Vesterbottens läns kustsocknar.

q) D:o öfriga delar.

116

Då det komiterade meddelade nådiga uppdrag afser att utarbeta förslag
till skjutsväsendets ordnande med iakttagande af den hufvudgrund,
att skjutsningsbestyret vid gästgifverierna bör ställas på entreprenad, hafva
komiterade ansett sig böra meddela eu öfversigt af de lagstiftningsåtgärder,
som, med afseende på skjutsentreprenaders åstadkommande inom landet,
tid efter annan blifvit vidtagne.

Skjutsväsendets ordnande medelst entreprenaders inrättande har sedan
lång tid tillbaka varit ett städse återkommande öfverläggningsämne inom
Riksdagen och af densamma esomoftast gjorts till föremål för Regeringsmaktens
förfoganden. Redan uti en vid 1809 1810 årens Riksdag gjord

underdånig framställning rörande förbättrad ordning, vid gästgifvenskjutsningen
i riket anhöllo Rikets ständer, att Kongl. Maj.its Befallningshafvande
måtte anbefallas att, hvar i sitt län, så fort möjligen ske kunde, .sammankalla
vissa från hvarje håll- och reservlag valde deputerade åt jordägare
och skjutsningsskyldige på landet samt borgare i städerne och med
dem jemte öfrige tillstädes varande landtbrukare och andre upplyste män,
hvilke det borde vara obetaget att, likväl utan beslutande rätt, sammankomsten
bevista, rådslå och öfverlägga om möjligheten att indraga hålloch
reservskjutsen, om besörjandet deraf genom entreprenad, der lokalen
sådant medgåfve, samt om vidtagande af öfriga. utvägar, som kunde fylla
det vanliga eller vid särskilda påkommande tillfällen ökade behofvet, åt
skjutshästar och med ortens beskaffenhet vore förenliga; dock. att, i händelse
länets samtlige invånare ej skulle vid dessa öfverläggningar blifva
ense, sådant likväl icke borde utgöra hinder för det eller de härads .invånare,
som kunde åstunda att i entreprenad om skjutsningen för sina

hemman ingå. ,

Med anledning af denna framställning förordnade Kongl. Maj:t under
den 13 Augusti 1810, att sammanträden och öfverläggningar i ämnet
skulle inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega ruin med iakttagande,
att de deputerade skulle väljas och befullmäktigas af de. skjutsskyldige
jordegarne sjelfve; att så väl håll- som reservlaget för hvarje skjutsombyte
förut borde vara bestämdt och gifvet, och att ej allenast de till håll- och
reservskjuts verkligen indelade, utan äfven alla andra skjutsskyldige hemman,
som till äfventyrs för aflägsenhet eller andra omständigheter dittills
varit från sådan skjutsning fritagne, borde lika med de andre i kostnaden
till entreprenaden deltaga; att gästgifvare borde deruti taga del i män. a
det antal hästar, han '' dittills varit skyldig att för skjutsen dagligen tillhanda
hålla; och att vid gästgifvaregårdar på de mindre, vägar, der ingå
hållhästar bestodes, utan skjutsen bestredes blott af gästgifvare och reserv,
ej allenast desse, utan jemväl öfrige skjutsskyldige,, som kunde anses ligga
inom distriktet och ej vore på andra gästgifverier indelade, borde till eu -

117

treprenören i mån af sitt hemmantal kontribuera; att entreprenörerna
skulle ikläda sig samma skyldigheter till de resandes forthjelpande, som
efter författningarne ålåge gästgifvarne, och att, der städer ensamme bestrede
skjutsen utan stadgad rättighet till biträde från landet, öfverläggningen
endast ankomme på de skjutsskyldige i städerne, huru skjutsen
skulle besörjas; och skulle det åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
hvar för sitt län, att inom fyra år derefter afgifva underdånig berättelse
öfver verkställigheten af de vidtagne anstalterne samt verkan af den genom
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1809 förhöjda skjutslega!!, jemte förslag,
huru skjutsningsskyldigheten i framtiden kunde förändras.

I sammanhang härmed förordnades dels att, i händelse vederbörande
kunde öfverenskomma med någon gästgifvare eller entreprenör att ensam
åtaga sig håll- och reservskjutsen, eu viss afgift, lämpad efter det antal
hästar, han skulle vara skyldig att underhålla, skulle till honom erläggas
af hvarje hemman hvilket en dylik skjuts ålegat, dels att hvad sålunda
stadgats skulle endast provisoriskt till nästa lagtima riksdag blifva gällande.

De berättelser, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemlikt meddelad
föreskrift, afgåfvo rörande resultaten af de vidtagne försöken till
håll- och reservskjutsens utgörande genom entreprenad, utmärkte emellertid,
att dessa försök i allmänhet icke medfört åsyftad verkan; att länens
skjutsskyldige invånare på de flesta ställen vägrat att ingå på förslaget
af fruktan, att kostnaden derför skulle blifva ännu mera känbar, än den
som med den förut varande skjutsinrättningen vore förenad; att likväl i
Jemtlands samt på åtskilliga ställen i andra län denna anstalt blifvit införd
och bragt i gång; samt att de fleste Länsstyrelser ansett betydliga hinder
mot förslagets verkställande då förekomma, men deremot någre trott, att
detsamma åtminstone vid de större farvägar, der hållskjuts utgjordes, skulle
kunna efter hand införas.

Vid 1815 års riksdag aflat Bondeståndet en särskild underdånig framställning
om ändringar och jemkning i skjutsinrättningen genom entreprenaders
tillvägabringande samt tillökande i sådant afseende af skjutslega!!,
men denna framställning föranledde icke någon omedelbar åtgärd; och
uti den skrifvelse angående skjuts väsen det, hvarmed Rikets åren 1817—
1818 församlade Ständer ånyo gjorde denna fråga till föremål för Kongl.
Maj:ts ompröfning, förklarade Rikets Ständer, att »upphäfvandet af en inrättning,
som från urminnes tider tillhört nationen och likasom införlifvat
sig ej mindre med sättet att sköta handel och näringar, än med sjelfva
folkets vana och tynne, syntes böra med stor varsamhet företagas, om ej
brytningen skulle blifva för stark, resultaterna falska och det goda ändamålet
just derigenom förfelas,» samt att, »af de tvenne utvägar, som i fråga
om skjutsväsendet framställde sig, nemligen enskilda entreprenader af

118

skjutsinrättningen, sådan den då vore, och allmänna forvagnar, Rikets
Ständer trodde sig hufvudsakligen böra fästa sig vid den senare utvägen,
då den förra, tillstyrkt af 1809 års Ständer och på flera ställen utbjuden
samt äfven försökt, syntes icke hafva uppfyllt hvad man väntat, ehuru den
i en framtid och sedan saken kommit i vederbörlig fart, troligen skulle
här, som i andra länder, blifva det säkraste botemedlet.»

Sedan förslag till förändringar i allmänna skjutsinrättningen blifvit ånyo
framställde vid 1823 års Riksdag, anförde Rikets Ständer i skrifvelse den 21
December samma år, att, ehuru de i alla län vidtagna försök till inrättande
af skjutsentreprenader på de flesta ställen fruktlöst aflupit, hvilket syntes
hafva härrört dels af farhåga för att inlåta sig på företag, hvilka icke
kunde på grund af någon erfarenhet bedömas, dels deraf att de skjutsande
sällan kunnat förena sig om de af entreprenören yrkade vilkor, helst samma
vilkor, då någon täflan af spekulanter icke kunnat vid företagets början
inträffa och de flesta försöken gjorts före skjutslega^ förhöjning, (genom
Kongl. kungörelsen den 18 Augusti 1819, då legan höjdes till 16 skilling
banko för både land och stad) blifvit högt uppstegrade af de personer,
som till entreprenadens besörjande sig anmält, likväl och då skjutsningens
ställande på entreprenad blifvit mera allmänt vidtaget i ett län, (Jemtlands)
der erfarenheten äfven visat, att anstalten kunnat bära sig med
vinst för entreprenörerne, samt all anledning företedde sig till den förmodan,
att vilkoren skulle kunna nedsättas vid nya aftal, samt att andra
skjutslag skulle finnas hugade för enahanda överenskommelser, funne
Rikets Ständer sig böra anhålla, det Kongl. Maj:t måtte täckas låta vidtaga
ytterligare åtgärder till skjutsentreprenaders befrämjande samt att i
sådant afseende Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de län, der skjutsentreprenader
eller andra till samma ändamål ledande regleringar, hvarmed
de skjutsningsskyldige funne sig belåtne, icke redan egt rum, kunde varda
i nåder förständigade, att helst distriktsvis och icke i massa höra samtliga
skjutslagen vid de gästgifverier, dit hållskjuts vore anslagen, och äfven
de öfriga på de ställen, der skjutsningsskyldigheten ansåges betungande,
angående skjutsens upplåtande på entreprenad efter de i Cirkulärbrefvet
den 13 Augusti 1810 stadgade grunder och med detsamma lemna hugade
spekulanter tillfälle att göra sina anbud, dervid, i händelse någon skulle
vilja för blotta skjutslega!! åtaga sig skjutsning^], ett sådant anbud borde
ovilkorligen antagas; och förmodade Rikets Ständer, att en sådan entreprenad
skulle betydligen underlättas, om, bland annat, den på olika skjutsningsställen
till olika belopp utgående entreprenadafgiften sammanräknades
och fördelades lika pa alla skjutsskyldiga hemman inom hvarje härad, likväl
icke annorlunda än efter den öfverenskommelse, häradsboerne under Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes bemedling derom kunde träffa, samt om vid

119

sådana skjutsningsställen, der lokala omständigheter, såsom långa skjutshåll
och sammanstötande af flera vägar, försvårade åstadkommande af entreprenad,
skjutslegan, ehuru sparsamt samt icke utan synnerliga skäl och
endast efter Kongl. Maj:ts pröfning, förhöjdes till sådant belopp, att entreprenad,
utan de skjutsskyldiges alltför stora betungande, kunde för siogå,
helst om entreprenad för en längre tid såmedelst skulle kunna ernås.

Med anledning häraf förordnade Kongl. Maj:t den 30 December 1824,
att Kongl. Majrts Befallningshafvande på de ställen inom länen, der dylika
entreprenader eller andra till samma ändamål ledande regleringar, hvarmed
de skjutsskyldige åtnöjdes, icke redan egt rum, skulle ytterligare
genom tjenliga framställningar till skjutslagen och sedan hugade spekulanter
lemnats tillfälle att göra sina anbud söka, så vidt möjligt, bereda
ingåendet af entreprenader; hvarjemte förklarades, att, när öfverenskommelserna
om skjutsentreprenader blifvit mera allmänt inom ett härad antagna,
den på olika ställen till olika belopp utgående entreprenadafgiften
finge sammanräknas och fördelas lika på alla skjutsskyldiga hemman
inom häradet, så vida vederbörande hemmansegare kunde derom öfverenskomma.

• r. Dej sålu*lda vidtagna åtgärderna ledde dock icke till ett mera allmänt

införande af entreprenader; och uti den vid Riksdagen åren 1828__1830

till Kongl. Maj: t aflåtna skrifvelse i ämnet framhölls äfven, hurusom de
tid efter annan gifna föreskrifterna till beredande af förbättringar i skjutsväsendet
dittills medfört mindre tillfredsställande resultat, hvarföre Rikets
otänder ansåge ännu någon tid böra afvaktas, innan någon mera ^enonignpande
reglering af skjutsväsendet företoges; hvaremellertid Rikets Ständer
anhölb, att åtskilliga åtgärder till beredande af lättnad i kronoskjutsen
och hållskjutsen måtte vidtagas, hvarom äfven föreskrifter blefvo
under den 6 Maj 1830 i afseende å den förra och under den 11 Februari
1832, i afseende å den senare utfärdade.

Sedan derefter Bonde-Ståndet ånyo vid Riksdagen 1834—1835 gjort
underdånig framställning om angelägenheten af skjutsentreprenaders befrämjande,
i hvilket afseende Bonde-Ståndet förmälde sig anse skjutsleo-an
höra till entreprenadernas underlättande för sådana fall förhöjas med åtta
skillingar banko per mil, och Kongl. Maj:t uti till Rikets Ständer den 24
februari 1840 aflåten nådig proposition förklarat sig vara sinnad att på
föreslaget sätt förhöja skjutslegan för en häst på alla de ställen, der entreprenader
kunde tillvägabringas, med åliggande för de skjutsskyldige
att pa de ställen, der entreprenader icke kunde ensamt mot denna förmån
astadKommas, till dess befrämjande sammanskjuta ett öfverenskommet
ytterligare tillskott i penningar eller varor, samt att Kongl. Maj:t ville
för sådant ändamål stadga nödiga föreskrifter, men tillika, enär Kongl.

120

Mai:t ansåge sig icke kunna utan Rikets Ständers medverkan ålägga någon
skjutsskyldig att utan sitt eget frivilliga begifvande nu och for framtiden
utbyta de honom åliggande prestationer emot en i penningar eller varor
utgående afgift, härom påkallat Rikets Ständers_ beslut; sa och efter det
Rikets Ständer till svar å Kongl. Maj:ts proposition uti skrifvelse den 2
Januari 1841, jemte uttalande af sina åsigter i ämnet, hvarvid äfven upp
märksamheten fästades å angelägenheten deraf att entreprenörerne icke
betungades med alltför stränga förbindelser i afseende pa hastars tillhandahållande
vid anfordran, utan att vildren i detta hänseende någorlunda
lämpades efter hvad förhållandet dittills vant och efter de för särskilda
orter olika utvägarne till hästarnes utfodring, afgifva förslag till de bestämmelser,
hvilka Rikets Ständer ansett erforderliga för att befordra en

nödvändig förändring af skjutsningsanstalterna, utfärdades genom Kong .

Cirkulärbrefvet den 2 Augusti 1844 de föreskrifter angående skjutsentreprenaders
åvägabringande, hvilka till hufvudsaklig del för farande aro till
efterrättelse gällande, i sammanhang hvarmed entreprenadlegan bestämdes
till 28 skilling banko i stad och 24 skillmgar banko a landet milen foi

hVa \jti skrifvelse den 28 Oktober 1857 anförde Rikets Ständer hufvudsakligen,
att det mål, hvartill man genom en reglering af skjutsvasendet
borde syfta, måste afse de skjutsskyldiges fullständiga befrielse från dett
onus, på samma gång som resandes fortkomst och beqvämlig e ej e -nades å sido, hvarföre och då enligt Rikets Ständers tanke det narmaste
syftemålet borde vara att, jemte skjutslega^ förhöjning i allmänhet kraftigare
än hittills söka befordra skjutsningsbesvär^ öfvertagande pa entreprenad,
Rikets Ständer funno sig böra hos Kongl- Maj:t föreslå utvägar
till undanrödjande, så vidt möjligt vore, af de orsaker, hvilka kunde
anses hafva dels hindrat entreprenaders uppkomst dels bidragit att gorå
dem för de skjutsskyldige betungande. Dervid ansago Rikets Ständer si
främst böra fästa uppmärksamheten på det i jemförelse med behofvet ofverdrifna
hästantal, som entreprenör förpligta^ att åt resande tillha i
hålla, hvilket förhållande måste föranleda dertill, att entreprenader
blefvo dels ganska dyra, dels omöjliga att åstadkomma. Vidare förekomm ,
att skjutslega^ belopp vore alltför ringa, hvilket tydligen adagalades af
de mer eller mindre betydliga bidrag, som för entreprenadernas uppehållande
måste till entreprenörerne utgöras, hvadan eu förhöjning a
skjutslegan vore nödvändig, så vida entreprenader skulle mera a mant
komma till stånd, hvilken åtgärd jemväl af billighet och rättvisa pakallades,
helst legal! borde lemna full ersättning för det genom skjutsning utgjorda
besvär. En sådan förhöjning af legan att besväret derigenoi
blefve fullt godtgjordt, skulle dock, om den finge af de skjutsskyldige

121

uppbäras,_ otvifvelaktigt verka derhän, att skjutsbestyret blefve än mera
ästadt vid jorden; och med bästa vilja att befria de skjutsskyldige från
all tunga af skjutsen måste likväl tillses, att icke trafiken genom alltför
högt. stegrade kostnader komme att hämmas, hvilket, derest legan vid
hvarje gästgifveri uteslutande finge bero af entreprenörs anbud, skulle
i ganska många och måhända i de flesta fall inträffa. Det vore derföre
af nöden att så ordna saken, att hvarken legan eller bidragen af de skjutsskyldige
finge uppgå till obegränsadt belopp; och anhöllo Rikets Ständer
dels att skjutslega^ måtte till uppgifna belopp förhöjas, dels att vissa angifna
åtgärder till befrämjande af entreprenader måtte vidtagas, dels ock
att, då de åtgärder, Rikets Ständer ansett sig böra föreslå, endast kunde
leda till att afhjelpa de mest tryckande olägenheterna af skjutsbesväret,
en komité måtte förordnas att, efter nödiga upplysningars inhemtande,
utreda och föreslå, huruvida och på hvad sätt detta besvär skulle kunna
från jordbruket skiljas samt denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden
på lämpligaste^ sätt ordnas, i sammanhang hvarmed Rikets Ständer
jemväl uttalade den åsigt, att, derest a landet ett skjutslags bidrag komme
att, äfven efter legans förhöjning till 1 riksdaler 50 öre per mil, öfverstiga 20
riksdaler per hemman, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, så framt stationen
funnes icke kunna utan betydliga hinder för trafiken indragas skulle
ega att anmäla saken hos Kongl. Maj:t, på hvilken det skulle ankomma
att profva, huruvida sjijntslegan kunde ytterligare höjas, eller om möjligen
understöd kunde af tillgängliga statsmedel leinnas, eller någon annan utväg
till olägenhetens afhjelpande vidtagas.

Med bifall till Rikets Ständers sålunda gjorda framställning, förordnades
genom Kongl. kungörelsen den 11 Dec, 1857,

.....att„ 1(jgan för gästgifveri-, håll- och reservskjuts skulle, der den icke i
följd af särskilda förhållanden vore eller blefve till högre belopp bestämd,
under _ alla tider af året utgöras vid gästgifvaregårdar, der skjutsning sbestyret
icke vore stäldt på entreprenad, i stad med en riksdaler och på''landet
med 80 öre riksmynt milen för hvarje häst;

att på de ställen, der skjutsningen vore på entreprenad upplåten, legan
skulle, så länge de upprättade entreprenadkontrakten fortfore, utgöra i
stad en riksdaler 20 öre och på landet en riksdaler;

att vid utrop å auktion för nya skjutsentreprenaders inrättande, sistnämnda
belopp, en riksdaler 20 öre i stad och eu riksdaler på landet
likaledes bestämdes såsom den lega, som entreprenör egde att af resande
uppbära; dock att, då mer än ett anbud gjordes, denna utropssumma
kunde nedsättas med tio öre och, om vidare flere täflade, med ytterligare
tio öre, derunder någon nedsättning icke finge ega rum; och

Skjutskomitéens Betänkande. 1 C

122

att de skjutsskyldige, som icke med öfriga skjutslaget deltoge i öfverenskommelse
om entreprenad, skulle sjelfve bestrida den dem åliggande
skjutsning i vanlig tur och derför åtnjuta den i första punkten bestämda
allmänna lega; hvaremot skilnaden emellan denna lega och det högre
legobelopp, som vid stationen borde erläggas, skulle för den af bemälde
skjutsskyldige utgjorda skjutsen tillfalla entreprenören.

Genom särskildt Cirkulär af samma dag förklarades, att vid de entreprenadauktioner,
som med tillämpning af ofvanberörda föreskrifter komme
att anställas, det antal hästar, en entreprenör borde inom kortare tid än
en timme efter anfordran tillhandahålla, ej finge bestämmas högre än det
af erfarenheten ådagalagda behofvet skäligen kunde föranleda och icke i
något fall öfverstiga det antal, som under nästföregående år dagligen i
medeltal vid stationen utgått; att å de ställen, der betydligen olika antal
hästar under olika årstider utginge, bestämmelse skulle efter nämnde grund
meddelas särskildt för hvarje af dessa tider; att, der så lämpligt funnes,
skjutshållningen finge vid flera angränsande gästgifverier på en gång å
entreprenad utbjudas, och att tillses borde det entreprenör, som icke sjelf
är gästgifvare, icke måtte sakna tillfälle att vid gästgifvaregården erhålla
nödigt utrymme för hästar och förmån.

Sedan den komité, som i enlighet med Rikets Ständers derom gjorda
anhållan i nåder förordnades att utreda, huru befordringsväsendet i riket,
med afseende dels å de skjutsskyldiges billiga anspråk på lindring dels
ock å det allmännas behof af förbättrade kommunikationsanstalter, kunde
för framtiden på lämpligaste sätt ordnas, under den 31 Augusti 1859 afgifvit
betänkande och förslag i ämnet, dervid komiten, jemte uttalande af
den mening, att skjutsningsbesväret för det då närvarande hvarken kunde
eller borde på det sätt från jordbruket skiljas, att de skjutsningsskyldige
från särskilda utgifter för befordringsväsendet befriades, men att gästgifveri-,
håll- och reservskjutsningen likväl icke vidare borde vara en
jorden åliggande naturaprestation, utan att så väl skyldigheten, som rättigheten
för de skjutsskyldige att bestrida sådan skjutsning skulle upphöra
och hemmanens indelning i skjutslag icke heller bibehållas, föreslog
att på vissa större väglinier, hvilka af komitén benämndes postvägar, befordringen
af så väl post som resande skulle besörjas genom anstalter,
bekostade af statsmedel och ställde under General-poststyrelsens inseende
och förvaltning; samt Kongl. Maj:t öfver berörda betänkande och förslag
inhemtat Rikets Ständers yttrande, förklarade Rikets Ständer i skrifvelse
den 26 October 1860, att de, vid öfvervägande och granskning af komiténs
förslag, icke funnit anledning vara för hand att till detsamma, så vidt
dermed afsåges gästgifveriskjutsens skiljande från jordbruket, för närvarande
lemna bifall, hvaremot Rikets Ständer, i ändamål att postförings -

123

skyldigheten måtte varda från jordbruket skiljd, anvisade särskilda medel
för bestridande af den ökade kostnad, som genom postskjutslegans förhöjning
kunde komma att föranledas, med förklarande tillika, att de besparingar,
som å detta anslag kunde uppkomma, finge användas till ordnande
å postvägar af gemensam befordran för post och resande.

Vid pröfning af åtskilliga under Riksdagen 1862—1863 gjorda framställningar
rörande skjutsningsbesvärets ordnande uppförde Rikets Ständer
å riksstatens sjette hufvudtitel ett årligt reservationsanslag, stort etthundra
tusen riksdaler, att af Kongl. Maj:t användas till lättnad för skjutsningstungan
i de fall, der densamma genom entreprenad bestrides och
befinnes särdeles tryckande. Då emellertid det med berörda anslag afsedda
ändamål, att befrämja entreprenaders inrättande, icke syntes kunna vinnas
allenast genom en skjutslagen beredd utsigt att möjligen ifrågakomma
till delaktighet i berörda medel, likasom dessa medel antagligen skulle
blifva utan nytta uppoffrade med mindre i sammanhang dermed jemväl
vidtoges sådana åtgärder, som i öfrigt kunde till lättnad i skjutsningstungan
föi anleda, samt Rikets Ständer föreställde sig det möjligheten att
vid utomordentliga fall erhålla rättighet att uppbära en förhöjd skjutslega,
utöfver den då gällande, vore ett af de verksammare medlen till åstadkommande
af entreprenader, anhöllo Rikets Ständer, i skrifvelse den 30
November 1863, att åtgärder matte vidtagas för inrättande af entreprenader,
så vidt^ görligt funnes, å alla gästgifvaregårdar i riket, dervid, då
sådant af förhållandena påkallades och entreprenader icke kunde på annat
sätt åvägabringas, en lega af högst en riksdaler 50 öre per mil i stad
och en riksdaler 20 öre per mil å landet finge uppbäras, samt att Kongl.
Maj:t. måtte härom meddela de föreskrifter, hvilka så väl för de skjutsskyldiges
säkerhet, som för de resandes beqvämlighet kunde erfordras;
hvarjemte Rikets Ständer med afseende derå, dels att, såsom följd af de
genom kanalers och jernvägars samt andra farleders öppnande på senare
tider ofta förändrade förhållanden uti kommunikationsväsendet, fall ofta
nog kunde komma att inträffa, der jemväl en till ofvanberörda belopp
stegrad skjutslega måste visa sig otillräcklig att genom entreprenad bereda
en måhända af behofvet högt påkallad skjutsningsanstalt, dels ock att af
nämnda anledningar skjutsstationer kunde blifva behöfliga å sådan ort,
der några skjutsningsskyldiga hemman ej finnas disponibla till förpligtande
att den erforderliga kommunikationen ombesörja, anhöllo att, för så beskaffade
fall och då ny skjutsinrättning icke kunde åstadkommas utan
de gamla skjutslagens ytterligare betungande, vederbörande Länsstyrelser
måtte bemyndigas att bereda skjutsinrättning på det sätt, att skjutsningsskyldigheten
efter entreprenadauktion öfverlemnades till den, som erbjöde
sig att för minsta lega per mil befordra resande, med skyldighet för den

124

resande att, utan afseende å den allmänt gällande skjutslega^ betala för
hvarje mil det belopp, för hvilket entreprenören vid auktionen åtagit sig
att skjutsen bestrida.

Efter det Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium, sedan samtliga
Länsstyrelserne blifvit hörde, med i anledning af denna Rikets Ständers
framställning infordradt utlåtande inkommit, blefvo genom Kongl. Brefvet
den 24 Januari 1865 föreskrifter meddelade angående de grunder, hvilka
skulle lända till efterrättelse för vinnande af understöd från det af Rikets
Ständer till skjutsningstungans underlättande anvisade reservationsanslag,
dervid stadgades, att godtgörelse af samma anslag skulle tillgodokomma
skjutslagen endast vid de gästgifvaregårdar, der skjutsning^ bestrides
genom entreprenad, samt bidragen till entreprenören utgå å landet med
mer än sexton riksdaler på helt förmedladt mantal och i stad med mer
än tjugofyra riksdaler för hvarje fullt hundratal invånare, efter helt ar
räknadt, hvilken bestämmelse dock numera genom den 2 Juni 1876 meddeladt
nådigt beslut i så måtto förändrats, att för åtnjutande af godtgörelse
från ifrågavarande till skjutsningstungans lindrande anvisade anslag
bidragen från skjutslagen å landet skola öfverstiga tjugo kronor på helt
mantal och i stad trettio kronor för hvarje fullt hundratal invånare.

I öfverensstämmelse med Rikets Ständers derom gjorda^ anhållan bemyndigades
tillika Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, då behof af ny
skjutsinrättning å farväg, äfvensom vid jernvägs- eller kanalstation uppstode
och sådan inrättning icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens
ytterligare betungande, ordna dylik skjutsinrättning på det sätt,
att skjutsningsskyldigheten, efter entreprenadauktion, finge för högst två
års tid öfverlemnas till den, som erbjöde sig att för minsta lega, efter
mil räknadt, befordra resande och som för fullgörande af detta sitt åtagande
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvades fullt vederhäftig,
med förbindelse för den resande att, utan afseende på skjutslega^ högre
belopp än den för entreprenader i allmänhet gällande lega, samma belopp
till entreprenören erlägga, då skjuts vid sådan skjutsinrättning begagnas;
hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förklarades ega att vid de
gästgifvaregårdar, der entreprenad dittills icke kunnat avägabringas eller
tilländagått, men sådan, med afseende å tillfället till erhållande af statsbidrag,
när skjutslagen sjelfva ville tillskjuta skäligt belopp, af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ansåges kunna åstadkommas, eller framställning
från skjutslagen derom gjordes, låta anställa auktioner för entreprenads
införande, vid hvilka auktioner, likasom vid förnyande af redan befintliga
entreprenader, tiden för det kontrakt, som komme att uppgöras, borde,
med afvikelse från föreskriften i sjunde punkten af Kongl. Cirkuläret den
2 Augusti 1844, till minst två, högst fem år bestämmas.

125

I sammanhang med de sålunda fattade besluten och med anledning
af den utaf flera Länsstyrelser i deras öfver Riksdagens skrifvelse afgifna
underdåniga yttranden väckta fråga om rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, till underlättande af skjutsentreprenaders införande, i
sammanhang med beslut om dylik entreprenad äfven meddela föreskrift
om flyttning af skjutsstation, fann Kongl. Maj:t godt förklara, att, när
sådan flyttning befunnes kunna verkställas, utan att angränsande skjutslag
förnärmades genom betydligare utsträckning eller förkortning af deras
skjutshåll, och äfven resandes herbergerande och förplägning kunde å den
föreslagna nya stationen behörigen tillgodoses, samt flyttningen vore utförbar,
utan att de friheter, räntor eller andra dylika förmåner, som blifvit
förut varande gästgifverier i laga ordning tillerkände, från dem borttoges,
förflyttning finge ske för den tid, entreprenadkontraktet är gällande. &

Hvad åter angick Rikets Ständers underdåniga framställning derom,

att uppbärande af en förhöjd lega af en riksdaler 50 öre i stad och en

riksdaler 20 öre på landet måtte medgifvas, då sådant af förhållandena
nödvändigt påkallades och entreprenader icke kunde på annat sätt åvägabringas,
ansåg Kongl. Maj:t det vara af vigt att, innan den af Rikets

Ständer endast för utomordentliga fall föreslagna förhöjningen af skjuts lega0

vidtoges, dels någon erfarenhet inhemtades i hvad mån tillfället till
erhållande af bidrag från det anvisade statsanslaget kunde medverka till
entreprenaders mera allmänna införande, dels ock i sammanhang med en
dylik förhöjning, om den visade sig vara erforderlig, utväg söktes till en
jemnare fördelning och ett ändamålsenligare ordnande af skjutsningsbesväret
och dermed sammanhängande frågor, än under dåvarande förhållanden
kunde ske; och då ett af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län i sådant afseende framstäldt förslag, åsyftande skjutsens ordnande
länsvis, med ovilkorlig entreprenad vid alla stationer och lika bidrag
från alla skjutsskyldiga hemman inom hvarje län, syntes vara förtjent al1
närmare öfvervägande, anbefaldes Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
rikets samtliga län att öfver berörda förslag inhemta Landstingens yttranden
samt dermed, jemte eget utlåtande, till Kongl. Maj:t inkomma.

Lnär emellertid i de inkomna yttrandena anmärkningar emot ifrågavarande
förslag till skjutsväsendets ordnande framställdes utaf flertalet
både Landsting och Länsstyrelser, samt Rikets Ständer uti skrifvelse den
2 . Maj 1866, under förmälan, att Rikets Ständer fortfarande hyste den
åsigt, att jordbruket borde, så vidt med omständigheterna vore förenligt,
från utgörande af skjutsningsbesvär fritagas, samt att i Rikets Ständers
tanke inrättandet af skjutsentreprenader å alla skjutsstationer vore lämpligaste
sättet för vinnandet af detta mål, på grund häraf och då sådant
icke torde kunna vinnas endast genom en skjutslagen beredd utsigt att

126

erhålla understöd af de medel Rikets Ständer till skjutsbördans lindrande
anvisat, utan rättigheten att för utomordentliga fall erhålla en utöfver
dess nuvarande belopp förhöjd skjutslega otvifvelaktigt vore ett af de
verksammaste medlen för åstadkommande af entreprenader, hvarjemte en
sådan förhöjning skulle utgöra en uppmaning för de resande att oftare
än dittills begagna sig af den postdiligensfart, som redan vore inrättad
eller framdeles komme att inrättas, i underdånighet förnyat sin förut
gjorda framställning om entreprenadlegans förhöjande, äfvensom, för godtgörande
af de ersättningar, skjutslagen nödgades till entreprenaderne utgifva,
anvisat ett till 125,000 riksdaler förhöjdt årligt anslag, — behagade
Kongl. Maj:t, som vid ofvanberörda förhållande ansåg genomförandet af
det °väckta förslaget om skjutsningens ordnande genom ovilkorlig entreprenad
böra förfalla, genom kungörelse den 14 December 1866 förordna:

l:o att å alla skjutsställen i riket, nemligen der hvarest entreprenader
ej vore inrättade, så snart omständigheterna det medgåfve, samt å
de öfrige, der entreprenader redan funnes, i den mån derom ingångna
kontrakt tilländaginge, borde, så vidt öfverenskommelse derom kunde
träffas, genom vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande^ försorg
inrättas entreprenader med rättighet för entreprenör, att, der icke lägre
anbud vid auktion gjordes, uppbära skjutslega af högst en riksdaler 50
öre i stad och en riksdaler 20 öre på landet;

2:o att, der entreprenad icke skulle kunna emot åtnjutande allenast
af ofvannämnda högsta skjutslega åstadkommas, utan vederbörande skjutsla»-
nödgades för ändamålets vinnande lemna särskildt bidrag, skjutslagen
e^de att, enligt de genom Kongl. Brefvet den 24 Januari 1865 stadgade
orunder, af statsmedel, i mån af det anvisade anslagets tillräcklighet,
undfå ersättningsbidrag för hvad de till skjutsens bestridande på sådant

sätt nödgas utgifva; , , ,

3:o att, om vid auktion för ny skjutsentreprenads inrättande anbud
icke skulle erhållas å skjutsens öfvertagande emot rättighet att uppbära
den gällande högsta entreprenadskjutslegan, en riksdaler 20 öre i stad och
en riksdaler på landet, utrop skulle ske på sådant sätt, att denna lega
ytterligare höjdes med tio öre i hvarje utrop till högst en riksdaler 50
öre i stad och en riksdaler 20 öre på landet; vid hvilka auktioner för
öfrigt borde iakttagas hvad Kongl. Cirkuläret den 2 Augusti 1844 och Kongl.
Kungörelsen den 11 December 1857 i ämnet innehålla.

4:o att om bidrag af skjutslaget betingades såsom vilkor för entreprenads
öfvertagande och någon del bland de skjutsskyldige icke skulle
vilja med öfriga skjutslaget deruti deltaga, desse skjutsskyldige skulle
sjelfva bestrida den dem åliggande skjutsning i vanlig tur och derför åtnjuta
den i första punkten af berörda nådiga Kungörelse för gästgifveri-,

127

håll- och reservskjuts bestämda allmänna lega af en riksdaler i stad och
80 öre på landet, hvaremot skilnaden emellan denna lega och det högre
legobelopp, som vid skjutsstationen erlades, skulle för den af bemälde
skjutsskyldige utgjorda skjuts tillfalla entreprenören;

5:o att, i öfverensstämmelse med stadgandet i Kongl. Brefvet den 24
Januari 1865, de entreprenadkontrakt, som dädanefter uppgjordes, skulle
omfatta en tid af minst två, högst fem år;

. . och bemyndigades Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att fortfarande,
intilldess ° annorlunda kunde varda förordnadt, när behof af ny skjutsinrättning
å farväg, äfvensom vid jernvägs- eller kanalstation uppstode, och
sådan, inrättning icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens
ytterligare, betungande, ordna dylik skjutsinrättning på det sätt, att skrutsnmgsskyldigheten
efter entreprenadauktion för högst två års tid finge
öfverlemnas till den, som erbjöde sig att för minsta lega efter mil räknadt
befordra resande och som för fullgörande af detta sitt åtagande af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåges fullt vederhäftig, med förbindelse
för den .resande att betala den af entreprenören betingade lega, då
skjuts vid stationen begagnades.

Till. ytterligare befrämjande af entreprenader stadgades genom särskild
Förordning af samma dag, att föreskriften i 1 § 28 kapitlet Byggninga-Balken,
angående största afstånclet emellan gästgifvaregårdar, icke må utgöra hinder
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, der sådant för skjutsens
öfvertagande på entreprenad pröfvades nödigt, medgifva gästgifvaregårds
anläggande på något längre afstånd än två mil från annan gästgifvaregård.

Vid 1868 års riksmöte framställdes ånyo åtskilliga förslag till åtgärder
för. beredande af ökad lindring i gästgifveri-, håll- och reservskjutsen,
men Riksdagen ansåg dessa förslag, i afvaktan af resultaten af de meddelade
nya bestämmelserna angående skjutsentreprenaderna, hvilka resultat
först efter någon tid kunde tillförlitligen bedömas, icke böra till någon
åtgärd föranleda; hvaremot och då af de från Länsstyrelserna insända
uppgifter angående förhållandet med skjutsentreprenaderne inhemtades,
att i en del orter de skjutsningsskyldiges bidrag till entreprenaderna uppginge
till så höga belopp att de måste anses särdeles betungande, Riksdagen
beslöt att hos Kongl. Maj:t anhålla om en på noggranna undersökningar
grundad utredning af de förhållanden, som kunde anses betin o-a
de höga bidragen för entreprenadinrättningar å alla de ställen, der dessa
bidrag uppginge till anmärkningsvärdt höga belopp eller åtminstone der
de öfverstege femtio riksdaler på hvarje helt förmedladt mantal eller för
stad enahanda belopp för hvarje fullt hundratal af stadens invånare; men
då genom de utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i ämnet verkställda

128

undersökningar och meddelade upplyst!ingar om dithörande förhållanden
syntes framgå, att under en fortsatt tillämpning af de genom Kongl. kungörelsen
den 14 December 1866 gifna bestämmelser skjutslagens bidrag
till entreprenadernas uppehållande i allmänhet egde benägenhet att nedgå,
samt att de å vissa orter utgående, särdeles höga bidragen, i de fall nedsättning
deri ej kunde genom förändrade anordningar af myndigheterna
vinnas, vore beroende af lokala eller andra med näringslifvet å dessa orter
i samband stående förhållanden, de der icke kunde genom lagstiftningens
mellankomst förändras, hvartill lomme att, på sätt några Länsstyrelser
anmärkt, missförhållandena med afseende på entreprenadbidragen i sjelf va
verket icke vore så stora, som de höga bidragen för mantalet vid första
påseendet syntes gifva vid handen, fann Kongl. Maj:t enligt Dess den 18
Februari 1870 till Riksdagen aflåtna skrifvelse, sig icke böra föreslå någon
särskild lagstiftnings åtgärd i förevarande hänseende.

Vid Riksdagarne åren 1870, 1871, 1872, 1873 och 1874 väcktes äfven
förslag om förändrad reglering af skjutsväsendet i ändamål, att jorden
måtte från skjutsningsbesväret befrias, men dessa förslag föranledde icke,
hvad angår gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, annan åtgärd, än att
Riksdagen uti skrifvelse den 20 Maj 1874, under anförande, hurusom
skjutsningsbesvärets ordnande på sådan grund, att den resande komme
att betala skjutsens fulla värde, onekligen vore i regeln riktigt, men att,
enär tillämpningen af denna grundsats otvifvelaktigt skulle leda derhän,
att skjutslega!! å många orter komme att uppgå till så höga belopp, att
samfärdseln derigenom skulle helt och hållet förhindras, det allmännas
intresse syntes bjuda att fortfarande ett visst belopp bestämdes, utöfvei
hvilket skjutslegan ej finge gå, samt att, då afseende likväl borde fästas
derpå, att den betalning, som den skjutsande egde uppbära, i någon män
motsvarade skjutsens värde, den lindring, som genom en förhöjning åt
leo-an skulle de skjutsningsskyldige beredas, vore så mycket mera berättigad,
som den allmänna prisstegring, hvilken på senare tider egt rum,
förorsakat, att de gällande legobeloppen i allmänhet väsentligt understego
hvad skjutsen under nuvarande förhållanden kunde anses vara värd, i
underdånighet anhöll, att, med bibehållande af gällande bestämmelse!
rörande legan för gästgifveri-, håll- och reservskjuts, _ der skjutsningsbesväret
icke funnes stäldt på entreprenad, Kongl. Maj:t måtte förordna,
att legan för entreprenadskjuts så väl å landet, som från stad finge, der
den icke i följd af särskilda förhållanden vore eller blefve till högre belopp
bestämd, utgöras med högst en krona 60 öre milen för hvarje hast;
hvarjemte och då skjutslega^ förhöjning endast kunde vinna tillämpning
i den mån nya kontrakt om entreprenad komme att upprättas, Riksdagen,
på det att de skjutsskyldige i de orter, der skjutsningstungan vore mest

129

tryckande, kunde redan i den närmaste framtiden beredas någon lindring,
beviljade en förhöjning i det till lättnad i skjutsningstungan å riksstaten
uppförda anslag från 125,000 till 175,000 kronor; och har, med bifall till
Riksdagens sålunda gjorda framställning, det belopp, hvartill legan för
entreprenadskjuts högst må uppgå, blifvit genom Kong!. Kungörelsen den
18 September 1874 bestämdt till en krona 60 öre, så val för skjuts å
landet som för skjuts från stad.

Efter a,tt sålunda hafva redogjort för de åtgärder, hvilka tid efter
annan blifvit vidtagne i ändamål att tillvägabringa en på entreprenader
byggd reglering af skjutsväsendet i riket, öfvergå komiterade till granskning
så väl af de i Riksdagens förevarande underdåniga skrifvelse framställda
allmänna grunder till förändradt ordnande af skjutsväsendet, som
ock af de angående utgörandet af skjuts för resandes fortskaffande nu
gällande stadganden, äfvensom, i sammanhang dermed, till framställande
af de hufvudgrunder, hvilka i komiterades tanke vid skjutsväsendets ordnande
böra vinna tillämpning.

. r c^e Riksdagen framställda allmänna grunder har Riksdagen

i främsta rummet och såsom en hufvudregel framhållit, att den resande
skall för sitt fortskaffande erlägga verkliga värdet inom den ort, der han
färdas, af den tjenstbarhet, som den skjutsande genom fortskaffandet
honom lemnar.

Emot riktigheten af den sålunda uppställda hufvudregeln hafva komiterade,
då berörde regel betraktas såsom en allmän grundsats, icke funnit
något att erinra och det torde i sjelfva verket hafva varit förhållandet,
att skjutslegans belopp från början bestämts med beräkning, att den
skjutsande skulle för den lemnade prestationen erhålla fullt motsvarande
godtgörelse. Men, ehuru komiterade således erkänna giltigheten i och för
sig af berörde hufvudregel, hafva komiterade likväl ansett densamma icke
kunna vinna en ovilkorlig tillämpning. Vid den alltmera ökade beröring
emellan landets olika delar, som af en stigande kultur och utvidgad
näringsverksamhet betingas och framkallas, är det utan tvifvel af synnerlig
vigt, ^att samfärdseln må kunna utan större hinder och svårigheter
vidmakthållas; och i samma mån som lättade kommunikationer äro ett
oeftergifligt, vilkor likasom den kraftigaste häfstången för höjandet af denna
näringsverksamhet, af hvars blomstring statens inkomster och förmåga att
bära utgifter äro så väsentligen beroende, i samma mån måste det också

Skjutskomitéens Betänkande. 17

130

utgöra ett bland de angelägnaste föremålen för statens omsorger att underlätta
och befrämja en, så vidt möjligt, beqväm och obehindrad samfärdsel.
Det allmännas intresse torde derföre fordra, att skjutslega!] icke må
uppstegras till ett belopp, som verkar hämmande på denna samfärdsel,
hvilket otvifvelaktigt skulle blifva förhållandet, om skjutslegan bestämdes
så hög, att den allestädes komme att motsvara fulla värdet af den tjenstbarhet,
som den skjutsande genom fortskaffandet lemnar. Svårigheter
möta äfven att finna rätta värdet af berörde tjenstbarhet, hvilset värde
dessutom, såsom väsentligen beroende af vexlingarne inom näringslifvet,
är underkastadt icke obetydliga förändringar. Derest skjutslegan skulle
bestämmas till ett skjutsens verkliga värde motsvarande belopp, torde ock
med skäl kunna befaras, att å de orter, der detta värde uppgår till högre
belopp, antingen icke någon person skall finnas benägen att åtaga sig
skjutsningens bestridande medelst entreprenad, af farhåga att den resande,
med förbigående af skjutsanstalten, söker bereda sig fortkomst genom
beting mot lägre betalning, åtminstone under de tider af året, då dragarne
icke af jordbrukets skötsel tagas i anspråk samt väglaget är gynsammare
och skjutsen följaktligen kan med större lätthet verkställas, eller
ock att, der någon finnes villig att öfvertaga skjutsningen, de entreprenadbidrag,
som till beredande af skydd mot möjliga förluster på rörelsen
betingas, komma att uppstegras till mycket höga belopp.

På grund häraf och med hänsigt jemväl dertill, att en hög skjutslega
skulle medföra väsentligen ökade utgifter för såväl den enskilde som statsverket
vid alla de mångfaldiga tillfällen, då ersättningar för resor i tjensteärenden
skola utgöras, hafva komiterade, utan att derföre erkänna någon
förbindelse för staten att genom skjutslegans fastställande till ett belopp,
som understiger verkliga värdet af skjutsen inom orten, bereda den resande
lindring i hans utgifter för färdandet, ansett det icke vara lämpligt eller
ens med statens eget intresse förenligt, att skjutslegan bestämmes att allestädes
utgöras med belopp, som fullt motsvarar det värde, hvartill ifrågavarande
tjenstbarhet må kunna inom de särskilda orterna uppskattas..

Vidkommande frågan af hvem och på hvad sätt beloppet af skjutslegan
må böra bestämmas, har Riksdagen, enär bestämmandet för hvarje
särskildt fall af detta belopp icke kunde öfverlemnas till en öfverenskommelse
emellan den resande och den, som skall fortskaffa honom, utan ett
annat sätt härför måste utfinnas, ansett anställandet af entreprenadauktioner
såsom den lättaste och enklaste utvägen, dervid dock tillika och
för att vinna säkerhet, det någon öfverdrift ej skulle kunna eg a rum, åt
Landstinget eller åt dem, som med den årliga markegångens sättande
hafva befattning, kunde uppdragas att för länet eller, der omständighe -

131

terna funnes sådant föranleda, för särskilda delar deraf fastställa ett belopp,
hvarutöfver legan ej finge vid entreprenadauktion stegras.

I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen sålunda yttrat, hafva komiterade
ansett att, på sätt redan nu eger ruin, på förhand bör finnas stadgadt
ett maximibelopp, utöfver hvilket vid auktion för skjutsningens upplåtande
på entreprenad legan ej må stegras, äfvensom att, i olikhet med
hvad nu är förhållandet, detta maximum af entreprenadlega må, med hänsigt
till skiljaktiga lokala förhållanden inom de särskilda delarne af riket,
kunna bestämmas till olika belopp ej blott inom olika län, utan jemväl
inom olika delar af samma län.

Hvad åter angår förslaget att åt Landstingen eller markegångsdeputerade
öfverlemna bestämmandet af legans maximibelopp, så enär0 det af
flere skäl måste anses önskvärdt, att skjutslegan inom de särskilda delarne
af riket, så vidt lämpligen ske kan, fastställes att utgå med något så när
lika belopp, men, derest rättigheten att fastställa detta maximibelopp skulle
tillkomma Landstingen eller markegångsdeputerade, med sannolikhet kan
motses, enligt hvad de från Landstingen i fråga om skjutslegan inhemtade
yttranden gifva vid handen, att berörda belopp komme att blifva mycket
omvexlande, hvaremot, om fastställandet af legans maximibelopp, i öfverensstämmelse
med hvad hittills egt rum och med tillämpning af den i
lagstiftningen antagna allmänna grundsats, att frågor om nya eller förhöjda
afgifter å den allmänna rörelsen skola underställas Kongl. Maj:ts
nådiga _ pröfning, komme att fortfarande åt Kongl. Maj:t förbehållas, den
väsentliga fördel äfven skulle vinnas, att i följd af den allmänna öfverblick
öfver förhållandena inom landets alla delar, som hos Regeringen
förefinnes, men Landstingen hvar för sig icke kunna ega, bestämmandet
af skjutslega^ maximibelopp för de särskilda orterna "kan mera lämpas
efter förhållandena i allmänhet och detta belopp sålunda blifva hufvudsakligen
lika inom alla de orter, der de lokala förhållandena icke påkalla
någon olikhet härutinnan; — då vidare, enligt det förslag komiterade
ansett sig böra framställa i fråga om statens och länens deltagande i utgörande
af entreprenadbidragen, staten skulle under vissa förhållanden komma
att i dessa bidrag deltaga med en högre andel än länen, och då med
detta förslag närmast öfverensstämmer, att stadgandet af maximibeloppet
för den betalning, som för skjutsningen bör af den resande erläggas, äfven
bör tillhöra Regeringsmakten, hafva komiterade funnit fastställandet af
entreprenadlegans maximibelopp inom hvarje län böra ankomma på Kongl.
Maj:t, dock att, till ledning för Kongl. Maj:ts beslut i ämnet, förslag och utlåtande
af Landstingen och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra förut afgifvas.

Vidare har Riksdagen antagit, att i följd af det utaf densamma föreslagna
sätt för skjutslega^ bestämmande och sedan de nya förhållanden

som antagligen med denna genomgripande förändring af skjutsväsendet
komme att uppstå, vunnit tillräcklig stadga för att tillåta nödiga beräkningar,
entreprenörer, villige att endast mot erhållande af den sålunda
bestämda ersättningen ombestyra de resandes fortkomst, icke skulle uteblifva,
åtminstone ej i de orter, der skjutsningen någorlunda jemnt anlitas
och förty beräkningarne kunna med större grad af visshet göras samt att
alltså i framtiden samfärdselns upprätthållande medelst skjuts skulle helt
och hållet ankomma på den enskilda företagsamheten.

I detta afseende hafva komiterade ansett sig böra fästa uppmärksamheten
derpå, hurusom den inom vårt land hittills vunna erfarenhet ådagalagt,
att de tid efter annan vidtagna förhöjningar i skjutslegan icke i allmänhet
bidragit till framkallande af en lifiigare täflan i fråga om skjutsentreprenaders
öfvertagande. Redan i de utlåtanden, som år 1864 af
Länsstyrelserna afgåfvos med anledning af Riksdagens uti underdånig
skrifvelse den 2 December 1863 gjorda framställning om skjutsningsbesvärets
ordnande och i sammanhang dermed om skjutslega^ höjande, vitsordades
utaf flera Länsstyrelser, att den år 1857 vidtagna förhöjningen
af skjutslegan ingalunda befrämjat, utan fastmera motverkat entreprenaders
inrättande, såsom skäl hvartill anfördes, att en stegring af legan föranledt
dels till inställande af icke alldeles nödvändiga resor, och dels till
ett allmännare begagnande af egna eller genom beting anskaffade hästar,
hvarigenom åter de entreprenörer, som förskaffat sig hästar till skjutsningens
bestridande, men för desamma saknade tillräcklig sysselsättning,
utan att likväl kunna använda dem för annat ändamål, enär de måste
vara till hands i händelse skjutsning ifrågakomme, tillskyndats förluster,
så att missnöje med entreprenaden uppstått och förhindrat dess förnyande.
Att ensamt stadgandet af en hög lega, eller möjligheten att erhålla en
sådan, visat sig i de flesta fall icke innefatta något kraftigare medel till
framkallande af den enskilda företagsamheten, framgår äfven af det förhållande,
att, ehuru genom Kongl. Cirkulärbrefvet af den 24 Januari 1865
medgifvits, att under vissa förhållanden skjutsinrättning Ange ordnas på
det sätt, att skjutsningsskyldigheten, efter föregången entreprenadauktion,
må för högst två års tid öfverlemnas till den, som erbjuder sig att för
minsta lega efter mil räknadt, äfven om denna lega är högre, än den för
entreprenader i allmänhet gällande, befordra resande och för fullgörande
af detta sitt åtagande pröfvas lämplig och vederhäftig, allenast ett ringare
antal sådana skjutsanstalter, för närvarande blott 29, kunnat åvägabringas.
Komiterade torde derför icke sakna berättigande att uttala tvifvel derom,
att en mot skjutsens verkliga värde fullt svarande eller i närmaste enlighet
dermed bestämd lega skall mera än hittills, åtminstone icke i den
närmaste framtiden, förmå att inleda den enskilda företagsamheten på den

133

utväg till förvärf som de vägfarandes befordring medelst skjuts erbjuder.

eremot föreställa sig komiterade, att det må kunna med sannolikhet
antagas, att på de orter, der ett väsentligare missförhållande eger rum
emellan skjutsens värde och den nu gällande skjutslega^ en förhöjning
åt denna lega till skäligt belopp skall verka till minskning i anspråken
pa entreprenadbidrag och såmedelst en nedsättning i de nuvarande hö°-a
beloppen åt dessa bidrag vinnas. Likaledes hafva komiterade, i öfverensstämmelse
med den af Riksdagen uttalade åsigt, trott det kunna med skäl
antagas att beredandet af större lättnad i skjutsstationers förflyttning skulle
i ej ringa män bidraga till framkallande af en ökad benägenhet att gorå
bestyret med de resandes fortskaffande till föremål för den enskilda företagsamheten.

Uti det underdåniga betänkande och förslag angående skjutsningbesvärets
ordnande, som den 31 Augusti 1859 afgafs af de till detta
ärendes utredning då i nåder förordnade komiterade, anmärktes, hurusom
ett hinder för tillvägabringande af skjutsentreprenader och för ett ändamålsenligt
ordnande af skjutsstationernas läge förefunnes äfven deruti att
å landet gästgifveribestyret hölles fästadt vid vissa hemman; — att erfarenheten
ådagalagt, att skjutsentreprenadanbud endast undantagsvis kunnat
göras af andre än gästgifvare, emedan desse vanligen voro egare af de vid
gästgifvaregårdarne befintliga byggnader och vägrade upplåtande deraf
till andra för att sjelfve kunna tilltvinga sig fördelaktiga entreprenadvi
k°r; — samt att, äfven om en entreprenör kunde tillförsäkras nödigt
utrymme för hästar och formän vid gästgifvaregården, skjutsentreprenads
otvertagande af person, som ej hade bostad på stället, i allt fall vore
forenadt med så stora olägenheter, att utsigterna för vinnande af det afsedda
_ ändamålet vore ganska ringa, hvaremot, om gästgifverihållningen
finge i sammanhang med skjutsning^! åt entreprenör upplåtas och det
medgafves, att gästgifveriet finge till annat ställe förflyttas, när sådant
kunde ske utan att afstånden till närmaste gästgifvaregårdar blefve obehörigt
långa, en lifligare täflan ofelbart skulle vid entreprenadauktionerna
uppstå och förmånligare anbud erhållas.

, DMedan f?eref!ter’ 1 sammanhang med afgifvande af utlåtande i anledning
af Rikets Ständers den 2 December 1863 aflåtna skrifvelse i fråga om
skjutsmngsbesvärets ordnande, åtskilliga Länsstyrelser föreslao-it att till
skjutsentreprenaders befrämjande, stationerna måtte få till annat ställe
förflyttas samt att entreprenören af skjutsen jemväl finge öfvertao-a de
vägfarandes herbergerande och förplägning, dock utan rätt till bränvinsutskänkning
i händelse sådan vore med gästgifveriet förenad, hvilken rätt
borde under tiden hvila, hvaremot gästgifvarne, under förbindelse för dem
att, när entreprenaden upphörde, åter öfvertaga gästgifverihållningen, borde

134

under entreprenadtiden fortfarande vara i åtnjutande af öfriga med gästgifveriet
förenade förmåner, samt ett hufvudsakligen lika beskaffadt förslag
jemväl framställts af Norrbottens läns år 1863 församlade Landsting,
som förmälde sig anse en bestämmelse af sådan syftning skola komma
att bereda de skjutsningsskyldige väsentliga fördelar genom minskning i
entreprenadbidragen, förklarade Kongl. Maj:t under den 24 Januari 1865,
på sätt redan blifvit omförmäldt, att flyttning af skjutsstation för den tid,
entreprenadkontraktet omfattade, finge ske, när sådant kunde verkställas,
utan att angränsande skjutslag förnärmades genom betydligare utsträckning
eller förkortning af deras skjutshåll samt äfven resandes herbergerande
och förplägning kunde å den föreslagna nya stationen behörigen tillgodoses
och flyttningen vore utförbar, utan att de friheter, räntor eller andra
dylika förmåner, som blifvit förut varande gästgifverier i laga ordning
tillerkände, från dem borttoges.

Den sålunda medgifna rättigheten att för entreprenadtiden flytta skjutsstationer
har likväl icke vunnit någon allmännare tillämpning, enär,jemlikt
hvad de från Länsstyrelserna meddelade upplysningar angående skjutsentreprenaderna
innefatta, sådan flyttning egt rum endast vid 2 entreprenader
inom Upsala län, 4 inom Östergötlands, 2 inom Kronobergs, 1
inom Kalmar, 1 inom Elfsborgs, 2 inom Vermlands, 1 inom Örebro, 7
inom Vestmanlands, 2 inom Kopparbergs, 1 inom Gefleborgs, 7 inom VesterNorrlands
och 5 inom Norrbottens län. Orsaken dertill att flyttning af
skjutsstationer endast i så ringa utsträckning förekommit, hafva komiterade
ansett vara att söka deruti, att sådan förflyttning icke fått ske, utan att
äfven resandes herbergerande och förplägning kunnat å de nya stationerna
behörigen tillgodoses. Till undanrödjande af detta hinder torde sålunda
böra vidtagas någon anordning, hvarigenom vid skjutsningens upplåtande
på entreprenad denna må kunna till annat ställe förläggas, utan att förbindelse
att besörja gästgifverihållningen i sammanhang dermed ovilkorligen
må böra entreprenören tillkomma.

I sådant afseende hafva komiterade förestält sig, att det skulle vara
ändamålsenligt att indela gästgifverierna å landet i två särskilda kategorier
eller klasser, af hvilka den ena klassen skulle utgöras af fullständiga gästgifverier,
förlagda på lämpliga afstånd från hvarandra, med skyldighet
både att tillhandahålla hästar för de resandes fortkomst samt att herbergera
och förpläga resande, hvaremot den andra klassens gästgifverier icke
skulle ega någon skyldighet att emottaga och förpläga resande, utan allenast
besörja skjutsning och således vara blott skjutsstationer eller ombytesställen.
Genom att sålunda vid allenast ett färre antal gästgifverier inom
hvarje län bibehålla den alla nu åliggande skyldigheten att herbergera
och .förpläga resande, hvilken skyldighet i allmänhet synes böra qvarstå

135

endast vid sådana gästgifvaregårdar, som äro belägna utmed de mera
befarna vägarne eller vid de egentliga hufvudvägarne för rörelsen, skulle
icke oväsentliga fördelar vinnas, så väl för gästgifvarne, hvilka då kunde
af gästgifverihållningen påräkna en mera säker inkomst, som äfven för
de resande, hvilkas anspråk på mera tillfredsställande anordningar för
deras herbergerande och förplägning, än som nu i allmänhet vid gästgifvaregårdarne
förefinnas, då kunde bättre tillgodoses. Vidare skulle, med
hänsigt till skjutsningens upplåtande på entreprenad och skjutsstationers
förflyttning till annan gård eller lägenhet för den tid, entreprenaden omfattar,
den fördel vinnas, att fältet för täflan vidgades i alla de fall, då
fråga vore om upplåtande af skjutsningen vid sådana gästgifverier, hvilka
icke vore med gästgifverihållning förenade, der den täflande således
icke behöfde vara försedd med andra lägenheter, än som för sjelfva skjutsningen
kunde erfordras. Af de uppgifter, komiterade från Länsstyrelserna
erhållit angående antalet af de skjutsentreprenader, som afslutats med
andre . personer än gästgifvare, ehuru skjutsningen fortfarande vid sjelfva
gästgifvaregården af entreprenören besörjes, visar sig att detta antal år
1875 uppgick till 277, och med all sannolikhet kan antagas att flere af
dessa entreprenörer skulle hafva velat förlägga skjutsningen till den gård
eller lägenhet, hvarest de sjelfve hade sin bostad, derest icke en sådan
flyttning af stationen varit förenad med förbindelse för dem att jemväl
emottaga resande samt besörja deras herbergerande och förplägning. Äfven
vid sådana gästgifverier, hvilka komme att bibehållas vid åliggandet att
jemte, skjutsningen besörja gästgifverihållningen, skulle otvifvelaktigt ett
medgifvande för entreprenören att kunna öfvertaga skjutsningen, utan att
i sammanhang .dermed behöfva åtaga sig gästgifverihållningen, bidraga att
framkalla lindrigare entreprenadvilkor, helst det måste ligga i gästgifvarens
intresse att skjutsningen icke flyttas från gästgifvaregården, hvarföre ock
vid sådana gästgifverier skjutsningen antagligen i de flesta fall komme att
af honom på entreprenad öfvertagas.

Inom. flera län finnas gästgifverier, hvarest skjutsningen nu mera är
mycket ringa, hvilka gästgifverier således torde utan olägenhet kunna
antingen helt och hållet indragas eller till skjutsstationer inskränkas. Likaledes.
finnas på åtskilliga orter, såsom t. ex. å Gotland, ett större antal
gästgifverier, än behofvet kräfver, belägna på kortare afstånd från hvarandra,
hvilken omständighet äfven bidragit dertill, att entreprenader alldeles
icke kunnat åstadkommas, eller ock att entreprenörerne, hvilka af skjutsningen
å de korta skjutshållen icke kunnat påräkna en tillfredsställande
inkomst, betingat sig särskilda tillskott af skjutslagen.

Med hänsigt till alla dessa förhållanden hafva komiterade ansett en
reglering af de nu ä landet varande gästgifverierna böra vidtagas, dervid

136

ej mindre de gästgifverier, hvarest skjutsning endast i ringa man förekommer
och hvilka icke åt särskilda orsaker — såsom t. ex. för fortskaffande
af embets- och tjensteman, när de i tjensteärenden färdas — må
finnas fortfarande vara behöfiiga, än äfven sådana, hvilka äro på kortare
afstånd från hvarandra belägna, böra indragas, samt af de återstående bestämmas
hvilka skola såsom gästgifverier bibehållas, med skyldighet att,
jemte utgörande af skjuts, lemna resande herberge och förplägning, äfvensom
hvilka skola vara skjutsstationer med skyldighet att endast tillhandahålla
skjuts för resandes fortskaffande, men utan åliggande att besörja
deras herbergerande och förplägning.

Efter det denna reglering egt rum, samt för hvarje gästgifveri och
skjutsstation af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämts antalet af de
hästar, som för hvarje dygn skola af entreprenören tillhandahållas, de olika
tider inom hvilka, efter anfordran, detta antal bör för skjutsens utgörande
vid gästgifveriet eller stationen inställas, antalet och beskaffenheten af de
åkdon samt, der båtskjuts eger rum, de farkoster med hvilka entreprenören
bör vara försedd, skulle auktioner för skjutsens upplåtande på entreprenad
efter behörigt kungörande anställas, med iakttagande att auktionerna,
så vidt ske kan, förrättas samtidigt för två eller flere angränsande
gästgifverier eller stationer, vid hvilka auktioner det skulle stå vederbörande
öppet att afgifva anbud å öfvertagande ej mindre af skjutsningen,
med rättighet att antingen besörja densamma från gästgifveriet eller stationen,
eller ock att anmäla annan lämpligt belägen gård eller lägenhet
till station för skjutsens tillhandahållande, än äfven, då fråga är om upplåtande
af skjutsningen vid gästgifveri, af den dermed förenade gästgifverihållning.

Med frågan om beredande af större lättnad i afseende på skjutsstationernas
förflyttning sammanhänger äfven frågan om rättigheten för gästgifvare
att, när antingen skjutsningen ensamt eller ock både skjutsningen
och gästgifverihållningen på grund af ingånget entreprenadaftal till annat
ställe förflyttas, under tiden fortfarande bibehålla de med gästgifveriet
förenade förmåner.

Enligt gällande föreskrifter utgöras ofvanberörda förmåner dels af
sådana, som äro fastade vid sjelfva hemmanet, såsom frihet från rotering,
hvilken frihet tillkommer allenast sådana äldre gästgifverier, som redan
år 1734 deraf voro i besittning; frihet från utgörande af skjutsfärdspenningar,
inqvartering, håll- och reserv- samt kronoskjuts; anslag i räntor
eller kontanta penningar, s. k. gästgifvarelön; äfvensom, på några ställen,
af gästgifverierna tillslagna beteshagar; dels ock af sådana mera personliga,
hvilka äro gästgifvarne tillförsäkrade i och för utöfvandet af sjelfva
gästgifverihållningen, såsom rättigheten att utskänka bränvin, samt att

137

försälja vin och Öl, hvilken förutnämnda rättighet för närvarande qvarstår
vid tillsammans 191 gästgifverier i hela riket, nemligen vid 6 i Stockholms,
4. i Upsala, 4 i Södermanlands, 10 i Östergötlands, 10 i Jönköpings,
9 i Kronobergs, 4 i Kalmar, 2 i Gotlands, 14 i Blekinge, 28 i Kristianstads,
25 i Malmöhus, 15 i Hallands, 8 i Göteborgs och Bohus, 21 i
Elfsborgs, 4 i Skaraborgs, 1 i Vermlands, 5 i Örebro, 2 i Vestmanlands,
13 i Kopparbergs, 2 i Gefleborgs, 1 i Vesterbottens och 3 i Norrbottens
län.

Då, hvad angår förstnämnda förmåner, hvilka vid hemmanens öfverlåtande
till annan person tagits i beräkning, berörda förmåner icke lära
kunna ett gästgifverihemman beröfvas, derest ej vid i vederbörlig ordning
anställd pröfning befinnes, att gästgifveriet icke vidare är för samfärdseln
inom orten behöfligt, så att den med hemmanet förenade gästgifverihållning
och skjutsskyldighet må kunna för framtiden upphöra att vara dervid
fästad, hvarföre äfven i Kongl. Brefvet den 24 Januari 1865 vid medgifvandet,
att skjutsstation hage i sammanhang med entreprenad till annat
ställe, förflyttas, fästats det förbehåll, att flyttningen är utförbar, utan att
de friheter, räntor eller andra dylika förmåner, som blifvit förut varande
gästgifverier i laga ordning tillerkända, från dem borttagas, hafva komiterade,
i öfverensstämmelse med hvad sålunda finnes stadgadt, ansett omförmälda
med de nu varande gästgifverierna förenade förmåner böra
fortfarande få af dessas egare eller innehafvare tillgodonjutas äfven i det
fall, att, vid anställd entreprenadauktion å den gästgifveriet åliggande
skjutsning, annan person skulle komma att öfvertaga antingen både skjutsning611
och gästgifverihållningen, eller endast den förra, dock under förbindelse
för bemälde egare eller innehafvare att, i händelse vid entreprenadtidens
. slut förnyarlt entreprenadaftal icke skulle kunna för den följande
perioden åvägabringas, åter öfvertaga de gästgifveriet i berörda
hänseende åliggande skyldigheter, på sätt före den tillfälliga flyttningen
egt rum.

Ett ytterligare skäl för att egare eller innehafvare af gästgifveri, från
hvilket, gästgifverihållningen blifvit i sammanhang med entreprenad af
skjutsningen till annat ställe förlagd, må under entreprenadtiden fortfarande
vara i åtnjutande af omförmälda med gästgifveriet förenade förmåner,
hafva komiterade ansett förefinnas deruti, att gästgifvaren under
tiden, måste vidmakthålla ett större antal byggnader, än som för gården
i öfrigt kan . vara behöfligt, samt gästgifvaren dessutom torde böra vara
beredd att, i händelse entreprenören brister i sin åtagna skyldighet att
gästgifverihållningen behörigen fullgöra, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
förordnande i utöfningen af gästgifverihållningen åter inträda.

Skjutakomitéens Betänkande. 18

138

Vidkommande derefter förmånen af rättighet att utskänka bränvin,
så enär denna rättighet, med hänsigt till det genom Kongl. Förordningen
den 15 Oktober 1875 meddelade stadgande, att endast den, som då Kongl.
Förordningen den 26 Augusti 1873 angående vilkoren för försäljning af
bränvin blef till efterlefnad gällande, var egare till ett med utskänkningsrätt
förenadt gästgifveri, och hans hustru, så länge någon af dem lefver
och gästgifverihållningen sjelf eller genom annan behörig person besörjer,
må samma rättighet tillgodonjuta, författningsenligt icke kan af entreprenören
utöfvas, lärer häraf följa, att, så länge gästgifverihållningen vid
gästgifveriet hvilar, berörde rätt äfven bör under tiden förblifva hvilande.

Beträffande åter förmånen att för gäster tillhandahålla vin och öl
eller maltdrycker i allmänhet, torde denna förmån böra gästgifverihållningen
åtfölja, så att då denna af annan person, jemte skjutsningen, för
entreprenadtiden öfvertages och till entreprenörens bostad förflyttas, entreprenören
jemväl må ega att utskänkning af vin och maltdrycker, dock
endast till vägfarande, utöfva, hvaremellertid en sådan försäljning å sjelfva
gästgifveriet under tiden icke skulle vara tillåten. Enahanda förmån torde
böra tillkomma entreprenör af skjutsningen vid sådant gästgifveri, som
blifvit till skjutsstation inskränkt, så framt stationen under entreprenadtiden
till annat ställe förflyttas. I det fall, att skjutsningen vid ett gästgifveri
varder af annan person än gästgifvaren på entreprenad öfvertagen
samt skjutsningen för entreprenadtiden till entreprenörens bostad förflyttas,
men gästgifverihållningen fortfarande förblifver vid gästgifveriet, torde
det böra ankomma på pröfning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
huruvida rättighet till utskänkning af vin och maltdrycker må entreprenören
för den tid, entreprenaden omfattar, medgifvas.

Men om äfven med skäl antagas må, att genom beredande af större
lättnad i möjligheten af skjutsstationers förflyttning åstadkommandet af
entreprenader skall i ökad mån befrämjas, lärer man dock icke, vid betraktande
af hvad erfarenheten härutinnan gifver vid handen, kunna pfverlemna
sig åt den förhoppning, att, åtminstone ännu på en längre tid och
innan befolkningen i flere delar af landet vunnit betydligare tillväxt, entreprenader
för personbefordringens besörjande skola i någon större utsträckning
kunna åvägabringas, utan att bidrag för kostnadernas betäckande
dervid af entreprenörerne betingas; och komiterade hafva derföre i
likhet med Riksdagen ansett, att för entreprenaders allmännare åstadkommande
särskilda tillskott fortfarande blifva erforderliga.

I afseende å sättet för bestämmande af dessa tillskotts belopp dela
komiterade Riksdagens åsigt, att den ersättning, som må böra entreprenören
tillkomma, skall i sammanhang med entreprenadauktionen utrönas,
och att således i de fall, der vid hållen auktion entreprenad icke kan

139

åstadkommas ensamt mot rättighet att af de resande uppbära den för
distriktet bestämda maximilega, utan bidrag derutöfver fordras för entreprenadens
öfvertagande, beloppet af detta bidrag skall vid auktionstillfället
uppgifvas, beräknadt i ett för allt för hvarje år af den tid entreprenaden
omfattar.

Vidkommande åter frågan om sättet för utgörande af entreprenadbidragen,
har Riksdagen ansett icke vara lämpligt att helt och hållet lägga
denna utgift på statsverket, enär saken möjligen derigenom skulle på en
eller annan ort komma att icke omfattas med det intresse, hvari man
skulle hafva att söka en motvigt mot ersättningsbeloppens obilliga stegrande,
hvaremot Riksdagen uti ett deltagande från länets eller Landstingets
sida i nämnda utgift trott sig finna ett särdeles tjenligt medel att
åstadkomma det för saken nödvändiga intresse; och har Riksdagen derföre
lagt väsentlig vigt derpå, att vid genomförandet af den föreslagna förändrade
regleringen af skjutsväsendet skulle såsom en hufvudsaklig bestämmelse
ingå, att entreprenadbidragen borde gemensamt af Landstinget och
Staten med halfva beloppet af hvardera utgöras.

Om man vid betraktandet af frågan angående samfärdseln inom landet
utgår från den synpunkt, att Staten eger ett allmänt intresse deruti, att
samfärdseln emellan landets särskilda delar upprätthålles och att derföre
anordningar i ändamål att bereda tillfälle för de vägfarandes obehindrade
fortkomst böra, der behofvet så kräfver, af Staten understödjas och befrämjas,
lärer häraf också följa, att de utgifter, hvilka för sådant ändamål
blifva nödvändiga, äfven böra af Staten ensamt bekostas och att således,
på sätt jemväl flere Landsting och Länsstyrelser i sina ofvananförda utlåtanden
i fråga satt, statsverket borde vidkännas alla de utgifter, hvilka
af skjutsväsendets ordnande medelst entreprenad, i ändamål att bereda
lindring i eller upphörande af den på jorden nu hvilande skjutsskyldigheten,
må kunna föranledas. Enär emellertid, om än Staten, betraktad
såsom en samfällighet, hvilken har till uppgift att befrämja sina medlemmars
ömsesidiga fördelar och välbefinnande icke allenast i andligt,
utan äfven i materielt hänseende, ostridigt måste anses ega ett så beskaffadt
allmänt intresse, hvarföre också Staten i jemnbredd med en stigande
civilisation underkastat sig allt mera ökade uppoffringar för kommunikationsväsendets
förbättrande och utveckling, skjutsväsendet, eller anstalterna
för resandes befordrande medelst skjuts, allt hittills i hufvudsaklig mån
utgjort en de särskilda orternas angelägenhet, hvilken inom dem ordnats
enligt i lag stadgade grunder, samt den förändrade reglering af berörda
allmänna besvär, som nu blifvit af Riksdagen i fråga satt, icke afser att
förvandla skjutsväsendet till en anstalt, hvars ordnande och uppehållande
uteslutande skulle genom Statens försorg och på dess bekostnad tillväga -

140

bringas, hafva komiterade icke kunnat biträda förslagen derom, att utgifterna
för skjutsentreprenadernas understödjande skulle helt och hållet läggas
på statsverket; och komiterade hafva så mycket mindre kunnat föreslå
en på sådan grund byggd reglering af skjutsväsendet, som Eders Kongl.
Maj:t såsom utgångspunkt för komiterades arbete föreskrifvit, att, der entreprenader
ej kunna tillvägabringas med mindre än att särskild afgift till
entreprenören varder erlagd, denna afgift bör till en del af Staten gäldas,
men återstoden drabba så väl den nu skjutsskyldiga jorden, som andra
beskattningsföremål. Vid uppgörandet af sitt förslag i ämnet hafva komiterade
derföre grundat detsamma derpå, att bidragen till skjutsentreprenaderna,
der sådana bidrag för ändamålets vinnande kunna erfordras,
skola af Staten och länen gemensamt utgöras.

Men, om länen skola vidkännas ett sådant deltagande i entreprenadbidragen,
lärer jemväl böra åt länen inrymmas ett väsentligare inflytande
på bestämmandet af de bidrag, som för skjutsentreprenaders åstadkommande
må vara nödvändiga samt pröfvas böra entreprenörerna tillgodokomma;
och då, för att åt länen bereda ett så beskaffadt inflytande, lämpligare
utväg icke torde gifvas, än att åt Landstingen, såsom representationer för
länen, öfverlemna bevakandet af länens rätt och fördel i detta hänseende,
hafva komiterade ansett Landstingen böra sättas i tillfälle att, hvar för
sitt område, yttra sig öfver de anbud, som under förbehåll om entreprenadbidrag
varda vid auktionerna afgifna, med rättighet för Landstingen
att besluta, huruvida de betingade bidragen mä beviljas eller icke.

Vidkommande frågan, huruvida skjutsentreprenad i städerna, i de fall
att bidrag för densammas öfvertagande betingas, äfven må böra blifva föremål
för Landstingens ompröfning, hafva komiterade tagit under öfvervägande,
om icke lämpligast vore att åt städerna sjelfva öfverlemna ordnandet af
denna angelägenhet, utan att Landstingen dermed skulle taga någon befattning,
så att städerna hvar för sig komme att besluta om och vidkännas
de bidrag, hvilka för ändamålet kunna erfordras; men då regleringen
af skjutsväsendet i riket ansetts böra ske under medverkan af Landstingen;
då Landstingen äro sammansatta af ombud från både städerna
och landet, i följd hvaraf städernas representanter inom Landstingen alltid
skulle komma att deltaga i pröfning och beslut rörande beviljande af
bidrag till skjutsentreprenaderna på landet; och då härtill kommer, att ett
icke obetydligt antal bland städerna har skjutsningen ordnad med understöd
af landet, så att i fråga om skjutsväsendet en gemensamhet emellan
städerna och landet redan förefinnes inom flera af rikets län, hafva komiterade
ansett ett särskiljande i detta afseende icke böra ega rum, utan
både städerna och landet inom hvarje särskildt landstingsområde böra, i
fråga om bestämmandet af bidrag till skjutsentreprenaderna derstädes och

141

utgörande af de härtill erforderliga afgifter, såsom en gemensamhet betraktas,
samt Landstingen följaktligen ega att jemväl taga under öfvervägande
och besluta rörande de entreprenadanbud, som afse skjutsningen
i de till Landstinget hörande städer, så framt bidrag dervid blifvit af entreprenörerne
betingade.

Hvad deremot angår de städer inom länen hvilka, såsom Göteborg,
Malmö och Norrköping, redan nu icke tillhöra Landsting eller framdeles,
efter det befolkningen uppnått stadgadt antal, komma att Landsting frånskiljas,
hafva koiniterade ansett bestämmandet af entreprenadbidragen
inom sådana större städer icke böra komma under Landstings pröfning
samt följaktligen sådana städer icke heller böra deltaga i de afgifter,
hvilka till skjutsentreprenaderna inom länet skola från detsamma utgöras.
Ordnandet af skjutsväsendet inom dessa städer skulle alltså blifva städernas
egen angelägenhet; dock att, då skjutsningen derstädes ordnats genom
entreprenad, staten torde böra äfven här deltaga i utgörandet af bidragen
till entreprenaden, då sådan derförutan icke kunnat åstadkommas.

För att sätta Landstingen i tillfälle att utöfva den pröfning af entreprenadanbuden,
som i ofvanberörde afseende ansetts böra dem tillkomma,
skulle protokollen vid de auktioner, der entreprenadanbud afgifvits med
anspråk på bidrag samt anmärkning emot anbudens godkännande i öfrigt
icke förekommit, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till vederbörande
Landsting öfverlemnas. Om, vid den hos Landstinget skeende pröfning
af berörde anbud, ett eller flera skulle befinnas vara för höga och på
grund deraf anses böra förkastas, skulle det åligga Landstinget att, i sammanhang
med beslut om anbuds förkastande, taga under öfvervägande,
huruvida för åvägabringande af entreprenad äfven vid den skjutsanstalt,
i afseende å hvilken anbudet förkastats, bidrag skäligen må härtill anvisas,
samt, i händelse sådant anses böra medgifvas, bestämma beloppet
af det bidrag, som för entreprenadtiden må entreprenören tillgodokomma.
På enahanda sätt skulle, i fråga om upplåtande af skjutsningen i stad,
som icke tillhör Landsting, auktionsprotokollet, så framt vid anbud om
entreprenadens öfvertagande fästats vilkor om bidrag och emot anbudets
antaglighet för öfrigt anmärkning icke förekommit, öfverlemnas till vederbörande
stadsfullmägtige, för pröfning huruvida det äskade bidraget må
beviljas. Efter hos vederbörande verkställd pröfning af de underställda
entreprenadanbuden skulle besluten, genast efter det de blifvit justerade,
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälas.

Enär likväl entreprenadbidragen icke skulle komma att ensamt af
länen utgöras, utan Staten jemväl skulle deltaga i gäldandet af dessa bidrag,
lära de af Landsting och stadsfullmägtige i ämnet fattade beslut, hvarigenom
entreprenadbidrag beviljats, böra, för att vinna bindande kraft,

142

jemväl af offentlig myndighet å statens vägnar godkännas; och då den i
sådant afseende erforderliga pröfning lämpligen synes kunna öfverlemnas
åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande såsom vårdare af både Statens rätt
och länets allmänna angelägenheter, hafva komiterade funnit sig böra föreslå,
att det må tillkomma Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att ingå i
pröfning af de anmälda besluten, dock utan rätt att i desamma vidtaga
någon ändring, utan böra besluten antingen oförändrade godkännas eller
ock ogillas, på sätt i afseende å landstingstingsbeslut i allmänhet finnes
stadgadt.

Med sannolikhet torde emellertid kunna emotses, att, åtminstone i
början af den nya regleringens tillämpning, ett eller annat med förbehåll
om entreprenadbidrag afgifvet anbud skall komma att såsom oantagligt
förkastas, äfvensom att det måhända icke lyckas att åstadkomma entreprenad
emot de lägre bidrag, som för sådant ändamål kunna varda af vederbörande
Landsting eller stadsfullmägtige beviljade; och komiterade
hafva derför tagit i öfvervägande, huru vid så beskaffade fall, äfvensom
när afgifvet anbud icke kunnat af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkännas,
bör förhållas. Då likväl komiterade hvarken af Riksdagens underdåniga
skrifvelse i ämnet eller af det komiterade lemnade nådiga uppdrag
funnit anledning att för sådana fall föreslå vidtagandet af särskilda åtgärder,
vare sig genom Statens eller Landstingens mellankomst, hafva komiterade
ansett annan utväg för dylika fall icke förefinnas, än att, tills vidare och
intilldess entreprenad kan varda åstadkommen, skjutsningen, i fråga om
stad, uppehälles af staden, samt, i fråga om skjutsanstalt å landet, af skjutslaget,
enligt den indelning, som redan eger rum eller kan i laga ordning
varda beslutad. Vissheten derom, att icke allenast utgörandet af denna
skyldighet må kunna för nu omförmälda fall utkräfvas, utan äfven att
staden eller skjutslaget ändock kommer att deltaga i erläggandet af de
afgifter, som för entreprenadbidragens gäldande böra från länet utgöras,
skall otvifvelaktigt för de skjutsskyldige innebära en kraftig maning att
söka på antagliga vilkor ordna entreprenader samt lemna en verksam
motvigt mot öfverdrifna anspråk. Erfarenheten från Jemtlands län, hvarest
skjutsningen, på sätt ofvan omförmälts, sedan mycket lång tid tillbaka
varit ordnad såsom en gemensam angelägenhet och der skjutsningen
inom hela länet är ställd på entreprenad, lemnar härom ett ojäfaktigt
vittnesbörd.

Hvad åter angår de möjligen förekommande fall, att icke något entreprenadanbud
erhålles, eller att något skjutslag, i anseende till skjutsningens
mindre tryckande beskaffenhet, skulle föredraga att tills vidare
bibehålla skjutsningsbestyret, synes det icke vara af något allmänt intresse
påkalladt att i sådana fall söka med uppoffring af allmänna medel hafva

143

hindren för inrättande af entreprenad, likasom det svårligen lärer kunna
eller ens böra förhindras att i inånga fall skjutsentreprenader till större
eller mindre del grundas på frivilliga aftal med närboende jordbrukare
om deltagande i skjutsningen.

Frågan om de grunder, enligt hvilka bidragen till skjutsentreprenaderna
i allmänhet böra utgå, sönderfaller i två särskilda delar, nemligen:

l:o frågan om den grund, som må böra bestämmas för statens och
länets eller landstingsområdets gemensamma deltagande i berörda bidrag,
samt

2:o frågan om den grund, enligt hvilken bidragen inom länen böra
på de skattskyldige derstädes fördelas och uttaxeras.

Beträffande först frågan om den grund, som för statens och länens
gemensamma deltagande i omförmälda bidrag må höra bestämmas, har
Riksdagen förklarat sig anse Staten och Landstinget böra härutinnan deltaga
med halfva beloppet hvardera. För att utröna, huru en tillämpning
af denna fördelningsgrund skulle utfalla, hafva komiterade, med ledning
af förhållandena år 1875, upprättat följande öfversigt, upptagande i jernnade
tal,

a) entreprenadbidragen i städerna och på landet;

b) summan af dessa entreprenadbidrag inom de särskilda länen, ordnade
i förhållande till bidragens belopp;

c) entreprenadbidragen, fördelade med den ena hälften på Staten och
den andra hälften på länet;

d) summan af den på hvarje län belöpande bevillning enligt Art. II.
Bevillningsstadgan, samt

e) förhållandet i procent emellan entreprenadbidragen och länets bevillning
enligt nämnda artikel i Bevillningsstadgan.

144

	Entreprenad- bidrag	Summa entre- prenad- bidrag.	Statens	Länets	Bevillning enligt Art.	Länsbi- dragen i förhål-
Län.	på lan-det.	i stä-derna.	hälft.	hälft.	II Bevill-nings-stadgan.	lande till bevill-ningen proc.
i Gotlands ......................................	Kr. 450	Kr. 650	Kr. 1,100	Kr. 550	Kr. 550	Kr. 30,900	1,78
Göteborgs och Bohus ......................	1,100	700	1,800	900	900	'') 84,000	1,07
Kronobergs ....................................	5,700	500	6,200	3,100	3,100	41,500	7,47
| Blekinge .....................................	3,700	3,600	7,300	3,650	3,650	69,100	5,28
Hallands ......................................	4,200	3,200	7,400	3,700	3,700	50,600	7,31
Elfsborgs .....................................	6,000	2,400	8,400	4,200	4,200	87,900	4,78
Södermanlands ...............................	8,200	1,200	9,400	4,700	4,700	71,500	6,57
Kalmar ........................................	6,600	3,100	9,700	4,850	4,850	87,000	5,58
| Upsala..........................................	9,200	2,600	11,800	5,900	5,900	76,900	7,6 7
| Jönköpings ....................................	12,600	5,300	17,900	8,950	8,950	75,800	10,80
1 Kristianstads .................................	15,800	4,000	19,800	9,900	9,900	83,700	11,83
! Stockholms ...................................	19,000	1,300	20,300	10,150	10,150	80,000	12,69
1 Skaraborgs ...................................	18,800	2,400	21,200	10,600	10,600	94,200	11,26
Vestmanlands .................................	22,000	3,000	25,000	12,500	12,500	76,000	16,44
j Malmöhus ....................................	21,600	11,600	33,200	16,600	16,600	2) 197,000	8,4 3
| Östergötlands .................................	22,200	13,000	35,200	17,600	17,600	3) 120,000	14,66
| Norrbottens ...................................	34,200	2,600	36,800	18,400	18,400	37,100	49,59
Vesterbottens .................................	46,100	1,200	47,300	23,650	23,650	41,800	56,81
Örebro .......................................	43,100	4,300	47,400	23,700	23,700	111,000	21,85
Vermlands ....................................	90,200	8,600	98,800	49,400	49,400	115,000	42,95
Kopparbergs .................................	96,300	2,800	99,100	49,550	49,550	124,300	39,86
Jemtlands ....................................	104,900	3,200	108,100	54,050	54,050	26,000	207,88
Gefleborgs ....................................	119,700	11,400	131,100	65,550	65,550	145,000	45,21
Vaster-Norrlands ............. ..............	147,200	14,200	161,400	80,700	80,700	138,700	58,18
Summa	858,850	106,850	965,700	482,850	! 482,850	| 2,065,000

1) Bevillningen för staden Göteborg — 265,574 kr. 7 öre är af dr agen.

2) D:o d:o Malmö = 78,300 » 44 » » d:o.

8) X):o d:o Norrköping = 68,063 » 16 » » d:o.

145

Af ofvanstående öfversigt framgår, att, med tillämpning af grundsatsen
om entreprenadbidragens fördelning till ena hälften på Staten och
den andra hälften på länet, utgifterna för i fråga varande ändamål, om
förhållandena under år 1875 läggas till grund för beräkningen, skulle inom
de olika länen blifva högst olika betungande. Under det exempelvis inom
Göteborgs och Bohus län de från länet utgående bidrag icke skulle uppgå
till högre belopp än till 1,07 procent af bevillningen enligt andra artikeln,
komme deremot de skattskyldige inom Vester-Norrlands län att få erlägga
ända till 58,18 procent af den på länet belöpande bevillning enligt nämnda
artikel, och för betäckande af bidragen inom Jemtlands län skulle erfordras
en uttaxering af icke mindre än 2 07,88 procent af bevillningen. Vid
jemförelse af förhållandena inom Örebro län, hvarest entreprenader äro
inrättade vid länets alla gästgifverier, och det angränsande Vermlands
län, hvarest skjutsningen vid flera af länets gästgifverier icke är stäld på
entreprenad, befinnes, att år 1875 bidragen till entreprenaderna inom sist
nämnda län uppgingo till 42,05 procent af den på länet belöpande bevillning
enligt andra artikeln, utgörande 115,000 kronor, men inom Örebro
län med en bevillningssumma af 111,000 kronor till allenast 21,35 procent
af samma bevillning, samt att sålunda de skattskyldige inom Vermlands
län, ehuru bevillningen blott med 4,000 kronor öfverstiger bevillningen
inom Örebro län, skulle komma att för i fråga varande ändamål få vidkännas
en dubbelt så stor utgift.

Den högst väsentliga skiljaktighet, som sålunda förefinnes emellan de
särskilda länens bidrag till skjutsentreprenaderna, är redan i och för sig
beaktansvärd, såsom utmärkande den stora ojemnhet, som i fråga om tungan
af skjutsningsbesväret emellan länen inbördes eger rum; men då den
förändring i lagstiftningen angående berörda allmänna besvär, som nu
blifvit i fråga stäld, afser att, till beredande af lindring för den skjutsskyldiga
jorden, stadga nya grunder för detsammas utgörande, så att
jemväl andra beskattningsföremål, hvilka någon skyldighet till deltagande
i berörda besvär eller kostnaden derför hittills icke ålegat, skulle komma
att bidraga till utgifterna för ifrågavarande ändamål, torde den anmärkta
skiljaktigheten kräfva ett så mycket sorgfälligare uppmärksammande, så
att billighetens rättmätiga fordringar härvid icke lemnas å sido, hvilket
dock, i komiterades tanke, skulle blifva förhållandet, om ofvanberörda af
Riksdagen framställda förslag i afseende på bidragens fördelning till hälften
hvardera emellan Staten och Landstingen eller, hvilket i förevarande
afseende vore detsamma, emellan Staten och länen, komme att vinna oinskränkt
tillämpning.

Då komiterade sålunda ansett länen icke böra, utan hänsyn till bidragens
större eller mindre belopp, tillförbindas att utgöra hälften af dessa

Skjutskomitéens Betänkande. 19

146

belopp, har en annan grund för länens deltagande i berörde bidrag måst
sökas. Utan tvifvel vore härvid den enklaste utvägen, att de på samtliga
länen belöpande andelarne af nämnda bidrag sammanräknades och fördelades
i förhållande till länens sammanlagda bevillning efter andra artikeln
Bevillningsstadgan, hvarigenom de skattskyldige inom hela riket skulle
komma att. i samma proportion deltaga i utgifterna för ifrågavarande allmänna
besvär; men då detta sätt att ordna saken icke skulle framkalla
det direkta intresse för skjutsentreprenaders åvägabringande med möjligen
minsta tillskott, som torde kunna påräknas blifva en följd deraf, att tillskottens
stegring eller minskning korame att inom hvarje län för sig verka
till motsvarande större eller mindre utgift, hafva komiterade ansett nyssberörde
utväg icke vara antaglig. För att likväl, så vidt ske kan, emellan
de särskilda länen utjemna tungan af utgifterna för entreprenadbidragen,
torde någon mera rättvis utväg icke stå att finna, än att utgifterna lämpas
efter hvarje läns förmåga att bära desamma, uttryckt genom den för länet
faststälda bevillning enligt andra artikeln Bevillningsstadgan, samt att
inom de län, der entreprenadbidragen, i förhållande till länets bevillning,
uppgå till betydligare belopp, Staten öfvertager en större andel af dessa
bidrag. Bestämmandet af den gräns, intill hvilken entreprenadbidragen
inom hvarje län eller, der län är i särskilda landstingsområden fördeladt,
inom hvarje sådant område må, med tillämpning af hälften-principen,
emellan Staten oah länet eller landstingsområdet fördelas, måste alltid
blifva i viss mån godtyckligt; men med fästadt afseende å förhållandena
under år 1875, hvilket år de af komiterade meddelade uppgifter och redogörelser
hufvudsakligen omfatta, hafva komiterade ansett denna gräns böra
sålunda bestämmas, att intill belopp, som motsvarar hälften af den
för län eller landstingsområde senast fastställda bevillning enligt andra
artikeln Bevillningsstadgan, bidragen skola af Staten och länet eller landstingsområdet
utgöras med lika andel hvardera, hvilken andel alltså komrne
att högst uppgå till ett mot en fjerdedel af bevillningen svarande
belopp.

Vidkommande de fall, då entreprenadbidragen sammanräknade uppgå
till så betydliga belopp, att de öfverstiga hälften af bevillningen enligt
andra artikeln Bevillningsstadgan, hvilket förhållande för närvarande eger
rum inom Norrbottens, Vesterbottens, Kopparbergs, Vermlands, Jemtlands,
Gefleborgs och Vester-Norrlands län, samt antagligen kommer att, äfven
om entreprenadbidragen till följd af skjutslegans förhöjning skulle nedgå,
i ett eller annat län, åtminstone inom Jemtlands län, der entreprenadbidragen
med flerdubbla belopp öfverstiga länets hela bevillningssumma,
ännu någon tid förblifva gällande, hafva komiterade funnit sig böra föreslå,
att i sådana fall de öfverskjutande beloppen må på det sätt emellan

147

Staten och länet fördelas, att två tredjedelar deraf erlägges af Staten och
en tredjedel af länet.

Hos komitén har visserligen kommit under öfverläggning, huruvida
icke gäldandet af berörda öfverskott lämpligen skulle kunna åläggas de
nu varande skjutslagen; men då, vid det redan anmärkta förhållande, att
entreprenadbidragen allenast inom ett färre antal län uppgå till så betydliga
belopp, att de öfverstiga hälften af bevillningen, skjutslagen endast
inom dessa län skulle, om en sådan föreskrift meddelades, komma att få
vidkännas utgift för ifrågavarande ändamål och sålunda fortfarande i större
mån af skjutsbesväret betungas, än skjutslagen inom andra län, der entreprenadbidragens
lägre belopp icke skulle påkalla något sådant deltagande
från skjutslagens sida, hafva komiterade med afseende härå och då dessutom
fördelningen på skjutslagen skulle vara förenad med väsentliga svårigheter,
ansett nämnda utväg icke vara antaglig. Att lägga gäldandet af
omförmälde Överskjutande andelar af entreprenadbidragen ensamt på Staten,
hafva komiterade icke heller ansett vara lämpligt, enär en sådan anordning
icke allenast skulle innefatta ett afvikande från den hufvudgrund, hvarpå
den nya regleringen af skjutsväsendet ansetts böra hvila, nemligen att
Staten och länen skola . gemensamt deltaga i alla för entreprenadernas
åstadkommande erforderliga bidrag, utan äfven leda dertill, att den motvigt
mot ersättningsbeloppens obilliga stegrande, man velat bereda derigenom,
. att länen med Staten deltaga i erläggandet af dessa ersättningar
skulle i vissa fall nära nog upphäfvas, såsom exempelvis förhållandet skulle
blifva i Jemtlands län, der Landstinget, i händelse länets bidrag icke i
något fall. kunde komma att öfverstiga en fjerdedel af bevillningen enligt
andra artikeln Bevillningsstadgan, hvilken fjerdedel år 1875 uppgick&i
jemnt tal till blott 6,500 kronor, under det att entreprenadbidragen för
länet uppgingo till 108,106 kronor 30 öre, icke vidare, efter det bidragen
uppgått till ett mot hälften af bevillningen svarande belopp, skulle ega
det kraftiga intresse för åstadkommande af inskränkning i nämnda bidrag,
som deltagandet i utgiften för desammas gäldande otvifvelaktigt är egnadt
att framkalla. ö

Äfven, med .iakttagande af den utaf komiterade föreslagna fördelningsgrund,
enligt hvilken länet endast med en tredjedel skulle deltaga i entreprenadbidragens
gäldande till den del dessa öfverstiga halfva bevillningen
för länet, skulle de skattskyldige inom Jemtlands län komma att för skjutsväsendets
uppehållande medelst entreprenad drabbas af en vida högre
utgift, än de skattskyldige inom något annat län, och det kunde derföre
synas, att komiterade bort för undanrödjande af sagda missförhållande
föreslå någon särskild åtgärd från det allmännas sida; men då, hvad angår
bevillningen efter andra artikeln Bevillningsstadgan inom Jemtlands län,

148

denna bevillning, som för jordbruksfastigheten i hela länet år 1875 uppgick
till allenast 6,276 kronor 54 öre, under det bevillningen för staden
Östersund uppgick till 7,689 kronor 39 öre, synes vara anmärkningsvärd!
låg, samt inom den närmaste framtiden och till stor del redan innan tillämpning
af den afsedda nya regleringen af skjutsväsendet kan komma att
inom länet ega rum en ny kommunikation medelst den under arbete varande
statsbanan genom länet erhålles, hvarigenom icke blott en högst
betydlig lättnad för trafiken derstädes och deraf betingad minskning i
skjutsningen vinnes, utan äfven texeringsvärdet å såväl jordbruksfastighet
som annan fastighet, samt verk och inrättningar måste komma att undergå
en väsentlig förändring, ledande till förhöjning af bevillningen, hafva, i
betraktande häraf och då dertill kommer, att vid flertalet af länets femtiosju
gästgifverier skjutslegan ännu utgår med blott 1 krona 20 öre,
komiterade funnit sig icke böra i fråga sätta eller föreslå någon särskild
åtgärd till underlättande af skjutsningsbesväret inom Jemtlands län.

För att utvisa huru, med tillämpning af de utaf komiterade föreslagna
fördelningsgrunder, förhållandet emellan Statens och länens andelar i entreprenadbidragen,
dessa beräknade sådana de under år 1875 utgått, skulle
utfalla, hafva komiterade upprättat å andra sidan stående tabell, upptagande
i jemna hundratal dels den för hvarje län fastställda bevillning
enligt andra artikeln Bevillningsstadgan, äfvensom fjerdedelen af denna
bevillning, dels summan af entreprenadbidragen inom hvarje län, samt
dessa bidrag fördelade på Staten och länet.

149

L ä n.	Summa bevillning enligt Art. II Bev.-st:n.	V4 af bevill- ningen.	Summa entrepre- nadbi- drag.	Statens hälft.	Länets hälft.	Statens andel i hvad som öfver-skjuter V4 af bevill-ningen.	Länets andel i hvad som öfver-skjuter V4 af bevill-ningen.	Summa Stats- bidrag.	Summa läns- bidrag.
Gotlands ...............	30,900	7,725	1,100	550	550	—	_	550	550
Göteborgs och Bohus	’) 84,000	21,000	1,800	900	900	—	—	900	900
Kronobergs ...........	41,500	10,375	6,200	3,100	3,100	—	—	3,100	3,100
Blekingo..............	69,100	17,275	7,300	3,650	3,650	—	-—	3,650	3,650
Hallands ...............	50,600	12,650	7,400	3,700	3,700	—	—	3,700	3,700
Elfsborgs...............	87,900	21,975	8,400	4,200	4,200	—	—	4,200	4,200
Södermanlands .......	71,500	17,875	9,400	4,700	4,700	—	-—-	4,700	4,700
Kalmar ................	87,000	21,750	9,700	4,850	4,850	—	—	4,850	4,850
Upsala ................	76,900	19,225	11,800	5,900	5,900	—	—	5,900	5,900
Jönköpings ...........	75,800	18,950	17,900	8,950	8,950	—	—	8,950	8,950
Kristianstads .........	83,700	20,925	19,800	9,900	9,900	—	—	9,900	9,900
Stockholms............	80,000	20,000	20,300	10,150	10,150	—	—	10,150	10,150
Skaraborgs ............	94,200	23,550	21,200	10,600	10,600	—	—	10,600	10,600
Vestmanlands .........	76,000	19,000	25,000	12,500	12,500	—	—	12,500	12,500
	2>\ 197 OOO	49 250	.9.9 200	IfifiOO	16 600			1£	ifi finn
Östergötlands.........	3) 120,000	30,000	35,200	17,600	17,600	—	—	17,600	17,600
Norrbottens ...........	37,100	9,275	36,800	9,275	9,275	12,167	6,083	21,442	15,358
Vesterbottens .........	41,800	10,450	47,300	10,450	10,450	17,600	8,800	28,050	19,250
Örebro .................	111,000	27,750	47,400	23,700	23,700	—	—	23,700	23,700
Kopparbergs ..........	124,300	31,075	99,100	31,075	31,075	24,633	12,317	55,708	43,392
Vermlands ............	115,000	28,750	98,800	28,750	28,750	27,534	13,766	56,284	42,516
Jemtlands .............	26,000	6,500	108,100	6,500	6,500	63,400	31,700	69,900	38,200
Gefleborgs ............	145,000	36,250	131,100	36,250	36,250	39,067	19,533	75,317	55,783
Vester-Norrlands.....	138,700	34,675	161,400	34,675	34,675	61,367	30,683	96,042	65,358
Summa	2,065,000	516,250	965,700	298,525	298,525	245,768	122,882	544,293	421,407

'') Bevillningen för staden Göteborg = 265,574 kr. 7 öre är afdragen. 965,700.

J) D:o » » Malmö = 78,300 » 44 » d:o

3) D:o » » Norrköping = 68,063 » 16 » d:o

150

Då ofvanstående tabell är grundad på förhållandena år 1875 samt
entreprenadbidragen under detta år voro särdeles höga, företrädesvis inom
de Norrländska och de bergsbruksidkande länen, hvilket förklaras deraf,
att entreprenaderna tillkommit under den period af innevarande årtionde,
då, i anseende till ovanligt gynsamma konjunkturer för idkande af sågverksrörelse
och bergsbruk, prisen å mans- och ökedagsverken voro synnerligen
högt uppjagade, är gifvet, att den på Staten belöpande andelen
af entreprenadbidragen måste utvisa ett ganska betydligt belopp. Men om
i betraktande tages, att under berörda år den genom Kongl. Kungörelsen
den 18 September 1874 stadgade förhöjda entreprenadlegan vunnit tillämpning
endast vid 600 af de inalles till 1,146 uppgående gästgifverier, vid
hvilka skjutsningen då var stäld på entreprenad, samt att, sedan maximum
af skjutslegan blifvit bestämdt med närmare hänsyn till de olika förhållandena
inom de särskilda delarne af riket, anspråken på entreprenadbidrag
antagligen komma att vid de auktioner, som med tillämpning af
berörda maximilega förrättas, väsentligen nedsättas, helst om, på sätt
komiterade hafva för afsigt att föreslå, lättnader beredas i afseende på
så väl antalet af de hästar, hvilka böra af entreprenör tillhandahållas,
som tiderna för deras inställande, torde äfven med all sannolikhet kunna
emotses, att Statens utgift för i fråga varande ändamål skall komma att
icke obetydligt understiga det belopp, som tabellen utvisar.

Att uppgöra en beräkning å den minskning i entreprenadbidrag, som
genom entreprenadlegans ytterligare förhöjning, der sådan synes vara af
förhållandena påkallad, må kunna föranledas, är visserligen förenadt med
icke ringa vansklighet, helst förhållandena i afseende å entreprenaderna
gestalta sig mycket olika inom olika län, men komiterade hafva det oaktadt
ansett sig böra företaga en sådan beräkning. Till grund för denna
beräkning hafva komiterade lagt förhållandena under år 1875, beträffande
så väl entreprenadbidragens belopp inom hvarje län som antalet af de i
skjuts utgångna hästar, hvarjemte komiterade antagit, att hvarje häst
varit för skjuts begagnad en och en half mil, hvilket miltal ungefär motsvarar
medelväglängden emellan samtliga gästgifverierna i riket, äfvensom
att den högre inkomst, som erhålles genom skjutsningens verkställande
emot en ytterligare förhöjd lega, skall verka till en motsvarande nedsättning
i entreprenadbidragens belopp. För beräknande af de belopp, hvartill
entreprenadlegan inom de särskilda orterna högst må böra bestämmas,
hafva komiterade fästat afseende ej mindre å hvad vederbörande Landsting
och Länsstyrelser härom yttrat och föreslagit, än äfven å förhållandena
rörande postskjutslegobeloppen inom de särskilda länen, hvarom uppgifter
för år 1875 finnas meddelade i den vid Kongl. General-Poststyrelsens
underdåniga statförslag för år 1877 fogade tablå, hvilken finnes intagen

151

bland bilagorna vid Kongl. Maj:ts förlidna år till Riksdagen aflåtna nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof. Emot entreprenadbidragen,
särdeles der de uppgå till högre belopp, har icke sällan förekommit
den anmärkning, att aftalen derom tillkommit i syfte att bereda
skjutslagen större anslag från de till skjutsningstungans underlättande af
Riksdagen anvisade medel, och för Länsstyrelserna möta ofta nog svårigheter
att med säkerhet bedöma, huruvida de utfästa bidragen i sjelfva
verket till entreprenörerne utgöras. Den omständigheten, att entreprenader
inom ett län icke kunnat afslutas utan att särskilda bidrag jemväl
af entreprenörerne betingats, torde derföre icke i och för sig få anses
innefatta vittnesbörd derom, att gällande lega icke står i behörigt förhållande
till värdet af skjutsprestationen inom orten.

Deremot hafva komiterade ansett de i omförmälda tablå meddelade
uppgifter förtjena så mycket större uppmärksamhet, som de angifva verkliga
förhållanden, de der otvifvelaktigt lemna den säkraste ledningen för
beräknande af den lega, hvilken bör såsom maximilega för skjutsentreprenader
bestämmas, om än legan för den ovissa och ojemnt utgående entreprenadskjutsen,
hvars behöriga utgörande kräfver ett större förlag af
hästar och åkdon, torde böra beräknas högre än legan för den på bestämda
tider återkommande, till inkomsten säkra postskjutsen.

Enligt hvad berörda uppgifter innefatta, utgick under år 1875 postskjutslegan
inom Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs
län för det vida öfvervägande antalet mil med belopp understigande
1 krona 60 öre; och då Landstingen inom dessa län icke ifrågasatt någon
förhöjning af entreprenadlegan samt, hvad angår Gotlands län, den af dervarande
Landsting gjorda, men af Länsstyrelsen icke biträdda hemställan
om entreprenadlegans förhöjning till 2 kronor milen desto mindre synes
ega fog, som skjutsentreprenader inom nämnda län kunnat på de flesta
ställen åstadkommas utan särskilda bidrag, samt postskjutslegan för 7,020
af 8,434 mil utgick med lägre belopp än 1 krona 60 öre, hafva komiterade
för ifrågavarande fem län ansett sig icke böra beräkna någon förhöjning
af entreprenadlegan och följaktligen äfven för samma län bibehållit
entreprenadbidragen vid deras nu varande belopp. För Blekinge
och Kronobergs län hafva väl både Landstingen och Länsstyrelserne ansett
skjutsens värde icke öfverstiga 1 krona 60 öre milen och entreprenadlegan
således icke böra derutöfver förhöjas; men då postskjutslegan utgick
inom förstnämnda län med 1 krona 60 öre och derutöfver för 6,662
af 14,370 mil samt inom Kronobergs län med likaledes 1 krona 60 och
derutöfver för 7,448 af 23,904 mil, hafva komiterade med hänsigt härtill
för dessa båda län, äfvensom för Jönköpings och Kalmar län, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af vederbörande derstädes afgifna ytt -

152

randen, beräknat entreprenadbidragen efter en lega af 1 krona 70
öre milen för hvarje häst. Inom Östergötlands län utgick postskjutslegan
för 28,512 af 33,321 mil med lägre belopp än 1 krona 60. öre,
hvarföre komiterade, oaktadt maximum för entreprenadlegan blifvit af
både Landstinget och Länsstyrelsen föreslaget till 1 krona 80 öre, ansett
detta maximum icke böra beräknas högre än till likaledes 1 krona
70 öre.

Beträffande Stockholms, Kristianstads och Vestmanlands län, halva
komiterade, i öfverensstämmelse med vederbörande Länsstyrelsers förslag,
ansett entreprenadlegan böra bestämmas till 1 krona 80 öre; och då förhållandena
i afseende å postskjutslegan inom Upsala, Malmöhus och Hallands
län, hvarest Landstingen ansett entreprenadlegan böra förhöjas till
2 kronor milen, icke gifva skälig anledning till en så stor förhöjning,
enär inom Upsala län postskjutslegan endast för 2,768 af 15,864 mil utgick
med 1 krona 80 öre och derutöfver, samt inom Malmöhus län endast
för 3,660 af 11,123 mil och inom Hallands län endast för 11,460 af
33,030 mil erlades högre sådan lega än 1 krona 80 öre, hafva komiterade
jemväl för dessa tre län beräknat entreprenadlegan till detta belopp. För
Örebro län hafva så väl Landstinget som Länsstyrelsen föreslagit bibehållandet
af det nu stadgade maximum för entreprenadlega, 1 krona 60 öre;
men då i afseende å detta län, hvarest skjutsningen vid alla gästgifverier
finnes på entreprenad upplåten mot rättighet för entreprenören att uppbära
den förhöjda legan, förekommer, att entreprenörerne betingat sig
högre bidrag än som förut utgått, samt att för öfver halfva antalet postförda
mil legan utgick med belopp öfverstigande 1 krona 70 öre, hafva
komiterade ansett entreprenadlegan för ifrågavarande län likaledes böra
antagas till 1 krona 80 öre.

Vidkommande de återstående länen, så enär af åberopade tablå angående
postskjutsen inhemtas:

att inom Vermlands län för 31,034 af 39,920 mil; inom Kopparbergs
län för 24,575 af 34,002 mil; inom Vesterbottens län för 17,950 af 26,573
mil och inom Norrbottens län för 15,749 af 25,769 mil erlades en lega af
2 kronor och derutöfver för hvarje mil;

att inom Jemtlands län för 17,951 af 29,449 mil legan utgick med 2
kronor och derutöfver och för 12,359 mil med 2 kronor 50 öre ända till
4 kronor 53 öre;

att inom Vester-Nörrlands län för 27,337 af 41,206 mil legan utgick
med 2 kronor 50 öre och derutöfver; samt

att inom Gejlebovgs län för 44,482 af 53,823 mil legan likaledes utgick
med 2 kronor 50 öre och derutöfver,

153

hafva komiterade ansett giltiga skäl förekomma att icke beräkna entreprenadlegan
för de fyra förstnämnda länen lägre än till 2 kronor och
för de tre sistnämnda lägre än till 2 kronor 50 öre milen.

Med tillämpning af ofvan angifna grunder hafva komiterade upprättat
å andra sidan stående tabell, hvilken altså utvisar de belopp, hvartill
komiterade ansett entreprenadbidragen, efter det legan blifvit förhöjd till
de af komiterade beräknade belopp, kunna antagas komma att uppgå,
äfvensom dessa bidrag emellan Staten och länen fördelade. Enligt denna
fördelning skulle summan af de på Staten belöpande bidragen komma att
uppgå till 321,125 kronor och summan af länsbidragen till 292,875 kronor,
samt således med 672,825 kronor understiga entreprenadbidragen under
år 1875; börande dock sistnämnda summa minskas med summan af de
till skjutslagen för samma år anvisade statsbidrag, utgörande tillhopa
179,940 kronor 31 öre.

Skjutskomitéens Betänkande.

20

154

Län.	Summa bevillning enligt Art. II Bev.-stadgan.	’/4 af be-villnin-gen en-ligt Art. 11 Bev.-stadgan.	Summa entre- prenad- bidrag.	På Staten belöpan-de hälft intill V4 af bevill-ningen.	På länet belöpan-de hälft intill V4 af bevill-ningen.	Statens andel i hvad en-trepre-nadbidra-''en öfver-stiga V4 af bevill-ningen.	Länets andel i hvad en-trepre-nad bid ra-gen öfver-stiga 1/4 af bevill-ningen.	Summa på Staten belöpan-de bidrag.	Summa läns- bidrag.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Gotlands ..............	30,900	7,725	1,100	550	550	—	—	550	550
Göteborgs och Bohus	'') 84,000	21,000	1,800	900	900	—	—	900	900
Kronobergs............	41,500	10,375	4,900	2,450	2,450	—	—	2,450	2,450
Blekinge...............	69,100	17,275	6,300	3,150	3,150	—	—	3,150	3,150
Hallands ...............	50,600	12,650	4,800	2,400	2,400	—	--	2,400	2,400
Elfsborgs ..............	87,900	21,975	8,400	4,200	4,200	—	---	4,200	4,200
Södermanlands .......	71,500	17,875	9,400	4,700	4,700	—	—	4,700	4,700
Kalmar.................	87,000	21,750	6,200	3,100	3,100	—	—	3,100	3,100
Upsala .................	76,900	19,225	9,700	4,850	4,850	—	—	4,850	4,850
Jönköpings ............	75,800	18,950	15,900	7,950	7,950	—		7,950	7,950
Kristianstads .........	83,700	20,925	14,800	7,400	7,400	—	—	7,400	7,400
Stockholms ...........	80,000	20,000	13,600	6,800	6,800	—	—	6,800	6,800
Skaraborgs ............	94,200	23,550	21,200	10,600	10,600	—	—	10,600	• 10,600
Vestmanlands.........	76,000	19,000	20,400	10,200	10,200	—	--	10,200	10,200
Malmöhus.............	2) 197,000	49,250	25,800	12,900	12,900	—	—	12,900	12,900
Östergötlands.........	3) 120,000	30,000	27,200	13,600	13,600	—	—	13,600	13,600
Norrbottens...........	37,100	9,275	23,700	9,275	9,275	3,434	1,716	12,709	10,991
Vesterbottens .........	41,800	10,450	30,700	10,450	10,450	6,533	3,267	16,983	13,717
Örebro ...............	111,000	27,750	42,200	21,100	21,100	—	—	21,100	21,100
Kopparbergs ..........	124,300	31,075	68,000	31,075	31,075	3,900	1,950	34,975	33,025
Vermlands ............	115,000	28,750	68,200	28,750	28,750	7,133	3,567	35,883	32,317
Jemtlands .............	26,000	6,500	58,200	6,500	6,500	30,133	15,067	36,633	21,567
Gefleborgs .............	145,000	36,250	54,100	27,050	27,050	■-	--	27,050	27,050
1 Vester-Norrlands .....	138,700	34,675	77,400	34,675	34,675	5,367	2,683	40,042	37,358
Summa	2,065,000	| 516,250	614,000	264,625	| 264,625	56,500	| 28,250	| 321,125	292,875

1) Bevillning för staden Göteborg — 265,674 kr. 7 öre är afdragen.

2) D:0 d:o Malmö = 78,300 » 44 » d:o.

3) D:o d:o Norrköping = 68,063 » 16 » d:o.

155

Vidkommande derefter frågan om den grund, som lämpligen må böra
stadgas för uttaxering af de afgifter, hvilka kunna erfordras för gäldande
af de på länen belöpande andelar af entreprenadbidragen, hafva komiterade
funnit sig icke kunna förorda antagandet af den utaf Riksdagen härför
angifna grund, eller att fördelningen borde ske i förhållande till den
bevillning, som efter Art. II Revillningsstadgan erlägges. Utaf de från
Landstingen och Länsstyrelserna afgifna underdåniga yttranden i ämnet
framgår, hurusom betänkligheter i detta afseende flerestädes uttalats; och
de utaf komiterade anställda beräkningar lemna tillfyllestgörande intyg
derom, att en tillämpning af berörda debiteringsgrund skulle leda till
högst betydliga ojemnheter i beskattningen för ifrågavarande ändamål, så
att, på sätt af den å nästföljande sida stående uträkning, inhemtas, ej
mindre de beskattningsföremål å landet, på hvilka hittills icke hvilat någon
skyldighet att i skjutsningsbesväret eller utgifterna derför deltaga, än äfven
städerna skulle i allmänhet komma att vidkännas betydligt högre afgifter än
jordbruksfastigheterna, äfven med inberäknande af den hittills icke skjutsskyldiga
jorden, i hvilket afseende särskild! må framhållas, hurusom inom
Jemtlands län staden Östersund skulle komma att drabbas af högre afgifter
än alla jordbruksfastigheterna tillsammans inom länet, hvilket äfven
skulle inträffa med staden Visby i förhållande till jordbruksfastigheterna
inom Gotlands län, samt att jordbruksfastigheterna inom Vester-Norrlands
län skulle komma att deltaga med endast 10,40 procent och inom Gefleborgs
län med endast 9,55 procent af de på länet belöpande entreprenadbidrag,
under det att på andra beskattningsföremål å landet skulle belöpa
inom Gefleborgs län 44 procent och inom Vester-Norrlands län nära 53
procent af samma bidrag.

156

Län.	På länet belöpan-de andel i entre-prenad-bidragen sådane de blifvit af komitera-de beräk-nade.	länets be-villning en-ligt Art. II Bevillnings-stadgan.	På hvarje krona bevill-ning belö-pande andel i länsbi-dragen.	Debite-rade af-gift^ för länsbi-dragens utgö-rande.	Af debiterade afgifterna belöpa på bevillningen	Städernas nuvaran-de bi-drag för skjutsen-trepre-naden.
för stä-derna.	för jord- bruks- fastig- het.	för andra beskatt-ningsfö-remål på landet.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Gotlands ...................................	550	30,900	0,02	618	298	172	148	640
Göteborgs och Bohus ...................	900	'') 84,000	0,02	1,680	386	402	892	700
Kronobergs ...............................	2,450	41,500	0,06	2,490	594	936	960	500
Blekinge ....................................	3,150	69,000	0,05	3,450	2,2-50	590	610	3,540
Hallands ...................................	2,400	50,600	0,05	2,530	1,150	760	620	3,240
Elfsborgs .................................	4,200	80,000	0,05	4,400	1,475	1,350	1,575	1,400
Södermanlands ...........................	4,700	71,600	0,07	5,012	1,729	1,526	1,757	1,250
Kalmar ...................................	3,100	87,000	0,04	3,480	1,364	1,136	980	3,100
Upsala ..... ...............................	4,850	76,900	0,07	5,383	2,457	1,036	1,890	2,582
Jönköpings .................................	7,950	75,800	0,11	8,338	3,839	2,563	1,936	5,300
Kristianstads .............................	7,400	83,700	0,09	7,533	2,466	3,150	1,917	3,944
Stockholms...............................	6,800	80,000	0,09	7,200	1,170	2,115	3,915	1,260
Skaraborgs ...................... ........	10,600	94,200	0,12	11,304	3,480	4,536	3,288	2,420
Vestmanlands ..............................	10,200	76,000	0,14	10,640	3,920	2,394	4,326	3,045
Malmöhus ................................	12,900	2) 197,000	0,07	13,790	6,209	4,522	3,059	11,666
Östergötlands..............................	13,600	3) 120,000	0,12	14,400	3,216	5,076	6,108	14,607
Norrbottens ................. ............	10,991	37,100	0,30	11,130	4,680	1,650	4,800	2,640
Vesterhottens ..............................	13,717	41,800	0,33	13,794	4,076	2,574	7,144	1,200
Örebro ....................................	21,100	111,000	0,20	22,200	6,160	5,120	10,920	4,260
Kopparbergs .. ..........................	33,025	124,300	0,27	33,561	5,778	4,347	23,436	7,000
Vermlands ................................	32,317	115,000	0,29	33,350	8,555	8,149	16,646	8,595
Jemtlands .................................	21,567	26,000	0,83	21,580	6,391	5,229	9,960	3,206
Gefleborgs ........ ........................	27,050	145,000	0,19	27,550	13,110	2,584	11,856	11,400
Vester-Norrlands .......................	37,358	138,700	0,27	37,449	13,851	3,888	19,710	14,237
Summa	292,875	2,065,100	—	302,862	98,604	65,805	138,453	111,732

'') Bevillningen för staden Göteborg = 265,574 kr. 7 öre är afdragen.

2) D:o dto Malmö = 78,300 » 44 » d:o.

3) D:q d:o Norrköping == 68,063 » 16 » d:o,

157

I betraktande häraf och då det otvifvelaktigt är af väsentlig vigt, att
vid beslutandet af en i beskattningsförhållandena så djupt ingripande förändring,
som den ifrågavarande, hvarigenom deltagandet i skjutsningsbesväret
skulle utsträckas till samhällsklasser, hvilka hittills varit derifrån
befriade, förfares med nödig varsamhet, så att förändringen må komma
till stånd utan att väcka berättigadt missnöje, hafva komiterade, med
fästadt afseende jemväl derå, att bevillningen å jordbruksfastighet för
närvarande utgår med lägre procent af fastighetens uppskattade värde, än
bevillningen å annan fastighet, funnit sig ega giltiga skäl föreslå, att de
från länen till skjutsentreprenaderna utgående afgifter skola utgöras med
dubbelt större belopp för bevillningen af jordbruksfastighet än för bevillning
af annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål,
dock endast så länge den nu bestående skilnaden emellan jordbruksfastigheters
och andra fastigheters bevillning eger rum; i följd hvaraf, derest
bevillningen å jordbruksfastighet, i enlighet med Kongl. Maj:ts till Riksdagen
aflåtna nådiga förslag, varder faststäld att utgå efter enahanda
grund som bevillningen å annan fastighet, afgifterna till skjutsentreprenaderna
äfven böra utgå med lika belopp för bevillning af jordbruksfastighet,
som för annan fastighet.

Komiterade hafva härvid icke förbisett att, äfven med iakttagande af
hvad komiterade sålunda tillstyrkt, jordbruksfastigheterna, särdeles inom
Kopparbergs och de Norrländska länen, komma att i förhållande till andra
beskattningsföremål å landet intaga en måhända nog mycket gynnad ställning,
på sätt den å näst följande sida stående uträkning angifver; men då
icke heller bort af komiterade förbises, att bland jordbruksfastigheterna
kommer att ingå äfven sådan jord, som enligt särskilda privilegier hittills
varit från deltagande i skjutsskyldigheten befriad, hvilka privilegier icke
lära kunna anses vidare berättiga till befrielse från ett sådant deltagande,
då berörda skyldighet göres efter en ny grund gemensam för alla skattskyldiga,
samt antagligt torde vara att, vid en förestående omarbetning
af nu gällande bevillningsförordning, de i densamma stadgade grunder för
taxeringens verkställande komma att undergå förändring, i syfte att jordbruksfastigheternas
bevillningsbidrag må bringas i fullständigare öfverensstämmelse
med den betydenhet inom de särskilda beskattningsföremålen,
som dessa fastigheter i sjelfva verket ega, hafva komiterade, med hänsigt
härtill, funnit sig icke böra för jordbruksfastigheterna ifrågasätta något
större deltagande i afgifterna till entreprenadbidragens gäldande, än hvad
i sådant afseende här ofvan blifvit föreslaget.

158

Län	På länet belöpan-de andel i entre-prenad-bidragen, sådana de blifvit af komitera-de beräk-nade.	Länets be-villning en-ligt Art. II Bevillnings-stadgan med beräkning af dubbel bevillning å jordbruks-fastighet.	På hvarje bevill- nings- krona belö- pande afgift till länsbi- dragen.	Debite-rade af-gifter för länsbi-dragens utgö-rande.	Af de debiterade afgifterna belöpa å bevillningen.	Städernas nuvaran-de bi-drag till skjutsen-trepre-nader.
för stä-derna.	för jord-bruks-fastighet.	för andra beskatt-ningsfö-remål å landet.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Gotlands .............................	550	39,500	0,02	790	298	344	148	640
Göteborgs och Bohus ..............	900	104,100	O.oi	1,041	193	402	446	700
Kronobergs ...........................	2,450	57,100	0,05	2,855	495	1,560	800	500
Blekinge .............................	3,150	80.800 •	0,04	3,232	1,800	944	488	3,540
Hallands ...............................	2,400	65,800	0,04	2,632	920	1,216	496	3,240
Elfsborgs ...... .....................	4,200	115,000	0,04	4,600	1,180	2,160	1,260	1,400
Södermanlands ........................	4,700	93,400	0,06	5,604	1,482	2,616	1,506	, 1,250
Kalmar .................. ..............	3,100	115,400	0,03	3,462	1,023	1,704	735	3,100
TJpsala ................................	4,850	91,700	0,06	5,502	2,106	1,776	1,620	2,582
Jönköpings ...........................	7,950	99,100	0,09	8,919	3,141	4,194	1,584	5,300
Kristianstads ...........................	7,400	118,700	0,07	8,309	1,918	4,900	1,491	3,944
Stockholms ............................	6,800	103,500	0,0 7	7,245	910	3,290	3,045	1,260
Skaraborgs ...........................	10,600	132,000	0,09	11,880	2,610	6,804	2,466	2,420
Vestmanlands .......................	10,200	93,100	0,11	10,241	3,080	3,762	3,399	3,045
Malmöhus ..............................	12,900	261,600	0,05	13,080	4,435	6,460	2,185	11,666
Östergötlands .........................	13,600	162,300	0,09	14,607	2,412	7,614	4,581	14,607
Norrbottens ............................	10,991	42,600	0,26	11,076	4,056	2,860	4,160	2,640
Vesterbottens ..........................	13,717	49,600	0,28	13,888	3,458	4,368	6,062	1,200
Örebro ...............................	21,100	136,600	0,16	21,856	4,928	8,192	8,736	4,260
Kopparbergs .........................	33,025	140,400	0,24	33,696	5,136	7,728	20,832	7,000
Vermlands .......................... ...	32,317	143,100	0,23	32,913	6,785	12,926	13,202	8,595
Jemtlands .............................	21,567	32,300	0,67	21,641	5,159	8,442	8,040	3,206
Gefleborgs ..............................	27,050	158,600	0,18	28,548	12,420	4,896	11,232	11,400
Vester-Norrlands ....................	37,358	153,100	0,2 5	38,275	12,825	7,200	18,250	14,237
Summa	292,875	2,589,400	—	305,892	82,770	106,358	116,764	111,732

159

Hvad angår sättet för åvägabringande af de medel, som kunna erfordras
för utgörandet af länens andelar i de bidrag, som böra skjutsentreprenörerne
tillgodokomma, hafva komiterade ansett användandet af den
Landstingen tillerkända beskattningsrätt icke för detta ändamål vara af
behofvet påkalladt eller lämpligen höra ega rum, utan torde härvid kunna
förfaras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som tinnes föreskrifvet
i afseende å debiterande och uppbärande af de, under benämning af sjukvårdsafgift,
enligt Landstingens ompröfvande och beslut till sjukvårdsanstalterna
inom länen utgående bidrag; och få komiterade alltså i berörda
hänseende föreslå, att, sedan entreprenadbidragen blifvit bestämde och
utrönt blifvit med hvilka belopp Staten samt län eller landstingsområde
böra i dessa bidrags gäldande deltaga, och uträkning hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande skett om det öretal, som, i förhållande till hela den
för länet eller, der län är i särskilda landstingsområden fördeladt, den
för hvarje sådant område senast faststälda bevillning enligt andra artikeln
bevillningsstadgan, må, med iakttagande deraf, att för bevillningen å jordbruksfastighet
beräknas dubbelt så stor afgift, som för bevillning å annan
fastighet,, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål, behöfva å
hvarje bevillningskrona för ändamålet uttagas, den sålunda uträknade afgiften
skall, under benämning af Skjutsa/''gift, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg, af vederbörande i sammanhang med kronoskatterna
debiteras och indrifvas samt i landtränteriet insättas inom den tid och
med det ansvar, som är för kronans uppbörd stadgadt. Af de sålunda
levererade medlen skulle sedermera, i sammanhang med den från statsverket
utgående andel af entreprenadbidragen, om hvars utbetalning föreskrift
lärer böra af Kongl. Maj:t, efter från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
gjord anmälan om beloppet af denna andel, meddelas, till vederbörande
entreprenörer halfårsvis utanordnas det en hvar af dem tillkommande
belopp.

Enligt § 53 i Kongl. Förordningen om Landsting må, såsom ersättning
för så väl upprättande af de i § 48 föreskrifna förteckningar, som
debitering och uppbörd, i landtränteriet innehållas tre procent af dit levererade
landstingsmedel, hvaraf beräknas en och en half procent för debiteringen,
en procent för uppbörden och en half procent att lika fördelas
emellan Landskamereraren och Landträntmästaren. Då, i händelse de från
länen utgående entreprenadbi.drag skulle såsom landstingsmedel debiteras
och uppbäras, vederbörande tjensteman, som med debiteringen och uppbörden
egde befattning, vore berättigade att för besväret dermed åtnjuta
stadgad ersättning, synes visserligen billigheten fordra, att en lika beskaffad
förmån må dem tillgodokomma, äfven om det af komiterade föreslagna
sätt för debiterandet och uppbärandet af de för entreprenad -

160

bidragens gäldande erforderliga afgifter varder gilladt och godkändt, helst
besväret med debiteringen och uppbörden derigenom kommer att väsentligen
ökas; men då enligt den åsigt, som inom Riksdagen allt mera gjort
sig gällande, de tjensteman i allmänhet under namn af provision och
uppbördsprocent tillgodokommande sportler ansetts icke längre böra bibehållas,
utan aflöningarne bestämmas till vissa, efter tjensternas vigt och
betydelse fullt lämpade belopp, hafva komiterade med afseende härå
funnit sig icke böra föreslå någon bestämmelse angående rättighet för
ofvanbemälde tjensteman att å de skjutsafgifts-medel, som i ränteriet
levereras, beräkna provision.

Beträffande förvaltningen af ifrågavarande skjutsafgifter, hvilka, enär
de måste med hela öretal debiteras, i allmänhet icke kunna påföras med
belopp, som jemnt motsvarar hvad till entreprenadbidragens gäldande bör
af län eller landstingsområde utgöras, utan större eller mindre öfverskott
dervid uppkommer, hvilket åter bör tagas i beräkning vid nästföljande
års uttaxering, så att denna då sker med ett i förhållande till den befintliga
behållningen minskadt öretal, lärer för hvarje år en af landtränteriet upprättad
och af verifikationer åtföljd redovisning böra af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inom lämplig tid nästföljande år, hvilken komiterade
anse böra bestämmas till den 1 April, tillställas vederbörande Landstings
revisorer, med skyldighet för dem att redovisningen, efter föregången
granskning, med sitt yttrande till näst derefter sammanträdande Landsting
aflemna.

Hvad angår beloppet af det understöd, som må böra tillkomma stad,
som icke hör till Landsting, men har skjutsningen ordnad medelst entreprenad
emot rättighet för entreprenören att uppbära särskildt bidrag, anse
komiterade detta understöd böra bestämmas till hälften af det godkända
entreprenadbidragets belopp, dock att sådant understöd icke må utan
Kongl. Maj:ts dertill lemnade bemyndigande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utanordnas.

De stadganden, hvilka gälla i afseende på utgörandet af den landet
och städerna åliggande gästgifveri- och skjutshållning för resandes befordran,
återfinnas hufvudsakligen i 28 kapitlet Byggninga-Balken samt
Kongl. Gästgifvare-Ordningen den 12 December 1734 och Kongl. Förklaringen
den 11 December 1766.

Beträffande gästgifverierna å landet, stadgas i §§ 1 och 2 af så väl
nyssnämnda kapitel i Byggningabalken, som Gästgifvare-Ordningen, att

161

vid allmänna lands- och sjövägar skola vara nödiga gästgifvaregårdar, ej
längre från hvarandra än högst två mil; att Konungens Befallningshafvande
eger å häradsting dem lägga och inrätta i hvarje härad, helst å kronans
jord, men om kronohemman ej finnes så när, å frälse eller skatte jord,
så framt ej egaren hellre vill skifta med Konungen och taga vederlag;
samt att det åligger häradet att vid gästgifvaregård på kronojord bygga
nödiga hus för vägfarande, äfvensom på frälse- och skattegrund, der jordegaren
ej sjelf vill gästgifveriet nyttja, i hvilket fall byggnadsskyldigheten
skall honom åligga.

Ehuru komiterade, på sätt ofvan anförts, funnit sig icke kunna föreslå
en sådan reglering af skjutsväsendet i riket, att, med de skjutsskyldiges
fullständiga befrianda från det i berörda afseende dem nu åliggande allmänna
besvär, detsamma skulle af statsverket öfvertagas, utan komiterade
vid uppgörande af sitt förslag i ämnet utgått från den förutsättning, att
de nuvarande gästgifverierna å landet skulle, i den mån de finnas icke
kunna indragas, fortfarande bibehållas, emot åtnjutande af dermed nu
förenade friheter och förmåner, hafva komiterade likväl ansett angeläget,
att åt den skjutsskyldiga jorden må beredas all den lättnad, som lämpligen
kan ega rum; och enär med den grund, å hvilken den nya anordningen
af skjutsväsendet är afsedd att hvila, eller att skjutsningsbestyret
bör, så vidt ske kan, ställas på entreprenad, med åliggande för ej allenast
den nu skjutsskyldiga jorden, utan äfven andra beskattningsföremål, att i
kostnaden derför, till den del den icke gäldas af Staten, deltaga, ej kan
anses förenligt, att jordegarne, då fråga uppstår om inrättande af ny skjutsanstalt,
må fortfarande vara underkastade skyldigheten att gästgifvaregård
bygga) hafva komiterade ansett denna skyldighet böra för framtiden upphöra.
Redan nu finnes föreskrifvet, att, der behof af ny skjutsinrättning
å farväg uppstår och sådan inrättning icke kan åstadkommas utan de gamla
skjutslagens ytterligare betungande, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må
ega att ordna dylik skjutsinrättning genom skjutsningens upplåtande på
entreprenad; och komiterade hafva häraf hemtat ytterligare stöd för det
förslag, att ny skjutsanstalt ej må annorledes än genom entreprenad inrättas.

Då emellertid, på sätt i den ofvan meddelade redogörelsen angående
förhållandet med skjutsentreprenaderna inom de särskilda länen omförmäles,
inom åtskilliga län flertalet af dervarande gästgifverier icke tillkommit.
med tillämpning af de angående gästgifvaregårdars inrättande i
28 kapitlet Byggninga-Balken gifna föreskrifter, utan ordnats antingen i
sammanhang med skjutsningens upplåtande på entreprenad, eller så, att
visse personer öfvertagit gästgifverihållningen emot särskild ersättning af
häradet eller tingslaget, samt berörda gästgifverier följaktligen icke äro
ständiga gästgifverier i likhetmed gästgifverierna i allmänhet, hafva komi Skjutskomitéens

Betänkande. 21

162

terade ansett det blifva nödvändigt att inom de län, der ofvan omförmälda
förhållande med gästgifverierna eger rum, Kong! Maj:ts Befallningshafvande
må för de fall, att vid en eller flere af de utmed allmän väg
varande skjutsanstalter entreprenad icke skulle kunna tillvägabringas, ega
att om inrättande af skjutsanstalt, med eller utan gästgifverihållning, förordna,
på sätt här nedan, i sammanhang med frågan om sjelfva skjutsningen,
angifves.

Hvad angår afståndet emellan gästgifverierna, är redan genom Kongl.
Förordningen den 14 December 1866 förklarad!, att stadgandet angående
största afståndet emellan gästgifvaregårdar icke må utgöra hinder för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, der sådant för skjutsens öfvertagande på
entreprenad pröfvas nödigt, medgifva gästgifvaregårds anläggande på något
längre afstånd än två mil från annan gästgifvaregård; och då den nya
regleringen af skjutsväsendet har till syftemål att, så vidt möjligt, skjutsningen
öfverallt må komma att ställas på entreprenad, för vinnande af
hvilket syftemål en större frihet i afseende på bestämmandet af skjutsanstalternas
lägen torde vara ett nödvändigt vilkor, samt för öfrigt stadgandet
om högst två mils afstånd emellan gästgifvaregårdarne icke kunnat,
i anseende till lokala förhållanden, öfverallt vinna ovilkorlig tillämpning
vid skjutsanstalters inrättande, hafva komiterade ansett någon föreskrift
i berörda hänseende icke böra i den nya författningen om skjuts väsendet
intagas.

Enligt föreskriften i § 3 af 28 kapitlet Byggninga-Balken och § 6 af
Gästgifvare-Ordningen skola, då till gästgifvaregård ankomma flere vägfarande
än som derstädes kunna herbergeras, närmaste grannar vara pligtige
att, enligt gästgifvarens anvisning, dem emottaga samt med herberge
och andra nödtorfter förse emot samma betalning, som gästgifvaren njuta
skulle. Denna föreskrift, hvars bibehållande icke torde nu mera vara af
något behof påkalladt, hafva komiterade ansett böra upphöra.

Vidkommande gästgifverierna i städerna, stadgas derom i § 1 af 28
kapitlet Byggninga-Balken, att i hvarje köpstad böra vara gästgifvare och
formän, så månge, som der behöfvas; och i Gästgifvare-Ordningen förklaras,
att gästgifvare i de större städer böra aldeles vara skilde från forman
och skjutsare, hvaremot i de städer, der ingen stor handel och genomfart
är, gästgifvare skola tillika vara forman och skjutsare. Denna
städernas skyldighet att hålla gästgifveri eller anstalt för resandes herbergerande
och förplägning torde dock numera icke allestädes behöfva
tagas i anspråk, enär i de flesta städer, antingen genom åtgärd af kommunen
sjelf eller genom enskild försorg, finnas lägenheter ordnade för
ifrågavarande ändamål; och komiterade hafva derföre ansett det böra få
ankomma, i Stockholm på Ofverståthållare-Embetet och i länen på Kongl.

163

Maj:ts Befallningshafvande att bestämma, huruvida skjutsanstalterna i städerna
skola vara med gästgifverihållning förenade eller endast hafva till
åliggande att fortskaffa resande och således till skjutsstationer inskränkas.
Af samma skäl hafva komiterade ansett den i § 3 af Gästgifvare-Ordningen
meddelade föreskrift, enligt hvilken borgmästare och råd hafva att förordna
vissa af borgerskapet, som skiftevis skola emottaga resande, när
flere tillstöta än gästgifvaren herbergera kan, icke vidare böra bibehållas.

Enär antalet resande är betydligt olika på olika ställen, måste antalet
af de rum, hvilka vid gästgifverierna, vare sig i städerna eller på landet,
böra för resandes herbergerande vara att tillgå, lämpas efter omständigheterna,
och torde derföre böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att bestämma detta antal efter som behofvet fordrar; dock hafva
komiterade ansett böra stadgas, att i allmänhet minst två rum utom gästrummet
böra vid hvarje gästgifveri finnas ordnade, af hvilka det ena, när
årstid eller väderlek så fordrar, bör vara uppeldadt.

I fråga om antagande af gästgifvare eller föreståndare för skjutsstationerna
hafva komiterade icke funnit anledning att ifrågasätta annan afvikelse
från härom nu gällande föreskrifter, än att det i § 1 af GästgifvareOrdningen
stadgade förbud, att till gästgifvare antaga någon som är i
kronans tjenst, ansetts kunna bortfalla. Deremot hafva komiterade ansett
de i § 11 af Gästgifvare-Ordningen och § 7 af Kongl. Förklaringen den
11 December 1766 meddelade bestämmelser angående upprättande af taxor
å så väl husrum, som de särskilda förnödenheter af lifsmedel samt hästfoder,
hvilka gästgifvare och stationsföreståndare böra de resande tillhandahålla,
icke vidare vara behöflige; dock torde för den händelse klagomål
skulle förekomma deröfver, att vid någon skjutsanstalt resande affordrats
oskälig betalning för erhållet herberge, förplägning eller hästfoder, eller
eljest behof af taxa skulle yppa sig, det böra få ankomma på pröfning i
Stockholm af Öfverståthållare-Embetet och i länen af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att sådan taxa till vederbörandes efterrättelse utfärda,
för hvilket ändamål, beträffande skjutsanstalt å landet, Häradsrätten likväl
icke synes böra besväras med uppgörande af förslag, enär erforderliga
upplysningar om de i orten gällande pris å berörda förnödenheter derförutan
torde kunna vinnas.

Beträffande derefter den städerna åliggande skjutsningsskyldighet,
hvarom i § 5 af 28 kapitlet Byggninga-Balken stadgas, att »i stad, der
ombyte är, skola borgare skjutsen uppehålla», hvilket stadgande äfven återfinnes
i § 12 Gästgifvare-Ordningen och § 9 af 1766 års Förklaring, med
tillägg på senare stället att »derifrån vare ingen fri, som ligger i borgerlig
tunga och skatt», förklarade visserligen borgareståndet vid 1810
års riksdag, i sammanhang med den då träffade öfverenskommelsen angå -

164

ende förändringar och jemkningar i Riksståndens innehafvande och stadfästade
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, att ståndet eftergåfve
den enligt privilegier detsamma tillkommande lösningsrätt af fastigheter
i stad eller till staden hörande hus och jord, emot förbindelse för
egare af sådan fastighet att deltaga i skjutsningsbesvär, inqvartering, båtsmanshåll
och öfriga egendomen ålagda afgifter; men detta genom Kongl.
Kungörelsen den 6 April 1810 fastställda medgifvande har likväl icke ansetts
såsom en allmän bestämmelse, på grund hvaraf städernas hus- och
tomt-egare, såsom sådane, kunnat tillförbindas att i skjutsningens utgörande
deltaga. Deremot hafva civile ståndspersoner, icke tillhörande borgerskapet,
genom flera tid efter annan meddelade nådiga beslut, förklarats
höra för innehafvande stadsjord, som icke vore löningsjord, efter en billig
och lämplig grund i skjutsningsbesväret deltaga. Inom det vida öfvervägande
flertalet bland rikets städer har dock nu mera till följd af träffade
överenskommelser, senast i sammanhang med beslut om införande
af kommunal likställighet, deltagandet i skjutsningen eller, der den genom
entreprenad besörjes, kostnaden derför öfvergått till ett för alla stadsmedlemmarne
gemensamt åliggande, hvilket utgöres efter enahanda grund,
som för stadsutskylder i allmänhet finnes stadgad. Inom de öfriga städerna
är skjutsskyldigheten antingen fördelad på olika kategorier af skattskyldige
eller utgöres den ensamt af jord- eller tomt-egare, men endast i
eu enda stad, Söderköping, hvilar skjutsskyldigheten fortfarande uteslutande
på den borgerliga rörelsen.

Vid sådant förhållande hafva komiterade ansett sig ega skäl föreslå,
att i afseende på utgörande af skjutsskyldigheten i stad, der densamma
af en eller annan orsak icke varder ställd på entreprenad, stadgas må,
det alla kommunens medlemmar skola i denna skyldighet taga del efter
enahanda grund som för utgörandet af de kommunen samfäldt åliggande
skyldigheter i allmänhet finnes bestämd, dock att i stad, der skjutsskyldigheten
ännu efter annan grund utgöres, hvad i sådant hänseende för
närvarande inom staden iakttages tills vidare skall lända till efterrättelse,
intilldess annorlunda kan varda öfverenskommet eller förordnadt.

Med tillämpning af de i § 12 af Gästgifvare-Ordningen och § 9 af
1766 års Förklaring gifna föreskrifter, att, om borgare ej förmå skjutsen
uppehålla, skall dem hjelp och understöd af allmogen på landet anordnas,
hafva inom femton af rikets län skjutslag från hemman å landet tilldelats
särskilda städer för biträde vid skjutsningens utgörande. Enär likväl i
följd af förändrade förhållanden sådant understöd numera endast undantagsvis
kan vara behöfligt, hafva komiterade ansett den städerna i berörda
afseende tillagda förmån böra för framtiden upphöra, dock att, der biträde
i nämnda afseende för närvarande eger rum, dervid tills vidare må

165

förblifva i den män, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande,
förhållandena kunna göra sådant biträde fortfarande nödvändigt, hvilket
utan tvifvel inträffar i afseende på några mindre städer, der skjutsningen
nu hufvudsakligen uppehälles af hemman å landet.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan yttrats i fråga derom, att nya
gästgifverier af ständig beskaffenhet, enligt derom nu gällande föreskrifter,
icke vidare må å landet inrättas, hafva komiterade ansett bildande af nya
skjutslag, medelst hemmans indelande till utgörande af skjuts, i regeln icke
heller vidare böra ega rum. Då likväl inom åtskilliga län, enligt hvad
förut oinförmälts, det förhållande förekommer, att vid flera nu varande
gästgifverier vissa hemman icke indelats för skjutsningens bestridande,
utan denna, likasom gästgifverihållningen, ordnats såsom en gemensam
angelägenhet för större eller mindre samfällighet, torde vid sådant förhållande
vara nödvändigt, att någon anordning vidtages, hvarigenom äfven
inom dessa delar af landet må beredas den verksamma motvigt mot entreprenadbidragens
öfverdrifna stegrande, som komiterade ansett skola
vinnas genom skjutslagens förpligtande att i vissa fall sjelfva vidkännas
skjutsningens uppehållande, intilldess entreprenad må kunna på skäliga
vilkor åstadkommas. En sådan anordning skulle derföre afse att för
de undantagsfall, då det må ifrågakomma att skjutsningen bör af de
skjutsskyldige sjelfve utgöras, sätta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
tillfälle att kunna inrätta skjutsanstalt med tillhörande skjutslag, under
iakttagande dervid af den grund, att för skjutsskyldighetens utgörande
icke tagas i anspråk ensamt några vissa för ändamålet lämpligen belägna
hemman, utan att denna skyldighet, på sätt hittills egt rum, göres gemensam
för alla till samfälligheten, hvarinom skjutsanstalten inrättas, hörande
skjutsskyldiga hemman. På grund häraf hafva komiterade funnit sig böra
föreslå, att i de delar af riket, der gästgifveri- och skjutshållningen icke
är fästad vid vissa hemman, utan tid efter annan ordnats såsom en gemensam
angelägenhet för större eller mindre samfällighet, Kongl. Majts
Befallningshafvande må ega att, derest vid en eller flera af de utmed allmän
väg varande skjutsanstalter entreprenad icke skulle kunna tillvägabringas,
men sådan anstalt, med eller utan gästgifverihållning, finnes vara
för samfärdseln derstädes oundgängligen behöflig, för sådant fall, efter
föregången undersökning vid Häradsrätten i orten, ej mindre bland de
inom samfälligheten varande skjutsskyldiga hemman till skjutsanstalt med
dertill hörande skjutslag bestämma vissa lämpligen belägna hemman, än
äfven fastställa den ersättning som, utöfver tillgängliga, för skjuts väsendet
inom orten anvisade anslag i räntor eller penningar, skäligen bör af öfriga
skjutsskyldige inom samfälligheten erläggas till dem som sålunda komma
att skjutsanstalt öfvertaga och skjutsning dervid uppehålla. Härigenom

166

komme i sjelfva verket icke att ske någon afvikelse från den allmänna
regeln, att nya skjutslag icke vidare må indelas, enär å ifrågavarande orter
skjutsskyldigheten utgjorts af alla sådan skyldighet underkastade hemman,
om än af flertalet endast i form af penningebidrag, samt skjutslagen således
kunna sägas redan vara bildade, ehuru omfattande större områden.

Enligt stadgandet i § 5 af 28 kapitlet Byggninga-Balken skola, der
flere hästar tarfvas än gästgifvaren sjelf eger hafva och hålla, nästa grannar
honom till hjelp komma, men om större farväg är, än att skjutsen
så kan uppehållas, bör hållskjuts dertill läggas, efter som det nödigt och
skäligt prof vas, hvilken föreskrift jemväl förekommer i § 12 af Gästgifvare-Ordningen.
Tillämpningen af dessa föreskrifter i allt för stor utsträckning
framkallade dock på flera orter missnöje och i Kongl. Förklaringen
den 11 December 1766, § 8, omförmäles hurusom allmänt klagades
deröfver, att hållskjuts äfven vid de gästgifvaregård^’, der den tillförene
aldrig varit, mindre behöfts, de senare åren blifvit inrättad, hvarföre till
hämmande häraf och det missbruk och underslef, som af en eller annan
gästgifvare dessutom kunnat föröfvas, förordnades, att all hållskjuts, som
de senare åren på mindre farvägar vore inrättad, skulle upphöra samt att
endast der farvägen vore större och flere hästar fordrades än både gästgifvaren
och reserven egde hafva och hålla, Häradsrätten då hade att dertill
lägga hållskjuts för det som kunde brista. Genom sedermera tid efter
annan gifna föreskrifter i Kongl. Cirkulärbrefven den 13 Augusti 1810,
den 30 December 1824 och den 11 Februari 1832 hafva Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande förständigats om vidtagande af åtgärder till hållskjutsens
förminskande eller afskaffande, i hvilket afseende genom sistberörda
Cirkulärbref stadgades, att, der sådant antingen af de skjutsskyldige yrkades
eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sjelfve funne lokala förhala
landen dertill föranleda, i behörig ordning noga borde undersökas och
utredas, huruvida den skjuts, som med hållhästar besörjdes, möjligen kunde
helt och hållet eller till någon del af gästgifvaren och reservskjutslagen,
med eller utan de senares förstärkning af håll- och andra dertill lämpliga
hemman, utan oskälig tunga för de skjutsskyldige eller hinder för skjutsens
behöriga bestridande öfvertagas och utgöras, samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hade att i sådant fall om verkställigheten deraf förordna.

Af alla de anledningar till missnöje med den nuvarande skjutsinrättgen
i riket, hvilka framhållits i de städse återkommande framställningarne
om jordens befriande från skjutsningsbesväret samt om förändradt sätt
för detta besvärs utgörande, har utan tvifvel den klagan, som förts öfver
skyldigheten att utgöra hållskjuts, varit en af de mest berättigade. Detta
sätt för deltagande i skjutsningsskyldighetens utgörande förekommer icke,
på sätt af den vid detta betänkande fogade tabell, Bilagan Litt. B, inhemtas,

167

inom Hallands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Elfsborgs,
Göteborgs och Bobus samt Jemtlands län, men för öfrigt inom alla
länen; varande inom Stockholms, Upsala, Östergötlands, Skaraborgs, Örebro
och Westmanlands län ett betydligt antal hemman till utgörande af hållskjuts
indelade. Då likväl erfarenheten ådagalagt, att skjutsningen kunnat
inom. flera län ordnas utan anslående af hållskjuts, samt, om än i de län,
der i anseende till länens utsträckning afstånden emellan gårdarne äro
större, .svårighet torde förefinnas att helt och hållet undvara hållskjutsen,
der skjutsningen måste in natura utgöras, förhållandena inom de mera
tätt bebyggda och befolkade länen icke synas göra hållskjutsen der mera
nödvändig än inom andra i södra och mellersta delarne af landet belägna
lån, hafva komiterade ansett hållskjutsen böra, der densamma icke af de
lokala förhållandena oundgängligen betingas, för framtiden upphöra. Särskild
hafva komiterade ansett sig böra fästa uppmärksamheten på olämpligheten
deraf, att hemman inom ett län utgöra hållskjuts vid gästgifveri
inom annat län, hvilket förhållande, som grundar sig på det genom Kongl.
Brefvet den 12 Januari 1776 lemnade medgifvande, att vid regleringar af
skjutsbesväret, när så tarfvades, det ena länets invånare borde understödja
det andras, allt efter gästgifveriernas behof och lägenhet, utan afseende
å någon lånegräns, inom några län eger rum.

. Rättigheten att vid skjutsanstalterna påkalla och erhålla skjuts har
hittills icke . varit en hvar medgifven, utan underkastad vissa inskränkningar.
Enligt § 3 i Kongl. Förklaringen den 11 December 1766 skola
de, som bo på landet och hafva egna samt så många hästar, de till sin
resa tarfva, hjelpa sig fram till nästa gästgifvaregård; och är dem förbjudet
att inom en mil från gästgifvaregården till sitt hemvist hemta,
fordra eller på den gästgifvaregården taga gästgifvarehästar, dock att der
vägen ej är längre och obeqvämare än till nästa gästgifvaregård, åt gäst
eller den, som för publika eller enskilda angelägenheter nödgas vika från
allmänna, vägen, så många hästar skola lemnas, som han till sin resa från
stället till nästa ombyte behöfver, emot vanlig skjutslega efter vägens
längd till stället och särskild betalning för uppehåll. Vidare stadgas i
nämnda §, att en hvar, som med gästgifvareskjuts ankommer till städerne,
befordras med skjuts derifrån; men att de, som bo i städerne och der sin
näring, .embete eller tjenst hafva, med undantag af Stockholm, hvarest
med skjutsen borde förhållas som vanligt varit, skola vara aldeles förbjudne
att fordra och taga skjuts till sina närmare resor ut på landet,
utan borde derom betingas; från hvilket stadgande likväl genom Kongl.
Brefvet den 17 Juli 1787 undantag blifvit gjordt för det fall, att någon
må hafva af nöden att i embetsärende resa från stad till annat ställe än
gästgifvaregård; hvarjemte i § 5 stadgas, att ej må andre få skjuts på

168

gästgifvaregårdarne än de, som dertill efter Gästgifvare-Ordningen och
särskilda Resolutioner äro berättigade, hvarföre gesäller, lärodrängar och
båtsmän, som ej genom särskilda pass berättigats taga skjuts, skola söka
sig fort genom betingning. Enligt Kongl. Cirkulärbrefvet den 20 December
1826 få icke heller utländske konstberidare, theaterföreståndare med flere
under resor i landet för sina personer och inedhafvande effekter begagna
gästgifvareskjuts med större antal än sex hästar.

Då likväl berörda inskränkande föreskrifter, af hvilka den angående
förbud för gesäll att erhålla skjuts redan blifvit upphäfd genom Kongl.
Förordningen den 16 Januari 1844, hvarigenom gesäll tilläts att i likhet
med annan behörigen förpassad resande begagna gästgifvareskjuts, samt
den angående förbud för konstberidare in. fl. att begagna flera än ett
visst antal skjutshästar nu mera saknar nästan all betydelse, icke vidare
kunna anses förenliga hvarken med den utveckling näringslifvet nu mera
inom vårt land vunnit, eller med den lättnad i samfärdseln nutiden fordrar,
samt bestämmelserna angående skyldighet för till riket ankommande
resande eller för dem, som färdas inrikes orter emellan, att vara med pass
försedde, redan genom Kongl. Förordningen den 21 September 1860 blifvit
till kraft och verkan upphäfde, hafva omförrnälda föreskrifter ansetts icke
böra bibehållas. För öfrigt hafva komiterade, i fråga om rättigheten att
påkalla och erhålla skjuts, funnit sig, med vidhållande af den hittils gällande
regeln, att skjuts i allmänhet utgöres från och till skjutsanstalt,
böra föreslå det stadgande, att skjuts skall Finnas äfven för resa till annat
ställe, så framt afståndet från skjutsanstalten till sådant ställe icke är
längre, än afståndet emellan samma anstalt och det längst derifrån belägna
ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres, samt att jemväl eu
hvar skall ega att till ställe, der han har sitt hemvist eller för tillfället
sig uppehåller, från närbelägen skjutsanstalt erhålla skjuts för resa till
samma eller annan sådan anstalt, för så vidt den skjutsande derigenom ej
kommer att färdas längre väg, än som som motsvarar afståndet från skjutsanstalten
till det längst derifrån belägna ombytesställe, dit skjuts från anstalten
utgöres, med skyldighet för den resande att härför erlägga särskild
skjutslega efter vägens längd från skjutsanstalten till hemtningsstället,
der icke den resandes färd går tillbaka till samma skjutsanstalt,
i hvilket fall särskild lega för hemtningen icke bör erläggas.

Jemlikt föreskriften i § 16 af Gästgifvare-Ordningen är den resande
ej pligtig att erlägga skjutspenningar, der han hästarne tager, utan å den
gästgifvaregård, der han dem släpper, hvarest gästgifvaren bör penningarne
emottaga, derförinnan andra hästar icke må den resande Finnas;
men om, i öfverensstämmelse med komiterades förslag, en hvar resande
tillerkännes rättighet att vid skjutsanstalt erhålla skjuts, torde äfven, för

169

betryggande deraf, att den skjutsande alltid må utbekomma den honom
för skjutsen tillkommande _ betalning, en förändring af berörda föreskrift
vara nödvändig, och komiterade hafva derföre ansett böra staddas, att
den ledande skall, innan färden må anträdas, erlägga belöpande le^a för
resan till det^ ställe, dit skjutsen skall utgöras, äfvensom väntningspenrnngar,
. der sådana böra utgå. En härmed öfverensstämmande föreskrift
hnnes jemväl i norska lagen angående skjutsväsendet af den 21 Mars
1860.

I fråga om rättighet för resande, som med skjuts ankommer till skjutsanstalt,
att med samma hästar fortsätta resan, innefattar § 18 i GästgifvareOrdningen
den föreskrift, att resande icke må mot egandens vilja rida
eller köra skjutshäst eller nyttja båt och resetyg längre än till nästa gästgifvaregård
eller ombyte, vid Tjugu daler silfvermynts vite, dock att, om
gästgif varen eller^ den skjutsande vill sig med den resande om längre väg
förena, sådant må stå dem fritt, när den vägfarande eljest icke kan utan
uppehåll forthulpen blifva. Uti denna föreskrift gjordes visserligen genom
$ 15 i Kongl. Förklaringen den 11 December 1766 den ändring, att den
resande, ehvad han vid ankomsten till gästgifvaregård funne hästar för
sig eller ej, egde att, om han med den skjutsande åsämdes, vidare färdas
med samma hästar, han dit begagnat, eller taga sig hästar af hvem som
skjutsa ville; men då detta medgifvande gaf anledning till klagomål deröfver,
att resande med skjuts från en gästgifvaregård de årstider, då väglaget
vore lätt, begagnade samma skjuts förbi nästa gästgifvaregård till
den andra från_ deri, _ der skjutsen vore tagen, hvaremot under elakt väMaoden
skjutsskyldige vid en gästgifvaregård ej Unge njuta lindring af skjutsande
vid nästa gästgifvaregård, utan måste sitt åliggande i detta fall fullgöra,
saint Kongl. Maj:t ansåg den sålunda medgifna tillåtelsen för resande
vid de tillfällen, då hästar genast vid ankomsten till gästgifvaregården
vore att tillgå, icke vara billig, förordnades genom Kongl. Brefvet den
20 Mars 1823, med ändring af hvad i ofvanberörda afseende medgifvits
att det i samma afseende borde vid stadgandet i § 18 af GästgtfvareOrdmngen
förblifva, så att resande finge med skjutshästar, hvarmed han
från gästgifvaregården varit fortskaffad, om han med den skjutsande derom
åsämdes, från nästa gästgifvaregård vidare färdas eller der taga siohästar
af. hvem, som skjutsa ville, endast i det fall, att han ej vid ankörnsten
till samma gästgifvaregård genast och utan minsta uppehåll kunde
ei hålla af de hästar som för resandes fortskaffande der vore anställde.

1 öfverensstämmelse . härmed hafva komiterade funnit böra stadgas, att
resande, som med skjuts ankommer till skjutsanstalt, icke må med samma
skjuts vidare befordras, utan så är, att den resande icke vid ankomsten
genast kan erhålla annan skjuts, eller den, af hvilken skjutsen vid anstal Skjutskomitéens

Betänkande. 99

170

ten utgöras skall, samtycker dertill att resan ma med samma skjuts foitsättas.
Det i § 8 af 28 kapitlet Byggninga-Balken ännu qvarstående förbud
att, gästgifvare till men, å allmänna vägar hästar utlega eller herberge,
mat eller dricka för vägfarande falt hålla, torde, såsom föråldradt, icke
vidare böra bibehållas.

Vidkommande den tyngd, resande må på åkdon medföra,, hvarom i
§ 13 af 28 kapitlet Byggninga-Balken, § 15 af Gästgifvare-Ordningen samt
§ 20 af 1766 års Förklaring stadgas, att ingen må lägga större tyngd på
städa eller kärra med en häst, än ett skeppund, ej eller på vagn .med
två hästar mer än dubbelt och så vidare, har, med anledning af Rikets
Ständers gjorda framställning om utfärdande af närmare bestämmelser
härutinnan, genom Kongl- Brefvet den 11 februari 1832 förklarats, att,
då af ofvan anförda stadganden följde, att den resandes medhafvande
saker icke finge öfverstiga den vigt, att de jemte hans. egen utgjorde mera
än ett skeppund efter hästen, någon vidare bestämning härutinnan icke
erfordrades och att ej heller något undantag i denna del för en eller
annan ort borde ega rum.

Då en fullväxt person torde kunna antagas väga i medeltal tio pund
eller två centner, hafva komiterade, — som funnit nu varande, bestämmelser
angående det antal personer, som må färdas efter ett visst antal
hästar, icke böra förändras, utan blott erfordra det tillägg, att två barn
under tolf år räknas lika med en person, samt att, om två resande^ vilja
åka tillsammans efter eu häst, de böra hafva en särskild häst med. åkdon
för deras saker och den skjutsande, äfvensom att tre resande ma tillsammans
begagna två egna enbetsåkdon, — ansett omförmälda stadgande böra
erhålla den lydelse, att resande icke må på åkdon, som han för resan
nyttjar, medföra gods till större tyngd än efter beräkning af två centner
för hvarje häst, som för åkdonet användes, dock att, der antalet resande,
som på åkdonet färdas, är mindre än det i förhållande till hästantalet
medgifna, för hvarje person, hvarmed de resandes antal understiger det
sålunda bestämda, ytterligare två centner gods må medföras. På. häst,
som af den resande till ridt användes, skulle hädanefter, såsom hittills,
ej få läggas gods till större tyngd, än fyratio .skålpund.

Uti nu gällande författningar angående skjutsväsendet saknas bestämmelse
rörande det antal hästar, som för hvarje olika slag af åkdon bör
vid skjutsning begagnas. Då emellertid föreskrift i detta afseende synes
vara af behofvet påkallad, men utvägen att bestämma ett visst antal hästar
för vagn af en viss tyngd befunnits icke kunna användas, enär, om vid
skjutsanstalt stridiga meningar skulle yppas angående verkliga tyngden af
den resandes åkdon, svårighet esomoftast torde möta att utan uppehåll
utröna rätta förhållandet härutinnan, helst redskap för åkdonets vägande

171

torde ytterst sällan vid någon skjutsanstalt vara att tillgå, hafva komiterade
i berörda hänseende funnit sig böra föreslå följande bestämmelser,
nemligen: att schäs, kärra, trilla eller dermed jemförligt åkdon må befordras
med en häst; att halftäckt vagn, med plats inuti för två personer,
eller dermed jemförligt åkdon må befordras med två hästar, samt att
heltäckt. vagn, med plats inuti för fyra personer, eller dermed jemförligt
åkdon, må befordras med tre hästar.

Beträffande körningstiden, hvilken från att vara bestämd till en timme
på milen genom Kongl. Förordningen den 28 Juni 1809 utsträcktes till
en och en half timme, hafva vid åtskilliga tillfällen förslag framstälts om
inskränkning i den sålunda bestämda tiden; men då, om än med afseende
på den goda beskaffenheten af de allmänna vägarne inom flere delar af
landet, för dessa orter skulle kunna bestämmas en kortare körningstid,
ett motsatt förhållande inom andra orter icke medgifver att, åtminstone
för de tider af året då väglaget i allmänhet lägger hinder för ett skyndsammare
färdande, en kortare körningstid stadgas, hafva koiniterade ansett
den nu bestämda körningstiden vid utgörande af skjuts böra såsom regel
bibehållas, med rättighet likväl för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
der afståndet emellan två skjutsanstalter icke öfverstiger en och en half
mil, samt förhållandena icke för öfrigt påkalla tillämpning af den i allmänhet
stadgade längre körningstiden, deruti medgifva inskränkning till
en och en fjerdedels timme på milen. Genom ett sådant Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande lemnadt bemyndigande skulle de resandes billiga anspråk
på en så vidt möjligt skyndsam fortkomst kunna behörigen tillgodoses
och körningstiden bringas j närmare öfverensstämmelse med hvad
redan nu i allmänhet eger rum. A andra sidan bör dock afseende fästas
äfven å de skjutsandes fördel, så att, der afståndet emellan två skjutsanstalter
år ovanligt långt, eller vägen är af backar i högre grad besvärad,
eller eljest af svårare beskaffenhet, någon lättnad må dem tillgodokomma;
och komiterade hafva derföre funnit sig böra föreslå, att det må få ankomma
på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att för sådana skjutshåll bestämma
ett ställe, hvarest den skjutsande skall vara berättigad att låta
hästen hvila, högst en half timme, hvilken hvilotid dock icke må afräknas
från den för hållet stadgade körningstiden, som oaktadt uppehållet
bör oafkortad få tillgodonjutas.

Enligt stadgandet i § 16 af Gästgifvare-Ordningen samt § 17 af 1766
års Förklaring har den resande, som vid skjutsanstalt erhåller så svaga
och orklösa hästar, att de under vägen utan den resandes förvållande
upptröttna, frihet att i någon by eller gård vid vägen skaffa sig andra
hästar, dem ingen vid slik händelse bör vägra att affölja låta mot åtnjutande
af skjutspenningarne efter den väg han skjutsar. Enär likväl en

172

den jordbruksidkande befolkningen sålunda ålagd skyldighet icke kan
betraktas annorlunda än såsom ett obehörigt tvång, hvars upphörande synes
vara af rättvisa och billighet påkalladt, hafva komiterade ansett omförmälda
stadgande icke böra vidare bibehållas, utan i stället föreskrifvas
att, i de fall då resande, till följd deraf att vid skjutsanstalt honom lemnats
oduglig häst, varder hindrad att med erhållen skjuts resan fortsätta och
annan häst fördenskull måste genom beting anskaffas, det skall åligga den
skjutsande att dervid vara den resande behjelplig, under förbindelse för
den, som vid skjutsanstalten är ansvarig för skjutsningens behöriga utgörande,
att godtgöra all den kostnad och skada, som för anskaffande af
annan skjuts den resande tillskyndas.

Med anledning af Bondeståndets hos Kongl. Maj:t förda klagan öfver
den väntningstid, som i flere landsorter blifvit utsatt för afvaktande af
resande, som betingat skjuts, förklarades genom Kongl. Brefvet den 1
Februari 1814, att de, som enligt resandes förbudssedlar uppbudades till
skjuts vid en viss utsatt tid, borde vid gästgifvaregården under påföljande
fyra timmar afvakta den resandes ankomst, innan de egde rätt att hemfara,
hvaremot det ålåge den resande vid dess ankomst att såsom ersättning
härför betala åtta skillingar hästen för hvarje full timme den skjutsande
afbidat den resandes ankomst utöfver en timme efter den utsatta
tiden, för hvilken timme några väntningspenningar icke kunde fordras;
varande genom nådiga kungörelsen den 4 November nästlidna år förordnadt,
att omförmälda ersättning hädanefter skall utgå med ett till femtio
öre förhöjdt belopp.

Då komiterade ansett det icke vara billigt, att den skjutsande skall
vänta ända till fulla två timmar från det skjutsen blifvit å den bestämda
tiden inställd, innan någon ersättning för väntningen må honom tillgodokomma,
hafva komiterade, i öfverensstämmelse med hvad enligt den norska
lagstiftningen i ämnet eger rum, funnit sig böra föreslå, att den skjutsande
skall vara berättigad att för hvarje full timme, som af den stadgade
väntningstiden förflyter efter det skjutsen å utsatt tid varit att tillgå,
i väntningspenningar erhålla femtio öre för hvarje häst. Deremot och
då bestämmande af väntningspenningar äfven för kortare tid än hel timme
lätteligen skulle kunna gifva anledning till stridigheter, helst icke alla klockor
på gästgifvaregårdarne rätt och lika utvisa tiden, hafva komiterade
trott sig icke böra ifrågasätta någon bestämmelse i sådan syftning, likasom
komiterade icke heller funnit anledning att föreslå någon inskränkning i
den nu stadgade väntningstiden af fyra timmar.

Genom Kongl. Kungörelsen den 29 Januari 1864 förordnades, att, då
resande, som vid gästgifvaregård beställt skjuts, ser sig föranlåten att sådan
beställning återkalla, men den skjutsande redan anländt till gästgifvare -

173

garden eller det ställe, der deri resande skolat afhemtas, eller begifvit sig
å väg från sitt hem, innan återkallelsen hunnit honom meddelas, den
skjutsande skall vara berättigad att för besvär och tidspillan af den resande
erhålla tjugufem öre för hvarje häst, utom stadgade väntningspenningar,
der sådana böra utgifvas. Ofvanberörda stadgande afser egentligen det
förhållande, att skjutsningen icke finnes ställd på entreprenad, utan att
skjutsen uppbudats från reservlaget; men då äfven i det fall, att skjutsningen
^ blifvit af entreprenör öfvertagen, fullgörandet af eu skjutsbeställning,
så att skjutsen må på utsatt tid vara att tillgå, kan, exempelvis vid
det förhållande att häst måste från aflägse belägen betesmark framskaffas,
för entreprenören medföra besvär och tidspillan, synes billigheten fordra,
att entreprenören hålles skadeslös för honom, till följd af gjord men återkallad
skjutsbeställning, tillskyndad uppoffring af tid och möda, hvarföre
komiterade funnit sig ega skäl föreslå, att, då gjord skjutsbeställning återkallas,
den skjutsande, om återkallandet sker senare än två timmar före
den för skjutsens inställande bestämda tid, skall vara berättigad att af den
resande för besvär och tidspillan erhålla ersättning med femtio öre för
hvarje beställd häst. En sådan ersättning synes dock vara nog ringa i
det fall att skjutsen betingats till inställande vid den resandes på längre
afstånd från skjutsanstalten belägna hemvist; och komiterade hafva för
sådant fall ansett lämpligen böra stadgas, att, om betingad skjuts blifvit
vid den resandes hemvist inställd, men skjutsen icke af den resande begagnas,
den skjutsande skall ega att för färden till hemvistet åtnjuta lega
i förhållande till våglängden deremellan och skjutsanstalten, från hvilken
skjutsen utgått, dock icke med mindre belopp än femtio öre för hvarje
inställd häst.

Jemlikt föreskriften i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1809 skall,
då ridhäst af resande nyttjas, utöfver den gällande skjutslegan särskildt
betalas sex ^skillingar banko milen för hästen såsom ersättning till skjutsaren,
som nödgas gå till hästens återhemtande; men denna ersättning
torde numera med skäl få anses vara alltför ringa och synes lämpligast
böra utgå med hälften af hvad för skjutsen erläggas bör.

Med anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Stockholms
län underdåniga framställning, hurusom skjutsningen från de intill hufvudsta
dennärmast belägna gästgifvaregårdar vore till följd af särskilda uppgiga
förhållanden underkastad flera olägenheter, hvilka de skjutsande ej
utan ersättning borde vidkännas, förordnades genom Kongl. Brefvet den
29 Juni 1852, bland annat, att, om resande, för medhafvande effekters
aflossande eller sökande efter qvarter eller hvilken annan anledning som
helst, uppehåller den skjutsande längre än en half timme efter ankomst
till bestämdt qvarter eller till ställe, der sådant förut blifvit sökt, den

174

skjutsande skall ega att undfå ett mot vanliga väntningspenningar svarande
belopp af två skillingar banko per häst för hvarje full fjerdedels timme,
som han utöfver en half timme efter ankomsten uppehälles. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad sålunda tinnes särskildt förordnadt i
afseende å dem, hvilka anlända med skjuts till hufvudstaden, hafva komiterade
funnit sig höra föreslå det allmänna stadgande, att resande, som
med skjuts ankommer till stad, skall vara berättigad att, dei han sa
önskar,'' med skjutsen färdas till annat ställe inom staden än dervarande
skjutsanstalt, utan särskild ersättning, samt att, om herberge å det uppo-ifna
stället icke skulle kunna erhållas, den resande icke må förvägras
att, för sökande af herberge annorstädes, skjutsen ytterligare begagna,
emot särskild ersättning, beräknad efter femtio öre hästen för hvarje full
halftimme, som skjutsen för detta ändamål tages i anspråk.

Enär i nu gällande författningar angående skjutsväsendet saknas föreskrift
om beloppet af den lega, som af den resande skall erläggas för det
fall, att skjutsen begagnas för kortare väg än till nästa ombyte åt det
håll den resande färdas, hafva komiterade funnit sig böra föreslå, att, när
skjuts begagnas intill en half mil och således jemväl för kortare väglängd
än en half mil, den resande skall betala såsom för en half mil, men att,
om skjutsen begagnas utöfver en half mil, betalningen skall beräknas efter
den verkliga våglängden, dock att hvad som öfverskjuter tiondedels mil
skall räknas för en tiondedel.

Enligt stadgande i § 7 af 28 kapitlet Byggninga-Balken, § 8 af Gästgifvare-Ordningen
och § 10 af Kongl. Förklaringen den 11 December 1766
skall vid hvarje gästgifvaregård, så i städer som på landet, utsättas en
tafla, som visår miltalet till nästa ombyte samt huru mycket i båt- och
skjutslega betalas bör; och i § 8 Gästgifvare-Ordningen stadgas särskildt,
att dessa taflor, när nödvändigheten så fordrar, skola betalas af härads
sakören; hvarjemte genom Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, i
sammanhang med föreskriften att från och med den 1 Januari 1875 de
allmänna vägarnes längd emellan gästgifvaregårdarne skulle, utan föregående
ny uppmätning, beräknas i hela mil och tiondedelar af milen, förordnats
att så väl å miltaflorna som i de vid gästgifvaregårdarne befintliga
dagböcker våglängden emellan de särskilda skjutsombytena skulle med
iakttagande häraf utsättas.

Då emellertid, derest den förändrade reglering af skjutsväsendet, som
nu blifvit ifrågasatt, skulle komma till verkställighet, skjutsanstalternas
lägen torde blifva mera omvexlande än hittills varit förhållandet och följaktligen
den lega, som för resor emellan de särskilda anstalterna erläggas
bör, ^jemväl i sammanhang dermed till beloppet varda underkastad förändringar,
samt bibehållandet af skyldigheten att å ifrågavarande taflor

175

utsätta så väl afstånden emellan de särskilda skjutsombytena, som äfven
legobeloppen för färder dem emellan, skulle medföra nödvändigheten att
å taflorna vidtaga tätare förändringar, så och då anteckning i dagboken
om afstånden och legobeloppen synes vara för ändamålet tillräckligt, hafva
komiterade, som ansett omförmälda taflor böra af vederbörande föreståndare
för skjuts an st alt en bekostas, funnit ofvanberörda stadgande kunna
inskränkas derhän, att täflan endast skall innehålla namnet å skjutsanstalten
samt angifva dess egenskap af gästgifveri eller skjutsstation.

Enär de stadgande!! angående gästgifveri-, håll- och reservskjutsen,
hvilka utöfver de ofvan afhandlade flnnas meddelade i 28 kapitlet Byggninga-Balken,
samt Gästgifvare-Ordningen den 12 December 1734 och
Kongl. Förklaringen den 11 December 1766, dels redan blifvit genom tid
efter annan gifna förklaranden ändrade eller upphäfda, dels till följd af
vidtagna förändringar i näringslagstiftningen förfallit, dels i hvad de innefatta
straffbestämmelser för brott, å hvilka i nya strafflagen straff satte
äro, blifvit genom Kongl. Förordningen om nya strafflagens införande
upphäfde, hafva komiterade ansett omförmälda stadganden icke föranleda
vidare yttrande. Deremot förekomma i Gästgifvare-Ordningen åtskilliga
andra stadganden, hvilka väl icke hafva något egentligt samband
med skjutsväsendet, men, enär de torde kunna i sammanhang med
utfärdandet af ny författning i detta ämne upphäfvas, här påkalla särskild
granskning.

Bland dessa stadganden få komiterade främst fästa uppmärksamheten
å de i § 7 gifna föreskrifter, angående väghållning samt vintervägars utstakande
och öppenhållande. Då motsvarande föreskrifter härom finnas
meddelade dels i 4 kapitlet § 1 Byggninga-Balken, dels i 25 kapitlet af
samma Balk, dels i Kongl. Kungörelsen den 25 Maj 1869, angående ändring
i föreskrifterne om tiden för allmänna vägarnes lagning och grusning,
med undantag endast af hvad angår bestämmelsen derom, att små buskar
pa ömse sidor om landsvägen från yttra kanten af diket till tre och, der
ej dike är, till sex alnar böra borthuggas, på det vägarne så mycket snarare
må upptorkas, men bibehållandet af omförmälda bestämmelse icke
torde vara af behofvet påkalladt, helst anbefallandet af buskars undanrödjande,
der de förhindra vägarnes upptorkande, synes falla inom området
för de anordningar kronobetjeningen må ega befogenhet att vid vägsynerne
föreskrifva till befrämjande af vägarnes vidmakthållande i laggildt skick,
hafva komiterade ansett sig icke af berörda mindre väsentliga bestämmelse
vara förhindrade att föreslå upphäfvande! jemväl af ifrågavarande
§ i Gästgifvare-Ordningen.

Vidare innehåller § 8 i nämnda författning föreskrifter angående
landsvägars uppmätande, så att alla mil blifva lika långa eller 18,000

176

alnar; att vid hvarje hel mil bör af häradet upprättas stolpar eller stora
stenar och mindre vid hvarje half och fjerdedels mil; att der vägen löper
till någon stad, socken, bruk, sjöhamn eller annan kunbar ort, skola märken
sättas, de der visa till hvad ort den vägen ligger; att tafla skall vid
hvarje gästgifvaregård upphängas, utvisande våglängden till nästa gästgifvaregård
och huru mycket för en häst den vägen i lega gifvas bör,
samt att alla sådana milstolpar, visare och taflor böra af häradets sakören
betalas, och, om de ej äro tillräcklige, genom sammanskott af dem, som
äro skyldiga vägen att underhålla; men då, vidkommande föreskrifterna
om milstolpars och visares uppsättande, motsvarande föreskrifter finnas
meddelade i §§ 3 och 4 af 25 kapitlet Byggninga-Balken, samt stadgandet,
att kostnad för milstolpars och visares uppsättande skall gäldas af härads
sakören, icke, vid det förhållande att den härad af sakören tillfallande
inkomst nu mera, till följd af nya strafflagens införande, i väsentlig mån
försvunnit, synes lämpligen böra bibehållas, hafva komiterade, som, hvad
beträffar miltaflorna, på sätt redan anförts, ansett dessa taflor böra af
skjutsanstalternas föreståndare bekostas, funnit hinder för upphäfvande
jemväl af § 8 i Gästgifvare-Ordningen icke möta.

Ytterligare förekomma i §§ 18 och 23 af Gästgifvare-Ordningen bestämmelser,
hvarigenom dels stadgats böter af 20 daler silfvermynt för
den som, utan att betala, far öfver broar eller färjestäder, der afgift erläggas
bör, dels förordnats, vid vite af 10 daler silfvermynt för öfverträdelse
deraf, huru förhållas skall när resande eller vägfarande i städer
eller på landet mötas, så att de hinderslöst kunna komma hvarannan förbi.
Då, hvad angår förstnämnda ansvarsbestämmelse, bibehållandet deraf icke
torde vara af behofvet påkalladt, helst den som besörjer öfverfärjning
eller uppbörden af broafgift, är oförhindrad att, innan färjan eller bron
för den vägfarande upplåtes, den stadgade färje- eller broafgiften uppbära,
samt beträffande stadgandet i § 23 om huru förhållas skall då vägfarande
mötas, föreskrifter härom, derest sådana anses fortfarande vara
nödvändiga, torde kunna för stad åvägabringas i enlighet med hvad Ordningsstadgan
för rikets städer innehåller angående meddelande af särskilda
ordningsföreskrifter, samt för landet af Kongl- Maj:ts Befallningshafvande
utfärdas, hafva komiterade, som för öfrigt ansett omförmälda bestämmelser,
såsom gällande icke blott för dem, hvilka resa med skjuts, utan för
vägfarande i allmänhet, lämpligen icke böra i den nya författningen om
skjutsväsendet intagas, funnit ifrågavarande bestämmelser likaledes kunna
upphäfvas.

Enligt § 6 i Kongl. Förklaringen den 11 December 1766 äro alla till
reservskjuts vid någon gästgifvaregård anslagne befriade från utgörande
af kronoskjuts; varande likväl härutinnan, genom Kongl. Kungörelsen den

177

4 Maj 1852, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers derom gjorda framställning,
den förändring vidtagen, att reservhemman, som gemensamt med
hållhemman i skjutsentreprenad ingått, skall, så länge entreprenaden fortfar,
utgöra kronoskjuts i likhet med hållhemman, derest reservhemmanet
ej i högre mån än Milhemmanet till entreprenadkostnaden bidrager. Det
förhållande, att skjutsningen vid en gästgifvaregård blifvit ställd på entreprenad,
har sålunda ansetts böra verka till upphörande af den reservhemman
i omförmälda afseende tillerkända förmån; och då den nya regleringen
af skjutsväsendet afser att, hvad äfven kan antagas blifva det allmänna
förhållandet, skjutsningen vid samtliga skjutsanstalterna i riket ordnas
medelst entreprenad, hemta komiterade häraf anledning föreslå att det i
omförmälda § 6 gifna stadgande må, i sammanhang med öfriga bestämmelserna
i 1766 års Förklaring, upphöra att gälla.

Uti nu gällande föreskrifter angående entreprenaders inrättande hafva
komiterade ansett några förändringar böra vidtagas, för hvilka här nedan
redogöres.

Genom Kongl. Cirkuläret den 2 Augusti 1844, andra punkten, förordnades,
att, till entreprenaders förberedande, det skulle åligga Kongl.
Majds Befallningshafvande att, efter föregången undersökning, för hvarje
station bestämma antalet af de hästar, hvarmed entreprenören borde vara
försedd, och i hvad mån detta antal borde genast vid anfordran vara att
tillgå eller efter bestämda tider framskaffas, samt antalet och beskaffenheten
af de åkdon och, der så nödigt funnes, ridsadlar, som af entreprenören
borde de resande tillhandahållas, hvilka bestämmelser skulle lämpas
efter behofvet, sådant det dittills visat sig eller annars med någon säkerhet
kunde beräknas, _ dervid äfven skulle hafvas afseende å de tillfällen för
hästarnes utfodring, som vid hvarje station vore att tillgå och måste begagnas,
dock att de resandes fortkomst i möjligaste måtto befordrades.
Tillämpningen af dessa föreskrifter visade sig dock medföra väsentliga svårigheter;
och de regleringar, som i berörda hänseenden af Kongl. Majrts
Befallningshafvande vidtogos, kunde i flera fall icke undgå att framkalla
missnöje. A ena sidan gjorde de resande för sin obehindrade fortkomst
anspråk derå, att antalet af de hästar, som borde vid anfordran af entreprenörerne
tillhandahållas, bestämdes fullt tillräckligt, hvaremot, å andra
sidan,. de skjutsande payrkade, att detta antal måtte så inskränkas, att
icke, i följd af vilkorens stränghet, åstadkommande af entreprenader förhindrades
eller åtminstone gjorde mer eller mindre dryga tillskott från
skjutslagen oundgängligen nödvändiga. Det var ock med föranledande

Skjutskomitéens Betänkande. 23

178

häraf, som genom Kongl. Cirkuläret den 11 December 1857 blef stadgadt,
att det antal hästar entreprenör bör inom kortare tid än en timme efter
anfordran tillhandahålla, ej finge bestämmas högre, än det af erfarenheten
ådagalagda behofvet skäligen kunde föranleda och icke i något fall öfverstiga
det antal, som under nästföregående år dagligen i medeltal vid stationen
utgått, samt att å de ställen, der betydligt olika antal hästar under
olika årstider utginge, bestämmelse skulle efter nämnda grund meddelas
särskildt för hvarje af dessa tider.

Om detta stadgande skulle oförändradt bibehållas komme antagligen,
att döma efter skjutsåtgången år 1875, under hvilket år, enligt hvad bilagan
Litt. C. utvisar, antalet gästgifverier, vid hvilka i skjuts utgingo
flere än 365 hästar utgjorde endast 512, eller icke fullt en tredjedel af
alla gästgifverierna, vid det öfvervägande antalet skjutsanstalter icke flera
än en häst under hvarje dygn vara att erhålla inom kortare tid än en
timme efter anfordran. Billigheten synes dock fordra att, åtminstone vid
skjutsanstalterna å de mera befarna vägarne, två hästar dagligen skola
vara att tillgå inom kortare tid än eu timme, hvarföre komiterade ansett
entreprenör af skjutsningen vid sådan skjutsanstalt böra förpligtas att inom
sagda tid tillhandahålla detta antal. Deremot och då, för underlättande
af skjutsentreprenaders åstadkommande, entreprenadvilkoren böra bestämmas
så lindriga, som möjligen ske kan, hafva komiterade, med fästadt afseende
jemväl derå, att beställning af skjuts blifvit genom de numera betydligt
utvidgade postkommunikationerna väsentligen underlättad, trott sig
kunna ifrågasätta, att entreprenör skulle icke allenast icke kunna åläggas
att vid anfordran genast tillhandahålla ens någon häst, utan äfven böra
tillgodonjuta andra lättnader i fråga om tiderna för hästars inställande;
och komiterade hafva derföre funnit sig böra föreslå:

att skjutsåtgången skall läggas till grund för bestämmandet af det
antal hästar och åkdon, eller, der båtskjuts eger rum, det antal farkoster,
som för hvarje dygn bör af entreprenören tillhandahållas, samt att, der
betydligt olika antal under olika tider af året utgår, bestämmelserna skola
derefter lämpas;

att, beträffande tiden för hästars inställande, entreprenör icke må tillförbindas
att inställa häst genast vid anfordran;

att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må bestämma vid mera befarna
vägar högst två hästar inom en half timme och ytterligare högst fyra
hästar inom en och en half timme samt vid mindre befarna vägar högst
två hästar inom en timme och ytterligare högst två hästar inom två timmar,
allt efter anfordran;

att, om hästar derutöfver finnas vara vid någon skjutsanstalt behöfliga,
kortare tid än tre timmar icke må för deras inställande bestämmas; samt

179

att, om vid skjutsanstalt, der antalet resande är ringa, men anstalten
med hufvudsakligt afseende å angelägenheten deraf, att skjuts vid resor
i tjensteärenden finnes att tillgå, anses böra bibehållas, vid entreprenadvilkorens
fastställande icke må bestämmas kortare tid för skjutsens inställande
än fyra timmar efter anfordran.

Uti ofvannämnda Cirkulär af den 11 December 1857 finnes jemväl
förordnadt, att tillses bör, det entreprenör, som icke sjelf är gästgifvare,
icke må sakna tillfälle att vid gästgifvaregården erhålla nödigt utrymme
för hästar och forman; men då vid utfärdandet af de föreskrifter, som
afse skjutsningsbesvärets ordnande medelst entreprenad, icke tillika meddelats
någon bestämmelse, hvarigenom gästgifvare fått sig ålagdt att för
det fall, att skjutsen vid gästgifvaregården varder vid derå hållen entreprenadauktion
af annan öfvertagen, åt denne vid gästgifvaregården upplåta
nödigt utrymme för hästar och skjutsare, synes bestämdt stadgande
om en sådan skyldighet för gästgifvaren eller stationsföreståndaren böra
i den nya författningen intagas till förekommande af tvist i detta afseende.
En sådan skyldighet har väl i allmänhet blifvit af gästgifvarne
sjelfve erkänd; men fall hafva dock förekommit, der densamma blifvit
ifrågasatt eller bestridd. Den entreprenör i detta afseende tillkommande
rättighet synes dock skäligen icke böra gifvas större utsträckning, än att
han må ega att för de hästar och skjutsare, hvilka för utgörande af beställd
skjuts vid skjutsanstalten inställas, derstädes erhålla nödigt utrymme
i afvaktan å den resandes ankomst eller resans anträdande.

Beträffande den tidrymd, för hvilken entreprenadkontrakt om skjutsningens
utgörande må afslutas, stadgades i Kongl. Cirkulärbrefvet den 2
Augusti 1844, att vid uppgörandet af kontrakt om skjutsentreprenad Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande skulle tillse, att entreprenören ställde vederhäftig
borgen för fullgörandet af sina förbindelser under minst fem eller
högst tio år. Erfarenheten visade dock, att den sålunda bestämda tiden
verkade till hinder för entreprenaders åstadkommande, hvadan i sammanhang
med de genom Kongl. Brefvet den 24 Januari 1865 meddelade föreskrifter
angående grunderna för vinnande af understöd från de till lättande
af skjutsningstungan af Rikets Ständer anslagne medel förordnades, att,
med afvikelse från ofvan berörda bestämmelse i 1844 års Cirkulär, tiden
för entreprenadkontrakten skulle omfatta minst två, högst fem år, hvarom
ytterligare föreskrift meddelats i Kongl. Kungörelsen den 14 December 1866.

Enligt komiterade tillhandakomna uppgifter rörande de tider, då entreprenadkontrakten
inom de särskilda länen löpa till ända, äro aftalen
om skjutsentreprenaderne endast inom några få län mera allmänt afskräde
för lika lång tid inom hela länet, hvilket förhållande företrädesvis eger
ruin inom Örebro län, der alla kontrakten, med undantag allenast för stä -

180

derna Örebro och Nora, samtidigt afslutats för fem år och tilländalöpa
den 1 Augusti 1880, äfvensom inom Jemtlands län, hvarest de flesta entreprenadkontrakten,
likaledes afslutade för fem år, samtidigt tilländagå
med 1878 års slut. Då emellertid skjutsentreprenaderna inom hvarje län
torde för framtiden böra ordnas på det sätt, att kontrakten komma att
afslutas för lika lång tid vid alla skjutsanstalterna inom länet, men genom
bibehållandet af en så kort entreprenadperiod som två år, både Länsstyrelsernas
och Landstingens verksamhet för denna angelägenhet skulle alltför
ofta tagas i anspråk, jemte det att derigenom möjligen äfven skulle
föranledas täta förändringar i skjutsanstalternas läge, med dermed förenade
flerehanda olägenheter, hafva komiterade ansett entreprenadtiden i
allmänhet icke böra omfatta en kortare period än tre år; dock med rättighet
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, om med hänsigt till hittills
bestående förhållanden så anses lämpligare, utsträcka denna period till fem
år, likväl alltid med iakttagande, att entreprenadperioden blifver densamma
för alla skjutsanstalterna inom ett och samma län, så att entreprenadkontrakten
äfven vid de skjutsanstalter, der sådant aftal om skjutsningens
öfvertagande icke kunnat samtidigt med de öfriga entreprenaderna inom
länet komma till stånd, vid samma tidpunkt löpa bil ända. Hvad åter
angår den tid af året, vid hvilken aftalen med entreprenörerne skulle börja
att tillämpas, hafva komiterade, i öfverensstämmelse med hvad af den förra
komitén för skjutsväsendets ordnande föreslogs, ansett kontraktstiden lämpligen
böra räknas från och med den 1 November det år, då auktionerna
egt rum, eller genast efter det tjenstehjons flyttning från och till tjenst
försiggått. Visserligen skulle härvid kunna anmärkas, att, enär Landstingen
icke sammanträda förr än i September månad och således besluten
om entreprenadbidragen icke kunde i allmänhet blifva för entreprenörerne
kände förr än i början af Oktober månad, tiden till den 1 November skulle
blifva väl kort för att entreprenörerne må kunna medhinna att ordna allt
hvad som för skjutsningens öfvertagande erfordras; men då, utom det att
beslut om alla de entreprenadanbud, vid hvilka icke fästats förbehåll om
särskildt bidrag och hvilka således icke heller komma att utgöra föremål
för Landstingets bepröfvande, redan under loppet af sommaren, efter det
auktionerna under Juni månad afslutats, kunna meddelas, bestämmandet af
en senare tidpunkt för entreprenadtidens början skulle medföra förluster
för alla dem, hvilka redan vid anbudens afgifvande hafva förhållandena i
omförmälda afseende ordnade, hvilket otvifvelaktigt skulle inträffa med de
allra fleste, hafva komiterade funnit sig ega giltiga skäl att föreslå den 1
November såsom tidpunkt för entreprenadperiodens början.

Vidkommande den borgen, som bör af entreprenör aflemnas till säkerhet
för de genom kontraktet åtagna förbindelsers behöriga uppfyllande,

181

hafva komiterade, med hänsigt till angelägenheten att, der så erfordras,
kunna med minsta omgång göra densamma emot löftesmännen gällande,
ansett höra stadgas, att berörda borgen skall vara såsom för egen skuld
ingången af två inom länet boende personer, samt innefatta ansvarighet
för gäldande af alla de kostnader, som, i händelse entreprenören underlåter
att sina förbindelser fullgöra, kunna föranledas af skjutsningens uppehållande
genom annan.

Genom Kongl. Brefvet den 24 Januari 1865 samt Kongl. Kungörelsen
den 14 December 1866 hafva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bemyndigats
att, då ny skjutsanstalt vid farväg, äfvensom vid jernvägs- eller
kanalstation, erfordras och icke kan åstadkommas utan de gamla skjutslagens
ytterligare betungande, på det sätt ordna sådan anstalt, att skjutsningsskyldigheten
må efter entreprenadauktion, äfven om den betingade
legan skulle öfverstiga den i allmänhet för entreprenader gällande lega,
för högst två års tid öfverlemnas till den, som erbjuder sig att för minsta
lega, efter mil räknadt, befordra resande och för fullgörande af detta sitt
åtagande anses fullt vederhäftig. Denna utväg till skjutsanstalters inrättande
hafva komiterade ansett böra, beträffande jernvägs- och kanalstation,
bibehållas samt äfven utsträckas till det fall, att behof af skjutsanstalt
vid hamnplats uppstår. Då resorna från sådana ställen torde i allmänhet
vara korta, kan betalningen af den högre legan ej anses vara afsevärdt
betungande.

Ett annat förhållande eger deremot rum i afseende på ordnandet af
skjutsinrättning å en ny-anlagd farväg, för hvars åstadkommande Staten i
de flesta fall torde hafva lemnat större eller mindre bidrag, i syfte att
underlätta och befrämja den allmänna samfärdseln inom orten. Ett allmännare
intresse synes derföre fordra, att, för ernående af det med väganläggningen
afsedda allmännyttiga ändamål, möjlighet till fortkomst emellan
de bygder, som genom vägen satts i förbindelse med hvarannan, må förefinnas,
utan att den resande skulle behöfva vidkännas högre betalning, än
som för skjutsen inom orten i allmänhet högst erlägges. Och då bildande
af skjutslag för samfärdselns upprätthållande å sådan väg, i den
händelse skjutsanstalt icke skulle kunna på skäliga vilkor derstädes åvägabringas
i den för entreprenaders inrättande i allmänhet stadgade ordning,
icke torde kunna, såsom oförenligt med grunderna för den afsedda nya
regleringen af skjutsväsendet, ifrågakomma, lärer annan utväg för sådant
fall ieke förefinnas, än att staten dervid på ett eller annat sätt mellankommer,
i öfverensstämmelse med hvad tillförene egt rum, då skjutsanstalt
funnits för samfärdseln vara behöflig, men sådan anstalts ordnande varit
med synnerliga svårigheter förenadt. På grund häraf hafva komiterade
ansett det böra bestämmas, att, derest, oaktadt vidtagna åtgärder för

182

åvägabringande af skjutsanstalt å ny-anlagd farväg, sådan icke kunnat med
tillämpning af de för entreprenaders inrättande gifna föreskrifter åstadkommas,
det må ankomma på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att om
förhållandet hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, för den åtgärd,
hvartill detsamma må finnas föranleda.

Beträffande beskaffenheten af de åkdon, som vid skjutsanstalterna höra
vara för resande att tillgå, torde de härom gällande bestämmelser, enligt
hvilka väl finnes stadgad lega, som skall erläggas för begagnande af hjulåkdon
med fjedersäte, men deremot icke någon föreskrift om skyldighet
för de skjutsande att med sådana åkdon vara försedde, icke kunna sägas
ens i någon mån motsvara de anspråk, som nu för tiden med skäl må i
detta afseende framställas, hvadan förändrade föreskrifter härutinnan äro
af behofvet påkallade. Enär likväl för höga fordringar i detta hänseende
otvifvelaktigt skulle verka till entreprenadernas fördyrande, hafva komiterade
ansett entreprenörerne i omförmälda afseende icke böra åläggas
annan förpligtelse, än att de åkdon, som af dem för resande tillhandahållas,
skola vara försedda med jernfjädrar, stoppad dyna och fotsack
af läder.

Enligt Kongl. Instruktionen den 10 November 1855, § 31 mom. 3,
tillhör det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att tillse, det vederbörande
fullgöra sina skyldigheter i allt hvad som angår ordning vid gästgifvaregårdar
med mera som för vägfarandes obehindrade fortkomst är nödigt,
och enligt samma Instruktion § 27 mom. 1 tillhör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att upptaga och pröfva frågor om skjutsskyldiges försummelser
vid fullgörande af sina åligganden. Vid handläggning af förekommande
frågor om försummadt inställande af skjuts har, då den resande
fordrat ersättning för kostnad, som han måst vidkännas genom erläggande
af högre lega för anskaffad annan skjuts eller utgifvande af
väntningspenningar, den försumlige vanligen, i sammanhang med böternas
ådömande, blifvit ålagdt att gälda den äskade ersättningen efter som skäligt
pröfvats; och i öfverensstämmelse härmed hafva komiterade ansett det
lämpligen böra stadgas, att endast de frågor om skadeersättning, der stridighet
förekommer angående ersättningens belopp, böra till domstol hänskjutas,
men deremot alla öfriga sådana frågor kunna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
upptagas och afgöras.

Enär medgifvande af rätt till anförande af besvär öfver beslut, hvarigenom
Landsting beviljat bidrag till skjutsentreprenad, skulle kunna föranleda
oskäligt hinder och uppehåll vid entreprenadernas ordnande, hafva
komiterade ansett sådan besvärsrätt icke böra medgifvas för annat fall,
än då den klagande tilltror sig kunna visa, att beslutet icke i laga ordning
tillkommit. Af samma skäl hafva komiterade ock ansett klagan icke

183

heller böra få föras mot Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes godkännande
af Landstings i berörde afseende i laga ordning fattade beslut, eller öfver
beslut, hvarigenom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med afseende å den
bjudandes personlighet eller å den utaf honom aflemnade borgensförbindelses
beskaffenhet eller å olämpligheten af den utaf entreprenören till
gästgifveri eller skjutsstation erbjudna lägenhet, eller af annat skäl, än
att för högt entreprenadanbud fordrats, förklarat sig ej kunna gjordt entreprenadanbud
godkänna.

Beträffande resandes befordran med skjuts från Stockholm, hvilken,
såsom den ofvan lemnade redogörelsen angående skjutsväsendet derstädes
innefattar, besörjes af stadens åkarelag, emot vissa dem tillkommande företrädesrättigheter,
lära de särskilda föreskrifter, som derom nu finnas eller
framdeles kunna varda meddelade, böra lända till efterrättelse.

Enligt hvad redan blifvit omförmäldt tilländalöpa kontrakten om
skjutsentreprenaderna inom de särskilda länen på mycket olika tider; och
inom de flesta länen finnas kontrakt afslutade för så lång tid, att de först
under loppet af år 1880 samt inom några först under år 1881 gå till
ända. Med afseende härå och då för den händelse, att den nya regleringen
af skjuts väsendet skulle i allmänhet komma till verkställighet så
snart, att skjutsningen, till följd af derom emot visst bidrag afslutadt entreprenadkontrakt,
skulle vid någon skjutsanstalt i stad, som till Landsting
hör, eller å landet, icke kunna på entreprenad upplåtas i sammanhang
med det allmänna ordnande af skjutsentreprenaderna inom länet, som med
tillämpning af de för den nya regleringen stadgade grunder bör ega rum,
billigheten synes fordra, att så väl staden som vederbörande skjutslag må
under den tid, detta förhållande fortfar, vara fritagne från utgörande af
bidrag- till de öfriga skjutsentreprenaderna inom länet eller landstingsområdet,
hafva komiterade funnit sig böra föreslå, att i ofvan omförmälda
fall ej mindre staden för den bevillning, som derifrån utgår, än äfven
vederbörande skjutslag för den å hemmanen i skjutslaget belöpande bevillning
skall ega att under tiden intill den 1 November det år, då det
om skjutsningen afslutade entreprenadkontrakt upphör att vara gällande,
tillgodonjuta befrielse från deltagande i den allmänna skjutsafgift, som
för det län eller särskilda landstingsområde, inom hvilket skjutsanstalten
är belägen, under samma tid bör utgå.

184

Med tillämpning af sålunda angifna grunder för ordnande af skjutsväsendet
i riket hafva koiniterade utarbetat och få härmed i underdånighet
afgifva följande förslag till

Stadga

angående skjutsväsendet.

§ 1.

All skjuts för resandes befordran bör, så vidt ske kan, på entreprenad
upplåtas i enlighet med hvad derom i denna stadga förordnas.

§ 2.

Skjutsanstalterna i riket skola vara antingen gästgif''vener, med skyldighet
att lemna resande herberge och förplägning, eller skjutsstationer,
utan sådan skyldighet.

§ 3.

I hvarje stad skall genom dess försorg finnas ordnad anstalt för resandes
betjenande med skjuts; egande för Stockholm Öfverståthållare-Embetet
och för öfriga städer Kongl. Majrts Befallningshafvande att efter förekommande
omständigheter bestämma, huruvida anstalten skall vara gästgifveri
eller skjutsstation.

För landet ankommer det på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
sedan vederbörande blifvit inför Häradsrätten i orten hörde och Häradsrätten
betänkande afgifvit, bestämma ej mindre hvilka af der varande
gästgifverier må såsom icke vidare behöfliga kunna indragas, än äfven
hvilka skola såsom gästgifverier bibehållas eller till skjutsstationer inskränkas.
Der gästgifveri förklarats skola endast såsom skjutsstation qvarstå,
men förändrade förhållanden sedermera påkalla, att jemväl gästgifverihållning
vid stationen eger rum, vare Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
oförhindrad att derom förordna.

Ej må ny skjutsanstalt annorledes än genom entreprenad inrättas;
dock att i de delar af riket, der gästgifveri- och skjutshållningen icke är
fästad vid vissa hemman, utan tid efter annan ordnats såsom en gemen -

185

sam angelägenhet för större eller mindre samfällighet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
må ega att, derest vid en eller flera af de utmed allmän
väg varande skjutsanstalter entreprenad icke skulle kunna tillvägabringas,
men sådan anstalt, med eller utan gästgifverihållning, finnes vara för samfärdseln
derstädes oundgängligen behöflig, för sådant fall, efter föregången
undersökning vid Häradsrätten i orten, ej mindre bland de inom samfälligheten
varande skjutsskyldiga hemman till skjutsanstalt med dertill hörande
skjutslag bestämma vissa lämpligen belägna hemman, än äfven fastställa
den ersättning, som, utöfver tillgängliga, för skjutsväsendet inom orten anvisade
anslag i räntor eller penningar, skäligen bör af öfrige skjutsskyldige
inom samfälligheten erläggas till dem, som sålunda komma att skjutsanstalt
öfvertaga och skjutsning dervid bestrida.

§ 4.

Till biträde vid skjutsningens utgörande må stad hädanefter icke tilldelas
skjutslag från hemman å landet; dock må, der biträde i berörda afseende
för närvarande eger rum, dervid tills vidare förblifva i den mån,
efter Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande, förhållandena kunna
göra sådant biträde fortfarande nödvändigt.

§ 5.

Gästgifvare och föreståndare för skjutsstation antages och förordnas
i stad af Magistraten samt å landet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
egande den myndighet, som gästgifvare eller stationsföreståndare förordnat,
att i de fall, som i § 54 omförmälas, honom från befattningen skilja.

§ 6.

Vid hvarje skjutsanstalt skola för resande vara att tillgå gäst- och
stallrum samt vagnbod, hvilka lägenheter det åligger anstaltens föreståndare
att i fullgodt stånd hålla.

Derjemte skola vid gästgifveri, i stad enligt Magistratens och på landet
enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bestämmande, för resandes
herbergerande finnas minst två med snygga möbler och sängkläder försedda,
städade rum, deraf det ena, när årstid eller väderlek så fordrar,
skall vara uppeldadt; äfvensom nödig förplägning och uppassning skall för
resande vara att erhålla mot skälig betalning.

Skjutskomitéens Betänkande. 24

186

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare skyldig att till resande,
som medhar häst, emot skälig betalning lemna hästfoder, när sådant
begäres.

Resande, som till skjutsanstalt ankommer, ege att under afvaktan på
anskaffandet af derstädes beställd skjuts, uppehålla sig i gästrummet utan
betalning.

§ 7.

Förekommer klagomål deröfver, att resande affordras oskälig betalning
för herberge och förplägning eller hästfoder, eller visar sig eljest behof
af taxa å de förnödenheter, som gästgifvare eller stationsföreståndare
tillhandahålla bör, ankomme i Stockholm på Öfverståthållare-Embetet och
i länen på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, efter inhemtande af erforderliga
upplysningar om de i orten gängse pris å berörda förnödenheter,
medelst utfärdad taxa, som efter omständigheterna förändras, bestämma
den betalning, som skall erläggas. Finnes taxa för skjutsanstalt
utfärdad, skall densamma vara genom gästgifvarens eller stationsföreståndarens
försorg i gästrummet anslagen.

§ 8.

Innehafvare af nu varande gästgifveri, vare sig att det såsom sådant
bibehålies eller till skjutsstation inskränkes, ege att fortfarande tillgodonjuta
de friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit detsamma
i laga ordning tillerkända.

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare berättigad att med
den inskränkning, som för de i § 28 omförmälde fall finnes stadgad, vid
eller utom måltider till vägfarande försälja vin och maltdrycker till förtäring
på stället.

Är rättighet till utskänkning af bränvin med gästgifveri förenad, lände
i afseende å utöfning af sådan rättighet till efterrättelse hvad i gällande
förordning angående vilkoren för bränvins försäljning derom finnes stadgadt.

§ 9.

För åstadkommande af skjutsentreprenader skola Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
så snart det i § 3 omförmälda ordnande af gästgifverierna
egt rum, i den mån gällande entreprenadkontrakt icke derför lägga
hinder i vägen, vidtaga erforderliga åtgärder samt i sådant afseende för
hvarje skjutsanstalt bestämma det antal hästar och åkdon, eller, der båt -

187

skjuts eger rum, det antal farkoster,"som vid anstalten skall under hvarje
dygn för resande vara att tillgå; börande härvid iakttagas, att skjutsåtgången
lägges till grund för bestämmandet af hästarnes och farkosternas
antal samt att, der betydligt olika antal under olika tider af året
utgår, bestämmelserna derefter lämpas.

Beträffande tiden för hästars inställande må icke entreprenör tillförbindas
att inställa häst genast vid anfordran. För skjutsanstalter vid mera
befarna vägar ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämma högst
två hästar inom en half timme och ytterligare högst fyra hästar inom
eu och en half timme efter anfordran, samt vid mindre befarna vägar
högst två hästar inom en timme och ytterligare högst två hästar inom
två timmar, likaledes efter anfordran. Finnas hästar derutöfver vara vid
någon skjutsanstalt behöflige, må för deras inställande icke bestämmas
kortare tid än tre timmar. Vid skjutsanstalt, der antalet resande är ringa,
men anstalten med hufvudsakligt afseende å angelägenheten deraf, att
skjuts vid resor i tjensteärenden finnes att tillgå, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anses böra bibehållas, må vid entreprenadvilkorens bestämmande
icke stadgas kortare tid för skjutsens inställande än fyra timmar.

Åkdon, som det åligger entreprenör tillhandahålla, böra vara försedda
med jernfjädrar, stoppad dyna och fotsack af läder.

§ 10.

Entreprenadtiden skall i allmänhet omfatta en period af tre år, räknadt
från och med den 1 November, med rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, om med hänsigt till hittills bestående förhållanden
så anses lämpligare, utsträcka denna period till fem år; dock alltid med
iakttagande, att entreprenadperioden blifver densamma för alla skjutsanstalterna
inom ett och samma län, så att entreprenadkontrakten äfven vid
de skjutsanstalter, der sådant aftal icke kunnat samtidigt med öfriga entreprenader
inom länet komma till stånd, vid samma tidpunkt löpa till ända.

§ 11.

Till entreprenör å skjutshållning må icke antagas annan än den, som
eger medborgerligt förtroende, gjort sig känd för ordentlighet och redbarhet
samt ställer antaglig borgen för fullgörande af de förbindelser,
han genom entreprenaden sig åtager. Denna borgen skall vara ingången
såsom för egen skuld af två inom länet boende personer, försedd med
vederbörligt intyg om deras vederhäftighet samt innefatta ansvarighet för
gäldande af alla de kostnader, som, i händelse entreprenören underlåter

188

att sina förbindelser fullgöra, kunna föranledas genom skjutsningens uppehållande
genom annan.

§ 12.

Sedan med tillämpning af ofvan gifna bestämmelser Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelat beslut angående entreprenadvilkoren, böra auktioner,
efter derom minst en månad förut i länskungörelserna intagna
tillkännagifvanden, anställas för skjutsningens upplåtande på entreprenad,
så väl i städerna som å landet. Dessa tillkännagifvanden böra jemväl
innehålla underrättelse derom, att entreprenör, som åstundan att för
entreprenadtiden förlägga skjutsningen till sin bostad, må dertill vara berättigad,
så framt densamma finnes vara för ändamålet lämplig, äfvensom
att entreprenör, som önskar att i förening med skjutsningen vid gästgifveri
å landet jemväl öfvertaga gästgifverihållningen derstädes, må kunna få
densamma på sig öfverlåten för den tid, entreprenaden omfattar, så vida
entreprenören eger förfoga öfver härför lämplig, med erforderliga möbler
och sängkläder försedd lägenhet, hvarom af Kronofogden eller Kronolänsmannen
i orten, efter å stället tagen kännedom om förhållandena, utfärdadt
intyg skall vid auktionen aflemnas.

Auktionerna, hvilka böra i stad af Magistraten och på landet af
Kronofogden i orten förrättas, skola hållas så tidigt det år, entreprenaden
skall vidtaga, att samtliga auktionerna må vara förrättade senast inom
Juni månads utgång. Der så lämpligt finnes, må skjutshållningen vid
flera angränsande skjutsanstalter å landet vid samma auktionstillfälle å
entreprenad utbjudas. §

§ 13.

Utrop skall först ske å skjutsningens öfvertagande emot rättighet att
af de resande i skjutslega uppbära den af Kongl. Maj:t för länet eller,
der olika lega är för särskilda delar af länet stadgad, den länsdel, hvarinom
skjutsanstalten är belägen, faststälda maximilega utan vilkor af bidrag.
Göres dervid flera än ett anbud, må de täflande genom underbud
skilja sig emellan. Vill icke någondera medgifva nedsättning, skola samtliga
de täflandes anbud i protokollet antecknas. Varder åter vid utrop i
förenämnda ordning icke något anbud afgifvet, skall utrop anställas med
vilkor af bidrag jemte rättighet att uppbära den fastställda maximilegan;
börande efter auktionsförrättningarnes slut samtliga dervid förda protokoll
tillika med de af de bjudande aflemnade bevis, intyg och borgensförbindelser
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas.

189

§ H.

Skulle vid granskning af de inkomna anbuden någotdera med afseende
å den bjudandes personlighet, eller å den aflemnade borgensförbindelsens
beskaffenhet, eller å den för skjutsningens besörjande erbjudna
lägenhet, eller eljest finnas vara af beskaffenhet att icke kunna godkännas,
skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skyndsamt foga anstalt om förrättande
af ny auktion.

Beträffande de anbud, emot hvilka i omförmälda afseenden eller i
fråga om antagligheten af dervid fästadt förbehåll om öfvertagande jemväl
af gästgifverihållning anmärkning icke förekommit, bör, i händelse anbud
afgifvits utan anspråk på entreprenadbidrag, det anbud, som innefattar erbjudande
att besörja skjutsningen för lägsta legan, antagas. Då två eller
flere gjort lika anbud, skall det anbud, som finnes erbjuda största säkerhet
för entreprenadens behöriga fullgörande, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antagas. Hvad åter angår de anbud, vid hvilka fästats förbehåll
om entreprenadbidrag, skola auktionsprotokollen, med undantag af protokoll
öfver förrättad auktion å skjutsningen i stad, som icke tillhör Landsting,
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till länets samma år sammanträdande
Landsting öfverlemnas, jemte förteckning å de fordrade bidragen.

§ l''r>-

På Landstingets pröfning ankommer, huruvida de betingade entreprenadbidragen
må beviljas; åliggande Landstinget, der något entreprenadbidrag
finnes vara för högt, inen Landstinget anser lägre bidrag böra anvisas,
bestämma beloppet af detta bidrag.

De af Landstinget härutinnan fattade beslut skola genast efter det de
blifvit justerade till Kongl. Maj ds Befallningshafvandes pröfning anmälas,
dervid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att hvarje särskildt beslut
antingen oförändradt godkänna eller ogilla. Om hvad Kongl. Majds Befallningshafvande
härvid beslutar gifve Kongl. Majds Befallningshafvande
Landstinget del, så framt Landstinget ännu är samladt, men eljest läte
Kongl. Majds Befallningshafvande underrättelse derom i länskungörelserna
införas.

§ 16.

För stad, som icke hör till Landsting, skall, der entreprenadbidrag
vid auktionen betingats, från Stadsfullmägtige infordras yttrande, huruvida
det betingade bidraget af dem beviljas eller endast visst lägre belopp
för ändamålet anvisas.

190

§ 17.

Varda Landstingets eller Stadsfullmägtiges beslut om beviljande af
entreprenadbidrag godkände af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, skola,
der de betingade entreprenadbidragen blifvit utan nedsättning medgifna
eller de personer, som anbuden afgifvit, med anvisade lägre bidrag åtnöjas,
genom vederbörande Magistrat eller Kronofogde skyndsamligen afslutas
entreprenadkontrakt, som böra upprättas i tre exemplar, af hvilka
det ena, tillika med borgensförbindelsen för entreprenadvilkorens behöriga
fullgörande, qvarstanna!’ hos Magistraten eller Kronofogden, det andra tillställes
entreprenören och det tredje till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insändes. Der entreprenader ej sålunda varda åvägabragte, skall Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande föranstalta, att förnyade entreprenad-auktioner
varda förrättade.

§ 18.

Skulle vid de hållna entreprenad-auktionerna icke något anbud å
skjutsningens öfvertagande varda afgifvet, eller har anbud icke kunnat af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkännas, skall, för sådant fall, likasom
i den händelse att entreprenadanbud med förbehåll om bidrag blifvit
af vederbörande förkastadt, samt entreprenad icke heller mot för ändamålet
anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen, hvad angår
stad, af staden sjelf uppehållas intill dess entreprenad om densammas öfvertagande
kan varda åstadkommen; börande i utgörandet af denna skyldighet
alla stadskommunens medlemmar taga del efter enahanda grund,
som för utgörande af de kommunen samfäldt åliggande skyldigheter i allmänhet
finnes stadgad, dock att i stad, der skjutsskyldigheten för närvarande
efter annan grund utgöres, hvad i sådant hänseende inom staden
iakttages kommer att tills vidare lända till efterrättelse, intill dess annorlunda
kan varda öfverenskommet eller förordnadt.

Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvannämnda fall
skjutslaget, der sådant enligt fastställd indelning finnes att tillgå eller af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med tillämpning af stadgandet i § 3
anordnas, vara skyldigt att skjutsningen uppehålla, intill dess densamma
kan varda af entreprenör öfvertagen; egande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, efter vederbörandes hörande inför Häradsrätten i orten, förordna
om den förändring i skjutslagens sammansättning, som för skjutsningens
ändamålsenliga utgörande må finnas lämplig, med iakttagande att
hållskjuts, der utgörande af sådan skjuts icke af förhållandena oundgängligen
påkallas, skall upphöra.

191

§ 19.

Då annan än gästgifvare eller stationsföreståndare på entreprenad öfvertagit
den ständig skjutsanstalt åliggande skjutsning, utan att densamma
till entreprenörens bostad förflyttas, skall entreprenören vara berättigad
att för de hästar och skjutsare, hvilka för utgörande af betingad skjuts
vid anstalten inställas, derstädes erhålla nödigt utrymme i afvaktan å den
resandes ankomst eller resans anträdande.

I

§ 20.

Underlåter skjutsentreprenör att sina skyldigheter behörigen fullgöra
eller förekomma sådana omständigheter, att entreprenaden icke vidare kan
honom anförtros, samt de personer, hvilka åtagit sig ansvarigheten för de
förbindelser, entreprenören genom kontraktet sig iklädt, jemväl brista i
desammas behöriga fullgörande, skall, der ej heller annan person finnes
benägen att entreprenaden för den återstående tiden på stadgade vilkor
öfvertaga emot uppbärande af den i kontraktet bestämda skjutslega
och särskilda bidrag, der sådant eger rum, det åligga Kronofogden i orten
att skyndsamt foga anstalt om skjutsningens uppehållande på entreprenörens
och hans löftesmäns bekostnad. Kan skjutsningens uppehållande
ej på sådant sätt åstadkommas, förhålles i öfverensstämmelse med hvad i
§ 18 finnes föreskrifvet för det fall, att vid någon skjutsanstalt entreprenad
å skjutsningen icke kunnat åvägabidngas.

§ 21.

Då resande genom förut gjord beställning betingat skjuts vid anstalt,
der skjutsningen genom entreprenör besörjes, skola de hästar, hvilka för
skjutsen utlemnas, afräknas å antalet af de hästar, hvilka inom den i entreprenadkontraktet
bestämda längsta tiden böra tillhandahållas.

§ 22.

. De bidrag, hvilka jemlikt Landstings af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
godkända beslut böra skjutsentreprenörerne tillgodokomma, skola efter
sådan ^ grund utgöras, att bidrag intill belopp, som motsvarar hälften af
den för länet eller, der län är i särskilda landstingsområden fördeladt,
hvarje sådant område senast fastställda bevillning enligt andra artikeln
Bevillningsstadgan, skola gäldas med lika andel af Staten och länet eller
landstingsområdet, hvaremot den del af erforderligt bidrag, som öfver -

192

skjuter nämnda hälft, skall gäldas med två tredjedelar af Staten och en
tredjedel af länet eller landstingsområdet; börande härvid iakttagas, att,
der inom landstingsområde finnes stad, som icke hör till landstinget, den
på sådan stad belöpande bevillning icke må i berörda afsecnden tagas i
beräkning.

Entreprenadbidrag, som efter den sålunda stadgade fördelningsgrunden
böra inom län eller landstingsområde erläggas, skola utgöras medelst en
särskild afgift, hvilken, under benämning af skjutsafgift, skall utgå i förhållande
till den allmänna bevillning enligt andra artikeln Bevillningsstadgan
för fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete, som af en
hvar skattskyldig till statsverket erlägges, dock att, så länge bevillningen
för jordbruksfastighet utgår med lägre procent än bevillningen för annan
fastighet, omförmälda afgift skall utgöras med dubbelt större belopp för
bevillning af jordbruksfastighet, än för bevillning af annan fastighet,
frälseränta och hvarje annat beskattningsföreinål.

§ 23.

Sedan utrönt blifvit, med hvilka belopp Staten samt län eller landstingsområde
böra i entreprenadbidragens gäldande deltaga, har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, med tillämpning af ofvan stadgade debiteringsgrund,
låta verkställa uträkning å det öretal, som för länet eller landstingsområdet
i skjutsafgift belöper på hvarje bevillningskrona enligt andra
artikeln Bevillningsstadgan, hvarefter afgiften genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg skall af vederbörande i sammanhang med kronoskatterna
debiteras och indrifvas samt i landtränteriet insättas inom den
tid och med det ansvar, som är för kronans uppbörd stadgadt.

Vidkommande åter den andel i omförmälda bidrag, som bör af Staten
gäldas, åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att om beloppet af denna
andel för hvarje år hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan; och må
icke utbetalning af statsbidraget ske utan att Kongl. Maj:ts bemyndigande
dertill erhållits. Har Kongl. Maj:t sådant bemyndigande meddelat, eger
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att af under händer varande medel, emot
ersättning från det på Riksstatens sjette hufvudtitel till skjutsväsendet
uppförda anslag, efter hvarje halfårs utgång genom vederbörande Magistrat
eller Kronofogde till skjutsentreprenörerne utanordna hvad en hvar
af dem i statsbidrag tillkommer.

De från län eller landstingsområde utgående entreprenadbidrag låter
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter hvarje hälft års utgång på enahanda
sätt till entreprenörerne utbetala af de härtill influtna medel; börande
för hvarje år eu af landtränteriet upprättad och af verifikationer

193

åtföljd redovisning för dessa medel inom den 1 April nästföljande år af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas vederbörande Landstings revisorer,
som hafva att densamma efter föregången granskning med sitt yttrande
till näst derefter sammanträdande Landsting aflemna.

§ 24.

Stad, som icke hör till Landsting, men har skjutsningen ordnad medelst
entreprenad emot rättighet för entreprenören att uppbära särskildt
bidrag, må jemväl ega att af statsmedel erhålla understöd med hälften af
entreprenadbidragets belopp; dock att sådant understöd icke må utan
Kongl. Maj:ts dertill lemnade bemyndigande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utanordnas; och länder i fråga om tid och sätt för statsbidragets
utbetalning till efterrättelse hvad här förut i enahanda afseende finnes
stadgadt.

§ 25.

I början af det år, under hvilket entreprenadkontrakten inom länet
tilländagå, skall det åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, efter inhemtande
af vederbörandes yttrande, huruvida erfarenheten må hafva visat
någon förändring af de stadgade entreprenadvilkoren i fråga om hästarnes
antal in. in. vara behöflig, förordna om auktioners hållande för entreprenadernas
förnyande; hvarefter vidare förfares i enlighet med hvad ofvan
blifvit föreskrifvet.

§ 26.

Uppstår behof af särskild skjutsanstalt vid hamnplats, jernvägsstation
eller kanalstation, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att ordna sådan
anstalt derstädes på det sätt, att skjutsbestyret må, efter det entreprenadauktion
derå blifvit hållen, till den, som erbjuder sig att för minsta lega,
efter mil räknadt, befordra resande och för fullgörande af detta sitt åtagande
finnes vederhäftig och lämplig, för högst tre år öfverlemnas, äfven
om den betingade legan öfverstiger den i afseende å skjutsentreprenad
för orten stadgade maximilega.

Förekommer åter behof af skjutsanstalt för besörjande af samfärdseln
å nyanlagd väg, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sedan läget
för denna anstalt, äfvensom det antal hästar, åkdon m. in., som entreprenör
bör tillhandahålla, samt tiderna för hästarnes inställande blifvit bestämda,
låta anställa entreprenadauktion för inheintande af anbud å skjutsningens
öfvertagande emot uppbärande af den för orten fastställda maximi Skjutskomitéens

Betänkande. 25

194

lega med eller utan bidrag. Erhålles anbud utan förbehåll om bidrag
samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finner anbudet vara af beskaffenhet
att kunna godkännas, skall kontrakt med entreprenören upprättas. År
vid anbud fästadt förbehåll om bidrag, skall, derest anmärkning emot anbudets
antaglighet eljest icke förekommer, frågan om bidraget öfverlemnas
till vederbörande Landstings handläggning samt med ärendet vidare förfaras
på sätt rörande inrättande af skjutsentreprenad, der förbehåll om
entreprenadbidrag egt rum, genom denna stadga blifvit i allmänhet förordnadt.
Kan oaktadt sålunda vidtagna åtgärder skjutsanstalt icke åstadkommas,
ankommer det på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att om förhållandet
hos Kongl. Maj:t göra anmälan för den åtgärd, hvartill detsamma
må finnas föranleda.

§ 27.

Vid skjutsanstalt, der skjutsningen af entreprenör bestrides, skall
genom entreprenörens försorg eu bestyrkt afskrift af entreprenadkontraktet
alltid finnas i gästrummet anslagen; åliggande entreprenören att ställa sig
kontraktets bestämmelser till noggrann efterrättelse, äfvensom att för öfrigt
i tillämpliga delar iakttaga hvad denna stadga angående gästgifvares, stationsföreståndares
och skjutsandes skyldigheter innehåller.

§ 28.

Derest vid entreprenadauktion å skjutsningen vid gästgifveri å landet
denna varder af annan än gästgifvaren öfvertagen, men gästgifverihållningen
icke tillika på entreprenören öfverlåtes, vare gästgifvaren fortfarande bibehållen
vid rättigheten att till vägfarande utskänka vin och maltdrycker.
Varder åter gästgifverihållningen i sammanhang med skjutsningen för den
period, entreprenaden omfattar, på entreprenören öfverlåten och till den
af honom erbjudna lägenhet förflyttad, må gästgifvaren under tiden icke
utöfva ifrågavarande försäljningsrättighet, utan kommer densamma att i
förening med gästgifverihållningen för nämnda tid på entreprenören öfvergå.
Hvad sålunda stadgats i afseende på rättighet för entreprenör att öfvertaga
gästgifveri åtföljande rättighet till utskänkning af vin och maltdrycker,
galle äfven för det fall, att skjutsningen vid skjutsstation å landet
varder af annan än stationsföreståndaren på entreprenad öfvertagen och
stationen för entreprenad tiden till entreprenörens bostad förflyttas. På
särskild pröfning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ankommer, huruvida,
då skjutsningen vid gästgifveri å landet blifvit af annan person än gästgifvaren
öfvertagen samt, utan att gästgifverihållningen dermed förenats,

195

till den af entreprenören erbjudna lägenhet förflyttad, rättighet till utskänkning
af vin och maltdrycker må entreprenören medgifvas.

§ 29.

Skjuts utgöres i allmänhet från och till skjutsanstalt, dock skall skjuts
lemnas äfven för resa till annat ställe, så framt afståndet från skjutsanstalten
till sådant ställe icke är längre, än afståndet emellan samma anstalt
och det längst derifrån belägna ombytesställe, dit skjuts från anstalten
utgöres.

Jemväl skall en hvar ega att till ställe, der han har sitt hemvist eller
för tillfället sig uppehåller, från närbelägen skjutsanstalt erhålla skjuts för
resa till samma eller annan sådan anstalt, för så vidt den skjutsande ej
derigenom kommer att färdas längre väg, än som motsvarar afståndet
från skjutsanstalten till det längst derifrån belägna ombytesställe, dit skjuts
från anstalten utgöres; skolande den resande derför erlägga särskild skjutslega
efter vägens längd från skjutsanstalten till hemtningsstället, der icke
den resandes färd går tillbaka till samma skjutsanstalt, i hvilket fall särskild
lega för hemtningen icke bör erläggas.

§ 30.

Skulle skjutsskyldig, hvars hemman blifvit till skjutsning indeladt,
sjelf icke vilja eller kunna den hemmanet åliggande skjutsskyldighet fullgöra,
ege han att med annan person för viss tid öfverenskomma om skjutsskyldighetens
utgörande; dock skall sådan öfverenskommelse, för att såsom
gällande anses, vara skriftligen upprättad samt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
godkänd, för hvilket ändamål överenskommelser] bör genom
Kronofogden i orten hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälas, dervid
Kronofogden jemväl har att angående antagligheten af den träffade överenskommelser!
sig yttra. Godkännes överenskommelser!, vare den skjutsande
fri från utgörandet af den honom åliggande skjutsskyldighet för den
tid, öfverenskommelsen omfattar.

§ 31.

Förmenar skjutsskyldig, som budas till utgörande af skjuts, att han
blifvit i orätt tur budad, bör budningen ändock ovilkorligen hörsammas,
med öppen rätt för den skjutsskyldige, om han finner sig dertill befogad’
att förhållandet hos Kronolänsmannen i orten anmäla, hvilken det åligger
att derom anställa undersökning samt protokoll deröfver till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande insända, för den åtgärd, hvartill förhållandet må för -

196

anleda. Uteblifver uppbudad eller betingad skjuts, bör annan genom gästgifvarens
eller st.ationsföreståndarens försorg ofördröjligen anskaffas.

Der hållskjuts finnes inrättad, må gästgifvare eller stationsföreståndare
icke till skjutsning använda någon af sina hästar förr än samtliga hållhästarne
först utgått.

§ 32.

Häst, åkdon eller farkost, som för utgörande af skjuts inställes, bör
vara i för sådant ändamål fullt brukbart skick; skolande den skjutsande
i motsatt fall, äfvensom der uppbudad eller betingad skjuts ej i behörig
tid inställes, eller resande eljest genom den skjutsandes förvållande uppehälles,
eller alfordras betalning utöfver hvad i fastställd lega erläggas bör,
vara underkastad bötesansvar och derjemte skyldig att ersätta ej mindre
den högre lega, hvartill annan skjuts i stället för den uteblifna måst betingas,
utan äfven den skada, som genom uppehållet den resande förorsakas.

§ 33.

Vid skjutsanstalt skall genom föreståndarens försorg och på hans bekostnad
finnas uppsatt en tafla, med tydliga bokstäfver angifvande namnet
å skjutsanstalten samt dess egenskap af gästgifveri eller skjutsstation. §

§ 34.

Då skjuts före den resandes ankomst beställes, bör, om afseende å
beställningen skall fästas, beställningssedel aflemnas, hvilken skall vara
undertecknad af den resande sjelf eller af annan person å hans vägnar
samt innehålla, jemte den resandes namn, titel eller yrke samt hemvist,
tydlig uppgift å det antal hästar eller farkoster, som påfordras, tid och
ort för skjutsens inställande samt namnet å det ställe, till hvilket skjutsen
skall utgöras.

§ 35.

Skjutsande vare skyldig att under fyra timmar från den för skjutsens
inställande bestämda tid afvakta resans anträdande; skolande den skjutsande
vara berättigad att för hvarje full timme, som af den sålunda stadgade
väntningstiden förflyter efter det skjutsen å utsatt tid varit att tillgå,
i väntningspenningar erhålla femtio öre för hvarje häst.

197

§ 36.

Utom den skjutsande må icke åka flere än en person efter en häst
eller flere än tre personer efter två hästar, så framt ej annorlunda emellan
den resande och den skjutsande öfverenskommes. Der den resande för
eget åkdon begagnar tre hästar, må fem personer utom den skjutsande på
åkdonet färdas. Två barn under tolf år räknas lika med en person. Vilja
två resande åka tillsamman efter en häst, böra de hafva en särskild häst
med åkdon för deras gods och den skjutsande. Likaledes må tre resande
tillsamman begagna två egna enbetsåkdon.

Resande må icke på åkdon, som han för resan nyttjar, medföra gods
till större tyngd än efter beräkning af två centner för hvarje häst, som
för åkdonet användes; dock att, der antalet resande, som på åkdonet färdas,
är mindre än här ofvan medgifves, för hvarje person, hvarmed antalet
understiger det sålunda bestämda, ytterligare två centner gods må medföras.
På häst, som af den resande till ridt användes, må ej läggas gods
till större tyngd än fyratio skålpund.

§ 37.

För åkdon af nedannämnda beskaffenhet skola hästar till följande aln -

tal begagnas nemligen:

För schäs, kärra, trilla eller dermed jernförligt åkdon ......... 1 häst;

för halftäckt vagn med plats inuti för två personer, eller dermed
jernförligt åkdon, .................................................................... 2 hästar;

samt för heltäckt vagn med plats inuti för fyra personer,

eller dermed jernförligt åkdon, ................................................. 3 hästar.

Då resande i anseende till vägens längd eller svårare beskaffenhet från
eu till annan skjutsanstalt begagnat flere hästar, än jemlikt ofvan meddelade
bestämmelser för fortskaffande af det medförda åkdonet erfordras,
vare han ej skyldig att vid ombyte af hästar ett större antal fortfarande
begagna.

§ 38.

Resande vare berättigad att, med iakttagande af stadgad körningstid,
sjelf eller genom medhafvande betjening köra det åkdon, han för resan
begagnar. När två eller tre hästar nyttjas, vare den resande icke skyldig
att medhafva flere än en skjutsande, hvilken skall hafva plats å det åkdon,
han skjutsar, så framt icke särskilt åkdon för godset nyttjas, i hvilket
fall den skjutsande må anvisas plats på detta åkdon; men är antalet hästar

198

större, må så niånga skjutsande medfölja, som erfordras för hästarnes
återhemtning.

Till skjutsare må ej minderårig användas, om ej den resande det
medgifver.

§ 39.

Då resande gjord skjutsbeställning återkallar, skall, om återkallandet
sker senare än två timmar före den för skjutsens inställande bestämda
tid, den skjutsande vara berättigad att af den resande för besvär och tidspillan
erhålla ersättning med 50 öre för hvarje beställd häst.. År betingad
skjuts vid den resandes hemvist inställd, men skjutsen icke af den
resande begagnas, ege den skjutsande att för färden till den resandes hemvist
åtnjuta lega i förhållande till våglängden deremellan och skjutsanstalten,
från hvilken skjutsen utgått, dock icke med mindre belopp än
50 öre för hvarje inställd häst.

§ 40.

Då den resande färdas ridande, ege den skjutsande att, utöfver den
för skjutsen belöpande lega, såsom godtgörelse för hästens återhemtande,
uppbära särskild ersättning, motsvarande hälften af hvad för skjutsen erläggas
bör.

§ 41.

Då skjuts begagnas intill en half mil, betalas såsom för en half mil;
men om skjutsen begagnas utöfver eu half mil, skall betalningen beräknas
efter den verkliga våglängden, dock att hvad som öfverskjuter tiondedels
mil räknas för en tiondedel.

§ 42.

I allmänhet ege den resande icke att fordra skyndsammare fortkomst
än efter en och en half timme på milen; ankommande likväl på Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, der afståndet emellan två skjutsanstalter
icke öfverstiger en och en half mil samt förhållandena icke i öfrigt påkalla
tillämpning af den i allmänhet stadgade längre körningstiden, deruti
medgifva inskränkning till en och en fjerdedel timme på milen. År afståndet
emellan två skjutsanstalter ovanligt långt, eller är vägen af svårare
beskaffenhet eller åf backar i högre grad besvärad, ankomme på Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att för sådant skjutshåll bestämma ställe, hvar -

199

est den skjutsande må vara berättigad att låta hästen hvila högst en half
timme.

Under färdandet må icke den skjutsande utöfver en fjerdedels timme
emot sitt begifvande uppehållas.

§ 48.

Varder resande till följd deraf, att honom lemnats oduglig häst, hindrad
att med erhållen skjuts resan fortsätta, skall den skjutsande vara
honom behjelplig att genom beting anskaffa annan häst; och vare den,
som vid skjutsanstalten är ansvarig för skjutsningens behöriga utgörande,
skyldig att godtgöra all den kostnad och skada, som derigenom den resande
tillskyndas.

Färdas åter den resande på sådant sätt, att häst eller åkdon genom
hans eller hans körsvens förvållande skadas, vare den resande skyldig att
härför utgifva ersättning, hvilken, der ej godvillig öfverenskommelse träffas,
skall af två genom gästgifvarens eller stationsföreståndarens försorg tillkallade
ojäfvige gode män, efter anställd undersökning, uppskattas och bestämmas.
Innan sålunda bestämd ersättning af den resande erlagts eller
säkerhet för beloppets erläggande blifvit ställd, må skjuts till resans fortsättande
honom icke lemnas; egande den med gode männens beslut missnöjde
att genom målets instämmande till domstol rättelse deri söka.

§ 44.

Resande, som med skjuts ankommer till skjutsanstalt, må icke med
samma skjuts vidare befordras, utan så är, att den resande vid ankomsten
icke genast kan erhålla annan skjuts eller den, af hvilken skjutsen
vid anstalten utgöras skall, samtycker dertill, att resan må med samma
skjuts fortsättas.

§ 45.

Det åligger den resande att, innan färden anträdes, erlägga ej mindre
belöpande lega för resan intill det ställe, dit skjutsen skall utgöras, än
äfven väntningspenningar, der sådana böra utgå. Om resande vid skjutsanstalt,
derifrån färden anträdes, åtnjutit herberge eller förplägning, skall
likaledes godtgörelse härför lemnas, innan afresa får ske.

§ 46.

Resande åligger jemväl att, innan han leinnar skjutsanstalt, hvarest
skjuts tages, uti den dagbok, hvarom i § 50 vidare förmärs, anteckna

N

200

sitt namn, titel eller yrke; dagen då resan eger rum, den ort, hvarifrån
resan företages och den, till hvilken resan ställes, äfvensom det antal hästar,
som begagnas, allt i de för hvardera af dessa anteckningar afsedda
kolumner.

Då betingad skjuts annorstädes än vid skjutsanstalt inställes, åligge
det anstaltens föreståndare att sålunda föreskrifna anteckningar verkställa.

Anser resande sig befogad till anförande af klagomål i ett eller annat
hänseende öfver gästgifvares, stationsföreståndares eller den skjutsandes
förhållande, teckne sådant tydligen uti dertill afsedd kolumn i dagboken
med uppgift å de skäl och bevis, som för bestyrkande af klagomålets befogenhet
må förefinnas, äfvensom sitt namn, titel eller yrke samt postadress.
Sker annorlunda, må klagomålet utan afseende lemnas. Resande,
som antecknar obefogadt klagomål, äfventyrar att gälda alla de besvär
och kostnader, som deraf föranledas för den, mot hvilken klagomålet riktats.

§ 47.

Resande, som med skjuts ankommer till stad, vare berättigad att, der
han så önskar, med skjutsen färdas till annat ställe inom staden, än dervarande
skjutsanstalt, utan särskild ersättning derför. Kan ej herberge
å det upgifna stället erhållas, må den resande icke förvägras att för sökande
af herberge annorstädes skjutsen ytterligare begagna emot särskild
ersättning, beräknad efter femtio öre hästen för hvarje full halftimme,
som skjutsen för detta ändamål tages i anspråk. §

§ 48.

Gästgifvare och stationsföreståndare åligge: att bemöta de resande
med höflighet samt sjelf och genom sine tjenare dem med beredvillighet
tillhandagå; att städse hålla gästrummet och de för resandes herbergerande
afsedda lägenheter i behörigt skick; att tillse, det ej mindre de hästar,
som för resandes fortskaffande inställas, äro till skjutsning duglige, än
äfven att de åkdon, farkoster och seltyg, som skola af resande begagnas,
äro i fullt brukbart skick, samt att i motsatt fall annan duglig skjuts anskaffa
och förhållandet å landet hos vederbörande Kronolänsman samt i
stad hos Stadsfiskal till beifran anmäla; att vidmakthålla ordning bland
de skjutsande, under det de vid skjutsanstalten sig uppehålla; samt att
vaka deröfver, att resande icke genom de skjutsandes förvållande uppehållas
eller att resande för skjutsen affordras betalning utöfver hvad i
fastställd lega erläggas bör eller att olägenhet eller förfång på annat sätt

201

resande tillskyndas af de skjutsande eller andre vid skjutsanstalten sig
uppehållande personer.

Aflägsnar sig gästgifvare eller stationsföreståndare, bör han dessförinnan
foga anstalt derom, att hans åligganden vid skjutsanstalten af annan
lämplig person besörjas.

§ 49.

Gästgifvare och stationsföreståndare skola för de resandes betjenande
till sitt biträde hafva en pålitlig, ärlig och nykter hållkarl, der icke med
afseende å de resandes ringare antal Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
finner ett sådant biträde kunna undvaras. År hållkarlen frånvarande eller
finnes sådan icke anställd, skall gästgifvaren eller stationsföreståndaren
sjelf eller genom annan dertill tjenlig person fullgöra hållkarlens åliggande.

§ 50.

För handhafvande af kontroll derå, att vid gästgifverihållningens och
skjutsningens besörjande ordentligen tillgår, skall vid skjutsanstalt finnas
dagbok, som för hvarje månads början tillställes gästgifvaren eller stationsföreståndaren,
i stad genom Magistraten och på landet genom vederbörande
Kronolänsmans försorg.

Dagboken, som bör bestå af erforderligt antal blad, uppdelade i särskilda
kolumner för de anteckningar, som böra deruti införas, skall å
första sidan innehålla uppgift å de särskilda skjutsanstalter, till hvilka
skjuts från anstalten utgöres, våglängden till berörda ställen samt den
körningstid som bör iakttagas, den lega som bör erläggas för resa till
hvardera af dessa ställen, det antal hästar och farkoster, som vid skjutsanstalten
skall för de resande tillhandahållas, äfvensom, der skjutsningen
af entreprenör besörjes, å de tider, inom hvilka skjuts efter tillsägelse
skall inställas. Riktigheten af sålunda meddelade uppgifter skall genom
vederbörande polismyndighets underskrift bestyrkas.

§ 51.

Gästgifvare och stationsföreståndare skola vårda dagboken, opåmint
densamma resande för behörig anteckning tillhandahålla, äfvensom sjelfve
deruti verkställa de anteckningar, som det åligger dem att i dagboken införa.
Skulle gästgifvare eller stationsföreståndare vägra att för klagomåls
antecknande dagbok tillhandahålla, ege den resande att klagomålet i dag Skjutshomitéens

Betänkande. 26

202

boken vid nästa skjutsanstalt införa eller ock hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skriftligen anmäla.

§ 52.

Inom åtta dagar efter utgången af hvarje månad skall dagboken för
den tilländagångna månaden af gästgifvaren eller stationsföreståndaren,
behörigen undertecknad, aflemnas i stad till Magistraten och å landet till
vederbörande Kronolänsman.

Förekommer i dagbok klagomål, åligger, hvad angår skjutsanstalt i
stad, Magistraten och, hvad angår skjutsanstalt på landet, Kronolänsmannen
i distriktet att ofördröjligen verkställa noggrann undersökning rörande det
öfverklagade förhållandet samt att derefter dagboken jemte undersökningsprotokollet
och vederbörandes förklaring till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
insända. De dagböcker, uti hvilka klagomål icke finnes antecknadt,
skola genast efter einottagandet af vederbörande öfverlemnas för
städerna till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och för landet till kronofogdekontoret
i orten.

§ 53.

Vid skjutsanstalt i stad skall Magistraten hafva tillsyn derå, att gästgifvaren
eller stationsföreståndaren behörigen fullgör de honom i sådan
egenskap åliggande skyldigheter. A landet skall Kronolänsmannen minst
en gång i hvarje månad besöka de inom hans tjenstgöringsdistrikt. varande
skjutsanstalter. Vid dessa besök åligger det Kronolänsmannen att med
sorgfällighet undersöka, huruvida ordning och skick äro derstädes rådande
samt gästgifvare eller stationsföreståndare behörigen iakttager hvad på
honom ankommer att fullgöra; börande anteckning derom i dagboken
göras samt, om anmärkning förekommer, som finnes påkalla anmälan hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sådan anmälan ofördröjligen afl åtas.

§ 54.

Visar gästgifvare eller stationsföreståndare gång efter annan försumlighet
vid sina skyldigheters fullgörande, eller förekomma å gästgifveri
eller skjutsstation vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att gästgifvaren
eller stationsföreståndaren icke kan anses fortfarande ega de för
befattningens utöfvande erforderliga egenskaper, vare han utom det bötesansvar,
hvartill han i hvarje fall må hafva gjort sig skyldig, underkastad

203

påföljden att från befattningen skiljas; och må i sådant fall densamma
jemte dermed förenade förmåner till annan person öfverlemnas.

§ 55.

Hvad i denna stadga om Magistrat sågs galle i Stockholm i tillämpliga
delar för Ofverståthållare-Embetet och i stad, der Magistrat ej finnes
för den stadsstyrelse, som i stället tillsatt är.

§ 56.

Öfverträdelse af hvad i denna stadga blifvit gästgifvare, skjutsstationstörestandare,
entreprenör eller skjutsande till iakttagande föreskrifvet straffes
med böter från och med fem till och med femtio kronor; egande i Stockholm
Ofverståthållare-Embetet samt i öfriga städer och å landet Kon fri.
Maj:ts Befallningshafvande dessa böter ådöma, dock att, der brott tillika
Dumt . begånget eller fråga är om skade-ersättning, som ej ostridig är
målet i sin helhet skall höra under domstols pröfning. Böter, som efter
denna stadga ådömas, skola tillfalla kronan samt, der tillgång till deras
gäldande brister, förvandlas efter allmän strafflag.

§ 57.

. Öfver Landstings i laga ordning fattade beslut, hvarigenom bidrag till
skjutsentreprenads åstadkommande blifvit beviljadt, äfvensom Kongl. Maj:ts
Befallmngshafvandes godkännande af sådant beslut, må besvär ej anföras.
Ej heller må besvär anföras öfver beslut, hvarigenom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
af annat skäl, än att för högt entreprenadbidrag fordrats,
förklarat sig ej kunna gjordt entreprenadanbud godkänna. Beträffande
åter beslut, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i öfrigt meddelat, gäller
i afseende å tid och sätt för ändrings sökande, efter hvarje måls beskaffenhet,
hvad särskilde stadgadt är.

§ 58.

Angående resandes befordran med skjuts från Stockholm lände till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som derom nu finnas eller framdeles
kunna varda meddelade.

204

§ 59.

Om kungs- och kronoskjuts finnes särskildt stadgadt.

§ 60.

Denna stadga, af hvilken ett exemplar alltid skall finnas i gästrummet
att tillgå, skall tillämpas från vid hvilken tid ej

mindre 28 kapitlet Byggninga-Balken, Kongl. Gästgifvare-Ordningen af den
12 December 1734 samt Kongl. Förklaringen den 11 December 1766, än
äfven öfriga tid efter annan meddelade föreskrifter, som äro stridande mot
de i denna stadga gifna bestämmelser, skola upphöra att vara gällande.

Skulle vid någon skjutsanstalt i stad, som till Landsting hör, eller å
landet skjutsningen vara emot visst bidrag af entreprenör öfvertagen för
så lång tid, att densamma i följd deraf ej kan å ny entreprenad upplåtas
i sammanhang med det allmänna ordnande af skjutsentreprenaderna inom
länet, som i denna stadga föreskrifves, ege ej mindre staden för den bevillning,
som derifrån utgår, än äfven vederbörande skjutslag för den å
hemmanen i skjutslaget belöpande bevillning, under tiden intill den 1
November det år, då om skjutsningen afslutadt entreprenadkontrakt upphör
att vara gällande, tillgodonjuta befrielse från deltagande i den allmänna
skjutsafgift, som för det län eller särskilda landstingsområde, inom
hvilket skjutsanstalten är belägen, under samma tid bör utgå.

Enär, för den händelse skjutsväsendet skulle varda ordnadt i öfverensstämmelse
med ofvanberörda af komiterade framställda förslag, skjutsningen
i vissa undantagsfall kunde komma att af skjutslagen utgöras, hafva
komiterade ansett sig jemväl böra afgifva yttrande angående beloppet af
den lega, som i sådana fall må af de skjutsande tillgodonjutas. Alltsedan
föreskrifter år 1844 meddelades angående åvägabringande af skjutsentreprenader,
har legan vid de skjutsanstalter, der skjutsningen icke blifvit
ställd på entreprenad, utgjorts med lägre belopp, hvilket belopp senast

205

bestämdes genom Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857 och då fastställdes
att utgå i stad med en krona och på landet med 80 öre milen
för hvarje häst. Väl hafva vid åtskilliga tillfällen hos Riksdagen framstälts
yrkanden om förhöjning af denna lega; men då bibehållandet af
den lägre legan ansetts skola på ett verksamt sätt mana till skjutsentreprenaders
inrättande, hafva de i berörda afseende gjorda framställningar
icke vunnit Riksdagens bifall.

Med afseende härå och om än bestämmandet af eu lägre skjutsersättning
£ör de fall, att skjutsningen vid en eller annan skjutsanstalt icke
skulle blifva ställd på entreprenad, ej kan anses efter den föreslagna regleringens
genomförande ega fullt samma betydelse som hittills, hafva komiterade,
enär en sådan bestämmelse likväl otvifvelaktigt skall i sin mån
medverka till framkallande af bemödanden för entreprenads åvägabringande,
ansett legan i de fall, att skjutslagen sjelfva skulle bestrida skjutsningen,
böra fortfarande utgå med lägre belopp, än som för entreprenadskjutsen
i orten uppbäres. Då emellertid enligt komiterades förslag entreprenadlegan
icke skulle komma att fastställas till ett visst belopp, utan
endast ett maximum af lega bestämmas, för att såsom utropspris vid entreprenadauktionerna
begagnas, torde icke heller en viss lega kunna bestämmas
för det fall, att entreprenad icke eger rum, utan för sådant fall
böra stadgas, att legan skall utgå med en viss procent af maximi-entreprenadlegan;
och få komiterade i enlighet härmed föreslå, att legan måtte
för ifrågavarande fall förklaras skola erläggas med sjuttio procent af den
för orten, inom hvilken skjutsanstalten är belägen, fastställda maximi-entreprenadlega,
dock så att, der vid legans uträknande beloppet icke skulle
utgöra jemnt tiotal öre, legobeloppet utsättes till närmaste tiotal derutöfver.

I sammanhang härmed hafva komiterade funnit sig äfven böra afgifva
förslag å den ersättning, som för begagnande af den skjutsandes åkdon
m. m. erläggas bör. Genom Kongl. Cirkuläret den 11 Februari 1832 stadgades,
att denna lega skulle erläggas med två skillingar banko milen för
vagn och en skilling banko för kärra, städa eller sadel, hvilket stadgande
genom Kongl. Brefvet den 28 Mars 1851 förklarades skola sålunda förstås,
att i afgift för begagnande af den skjutsandes åkdon borde betalas
två skillingar banko milen, då detta är bespändt med två hästar och en
skilling samma mynt, då åkdonet är bespändt med endast en häst, utan
'' afseende derå, huruvida åkdonet benämnes vagn eller kärra. Sedermera
har genom Kongl. Cirkuläret den 20 December 1854, enligt Rikets
Ständers derom gjorda framställning, förordnats, att för begagnandet af
den skjutsandes hjulåkdon, så vida dessa äro med fjedersäten försedda,

206

skall i lega erläggas fyra skillingar för tvåbets- och två skillingar för
enbets-åkdon, samt för sele, som utan den skjutsandes åkdon nyttjas, en
skilling, allt banko, milen. Enligt komiterades förslag skulle entreprenör,
som efter skjutsväsendets omreglering varder antagen, ega skyldighet att
tillhandahålla åkdon med jernfjädrar, stoppad dyna och fotsack af läder;
och då, för den händelse en sådan bestämmelse meddelas, billigheten synes
fordra att afgiften för begagnandet af entreprenörens åkdon in. m. i’
någon mån förhöjas, få komiterade i detta afseende föreslå följande afgifts -

bestämmelser:

för tvåspändt hjulåkdon................................................................................ 30 öre

» enspänd!1 d:o ................................................................................... 20 »

» hjulåkdon med dyna, men utan fjädersäte och fotsack, två eller

enspändt................................................................................... 10 »

» släda, två- eller enspänd........................................................................ 10 »

» ridsadel......................................................................................................... 20 »

» sele, när åkdon icke tillika af den skjutsande lemnas................ 5 »

allt efter hel mil räknadt.

Der skjutsningen ej af entreprenör bestrides, torde äfven den skjutsande,
då han tillhandahåller åkdon af enahanda beskaffenhet, som för
entreprenör är stadgadt, böra vara berättigad att uppbära enahanda lega.

Då det komiterade meddelade nådiga uppdrag, om än föranledt af
Riksdagens underdåniga framställning rörande förändrad reglering af gästgifveri-,
håll- och reservskjutsen, afser ordnandet af skjutsväsendet i riket,
hafva komiterade funnit sig tillhöra att jemväl taga under öfvervägande,
i hvad mån lättnad i den på jorden hvilande skyldigheten att utgöra
kungs- och kronoskjuts må kunna beredas samt derom afgifva yttrande.

Hvad sålunda först vidkommer kungsskjutsen eller den skjuts, som
uppbudas för Kongl. personers resor inom landet, har under fem-årsperioden
1871—1875 sådan skjuts endast vid tre särskilda tillfällen begagnats,
nemligen år 1873 vid resor inom Östergötlands och Jemtlands län samt
år 1875 vid resa inom Kopparbergs län. Med afseende härå och då i
följd af de under senare tiden utförda jernvägsanläggningarne inom riket,
hvarigenom ej mindre en snabb kommunikation med konungariket Norge
åstadkommits, än äfven hufvudorterna inom de särskilda länen, med få
undantag, blifvit satta i lätt förbindelse med både rikets hufvudstad och
hvarandra, användandet af kungsskjuts hädanefter endast undantagsvis torde
kunna ifrågakomma, hvilket ännu mera blifver förhållandet efter fullbordandet
af de under arbete varande jernvägsanläggningarne, hafva komiterade
funnit sig ega anledning till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande

207

öfverlemna, huruvida och i hvilken utsträckning det på jorden hvilande
kungsskjuts-besvär må kunna eftergifvas.

Beträffande derefter kronoskjutsen, hvilken utgår i olika omfattning
alltefter som den utfordras i fredstid eller krigstid, tages denna hufvudsakligen
i anspråk för transport af trupper och deras tross samt af kronan
tillhöriga persedlar, hvarom föreskrifter finnas meddelade i Kongl. Förordningen
den 6 September 1842 med deruti sedermera genom Kongl.
Kungörelserna den 1 Februari 1859 och den 5 April 1864 vidtagna förändringar.

Enligt dessa föreskrifter gäller såsom allmän regel, att, när trupp,
hörande till arméen eller flottan, skall, med eller utan tillhörande utredning
och tross färdas från en ort till annan, fortskaflfandet företrädesvis
bör ske sjöledes med begagnande af kronans egna eller enskildes dertill
förhyrda seglande eller ångfartyg, men att, om sjölägenhet saknas eller
för tillfället icke kan utan förfelande af kommenderingens ändamål användas,
fortskaffande! skall ske antingen till fots, då truppen tågar, eller
medelst marche-forcée, då truppen åker, hvilket senare fortskaffningssätt
likväl må begagnas blott vid de tillfällen, då en trupps skyndsamma framkomst
till tjenstgöringsorten sådant fordrar; dock att uppbådadt sjöfolk,
när sjölägenhet saknas, alltid bör medelst marche-forcée fortskaffas. Vidare
stadgas, att handräckning till truppers fortskaffande ej må utan
Kongl. Maj:ts nådiga befallning lemnas i andra än följande fall, enligt
6, 7, 8 och 28, nemligen:

l:o att Generalbefälhafvare i de särskilda militärdistrikten förordna
om truppers sammandragande och rörelser;

2:o att fiende infaller i landet så oförmodadt, att order om försvar
eller annan disposition icke hinna afvaktas, i hvilket fall militärbefälhafvare
på stället ega att af kronobetjeningen äska och erhålla den handräckning
för närmast belägna truppers sammandragande, fortskaffning och
underhåll, som af omständigheterna påkallas;

3:o vid utlösningar af trupper, kommenderade till garnisonstjenst,
gränspostering, fångbevakning, arbeten vid fästningar och flottans stationer
och dylikt, trvilka en gång för alla äro af Kongl. Maj:t anbefallda att på
bestämda tider verkställas, äfvensom då sådan bevakning eller beväpnad
handräckning påkallas, som, enligt gällande författningar, civil myndighet
egen att af militärbefäl erhålla; samt

4:o då trupp sjöledes till någon ort anländer, utan att marche-route
för truppens vidare fortskaffande blifvit utfärdad, i hvilket- fall befälhafvaren
eger att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller närmast boende
Kronobetjent requirera och erhålla all den handräckning, som för
truppens och medförande effekters fortställande till bestämd ort erfordras.

208

I fråga om truppers fortskaffande stadgas vidare, att, om någon af
manskapet under tågande insjuknar, så att han icke kan kommenderingen
åtfölja, utan måste qvarlemnas eller transporteras till närmaste sjukhus,
den sjuke skall efter tillfrisknandet fortskaffas till kommenderings- eller
hemorten, efter hvad befälhafvaren vid den sjukes efterlemnande begärt,
i förra fallet genom kronoskjuts och i det senare, antingen på samma sätt
eller medelst tågande, efter omständigheterna och Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
pröfning.

Beträffande persedlars fortskaffande stadgas i § 103 af ofvannämnda
Förordning, att transporter af kronan tillhöriga persedlar skola helst verkställas
sjöledes, men, om lokala eller andi’a hinder förbjuda sjölägenhets
begagnande, ske landvägen med kronoskjuts och då helst uppå den tid,
hvarunder vinterföre kan begagnas; och förordnas vidare i § 106, att, då
persedlar skola från en ort till annan med kronoskjuts afsändas, det
embetsverk, som om transporten förordnar, bör genom vederbörande förrådsintendent,
tygmästare eller uppbördsman låta upprätta förslag och requisition
å den erforderliga skjutsen samt deri utsätta tiden, då transporten
bör å bestämd ort inträffa, samt att denna requisition skall, då
utomordentliga fall ej inträffa, fjorton dagar före transportens afgång insändas
till Kongl. Majrts Befallningshafvande i afsändningsorten, som har
att foga anstalt om skjutsens inställande samt låta för vägen genom sitt
län upprätta transportroute, deraf ett exemplar, tillika med afskrift af
requisitionen ofördröjligen skall öfversändas till Kongl. Majt:s Befallningshafvande
i nästgränsande län, hvilken på enahanda sätt förfar. Då kronan
tillhörigt ekvirke eller storverksträd skall från skog eller oländiga ställen
utföras, bör enligt stadgandet i § 115 anstalt derom fogas genom betingad
skjuts eller annorledes, enligt hvad derom i hvarje fall särskildt förordnas;
och forslingen med kronoskjuts vidtager först då virket till farbar väg
blifvit framfördt.

Härförutom må, enligt särskilda stadganden, kronoskjuts, äfven vid andra
transporter för kronans räkning begagnas. Genom Kongl. Brefvet den 25
Februari 1843 förordnades nemligen i afseende å landsboksräkenskapernas
forslande emellan länsresidensen och hufvudstaden, att nämnda transporter
dädanefter borde ske genom dertill i vanlig ordning uppbudad kronoskjuts,
derför kostnaden finge af sjette hufvudtitelns förlagsanslag till reseoch
traktamentspenningar bestridas. Med afseende derå, att ifrågavarande
räkenskaper för Jemtlands län vore af mindre tyngd och omfång, medgafs
likväl för nämnda län genom Kongl. Brefvet den 3 Juni 1845 det
undantag från berörda föreskrift, att detta läns räkenskaper fingo, såsom
dittills egt rum, med allmänna posten kostnadsfritt afsändas, dock

209

endast till Hernösand, för att derifrån medfölja landsböckerna från de
öfriga norra länen till hufvudstaden. Sedermera har genom Kong]. Brefvet
den It» Februari 1860 förordnats, att kronoräkenskaperne äfven för Norrbottens
och Vesterbottens län må under iakttagande af vissa i Kongl.
Brefvet den 28 Mars 1829 bestämda vilkor med allmänna posten afsändas
till Hernösand, för att derifrån vidare med kronoskjuts till Stockholm befordras;
hvarjemte meddelades den allmänna föreskrift, att landsboksräkenskaperna
skola, der förhållandena så medgifva, på jernväg transporteras.

Med kronoskjuts må jemväl fortskaffas statsverkets bergseffekter äfvensom
stämpelpapper, så väl då försändningar deraf till länen ega rum samt
sjölägenhet ej kan afbidas och tillfälle till begagnande af jernväg ej är
för handen, som vid försändning från länsstyrelserna till de inom länen anställde
försäljningsman; hvarjemte enligt Kongl. Brefvet den 2 Februari
1819 å de orter och ställen, der svårigheter möta, att genom gästgifvareskjuts
bestrida fångföringen, kronoskjuts må härtill begagnas.

Enligt från de särskilda Länsstyrelserna erhållna uppgifter utgingo
i kronoskjuts under år 1871, saminanräknadt i alla länen, 14,483 hästar,
men under år 1875, likaledes i alla länen, endast 9,060 hästar, hvilken
minskning utan tvifvel härrör deraf, att vid transporter för kronans räkning
jernvägslägenhet kunnat i ökad mån begagnas.

Under öfverläggningarne rörande förevarande ämne hafva komiterade,
med afseende å nödvändigheten deraf att, när vid truppers sammandragande
och rörelser större skyndsamhet är af oundgängligt behof påkallad,
eu säker och på förhand ordnad utväg finnes för sådant ändamål att använda,
ansett det icke med det allmännas fördel och trygghet vara förenligt,
att den enligt lag på jorden nu hvilande skyldigheten att betjena
med kronoskjuts må kunna upphöra. Deremot har det synts komiterade
antagligt, att vid öfriga tillfällen, då trupper skola fortskaffas, äfvensom
vid försändningar af ammunitions- och beklädnadspersedlar m. m. till och
från de särskilda regementenas förråd samt vid transporter af krut för
kronans räkning, kronoskjutsskyldigheten i allmänhet icke vidare skulle behöfva
tagas i anspråk, utan att sådana transporter skulle, der jernvägseller
sjölägenhet icke funnes att tillgå, kunna genom betingad skjuts verkställas.
För vinnande af säkrare ledning vid bedömande af lämpligheten
af ett sådant tillvägagående, hafva komiterade hos Kongl. Armé-Förvaltningen
begärt, det Kongl. Förvaltningen ville meddela komiterade yttrande,
huruvida från dess sida någon anmärkning vore att framställa emot vidtagandet
af en så beskaffad anordning, äfvensom upplysning om och i
hvad mån transporter af persedlar medelst beting redan funnit användning.
Med anledning af denna komiterades framställning, hafva särskilda

Skjutskomitéens Betänkande. 2 7

210

yttranden af Kongl. Arméförvaltningens Artilleri-, Intendents- ock Fortifikations-Departement
blifvit afgifna, för hvilkas innehåll redogörelse här
torde få meddelas.

Artilleri-Departementet har anfört, att som passagerare-ångfartyg jemlikt
föreskriften i § 26 af Kongl. Förordningen den 1 Oktober 1858 angående
tillverkning, vård och försäljning af krut, ej finge ombord taga
krut utöfver 10 skålpund, sådana fartyg icke kunde för krut- och ammunitionstransporter
användas; att befälhafvare å last-ångfartyg och seglande
fartyg med hänsigt till alla de iakttagelser och försigtighetsmått hvilka i
omförmälda Nådiga Förordning funnes föreskrifne, icke vore särdeles villige
att besörja transporter af krut eller annan ammunition och endast för
hög betalning åtoge sig sådana transporter; att det för Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvande eller Regeinents- och Kårchefer otvifvelaktigt
skulle blifva ganska svårt att betinga skjuts för större ammunitionstransporter
och för kronobetjeningen att öfvervaka iakttagandet af föreskrifterna
i ofvanberörda nådiga förordning; att, om rättigheten till användande
af kronoskjuts borttoges, skjutspenningarne efter all anledning
skulle i betydlig mån stegras, enär vid saknad af taxa godtycket eller
vinstbegäret, som nu vid uppgörande af skjutsbeting eller fraktslut motverkades
genom tillvaron af berörda rättighet, då finge göra sig sällande;
på grund hvaraf allt Departementet ansåge rättigheten att anlita kronoskjuts
böra bibehållas; och har Departementet tillika upplyst, att kronoskjuts
för transport af krut, ammunitionseffekter och gevär, äfvensom
Artilleri-materiel begagnades, endast då annat fullt betryggande transportmedel
icke kunde på antagliga vilkor anskaffas; att transporter af gevärspersedlar
och ammunition emellan regementens och kårers mötesplatser och
närmaste derintill belägna jernvägsstationer, äfvensom af ammunition in.
m. till och från kompaniskjutbanor samt af salpeter till krutbruken, besörjdes
medelst betingad skjuts för ett pris, som i allmänhet motsvarat kronoskjutslegan;
att ammunition till de i Norrland förlagda trupper under
sommaren år 1876 fortskaffats å förhyrdt fartyg; samt att enahanda transportmedel
hädanefter korame att användas, för så vidt lämpligt fartyg
skulle kunna erhållas och skälig frakt betingas.

Intendents-Departementet har, hvad angår fortskaffning af trupp samt
den till arméens beklädnad, remtyg, utredning, sjukvård och tross hänförliga
materiel, yttrat: att, så framt med säkerhet skulle kunna påräknas erforderliga
transportmedels anskaffning inom nödig tid utan öfverdrifven
kostnad för kronan, denna anskaffning syntes kunna ske genom beting
endast när sådant kunde på förhand uppgöras för eu längre termin samt
i allmänhet äfven aftalet kunde grundas på hugade spekulanters täflan
vid offentligen utlyst entreprenadauktion; att, då detta förutsatte en tidi -

211

gare kännedom både om det ungefärliga behofvet af transportmedlen och
om den blifvande marsch- eller transport-vägen, skjutsningsbeting väl
torde kunna vinna tillämpning — der icke brist på hästar eger rum eller
dessa nyttjas för verks och inrättningars betjenande på aflägsna håll —
åtminstone vid vanliga marscher och transporter emellan regementenas
kompanisamlings-platser och vapenöfningsställen samt, så vida försändningarne
icke vore alltför betydliga, mellan dessa förråd och närmaste jernvägsstationer
eller ångbåtshamnar, der gods bör aflemnas eller herntas på
väg, till eller från arméens allmänna utredningsförråd, äfvensom vid sådana
militära kommenderingar till tjenstgöringsorter utom i’egementenas stånd,
som i regelbunden och på förhand bestämd ordning utgå, men att
deremot vid persedeltransporter af ovanligare storlek samt vid militärkommenderingar
till särskildt anbefalda gemensamma fälttjenstöfningar,
likasom i andra fall, då kännedom om de erforderliga transportmedlen
eller om sättet och vägen för kommenderingens färd eller tåg fram och
tillbaka icke inom nödig tid förut gåfves, anskaffningen af skjuts medelst
beting för skäligt pris icke i allmänhet torde kunna åstadkommas; samt
att fördenskull ett ovilkorligt upphörande af kronoskjutsskyldigheten i
något af de fall, som Intendents-Departementet rörer, syntes möta grundade
betänkligheter, hvaremot verkställigheten af transporterna antingen
genom kronoskjuts eller beting torde böra i hvarje särskildt fall få bero
på möjligheten att de nödiga fortskaffningsmedlen kunna tillräckligt hastigt
och för måttligt pris erhållas, i hvilket sistnämnda hänseende Departementet
ansåge ett maximibelopp såsom betingslega lämpligen böra fastställas;
varande tillika af Departementet upplyst, att vid regementen,
livilkas mötesplatser ligga mindre aflägsna från hamnar eller jernvägsstationer,
Departementet sedan flere år tillbaka låtit uppgöra beting för persedlars
fortskaffning emellan dessa orter vid försändningar till och från
kronans förråd.

Fortijikations-Departementet har, med förmälan, att under loppet af de
sist förflutna tio åren kronoskjuts icke för Departementets räkning tagits
i anspråk och sannolikt ej eller framdeles komme att under vanliga förhållanden
begagnas, förklarat sig likväl anse nödigt, att för fästningsbyggnadernas
behof bibehölles rättigheten till berörda transportmedels anlitande
i de fall, då jernvägs- eller ångfartygskommunikation icke funnes att tillgå
samt beting af skjuts ej heller kunde på billiga vilkor åstadkommas.

Då de upplysningar, Kongl. Armé-Förvaltningens Artilleri- och Intendents-Departement
sålunda meddelat, gifva vid handen, att transporter
medelst beting i icke ringa mån redan vunnit användning vid kronopersedlars
fortskaffande, hafva komiterade deraf hemtat ökad anledning för
det antagande, att så i allmänhet bör kunna tillgå, och detta jemväl vid

212

fortskaffande af trupper i fredstid, åtminstone i alla de fall, då kännedom
på förhand eges om det för transporten behöfliga antal hästar och åkdon,
samt om den blifvande marsch- eller transportvägen. Erfarenheten från
de år 1874 i Småland och Vestergötland hållna större fälttjenstöfningarne,
dervid vederbörande Chefs-Embeten hade sig anbefaldt att, på sätt vid
de årliga fälttjenstöfningarne inom de särskilda regementena skall iakttagas,
sjelfve förhyra de vagnar och det antal hästar, som under öfningarne kunde
för regementena erfordras, har äfven ådagalagt, att kronoskjuts vid sådana
tillfällen icke behöfver tagas i anspråk.

Redan genom Kongl. Förordningen den 6 Maj 1830, deri meddelades
åtskilliga föreskrifter till beredande af lindring i kronoskjutsbesväret, stadgades,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle, när tid och omständigheter
det medgåfve och sådant utan drygare kostnad för Kongl. Maj:t
och Kronan kunde verkställas, söka att träffa särskilda accord med enskilde
om kronotransporter, hvilka accord äfven finge utsträckas så långt
utom länet, som kunde öfverenskommas; men detta stadgande, om äfven
inom ett eller annat län för kortare vägsträckor tillämpadt, har dock icke
vunnit någon allmännare användning, hufvudsakligen derföre, att kostnaden
måst begränsas inom den utgift, som eljest skolat med tillämpning
af den gällande kronoskjutslegan utgå, samt att, vid försändning af persedlar,
för desammas fortskaffande vid olika tillfällen erfordras mycket
olika antal hästar. Om deremot, på sätt för uppgörande af överenskommelser
angående posternas fortskaffande befunnits böra medgifvas, aftal
om öfvertagandet af ifrågavarande transporter finge afslutas efter föregången
entreprenadauktion utan begränsning af ett visst maximibelopp,
skulle otvifvelaktigt sådana aftal, åtminstone för de mera regelbundet återkommande
transporterna, kunna utan svårighet i de flesta fall åvägabringas.
Visserligen kunde, på sätt Armé-Eörvaltningens Artilleri-Departement erinrat,
härvid inträffa, det transportlegan för mil understundom komme
att uppgå till högt belopp, måhända öfverstigande den för entreprenadskjutsen
inom orten gällande allmänna lega; men äfven om så skulle
blifva förhållandet, torde i allt fall den förhöjning i transportkostnaden,
som genom användandet af medelst beting anskaffad skjuts skulle uppstå,
icke på det hela blifva af större betydenhet och i allt fall väl motsvaras
af vinsten för det allmänna, att jorden i möjligaste måtto befriades från
utgörandet af ifrågavarande skjutsningsbesvär, hvilket mången gång tillskyndar
den skjutsande en kostnad, vida öfverstigande den ersättning,
som han eger att för skjutsen erhålla.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hafva komiterade väl
funnit det icke vara möjligt att helt och hållet eftergifva kronoskjutsskyldigheten,
men deremot ansett utkräfvandet af berörda skyldighet böra

213

inskränkas till de fall, då utgörandet deraf oundgängligen erfordras, samt
att således de för truppers och kronopersedlars fortskaffande behöfliga
transportmedel i regeln böra, der jernvägs- eller sjölägenhet icke finnes
att tillgå, anskaffas genom beting, hvarom aftal, så framt transporten icke
omedelbart af Kongl. Armé-Förvaltningen besörjes, torde böra genom vederbörande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller Militärbefäl, efter föregången
entreprenadauktion, uppgöras och, när så lämpligen ske kan, för viss
bestämd tid afslutas, dock att, der oaktadt erforderliga åtgärder fQr åvägabringande
af uppgörelse om betingsskjuts blifvit behörigen vidtagne, sådan
uppgörelse likväl icke kunnat åstadkommas och uppskof med transportens
verkställande icke heller kan ega rum, för sådant fall, likasom i den händelse
Statens säkerhet eller upprätthållande af allmän ordning skulle påkalla
truppers sammandragande och fortskaffande med sådan skyndsamhet,
att utväg till anlitande af annat transportmedel ej förefinnes, kronoskjuts
må fortfarande uppbudas.

Hvad åter angår de öfriga transporter, för hvilkas verkställande kronoskjuts,
enligt hvad ofvan förmälts, äfven får användas, torde hinder numera
icke möta för landsboksräkenskapers och stämpelpappers fortskaffande
genom Postverkets försorg; och inom de orter, der bergseffekter samt ekeller
annat skeppsvirke skola forslas för kronans räkning, hvilka transporter
endast i ringa uträckning förekomma samt, beträffande ek- och annat
skeppsvirke, icke under åren 1871—1874 egt rum, lära så beskaffade transporter
kunna medelst beting genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
föranstaltande fortskaffas. För fångforsling användes numera icke kronoskjuts
inom någon del af landet.

Vidkommande den ersättning, som för utgörande af kungs- eller
kronoskjuts må skäligen böra den skjutsande tillgodokomma, så enär verkställandet
af sådan skjuts i allmänhet torde vara förenadt med större
besvär och olägenheter än den vanliga gästgifveri-, håll- och reservskjutsen,
hvarföre äfven Riksdagen, vid dess år 1871 gjorda underdåniga framställning
om förhöjning i legan för kungs- och kronoskjutsen, hemställde
att densamma måtte bestämmas till likhet med den dåvarande entreprenadlegan
å landet, hafva komiterade funnit sig ega skäl föreslå, att i
sammanhang med fastställandet af maximibeloppen af entreprenadlegan
för de särskilda länen, legan för kungs- och kronoskjuts måtte förklaras
skola utgöras med belopp motsvarande den för orten, inom hvilken skjutsen
utgöres, stadgade maximilega.

Enligt från Kongl. Kammar-Rätten erhållna utdrag af räkenskaperna
öfver de för kronoskjutsen under åren 1871—1874 bestridda utgifter,
hafva dessa utgifter uppgått till nedanstående belopp; börande härvid
anmärkas att legan under år 1871 utgick med endast 80 öre milen för

214

hvarje häst, men att legan under de följande åren, med tillämpning af
Kongl. Kungörelsen den 9 December 1871, utgått med 1 krona 20 öre.

	Transpor-ter af kro-nans man-skap en-ligt mili-tie-räken-skaper.	Trans-porter af kro-nans manskap och per-sedlar för fång-vårdens räkning.	Trans-porter af ammu-nitions-, bevä-rings- och utred-nings-m. fl. persed-lar.	Trans-porter af äldre dom-böcker m. m.	Trans- porter af stats- verkets bergs- effek ter.	Trans-porter af stäm-pelpap-per.	Trans-porter af kro-norä-kenska-per.	Trans-porter af ek-och annat skepps-virke.	Summa summarum.
År.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
1871	9,573,52	355,43	19,576,43	5,16	7,04	8,50	31,32	—	29,557,4 0
1872	14,389,06	667,62	8,695,98	34,78	10,30	39,65	37,10	—	23,874,4 9
1873	12,302,oi	254,85	17,463,34	39,25	12,14	25,58	28,25	—	30,125,42
1874	14.504,18	290,54	18.494,68	—	22.60	49,98	22,96		33.384,94
S:a	50,768,77	1,568,44	64,230,4 3	79,19	52,08	123,71	119,63	—	116,942,25

utgörande sålunda medelkostnaden för kronoskjutsen under hvartdera al
ofvan nämnda fyra år 29,235 kronor 56 öre.

Slutligen hafva komiterade funnit sig jemväl böra afgifva yttrande i
fråga om bibehållandet af den frihet från utgörande af skj uteskyldighet,
som i större eller mindre mån finnes medgifven innehafvarne af vissa
medborgerliga befattningar, såsom Nämndemän, Fjerdingsman och Kyrkovärdar
i Skåne, för hvilka befattningars behöriga utöfvande skjutsskyldighetens
fullgörande ansetts medföra hinder.

Sedan äldre tid hafva Nämndemän åtnjutit frihet från deltagande i
skjutsning, men genom Kongl. Brefven den 27 Juni 1791 och den 7 December
1796 förklarades, att reservhemmans och gästgifvaregårdars skjutsskyldighet
likväl icke finge under denna frihet begripas, utan skulle densamma
endast ega rum i fråga om utgörande af håll- och kronoskjuts,
samt sådant icke i vidsträcktare mån än för den hemmansdel, som af
Nämndemannen sjelf beboddes och för hvilken han såsom egare, värd eller
åbo vore skrifven, samt icke heller längre, än för den tid, tjensten af honom
innehades. Vid detta förklarande gjordes dock undantag för Gotlands
län, hvarest skulle förhållas efter hvad öfrigt varit, samt för Stock -

215

holms län, enär häradena derstädes i allmänhet vore små och allmogen
mer än på andra ställen med skjutsning besvärades, hvarföre Nämdemännen
äfven borde deltaga i hållskjuts, så framt icke allmogen godvilligt
skulle bevilja dem befrielse från detta besvär. Att den Nämndemän sålunda
förunnade skjutsningsfrihet, hvilken enligt Kongl. Brefvet den 16 November
1819 skulle få tillgodonjutas intilldess Kongl. Maj:t kunde finna för
godt att derom annorlunda förordna, icke afsåg reservskjutsning, uttalades
ytterligare genom Kongl. Brefvet den 3 April 1821, deri förklarades att
ett hemman, som i öfrigt, efter författningarne vore skyldigt till utgörande
af reservskjuts, må, oaktadt det af en Nämndeman nyttjas och bebos,
kunna till en sådan skjutsningsskyldighet anslås.

Genom Kongl. Resolutionen den 25 November 1823 medgafs, att reservskjutsskyldig
hemmansåbo, som i tur bestrider fjerdingsmanstjenst, skulle
från reservskjutsens utgörande vara befriad under det år, som tjensten
förrättas; och enligt Kongl. Brefvet den 11 Juli 1811 äro fjerdingsmän
berättigade att under tjenstgöringstiden åtnjuta frihet från kronoskjutsningars
utgörande för den heminansdel de bebo och bruka. Vidkommande
Kyrkovärdarne i Skåne, hvilka enligt särskilda åren 1664 och 1672 utfärdade
Kongl. Resolutioner samt Kongl. Resolutionen den 1 Augusti 1720, i anseende
till deras besvär i kyrkans ärenden för tiondens indrifvande, åtnjöto
frihet från utgörande af eckor och skjutsningar, förklarades genom Kongl.
Bref ven den 21 Januari 1782 och den 9 Mars 1784, att innehafvarne af
ifrågavarande befattningar icke vidare kunde vara fritagne från deltagande
i håll- och reservskjutsning; men sedan Riksdagsfullmägtige för Lunds
stift, med åberopande af svårigheten att till kyrkovärdsbestyrens handhafvande
erhålla fullt skicklige och lämplige personer, derest befattningarne
skulle omgångsvis mellan församlingarnes hemmansegare bestridas,
hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kyrkovärdarne måtte för den tid, de befattningen
innehade, fortfarande hugnas med befrielse från utgörande af hålloch
reservskjuts såsom en ringa ersättning för deras ständiga sysslande
och kringfarande till iakttagande af kyrkornas rättigheter, leinnade Kongl.
Maj:t, enligt Nådigt Bref af den 20 November 1786, bifall till den sålunda
sökta befrielsen, af hvilken de alltsedan varit i åtnjutande.

Då, hvad angår nämndemän, hvilka enligt i senare tider utfärdade
författningar fått sig tillerkänd rättighet till ersättning för flerehanda förrättningar,
den dem medgifva frihet från deltagande i håll- och kronoskjuts
desto mindre synes böra längre bibehållas, som vid det förhållande
att, jemlikt Kongl. Förordningen den 19 Juli 1872, äfven andre än hemmansegare
numera kunna till nämndemän väljas, en särskild förmån eljest
skulle tillkomma de nämndemän, hvilka ega eller innehafva skjutsskyldm
jord;

216

då, beträffande den fjerdingsmän, hvilka numera likaledes åtnjuta ersättning
för flerehanda förrättningar, inedgifna frihet från reserv- och
kronoskjuts, en sådan frihet icke tillkommer andre fjerdingsmän, än sådana,
som efter omgång hemmanen emellan denna befattning utgöra;

då, vidkommande slutligen den kyrkovärdarne i Skåne förunnade befrielse
från utgörande af håll- och reservskjuts, berörda befrielse icke
vidare torde vara af något behof påkallad, hafva komiterade, på grund
häraf och enär i allt fall, efter skjutsväsendets ordnande i enlighet med
de af komiterade angifna grunder, den bemälde tjensteman förunnade
skjutsfrihet icke vidare skulle komma att vara af någon betydenhet, funnit
sig böra föreslå, att, i sammanhang med utfärdande af ny författning i
ämnet, omförmälda undantagsbestämmelser måtte förklaras hafva upphört
att vara gällande.

De till komiterade i nåder öfverlemnade underdåniga utlåtanden och
uppgifter angående skjutsväsendet inom de särskilda länen varda härjemte
återställde.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda
Stormäktigste, Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

C. EKSTRÖM.

WILHELM ROOS. ROB. MONTGOMERY-CEDERHIELM.

C. A. HOLMBERG. CARL IFVARSSON. P. O. HÖRNFELDT.

Stockholm den 6 Mars 1877.

Carl G. Edman.

BILAGOR.

Skjutskomiténs Betänkande.

I

2

Sammandrag af inkomna uppgifter rörande

Län.	Antal gästgifvare-gårdar	Antal entrepre-nader	Antal entre-prenader af-slntade med	Antal entreprenörer, som åtagit sig postföring.	Antal entreprenader	Entreprenader
på landet.	i städerna.	Summa.	på landet.	i städerna.	Summa.	gästgifvare.	andre per- soner.	med bidrag.	% af entrepre-naderna.	utan bidrag.	% af entrepre-naderna.	lega ä 1 1,60. 1,50.	1,20.
Stockholms.....................	56	6	62	52	4	56	42	14		6	53	95	3	5	18	2	33
Up8ala...........................	26	2	28	25	2	27	21	6		6	24	89	3	11	13	1	10
Södermanlands.................	49	6	55	39	4	43	41	2		4	29	67	14	33	4	3	22
Östergötlands..................	62	5	67	53	5	58	44	14		13	48	83	10	17	20	3	25
Jönköpings .....................	69	3	72	35	3	38	25	13		8	33	87	5	13	23	1	9
Kronobergs.....................	68	1	69	39	1	40	32	8		5	28	70	12	30	4	1	23
Kalmar...........................	98	5	103	40	4	44	15	29		10	27	61	17	39	13	2	12
Gotlands ........................	55	1	56	31	1	32	31	1		2	5	16	27	84	4	1	—
Blekinge ........................	19	3	22	8	3	11	1	10		3	10	91	1	9	4	2	4
Kristianstads...................	35	3	38	22	3	25	14	11		—	25	100	—	—	10	2	13
Malmöhns ......................	30	7	37	23	6	29	21	8		3	28	97	1	3	15	4	9
Hallands ........................	31	5	36	20	5	25	19	6		3	21	84	4	16	7	2	12
Göteborgs och Bohus.........	89	*) 4	93	47	1	48	45	o O		2	3	6	45	94	3	—	—
Elfsborgs........................	115	5	120	23	3	26	12	14		6	17	65	9	35	14	—	3
Skaraborgs......................	71	6	77	66	6	72	47	25		7	63	87	9	13	46	4	13
Vermlands ......................	136	3	139	103	3	106	94	12		25	89	84	17	16	62	3	24
Örebro...........................	46	4	50	46	4	50	35	15		1	50	100	—	—	49	1	—
Vestmanlands..................	30	4	34	28	4	32	31	1		9	30	94	2	6	15	1	14
Kopparbergs....................	57	3	60	56	3	59	44	15		12	59	100		—	43	2	14
Gefleborgs.......................	40	3	43	39	3	42	35	7		10	41	98	1	2	11	2	28
Vester-Norrlands...............	77	2	79	70	2	72	62	10		8	69	96	3	4	52	1	16
Jemtlands.......................	57	1	58	57	1	58	58	—		10	58	100	—	—	10	1	47
Vesterbottens...................	92	1	93	85	1	86	58	28		20	83	96	3	4	42	—	41
Norrbottens.....................	65	3	68	64	3	67	42	25		6	62	92	5	8	28	2	32
Summa	1,473	| 86	| 1.559	! 1,071	u	1,146	869	277	179	955	83	191	17	510	41	404

1,146 1,146 955

'') Staden Marstrand har allenast båtskjuts.

;äs

50,

3

1

4

4

2

1

2

1

2.

2

4

2

4

3

1

1

2

2

1

1

2

3

riket under år 1875.

Bilaga Litt. A.

lega ä

1,20.

34
12
28

32
10

33
17
12

5

13

10

13
25

8

17

29

15

14
29

16
47
44

35

med	Entreprenadbidrag från	År 1875 utgångna hästar från	C/J SO 03 CP*
			*				eu
	—	00	C/l	p1	»	CO	oq
0,80.	3 eu C5	eu C *1 C ?	3 3 p	eu n	eu ct o SO	3 1	ir 1875.
4	19,038,67	1,260,00	20,298,67	20,667	1.677	22,344	22,32
1	9,176,49	2,582,6 G	11,759,15	5,408	1,884	7,292	—
10	8,185,00	l,250,oo	9,435,oo	21,937	2,648	24,585	356,71
9	22,237,78	12,991,oo	35,228,7 8	28,205	11,910	40,115	1,978,88
34	12,597,50	5,300,oo	17,897,50	12,135	1,801	13,936	2,366,93
29	5,701,03	500,io	6,201,15	7,812	795	8,607	830,oo
58	6,553,96	3,100,oo	9,653,96	19,591	3,582	33,173	1,320,04
24	447,oo	640,oo	l,087,oo	5,010	840	5,850	84,48
11	3,725,40	3,540,oo	7,265,40	5,194	1,643	6,837	760,30
13	15,897,42	3,944,5S	19,842,00	14,736	2,319	17,055	3,594,65
7	21,601,40	11,666,24	33,267,64	16,267	8,525	24,792	1,613,87
11	4,162,31	3,240,oo	7,402,34	6,192	2,722	8,914	638,72
42	1,064,88	700,oo	1,764,88	12,115	3,001	15,116	66,79
92	6,028,05	2,375,oo	8,403,05	17,437	4,160	21,597	950,73
5	18,798,14	2,420,oo	21,218,14	11,593	2,958	14,551	812,61
33	90,197,20	8,595,00	98,792,20	46,528	4,504	51,032	23,146,82
—	43,181,oo	4,260,oo	47,441,oo	14,338	2,922	17,260	6,812,97
2	21,973,98	3,045,oo	25,018,98	12,188	3,332	15,520	2,680,85
1	96,348,03	2,750,oo	99,098,03	46,743	5,266	52,009	22,802,65
1	119,667,25	ll,400.oo	131,067,25	51,400	5,691	57,091	27,496,33
7	147,166,83	14,237,50	161,404,33	59,104	3,189	62,293	41,664,88
—	104,900,30	3,206,oo	108,106,a o	34,955	2,066	37,021	26,550,96
7	46,013,3 7	1,200,oo	47,213,37	26,597	1,076	27,673	8,666,36
1	34,237,oo	2,640,oo	36,877,oo	19,014	2,932	21,946	4,621,48
402	858,900,04	109,843,08	965,743,12	515,106	81,443	596,609	179,940,31

1,559

5

Specialtafoell, angående förhållandet med skjutsväsendet i rikets städer

under år 1875.

Stadens namn.	Skjutslega.	Till skjuts- entreprenören utgående bidrag.	Till biträde vid 1 ''skjutsningen an- slagne hemman.	Nämnda hem- mans bidrag till entreprenören.	Utgångna hästar år 1875.	Statsbidrag år 1875.	Bevillning efter 2:dra art. år 1S75.	Antal- invånare Ivid 1875 års slut.	Anmärkningar.
KJ c c-._2 Q	Icke en- treprenad.
	N:o 1. Stockholms län.
1	Norrtelje..................	1,50	—	870,oo	80,50	805,oo	377	—	2,692,47	1,688
2	Söderteije.................	1,00	—	290,oo	—	-—	734	—	5,585,99	3,011
3	Oregrund..................	1,50	—	100, oo	--	—	139	—	1,104,73	790
4	Östhammar...............	1,50	—	—	—	—	148	—	779,72	602
5	Vaxholm ..................	—	1,00	—	—	—	4	-—	2,138,37	1,067	Entrep. inrättad 1876.
G	Sigtuna....................	—	1,00	—	5,38	—	275	—	661,61	622
	Summa ,	—	—	l,260,oo	85,88	805,00	1,077	—	12,002,89	7,780
	N:o 2. Upsala län.
7	Upsala.....................	1,50	—	937,6 0	220,63	—	1,140	—	32,194,42	12,644
8	Enköping..................	1,60	—	l,645,oo	201,84	548,33	744	—	2,870,76	2,059
	Summa	—	—	2,582,66	422,47	548,33	1,884	—	35,005,18	14,703
	N:o 3. Södermanlands län.
9	Nyköping..................	1,50	—	G50,oo	—	—	802	—	8,688,47	4,408
10	Eskilstuna ......... ......	1,50	-	—	—	—	956	-—	10,601,2 7	7,143
11	Strengnäs................	1,50	—	300, oo	—	—	363	—	.2,851,50	1,563
12	Thorshälla................	—	1,00	—	—	■ --	38	-—	1,075,59	941
13	Mariefred..................	1,50	—	300, oo	—	—	381	—	923,88	738
14	Trosa......................	-	1,00	—	—	—	108	—	527,85	468
	Summa	—	—	1,250,oo	—	—	2,048	-—	24,008,56	15,261
	N:o 4. Östergötlands län.
15	Linköping.................	1,60	—	2,616,oo	218,00	—	3,863	314,24	17,541,46	8,112
16	Norrköping...............	1,50	—	7,905,oo	-—	—	4,499	509,76	68,063,16	26,457
17	Söderköping..............	1,50	—	—	12,25	—	2,547	21,12	2,813,83	1,703
18	Vadstena..................	1,50	—	l,245,oo	—	—	416	221,76	4,978,82	2,431
19	Skeninge ..................	1,50	—	l,225,oo	33,38	100, oo	585	244,80	1,457,21	1,605
	Summa	—	-	12,991,00	273,63	100,oo	11,910	1,311,68	| 04,854,48	40,308

6

Stadens namn.	Skjutslega	Till skjuts- entreprenören utgående bidrag.	Till biträde vid skjutsningen an- slagne hemman.	Nämnda hem- mans bidrag till entreprenören.	Utgångna hästar år 1875.	Statsbidrag år 1875.	Bevillning efter 2:dra art. år 1875.	Antal invånare vid 1875 års slut.	Anmärkningar.
Entrepre- nad.	Icke en- treprenad.
	N:o 5. Jönköpings län.
20		1,60					880		90 017 os! 13119
21	Eksjö.....................	1,50	—	800,oo	—		630	56,32	4,024,92	2,660
22		1 RO			4,75		291		1,738,95	1,333
	Summa	—	-	5,300, oo	4,75		1,801	56,32	34,881,10	17,135
	N:o 6. Kronobergs län.
23	Vexiö......................	1,5 01 —	500,io	—	—	795| —	9,922,97| 4,155
	Summa		-	500,io	—	—	795	—	9,922,97	4,155
	N:o 7. Kalmar län.
24		1 SO		1 600 oo			628		16 017 32	9 947
25	Vestervik..................	1,50	—	1,200, oo	—	—	1,196	—	7,941,41	5,708
26	Vimmerby.................	—	1,00	—	5,50	—	912	—	1,972,35	1,908	Entrep. inrättad 1876.
27				300, oo			654		6 738	4 529
28	Borgbolm.................	1,60	_	4,00	_	192	_	1,406,3 7	799
	Summa	—	—	3,100,oo	9,50	—	3,582	—	34,078,oo	22,891
	N:o 8. Gotlands län.
29	Visby.......................	1,50	—	640,oo	—	—	840	—	14,885,76	i6,492
	Summa	—	—	640,oo	—	—	840	—	14,885,76	6,492
	N:o 9. Blekinge län.
30	Karlskrona................	1,50	—	770,oo	—	—	80	—	29,042,63	16,877
31	Karlshamn................	1,50	—	1,000,oo	—	—	829	—	12,400,02	6,053
32	Sölvesborg................	1,60	—	l,770,oo	—	.--	734	316,80	3,536,59	1,551
	Summa	-1	—	3,540,oo	—	—	1,643	316,80	44,979,24	24,481
	N:o 10. Kristianstads län.
33		1,60					690	504,27	20 463 q*	8 845
34							1323	2 831 on	] 883
35	Cimbrishamn.............	1,50	_	314,58	_	_	306	_	3,133,42	1,693
	Summa	—	—	3,944,58	—	—	2,319|	504,27)	27,429,2?	12,421

7

Stadens namn.	Skjut w ts « sr g » p-""Ö cd i	slega. £T i-h ce ce -ö pr >-i ce CD a cd p cs p-> i	Till skjuts- entreprenören utgående bidrag.	Till biträde vid skjutsningen an- slagne hemman.	Nämnda hem- mans bidrag till entreprenören.	Utgångna hästar år 1875.	Statsbidrag år 1875.	Bevillning efter 2:dra art. år 1875.	Antal invånare vid 1875 års slut.	Anmärkningar.
	N:o 11. Malmöhus län.
36		1,50		1 190,oo			3 582		78 300 44	32 155
37	Landskrona...............	1,60	—	2,380,00	—	—	528	70,40	17,752,34	9,048
38	Ystad ....	1,60		2,186,oo			200		14899 63	6 524
39	Lund.......................	1,50	—	3,810,24	—	—	1,220		24,676,97	12,218
40		1,50		1,400, oo			2 606		25 997 32	9 471
41	Skanör och Falsterbo...	1,00	—	—	51	—	1,182,06	1,065	Entrep.inf, fr. o. m.1876.
42	Trelleborg.................	1,50	—	700,oo	—	—	338	62,72	4,227,03	2,194
	Summa		—	11,666,24	—	—	8,525	333,44	167,035,79	72,675
	N:o 12. Hallands	län.
43		1,60					814		12 363 sb	6 801
44	Varberg ...................	1,50	—	840,oo	—	—	298	84,48	5,083,90	2,542
45	Laholm....................	1,60	—	600, oo	—	—	488	84,48	1,516,24	1,460
46	Falkenberg ...............	1,50	—	300, oo	1,00	40, oo	569	—	2,151,43	1,455
47	Kungsbacka...............	1,60	—	—	30,16	—	553	—	1,841,40	575
	Summa	-	—	3,240,oo	31,16	40,oo	2,722	168,96	22,056,33	12,833
	N:o 13. Göteborgs och Bohus län.
48	Göteborg..................	—	1,20	—	—	—	2,143	—	265,574,07	65,858
49	Uddevalla..................	1,60	—	700,oo	—	—	266	—	12,543,73	6,132
50	Marstrand, båtskjuts ...	—	—	—	—-	—	—	—	2,214,74	1,322
51			1,00				353		1 715 64	862
52	Strömstad.................	—	1,00	—	1,00	—	239	—	2,815,01	2,096
	Summa	—	—	700, oo	13,12	—	3,001	—	284,863,19	76,270
	N:o 14. Elfsborgs	län.
53	Yenersborg ...............	1,60	—	1,000,oo	—	—	1,430	—	11,368,68	5,202	Entrep. upphörde 1876.
54	Borås.......................	1,20	—	1,000, oo	—	—	1,590	28,16	10,366,n	3,826
55			1,00				469		1 6^7 3 7	119^
56	Alingsås...................	1,60	375.00	12,75	155,oo	220	*) 12,48	4,065,56	2,138	*) Tillföllo landtskjuts-
57	Amål.......................	—	1,00	—	—	—	451	—	2,047,41	1,869	laget.
	Summa	—	—	2,375,00	12,75	155,00	4,160	40,64	29,545,13	14,160

8

Stadens namn.	Skjutslega.	Till skjuts- entreprenören utgående bidrag.	Till biträde vid skjutsningen an- slagne hemman.	Nämnda hem- mans bidrag till entreprenören.	Utgångna hästar år 1875.	Statsbidrag är 1875.	Bevillning efter 2:dra art. är 1875.	Antal invånare vid 1875 års sint.	Anmärkningar.
Entrepre- nad.	Icke en- treprenad.
	N:o 15. Skarabor	gs län.
58	Mariestad..................	1,50	—	600, oo	—	—	298	—	5,467,31	2,592
59	Lidköping.................	1,50	—	300, oo	—	—	165	—	7,749,39	4,157
60	Skara ......................	1,60	—	600, oo	—	—	526	--	4,498,85	2,893
61	Hjo.........................	1,60	—	750,oo	45,50	-—-	433	—	1,880,67	1,361
62	Sköld e.....................	1,50	—	120,oo	86,25	—	1,253	—	5,954,86	2,663
63	Falköping.................	1,50	—	50,o o	—	—	283	—	3,416,43	2,097
	Summa	-	-	2,420,oo	131.75	-!	2,958	--	28,907,51	15,703
	N:o 16. Vermlands län.
64	Karlstad...................	1,50	—	5,000, oo	60,16	2,250,00	1,391	831,56	14,659,82	6,541
65	Kristinehamn.............	1,50	—	695,oo	35,88	—	589	—	10,103,59	4,177
66	Eilipstad ..................	1,50	—	2,900, oo	4,50	366,67	2,524	712,96	4,690,59	2,577
	Summa	—	-	CD C© o o	100,54	2,010,6 7	4,504	1,544,52	29,494,00	13,295
	N:o 17. Örebro län.
67	Örebro.....................	1,50	—	100,oo	—	-—	546	--	21,439,23	10,193
68	Askersund.................	1,60	—	770,00	60,2 7	445,00	506	-—	2,369,62	1,571
69	Nora.......................	1,00	—	2,390,oo	59,70	1,000, oo	1,065	188,oo	3,882,69	1,537
70	Lindesberg................	1,60	—	1,000, oo	34,92	1,000, oo	805	*) 175,92	3,130,40	1,530	*) Tillföllo landtskjuts-
	Summa	—	—	4,269,oo	154,89	2,445,oo	2,922	303,92	30,821,94	14,831
	N:o 18. Vestmanlands län.
71	Vesterås...................	1,60	—	750,oo	260,00	450,oo	1,262	—	12,068,42	5,624
72	Arboga ....................	1,50	—	—	175,25	—	326	—	6,420,05	3,556
73	Köping....................	1,60	—	1,500, oo	141,25	1,000, oo	972	—	5,998,49	2,607
74	Sala........................	1,60	—	795,oo	137,38	530,oo	772	——	3,556,22	4,384	Se N:o 25 bland gästg.
											u landet.
	Summa	—	—	3,045,oo	713,88	l,980,oo	3,332	—	28,043,18	10,108
	N:o 19. Kopparbergs län.								f Enligt ink. uppg. är
75	Falun......................	1,50	—	250,oo	—	—	3,321	•-	18,327,93	6,694	< bidraget för är 1876 (förhöjdt till 4,500 kr.
76	Iledemora.................	1,00	—	1,000,oo	—	—	1,110	163,84	2,280,oo	1,236
77	Säter.......................	1,50	—	1,500,0 o	22,23	1,000,oo	835	327,78	784,88	516
	Summa	—	—	2,750,oo	22,23	1,000,oo	5,266 491,62	21,392,81	8,440

9

		Skjutslega.	iis 0 4 1-	JSö. 0? c S	g 3 ^ |S f	g ckT 8»S°	C/2 SSO (Ti-	DS CD po £5 2.	t-1 £“
	Stadens namn.	Entrep nåd,	”i i—l CD CD ^ P? CD ®	CD ^*"2 ce g|p	Il ii g B "	►3 O- g "t eu CD Pj P B >~t O: P B-* 5 <** ®	Oq H-1 3 OO sa	atsbidra r 1875.	Ilning e dra art, r 1875.	co ro Ot-£2° < ce ^	Anmärkningar.
		cd i	§.7		P 55 < F tf Pl	s ro 3	P	crq	>-*s CD	ro p £8
	N:o 20. Gefieborgs län.
78	Gefle........................	1,00	—	3,000, oo	—	—	1,952	286,72	42,650,66	17,119
79	Hudiksvall................	1,50	—	3,400, oo	—	—	2,038	788,48	9,567,17	3,924
80	Söderhamn................	1,50	—	5,000,oo	—	—	1,701	1,300,48	16,805.65	6.476
	Summa	—	-	11,400,oo	—	—	5,691	2,375,68	69,023,48	27,519
	N:o 21. Vester-Norrlands län.
81		1,50		2,250,oo			1,080	359,04	22,237,06	4,760	/Hernö landsförsaml. bi-
Sundsvall.................				1 träder vid skiutsningen.
82	1,00	—	11,987,50	8,33	—	2,109	3,252,32	29,034,40	7,697
	Summa	—	-	14,237,50	8,33	—	3 ISO	3,611,36	51,271,46	12,457
	N:o 22. Jemtlands län.
83	Östersund.................	1,50	-	3,206,oo	—	—	2,066	-i	7,689,39	2,070	Provinsen Jernband ut-
	Summa		-	3,200, oo	—	—	2.066	—	7,689,39	2,070	gör ett, gemensamt skjutslag.
	N:o 23. Vesterbottens län.
84	Umeä......................	1,60	-	1,200,oo	20,70	—	1,076	—	9,209,18	2,573
85						3,140,55	744
	Summa		—	1,200,oo	20,70	—	1,076	—	12,349,73	3,317
	N:o 24. Norrbottens län.
86	Luleå ......................	1,50	—	800,oo	—	—	772	—	|	2,586
87	Piteå.......................	1,50	—	1,200,oo	19,31	—	1,100	—	>15,615,64	1,963
88	Haparanda................	1,50	—	640,oo	12,88	—	1,060	—		944
	Summa	—	—	2,640,oo	32,19	--	2,932	—	15,615,14	5,493
89	Stockholms stad.........	—	2,oo	Äkarelagen besörj	a skjutsningen; utgångna hästarnes antal har
				under	är 1875 utgjort 1,265. -	- Inv. 152,582.

Skjutskomiténs Betänkande.

II

\

Special-Tabeller 7

angående förhållandet med skjutsväsendet vid gästgifverierna
å landet år 1875.

13

Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.
af hvarje helt hemman i skjutslaget.	1 af hela skjuts- laget.	Roterings- friliet.	Räntefrihet eller rån te- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
5,oo	355,15	27,16	310,32			337,48		259
9,oo	1,023,75	20,37	257,90	—	—	278,27		710
11,00	1,478,40	40,75	299,89	—	—	340,64		803
3,94	604,79	—	—	—	—	—		860
3,58	450,19	—	—	—	—	—		100
—	—	74,95	132,35	'' —	—	207,30		127
3,oo	134,64	—	0,75	—	—	0,75		173
5,oo	287,50	—	—	—	——	—		540
5,oo	299,40	47,21	0,75	—	——	47,96		704
2,oo	75,76	94,43	0,75	—	—	95,18		350
4,oo	178,oo	—	—	—	—	—		172
4,oo	274,oo	——	395,26	—	—	395,26		207
3,oo	208,50	94,43	150,77	—	—	245,20		1,125
5,oo	236,25	47,21	0,75	—	—	47,96		1,009
6,50	241,09	—	---	—	*)40,oo	40,00		96
7,oo	217,oo	—	—	—	*)40,oo	40,00		330
9,oo	382,86	99,58	—	1,50	—	101,08		339
14,oo	794,50	—	—	—	*)50,oo	50,00		529
10,o o	388,80	18,23	—	1,50	*)20,27	40,00		255
6,oo	252,84	10,73	—	0,75	*)28,52	40,o 0		231
7,oo	333,41	18,02	—	1,50	*)20,48	40,00		451
7,oo	273,oo	61,80	—	1,50	—	63,30		145
7,oo	406,56	—	54,76	—	-—	54,76		205
7,oo	300,30	—	35,2 7	—	—	35,27		174
—	9,196,69| 654,87	1,639,52	6,75	199,2 7	2,500,41		9,894

Gästgifvaregårdens

namn.

Skjuts legan.

>

s

S- tr

J» CD

rro S
CTQ a
CD P

Anmärkningar.

N:o 1. Stockholms

Barkarby.........

Kotebro ..........

Ensta.............

Brottby...........

Tappström.......

Marma............

Hjelmsta.........

Lindberga........

Hall...............

Kimsta ...........

Asby...............

Alsike ............

Märsta............

Ashusby ..........

Frebbenbo .......

Wamsta...........

lysta .............

Norrskedicka____

Marka ............

Sanda .............

Hammarby.......

Gränby............

Gränsta...........

Bloka .............

1,20

1,20

1,60

1,20

1,20

1,20

1,20

1,20

1,20

1,60

1,20

1,20

1,20

1,20

1,60

1,60

1,20

1,20

1,20

1,60

1,20

1,60

1,20

1,20

län.

71.03

113.75
134,40
153,50

125.75
42,56

44.88

57.50

59.88

37.88

44.50

68.50

69.50
47,25
37,09

31.00
42,54
56,75

38.88
42,14
47,63

39.00
58,08

40.04

Transport!

1,504,03!

Bränvinsntsk.

D:o.

Bränvinsntsk.

*) Ersättning
för gästhållning,
som utdebiteras
på
alla skjutsn.-skyldige inom
fögderiet.

14

		Skjuts-		Entreprenad-	Fribeter och förmåner, som gästgif-	C/3 P
		legan.	tf	bidrag		varegardarne åtnjuta.			Ö9
				gr								tfa	po PO
Gästgifvaregårdens	tel		5* tf- JO, CD	P ce ._.	P		Z pd	»-t W ^ g?	h-		P 09	eg ce P	Anmärkningar.
	namn.		"tf PT 3 °	£ C 09 b CD tf	CD tf tf a <	» Sb*	a» o S ct-		tf tf tf	tf P «-> tfa po i-T	tf2		•''J Öl tf-
		►tf cd	g « g tf pa cl-	ci- p tf	“L. tf *3. jjf p ®* M p M re ?	cxq ® gr	d " ^	Er £ 5. p	rS P? 09 JC 2 cL	tf p CD *	3 »	M ce O*	CC- P
		Pj	l,U			CD l	1	. ct-	''	''
	Transport	—	—	1,504,03	—	9,196,69	654,87	1,639,52	6,75	199,27	2,500,41		9,891
25	Sättra.............	1,20	—	18,33	15,00	274,95	--	35,2 7	—	—	35,27		61
26		1,20		71,66	6,oo	429,96	_	9,56	_	_	9,56		609
27	Rilanda...........	1,20	—	72,00	3,50	252,oo	25,53	9,56	—	—	35,09		639
28	Kragsta...........	1,20	—	57,oo	3,50	199,50	——	31,04	—	—	31,04		613
29	Svanberga________	1,20	—	101,88	4,00	407,52	25,53	—	—	—	25,53		960	Bränvinsutsk.
30		1,20		132,66 74,50	8,oo 8,oo	1,061,28		_	_	_	_		993
31	Trästa............	1,20	—	596,oo	•-	—	—	■—	—		1,091
32	Grisslehamn......	1,20	—	89,13	8,oo	713,01	-—	125,54	—	—	125,54		322
33	Röksta............	1,60	—	4,oo	16,25	65,oo	—	—	—	—	—		133	1 Jemväl sjö-
34	Ny sättra..........	1,60	—	2,50	20, oo	50,oo	—	—	—	—	—		95	tskjutsskyldig- [het.
35	Gnstafsberg......	1,20	1-	136,50	4,81	590,oo	—	—	—	—	—	—	534 48
36	Vermdö...........	1,20	J		75,oo	—	•-	—	—	—
37	Akersberg........	1,60	—	65,25	6,oo	391,50	—	0,75	—	——	0,75		195
38	Bergshamra......	1,60	—	68,38	4,50	307,71	-—	—	—	—	—		317
39	Furusund ........	—	0,80	4,oo	—	—	27,16	0,75	—	—	27,91		19	Bränvinsutsk.
40				4,oo									89	Entrep. inr. 1876.
41	Spillersboda......	1,60	—	1,63	—	—	—	—	—	—	—		108 28	> Jemväl sjö-skjutsskyldige.
42 43			0,80 0,80	4.00 4.00							—
Wettershaga......	—	-—	—	—	--	—	—	—		12	Entrep. inr. 1876.
44	Ruggsättra.......	1,60	—	46,75	7,oo	327,25	27,16	0,75	—	—	27,91		no
45	Berga.............	1,20	—	40,o o	10,oo	400,oo	40,o o	—	1,50	—	41,50		264
46	Dalarö............	1,20	—	20,oi	6,60	132,26	--	—	—	—	—		147	Bränvinsutsk.
47		1,20		7,75	25,oo	193,75	_	_	_	__	—	22,32	170
48	Valla..............	1,60	-	31,16	7,oo	218,12	_	_	1,50	_	1,50	159
|	Transport	—		2,561,15	l -	15,881,53	800,25	| 1,852,74	1 9,75	| 199,2 7	2,862,01	22,32	17,607

15

Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller rånte- anslag.	Skjuts färds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
__	15,881,53	800,25	1,852,74	9,75	199,27	2,862,01	22,32	17,607
									( Jemväl sjö-
8,75	154,61	—	—	—	—	—		41	< skjutsskyldig-
									{ket.
5,00	469,60	40,oo	80,12	—	—	120,1a		547
5,58	134,92	—	—	—	_	_		143
									Af skj utslå-
4,50	395,46	40, oo	—	—	—	40,oo		505	gen tillhöra:
									vid Pilkrog
6,00	650,88	30, oo	130,75	1,50	—	162,25		497	<55,92,
									vid Rumla
7,00	579,6 7	80, oo	—	—	—	80,o o		622	55,00 mtl, So-
									dermanhs län.
2,50	772,oo	—	—	—	—	—		650
cli tjena	temän:
—	—	—	_	:	—	=		46
—	—	—	—	0,75	—	0,75		—
_	_	_	_	_		__
	19,038,67	990,25	2,063,61	12,00	199,27	3,265,13	22,32 20,667
5,oo	356,88	111,74	246,25	1,50	_	359,49		225	Bränvinsutsk.
—	—	—	—	1,50	—	1,50		271
4,50	1,453,12	96,15	266,oi	3,00	—	365,16		627	Bränvinsutsk.
2,50	474,60	—	—	—	—	—		83
—	2,284,60	207,89	512,26	6,oo	—	726,15		1,206

Gästgifvaregårdens

namn.

Skjuts legan.

"2 ^
S °

§ 2
S. p

u> £-==7-_ ^

^ s

(ra a

Transport

Tottnäs .
Vittja....
Norrga..
Banna...
Pilkrog..
Rumla...
Knifsta .

1,60

1,60

1,60

1,20

1,60

1,20

1,60

2,561,15
17,6 7
93,92
24,00

87.88
108,48

82,81

30.88

Bladåkersby......|1,20| —| 3,88

Sjöskjuts utgöres dessutom vid:
Skeppsmyra ..

Kapellskär.......

Bammarboda.....

lindalen .........

Djurö..............

Sandhamn........

Kolström.........

Summa

N:o 2. Upsala län.

1,20
1,20
1,20
1,60

Tibble.............

Bålsta ............

Litslena..........

Torgesta .........

Transport

3,010,6

71,38

101,19

322,86

189,84

685,27

16

Gästgifvaregårdens namn.	•j-p Mj coEntreprenad.	nts- an. ►ö *-a a P (X » 63 Pt et- • s
	Transport	—	—
5	Hjulsta färjställe	—	0,80
6	Långtora.........	1,60	—
7	Tunalund ........	1,60	—
8	Safva..............	1,60	—
9	Kölfva.............	1,60	—
10	Dalkarlsbo........	1,20	—
11	Högsta............	1,60	—
12	Xejsta.............	1,60	—
13	Åby................	1,20	—
14	Elfkarleby.......	1,60	—
15	Mehede...........	1,20
16	Yfre...............	1,20	—
17	Läby..............	1,60	—
18	Husby ............	1,60	—
19	Sjukarby .........	1,20	—
20	Haberga..........	1,20	—
21	Söderby ..........	1,20	—
22	Edinge............	1,60	—
23	Andersby.........	1,60	—
24	Bro................	1,20	—
25	Håkansbo ........	1,60	—
26	Skierplinge......	1,20
	Summa	—	_|

	Entreprenad-	Fribeter och förmåner, som gästgif-	cn
a £	bidrag		varegardarne åtnjuta.		et- co 2t
a Sr- ® a> p B era a	P SL p-Äs tr SB g	P 63-•—« O era	w o O	SL på p o E: P >1 5. CD	*s £ ce § g.	> s eL	cn p 3	u4 p era po
* p	p p ra" era p S- H-.	O ce P CO	S- 3* • era CD	P 3: p» 0 g: et- P^ O Cö 1 et-	b a? era £• Sä 3- • CD	s$ • o:	3 P	M CO Öl
685,27	—	2,284,60	207,89	512,26	6,00	—	726,15
16,56	—	—	—	—	—	—	—
53,00	4,oo	212,oo	—	0,75	—	-—	0,75
127,oo	3,oo	381,oo	—	—	—	—	—
116,oo	5,oo	580,oo	—	154,16	—	—	154,16
40, oo	8,oo	320,oo	—	1,50	—	—	1,50
50,38	10,oo	503,75	—	0,37	—	—	0,37
161,91	-—-	—	—	243,72	—	—	243,72
102,50	4,oo	410,oo	—	1,50	—	—	1,50
38,25	1,50	49,88	—	148,9 7	—	—	148,97
74,50	11,00	819,50	21,57	34,23	0.75	—	56,55
84,50 32,45	4,00 0,57	338,00 18,52	76,98	148,39	1,50	—	226,87
76,08	—	—	86,93	163,09	1,50	—	251,52
211,oo	1,50	316,50	110,81	193,38	1,50	—	305,69
62,75	5,00	313,75	—•	—	—	—	—
32,45	15,00	487,22	—	——-	—	—	—
138,oo 33,oo	3,00 2,45	414,00 80,85	—	1,00	—	—	1,00
120,oo	4,12	495,oo	—	0,75	—	—	0,75
45,58	5,00	227,90	—	—	—	—	—
48,73	5,oo	243,65	—	0,75	—	—	0,75
34,63	5,oo	173,15	—	—	—	—	—
67,63	7,50	507,22		1,12	—	—	1,12
2,447,17	—	9,176,49	504,13	1,605,94	11,25	-1 2,121,37

CO 53

1,206

29

99

33

749

114

74

184

472

209

294

123

448

141

38

112

196

367

53

21

226

57

163

5,408

Anmärkningar.

Bränvinsutsk.

Bränvinsutsk.

17

		Skjuts-	>	Entreprenad-	Enheter och förmåner, som	gästgif-	CO
		legan.	o & E	bidrag		varegårdarne åtnjuta	c» £	cl crq~ po po
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprena	Icke entri prenad.	5. er CO cd P B ^ B P ‘ P	af hvarje b hemman skjutslage	P •-ta P-t—■ CD er? p 2L	Roterings frihet.	Räntefrih eller ränti anslag.	Skjutsfärd penningai	Andra fö: måner.	cn P 3 3 SO	•-i P CT? po CO	er? ^ P CO SO Öl P“ • p: c-t- P >-<	Anmärkningar.
		P-1	i			co i			.* co 1	i		px
	N:o 3. Södermanlands län.										1 Flyttadt till
i	Wallersta.........	1,20	—	9,25	27,02	250,oo	—	1,25	—	—	1,25	__	297	I Stigtomta, enl. < K. M:ts Bfhds
2	Wedeby...........	1,60	-	4,00	—	—	—	—	—	—	—	—	123	utslag d. 22/3 11875.
3	Oxelösund........	1,20	—	4,00	131,25	525,oo	—	—	—	—	—	—	541
4	Gefle...............	1,20	—	9,50	—	—	—	0,75	-	—	0,75	■-	478
5	Koppartorp......	1,00	—	1,00	—	—	42,08	0,75	—	-—-	42,83	—	90
6		1,60 1,60		11.25 17.25	15,97 55,08	168,75 950,00	42,08 42,08	1,00 44,04			43,08 86,12		383 701
7	Svärdsbro ........	—	—	—	''-	Bränvinsutsk.
8	Råbykrog.........	1,60	—	24,37	10, oo	243,75	21,04	0,71	—	—	21,75	—	357	D:o.
9	Åby................	1,20	—	86,83	3,57	300,oo	—	0,50	—	-—	0,50	--	299
10		1,20		15,50 7,13	20, oo	310,oo						17,45	1,062 126
il	Lappa.............	0,80	42,08	1,50	—	—	43,58	Entr. inr. 1876.
12	Marsjö.........	1,20	■ —	5,38	63,20	340,oo	42,08	1,50	-	—	43,58	81,32	212
13	Alsätter...........	—	0,80	9,00	—	—	42,08	1,50	—	—	43,58	—	63	Entr. inr. 1876.
14	Bulla..............	1,60	—	14,50	—	—	42,08	0,75	—	—	42,83	—	105
15		1,60		8,63			42,08	1,50			43,58		170
16	Löfåker...........	—	0,80	10,63	—	—	42,08	201,33	—	-—	243,41	—	79	Entr. inr. 1876.
17	Sättra.............	—	0,80	9,44	—	—	42,08	197,72	—	—	239,80	—	49	D:o.
18	Katrineholm.....	1,20	—	6,63	—	—	—	—	—	—	—	—	655
19		1,20		12,13	40,68	493,50	42,08	173,84			215,92	103,29	7 va
20	S trångsjö ......	—	0,80	4,88	—	—	-—	—	—	—	—	—	94
21	Dymmelsta.......	1,20	—	7,50	—	—	•-	—	—	—	—	—	199
22	Håhl	1,20		5,75									199	f Flyttadt till
											^Löta.
23		1,60 -		4,25 6,75,			42,08 42,08	1,50 234,96			43,58 277,04		303 81
24	Hvittorp..........	0,80	—	_	_	__		Entr. inr. 1876.
	Transport	-l -	295,55	—	3,581,oo	568, os|	865,io|	—	—	1,433,18	202,0 61	7,392

Skjutskomiténs Betänkande. III

18

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	1 Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	295,55	—	3,581,oo	568,08	865,io	—	—	1,433,18	202,06	7,392
25	Walla.............	1,60	-	7,91	—	—	—	—	—	—	—	—	1,207
26	Hofby.............	1,20	-	10,50	10,oo	105,oo	42,08	1,50	—	—	43,58	—	656
27	Helgesta Berga.	1,20	-	11,50	—	—	42,08	1,50	—	—	43,58	—	225
28	Kofveta...........	—	0,80	2,25	-—	—	21,04	0,3 7	—	—	21,41	—	19	Entr. inr. 1876.
29	Wadsbro..........	—	0,80	12,13	—	—	42,08	0,75	—	•—	42,83	—	290	D:o.
30	Malmköping......	1,20	-	14,7 5	18,65	275,oo	—	1,50	—	-—	1,50	16,23	1,543	Bränvinsutsk.
31	Hellefors.........	1,20	—	9,31	21,91	204,oo	—	—	—	—	—	20,66	630
32	Flen...............	1,60	—	6,75	68,00	460,oo	42,08	1,50	—	—	43,58	117,76	1,948
33	Kjulsta ...........	1,20	—	11,50	26,08	300, oo	42,08	21,75	—	—	63,83	—	298
34	Hamra............	1,20	—	10,25	48,78	500,oo	—	—	—	—	—	—	686
35	Hållsta............	1,20	-	12,13	28.85	350,oo	21,04	0,75	—	—	21,79	—	768
36	Nästorp...........	1,20	-	4,75	25,26	120,oo	21,04	0,37	—	—	21,41	—	139
37	Sörby .............	1,20	-	21,00	—	-—	—	1,22	—	—	1,22	—	693
38	Albro..............	—	0,80	17,00	—	—	42,08	1,50	—	—	43,58	—	72	Entr. inr. 1876.
39	Berga.............	—	0,80	20, oo	—	■-	42,08	1,50	—	—	43.58	—	42	D:o.
40	Byringe...........	1,20	—	6,50	24,62	160,oo	—	1,50	—	—	1,50	—	130
41	Malmby...........	1,20	—	84,19	2,85	240,oo	42,08	0,75	—	—	42,83	—	374
42	Eksåg.............	1,20	—	31,06	9,02	280,oo	42,08	1,50	—	—	43,58	•—	379	Bränvinsutsk.
43	Gnesta............	1,20	-	70,25	7,12	500, oo	21,04	0,75	—	—	21,79	-—	2,159
44		1,20		14,63	20,51	300, oo	__	1,50	_	—	1,50	—	351
45		1,20		9,88	25,31	250,oo	21,04	0,75			21,79	_	258
46	Läggesta .........	1,20	—	186,92	2,13	400, oo	42,08	172,47	—	—	214,55	—	533
47	Sundby...........	1,20	—	2,63	30,45	80, oo	42,08	0,56	—	—	42,64	—	176
48	Botholm..........	1,20	—	4,00	20, oo	80,o o	—	0,28	—	—	0,28	—	144
49	Agnösund.........	1,00	_	1,50		—	—	—	—	—	-—	—	10
	Summa		-| 878,841 -	8,I85,oo	l,13G,i6|l,079,37	—		2,215,53	356,71	21,122

19

Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	CO P er	dq~
af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	CO p B B So	Irag år 1875.	igna hästar r 1875.	Anmärkningar.
4,31	632,50	25,90	0,37			26,2 7		825
4,00	406,oo	51,80	105,64	—	—	157,44	33,28	611	Bränvinsutsk.
3,85	129,oo	51,80	1,50	—	—	53,30	—	93
28,46	277,50	25,90	0,75	—	—	26,65	41,44	229
3,2 7	36}oo	—	—	—	—	—	—	351
—	-—	—	—	-	—	—	—	89	Entr.inr. 1876
—	—	51,80	—	—	—	51,80	—	599	D:o.
—	•—-	—	3,00	—	—	3,00	—	443	D:o.
—	•—	•—	—	—	-—	—	—	276	D:o.
—	-—	—	—	—	•—	-—-	-—	183
17,00	2,146,25	—	—	—	—	—	40,40	1,918	Bränvinsutsk.
32,00	160,oo	25,90	-—	0,75	—	26,05	25,60	27
10, oo	2,095,oo	38,85	94,99	—	—	133,84	—	863	Bränvinsutsk.
—	--	12,95	59,80	—	—	72,75	—	996	D:o.
7,85	440,94	12,95	0,75	—	*) 4,50	18,20	—	677	*) S. k. ”håll karlslön”.
9,00	318,75	51,80	—	0,75	—	52,55	—	589
9,52	97,50	25,90	30,40	—	*’)200,oo	256,30	—	653	**) Afkastnin gen af lägenhe
10, oo	225,90	51,80	1,50	—	—	53,30	—	287	ten Måshult.
9,67	639,80	51,80	—	—	—	51,80	—	877
18,31	l,120,oo	—	—	—	—	—	51,77	315
30, oo	365,oo	—	—	—	--	—	52,90	83
33,08	400, oo	51,80	—	—	—	51,80	50,98	82
11,67	608,95	51,80	0,75	-	—	52,55	—	362
21,40	800, oo	51,80	0,75	—	—	52,55	68,71	656
—	10,899,09	634,55	300,20	1,50	204,50	|l,140,7 5 |365,o 8 |l2,084

Gästgifvaregårdens

namn.

Skjuts legan.

P

EV

u> rt

B

8

Pa

B

aq

K:o 4. Östergötlands län.

Rimforssa.....

Kisa............

Eröåsa .........

Arteflod.......

Stora Harka..
Wårdslunda ...

Österby........

Ramsmåla.....

Studstorp......

Bona...........

Berg............

Bonnorp_______

Husbyfjöl......

Bankeberg.....

Fillinge........

Örsätter.......

Målbäck.......

/Halla (Gode-1
\ gårds s:n).._/

Tjellmo........

Hellestad......

Bakarbo........

1,60

1,20

1,60

1,20

1,60

/Simonstorp 1
\(Hellestadss:n)/

Gammalstorp..

/Melby eller!
\ Wistinge...../

Transport

1,20

1,20

1,20

1,58

1,60

1,60

1,20

1,20

1,60

1,60

1,60

1,60

1,60

1,60

0,80

0,80

0,80

0,80

0,80

146,88

101.50
33,75

9,75

11,00

2,00

16,50

12,25

12.25
9,25

126,25

5,00

209.50
184,03

56,13

35,42

10.25
22,59
66,23
61,16
12,17
12,09
52,58
37,38

■|l,246,5i

20

ästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag.	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	, Andra för- måner.	CD P B B SO
Transport	—	—	1,246,51	—	10,899,09	634,55	300,20	1,50	204,50	1,140,75	365,08	12,084
Härads torp ......	—	0,80	19,87	—	—	--	—	—	--	—	—	100
Balderum.........	1,20	—	8,00	27,50	220,oo	25,90	0,75	—	—	26,65	32,oo	412
Bratteberg.......	1,20	—	29,00	17,25	500, oo	51,80	1,50	—	—	53,30	—	221
Erängsätter......	1,60	—	24,75	16,51	398,70	25,90	0,37	—	-—	26,27	6,40	323
Kila Åby........	1,20	—	203,59	9,13	1,858,35	51,80	1,50	_	—	53,30	*)44,52	1,992	*) Tilldeladt re-
/Simonstorp i\	1,20		6,50	46,15	300,oo	25,9o	57,26			83,16	62,71	715	servlaget.
\Simonstorps
Brink ............	1,60	_	188,89	1,50	299,04	51,80	_	_	—	51,80	—	331	Bränvinsutsk.
Odensåker .......	1,60	—	4,75	105,25	499,97	—	0,56	—	—	0,56	87,35	683
	1,20	_	149,00	l.oo	149,oo	51,80	218,32		.. . -	270,12	_	646
	1,20		12,00	7,00	84,oo	51,80		1,50		53,30		516
Grindtorp.........	1,20	—	9,oo	5,00	45,oo						138
Konungsund......	1,20	—	8,63	—	—	58,2 7	—	1,50	—	59,77	—	437
Ejerdingstad.....	1,20	—	7,00	—	—	51,80	—	1,50	—	53,30	—	no
	1,20		5,13	10,0 o	51,25	51,80	104,78		_	156,58	_	30
	1,60		7,25 2,00	35,80	260,00	51,80	0,75		52,55	51,20	651
	1,20					1,50		1,50		246
/Halla i Vestra/	1,20		14,63	10,45	149,88	51,80	105,23			157,03		400
\ Husby stn
Rumla............	1,60	—	189,13	1,99	376,25	—	—	-	—	—	—	1,871	Bränvinsutsk.
Köp ...............	1.20	—	4,58	—	—	—	—	—	—	—	—	33
Sjögerum ........	1,20	—	2,00	—	—	51,80	—	1,50	—	53,30	—	137
Sörby .............	1,20	—	3,13	—	—	51,80	—	1,50	—	53,30	—	402
	1,20		2,00	28,03	56,07	_	_	_	_	_	17,94	289
Aby (Gusnm) ...	1,60	—	5,50		—	51,80	—	1,50	—	53,30	—	561
Häggebo .........	—	0,80	2,oo	—	—	—	—	—	—	—	—	41
Transport	_		2,154,84	—	16,146,60	1,392,12	790,47	12,75	204,50	2,399,84	667,20	23,369

47

21

		Skjuts- legan.	!> p j*1 £	Entreprenad- bidrag.	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	zn p ce ep pi	g era S°p°
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	S- p" p* b era c ce P rt- P * P	af hvarje helt hemman i skjutslaget. 1	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	_ CO p p B.sr p p? era 5 85 £	Andra för- måner.	Summa.	p era H M- CO pt	era t-i p OOP ca P	Anmärkningar.
	Transport	—	—	2,154,84	—	16146,60	1,392,12	790,47	12,75	204,50	2,399,84	667,20	23,369
49	Snäckevarp ......	—	0,80	4,13	—•	—	—	—	—	—	—	•-	in	Entr. inr. 1876.
50	Backasand.......	1,20	—	133,75	2,7 7	370,oo	—	—	—	--	•-	—	198	Bränvinsutsk.
51	Sjöberga..........	1,20	—	98,63	3,74	370,oo	38,85	1,12	—	—	39,97	—	119
52	Boet...............	1,20	—	1,50	20,oo	30, oo	—	—	—	—	■—	—	—
53	Hästholmen......	1,20	—	17,50	4,oo	70,oo	25,90	—	—	—	25,90	--	220
54	Nyby..............	1,20	—	110,88	2,50	277,18	38,85	2,24	—	--	41,09	—	>119
55	Motala............	1,60	—	134,38	8,93	1,200, oo	—	0,37	—	—	0,37	—	1,378	Bränvinsutsk.
56	Nykyrka..........	1,60	—	82,76	7,13	590. oo	—	35,25	—	•--	35,25	—	310	D:o.
57	(Dala (se 58,60)1 (geni. skjutslag/	1,20	—	292,00	5,76	289,oo	32,37	12,86	—	—	45,23	-—	266
58	Hester (se 57,60)	1,20	—	—	5,76	700,oo	25,90	44,95	—	—	70,85	-—	122
59	Björke............	—	0,80	1,00	—	—	—-	—	—	—	—	—	78	Entr. inr. 1876.
60	Östad (se 57, 58)	1,20	—	—	5,76	695,oo	—	60,71	—	--	60,71	—	555
61	Mjölby............	1,60		237,00	6,32	1,500, oo	25,90	33,26	_	_	59,16	_	1,250	Bränvinsutsk.
62	Färjestaden ......	1,20	_	10,50	_	51,80	_	0,75	—	52,55	—	no
	Summa	—		3,278,86	——	22,237,7 s 11,631,69	981,23	13,5o| 204,50	2,830,92;667,2 o	28,205
	N:o 5. Jönköpings län.
1	Esperyd...........	—	0,80	9,25	—		77,43	—-	—	—	77,43	—	85
2	Högstorp.........	—	0,80	8,25	—	—	38,72	—	—	—	38,72	—	56	Entr. inr. 1876.
3	Wireda............	1,60		8,00	42,50	340,oo	38,72	—	—	-—	38,72	62,19	130
4	Barnarp ..........	1,60	—	11,88	59,is	712,50	38,72	-—	-	—	38,72	125,38	537
5	Dröpshult........	—	0,80	7,75	—	—	77,43	—	—	—	77,43	—	4
6	Ingaryd...........		0,80	8,00			38,72	—	—	—	38,72	—	275
7	Råby..............	1,60		12,25	72,97	784,oo	77,43	—	—	—	77,43	156,80	330
	Transpori			65,38		1,836,50	387,17	—		—	387,17	344,37	1,417

22

		Skjuts- lega^	> P CD TT-	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta	gästgif-	CO P CD	d CR~ £2°p°
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	® CD p B cr a CD P ■Tf P ‘ P	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	p p" p" SL CR S» r* p_*	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller rånte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	CO p B B so	&1 p CR po >-i M- CO px	’ CR M P CO S“ -^1 m p- i"1 p: CD P >-s	Anmärkningar.
	Transport	—	—	65,38	—	1,836,50	387,17	-—	—	—	387,17	344,37	1,417
8		1,20		3,25 2,50 7 88									173
9	Kumlaby.........	1,60 1,20		4,oo 39,98 49,17	10, oo							10
10			315.00 504.00		27,55			66,2 7 77,43	58,85 108,80	385
11	Ledshestra........	1,20	—	10,25	77,43	—	—	155
12	Unnaryd.........	1.60	—	8,75	61,60	540,oo	58,07	60,62	—	—	118,69	93,44	404
13		1,60		7,00	94,28	660,oo	38,72			_	38,72	113,49	217
14			0,80 0,80	23,75 3,88				81	Entr. inr. 1876.
15	Fruktnöte........	—	—	—	•-	—	—	—	—	—	72	D:o.
16	Bona..............	1,60	—	15,54	11,26	175,oo	—	—	—	—	—	—	125
17		1,20	_	2,25 11,50 2,88 5,75 3,50	120,00 28,70	270.00 322.00				_			3
18		1,60							17,15	142
19	Hult	0,80						5
20		1,60	28,71 14,57	165,oo						37,76	186
21		1,60		50, oo						63
22		0,80	6,50							215	Entr. inr. 1876.
23	Bränsmåla........	1,60	_	11,50	20,43	235,oo	_	_	_	_—	—	16,30	334
24			0,80	10,50									238	JBränvinsutsk. \Entr.inr.
25	Kolshester .......	—	0,80	4,88	—	—	—	—	—	—	■--	•—	129
26		1,20 1,60		4,75 5,50	32,00 8,oo	152,oo					_	__	19
27	Kråkshult........	—	44,oo							62
28	Repperda ........	1,60	—	7,00	42,85	300. oo	38,90	—	—	•—	38,90	58,08	159
29		1,60	_	13,63 7,12 15,25	15,26	208,oo	_	_	_	__	___	_	97
30		0,80 0,80								50
31	Stockatorp.......	_	_	_							26
	Transport	—	—	260,69	—	5,786,50	639,oi	88,17	—	—	727,18	848,24	4,767

23

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	260,69	—	5,786,50	639,oi	88,17	—	—	727,18	848,24	4,767
32	Hvetlanda........	1,60	-	29,50	—	—	77,80	—	—	—	77,80	—	541	Bränvinsutsk.
33	Broby.............	1,60	—	9,25	—	—	38,90	—	—	—	38,90	—	531
34	Slagetorp .........	—	0,80	3,00	—	—	—	—	—	—	—	—	3
35	0 Arset..............	—	0,80	4,25	—	—	—-	—	—	■—	—	—	94	Entr. inr. 1876.
36	Komstad..........	1,60	—	9,50	18,32	174,oo	48,39	—	—	—	48,39	22,72	291	Bränvinsutsk.
37	Möcklamo........	—	0,80	9,88	—	—	■—	—	—	—	—	—	6
38	Sandsjöryd......	—	0,80	6,75	—	—	77,80	—	—	—	77,80	—	58
39	Elgaryd ..........	-	0,80	7,50	—	—	77,43	—	—	—	77,43	—	16
40	Eogelleken.......	-	0,80	1,00	—	-—	—	—	—	—	—	—	1
41	Boo ...............	—	0,80	7,25	—	--	58,35	—	—	—	58,35	—	13	Bränvinsutsk.
42	Bohult............	—	0,80	3,75	—	—	■—	—	—	—	—	—	6
43	Kohult............	1,60	-	3,00	—	—	77,43	—	—	—	77,43	—	41
44	Moboda...........	—	0,80	4,00	—	—	—	—	—	•—	—	—	86	Entr. inr. 1876.
45	Ställhult.........	—	0,80	7,00	—	—	58,35	—	-	—	58,35	—-	16
46	Svenarum........	—	0,80	10,50	—	—	77,43	—	—	—	77,43	—	45
47	Torp...............	—	0,80	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	88
48	Wrigstad.........	1,20	—	14,50	18,00	270,oo	38,71	—	—	—	38,71	17,92	182
49	Långstorp........	-	0,80	3,75	-—	—	—	—	—	—	—	—	1
50	Wernamo.........	1,20	-	18,63	40,26	750,oo	29,04	—	—	—	29,04	141,47	841	Bränvinsutsk.
51	Tånnö.............	—	0,80	5,88	—	—	77,43	—	—	—	77,43	•-	67	Entr. inr. 1876.
52	Fryeled...........	—	0,80	5,72	—	—	--	—	—	—	—	—	125
53	Stigamo..........	—	0,80	6,75	—	—	38,72	—	—	—	38,72	—	39
54	Byarum..........	1,60	-	5,50	80, oo	440,oo	19,36	—	—	—	19,36	84,48	390
55	Skillingaryd......	—	0,80	7,38	—	—	—	—	—	—	—	—	530	Bränvinsutsk.
	Transport	—	—	445,93	-:	7,420,50	1,434,15	88,17	—	—	1,522,32	1,114,83	8,778

24

		Skjuts- legan.	> P £L	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	W	cl era" PO
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	2- cd ro » 3 CfQ B O P cf- p ‘ P	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner. L	Summa.	P crq po *-4 3 p*	gna hästar ’ 1875.	Anmärkningar.
	Transport	—	—	445,93	—	7,420,50	1,434,15	88,17	—	—	1,522,82	1,114,83	8,778
56	Klefshult.........	1,60	—	8,50	31,65	270,oo	—	—	—	—	—	38,40	198
57	Hökhult..........	1,60	-	1,75	17,14	30, oo	—	—	-	—	—	2,24	142
58	Nederled.........	1,20	—	9,13	38,33	350,oo	38,72	—	—	—	38,72	67,74	240
59	Bohr...............	—	0,80	5,38	—	■-	38,72	--	—	—	38,72	—	213	Entr. inr. 1876.
60	Bölaryd...........	1.60	-	11,25	80, oo	900, oo	50, oo	—	—	—	50, oo	201,60	328	Bränvinsutsk.
61	Kappeled.........	1,60	-	10,50	30, oo	315,oo	—	—	—	*)100,oo	100, oo	34,98	193	*) Statsanslag.
62	Gislaved..........	1,60	-	9,38	128,46	l,215,oo	100, oo	—	-	—	100, oo	309,03	428	Bränvinsutsk.
63	Norlida...........	—	0,80	6,25	—	—	—	—	—	*) 120,oo	120,oo	—	261	Entr. inr. 1876.
64	Ölmestad..........	1,20	-	11,38	70,38	801,oo	33,6 7	—	—	—	33,67	201,96	406	Bränvinsutsk.
65	Eorsbeda.........	1,60	—	6,00	86,00	516,oo	50, oo	--	—	—	50, oo	84,48	460	D:o.
66	Areved............	—	0,80	8,00	—	—	—	—	—	—	—	-—	67	Entr. inr. 1876.
67	Törestorp ........	—	0,80	4,38	—	—	—	•-	—	—	—	—	90	D:o.
68	Banna.............	—	0,80	3,38	—	—	—	—	—	—	—	-—	74	D:o.
69	Nissaryd .........	1,20	—	9,75	80,oo	780,oo	100, oo	—	—	—	100, oo	199,68	257
	Summa	—	—	550,96	—	12,597,50	1,845,26	88,17		220,oo	2,153,43	2,254,94	12,135
	N:o 0. Kronobergs	län.
1	Bjessebohult.....	1,20	—	1,88	29,78	56,oo	—	—	1,31	—	1,31	9,46	64
	(ej i entrep. delt.)	—	—	0,28	—	—	—	—	—	—	—	—	-
2	Broaryd..........	1,20	—	2,50	14,10	35,25	—	--	1,50	—	1,50	•-	17
	(ej i entrep. delt.)	-	—	1,04	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3	Djnramåla........	1,20	—	5,00	—	—	45,79	—	0,37	—	46,16	—	24	f Entrep. upp-(hörde år 1876.
4	Dångebo..........	—	0,80	2,50	■-	—	—	—	1,50	—	1,50	—	34	Entr. inr. 1876.
5	Grisebo...........	1,20	—	2,75	16,97	46,67	—	—	1,13	—	1,13	0,74	147
	(ej i entrep. delt.)	—	_	1,10	•-	—	—	—	-	—	—	—	—
	Transport	-		17,05	—	137,92	45,79	—	5,81	—	51,60	10,20	286

25

		Skjuts-		Entreprenad-	Enheter och förmäner, som	gästgif-	C/3	cl (*t po po
		legan.	Ä-E	bidrag		varegardarne åtnjuta.		05 er
Gästgifvaregårdeus namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	g. Er Co CO p 3 aq ö å- P	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet i eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	CO p 3 3 p	p crq 2° 00 *^1 Öl	^ OQ h-i C ce P a< er . p: co P	Anmärkningar.
	Transport	—	—	17,05	—	137,92	45,7 9	—	5,81	—	51,60	10,20	286
6	flugelstad i\ \ Konga h:d...J	1,20	-	9,50	8,oo	76,00	45,7 9	—	0,75	-—	46,54	—	73	( Entrep. upp-) hörde år 1876.
7	Li tumskruf.......	1,20	-	5,63	34,13	193,75	—	—	1,31	-—	1,31	4,16	92	D:o.
	(ej delt. i entrep.	—	—	0,69	—	—	—	•—	-	—	—	—	—
8	Plaggebo .........	1,20	—	2,00	16,66	33,33	—	—	0,75	—	0,75	5,33	8
	(i entrep. ej delt.	—	—	0,95	—	—	—	—	—	—	■--	—	—
9	Qvarnamåla......	1,20	—	7,75	8,00	62,00	45,7 9	—	0,75	—	46,54	—	48	Bränvinsutsk.
10	Risinge............	1,20	—	4,00	15,oo	60, oo	—	—	0,50	-—	0,50	—	63
11	Tollstorp.........	1,60 1,20	—	4,oo 5,63	24,oo	96,oo	45,79	—	0,75	—	0,75	9,93	100	[ Entrep. upp-
12	Törnamåla.......	—	—	—	—	0,37	—	46,16	—	13	< hörde under är 11876.
13	Urasa..............	1,20	—	5,oo	—	—	91,58	—	1,50	—	93,08	—	9
14	Ekebergskulla ...	—	0,80	9,50	—	—	80, oo	—	—	—	80, oo	—	228
15	Elghultskulla____	-	0,80	8,25	—	--	-—	■—	—	—	—	—	259
16	Eriksmåla........	—	0,80	9,50	—	—	80, oo	—	—	■—	80, oo	—	46
17	Herrmanstorp ...	—	0,80	3,50	_—.	—	—	—	—	—	—	—	56
18	Lenhofda.........	—	0,80	8,75	—	--	40, oo	—	—	-—	40,oo	—	557
19	Merhult ..........	—	0,80	7,00	—	—	60, oo	—	—	—	60, oo	—	70
20	Norramåla .......	—	0,80	1,00	—	—	—	—	—	—	--	—	15
21	Nöbbeled.........		0,80 0,80	9,03			60,oo				60, oo		202	Entr. inr. 1876.
22	Rosendal .........	—	3,00	—	—	—	—	—	—	25
23 24			0,80 0,80	2,25 7,00									93 371
Willköl............	—	—	—	60, oo	—	—	—	60, oo	—
25	Ärcda.............	—	0,80	8,25	—	•—~	60, oo	—	—	—	60, oo	--	351
26	Asheda ...........	—	0,80	4,25	—	—	—	—	—	—	—	—	120
27	Ashult............	—	0,80	5,75	—	—	80,oo	—	—	—	80, oo	—	61
	Transport	—	—	149,83	—	659,oo	794,74	—	12,49	—	807,23	29,62	3,146

SJcjutskomiténs Betänkande. IV

26

Friheter och förmåner, som gästgifvaregårdarne
åtnjuta.

Entreprenad bidrag -

Gästgifvaregårdens

namn.

Anmärkningar.

Transport

Jäth.....

Entr. iur. 1876.

\ Kalfsvik......J

Möllekulla........

JNöbbeled,Kin-\
\ nevalds h:d../

Ryd ...............

Bränvinsutsk.

Entr. inr. 1876.

Gynkelstorp .....

Kråketorp, Asa.

Matkull

Tjureda.

Bränvinsutsk.
Entr. inr. 1876.

Bränvinsutsk.

Alfvesta

Dihult ....

Elmhult.

Entr. inr. 1876.

Garanshult

Gottåsa

Bränvinsutsk.

Horjeboda

Häradsbäck

rundhult.

Lyngsåsa ..

Vestra Thorsås.

Bränvinsutsk.

Abbeshult........

Irden.....

1,295,00

Transport

27

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skj utslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller rånte- 1 anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	285,71	—	l,295,oo	1,514,99	—	19,61	—	1,534,60	112,82	4,948
52	Bockaboda .	—	0,80	3,13	—	—	—	—-	—	—	—	—	46	Entr. inr. 1876.
53	Borsna......	1,20				11(1
	(i entrep. ej delt.j		—	0,47			—	—		_			04
54	Dörarp..........		0,80
55	Hamneda.........	1,20		9,00	65,55	599,95	—	—	_	_	z	163,99	4b 158
	(i entrep. ej delt.)	—	—	3,54	—	—	—	—	—	—	—	—	—
56	Ifla.......	1,20		2,75	60, oo	165,oo							74
57	/ Ingelstad i "(
	\(Sunnerbo h:d)J			o,00				—	—	—	—	—	17	Entr. inr. 1876.
58	Ljungby ..........	1,60	-	14,25	64,34	916,85	—	158,52	—	—	158,52	220,43	703	Bränvinsutsk.
59	Lönshult.......	1,20	-	3,75	4,oo	15,00	—	—	—	—	—	—	9
60	Markaryd ........	1,20	—	14,25	26,21	383,50	-—	149,71	—	—	149,71	49,76	186
61	Nygård............	1,60	—	5,25	43,42	228,oo	—	—	—	—	—	—	52
62	Ky.................	1,60	—	5,50	109,09	600, oo	—	—	—	—	—	_	205
63	Sjöaryd...........	1,20	—	1,75	30, oo	52,50	—	—	—	—	—	7,84	5
64	Skeen .............	1,20	—	6,38	49,21	315,oo	—	—	—	—	—	68,16	319	Bränvinsutsk.
65	Traheryd.........	1,20	—	8,63	47,97	414,oo	—	—		—	—	88,32	138	D:o.
66	Troll estorp.......	1,20	—	6,75	44,44	300,oo	—	—	—	—	—		103
67	Wrå...............	1,20	—	6,25	48,oo	300, oo	—	—	—	—	—	64,oo	120
68	Gäddeviksås......	—	0,80	3,00	—	—	45,79	—	0,3 7	_	46,16		18
	Summa	-1	-1	400,74	! -j 5,701,05	1,500,78	308,23	10,98		1,888,99	830,oo7,244
	N:o 7. Kalmar län.
1	Solfvestad ........	—	0,80	3,00	—	—	—	■-	—	—	—	—	61	Entr. inr. 1876.
2	Knappekulla.....	1,60	—	3,00	—	—	61,20	2,oo	—	—	63,20	—	258;
3	Hyllela ...........	1,60	—	2,00	—	—	—	_	_	|			3541
	Transport	-	—	8,00	—	—	61,20	O O		—1	63,20	_|	673|

tf

28

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmäner, som gästgif-varegärdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	1 Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Audra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	8,00	-—	—	61,20	2,00	—	—	63,20	—	673
4	Ingelsbo..........	1,60	-	1,00	—	-—	—	—	—	—	—	—	80
5	Gållösa............	1,20	—	1,00	60, no	60,00	—	—	—	—■	—	14,08	38
6	Kolsebro..........	1,60	—	4,25	67,76	288,00	—	—	—	—	—	52,80	311
7	Skedshult ........	1,20	-	3,12	34,05	106,25	30,60	—	—	—	30,60	23,12	288
8	Måshult ..........	1,60	—	5,25	24,28	127,50	—	2,00	—	—	2,oo	19,04	102
9	Bodsgård.........	—	0,80	3,25	—	—	—	—	—	—-	—	—	460
10	Dalhem............	1,20	—	6,88	27,32	188,oo	73,58	2,00	-	—	75,58	30,08	250
11	Wida..............	1,60	—	6,13	42,82	262,50	30,60	2,00	—	—	32,60	43,32	380
12	Fästad. ...........	1,60	—	3,13	63,10	197,50	-—	—	—	—	—	41,47	316
13	Bågvik............	—	0,80	1,75	—	—	—	—	—	—•	—	—	123	Entr. inr. 1876.
14	Långrodna........	—	0,80	1,25	—	—	—	—	-	—	—	—	120
15	Littslekutt........	1,60	—	2,25	17,77	40,00	—	—	-	—	—	6,40	49
16	Kårby.............	—	0,80	6,00	--	—	30,go	2,00	-	-—-	32,60	—	437	Entr. inr. 1876.
17	Segelrum.........	—	0,80	6,25	—	—	30,60	2,00	—	—	32,60	—	541	D:o.
18	Hallingeberg____	-	0,80	4,00	—	—	—	—	—	—	—	—	359
19	Heda..............	1,60	—	3,50	67,60	236,25	—	—	—	—	—	14,42	332
20	Rumma...........	—	0,80	4,25	—	—	—	—	-	—	—	—	117
21	liamstad..........	—	0,80	4,00	—	—	—	—	—	—	—	—	101	Entr. inr. 1876.
22	Enehy ............	—	0,80	2,00	—-	—	—	—	—	—	—	—	109	D:o.
23	Lund..............	1,20	—	8,00	75,oo	600,00	30,60	2,00	—	—	32,60	156,16	855
24	Getterum.........	1,60	—	4,25	122,35	520,oo	30,60	2,00	—	—	32,60	99,84	332
25	Grönhult .........	1,60	—	5,38	103,15	555,oo	73,58	87,30	—	—	160,88	100,05	569
26	Ishult.............	1,20	—	4,38	6,16	27,oo	-—	2,oo	—	•—	2,oo	—	364
27	Jemserum........	_	0,80	5,75	—	—	1 —	1,50	—	—	1,50	! —	438
	Transport		—	105,02! -	3,208,oo	391,96	106,80	—	— -	498,76|600,78	7,744

29

G		Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
ästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller rånte- anslag.	Skjuts färds- penningar.	s g, po -* p P O r* o: 7	Summa.
	Transport	—	—	105,02	—	3,208,oo	391,90	106,80	—	—	498,76	600,78	7,744
28	Bankhult.........	—	0,80	1,50	—	—	—	—	—	—	—	—	34
29	Kroxhult..........	—	0,80	2,00	—	—	--	--	—	—	—	—	50
30	Fjelster ...........	1,60	-	4,38	19,30	84,53	--	1,50	—	—	1,50	5,32	168
31	Alsarp ............	—	0,80	3,63	—	-—-	--	—	-	—	—	—	201	Entr. inr. 1876.
32	Frödinge..........	1,20	-	6,13	17,96	110,00	--	—	—	—	—	17,28	600
33	Skärstad..........	1,20	—	9,38	59,96	562,50	—	2,00	-	—	2,00	129,40	132
34	Hytta .............	—	0,80	6,00	—	—	—	—	-	—	—	--	122
35	Kökulla...........	—	0,80	6,00	—	''--	—	—	—	—	—	--	166
36	Björkmossa......	—	0,80	4,25	—	■-	—	—	—	—	——	—	49	Entr. inr. 1876.
37	Bockara...........	—	0,80	4,88	—	—	—	2,oo	-	—	2,oo	-—	157
38	Dnhl												10PS
39	Haddetorp........	—	0,80	8,75	—	—	36,30	2,oo	—	—	38,30	—	156
40													1108
41	Klöfdala..........	—	0,80	5,38	—	—		2,oo	—	—	2,oo	—	206
42	Mälllla.............	—	0,80	8,25	—	—	—	—	—	—	—	—	681	Entr. inr. 1876.
43	Säfshult...........	—	0,80	1,50	—	—	—	—	—	—	—	—	31
44	Triabo..........	—	0,80	2,13	-—	—	-—	—	—	—	—	—	29
45													71
46	Bötternm ........	—	0,80	9,38	—	—	72,60	2,oo	—	—	74,60	—	170	Entr. inr. 1876.
47	Fagerhult.........	—	0,80	4,12	—	—	—	—	—	—	—	—	124
48			0,80	1,88									49
49	Grönskåra........	1,20	—	3,63	32,59	118,33	—	—	—	—	—	23.59	71
50	Kråksmåla.......	-	0,80	4,00	—	—	—	—	—	—	—	—	92
51	Staby .............	1,60	—	9,63	60,96	587,10	72,60	2,oo	—	—	74,60	112,95	631
	Transport	—	—	228,21	—	4,670,4c	636,98	122,30	—	—	759,28	889,32|l3,007

30

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skj utslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar. 1
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt ! hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Itoterings- frihet.	i Räntefrihet ! eller rånte- anslag.	Skjutsf Res- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	228,21	—	4,670,46	636,98	122,30	—	—	759,28	889,32	13,007	i
52			0,80										174	Entr. inr. 1876.
53	0 Alem..............	1,20	8,68	15,52	134,oo	—	2,oo	—	—	2,oo	—	469
54	Mönsterås........	1,20	-	3,75	—	—	—	2,oo	—	—	2,oo	—	593
55	Påskallavik.......	1,60	—	2,63	228,12	600,oo	15,50	2,oo	—	—	17,50	178,56	610
56													238
57	Norrby ...........	—	0,80	4,13	—	—	24,04	2,oo	—	—	26,04	—	in
58	Dörby.............	1,20	-	12,13	75,02	910,oo	14,62	—	—	—	14,62	232,96	467
59	KäggeMla.......	—	0,80	3,00	—	—	—	—	—	—	—-	—	30
60	Ryssby............	1,60	—	20,75	4,71	100,oo	—	—	—	—	—	—	644
61	Refsuddeii .......	—	0,80	1,00	—	—	—	—	—	—	__	--	111	Entr. inr. 1876.
62	Orntorp ..........	1,20	—	2,50	36,00	90,oo	—	—	—	——	—	12,oo	48
63	Bäckebo..........	1,20	—	8,25	6,oo	49,50	—	—	—	—	—	--	48
64	Wärnaby.........	-	0,80	12,75	—	—	—	—	—	—	—	—	115	Entr. inr. 1876.
65													193
66							99 5i	39 44			56 08		84
67	Bröms...... ......	1,20		9,18	—	—	35,03	32,44	1,87	—	69,34	—	82
68	Thorsås...........	—	0,80	2,33	——	—	—	—-	0,50	—	0,50	—	32
69	Binnaretorp .....	—	0,80	1,56	—	—	—	—	1,50	—	1,50	—	54	Entr. inr. 1876.
70	Troxhult.........	—	0,80	0,75	—	--	—	—	0,75	—	0,75	—	40	D:o.
71	Emmaboda_______	1,60	—	5,21	-—	—	25,47	32,44	1,50	—	59,41	—	69
72	Björnabygden____	-	0,80	3,75	—	—	—	——	1,50	—	1.50	-—-	73
73	Örsjö..............	—	0,80	5,75	—	—	—	—	1,50	—	1,50	—	205	Bränvinsutsk.
74			0 o										234
75	Börsryd ..........	—	0, o	6,00	—	—	16,99	32,45	1,31	•-	50,75	7,20	62
	Transport	—		362,99	—	6,553,96	804-, 06	292, esf 12,87	—	1,109,81 1,320,04	17,793

31

		Skjuts- legan.	> B Jr E	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	CO P ce er	g do” po
Gästgifvaregardens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	a ^ ce a> ta B 0=5 a CD B et- pa B	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Ro term gs- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	_ 03 aS B p B. rt-B* 0<3 £• g cL .* ce	> 2 E po B P CD >-S ►ts • OS	Summa.	drag år 1875.	agna hästar r 1875.	Anmärkningar.
	Transport	—	-	362,99	—	6,553,96	804,06	292,88	12,87	—	1,109,81	1,320,04	17,793
76	Harby.............	—	0,80	9,21	—	—	14,68	32,45	1,13	—	48,26	—	215	Entr. inr. 1876.
77	Wassmolösa.....	—	0,80	17,63	—	—	39,72	32,45	.1,50	—	73,67	—	880	fBränvinsutsk. \Entr.inr.
78	Betekulla.........	—	0,80	3,oo	—	—	—	—	1,31	—	1,31	—	11
79	Björnasjö ........	—	0,80	2,88	—	—	—	—	1,50	—	1,50	—	7	Entr. inr. 1876.
80	Melböda..........	-	0,80	5,00	—	—	28,66	—	0,50	—	29,16	—	18	D:o.
81	Bläsinge..........	—	0,80	4,13	-—	—	26,75	——	0,25	—	27,00	—	40
82	Södvik............	—	0,80	3,38	—	--	22,93	—	0,50	—	23,43	—	135	Entr. inr. 1876.
83	Ormöga..........	1,60	—	2,31	—	—	14,68	—	0,19	-—	14,87	—	120
84	Ramsättra........	1,60	-	2,00	—	—-	12,74	—	0,25	—	12,99	—	2
85	Störa Rör........	—	0,80	2,25	—	—	15,44	—	0,38	—	15,82	—	6	Entr. inr. 1876.
86	Lerkaka...........	—	0,80	3,00	—	—	15,43	—-	0,25	—	15,68	—	18	D:o.
87	Gårdby ...........	1,60	—	4,50	—	—	--	—	0,37	—	0,3 7	—	6
88	Triberga .........	1,60	—	4,75	•—	—-	—	—	0,75	--	0,75	—	6
89	Segerstad .........	—	0,80	5,75	—	—	—	—	1,50	—	1,50	—	3	Entr. inr. 1876.
90	Näsby..............	1,20	—	4,96	—	——	—	—	1,13	—	1,13	—	4
91	Södra Möckleby	1,20	—	7,0 9	—	—	—	—	0,75	—	0,75	—	12
92	Lilla Dahl by.....	1,60	—	9,56	—	—	—	—	1,50	,--	1,50	—	35
93	M örbylånga......	1,60	—	—	—	—	—	—	—	■-	—	—	—
94	Resmo...........	—	0,80	10,28	—	—	—	—	0,47	--	0,47	—	17	Entr. inr. 1876.
95	Skogsby ..........	1,60	—	11,00	—	--	—	—	0,75	—	0,75	—	14
96	Färjestaden......	—	0,80	13,00	-—	—	—	—	0,75	—	0,75	—		Bränvinsutsk. Entr. inr. 1876.
97	Röhälla...........	—	0,80	5,75	—	—	—	—	0,94	—	0,94	—	1	Bränvinsutsk.
98	Isgärde............	1,20	—	3,04	—	-1	—	—	0,56	—	0,56	—	248
	Summa	-|	-|	498,0 61	-1 0,553,96	995,09|	357,78	30,10		1,382,97	1,320,04	19,591

32

Skju

lega

Gästgifvaregårdeus ^
namn. sr

-3

ro a
Ö ro
P p

P

p* 3

O? 3

ro »

Entreprenad- Friheter och förmåner, aom gästgifbidrag
varegårdarne åtnjuta.

. ro p S

2

P » Ö«

■gf.1

P P

er?

3 cL

>
3 D-.

po -t

O P
ro

^ O:

ce

o»

d

flit

ce p

l-H

Anmärk »ingar.

1	N:o 8. Goti Qvie...............	and 1,60	s '' r ]	L. 1,00				__	__	_	—
2	Tibbles............	-	0 80	2,13	—	—	—	—	—	—	—
3	Röstade...........	1,60	-	1,50	—	—	—	—	—	—	—
4	Busarfve .........	1,60	—	2,75	—	—	—	—	—	—	—
B	Hagvards.........	1,60	—	3,50	—	—	—	—	—	—	—
6	Stenstuga........	1,20	-	2,38	—	—	—	—	—	—	—
7	Kinner............	1,60	-	2,00	—	—	—	—	—	—	—
8	Gratis ne..........	—	0,80	1,91	•—	—	—	—	—	—	—
9		1,20	_	1,25	_	—	—	—	__	—	—
10	Österby...........	1,60	-	2,25	133,33	300, oo	-—	—	—	—	—
11	Sneckers .........	—	0,80	1,50	—	—	—	—	—	—	—
12	Angelbos.........	1,60	—	3,50	-—	—	—	—	—	—	—
13	Wägome..........	1,20	—	2,50	—	—	-—	—	—	—	—
14	Norrgårda........	1,20	-	3,25	—	—	—	—	—	—	—
15	Koparfve.........	1,20	-	2,50	—	—	——	—	—	—	—
16	Grodda ...........	-	0,80	1,75	—	—	—	—	—	—	—
17	Hall...............	-	0,80	0,88	—	—	—	—	—	—	—
18	Stux...............	—	0,80	2,00	—	—	—	—	—	—	—
19	Broa................	1,20	—	1,00	—	—	—	—	—	—	—
20	Lätt ters...........	1,20	-	1,00	—	—	—	—	—	—	—
21	Gute..............	1,20	—	2,63	—			—	—	—	—
22	Störa Bjerge ____	—	0,80	1,00	—		—	—	—	—	—
23	Magnuse .........		0,80	2,88	—	—	—	—		—	—
24	Gandarfve........	1 60	—	2,25	—	—	—	—		-—	—
Transpor		| -	1 i 49,31		| 300,oo	—	I —1		—1	—1

84,48

84,48

34

133

24

64

126

124

130

174

129

109

70

118

92

19

86

22

44

106

39

10

174

11

78

46

Entr. inr. 1876.

1,962

Entr. inr. 1876.

Entr. inr. 1876.

33

Giistgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller rånte- ; anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	-	—	49,31	—	300, oo	—	—	—	—	•-	84,48	1,962
25	Kyrkljufves......	—	0,80	2,38	—	—	—	—	—	—	—-	—	61
2G													17
27		1,60		2,25									31
28		1,60		1,12									27
29													17
30													37
31		1,60		3 7 Fi	16,oo	60,oo							480
32										469
33			0,80	3,50									270	Bränvinsutsk.
34													85
35		1,60			7,36	12,oo							97
36										80
37			0,80	1,50									338	fBränvinsutsk.
										\Entr.
38	Bopparfve.........	—	0,80	1,00	—	---	-—	—	—	—	—	—	91	Entr. inr. 1876.
39	Qvinnegårda.....	1,60	—	1,38	—	—	—	—	—	—	—	—	16
40					20, oo	75,oo							HQ
41		1,20		0,25							4
42	We9tergårda.....	1,20	—	1,50	—	—	—	—	—	•—	—	—	3
43
44		1,60											3R
15	Hal or											939
46			0,80	1,25									82	Entr. inr. 1876.
47	Tjengdarfve......	—	0,80	0,75	—	—	—	—	—	—	-—	—	105	D:o.
48	Orleifs............	—	0,80	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	36	D:o.
	Transport	—	—	92,64	—	447,oo	—	—	—	—	—	84,4 8	4,696

Skjutskomiténs Betänkande. V

34

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Fribeter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	1 Statsbidrag år 1875. i	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad. 1	Icke entre- j prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	-	92,64	—	447,oo	—	—	-	—	—	84,48	4,696
49			0,80	0,50									52	Entr. inr. 1876.
50	Kyrkeby..........	—	0,80	1,75	—	—	-—	——	—	—	—	—	56
51	Siraunde..........	—	0,80	1,50	—	—	—	—	—	—	—	—	59
52	Båtels.............	1,60	—	1,00	——	—	—	-—	—	—	—	—	37
53	Isums.............	-	0,80	2,00	—	—	—	—	—	—	—	—	31
54	Kysings...........	1,60	-	1,75	—	—	—	—	—	—	—	—	43
55	Q,varna ...........	1,20	—	0,88	—	—	—	—	—	—	—	—	36
	Summa	—	—	102,02	—	447,oo	—		—	—	—	84,48	5,010

N:o 9. Blekinge län.

1	Jemjö.............	-	0,80	13,13	—	—
2	Lyckeby..........	1,20	—	38,17	40, oo	1,526,67
3	Bubbetorp .......	1,20	—	12,83	15,00	192,50
4	Kuleryd ..........	—	0,80	5,58	—	—
5	Fuhr...............	—	0,80	3,25	—	—
6	Skillinge..........	1,60		22,59	22,13	500, oo
7	Ronneby...........	1,60	—	15,50	24,56	380,75
8	Kalmare..........	—	0,80	6,50	--	—
9	Hoby..............	—	0,80	12,54	—	—
10	Trensum .........	—	0,80	12,42	—	—
11	Hästaryd ... _____	1,60	-	23,00	O O O o co cd	356,50
12	Norje..............	1,20	—	20,95	20,oo	419,oo
13	Mörbohult.......	1,20	-	0,88	—	—
14	T rån em ål a........	—	0,80	2.33	—	—
	Transport	—	—	189,67	—	3,375,42

248.45

48,67

32,65

26,05

355,82

179

600

22

9

3

374

413

44

623

604

859

568

70

2

Bränvinsutsk.

D:o.

{Bränvinsutsk.
Entr.inr.1876.

Bränvinsutsk.

D:o.

Entr. inr. 1876,

f D:o.
^Bränvinsutsk.

D:o.

Bränvinsutsk.

D:o.

:

4,370

35

		Skjuts-		Entreprenad-	Friheter och förmåner, som	gästgif-	GO
		legan.	g	bidrag		varegardarne	åtnjuta.	CD
				.t* EL
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	1 Icke entre- prenad.	5-P- CD CD 9? ^ ? B ’ P	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	P er? pc, C~i CO -a Oi	igna hästar p 1875.	Anmärkningar.
	Transport	—	—	189,67	-—	3,375,42	■—	-—	—	—	■—	355,82	4,370
15	Mölieg&rden......	—	0,80	2,67	-—-	—	—	-—-	—	-—	—	—	39	Bränvinsutsk.
16	Hokadahl.........	—	0,80	5,88	—	—	—	-—	—	—	-—	—	56	D:o.
17	Kyiinge...........	-	0,80	2,46	-—	-—	—	—	—	—	-—	—	513	D:o.
18	Hölje..............	1,20	—	4,75	73,68	349,98	—	—	—	—	—	87,68	189	I):o.
19	Pukavik..........	—	0,80	0,48	—	—	—	—	—	—	—	—	27
	Summa	—	—	205,91	-—	3,725,40	—	—		—	—	443,50	5,194
	N:o 10. Kristianstads län.					Kontanta
1	Hammenhög.....	—	0,80	28,98	—	—	—	-—	—	anslag.	—	—	334	/Bränvinsutsk. \Entr.inr.l876.
2	Stiby..............	1,60	—	11,92	32,00	354,7 7	■—	-—*	—	.--	—	—	331	Bränvinsutsk.
3	Glemminge ......	—	0,80	15,75	—	—	—	—	—	--	-—	—	150	D:o.
4	Edenryd..........	1,60	—	16,21	4,oo	64,80	-—	-—	—	—	—	17,29	116	D:o.
5	Rörum............	—	0,80	5,63	—	—	-—	—	—	—	—	—	357	D:o.
6	Brösarp...........	1,60	—	15,65	40,o o	626,26	—	—	—	—	——	112,13	453	D:o.
7	Degeberga.......	1,20	—	16,97	18,oo	303,50	—	• —	—	—	—	-—	471	D:0.
8	Nöbbelöf........._	1,20	—	92,85	47,oo	4,369,48	—	—	—	18,00	18,oo	138,78	667	D:o.
9	Rickarum........	1,20	—	3,77	24,oo	89,50	—	—	—	—	—	9,65	124
10	Vestra Wram____	1,60	—	20,56	16,oo	329,oo	-—	—	—	—	--	—	70	Bränvinsutsk.
11	Fjelkinge.........	1,20	-	29,28	80, oo	232,22	—	-—	—	6,00	6,00	599,65	665	D:o.
12	Ahus..............	1,20	—	10,16	175,oo	1,777,34	-—	—	—	—	—	516,94	572	l):o.
13	Wanneberga......	—	0,80	16,14	—	—	—	—	—	5,oo	5,oo	—	39	D:o.
14	Sösdala............	1,60	-	11,55	25,oo	288,75	—	-—	—	3,oo	3,oo	26,66	316
15	Hessleholm ......	1,60	—	21,67	130,oo	2,817,io	—	—	—	6,oo	6,00	705,90	1,019	Bränvinsutsk.
16	Bjernum .........	1,20	—	8,75	56,oo	490,oo	—	—	—	3,oo	3,00	112,oo	333	D:o.
	Transport		—	325,84	—	11,742,72| -	—	—	41,oo	41,00,2,239,00	6,017

36

		Skjuts- legan.	> 3 Jr £	Entreprenad- bidrag.	Friheter och förmåner, söm gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Öl P CO er	d rot
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	S- 3- co CD jsT" g OQ ö CD Ö * 3	af hvarje helt hemman i skj utslaget.	af hela skjuts- laget.	W ►-b ° D. CD 3- 2. CD B • eg	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	tråg år 1875.	igna hästar r 1875.	Anmärkningar.
										Kontanta anslag.
	Transport	—	—	325,84	—	11,742,72	—	—	-	41,oo	41,oo	2,239,oo	6,017
17	Tyringe..... .....	—	0,80	9,94	—	—	— -	—-	—	—	—	—	513	Bränvinsutsk.
18		1,20 1,60		6,63 7,48	72,oo 100, oo	477,36 748,oö				3,oo 3,oo	3,oo 3,oo	118,81 144,65	911	D:o.
19	Kädarp ...........	—	—	—	—	81
20	Broby.............	1,60	—	22,3 7	24,oo	536,88	—	—	—	6,oo	6,oo	45,08	713	Bränvinsutsk.
21	Qviinge...........	1,20	—	59,68	5,oo	298,40	—	•—	—	5,oo	5,oo	■-	172	D:o.
22	Marklunda.......	—	0,80	16,05	—	—	—	—	—	6,oo	6,oo	—	142	/ D:o. \Entr.
23	Ostra Ljungby ...	-	0,80	23,25	—	-—	—	——	—	10, oo	10, oo	—	411	Entr. inr. 1876.
24	iby ...............	—	0,80	20,70	—	—	—	—	—	9,oo	9,oo	-—-	1,565	(Bränvinsutsk. (Entr. inr. 1876.
25	Åstorp.............	1,20	—	15,73	14,42	226,80	—	—-	—	9,62	9,62	—	231	Bränvinsutsk.
26	Fagerhet.........	1,20	—	11,48	20,91	240,04	—	—	—	8,66	8,66	18,04	49
27	Orkelljunga......	—	0,80	14,60	—-	—	—	—	-	7,oo	7,00	—-	203	(Bränvinsutsk. (Entr. inr. 1876.
28	Spången .........	1,60	—	14,25	80,0 o	132,oo	—	—	—	—	—	217,60	1,477
29	Blekemåsa........	—	0,80	11,50	—	—	—	—	—	8,72	8,72	—	185	(Bränvinsutsk. (Entr. inr. 1876.
30	Ulfs................	—	0,80	8,25	—	—	—	—	—	6,00	6,00	—	207	Entr. inr. 1876.
31	Ingelstorp........	—	0,80	7,28	—	—	—	•—-	-	—	-—	—	109	/Bränvinsutsk. (Entr. inr. 1876.
32	Margretetorp____	1,20	—	24,91	16,67	415,22	—	—	—	—	—-	—	424	Bränvinsutsk.
33	Båstad............	1,20	—	4,50	160,00	720,00	—	—	—	—	—	207,36	416	D:o.
34	Vestra Kamp ...	—	0,80	1,96	—	—	—	—	—	—	—	--	236	(Bränvinsutsk. (Entr. inr. 1876.
35	Torekow..........	1,20	—	3,00	120,00	360,oo	—	—	—	—	—	99,84	333	Bränvinsutsk.
	Summa	-l -	609,40		15,897,42	—	—	—	123,oo	123,oo	3,990,38	13,725

37

		Skjuts- legan.	> 3 Jh E	Entreprenad- bidrag.	Fribeter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	C/3 se	d era po
Gästgifvarcgårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	Sb- CD CD if 3 CTQ a CD 3 c-t- 09 • B	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	tråg år 1875:	igna hästar r 1875.	Anmärkningar.
	N:o 11. Malmöhus län.
i	Klörup ............	1,20	—	253,45	10, oo	2,534,58	—	6,oo	—	—	6,oo	—	772	Bränvinsutsk.
2	Hvellinge ........	1,60	-	21,05	20, oo	430,oo	—	•--	—	—	—	27,52	824	D:o.
3	Höganäs..........	1,20	—	13,92	107,75	1,500, oo	—	•	—	—	-—	408,82	1,349	D:o.
4	Tunneberga......	1,20	-	7,94	46,26	367,34	—	—	—	—	-—	81,52	457
5	Fl eninge..........	—	0,80	17,66	—	—	—	—	—	—	—	—	957	D:o.
6	Mörarp............	1,60	—	86,15	9,84	857,34	—	7,52	—	—	7,52	—	605	D:o.
7	Ratnlösa..........		0,80	18,19	—	—	•—-	—	—	—	—	—	—
8	Dalby.............	1,20	—	23,40	10,11	236,50	—	—	—	Anm. 1.	—	—	615	D:o.
9	Weberöd........	—	0,80	9,08	—	—	—	—	—	—	—	—	61	D:o.
10	Everlöf...........	—	0,80	18,80	—	—	—	3,41	—	Anm. 2.	3,41	—	58	D:o.
11	Lomma...........	1,60	—	80,30	8,40	675,oo	—	-—	—	—	—	—	370
12	Hessleberga......	1,20	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	114
13	Hurfva............	1,60	—	72,60	11,18	812,oo	—	—	—	—	—	—	883	D:o.
14	Hör...............	1,60		21,20	47,17	1,000, oo						213,92	1,214
15	Hörby ............	1,20	—	94,50	2,30	218,oo	-—	7,23	—	—	7,23	—	677	D:o.
16	Ostraby...........	1,20	—	16,50	8,00	124,oo	—	7,53	—	-—	7,53	—	188	D:o.
17	Sjöbo .............	1,60	—	117,40	3,98	450,oo	—	8,28	—	—	8,28	—	748	D:o.
18	Herrestad........	1,20	—	138,oo	12,78	1,764,00	—	5,79	—	—	5,79	—	211
19	Anderslöf.........	1,60	—	224,20	10,50	2,353,78	—	5,6 7	—	—	5,67	—	644	D:o.
20	Skifvarp..........	1,60 1,60		208 40	10,66 9,35	2,223,54 730,oo							334 503 10
21	Tranås............		77,oo 19,70		11,94			11,94		D:o.
22	Snöftarp..........	0,80	—	—	—	_	I):o. D:o.
23	Tägarp............	1,60	—	14,87	94,15	1,400, oo	—	—	—	—	—	282,86	1,163	D:0.
24	Wallåkra..........	1,60	—	10,87	91,07	1,000, oo	—	—	—	—	—	178,49	566	D:o.
	Transport	—	—	1,565,18	—	18,676,08	—	63,3 7	—	—	63,37	1,193,13	13,323

38

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	i Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	1,565,18	—	18,676,08	—	63,37	—	—	63,3 7	1,193,13	13,323
25	Glumslöf.........	—	0,80	20,44	—	—	—	—	—	—	—	—	108	Bränvinsutsk.
26	Akarp.............	1,60	...	40,oo	30,o o	1,200,oo	—	—	--	—	—	—	1,003	Dm.
27	Röstånga.........	1,20	-	89,io	9,83	876,32	*	—	—	■—	—	54,02	1,015	D:o.
28	Saxtorp. ...........	—	0,80	8,75	—	—	—	—	-	—	--	—	140	Dm.
29	Kjeflinge..........	1,20	-	29,25	18,09	529,oo	—	—	—	—	—	33,28	332	D:o.
30	Löddeköpinge . .	1,60	—	18,oo	17,7 7	320,oo	—	■—	—	—	—	—	184	D:o.
	Summa	—		1,770,78	—	21,601,40	—	63,37	-	—	03,3 7	1,280,43	10,103
	Amu. 1. Till Dalby gästgifveri (8) äro anslagne 4	ängar i	Lyngby socken, utgörande i areal 57 tunnland 19 kappland
	och taxerade till sammanlagdt 18,200 kronor.
	Anm. 2. Till	Everlöfs gästgifveri (10)	äro likaledes anslagno 2 ängar,	innehållande 11 tunnland 29 kappland, taxerade
	till sammanlagdt 3,600 kronor.
	N:o 12. Hallands län.
1	Åsa................	—	0,80	27,16	—	—	—	—	-	—	—	—	4.00	Bränvinsutsk.
2	Skällared.........	—	0,80	91,75	—	—	—	—	—	—	—	—	18
3	Oxared............	—	0,80	4,63	■—	—	—	—	—	—	---	—	163
4	Backa.............	1,20	—	42,88	—	—	—	—	—	—	--	—	453	Bränvinsutsk.
5	Åhsbro............	1,60	-	13,75	-—	—	—	-—	—	—	—	—	430	Dm.
6	Ollered............	1,60	—	5,96	-—	—	—	■—	—	--	—	—	17
7	Rolfstorp .......	1,20	—	5,00	20, oo	100, oo	-—	-—	—	—	—	—	47
8	Fastarp...........	1,20	—	11,50	11,21	129,oo	—	—	—	—	--	-—	83
9	Köinge............	1,20	—	10,43	4,21	54,oo	—	—	—	—	—	—	35
														f Bränvinsutsk.
10	Risen .............	—	0,80	5,88	—	—	—	—	—			■	44	(Entr.inr.1876.
11	Morup............	1,20	—	23,08	10,90	251,75	—	--	—	—	—	—	450	Bränvinsutsk.
	Transport	_	_	242,02	_	534,75	—	—	—	—	—		2,140

39

		Skjuts- lega!!.	> 15 g? E	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta	gästgif-	Zfl p	I d <*r
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	icke entre- prenad.	g- B- "L CD p 3 CTQ a CD Ö fl- p ö	åt hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa. —	S"1 p CR joo >-i t-i CO pi	* C/q s CO So • Oi ^ • P = ce P -t	Anmärkningar.
	Tran spori		-	242,02		534,75		—	—				2,140
12	Ljungby ..........	1,20	—	9,33	5,16	48,oo			—				58	Bränvinsutsk
13	Norrmanstorp ...	—	0,80	9,25	—				—	—	—	■—-	38	Entr. inr. 1876.
14	Gunnarp..........	—	0,80	17,88	—	—			—	—	—		150	D:o.
15	Slöinge............	1,20	-	21,47	2,00	42,93		—	—	—	—	—	516	Bränvinsutsk.
16	Krogsered........	-	0,80	6,16	—	—	—	—	—	—	—	—	127
17	Rya ...............	—	0,80	7,97	-—	—	—	—	—	—	—	—	64
18	Sjönevad..........	—	0,80	3,54	--	—	—	—	—	—	—	—	149	Bränvinsutsk.
19	Qvibille...........	1,60	-	18,50	24,21	448,00	—	—	—	—	—	26,84	604	D:o.
20	Drahered.........	1,20	-	8,58	38,45	330,00	—	—	—	—	—	61,55	506
21	Sjög&rden ........	1,60	—	10,oo	80, oo	800, oo	—	—	—	—	—	204,80	265	Bränvinsutsk.
22	Breared...........	1,20	—	5,70	75,67	431,41	—	•—	—	—	—	73,21	197	D:o.
23	Hillesbnlt.........	1,60	—	3,12	82,78	258,25	—	—	—	—	—	48,06	96
24	Ahlhult...........	—	0,80	2,12	—	—	—	—	—	—	—	—	55	/Bränvinsutsk. [Entr. inr. 1876.
25	Edenberga........	1,20	—	3,25	120,92	420,oo	—	—	—	—	—	—	56
26	Ekebränna........	—	0,80	5,65	—	—	—	—	—	—	—	—	65
27	Kamp.............	1,60	—	9,23	25,13	232,oo	11,55	—	—	—	11,55	—	688	Bränvinsutsk.
28	Knäred ...........	1,60	—	4,58	56,oo	256,50	—	—	—	—	—	16,58	34
29	Sjöared...........	1,20	—	2,75	60, oo	165,oo	—	—	—	—	—	38,72	5
30	Skogaby ..........	L, 2 0	~	3,66	12,02	44,oo	—	—	—	—	—	—	30	Bränvinsutsk.
31	Tjerby ............	l,20|	—	15,541	9,75	151,50	—	—	—	—	—	_	349	11:0.
	Summa	-|	-|	410,3o|	—	4,162,34|	11,55!	—|	|	—1	11,55)	400,7c|	0,192

40

Giistgifvare^årdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i ski utslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	N:o 13. Göteborgs och Bohus län.
i 1	Kärra.............	1,G0	—	19,88	30, oo	596,25	31,41	-—	—	—	31,41	66,79	1,958
2	Landvetter.......	1,60	—	20,38	23,oo	468,63	23,88	—	—	—	23,88	—	193	Bränvinsutsk.
3	Torp...............	—	0,80	3,38	—	—	-—	—	—	—	—	—	6
4	Hästvik...........	—	0,80	1,00	--	—	—	—	—	—	—	—	6
5	Bärby............	—	0,80	19,00	—	-—	—	—	—	—	—	—	59
6	Arendal...........	—	0,80	2,00	—	—	—	—	—	—	—	—	3
7	Wedbacka........	—	0,80	14,38	—	—	2,70	—	—	-—	2,70	—	38
8	Hede (Inland)...	1,60	—	8,00	—	—	-—	—	—	—	—	--	57
9	Bresten...........	—	0,80	4,75	—	—	-—	—	—	—	—	—	1
10	Tjufkilshufvnd..	—	0,80	7,00	—	—	—	—	—	-—	—	—	43	Entr. inr. 1876.
11	Ostra Röd........	—	0,80	6,13	—	—	—	—	-	-—	—	—	161
12	Kyrkeby ..........	—	0,80	12,75	-—	—	191,0 7	3,oo	—	-—	194,07	—	287
13	Smedseröd........	—	0,80	8,25	—	—	71,65	3,oo	—	—	74,65	—	150
14	Strandnorum.....	-	0,80	3,8S	—	—	—	--	—	—	—	—	167
15	Widdesgärde.....	—	0,80	5,50	—	—	—	—	—	—	—	—	84
16	Asen...............	1,60	—	8,75	—	—	-—	—	—	—	—	■-	333
17	Grohed ...........	1,60	—	13,13	—	—	191,07	3,oo	—	—	194,07	—	368
18	Åker...............	—	0,80	4,25	—	—	-—	—	—	—	-—	--	134
19				7 na				3,oo			3,oo	_	34
20	Holmen...........	—	0,80	9,25	—	--	—	3,oo	—	—	3,oo	—	340
21	Sollum............	—	0,80	5,50	—	—	47,06	—		—	47,06	—	152
22	Intagan ...........	_	0,80	5,50	—	—	—	3,oo		■—	3,oo	—	170
23	Svanesund........	1,60		4,25	—	—	—	3,oo		—	3,oo	—	182	Bränvinsutsk.
24	Warekil...........	1,20	—	3,50	—	—	—	—	-	—	—	—	136
	Transporl	—	—	198,04	—	1,064,88	558,84	| 21,oo	_	| —	597,84	1 66,79	5,062

41

		Skjuts-		Entreprenad-	Enheter och förmåner, som	gästgif-	CO P
		legan.	B	bidrag		varegårdarne	åtnjuta.		CD
				,PT »i,									po po
Gästgifvaregård ens namn.	B e-t- •-s ce cd B	Icke entr prenad.	a b- CD CD p B r»q M cd B c-t- p * B	af hvarje h hemman skjutslage	P B- i . CD DS Q, m w	Rotering frihet.	Räntefrih eller ränt anslag.	Skjutsfärd penninga:	Andra fö maner.	CO B 3 p	>~t P C»q P° CO	^ B oq 1—1 B gop Öl B-• p: CD P -i	Anmärkningar.
						ce	1	CD CD	■	7
	Transport	—	—	198,04	—	1,064,88	558,84	21,00	—	—	579,84	66,79	5,062
25	Wräland..........	1,20	—	3,75	—	—	—	—	—	—	—	—	80
26	Assmunderöd____	—	0,80	5,25	—	—	—	—	—	—	—	—	381	(Bränvinsutsk. \ Entr. inr. 1876.
27	Ström el. Slussen	—	0,80	1,50	—	-—	—	—	—	■—	—	—	1
28	Gåre och Högen	—	0,80	2,50	—	—	—	—	—	——	—	—	14
29	Högen.............	1,20	—	5,50	—	—	—	—	—	—	—	—	96
30	Nösund...........	1,20	—	2,00	—	—	——	•--	—	—	—	—	22
31	Sörbo..............	1,20	—	6,25	—	—	—	—	—	—	-—	—	32
32	Hällevik..........	1,20	—	2,00	—	—	—	—	—	—	—	—	58
33	Fossa .............	-	0,80	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	2	Entr. inr. 1876.
34	Eiskebäckskil____	—	0,80	1,00	—	—	--	—	—	—	—	—	21	D:o.
35	Skaftö ............	-	0,80	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	1
36	Kollekärr.........	1,20	—	5,00	—	—	--	—	—	—	—	—	65
37				2,50 2,00							3,oo		7
38	Stockevik.........	1,60	—	—	—	—		—	—	—	23
39	Hallsbäck ........	—	0,80	3,oo	—	—	—	—	—	—	—	—	18
40	/Hammar ock/ \ Tångeröd____J	1,20	—	5,25	—	—	—	—	—	—	—	—	36
41	Fagerhult (Fåne)	—	0,80	3,25	—	—	—	—	—	—	—	—	30
42	Raknebo..........	1,60	—	10,25	—	—	—	—	—	*) 3,oo	3,oo	_	6	*) ”Gästgifvares
													löner.”
43	Herrestad.........	1,60	—	22,12	—	—	—	—	—	*) 3,oo	3,oo	—	632
44	Gunnarby.........	—	0,80	4,25	—	—	—	—	—	*) 3,oo	3,oo	—	26
45	Sund...............	1,60	—	2,00	—	—	—	—	, —	**) 3,19	3,19	_	31	**) ”Färjemans
														löner.”
46 47		1,20 1,60		3,25 0,50									119 2
Store Högen ....	—	—	—	—	—	—	**) 3,19	3,19	—
48	Qristrum.........	—	0,80	19,12	—	—	—	6,16	—	—	6,16	—	1,102
	Transport	—	—	312,28	—	1,064,88	558,84	30,16	—	15,38	604,38	| 66,79	| 7,867

SkjutsJcomiténs Betänkande. VI

42

		Skjuts-	|>	Entreprenad-	Fribeter och förmåner, som	gästgif-	02 P~	cj
		legan.	ö	bidrag		varegardarne åtnjuta		Cd cy	d 09
Gästgifvaregårdens namn.	P d- d CD	CD ®	S- ty Cd . CD p" 2 09 B	P ty «£ cd P-g. B g	p ds ty p- £7*	W o 2. (t	SL jsj p c^g: p *-i g.	*3 “ CD «2. g &	> R o P P-i po e-s	ce p g	p 09 po >-i	* 09 M- R OO h-r>	Anmärkningar,
		CD P P	3 CD g p	d P • p	Cd^ P «3. P P cd’ 09 P &	P	p- 2 ® a • eg	P p: £> p tf; d ty	s p-	SB M» • o:	B p	M CD -4 C7»	P
			''		d	Cd		I d	i
	Transport	—	—	312,28	—	1,064,88	558,84	30,16	—	15,38	604,38	66,79	7,867
4!)	Svarteborg.......	1,60	—	14,76	—	—	--	—	—	*)3,oo	3,oo	—	396	*) ”Gästgifvares
													löner.”
50	Röd (Tunge).....	—	0,80	1,00	—	—	—	—	—	**) 3,19	3,19	—	14	**) ”Färjemans löner.”
Öl	Skåneröd .........	1,60	—	1,00	—	—	—	—	—	■-	—	—	28
52	Folkesberg.......	1,60	—	2,50	-—	--	—	—	-	—	—	—	25
53	Aboland...........	—	0,80	2,88	—-	—	—	---	—	*) 3,00	3,oo	—	143
54		1,60		O O	_	_	_	_	_	*) 3,oo	3,oo	_	65
55	Snaben............	1,60	—	2,75	—	—	—	—	—	*)3,oo	3,oo	—	44
56	Ferlef.............	1,60	—	4,00	—	—	—	—	—	—	—	—	85
57	Skådene...........	1,20	—	3,75	—	—	—	—	—	*) 3,oo	3,oo	—	74
53	Wrångebäck......	1,20	—	3,00	—	—	—	--	—	**) 3,19	3,19	—	76
59	Sämstad...........	—	0,80	3,00	—	—	—	—	—	**) 3,19	3,19	—	24	Entr. inr. 1876.
60	Häggvall.........	1,20		3,oo							_	_	104
61	Ahlsbäck..........	1,20	—	1,60	—	—	—	—	—	**)3,19	3,19	—	1
62	Lysekil ...........	—	0,80	2,00	—	—	—	—	—	—	—	—	24	Bränvinsutsk.
63	Röd (Sotenäs)...	1,20	—	2,oo	—	—	—	—	—	—	——	—	35
64	Walla..............	1,20	—	4,oo	—	—	—	—	—	—	—-	—	36
65	Orreberg..........	1,20	'' -	2,50	—	—	—	—	—	—	—	—	50
66	Amborseröd......	1,20	—	2,50	—	•-	—	—	—	—	—	—	27
67	Aurås.............	—	0,80	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	62
68	Eigst		0,80	16,12									79
69	fFagerbult 1 \ (Bullaren)..../	1,20	—	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	29	Entr. inr. 1876.
70	fFjellbacka el.l \ Ödsmål.......f	—	0,80	6,75	—	—	—	—	—	—	—	—	179
71	Grebbestad.......	1,60	—	5,00	—	—	—	—	—	—	—	—	170	Bränvinsutsk.
72	Grimm eland......	1,60	—	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	36
	Transport	_	—	403,28	—	1,064,88	558,84	30,16	—	43,14	632,14	66,79	9,673

43

Gästgifvaregårdens namn.	Skjnts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjuts färds- penningar.	Andra för- måner.	CO 0 B B so
	Transport	—	—	403,28	—	1,064,88	558,84	30,16	—	43,n	632,14	66,79	9,673
73	Ilede (Tanum)..	1,20	—	9,25	-—	—	—	3,oo	—	—	3,00	—	613	Bränvinsutsk.
74	Hofsäter..........	—	0,80	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	61
75	Högdal............	—	0,80	13,25	—	—	—	3,oo	—	—	3,oo	—	141
76	Hälle..............	1,60	—	2,25	•—-	—	—	—	-	—	—	—	63
77	Jörlof.............	—	0,80	3,25	—	--	—	—	—	—	—	—	9
78	Kollekind ........	—	0,80	5,50	—	—	—	—	—	—	—	—	129
79	Qville.............	1,20	—	7,75	•—	—	—	—	—	-—-	—	—	190
80	Rabbalshede......	1,20	—	11,63	—	-—	•-	3,oo	—	—	3,oo	—	476	Bränvinsutsk.
81	Skälleröd.........	—	0,80	9,50	—	—	—	—	—	—	—	——	236
82	Skärholmen......	1,20	—	8,25	—	—	■-	—	—	--	—	—	74
83	Tyft	1,60		2,00									40
84	Tågeröd ..........	1,20	—	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	41
85	Wik................	-	0,80	15,00	—	•-	—	3,oo	—	—	3,oo	—	196
86	Östad..............	1,60	—	2,oo							—		30
87	Östby i Lur.....	—	0,80	1,00	—	—	-—	—	—	—	—	—	7	Entr. inr. 1876.
88	Ostby i Näsinge	1,60	-	2,50	—	—	—	—	—	—	—	—	136
89	Ortorp............	—	0,80	1,00			—
	Summa	—	—	499,11	—	1,004,88	558,84	42,16	—	43,14	044,14	00,79	12,115
	N:o 14. Elfsborgs län.
1	Almås.............	—	0,80	5,38	—	—	—	—	—	-—-	—	—	62	Entr. inr. 1876.
2	Trollhättan.......	—	0,80	2,75	—	—	—	—	—	—	—	—	530	Bränvinsutsk.
3	Gerdhem..........	1,20	—	8,88	—	—	—	—	—	—	—	—	120
4	0 Asaka .............	—	0,80	6,00	—	—	—	—	—	—	—	—	90
	Transport	—	—	23,01	—	—	—	—	—	—	—	—	802

44

		Skjuts- legan.	> p äE	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	ce p	d ert PO £°
Gästgifvaregårdens namn.	P_ CD CD P to eu	"3 W" CD ® g CD P M eu S-• i	S.t=- 5® CD ® B ‘S B p • p	CD £5 cT sr S- 3 p ep. g p P CD cn P c-t- M* CD rf-	P P" P 2- er? p ct- 1	w O r-p iJ. CD P- 2 % P • CJ9 CD	& w P CD P; P H- Ö P p: aq 3 2. ’ sr ^ CD (X	-s “ CD tO. g p p. CD eg g g d* . • CD 1	> a s 3 Oj P° <-i 3 P 2 hk o? a i	ce p 3 B	P crq po M- CO px	4 CTQ M- P CO p **4 .. Öl P^ • so: CD SO a	Anmärkningar.
	Transport	—	—	23,01	—	—	—	—	—	—	—	—	802
5		1,20		3,38	_	_	__	___		_	_	_,,,	20
6	Fors...............		0,80	14,75	—	—	•--	—	—	—	—	—	no
7	Lilla Edet........	1,60	-	10,13	18,51	187,60	—	—	—	—	—	9,50	115
8	Noll...............	—	0,80	16,75	—	—	—	—	—	—	—	—	120	Eutr. inr. 1876.
9	Kattleberg........	1,20	—	12,50	—	—	—	—	—	—	—	—	130
10	Wadebacka ......	—	0,80	14,50	•--	—-	—	—	—	—	—	--	30
11	Kärra..............	—	0,80	10,38	—	—	—	—	—	—	—	--	60
12	Werled ...........	-	0,80	13,38	—	—	—	—	—	—	—	—-	80	Entr. inr. 1876.
13 14			0,80 0,80	9,75 3,00									60 19
Krogstorp........	—	—	—	—	—	—	—	—	—
15	Sollebrunn.......	—	0,80	11,88	—	—	•-	—	—	-—	—	—	93	Entr. inr. 1876.
16 17			0,80 0,80	11,88 20, oo									60 190
Agnesberg........
18	Herrljunga.......	1,60		4,88	——	—	—	—	—	—	—	—	87
19			0,80 0,80	12,13 14,44									88	Entr. inr. 1876.
20	Eklanda ..........	—	—	—	—	—	—	—	—	—	49
21	Ostadkulle........	1,60		8,63	2,oo	17,25	—	—	—	—	—	—	96
22	Kullabo...........	—	0,80	9,00	—	—	—	—	—	—	—	—	43
23	Ingared ...........	—	0,80	13,75	—	—	—	—	-	—	—	—	2	fBränvinsutsk. \Entr.
24 25			0,80	12,13 10, oo									47 151
										fBränvinsutsk.
26	Mörlanda.........	—	0,80	4,63	—	■-	—	—	—	—	—	—	4	Entr. inr. 1876.
27 28			0,80 0,80	8,88 7,68									28 60
F oglavik..........	_	__			_
	Transport	—	— | 281,441 -	| 204,85	—	-j —	-1 --	9,50	| 2,544

45

		Skjuts-		Entreprenad-	Friheter och förmåner, som gästgif-	03
		legan.	P £	bidrag		varegårdarne åtnjuta.		Ct“ CD £	(*T po po
Gästgifvaregård ens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	g. B* CD. CD P 3 ‘S 3 •Tf P ‘ P	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjuts färds- penningar.	Andra för- måner.	cc p B B so	P OQ po CO -4 9''	OQ M- ö CO P Öl P-• p: P~	Anmärkningar.
	Transport	—	—	281,14	—	204,85	—	—	-	—	—	9,50	2,544
29	Wäby..............	—	0,80	6,oo	—	—	—	—	_	—	—	—	65	Entr. inr. 1876.
30	Tärby.............	—	0,80	7,63	—	—	——	-—	—	-—	—	—	57
31	Byttorp...........	—	0,80	11,69	—	—	—	—	—	—	—	—	272	Entr. inr. 1876.
32	Döfve.............	-	0,80	8,83	—	—	■—	•—	—	—	—	—	32
33	Gånghester.......	1,60	—	10,25	120,oo	l,230,oo	■—	—	—	—	—	55,47	620
34	Ramslätt..........	1,60	—	15,50	70,oo	l,085,oo	—	0,91	—	—	0,94	205,84	716	Bränvinsutsk.
35	Seglered..........	1,60	—	6,25	80, oo	500, oo	—	—	—	—	—	101,33	45
36	Hunnaryd........	1,20	—	9,25	32,oo	296,oo	•—	0,3 7	—	—	0,37	47,36	142
37	Skene..............	—	0,80	23,50	—	—	—	1,12	—	—	1,12	-—	485	Bränvinsutsk.
38	Sundholmen......	-	0,80	17,41	—	—	—	0,75	—	—	0,75	—	459	D:0.
39			0,80 0,80 0,80	10,13 4,88 10,38		_		0,56			0,56		101	D:o.
40						0,37 1,50			0,3 7 1,50		1
41	Bonared...........	—	—	—	—	—	—	—	135	Bränvinsutsk.
42	Hvilg..............	—	0,80	9,38	•-	—	—	0,18	—	—	0,18	—	84
43			0,80 0,80	23,88	__	__	_	0,18	_	_	0,18	_	89
44	HeHingsjö........	—	35,81	—	—	—	0,09	—	—	0,09	—	161	Bränvinsutsk.
45	Töllesjöholm.....	—	0,80	4,38	—	—	—	0,75	—	•—-	0,75	—	52	Entr. inr. 1876.
46	Borgstena........	—	0,80	22,25	--	—	—	17,49	—	—	17,49		80	f Entr. inr. 1876. \Bränvinsutsk.
47	Sjömarken........	-	0,80	12,50	--	--		0,28	—	—	0,28		79	(Bränvinsutsk. \Entr.inr.l876.
48	Hedared..........		0,80	7,38	—	—		0,37		—	0,3 7	—	9	Bränvinsutsk.
49	Marbäck..........	—	0,80	6,i3	—	—	”rotering, inqvartering, kronoskjuts"	66,13		488
50	Arnungared......		0,80	4,25		—	d:o	d:o	i	:o	44,05		103
51	Halm!.............		0,80	5,63			—	i -—	l -	1 -	—	—	144
52	Gölingstorp.......	—	0,80	17,38			d:o	d:o		:o	88,14		248	Bränvinsutsk.
	Transpori		—	572,11	—	3,315,85		?4,9ö| -		223,2 7	1419,5o| 7,211

46

		Skjuts- lega^	> P 09 e-t- SI	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta	gästgif-	C/5 ce ert- 09 £	g era” g* §°
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	5-er «■> cd SO B 09 a Öl P f p P	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	j af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet 1 eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	rag år 1875.	* 09 H-t P ce ® *■4 ,__ 09 »	Anmärkningar.
	Transport	—	—	572,11	—	3,315,85	—	24,05	—	—	223,27	419,50	7,211
53	K ättsjö ...........	—	0,80	7,26	—	—	”rotering, inqvartering, kronoskjuts”	33,05	—	59
54	likt................	1,00	—	9,25	40,oo	370,oo	d:o	d:o	d	0	88,14	—	174
55	Grönbult..........	—	0,80	4,88	—	—	d:o	d:o	d:o	44,6 9	---	132
56	Tostarp...........	—	0,80	11,00	—	—	d:o	d:o	a	0	54,62	—	255	Bränvinsutsk.
57	Klöf...............	—	0,80	8,00	—	--	d:o	d:0	d:0	44,07	■-	240	D:o.
58	Svenijunga.......	—	0,80	15,88	—	—	d:0	d:0	d:o	5,75	—	811	D:o.
59	Sexdrega..........	1,20	—	13,06	61,12	798,20	■—	—	-	—	-—	187,55	525	D:o.
60	Brunn .............	1,60	—	11,56	80, oo	925,oo	d:0	d:0	d:0	75,00	120,42	279	D:o.
61	Gullered..........	1,20	—	11,88	—	—	d:0	d:o	d	0	114,84	66,99	100
62	Timmelhed.......	—	0,80	18,31	—	—	d:0	d:o	d:0	91,80	—	117	Bränvinsutsk.
63	Trädet............	—	0,80	13,31	—	—	d:o	d:0	d:0	66,13	—	139	D:o.
64	Ostebyn...........	—	0,80	11,50	—	--	—	1,50	—	—	1,50	—	666	Entr. inr. 1876.
65			0,80	10, oo				1,50			1,50		725	C D:o. (Bränvinsutsk.
66	Hakerud..........	—	0,80	4,50	—	—	—	—	—	-—	—	—	95	Entr. inr. 1876.
67	Nygårdsåker.....	1,60	—	2,00	—-	—	—	—	—	—	—	—	28
68	Timmervik.......	1,60	—	2,oo	—	—	■—	—	—	—	•—	—	68
69	Mellerud..........	—	0,80	10,oo	—	■-	—	1,50	—	—	1,50	—	852	Bränvinsutsk.
70	Danebo...........	—	0,80	2,88	—	—	—	—	—	-—-	--	—	290
71	Fresterebyn......	—	0,80	3,50	—	--	—	—	—	—	—	—	101
72	Bränna ...........	—	0,80	5,50	—	,--	—	—	—	-—	—	—	66	Entr. inr. 1876.
73	Bräckan...........	—	0,80	2,75	—	—	—	—	—	-—	—	—	52
74	Tångelanda.......	-	0,80	11,38	—	-—-	—	—	—	-—	—	—	117
75	Starlanda.........	—	0,80	4,75	--	——	—	—	—	—	—	—	16
76	Stora Bön........	—	0,80	8,25	—	—	—	—	—	—	—	—	15	Entr. inr. 1876.
	Transport			775,50	--	5,409,05	—	29,45		—	845,sej 794,46 13,133

47

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skj utslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	d m * er? B CO*5 p''1? SO	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	C/5 0 B 3 P
	Transport	—	—	775,50	—	5,409,05	—	29,45	—	—	845,86	794,46	13,133
77	Hattefjell.........	—	0,80	4,25	—	—	—	—	—	—	—	—	35
78			0,80	6,38									9
79	Dyrtorp...........	—	0,80	4,75	—	—	—	—	—	—	—	—	42	Entr. inr. 1876.
80													58	D:o.
81	Rådaneberg......	—	0,80	4,88	—	—	—	—	—	—	—	—	3
82		1,60										7,04	68
83	Vestra Hökesäter	0,80	3,41			—	—	—	—	—	160	Entr. inr. 1876.
84	Arbol (Eds s:n).	-	0,80	2,7 5	—	—	—	—	—	-—	—	—	92
85	Räfmarken.......	—	0,80	0,92	—	—	—	—	—	—	--	—	62
86	Håbols stom ____	—	0,80	2,00				-—					8	Entr. inr. 1876.
87	Hindalebyn.......	-	0,80	3,88	•—	—	—	—	—	—	—	—	80
88	Näsbön............	—	0,80	5,25	—	--	—	—	—	—	—	—	37
89	Högen ............	—	0,80	4,25	—	—	—	—	—	—	—	—	100
90	Lundby...........	—	0,80	4,88	—	—	—	—	—	—	—	—	49	Entr. inr. 1876.
91	Gesäter............	—	0,80	4,88	—	—	—	-—	—	—	—	—	53	D:o.
92													199
93	Skuggetorp.......	—	0,80	3,25	—	—	—	—	—	—	—	—	121
94	Torpane ..........	-	0,80	7,12	—	—	—	—	—	—	—	—	182
95						76,oo						9,14	106
96	Fjell...............	1,60	—	2,75		—	—	—	—	—	193
97													278
98	Högsbyn..........	1,60	—	3,8 8	30,92	120,oo	—	—	—	—	—	14,44	149
99				7 ?5									330
100	Svartkärn.........		0,80	2,75	_	_	_	__	_	_			129
	Transport	—		882,3 7	—	5,916,05	—	29,45	/	—	845,86	843,56	15,669

48

		Skjuts-		Entreprenad-	Friheter och förmåner, som	gästgif-	ce ei- P	cl
		iegan.	0	bidrag.		varegårdarne åtnjuta		CO
				g? SL								eu
Gästgifvaregårdens namn.	1 Entreprenad.	Icke entre- i prenad.	g. p- co ce Hr1 3 OQ « CD £ B	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	C0 CD «-• 0 el s. 0 p: m n so p.	Andra för- måner.	Summa.	rag år 1875.	gna hästar • 1875.	Anmärkningar.
	Transport	—	—	882,37	—	5,916,05	—	29,45	—	—	845,86	843,56	15,669
101	fArbol (Erte-\ | marks s:n)...j	1,60	—	3,oo	37,33	112,00	—	—	-	—	—	7,68	92
102		__	0,80 0,80	1,50 1,25	__	__	_	_	_	__	_	_	30	Entr. inr. 1876.
103	Torrskogs stom.	—	■—	—	—	—	—	—	—	■-	16	D:o.
104		_	0.80	1,59 2,00 1,88 3,75		_		_	_	_	__	_	167
105			0,80									121	Entr. inr. 1876.
106			0,80									59	D:0.
107	Lilla Strand.....	—	0,80	—	—	—	—	—	—	—	—	79
108	Rörviken Norre.	—	0,80	1,00	—	——	—	-—-	—	-—	—	—	42
109	Anskolund .......	—	0,80	7,50	—	—	—	—	—	—	—	—	406
no			0,80 0,80	10,63 5,63		__		_	_	_	_	_	274
in											276	Entr. inr. 1876.
112	Hugnerud........	—	0,80	2,25	—	—	—	—	—	—	—	—	38	D:o.
113			0,80	3,75		_	_	_	___	_	_	_	168
114	Bålnäs | sjöhäst-		0,80		_	__	_	_	_	_	_	_
	1 gifve-		0,80
115	Skottan) rier.	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
	Summa	—	_	928,10	—	6,028,05	—	29,45	—	—	845,86	851,24	17,437

49

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag.	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	N:o 15. Skaraborgs län.
i	Björsäter .........	1,60	—	104,oo	4,oo	416,00	—	4,oo	1,50	—	5,50	—	141
2					9 52		90,24						141
3	Bromösund.......	1,60	—	1,00	150,oo	150,00	—		—		25,02	13
4	Finnerödja.......	1,20	—	58,08	8,60	500,oo	--	—	—	-—	—	—	194
5	Hasslerör.........	1,60	—	106,oo	2,oo	212,oo	70,50	—	1,50	—	72,00	■--	187
6	Hof	1,60		0,50	300, oo	150,oo						25,02
7									5,75	409
8	Sundet Sörgården	1,60	—	1,00	150,oo	150,oo	—		—	—	25,02	3
9	Sundsörn.........	1,60	—	1,10	136,3 7	150,oo	—	—	—	-—	—	42,21	28
10	Torfved...........	1,20	—	25,50	7,65	195,oo	105,75	—	1,50	-—	107,25	-—	56
11	Binneberg........	1,60	—	72,25	9,45	600, oo	78,96	—	1,50	—	80,46	--	80
12		1,60		20,13	44,06	900, oo						85,54	306
13	Hulängen ........	1,60	—	9,75	23,06	225,oo	—	—	__	—	—	15,41	207
14	Hunnekulla......	1,60	—	47,28	11,63	550,oo	-—	—	0,75	—	0,75	—	181
15	Rumbotorp ......	1,60	—	72,63	5,50	400, oo	—	—	—	—	—	-—	151
16	Rödesund.........	1,60	—	20,38	49,06	1,000, oo	—	—	—	—	—	111,57	1,019
17	Sannerud.........	1,60	—	12,00	11,66	140,oo							31
18	Sjötorp............	—	0,80	4,00	—	—	—	—	—	—	—	---	153	Entr. inr. 1876.
19	Spethult..........	—	0,80	5,88	—	—	—	—	—	—	--	--	210
20	Walla	1,60		73,19			45 12		0,75		45,87		159
21											452
22	Ofverby ..........	1,60	—	28,47	53,38	l,499,oo	—	—	—	—	—	174,52	354
23	Edåsa.............	1,60	—	14,75	23,72	350,oo	—	—	—	—	—	27,07	16
24	Kyrkebo ..........	1,60	—	29,44	20,0 7	650,oo	62,04	—	—	—	62,04	70,92	193
	Transport	—	—	884,04	—	9,287,oo	452,61	9,75	9,0 0	—	471,36	602,30	4,684

Skjutskomiténs Betänkande. VII

50

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	884,04	—	9,287,oo	452,61	9,75	9,00		471,36	602,30	4,684
25	Stenstorp.........	1,20	-	25,75	5,82	150,oo	—	4,75	1,50	—	6,25	—	653
26	Torbjörntorp.....	1,60	-	79,63	1,00	79,83	—	2,00	0,75	—	2,75	—	123	Bränvinsutsk.
27	Tibro .............	1,60	—	39,53	15,17	600, oo	—	4,00	1,50		5,50	—	561
28	Torp...............	1,60	—	33,63	7,85	264,oo	—	4,oo	1,50	—	5,50	—	60
29	Wersås............	1,60	—	36,38	9,62	350,oo	—	—	1,50	—	1,50	—	277
30	Berg ..............	1,60	—	1,75	94,29	165,oo	—	—	0,57		0,57	25,58	38
31	Bränninge........	1,60	-	10,38	60, oo	622,50	56,40	--	0,56		56,96	104,81	358
32	Dimbo.............	1,60	—	138,06	2,85	393,06	33,84	33,66	0,75		68,25	—	133	Bränvinsutsk.
33	Hadäng...........	1,60	—	5,63	11,71	66,oo	40,19	—	1,50		41,69	—	21
34	Klärnmesbo......	-	0,80	7,25	—	—	—	4,00	1,50		5,50	—	41
35	Kråkeryd.........	1,60		10,12	5,00	50,63	28,20		0,75		28,95		47
36	Leaby .............	1,60	—	103,50	3,00	310,50	56,40	—	1,12	—	57,52	—	280
37	Slättäng..........	1,60	—	170,63	4,00	682,50	45,12	—	0,75		45,87	—	254
38	Sved ..............	1,60	—	5,38	20, oo	107,50	39,48	—	0,75		40,23	9,52	77
39	Sörby..............	1,60	—	16,29	—	•-	64,86	—	1,50		66,36	—	22
40	Torkelsryd.......	1,20	—	8,75	34,28	300, oo	33,84	—	1,12		34,96	70,40	80
41	Vestra Kärr......	1,60	—	82,50	8,00	660,oo	28,20	30,88	0,57		59,65	—	245	Bränvinsntsk.
42	Wästorp..........	1,60	—	9,50	10, oo	95,oo	--	2,00	0,75		2,75	—	77
43	Algutstorp........	1,60	-	16,72	5,97	100, oo	62,04	—	0,75		62,79	—	93
44	Bolum..............	1.60	—	38,88	4,00	155,50	16,92	2,00	1,12		20,04	—	69	Bränvinsutsk.
45	Gökhem...........	1,60	—	10,50	13,71	144,oo	67,68	—	0,75		68,43	—	65
46	Hälleberg.........	1,60	—	12,75	5,09	75,oo	—	—	—		—	—	37
47				83,25	14,41				0,5 7				274
48	Keddabo..........	1,60	_	14,50	12,00	174,oo	67,68	_	1,50		69,18	__	56
	Transport		—	1,845,3 o|	—1	16,032,02	1,144,22	97,04] 32,63		1,273,89	812,61	8,625

Öl

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	åt hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefnhet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- , maner.	Summa.
	Transporl		—	1,845,30		16,032,02	1,144,22	97,04	32,63		1,273,89	812,61	8,625
49	Axvall ............	1,60		104,3 5		208,69							253 63
50	Wånga............		0,80	20,25		—	4,oo	1,50		5,50
51	Ekebo.............	1,60	—	11,88	—	—	56,40	—	1,50		57,90	—	5
52	Enebacken........	1,60	-	127,25	2,69	342,94	—	4,oo	1,50		5,50	—	78
53	Forshem..........	1,60	—	5,00	—	—	—	4,oo	1,50		5,50	—	52
54	Kållängen........	1,20	—	63,50	6,00	381,oo	50,76	—	1,13		51,89	—	138
55	Mollby............	1,20					73 *2
56	Tbolsjö............	1,20	—	21,68	3,32	72,83	28,20	—	1,50		29,70		192 50
57	Westerplana......	1,60	—	5,50	—	—	—	—	—		—	-_.	46
58	Winninga.........	1,20		61,13	5,00	305,62							378
59	Orslösa............	1,60		8,75	11,28
60	Bäreberg.........	1,20	—	56,25	1,33	75,oo	—	0,37		0,37	z	48 43
61	Essunga..........	1,20									,r
62	Grästorp..........	1,20	—	87,63	5,43	475,oo	28,20	—	0,37		28,5 7	_	zo 455
63	Håkan torp........	1,60	—	52,88	2,27	132,19	67,68	—	1,50		69,18	—	63
64	Munkesten.......	1,60	—	87,75	3,43	300, oo	-—	—	0,19		0,19	—	207
65	Namn.............	1,20					70 50
66	%	1,20		8 50			62,04						0
67	Onsjö..............		0,80							1,02		3 42
68		1,20				50, oo
69	Tång.........	1,20				70 50				70 Arv		48
70	Wedum...........	1,20			1,24	79 o o							Ilo
71	Onum.............	1,20	_	8,50				0,75		0,75		166 14
	Summa	-|	|	!,916,8s|--1	18,798,14|	1,753,34	109,04!	54,83		1,917,21	812,61	11,060

52

		Skjuts-		Entreprenad-	?riheter	och förmåner, som gästgif-	ce p
		legan.	0	bidrag	varegardarne åtnjuta.		ce	era
				p SL								CU
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	0 >_i m- fcr CO CD p B rjq p s-i • 0	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	P Ma i_. CD P B CP5 ** CD ce r*"e5t P et- ta	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	P CT5 po M CO -4	igna hästar 1875.	Anmärkningar.
	N:o 16. Vermlands län.
i	Wall...............	1,20	—	68,88	5,oo	344,oo	u	—	—	—	—	—	368	Värdet af ro-teringsfriheten
2		1,20	_	39,50	9,20	374,oo	11-	39,76	—	—	39,76	—	274	inom länet har
		1						ei kunnat upp-
3		1,60	_	18,80	34,36	646,oo	1 ►—1 • 1 50	—	—	—	—	112,06	66	gifvas, emedan
											rotemantal ej
4		1,20	_	32,84	35,75	1,174,35	_	_	—	—	—	225,08	343	äro hemmanen
									96	åsatte.
5		_	0,80	9,49	—	—	—	—	—	—	—	—
6	Westanå..........	1,60	33,78	38,59	1,301,25	—	—	—	—	—	131,64	235
7	Spånga ...........	—	0,80	24,91	—	—	\ _l	—	—	—	—	—	218
8	Prestgården......	1,60	—	26,30	58,12	1,529,00	1 Cd? 1 T	—	—	—	—	334,16	1,261
9	fMolkom eller''! \ Upperud......J	1,60	-	27,46	72,83	2,000, oo	—	—	—	—	—	460,18	1,235
10	ILersjön (Sten-l \ åsen) .........)	1,20	-	2,69	269,51	725,oo	—	——	—	—	—	218,25	470
11		1,60 1,60		10,40	190,96	1,986,00	_	—	—	—	—	690,48	681
12	Bj urbäcken......	—	10,20	147,05	1,500,oo	—	—	—	—	—	369,14	869
13	Gäddekärn________	1,20	—	10,38	90,56	940,oo	—	—	—	—	—	239,62	388
14	Yngshyttan......	1,60	—	10,49	333,65	3,500,oo	—-	—	—	—	-—	1,021,59	1,506
15	Saxåhyttan.......	1,60	—	8,04	398,00	3,200, oo	—	■—	-			935,29	683
16	Långbanshyttan.	1,60	—	0,70	2,285,71	1,600, oo	—	—	—	—		508,42	708
17	Elfsjöhyttan......	1,60	—	1,50	1,333,33	2,000,oo	-—	—	—	—		626,99	526
18	f Nordmarks- \ \ hyttan......:.J	1,60	—	2,40	625,oo	1,500, oo	—	—	—			379,72	761
19	Mokärnsliyttan..	1,20	—	0,50	2,080, oo	1,040,oo	—	—		—		330,24	250
20	Dalkarlsjöhyttan	1,20		0,50	2,880,oo	l,440,oo	—			—	—	458,24	293
21	Forshyttan.......	1,60		0,25	3,200,oo	800, oo	—					229,12	190
22			0,80	0,50	_		_						32	Entr. inr. 1876.
23	Ölme.............	1,60		13,96	50,oo	698,00		—			A--	39,82	57
	Transpor			1 354,47	—	28,297,60	1 -	39,76	1 -1 —	39,76	| 7,310,04	11,51C

53

Gästgifvaregårdens

namn.

Skjuts legan.

>

p

Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-
af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	1 Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
—	28,297,60	—	39,76	—		39,76
250,oo	500, oo	—	—	—	—	—
79,15	300, oo	—	—	—	—	—
8,83	200, oo	1 o	—	—	—	—
32,60	l,998,oo	1 i- i	—	—	—	—
51,88	800, oo	—	—	—	—	—
94,59	l,490,oo	froterings- l fri	—	—	—	—
31,37	600,oo		—	—	—	■—
230,94 31,90	1,000, oo 490,oo	/ roterings-\ fri	—	:	_	_
1,666,66	1,050,oo	—	—	—	—	—
1,666,66	l,250,oo	—	—	—	—	—
1,237,22	1,200,0 o		—	—	—	—
444,44	l,200,o o	—	—	—	—	—
307,01	350,oo		—	—	—	—
2,300,oo	2,300,0 o		—			—
1,291,29	4,300,oo		—			—

cn

p"

m

er*

CD

Öl

C)

CK

s=S“
oq
M a
oo P

- i

Öl er
• a:

Anmärkningar.

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

Transport

Borgvik......

jGunnarsby
\ Kils s:n ...

Illberg......

Lillnor......

Malöga .....

Nordsjötorp

Olsäter .....

Prestbol.....

Ostra Malsjö____

Ostra Deije

Asped .......

Boda........

Röjdoset.....

Rådom......

Södra Lekvattnet
Thorsby ....

Ashagen ____

Östmark____

Öfverbyn...

1,60

1,60

1,20

1,20

1,00

1,60

1,60

1,20

1,60

1,60

1,60

1,20

1,60

1,20

1,20

1,60

1,60

354,47

2,00

3,79

22,66

61,29

0,80

0,80

Dessutom hafva samtlige skjutsskyldige hemmansinnehafvare inom Frylcsdals härads
öfva tingslag erhållit................................................-............................

43	Asplund..........	1,60	—	0,50	750,oo	375,oo
44	Bogerud..........	1,60	—	2,09	382,7 7	800, oo
45	Bergsäng.........	1,20	—	3,25	123,0 7	400, oo
	Transport	—	—	554,26	—	48,900,60

/ roterings l

W

39,76

39,76

7,310,04	11,510
125,76	460
71,21	in
—	500
325,56	1,589
—	785
112,73	628
317,22	835
95,18	729
252,66	506
17,46	556
284,7 7	217
—	no
316,16	114
283,03	448
---	42
179,46	524
26,16	238
634,88	204
971,04	624
589,24	760
21,52	840
	417
11,934,08	22,747

54

f- I C» £	Utgångna hästar år 1875.
p Oq pa *■< M CO
6 11,934,08	22,747
166,58	453
	183
	355
	516
—	372
—	303
—	1,237
—	364
202,24	167
953,60	427
925,64	193
763,06	551
—	298-
383,10	166
379,49	162
190,08	653
548,97	608
287,81	322
141,97	749
1,018,21	—
—	269
81,92	140
58,88	346

Gästgifvaregårdens

namn.

Skjuts legan.

EL
S- ts CO

CD

P 3

‘g 3

Entreprenad bidrag -

p

& tr *-''»

e5. CD tf

ags

s.3a

P P C6

tf"

varegårdarne åtnjuta.

Er1 2.

S-.H

• Oq

* %
cd tiT.
EJ 0

0 rth-.
CD
0 0}
Cfq gp
-3

. ÖB

	Transpori		—	554,26		48,900,60
46	Dufvenäs.........	1,60	—	2,17	460,80	1,000,oo
47	Södra Gräs ......	—	0,80	1,00	—	-—
4P			0,80
49	Norra Skoga____	1,60	—	2,00	187,50	375,oo \
50	Näs................	1,20	—	3,88	128,86	500, oo
51	Otterdalen........	1,20	—	-—	—	300, oo
52	Råda...............	1,60	—	3,69	270,46	1,000, o o |
53	Thorsby...........	—	0,80	1,00	—	---
54	Bjurberget .......	1,60	—	1,12	1,428,57	l,600,o o
55	Bograngen .......	1,20	—	1,25	2,400, oo	3,000, oo
56	Båtstad...........	1,60	—	1,71	1,228,07	2,100,oo
57	Ambjörby........	1,60	—	4,09	611,24	2,500,oo
58	Eastnäs...........	—	0,80	4,17	144,22	600, oo
59	Flatåsen ..........	1,60	—	1,25	1,440,00	1,800, oo
60	Kindsjön..........	1,60	—	0,88	1,060,22	939,oo
61	Likenäs...........	1,20		9,75	76,92	750,oo
62	Ransby............	1,60	—	5,80	327,60	1,900,oo
63	Slättne...........	1,60	—	5,33	168,85	900, oo
64	Stöllet............	—	0,80	8,92	325,n	2,900,oo
	Samtlige skjutsskyldige inom Elfdals härads nedra
65		1,60		11,71	102,47	1,200, oo
66		1,60		2,00	400, oo	800, oo
67	Högvalta..........	1,20	—	14,09	24,55	346,oo
	Transport	—		640,07		73,410,60

>
3 g,

Pc i-<

Anmärkningar.

39,76

39,76

Entr. inr. 1876.

Entr. inr. 1876.

39,76

39,76)18,035,63

31,581

55

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Frihet ei* och förmåner, som varegårdarne åtnjuta	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefnhet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	-	—	640,07	—	73,410,60	—	39,76	—	—	39,76	18,035,63	31,581
68	Arvika............	1,60	—	8,oo	93,50	750,oo	—	—	—	—	—	209,71	452
69		1,20		13 42
70	Grytterud.........	1,20		1,00	300, oo	B00 no						90,88	o4b
71	Finnebäck........		0,80	13,50		—	—	—	—	—	114	Entr. inr. 1876.
72			0,80
73	Korterud..........	—	0,80	1,84	—	—	—	—	—	—	—	_	12 231	Entr. inr. 1876.
74	Ostra Elogned...	1,60	—	19,63	31,io	610,50	''—	-—	—	—	—	155,37	675
75		1,60		38,6 7	47,78	l,848,oo						393,38
76	Morast............		0,80	8,09	—	—	—	—	—	185	Entr. inr. 1876.
77			0,80	1,75
78	Grafås .............	1,60		1,84	143,58	264,oo	—	—	—	—	_	70,83	218
79		1,60		1,75	114 28							rr
80		1,60				1,100,oo						325,12
81	Södra Såneby ...	1,20	—	11,00		—	—	—	—	__	426
82	Ingebyfjoln.......	1,60	—	8,88	78,82	700,oo	•—-	—	—	—	—	119,02	222
83	Skäggeberg.......	1,60	—	35,71	98,01	3,500,o o	—	—	—	—	—	859,05	873
84		1,20
85		1,60
86	Bäckebron .......	1,60	—	9,53	28,85	275,oo	—	—	—	__	_	42,40	445
87		1,60		1 96
88	Strandvik ........	1,60	—	6,67	90, oo	600, oo	—	—	—	—	_	138,15	235
89	Uddheden ........	1,60	-	7,67	15,85	121,60	—	—	—	—	—	—	298
90		1,60
91	Vestra Rymmen	1,60	—	0,63	180,oo	115,oo	__					25,18	59
	Transport		-|	867,4o|		85,029,7 o!	—	39,76		-1	39,7e|20,805,io|	38,399

56

		Skjuts- legan.	> a §[	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	CO P CD £	e-t- Cfq
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	5- ty CD, ce P g m s CD o Tf- P • p	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räutefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	P aq po >-i t—1 CO Öl	gna hästar • 1875.	Anmärkningar.
	Transport	—	—	867,40	—	85,029,70	—	39,76	—	—	39,7 6	20,805,10	38,399
92	fSödra Vestra") \ Rottne......j	1,60	-	2,03	114,06	300, oo	—	—	—	—	—	34,39	183
93	B j örbyn.........	1,60	—	1,66	—	—	—	—	—	—	—	—	101
94	Gränsjön........	—	0,80	2,46	—	—	—	—	—	—	—	—	45
95	Rudsbyn.........	1,20	—	3,25	—	—	—	—	—	—	—	—	217
96		1,20 1,60	_	11,16	41,21	460,oo	—	__	—	—	—	92,58	647	Bränvinsutsk.
97			4,33					_	__	220
98	Vestra Stömne.	1,60	—	2,00	91,25	182,50	—	—	—	—	—	39,96	200
99	Sättersbol.......	—	0,80	4,00	—	—	—	—	—	—	—	—	247	Entr. inr. 1876.
100	Töresbol........	—	0,80	3,88	—	—	—	—	—	—	—	—	268
101	Ilögerud.........	1,60	-	2,50	100, oo	250,oo	—	—	—	—	-—	3,33	180
102	Norra Fjöhle...	1,20	—	2,50	—	—	—	—	—	—	—	—	269
103	Degerbyn.......	—	0,80	1,50	—	—	—	-—	—	-—-	-—	—	35	Entr. inr. 1876.
104	Göstakrog.......	1,20	—	54,92	7,28	400, oo	\ _i	—	—	—	•—	—	736
						} 3. 3.
105	Afvelsäter ______	1,60	—	28,50	—	—	1	—	—	—	—	—	524
106	Norra Ed ......	1,60	-	26,83	—	—	—	—	—	—	—	—	437
107	Berg & Torp..	1,60	—	1,92	—	—	—	—	—	—	—	-—	40
108	Råglanda........	1,20	—	1,25	—	—	f roterings-\ fri	-—	—	-—	—	—	151
109	Ekenäs.........	1,60	—	1,00	—	—	—	—	—	—	—	—	53
no	Buren............	-	0,80	—-	--	—	—	—	—	—	—	—	17	Entr. inr. 1876.
in	Karlanda stom.	1,60	—	4,25	37,64	160,oo	—	—	—	-—	—	34,56	307
112	Mosstakan......	1,60	—	2,33	—	—	—	—	—	—	—	-—	301
113	Jernskogsboda .	—	0,80	2,00	150,00	300,oo	/ roterings- l «	—	—	—	-—	59,32	469
114	Fjuserud........	—	0,80	2,25	—	—	—	—	—	—	—	—	141
115	Påternd.........	—	0,80	2,00	—	—	—	—	—	—	—	—	102
	Transport	_	—	1,036,52	—	87,082,20		39,76	—	—	39,76	21,069,24	44,289

57

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag.	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
t=3 B cd ►Ö >-1 o B P P-1	7? CD CD g « g » P-< rt- CD	p ce j-j- >-+5 Scb er ps 3 < et- ~ P B <2. P P CD cm P ^ cd tf ct- CD et-	P etj B* p* SL rjq P CD ce B* et- ts	tö »s. B. CD B* 2. CD p ^ ep? CD 1	SL tö p CD-1 ö -4 P 2L w cd p p: ep? o 2. • ä- tr CD CD	w "3 >7* CD e-;- B & p. sr B p: CP? 5 P Pj *-s ce • i	► B g, po »j B P CD t-i t-t» • O: 1	W P B B P
116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136	Transport Ostra Hängstad Sehlen.......... Hajom .......... Nedra Hån..... Ostra Bön...... Uppron ......... Sundsbyn....... Båstenäs......... fBön i Oster-1 \ vallskog...../ Fjell............. Härnäs.......... Trubbyn......... Sillebotten...... Södra Ström... Arjeng.......... Låbbyn.......... fVestra Trätt-\ landa......../ Sundstabyn_____ Norra Wiker... Skenball......... Skogen ..........	1,60 1,60 1,60 1,60 1,60 1,60 1,60 1,60 1,60 1,60 1,20	0,80 0,80 0,80 0,80 0,80 0,80 0,80 0,80 0,80 0,80	1,036,52 1.50 3.50 2.33 3.25 1.50 1,00 1,00 0,50 2.50 2,83 1.33 4.50 1.50 2.50 6.50 3.00 2.50 2.00 2.25 1,00 1,00	242,85 270,39 176,92 200, oo 54,40 74,46 60, oo	87,082,20 850.00 650.00 575.00 300.00 136.00 484.00 120.00	—	39,76	—	—	39,76	21,069,24 190,56 147,49 41,84 30,29 15.36 79.36 28,16	44,289 38 291 150 91 151 6 28 60 40 71 129 42 240 307 119 207 187 49 24 9
Summa	-1 ~	1,084,51	—	90,197,20	—	39,76	—	--1 39,76	21,002,30)46,528

Skjutskomiténs Betänkande.

VIII

58

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	N:o 17. Örebro län.
i				78 75									126
2	Wintrosa Sanna.	1,60	—	100,38	4,47	450,oo	rotefrihet	och räntfans	ag til!	elopp åt	90, oo	—	257	Bränvinsutsk.
3	Dylta .............	1,60	—	83,25	7,20	600, oo	d:o	d:o		(bo	40, oo	—	207
4	Glanshammar ...	1,60	—	166,35	3,60	600, oo	d:o	d:o		(bo	105,oo	—	76
5					7 89								633
6	Lennäs ...........	1,60	—	84,00	4,00	336,00	—	40, oo	—	—	40, oo	—	145
7													163
8	Glottra ............	1,60	—	74,88	6,67	500, oo							178
9				99,50				26,oo			26,oo		221
10											194
11													660
12													209
13													89
14	Wretstorp........	1,60	—	145,25	10,33	1,500,oo	—	100,50	—	—	100,50	—	855	Bränvinsutsk.
15													44
16	Edsbergs Sanna.	1,60	—	79,oo	12,66	1,000, oo	—	1,50	—	—	1,50	—	195	Bränvinsutsk.
17	Lekhyttan........	1,60	—	88,66	14,66	1,300,oo	—	1,50	—	—	1,50	—	129
18	Storbjörboda____	1,60	—	93,45	25,6 7	2,400, oo	—	26,12	—	—	26,12	135,57	141
19	Skalltorp.........	1,60	—	14,96	10,02	150,oo	—	—	—	—	—	—	23
20	Råå			75 16	12 fi3			72,21			72 21		87
21	Bondbyn .........	1,60	—	97,30	10,20	1,000,oo	11,70		0,75	—	12,45	—	297
22													73
23	Greksåsar ........	1,60	—	51,80	20,84	1,080,oo	16,18	—	0,75	—	16,93	89,60	563
24	Skärmarboda.....	1,60	—	29,00	17,24	500,oo	—	36,50	—	—	36,50	—	39
	Transport	-	—	1,810,16	-|l7,471,oo	27,88	304,33	1,50	—	568,71	265,17	5,604

59

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	W 3» % Er Q S- 3* • CTQ CD 1	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	1,810,16	—	17,471,oo	27,88	304,33	1,50	—	568,71	265,17	5,604
25		1,60											Q*1
26	Hjulsjö............	1,60	—	26,30	80,00	2,100,00	—	—	0,19	—	0,19	544,oo	879
27	Grythyttehed____	1,60	—	23,oo	78,26	1,800,00	—	4,6 7	—	—	4,67	463,37	889
28	Kjerfvingeborn ..	1,60	—	20, oo	100,00	2,000,00	7,06	—	0,56	—	7,62	445,36	559
29					108 3$	2 fiOO on						714 01	RA1
30	Brickegården____	1,60	—	21,50	55,81	1,200,0 0	—	—	—	—	—	271,39	262
31											6,68		9*4
32	VestraKjedjeåsen	1,60	—	3,oo	200,00	600,00		—	—	—	J t 1 61,44	202
33					85 71	900 no	13,36				19 Sfi		888
34	Björkeberg.......	1,60	—	11,30	106,19	1,200,00	—	—	—		327,86	424
35					159 Ä5							*78 K Q	4*8
36	Guldsmedshyttan	1,60	—	43,88	17,09	850,oo	*) rotefritt	24,18	—	—	24,18	70,33	476	*) Rotemantal
37	Ramshyttan......	1,60	—	49,84	48,44	2,400,00	d:0	0,75	—	—	0,75	572,92	367	ej åsatt.
38	Morskoga........	1,60	—	12,oo	50,00	600,00	•—	—	—	—	—	147,21	55
39				13,19									19
40				9 si	1.9fi 69	1 .900 00						9Qfi KA	SO
41	Laxbro............	1,60	—	18,80	95,74	1,800,00	—	—	—	—	—	484,19	1,880	Bränvinsutsk.
42	S:a Bredsjö......	1,60	—	9,68	61,99	600,00	—	—	—	-—	—	158,41	97
43	Fellingsbro ......	1,60	—	132,83	2,25	300,00	*) rotefritt	110,55	—	—	110,55	—	99	Bränvinsutsk.
44													1fi9
45							d:0	1,50			1,50		99
46		1,60		5,00	78,00	390,oo			101,77	16
	Loka skjutsom-
	bytesställe......	1,60	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	160
	Summa		—	2,378,85! —	43,181,oo	54,98	445,98	2,25	- 738,21	6,449,05	14,338

60

Friheter och förmåner, som gästgifvaregårdarne
åtnjuta.

Entreprenad bidrag -

Gästgifvaregårdens

namn.

Anmärkningar.

N:o 18. Vestmanlands län.

Kohlbäck

Skjutslaget eger gästgifvaregården, ’/4 mantal krono-skatte, samt utarrenderar densamma till entreprenören
emot ett årligt arrende af 2,300 kronor.

Ståltorp

124,80

Ramnäs

Wendle.

Bernshammar____

1,128,00

Gunnilbo.

390,00

Wallsta

Bränvinsutsk.

Kungsör

icke i mantal satt

Onsjö Flyten____

1,561,26

Norberg.

Örbäck.

1 Westerby.....j

Nötmarken.......

1,815,00

Hemmingsbo.

Hallsta

275,63

Eklunda

Söder

Granberga.......

flandberga el.''
\ Pålsbo........

Heby.............

1,000,oo

—•''1,144,84

Transport

61

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i ! skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjuts färds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	1,144,84	—	18,467,35	35,92	76,41	—	—	112,33	2,680,83	10,735
23	Tärnaby...........	1,20	—	49,50	7,75	383,63	—	—	—	—	—	—	189
24	Forneby ..........	—	0,80	4,oo	—	—	—	—	—	—	--	—	24	Bränvinsutsk.
25	Broddbo..........	1,60	__	I		(1,500,oo	1							Skjutslaget ut-
				} 137,88	11,64		> 43,45	156,09	—	—	199,54	—	344
26	Sätra Brunn.....	1,60	—	1		( 100,oo	J							skjutsentre-
27	Ösby...............	1,20	—	69,36	4,32	300,o o	20,o o	1,50	—	—	21,50	-—	161	prenad. i Sala.
28	Gottsta...........	1,20	—	160,84	2,14	348,oo	—	—	-	—	—	—	406
29	Gestre ............	1,60	_	143,50	6,09	875,oo	_	1,50		—	1,50	—	263
							f "lmdrinK |
30	Wånsjö............	—	0,80	41,75	—	—	■J i rote- \	1,50	—	—	1,50	—	66
							1 ringen J
	Summa		—	1,751,17	—	21,973,98	99,37	237,00	—	—	339,37)2,680,83	12,188
	N:o 19. Kopparbergs län.
1	Smedsbo..........	1,60	-	105,03	28,56	3,000,oo	—	61,87	—	—	61,87	529,01	2,768	Bränvinsutsk.
2	Fäggeby ..........	1,20	—	82,37	37,50	3,089,oo	-—	63,43	—	—	63,43	566,74	819
3	Strand.............	1,20	-	70,65	40,89	2,885,19	65,00	260,07	—	—	325,07	561,58	714
4	Borgärdet........	1,20	—	26,07	57,53	1,500, oo	—	61,8 7	—	—	61,87	346,52	557
5	Lumsbeden.......	1,60	—	26,07	38,35	1,000,oo	—	61,87	-	—	61,87	186,52	113
6	Grådö .............	1,60	—	102,30	8,7 7	900, oo	75,oo	95,35	—	—	170,35	—	1,178
7	Smedby...........	1,60	—	40,16	14,03	563,76	—	63,43	—	—	63,43	128,51	368
8	Rörshyttan.......	1,60	—	26,66	33,78	900,90	—	63,4 3	—	—	63,43	236,14	219
9	Binnhyttan.......	1,60	-	12,oo	33,33	400, oo	—	63,99	—	—	63,99	66,55	410	Bränvinsutsk.
10	By Kyrkoby.....	1,20	_	I		( 200,oo	—	63,99	—	*)80,oo	143,99	—	342	*) Afkastningen
				>104,44	6,22									af en till gästg.-
11	Avesta............	1,60	—	1		( 450,oo	—	63,99	—	—	63,99	—	1,698	gården anslagen
														ö i Dalelfven.
12	Komtillmåtta____	1,60	—	60,oo	25,00	l,500,o o	—	58,33	—	—	58,33	180,86	1,400	Bränvinsutsk.
	Transporl	—	—	655,75	—	16,388,85	140,oo	981,62	—	| 80, oo	1,201,62	2,802,43	10,586

62

Gästgifvaregårdens namn.	1 Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag Sr 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	i-3. CD p- 2 S- E3* • crq CD	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- i måner.	Summa.
	Transporl	—	—	655,75	-—-	16,388,85	140,00	981,62	—	80,oo	1,201,62	2,802,43	10,586
13	Rusgården.:......	1,60	—	47,7 7	52,33	2,500,oo	—	63,43	-	—	63,43	555,42	1,518
14	Nordanholn......	1,60	—	18,26	41,07	750,oo	—	-—	—	—	—	150,35	714
15	Gagnbro ..........	1,60	—	44,08	34,02	1,500,oo	—	63,43	-	—	63,43	254,37	1,186	Bränvinsutsk.
16						3 300 o o		4			63 43		9 9£1
17	Leksands Noret.	1,60	—	60,28	110,15	6,720,oo	—	58,47	—	—	58,47	1,841,77	2,079	D:o.
18	Hälgbo ...........	1,60	—	53,89	27,76	l,596,oo	—	58,87	—	•-	58,87	248,48	2,262	D:0.
19	Utby...............	1,60	—	51,51	75,71	3,900,oo	—	58,47	—	—	58,47	312,29	1,251	D:o.
20	Wikarbyn.........	1,60	—	22,52	133,56	3,008,oo	—	—	—	-—-	—	719,26	819	D:o.
21	Ofvanmyra.......	1,60	—	17,12	140,18	2,400,oo	—	13,08	—	—	13,08	584,59	533	D:o.
22						3 570,oo		13,09			13,09	731 Kn	£18
23		1,20		5,68	554,57	3,150,oo				978,92	340
	[Bjursås kyrka)
24	■J (endast för embets- )	1,60	—	0,74	45,27	33,50	—	—	_	_	_	10,05	_
	( och tjensteman) __J
25	Gopa (d:o).......	1,20	—	0,95	73,68	70, oo	—	—	—	—	—	17,73	—
26	Mora Strand.....	1,20	—	36,64	163,75	6,000,oo	—	—	—	—	—	1,732,40	1,718	Bränvinsutsk.
27	Garsås (förut Fu)	1,60	—	23,55	84,92	2,000, oo	—	—	—	—	—	383,42	692
28	0 Asen (för tjensteman)	1,20	—	3,14	143,31	450,oo	_	_				127,92	53
	(för andre)...	2,00	—	—	—	—	—	—	—	■-	—		105
29		1,20				895 oo						913 O A	Ä47	*
30	Orsa kyrkoby....	1,20	—	23,90	74,59	1,782,70	—	—	—	-—	—	444,88	711
31	Skattungbyn.....	1,20	—	20,95	48,02	1,006,25	—	—		—	—	214,83	332
32	Elfdals kyrkoby.	1,60	—	14,95	234,u	3,500, oo	—	—	—	—	—	1,043,45	1,182
33			0,80
34	Kj ettbo............	1,60	—	31,92	87,56	2,795,oo	—	—	—	-—	—	504,96	532
35	Sårna..............	1,67	-1	2,04	536,96	800, oo	—	—	—	—	--	301,55	55
	Transport	-1		L,256,4i| -	68,115,30	140,oo	1,373,89! -	80,0 01	1,593,89!	14,759,54]	31,491

63

Gästgifvaregårdens

namn.

Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-gifvaregårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgående hästar år 1875.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	—	1,256,41	_	68,115,30	140,oo	1,373,89		80,00	1,593,89	14,759,54	31,491
1,6 7	—	—	—	295,oo	—	—	—	—	—	—	18
1,20	—	17,63	141,80	2,500,00	--	32,33	—	—	32,33	709,73	1,355
1,60	-	35,50	69,01	2,450,oo	—	29,98	—	—	29,98	615,31	2,223
1,60	—			1,500,00	—	14,95	—	--	14,95		fl,914
1,60	—	> 39,13	93,27	950,oo	—	—	—	—	—	[1,007,65	78
1,60	—	1		ll,200,00	—	—	—	—	—		1,102
1,60	—	19,86	92,23	1,833,36	—	—	—	—	—	508,42	996
1,60	—	18,79	75,96	1,427,3 7	—	14,70	—	—	14,70	264,56	306
1,60	—	)		fl,800,00	_	24,20	_	_	24,20	432,27	1,049
		\ 17,50	105,14
1,60	—	1		| 40,00	—	—	—	—	—	—	—
1,60	—	1		1 890,oo	_	24,20	_	_	24,20	I	f 860
		f 17,50	102,26							> 464,oo
1,60	—	J		[ 900,00	—	—	—	—	—	J	l 330
1,20	—	16,63	36,13	600,00	—	•-	—	—	—	106,85	208
1,60	—	20,45	34,23	790,oo	—	24,20	—	—	24,20	148,10	605
1,60	—	14,05	31,31	440,oo	—	—	—	—	—	68,86	696
1,20	—	9,81	48,42	475,oo	—	—	—	—	—	101,77	286
1,60	-	9,75	92,30	900,00	—	—	—		—	238,08	761
1,60	—	I		13,000,00	_	_	_	__	_	1	f 797
		} 12,37	321,27							1,106,59
1,60	—	J		{ 974,oo	—	—	—		—	)	| 382
1,60	—	9,00	200,00	1,800,00	—	—	—		—	604,59	340
1,60	—	7,72	190,54	l,470,oo	—	—	—		—	574,87	381
1,20	—	7,72	260,10	l,998,oo	—	—	—		—	599,84	565
	—	1,529,82]	|	96,348,03|	140,oo	1,538,45		80,00	1,758,45	22,311,03 46,743

Anmärkningar.

Transport

/Idre (gemens./
\ med Säri

Bommarsbo

Smedjebacken____

Hammarfallet....

Hellsjön.....

Grangärde..
Westerby...

Wik..........

Björbo ......

/Flöda kyrkoby)
\ (for tjensteman)../

Sveden...........

Lindesnäs........

Håen.............

Skambed.........

Ofvanbeden.....

Tyngsjö .........

Ytter-Malung...
Ofver-Malung..

Osterfors........

Öije...............

Taudö............

Barbrobacken ..

Summa

Bränvinsntsk.

Bränvinsutsk.

64

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag.	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta	gästgif-	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	i af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Samma.
	N:o 20. Gefleborgs	län.
i	Wahlbo...........	1,20		56,70	6,17	350,oo	36,97	*) 48,40	_		85,37	—	224	*) = ”gästgifveri
														hemkall.”
2	f Arsunda Brem-l \ lingshem...../	1,60	—	21,50	50,23	1,080, oo	•-	—	—		—	''	'' 184
3	Hedesunda.......	1,20	_	65,oo	9,00	585,oo	—	*) 48,34	—		48,34		147
												> 514,78		f Gästgifveriet
	fEernebo Oster-\	1,20	_	30,09	41,07	l,236,oo	_	—	—		—		150	•( indrogs vid
	l ange...........J													[l875 års slut.
4	Ternebo Stålbo..	1,20	—	22,20	40, oo	888,00	53,32	——	—		53,32		145
5	Årsunda Sörby..	1,20	—	26,91	25,oo	672,70	87,38	—	—		87,38	77,50	236
6	Tborsåker........	1,20	—	56,oo	55,20	3,091,20	66,66	*) 61,93	—		128,59	693,50	1,152
7	Ofvansjö..........	1,60	-	41,61	29,53	1,228,92	59,25	*) 54,45	—		113,70	—	512
8	Högbo ............	1,60	—	40,71	12,51	509,46	44,44	*) 56,06	—		100,50	—	518
9	Ugglebo...........	1,60	—	35,20	100, oo	3,520,50	44,43	—	—		44,43	766,30	784
10	Hamrånge........	1,60	—	29,05	220,47	4,500,0 o	25,48	*) 76,61	—		102,09	1,137,90	2,559
11	Hille..............	1,20		37,oo	94,60	3,500, oo	20,39	*) 99,33	_		119,72	927,12	2,728
													[**) deruti inbe-
12	Skog...............	1,60	—	32,39	82,34	**) 3,012,28	30,82	*) 89,io	—		119,92	823,61	2,499	•Jgripeslösen för
														(147,73 ctnr hö.
13		1,20	__	5,85	64,13	**) 853,57	6,73	*) 50,n	_	—	56,84	236,29	329	**) d:o af 20,8
												ctnr bo.
14	Hanebo...........	1,20	—	82,37	27,19	2,240,49	86,46	•) 50,n	—		136,57	295,25	430
15	Mo Myskje......	1,20	—	99,80	83,20	8,303,53	94,43	*) 178,20	—		272,63	2,145,88	3,504	Bränvinsutsk.
16	Regnsjö...........	1,20	—	13,14	303,34	3,986,oo	37,98	*) 80,75	—		118,73	1,040,97	1,944
17	Bollnäs............	1,20	—	134,62	31,69	4,265,83	37,89	*) 50,n	—	—	88,00	675,52	2,252	Bränvinsutsk.
18	Alfta..............	1,60	—	93,80	18,91	l,771,oo	32,84	*) 50,ii	—		82,95	—	1,471
19	Ofvanåker........	1,20	—	—	—	—	10,10	*) 8,52	—		18,62	—	939
20	Woxna............	1,60	—	8,19	109,89	900, oo	—	—	—		—	246,03	335
21	Norrala...........	1,20	—	82,7 7	43,92	3,634,90	14,67	*) 89,io	—	—	103,77	733,14	2,351
22		1,20		59,25	32,00	l,896,oo	41,88	*) 50,u	_		91,99	303,36	1,630
23	Undersvik........	1,60		49,75	64,oo	3,184,oo	39,25	*) 50,u	_		89,36	605,45	1,463
	Transport	_	_	1,123,90	—	55,209,38	871,3 7	1,191,45			2,062,82	11,222,60	28,486

65

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875. :	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Ö p sr ce <-i CD 0 P Pj	ce n g ® P o pj rf • H O 1	p 5.3 < ® 3 » £ ce’ Oq d M CD & ef- ce ef	P^ tr p eg P Ö ef ce i	W tf o 2. ce fcr 2. g. e • aq do	SL fcd P ce" S: p p SL „ CD P p: P» Cfq p P. • S- ö-ce ce	hrf CO CD 0 p P ef 5’ p? aq £• P a	► s IL 1 3? >-» 1	CO 0 5 S p
24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40	Transport Jerfsö.......... Ljusdal......... jEärila Kors-j 1 krogen____/ Kårböle........ Enånger....... Njutånger..... Torssa......... Delsbo......... Norrbo ........ Bj uråker ...... Bergsjö........ Hassela........ Ilsbo............ Rogsta......... Tuna........... Harmånger ... Gnarp..........	1,20 1,20 1,20 1,60 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20	0,80	1,123,90 104,97 117,66 65,92 1,54 47,28 45,90 75.59 119,39 44,53 25,15 36,42 8,74 8,10 39,85 75,95 49.59 32,70	112,95 32.00 64.00 3,360,oo 80, oo 44.00 64.00 96.00 48.00 96.00 33,go 32,46 97,24 78,io 32.00 40, oo 96.00	55,209,38 11,756,64 3,765,12 4,218,88 5.174.40 3.782.40 2.019.60 4,837,76 11,461,44 2,137,44 2.414.40 1,223,71 275,oo 777,60 3,060,48 2.430.40 1.983.60 3,139,oo	871,37 44,20 44,20 44,20 54.03 17,98 16,67 33,15 37,82 39.29 98,22 46.30 31,45 26,28 27.03 13,18	1,191,45 *) 50,11 *) 50,u *) 94,6 7 *) 89,09 *) 89,io *) 89,io *) 50,n *) 50,n *) 50,n *) 50,n *) 50,n *) 26,42 *) 89,io *) 89,io *) 89,io *) 89,io	—	*‘)50,oo ***)40,oo	2,062,82 94,31 94,31 138,87 143.12 107,08 105,77 83,26 87,93 89,40 148,33 146,41 26,42 120,55 115,38 116.13 142,28	11,222,60 2,967,30 602,88 1,012,53 1,330,80 968.29 411,26 919,17 2,384,84 455,99 530,63 154,45 168,48 640,16 307,86 206.29 837,12	28,486 1,863 1,439 1,153 958 2,200 2,361 1,176 1,725 355 397 776 165 667 2,214 1,907 1,876 1,682	*) se föreg. sida. **) inkomsten af ett soldat-torp. /Entrep. upph. \ d. u/7 1875. ***) afkasta, af 2 tunn!, jord.
Summa	—	....	2,023,18	—	119,007,25	1,445,37	2,287,oo	—	90,oo|3,S22,37	25,120,65	51,400

SJcjutsJcomiténs Betänkande.

IX

66

Gästgifvaregårdens

namn.

Skjuts legan.

i> tf_ ,*T! £	Entreprenad- bidrag
tf	p	p
fö" B uq a cd tf	t5.ni tf tf < ttE P EL tf	tf- i—i er » tf1 er? ^
	p 2 » ‘S c r	tf
		CO 1

Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.
Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjuts färds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
roteringsfrihot och ränteanslag		116,76	100,43	1,493
d:0	d:0		102,26	1,655,01	1,533
d:0	d:0		39,58	68,93	462
d:0		:0		98,16	344,32	1,339
d:0		:0		86,86	198,99	1,198
d:0		:0		85,86	242,62	1,057
d:0	d:0		99,42	215,97	1,067
d:0	d:0		85,86	423,51	1,667
d:0	d:o		118,97	299,26	1,503
d:o		:o		94,90	98,23	1,066
d:o		:o		107,94	—	924
d:o		:o		3,86	—	214
d:o	d:o		46,44	—	199
d:o		:0		75,60	433,31	544
d:o	d:0		71,09	65,45	404
d:0	d:0		66,18	154,43	830
d:o	d:0		74,96	187,20	363
15,46	28,29	—		43,75	65,n	619
23,67	63,65	—		87,32	832,15	1,522
rotoringsfri	let och ra	ntcanslag		» 85,86	—	419
d:0	d	:0	—	95,89	262,08	446
—	—	—		—	85,96	165
—	—	—		—	9,71	82
39,13	91,94	—		1,687,52	5,742,67|l9,271

Anmärkningar.

N:o 21. Vester-Norrlands

Själand.........

W eda(Högsj S s:n)

Hornön........

Herrskog......

Askja ..........

Doeksta........

Spjute .........

Hörnäs.........

Lungånger_____

10
11	Könsa.............
12
13	fWeda (Nor-1 \ dingrå s:n)...J
14	Kungsgården.....
15	Gålfva ............
16	fHämra (Tors-1 \ åkers s:n) ...j
17
18	f Ostanbäck il \ Eds s:n.......)
19
20	Norrland..........
21	fHämra (Siden-1 l sjö s:n).......J
22	Bredbyn ..........
23	Djupsjö...........
24	Skorped .......... Transport

1,60
1,20
1,60
1,60
1,60
1,60
1,60
1,60
1
1,60
1,60
1,60
1,60
1,20
1,60
1,60
1,60

1,60

1,60

1,60

1,60

1,60

0,80

0,80

67.25
49,73
18,47
55,18
41,oo

43.91
57,85
70,90
50,io
37,59
34,16

2,81

1,04

13,02

19.92
24,13
11,70

15.26
38,84

1,02

9,09

6,75

0,75

0,50

670,97

län.

18,71

12.00

26.00
35,48
28,50

30.30

25.00
32,78
34,6i
22,58

12.30

120.00
25,75
28,31
61,72
20, oo
84,80

191,98

9,oo

130.00
417,53

30,oo

1,257,58

5,967,60

480,22

1,958,04

1,168,70

1,330,48

1.446.25

2.304.25
1,733,80

845,25

420,17

1,562,40

509,95

683,21

772.20

305.20
3,215,66

195,84
81,81
877,50
313,13
60, oo

27,488,74|

67

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.	Anmärkningar.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.
	Transport	—	—	670,97	—	27,488,74	39,13	91,94	—	—	1,687,52	5,472,6 7	19,271
25	Mo ................	1,60	—	17,80	42,oo	747,60	roteringsfrihet och räntaslag	—	96,32	186,07	661
26	Björnsjö..........	1,60	—	1,17	104,52	222,30	—	—	—	—	—	65,14	182
27	Björna ............	1,60	—	1,00	180,oo	180,oo						55,61	161
28	Nyliden...........	1,60	—	0,84	120,oo	100,80						27,95	177
29	Törst Öl e..........	1,60	—	7,59	14,31	118,66	—	—	—	—	—	—	221
30	Sörgidsjö.........	1,60	—	7,46	27,93	201,42	—	—	—	—	—	29,44	241
31		1,60		31,58	80,98	2,557,51				808,4 5	994
32		1,60		38,85	42,51	1,651,64					79 77	472,42	1 ISO
33		1,60		20,02	85,7 8	716,39		7 07				137 43	698
34	Hamre ............	1,60	—	26,20	75,37	1,948,29	19,33	38,90	—	—	58,23	491,69	1,362
35						1486 62		31			47 29	392 7 7	1 063
36	Holmstrand......	1,60	—	14,75	63,60	938,io	11,60	3,54	—	—	15,14	224,67	1,301
37	Utanede...........	1,60	—	14,13	108,00	1,526,04	15,46	28,29	—	—	43,75	415,99	1,245
38	Krången........,.	1,60	—	10,56	103,30	1,090,85	12,56	21,21	—	—	33,7 7	295,oi	1,202
39	Nordantjäl........	1,60	—	8,50	142,oo	1,207,00	7,73	14,14	—	—	21,87	342,72	813
40	Sil.................	1,60	—	10,48	209,89	2,199,64	—	—	—	-—	---	654,81	758
41		1,60		10,24	330,15	3,380,80	7,73	17,69			25,42	1,031,40	870
42					281,50	1 607 40				547
43	Hoting............	1,60	—	3,90	256,66	1,001,oo	—	—	—	—	—	305,55	417
44	Tåsjö..............	1,60	_	2,00	173,84	347,68	_	—	_	_	_	103,60	201
														|Entrep. gäller
45	Rörström.........	1,60	—	0,31	90,o o	27,90	—	—	—	—	—	8,27	46	< blott 5 mån.
														[ om året.
46	Nässjö............	—	0,80	0,46	50,oo	23,oo	—	—	—	—	—	6,38	157	Entrep. upph.
														d. V6 1875.
47												12,54	122	D:o.
48	Krokfors..........	_	0,80	0,38			_	_	_	_	_	95
	Transport	—		921,52	—	50,811,38	129,00	254,61	—	—	2,210,54 12,300,76	33,935

68

Gästgifvaregårdens namn.	. i—j au ce — Entreprenad.	uts- an. i-ö s*r |-i CD CD P CD P P Pj e+- CD
	Transport	—	—
49	Taxan.............	—	0,80
50	Rudsjön...........	1,60	-
51	Wallen............	1,20
52	Mo (Junsele s:n)	1,60	—
53		ljfiO
54	Rå.................	1,60	—
55	Holaforssen......	1,60	—
56	Häggsjö ..........	1,60	—
57	Näset .............	1,20	—
58	Mellerstbyn......	1,20	—
59	Maj ...............	1,60	—
60	Wattjom .........	1,20	—
61	Nedansjö.........	1,20	—
62	Edsta .............	1,20	—
63	Wissland .........	1,20
64	Telje..............	1,20	—
65	Jemtkrogen......	1,20	—

> P	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Öl P ert- 2!	ci ckT po
w CD » B er? a CD P SS p	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	P ep? po *-1 h—1 CO pl	1 er? M O CO P Oi • p; P -i	Anmärkningar.
921,52 0,42 0,43	-—	50,811,38	129,oo	254,61	—		2,210,54	12,300,76	33,935 79 43
309,76	133,22	—	—	—		—	40,46
4,17	264,oo	1,100,88	—	—	—		—	330,93	236
10,51	194,96	2,038,94	—	—	—		—	591,92	382
9,90	149,40	1,479,06	11,59	21,22	—		32,81	447,96	774
10,48	111,00	1,163,28	12,56	21,21	—		33,77	327,54	535
7,79	125,00	973,75	—	—	—		—	278,3 7	493
72,67	30,44	2,213,09	roteringsfrihet och ränteanslag		99,59	264,79	1,957
48,05	96,oo	4,612,80	d:0	d:o		119,00	1,230,08	1,965
56,18	96,oo	5,393,28	d:o	d:o		126,oo	1,438,21	1,842
19,50	162,oo	3,744,oo	d:0	d:0		113,oo	915,20	1,424
36,07	228,oo	8,213,96	d:0	d:0		107,oo	2,446,99	581
39,02	240,oo	9,364,80	d:0	d:(			65,oo	2,796,95	662
25,50	276,oo	7,038,oo	d:0	d:0		108,oo	2,121,60	684
25,73	278,35	6,175,20	d:0	d:c			101,oo	1,844,32	2,202
22,81	441,15	10,948,80	d:0	d:o		114,oo	3,386,83	2,833
9,13	576,67	5,265,oo	d:0	d:0		114,oo	l,636,io	2,026

Provinsen Jernband skall, enligt Kongl. Maj:ts Befbfdes i Vester-Norrlands och Jemtlands län utslag,
till entreprenören vid Jemtkrogen för den samma provins åliggande skjntsningsskyldighet betala
enahanda belopp.

66

67

68

Rofland........... Ofvansjö..........	1,20 1,20	—	16,65 4,88	240,00 240,00	3,396,60 1,171,20	—	__	_		_	1,001,66 349,80	823 545
Wassnäs...........	1,20	—	6,7 7	480,oo	3,249,60	”roteringsfrihet och ränta”		40, oo	1,005,21	301
Transport	—	—	1,348,18	—	128,486,84	153,15	297,04	—		3,383,71	£ Öl ce ce	54,322

69

		Skjuts- legan.	> P co r1" .K £L	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	03 So »rt- 00	d CR
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	p ^ »rf- P^ CO Öl P g Cfc? g CD P cl- p P	af hvarje helt hemman i skj utslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	tråg år 1875.	igna hästar r 1875.	Anmärkningar.
	Transport	—	—	1,348,18	—	128,486,84	153,15	297,04	—	—	3,383,71	34,755,88	54,322
69 70 71		1,20 1,60 1,2 0		14,47 12,51 9,57 10,45 10,34 2,02 1,33 0,42 1,70	48,oo 576,oo 288,14	6,945,60 7,205,76 2,756,oo						2,148,51	910 1,010 824 811 886 176 89 31 45
Silke							832,97
72 73 74 75 76 77			0,80
	1,60 1,60	90,04 243,32 236,oo 86,oo	931,10 491,58 313,88 36,12						244,85
Willola	1,60
	Summa	—	—	1,410,99	—	147,166,83	153,15	297,04	—	—	3,383,71	37,982,21	59,104
	N:o 22. Jemtlands län.
	A. Provinsen	Jernband.
1						2.748.00 3.048.00							2,903 2,406
2	Pilgrimstad......	1,20	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3		1,60 1,60 1,20 1,20				3,939,80 4.048.00 1,465,60 1,465,60 2.890.00 2,615,20							1,285 1,521 670 735 657 758
4						16,37			16,37
5
6 7
8	Strömsnäs....''.....	1,60	_	_	_	_	_	_	_	_	_
9	fDäviken eller! \ Krångede.....J	1,60	—	—	—	2,615,20	—	—	-	—	—	—	894
10	Pålgård...........	1,60	—	—	—	3,164,80	—	—	—	—	—	—	924
	Transport	_	__	_	■	28,000,20	_	16,37	_	_	16,37	_	12,753

70

		Skjuts- legan.	> P	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta.	gästgif-	ce p et- OD £	d cw P°£°
Gästgifvaregårdens namn.	p CD CD P So CL,	l-H CD ►p <-t CD CD P CD P P e-sr CD	S- er » CD & B crq m CD_ P * p	P 00 Hj- -+S » fcJ- e 3 < Ct- M P po[ D ^2. p" ^ cd’ » % ct-	P »-*» er i—i CD P l~~“ Oq CD CD P	W HS O P- ^ S- p‘ • crq CD	SL W i—i m; g SS p P ^ et- SL ^ « P 58: T5 a £ CD ® 1 ct-	►P “ CD tS. g P P et-ts* g? crq S5 p- . CD	B g, po p p CD H+s • O: HJ 1	CO P B B so	HJ p crq po r—*• CO Öl	^ crq m a COS5 Öl ^ • p: P	Anmärkningar.
	Transport	—	—	—	—	28,000,20	—	16,37	—	—	16,37	—	12,753
11	Bispgården ......	1,60	-	—	—	3,348,oo	—	—	—	--	—	—	1,075
12 13 14 15	Dillp	1,20				l,374,oo 1,447,28 916,oo 916,oo							1,305 941 246 143
Hälje
	1,20 1,20
fFällinge eller! \ Backen.......J	-	—	—	—	—	—	—	—	—
16	Österåsen ........	1,20	—	—	—	1,648,80	—	—	—	—	—	—	505
17 18 19 20						l,282,io 916,oo 641,20 1,254,92							450 477 440 308
	1,20 1,20 1,20
[Näset el. Bred-! 1 gård ...........J	—	—	—	—	—	—	—	—	—
21	Undrom el. Silje	1,20	—	—	—	1,007,60	—	—	—	—	—	—	745
22		1,20				1,190,80 1,740,10							769
23 24											547 1,023 124 974
25 26	■Rde	1,20 1,20 1,20 1,20 1,20 1,20				916,oo 2,290,oo 916,oo
27											371 535 359 245
28 29 30
				458,oo l,740,io
Stalla ernsstugan	—	—	—
31	Skalstugan.......	1,20	—	—	—	l,916,oo	—	—	—	—	—	—	258
32 33 34						599,98 1,099,20 1,099,20							256 236
Hafvermo........	1,20	_	_	_	_		_		_	__	265
	Transport			--	—	59,855,68	—	16,37	—	—	16,37	---	25,350

71

Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	Statsbidrag år 1875.	Utgångna hästar år 1875.
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Rån tefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- | penningar.	Andra för- måner.	Summa.
t —	—	-—	—	59,855,68		16,37	—	—	16,37	—	25,350
				1 4.1fi (\c\
				1 418 oo							/loft
				70Q an
				9 374 nn							Q1Q
				1 9«9 a n
. 1,20	—	—	—	274,80		—	—	—	—	—	79
> 1,60	—	—	—	3.374,oo	Trettio gästgifverier	inom provinsen	—	828
				2,874,oo	Jemtland åtnjuta räntor från hem-		469
				mani	Vester-Norrlands län till belopp
1,60	—	—	—	2,074,oo	af...	1,184,25	—	—	1,184,25	—	307
—	—	532,22	—	75,647,78		1,201,12	—	—	1,201,12	20,465,53	30,129 %
				5,091,91	Sta	tsbidrage	t är	ej bestä	mdt.
—	-j	532,22j	151,70	80,739,69	—	1,201,12		—	1,201,12	20,465,53	30,129

Gästgifvaregårdens
namn.

Anmärkningar.

Kårgärde ..

Östnår......

Wij.........

Svensta____

Fanbyn ____

Westerhus

f Österåsen
\ Akta____

Eätan.......

Klöfsjö _____

Summa

Härtill kommei
provinsen Jemtlands
bidrag til]
detinom VesterNorrlands
lär
belägna gästgifveriet
vid
krogen ...

Summa
B. Provinsen Herjeådalen.

Svegs tingslag med undantag af Ytter-Hogdals socken.

44												A9f\
45	Glissj Öberg.......	1,20	—	—	—	l,540,oo	2,oo	—	*)35,50	37,50	—	411
46										Q7 ka
47	Lillherrdal.......	1,20	—	—	—	472,oo	1,50	—	*)13,6o	15,oo	—	68
48	Kolsätt ...........	1,20	—	—	—	2,568,oo	2,oo	—	*)35,5o	37,50	—	552
49	Öfverhogdal......	1,20	—	—	—	2,260,oo	4,50	—	ht CO o o	52,50	—	601
	Summa	—	—	69,50	164,17	ll,410,oo	13,50	—	211,50	225,oo	3,295,52	2,663

*) Anslag af
statsmedel.

72

		Skjuts-		Entreprenad-	Enheter och förmåner, som	gästgif-	ce P	d
		legan.	p	bidrag		varegardarne åtnjuta		ce	Cw
				.X* p									po po
Gästgifvaregårdens namn.	P c-t- >-s CD	HH ■P S ®	S- p- CO (T) p B CfQ tj	P ^ P- ^ p B <	p ►-*» p" ce P ^	fö H» 0_	2L. w p ® £: p >-* p.	►Ö 2 CD p p p 5-	> B g, po t-i	ce p g	P 0*5 po ''I	p CO CD wg:	Anmärkningar.
		Q P P Pj	• ^ C 1	«rf- p • p	p p b'' W P " CD tP j-h M. CD ct-	cw CD ce rt-^ P* co i	P- H CD g* e-t- P * CTQ ce 1	P* p: ^ ^ ö g: CD CD 1	P Ss CTC P: £ p-< • ce i	P P CD r* s? hl i	B P	CO -a p\	P *-*
	YtterSogdals socken.
50			12,30	95,15	1,170,41	_____	53,63	_	—	53,63	311,73	663
Hede tingslag.
51	Wemdalen .......	1,20	_	_	_	1,560,00		3,75	—	*)41,25	45,00	—	303	*) Anslag af
									statsmedel.
52		1,20	_	_	•_	2,235,oo		1,00	—	*)29,oo	30,00	—	354
53		1,20				l,260,oo		1,00		*)36,50	37,50	_	324
54		1,20				l,275,oo		1,00		*)44,oo	45,oo	_	246
55		1,20				1,010,oo		1,00		*)44,oo	45,oo	__	140
56	Yunäsdalen ......	1,20	—	—	—	1,000, oo		1,50	—	*)36,oo	37,50	—	60
57	Malmagen........	1,28	_	—	—	80, oo		—	—	*)300,oo	300,00	—	73
	Summa	—	—	44,41	189,55	8,420,oo		9,25	—	530,75	540,oo	2,417,18	1,500
	Dessutom hafva
	från de särskilda skjutslagen inom länet utgått till skjutsombytes-ställen, anord-
	nade på mindre farvägar för tjenstemän.....					3,160,20				_	_	_	_
	Sammandrag:
	Provinsen Jemt-											20,465,53	30,129
		_		_	—	80,739,69		1,201,12	—	—	1,201,12
	Svegs tingslag
	med undantag af Ytter-Hogdals					ll,410,oo		13,50		211,50	225,oo	3,295,52	2,663
	Ytter-Hogdalssm					1,170,41		53,63			53,63	311,73	663
	Hede tingslag ...					8,420,oo		9,25		530,75	540,oo	2,478,18	1,500
	Skjutsombytes-
	ställen för tjen-stemän..........		_			3,160,20	—
	Summa	—		658,93		104,960,30	—	1,277,5c	—	742,25I2,019,75	26,550,9(	34,951

73

		Skj uts-legan.	> B Jk E	Entreprenad- bidrag.	Friheter och förmåner, som varegårdarne åtnjuta	gästgif-	in B er	c| Cf=T £°b°
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	5- fcr* CO CD rF 2 B t*- B * B	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skiuts- laget.	Roterings- frihet.	Ränteri het eller ränte- anslag.	_ in 1? B B 2. sr eg g? S® g-	Andra för- måner.	Summa.	rag år 1875.	* CfQ 1—i B CO £» CO	Anmärkningar.
	N:o 23. Vesterbottens län.
i	Afva...............	1,60	—	37,28	32,18	1,200, oo		74,06	—	—	74,06	102,45	864
2	Lefva)''.............	1,60	—	45,21	43,79	2,000, oo		63,47	—	—	63,47	295,56	1,297	[Roteradt, men
3	Ånger sjö .........	1,20	-	31,45	34,65	1,100,oo	tv	29.11	—	—	29,11	192,62	886	1 åtnjuter ersätt-| ning för roter.-
4	Sormjöle..........	1,20	—	39,93	27,54	1,100,oo	To Ph	14,59	—	—	14,59	147,56	968	(kostnaden.
5	Stöcksjö..........	1,60	—	41,59	26,39	900, oo	B > 5	14,59	-	—	14,59	156,19	963
6	Innertafle.........	1,00	-	30,46	32,83	1,000, oo	:3 >	14,59	—	—	14,59	108,08	864
7	Säfvar ............	1,60	—	38,05	42,05	1,500, oo		14,59	-	—	14,59	124,50	855
8	Djekneboda ......	1,60	-	26,65	30, oo	800, oo	:3 ''ÖP	14,59		—	14,59	120,17	744
9	Rickleå............	1,20	—	19,03	47,29	900, oo		14,59	—	—	14,59	190,57	874
10	Gumboda.........	1,20	—	22,95	41,35	950,oo		18,2 7	—	—	18,27	192,85	807
11	Nybyn............	1,60	—	9,11	109,8 7	1,000,oo	——	—	—	—	—	99,44	334	Bränvinsutsk.
12	Grimsmark.......	1,60	—	19,50	51,27	1,000, oo		14,87	—	—	14,87	92,87	519
ib	Broänge ..........	1,20	-	30,21	19,86	500,oo		14,87	—	—	14,87	—	585	fFlyttadt från \ Sel et.
14	Daglösten_________	1,20	—	29,19	17,13	500, oo	—	14,8 7	—	—	14,87	—	458	D:o fr. Bäck.
15	Buren.............	1,60	—	24,51	48,95	1,200, oo		14,87	-	—	14,8 7		488
16	Innervik..........	1,60	—	22,53	18,85	425,oo	s	14,8 7	—	—	14,87		524
17		1,60		37,86 20,32	53,39 48,72	2,300,oo 1,090, oo	CO	18.2 7 14.2 7			18,2 7 14,27		936 759
18	Frostkåge.........	1,60	—	eu vB > ’f2	—	—
19	Byske.............	1,60	—	31,89	31,04	l,090,o o	a	14,87	—	—	14,87		867
20	Abyn..............	1,60	—	18,54	24,59	456,oo	o tf	14,87	—	-—-	14,87		656
21	Kinnbäck.........	1,00	—	26,28	11,22	295,oo		14,87	—	—	14,87		632
22	Waruträsk.......	1,20	—	0,78	301,28	235,oo	Samtliga skjutsskyldiga hemman inom Skellefteå, Norsjö och Jörns socknar.	2,666,19	107
23	Svanfors..........	1,20	—	0,5 7	498,22	284,oo	—	—	—	—			114
24	Kankberg ........	1,60	—	0,56	714,30	400, oo	—	—	—	—	—		106
	Transport	—	—	604,4 5	—	22,225,oo	—	423,95	—	—	423,95	4,489,05	16,207

Skjut skomiténs Betänkande. X

74

Skjuts-	>	Entreprenad-	Friheter och förmåner, som gästgif-	CO
legan.	a	bidrag	varegårdarne åtnjuta.	ce
		.K £L
t=J 3 CD ►Ö CD a	Icke entn prenad.	g-ö- 03 eu p 3 cn a CD D rf- p * a	af hvarje h hemman skjutslage	af hela skjn laget.	Ro tenn ga frihet.	Räntefrih eller ränti anslag.	Skjutsfärd penningai	Andra föi maner.	Summa.	23 CJQ po CO	igna hästar r 1875.
Pj	i		ct-	co i	i	1 cf-	*	1		Öl
—	—	604,4 5	——	22,225,oo	—	423,95	—	—	423,95	4,489,05	16,207
1,20	—	0,31	806,45	250,oo	—	—	—	—	—		49
1,20	—	6,34	392,74	250,oo	—	--	—	—	—		180
1,20	—	0,85	410,76	350,oo		—	—	—-	—		189
1,20	—	0,44	568,18	250,oo		—	—	—	—		107
1,20	—	0,75	480,oo	360,00		—	—	—	—	tecknin-gen vid	67
1,60	—	0,36	1,388,88	500, oo	—	—	—	—	—	N:o 22.	57
1,60	—	0,39	1,282,05	500, oo		—	—	■—	——		122
1,60	—	0,38	l,342,io	500, oo	—	—	—	-—	—		67
1,20	—	2,70	120,37	325,oo		—	—	—	—		257
1,20	—	3,45	80,o o	300, oo					]	191
1,60	—	3,46	144,50	500, oo	1Samtliga skjutsskyldiga | inom Burträsks socken.	hemman	> 255,83	170
1,20	_	2,70 1,63	lll.ii	300, oo 300, oo						197
1,20	—	184,05		—	—	—	—	87,65	211
1,60	—	11,94	29,31	350,oo		—	--	—	-—-	26,64	353
1,20	—	13,48	24,oo	323,62		—	—	—	—-	34,51	353
1,60	—	7,97	50,31	400, oo		—	—	—	-—	20,40	1 490
1,20	—	3,26	46,oi	150,oo		—	—	—	—	31,26	1
1,20	—	7,32	40,71	300, oo		—	-	—	—	58,11	373
1,20	—	7,06	33,5 7	237,oo		—	-	—	—	39,64	514
1,20	—	6,81	35,24	240,oo		--	—	—	—■	41,88	333
1,60	—	6,81	88,io	600, oo		-—-	-	—	-—	157,08	354
1,60	—	3,26	191,51	625,oo		—	—	—	—	183,72	224
1,20 1,20	—	| 46,82	25,60	| 600, oo 1 599,oo	1 Samtliga skjutsskyldiga | inom Lycksele socken.	hemman	| 790,57	j 268 1 205
—	—	742,94	—	31,334,62		423,95	—	—	423,95	6,216,34 21,538

Gästgifvaregård ens
namn.

Anmärkningar.

Transport

Jörn...............

Inre Ursviken...

Medle............

Krångfors........

Röjnoret..........

Badstu träsk......

Pjesörn ...........

Norsjö............

Ragvaldsträsk____

Renbergsvattnet.

Gammelbyn......

Bursiljum........

Webomark.......

Hissjön............

Tafvelsjö.........

Ytter-Rödå.......

Öfver-Rödå.......

Degerfors.........

Hjuken............

Strycksele........

Ekorrsele.........

Ekorrträsk.......

Hedlunda.........

Lycksele....... ..

Transport

iSkjutsningen
bestrides 6
månader vid
hvartdera gästgifveriet.

75

Gästgifvaregårdens namn.	Skjuts- legan.	Antal hemman i skjutslaget.	Entreprenad- bidrag
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	1 1 af hela skjuts- laget.
	Transport	—	—	742,94	—	31,334,62
49	Eränland..........	1,20	—	6,oo	33,33	200,oo
50	Wännäs...........	1,20	—	6,65	50,38	335,oo
51	Kolksele..........	1,60	—	5,40	37,03	200, oo
52	Bracksele.........	1,60	—	3,52	113,62	400, oo
53	Sunnansjö........	1,60	—	4,28	163,41	700,oo
54	Nyåker ...........	1,60	-	4,04	158,51	600,oo
55	Agnas............	1,60	—	4,93	121,69	600, oo
56	Bjurholm ........	1,20	-	5,88	85,03	500, oo
57	Balsjö.............	1,60	—	3,27	214,06	700,oo
|ö8	Öfra Nyland.....	1,60	—	3,85	246,49	949,oo
59	Lögdasund .......	1,60	-	0,51	1,568,62	800,oo
60	Wiska.............	1,60	-	1,54	461,04	700, oo
,61	Tallsjö............	1,60	—	2,12	330,18	700,oo
>62 i	Orgnäs............	1,60	—	1,75	457,14	700, oo
:63	Asele..............	1,60	—	3,06	375,81	l,150,oo
64	Torfsjö...........	1,60	—	2,00	275,00	550,oo
65	Långtjern.........	1,60	—	2,28	250,oo	575,oo
166	Dalasjö............	1,60	—	3,25	169,23	550,oo
67	Bergbacka .......	1,60	-	1,88	319,04	600, oo
68	Ström.............	1,60	-	2,12	188,67	400, oo
69	Ohrträsk .........	1,20		3,87	116,27	450,oo
70	Lomsjön..........	—	0,80	3,00	—	—
71	Lafsjön...........	—	0,80	1,25	—	—
72	Bergvattnet......	—	0,80	1,81	—	—
	Transport	—		821,20	—	43,693,62

jr och förmåner, som gästgifvaregårdarne
åtnjuta.

W

O

d: ce

S- B
■ OQ

K-t GO

3 p
3 —

So: ^

5- 5=

CC CD

—• ce

p f-t*

3 B

JDC

3

g

OQ

po po

OO 3
—I

O'' Sa -

co

m

Anmärkningar.

423,95

423,9 c

Samtliga skjutsskyldiga hemman
inom Fredrika socken.

i Samtliga o skjutsskyldiga hemman
inom Asele socken.

[Samtliga skjutsskyldiga hemman
inom Wilhelmina socken.

423,95

6,216,34	21,538
33,2 7	227
73,10	193
58,49	200
110,23	244
202,08	276
152,63	206
124,io	202
129,89	487
207,21	216
228,08	199
	'' 194
i 165,23	\ 259
	228
	f 217
| 318,30	< 220
1	l 89
j	[ 73
1 514,06	j 60
1	l 30
—	98
(se ant. vid \ N:o 47.	} 62
—	86
—	79
—	20
8,533,01|25,703

Entr. inr. 1876,
D:o.

76

		Skjuts- legan.	P £	Entreprenad- bidrag	Enheter och förmåner, som gästgif-gifvaregårdarne åtnjuta.	CO P~ ce	s dq po P=
Gästgifvarcgårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	5- p- CD CD p B oq s CD P cf p * P	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	CG p B B p	p crq po M- CO px	mde hästar • 1875.	Anmärkningar.
	Transport	_	_	821,2 0	—	43,693,62	_	423,95	—	--	423,95	8,533,01	25,703
73	Umgransele......	1,20	-	0,88	284,09	250,oo	■-	—	—	—	—	/so aut. vid \ N:o 47.	| 89
74	Kattisafvan ......	1,20	-	0,95	210,52	200, oo	—	—	—	—	—	d:o	64
75		1,20 1,20		1,50 0,63		200, oo 149,75						(ko	57
76			273,69 740,03 131,58 35,46							48
77 78	Badstu träsk......	1,20 1,20 1,20	—	2,38 0,76 1,41 1,00	200, oo 100, oo	Samtliga skjutsskyldiga hemman inom Stensele socken.	133,35	52 23
79			50, oo							25
80		1,20		230,00	230,oo						(so aut. vid \ N:0 41.	) 65
							J
81		1,20	_	0,44	454,54	200, oo	__	_	_	_	__	(ko	30
82			0,80	1,54								j Gästg.gårdarne [äro indragna o. ) stationer inr.
83			0,80	1,56
84		1,20	2,43	119,34	290,oo						/so ant. vid \ I»:o 47.	| 125
85		1,20 1,20		1,44	138,88 104,16	200, oo 125,oo	_	_	_	_	_	(ko	48
86	Vänjaurträsk.....	—	1,20	—	—	—	—	—	(ko	38
87	Flakaträsk .......	1,20	—	0,31	403,22	125,00	—	—	—	—	—	(ko	48
88	Storlögda ........	—	0,80	1,76	—	—	—	—	—	—	-—	—	93
89		1,20		0,63 1,38				__	_	_			28
90	Nedre Sandsele.	1,20	—	—	—	—	—	—	—	—	—	31
91		1,20		1,02 0,89									14
92	Sorsele...........	0,80	_	_	__	_	_	_	_____	_	16	Entr. inr. 1876.
	Summa	—	—	845,31		46,013,37	—	423,95	—		423,95	8,606,36	26,597

77

		Skjuts-		Entreprenad-	Enheter	och förmånei	, som	gästgif-	■er
		leg	an.		bidrag		varegardarne åtnjuta.		rr*-	Tt-
				SL 8L									po po
Gästgifvaregårdens namn. !	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	tr* JO 05 P B B .-t- p • p	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller ränte- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	Irag år 1875.	’ ciq H* P CO P o< p-• P: c»	Anmärkningar.
	N:o 24. Norrbottens län.
1	Jefre..............	1,60	—	30,07	39,9i	l,200,o o	—	—	—	—	—	158,00	663
2						950,oo						54,36	58	Dessa 4 gäst-gifverier upp-
3	Onusberget.......	1,20	—	—	—	1,000, oo	—	—	—	—	—	77,97	57	hörde d.25/? 75 och skjutsnin-
4	Granliden ........	1,20	—	—	—	1,300, oo	—	—	—	—	—	109,82	53	gen är ordnad enl. Kg], Kung.
5	Högbacken.......	1,20	—	—	—	1,700,oo	—	—	—	—	—	150,65	32	Jd. >7.2 1866.
6		1,20		16,79	35,73	600, oo	/ roterings-	14,44			14,44	106,01	740
		\ frihet.
7		1,60 1,60		32,11 7,85	21,76 102,92	699,oo 800, oo							1,132 145
8	Byn................	—	—	—	—	—	—	152,54
9		1,60 1,60		<» OO CO O» Öl	65,21 45,09	500.00 355.00						115,25 81,62	234 240
10	Arnemavk........	—	—	—	—	—	—
11	Boksele...........	1,60	—	4,78	188,28	900,oo	—	—	—	—	—	265,42	85
12	Abborrträsk......	1,60	-	4,78	146,66	700,oo	—	—	—	—	—	199,52	122
13	Arvidsjaur........	1,60	—	4,78	418,41	2,000, oo	——	—	—	—	—	615,52	172
14	Afvaviken........	1,60	--	4,78	167,36	800, oo	—	—	—	—	—	234,76	60
15	Långträsk........	1,20	—	—	—	250,oo	—	—	—	—	—	—	—	f Indraget den \25/7 1875.
16	Ersnäs............	1,20	—	22,49	20,0 o	450,oo	25,83	14,44	—	—	40,27	28,79	770
17				22,45 29,95	26,78 36,72	600,oo l,100,o o	25,82 18,96	7,23 14,44			33,05 33,40	77,02 198,60	676 1,536
18	Lnleå gamla stad	1,20	—	—	—	D:o.
19				22,45	11,18	350,oo	25,83	14,44			40,27		721 410
20	Säfvast ...........	1,60	—	—	—	—
21	Boden.............	1,00	—			—	—	—	—	—	—	_—	510	Bränvinsutsk.
22	Bredåker..........	1,20	—	110,57	9,03	i 300,00	—	—	—	—	—	——	166
23	Svartlå............	1,20	—			—	—	—	—	—	—	—	141
24		1,20				300,o o							80
	Transport	—	—	329,55	—	16,854,00	96,44	64,99		—	161,43	2,625,85	8,803

78

Gästgifvaregårdens

namn.

Skjuts-		Entreprenad-	Frihete	och förmåner, sOm	gästgif-	in p	cj
legan.	P	bidrag.		varegardarne	åtnjuta		ce	ro"
		.IV EL									po g°
teJ p y-i CD ►P CD P	■g I g ® g-	5- er- ce re sä"1 B Cfc B 5-1	p 2L p-Ä.® er p p < » p re'' oq P	p ■-ts p-►—1 re p 1—1 OQ P	w ° 2. re P- 2. S- <=* r^cs	P CD* g: P g. 2L « er. P p: ^ ro p p- • S- er	in g p‘ g. ® p p? OQ y-i	P P p eu po I-i p p re • O:	in p B p	y-i p er? po M- CD <}	* ro H-1 g CD » ce P »-J
CU	CD		c-t- m» re	ce 1	1	re re •	r*	7
—	—	329,55	—	16,854,00	96,44	64,99	—	—	161,43	2,625,85	8,803
1,20		f se Kris i 20-24.	}-	400, oo	—	—	-	——	—	—	101
1,60	—			l,200,o o	—	—	-	—	—	262,59	178
1,60	—	> *) 44,06	57,42	800, oo	—	-—	—	—	—	178,60	227
1,20	—			550,oo	—	—	-	—	—	102,60	166
1,20	—	35,63	—	—	—	14,14	—	—	14,14	--	857
1,60	—	19,0 7	27,71	545,oo	—	14,43	—	—	14,43	—	822
1,20	—	12,08	41,39	500, oo	—	—	-	—	—	—	182
1,20	—	12,52	40,0 o	500, oo	—	—	—	-—	—	—	71
1,20	—			—	f roter.-\ fritt.	7,21	—	■—	7,21	—	602
1,60	—			234,oo	--	14,43	—	—	14,43	—	642
1,20	—	**) 78,95 >	> 20,29	1,200, oo	—	14,43	-	—	14,43	—	930
1,20	—	**‘)19,63	1	180,oo	■—-	14,43	—	—	14,43	—	536
1,20	—			200, oo	--	—	—	—	—	—	102
1,20	—			186,oo	—	—	—	-—	—	—	243
1,20	—	8,67	79,58	690,oo	—	—	—	—	—	—	203
1,60	—			500, oo	--	——	—	—	—	■-	23
1,60	—	>+) 39,47	52,55	500,oo	—	—	—	—	—	—	26 52
1,60	—	600,oo	--	—	—	—	—	—
1,60	—			490,oo	—	—	—	—	—	—	17
1,60	—	8,42	95,00	800,o o	—	14,43	—	—	14,43	91,56	513
1,20	—	8,38	61,94	519,oo	-—-	14,43	—	—	14,43	123,16	564
1,20	—	8,81	79,45	700,oo	—	—	—	—	—	178,8 s	469
1,20	-	8,43	59,31	500, oo	—	—	-	—	—	116,83	452
1,60	—	6,57	76,10	500, oo	—	—	—	—	—	71,73	356
		641,14	—	29,148,oo	96,44	172,92| —	—	269,36	3,751,8o|l7,137

Anmärkningar.

Transport
Storsand ...
Storbacken.

Kåskats.....

Jokkmokk..

Rånby ......

Jemtö.......

Niemisel____

Ofverstby ..

T öre.........

Månsby.....

Neder-Kalix ^
kyrkostad____J

Sangis ,...........

Kamlunge.....

Westanäs......

Bränna ........

Skröfven ......

Nedre Hakkas

Leipojärvi.....

Gellivare ......

Seivis...........

Nikkala........

Ofvervojakala....

Karungi_____

Witsaniemi

*) Alla i skatt
ingångna hemman
i Jokkmokks
socken.

'') Alla i skatt
ingångna hemman
i NederKalix
socken.

**) Från OfverKalix
socken.

f) Alla i skatt
ingångna hemman
i Gellivare
socken.

71)

Gästgifvaregård eris
namn.

Transport

49 Niemis............

50 Puostijärvi.......

51 Ruskula ..........

52 Kuusijärvi .......

53 Ru okoj är vi.......

54 Pirtiniemi........

55 Ohtanajärvi.....

56 Sattajärvi.........

57 Pajala.............

58 Peräjävaara......

59 Lovika............

60 Junusuando......

61 Wittangi .........

62 Parakkavaara____

63 Soppero ..........

64 ldivuoma.........

65 Karesuando......

Summa

Skjuts- legan.	fr- ej Jr £	Entreprenad- bidrag	jFriheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	in pr CD St	g era" po P°	t
Entreprenad.	Icke entre- prenad.	S- &- cd ra 5» 3 O 3 ci- p • CJ	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller rånte- anslag.	Skjuts färds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	pa era po t—l CO -Jf Öl	ögna hästar r 1875.	Anmärkningar.
—	—	641,14	—	29,148,oo	96,44	172,92	—	—	269,36	3,751,80	17,137
1,60	-	6,57	45,50	299,oo	—	—	—	—	—	—	349
1,20	-	0,16	187,50	30,00	—	—	—	—	—	3,33	24	f Blott vinter-tiden.
1,60	—	8,71	45,92	400,00	——	—	—	-—	—	--	346
1,60	-	4,37	111,44	487,oo	—	—	-	—	—	66,5c	165
1,60	—	4,43	48,78	216,oo	—	-—	-	-—•	—	42,23	160
1,60	—	4,36	183,48	800,00	—	—	—	—	—	46,20	172
1,60	—	4,39	77,44	340,oo	-—	—	—	—	—	87,07	183
1,60	—	3,12	159,61	500,00	—	—-	—	—	—	49,35	163
1,60	-	3,52	196,64	690,oo	—	—	—	—-	—	71,88	89
1,20	-	2,30	156,08	359,oo	—	—	—	—	—	103,11	105
1,20		2,32	168,10	390,oo						112,92	80
1,20	—	2,31	216,45	500,00	—	—	—	—	—	148,17	41
1,20	—	]		f 12,oo	—	—	—	—	—	—	«j “PPg-
1,20 1,20	—	| ) 12,43	4,27	1 11,00 l 20,o 0	—	_	_	_	z	—	(bo (1:0	*) Jukkasjärvi socken bildar ett skjutslag.
1,20	0,80	l**) 3,34	] 10,47	35,oo	—	—	—	;-	—	—	d:0 (1:0	**) Enontekis socken d:o.
—	-i	703,47| -	34,237,00	06,44	172,92	—	—	260,36	CO sä	10,014

so

		Skjuts- legan.	> ö t»	Entreprenad- bidrag	Friheter och förmåner, som gästgif-varegårdarne åtnjuta.	GC IT CD er	g C*T	Antal gäi åtnjuta r	5» g. p P Ef cjq p:
Gästgifvaregårdens namn.	Entreprenad.	Icke entre- prenad.	S- er » a> p b m a ö f p C3	af hvarje helt hemman i skjutslaget.	af hela skjuts- laget.	Roterings- frihet.	Räntefrihet eller rån te- anslag.	Skjutsfärds- penningar.	Andra för- måner.	Summa.	P oq po M- CO -1 Öl	er? t—j 0 CO & t—4 P	stg.gårdar som •oteringsfrihet.	jq ö"o’q a r-t- rpU “ P a cd p B
	Sammandrag.
i	Stockholms läu____	—	—	3,010,62	—-	19,038,67	990,25	2,063,61	12,00	199,27	3,265,13	22,32	20,667	22	6
2				2,447,17 874,84		9,176,49	504,18 1,136,16	1,605,94 1,079,37	11,25		2,121,37	_	5,408	6	4
3	Södermanlands d:o	—	—	—	8,185,oo		—	2,215,53	356,71	21,122	30	4
4	Östergötlands d:o..	—	-	3,278,86	—	22,237,78	1,681,69	981,23	13,50	204,50	2,830,92	667,20	28,205	39	10
5	Jönköpings d:o.....	—	-	550,96	—	12,597,50	1,845,26	88,17	—	220,oo	2,153,43	2,254,94	12,135	33	10
6	Kronobergs d:o —	—	—	400,74	—	5,701,05	1,560,78	308,23	19,98	—	1,888,99	830,oo	7,244	21	9
7				498,06 102,02		6,553,96 447,oo	995,09	357,78	O ö CO	_	1,382,97	1,320,04	19,591	30	4
8	Gotlands d:o .......	—	—	■—	-—-	—	—	-—	84,48	5,010	—	2
9	Blekinge d:o .......	—	—	205,91	—	3,725,40	—	—	—	—	—	443,50	5,194	—	14
10	Kristianstads d:o...	-	—	609,40	—	15,897,42	—	—	—	123,oo	123,oo	3,090,38	13,725	—	28
11	Malmöhus d:o......	-	—	1,770,78	—	21,601,40	•-	63,3 7	—	—	63,37	1,280,43	16,105	—	25
12	Hallands d:o........	—	—	410,30	—	4,162,34	11,55	—	—	—	11,55	469,76	6,192	1	15
13	("Göteborgs o. Bo-1 \ hus d:o......../	—	—	449,51	—	1,064,88	558,84	42,16	-	43,14	644,14	66,79	12,115	7	8
14	Elfsborgs d:o.......	—	—	928,io	—	6,028,05	—	29,45	—	—	845,86	851,24	17,437	13	21
15	Skaraborgs d:o.....	—	-	2,916,88	—	18,798,14	1,753,34	109,04	54,83	—	1,917,21	812,61	11,066	33	4
16	Wermlands d:o.....	—	—	1,084,51	—	90,197,20	—	39,76	—	—	39,76	21,602,30	46,528	17	1
17				2,378,85 1,751,1?		43,181,00 21,973,98	54,98	445,98	2,25	_	738,21	6,449,05	14,338	14	5
18	Westmanlands d:o.	—	—	—	99,37	237,oo	-	—	336,3 7	2,680,83	12,188	5	2
19	Kopparbergs d:o...	-	—	1,529,82	—	96,348,03	140,00	1,538,45	—	80,00	1,758,45	22,311,03	46,743	2	13
20	Gelleborgs d:o......	—	—	2,023,18	—	119,667,25	1,445,37	2,287,oo	—	90,00	3,822,3 7	25,120,65	51,400	35	2
21	1V ester-N orrl ands 1 \ d:o .............1	—	—	1,410,99	—	147,166,83	153,15	297,04	—	—	3,383,71	37,982,21	59,104	44	—
22	Jemtlands d:o......	—	—	658,93	—	104,900,30	—	1,277,50	—	742,25	2,019,75	26,550,96	34,955	—	—
23	Westerbottens d:o.	—	—	845,31	—	46,013,3 7	—	423,95	—	—	423,95	8,666,36	26,597	17	1
24	Norrbottens d:o____	—	—	703,47	—	34,237,oo	96,44	172,92	—	—	269,30	4,621,48	19,014	6	3
	Summa	—	—	30,840,38		858,900,04 14,070,45| 13,447,95	I43,9i] 1,702,16	32,255,40] 168,535,27	512,083	375	191

81

Bil. Litt. B.

Hemman, som enligt gällande författningar icke äro underkastade
gästgifveri-, kall- och reservskjuts.

	Län.	O P g-l	- co cd 5»: ° 21 rt- rg-* §.	w 0	fcH O	O- S p-4f *-é ? *5 g ö-“ ep	„ w ce	CO	“ jo:	Er 5		H	CO	3 O CO p
		g. Pj B er CT5 “ p SL f*r fa SB eu a P 05 t CD	er, rå- och samt in- te frälse- tnman.	CD g! CD P	P"1 CD 3 3 P5 P	mie-, dom- -, kyrko-, itals- och ishemman.	P CT5 Ö CD 3 S» V jo: P CD^ CD 1	3 3 SO	3 <*T i jf a co • "~s. 1"	p- g SL 0 p 2 Oj ^ Er ce P p CD	eu pr CD po Eg CD *5. * p CD	o" S- Oj cd CD CD* P7* CD	1 B So	B g p p B
1	Stockholms.......	52,86	728,26	219,80	21,87	8,25	—	1,031,04	77,88	203,47	2,768,84	1,75	3,051,94	4,082,98
2	Upsala............	18,13	375,74	271,58	—	170,55	—	836,oo	17,43	49,40	2,645,12	99,88	2,811,83	3,647,83
3	Södermanlands..	96,51	582,22	188,95	4,75	13,50	—	885,93	43,49	461,29	547,99	1,382,19	2,434,96	3,320,89
4	Östergötlands ...	38,63	573,46	383,29	81,25	13,00	•-	1,089,63	54,71	574,50	2,847,31	919,52	4,396,04	5,485,67
5	Jönköpings ......	5,50	484,22	308,19	—	2,00	8,13	808,04	59,oo	1,067,84	—	1,966,73	3,093,57	3,901,61
6	Kronobergs.......	—	218,34	218,73	—	1,00	—	438,0 7	57,50	323,06	—	1,988,20	2,368,76	2,806,83
7		18,13	257,38	217,25	8,63	1,00		502,39	76,io	436,48		2,351,08	2,863,66	3,366,05
8		1,00		114,oo		l,oo		116,oo	58,oo	60,o 0		l,405,oo	l,523,oo	l,639,oo
9			27,oo	43,oo	45,00	7,oo		122,oo	12,oo	361,oo		l,526,oo	l,899,oo	2,021,oo
10	Kristianstads.....	43,50	785,19	248,86	—	64,08	—	1,141,63	8,69	659,25	234,23	1,696,42	2,598,59	3,740,22
11	Malmöhus .......	24,20	l,391,io	377,60	—	149,58	—	1,942,48	9,53	575,58	834,08	l,278,oo	2,697,19	4,639,67
12		15,75	392,64	113,35		23,08		544,82	11,35	407,84			2,372,03	2,916,85
13	f Göteborgs och”) \ Bohus.........j	—	157,93	212,77	12,74	9,50	—	392,94	73,06	410,88	—	1,995,25	2,479,19	2,872,13
14			302,45	291,05		3,06		596,56	71,39	886,60		2,551,02	3,509,oi	4,105,57
15	Skaraborgs.......	15,00	580,90	436,78	—	3,50	—	1,036,18	54,59	995,oo	2,192,98	434,19	3,676,76	4,712,94
16	Wermlands ......	1,00	109,54	96,90	—	---	2,50	209,94	95,38	341,43	759,73	374,91	1,571,45	1,781,39
17			181,88	152,io		2,oo		335,98	18,66	436,41	2,051,os	48,75	2,554,85	2,890,83
18	Westmanlands...	46,75	153,42	208,30	—	5,oo	—	413,47	16,88	250,71	2,080,ii	87,65	2,435,35	2,848,82
19	Kopparbergs.....	—	1,25	56,oo	—	—	119,00	176,25	1,02	670,oo	895,50	116,78	1,683,30	1,859,55
20	Gefleborgs........	—	0,63	50,65	0,04	—	—	53,72	12,19	442,02	1,443,21	168,55	2,065,97	2,119,69
21	Vester-Norrlands	—	6,23	45,17	2,68	—	—	54,08	—	468,88	1,103,41	69,09	1,641,38	1,695,46
22	Jemtlands........	—	0,87	77,51	——	—	0,37	78,75	0,25	1,023,22	—	—	1,023,47	1,102,22
23	Westerbottens ...	—	—	16,96		—	—	16,96	6,22	187,oo	561,82	255,49	1,010,53	1,027,49
24	Norrbottens.....	—	8,6o|	13,75		—	—	22,35	4,14	41,08	529,33	243,40	817,95	840,30
	Summa	379,3e|	7,319,25!	4,302,54	176,96	477,10	130,oo| 12,845,21	839,46|ll,332,94|ai,894,69	22,512,69	56,579,78	69,424,99

Skjutsningsskyldiga hemman.

Skjutskomiténs Betänkande.

XI

82

Bil. Litt. C.

Län.	Antal gästgifvaregårdar, der under år 1875 utgått i medeltal för hvarje dag	Antal gästgifvaregår-dar, der under samma år ingen häst utgått.	Högsta hästantalet vid någon gästgifvaregård inom länet.
1 häst eller mindre (0-365).	2 hästar (366 -730).	3 hästar (731 1,095).	p* °v 1 p: M- 1*3 CT5 O	5 hästar och mera (1,461- ).
1	Stockholms....................—	38	15	8	1	—	—	Märsta ....................	1,125
2	Upsala..............................	21	4	2	1-	—	—	Upsala.....................	. 1,140
3	Södermanlands....................	34	13	4	1	3	—	Gnesta.....................	. 2,159
4	Östergötlands .....................	34	21	3	3	6	i	Norrköping...............	. 4,499
5	Jönköpings ........................	59	11	2	—	—	—	Jönköping.................	. 880
6	Kronobergs.....—................	64	4	1	—	—	—	Wexiö .....................	. 795
7		82	16	3	2	_	2	IV estervik.................	. 1,196
8	Gotlands.............................	53	2	1	—	—	—	Wisby......................	. 840
9	Blekinge ...........................	12	7	3	—	—	—	Hästaryd..................	. 859
10	Kristianstads.......................	23	11	1	3	—	—	Åby........................	. 1,565
11		15	11	5	4	2	_	Malmö ....................	. 3,582
\’>		24	11	1				Halmstad..................	. 814
13	Göteborgs och Bohus............	84	6		1	2	1	Göteborg.................	. 2,143
14		104	12	2	1	1	2	Borås.....................	. 1,590
15	Skaraborgs.........................	67	8	1	1		1	Sköfde....................	. 1,253
16		88	34	10	4	3	1	Filipstad..................	. 2,524
17	Örebro..............................	33	12	4		1		Laxbro....................	. 1,880
18	Westmanlands....................	23	4	4	2	1	—	Norberg..................	. 2,564
19		20	13	8	9	10	_	Falun.....................	. 3,321
20		9	5	4	4	21		Mo Myskie..............	.. 3,504
21	Vester-Norrlands..................	24	17	18	8	12	—	Telje ......................	.. 2,833
22		20	20	12	2	4	_	Lillviken..................	. 2,903
23		70	9	13	1			Lefvar.....................	. 1,297
24	Norrbottens........................	46	12	6	3	1	__	Luleå gamla stad......	. 1,536
	Summa	1,047	279	115	51	67	8

Summa Summarum 1,559

83

Andra Artikelns Bevillning år 1875.

Län.	Städerna.	Landet.	Jordbruks- fastighet.	För hela länet.
i	Stockholms.........................................................	12,952,89	67,046,64	23,489,30	79,999,53
2	Upsala...............................................................	35,065,18	41,830,18	14,802,93	76,895,36
3	Södermanlands....................................................	24,668,56	46,864,67	21,719,97	71,533,23
4	Östergötlands......................................................	’) 94,854,48	92,026,27	42,275,30	186,930,75
5	Jönköpings....''.....................................................	34,881,io	40,901,08	23,345,10	75,782,18
6	Kronobergs........................................................	9,922,97	31,558,55	15,607,50	41,481,52
7	Kalmar..............................................................	34,076,oo	52,883,40	28,361,78	86,959,40
8	Gotlands............................................................	14,885,76	16,027,15	8,558,13	30,912,91
9	Blekinge ............................................................	44,979,24	24,119,58	11,826,02	69,098,82
10	Kristianstads.......................................................	27,429,27	56,256,15	34,967,io	83,685,42
11	Malmöhus..........................................................	2) 167,035,79	108,479,14	64,593,91	275,514,93
12	Hallands....................................................1.......	22,956,33	27,663,84	15,201,66	50,620,17
13	Göteborgs och Bohns............................................	3) 284,863,19	64,873,25	20,148,43	349,736,44
14	Elfsborgs............................................................	29,545,13	58,400,75	27,014,46	87,945,88
15	Skaraborgs .........................................................	28,967,51	65,207,45	37,810,99	94,174,96
16	Wermlands.........................................................	29,454,oo	85,569,96	28,101,12	115,023,96
17	Örebro..............................................................	30,821,94	80,213,07	25,630,61	lll,035,oi
18	Westmanlands.....................................................	28,043,18	47,874,io	17,055,15	75,917,28
19	Kopparbergs........................................................	21,392,81	102,867,99	16,114,77	124,260,80
20	Gefleborgs..........................................................	69,023,48	76,010,79	13,567,59	145,034,27
21	Vester-Norrlands ..................................................	51,271,46	87,443,99	14,355,83	138,715,45
22	Jemtlands...........................................................	7,689,39	18,289,19	6,276,54	25,978,58
23	Westerbottens......................................................	12,349,73	29,448,64	7,791,43	41,798,37
24	Norrbottens........................................................	15,615,64	21,506,83	5,511,09	37,122,47
	Summa	1,132,745,03	1,343,412,66	524,126,41	2,476,157,69

'') Härifrån bör afdragas bevillningen för Norrköping, som ntgör 68,063,16.
2) » » » » » Malmö, » » 78,300,44.

i) » » »b Göteborg, » » 265,574,07.