Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66.
1
N:0 66.
Anlc. till Eiksd. Kansli den 14 Maj 1878, kl. 12 midd.
Utlåtande, med anledning «/ väckta motioner angående beviljande
af dels avslag för undersökning af lämpligaste sträckningen
för en jernväg mellan Bottniska viken förbi Gellivare
malmfält- till norska gränsen och dels anslag för
luggande af en jernväg mellan Hudiksvall—Forssa jernvägs
vestra slutpunkt Näs viken vid sjön Södra Dellen och
Svegs kyrka i Herjeådalen.
(K. A.)
Uti väckta och till Stats-Utskottets handläggning remitterade motioner
hafva inom Första Kammaren Herrar S. Rihbing, TF. Boos, W. von Rehausen
och C. Adelsköld (motion n:o 17) och inom Andra Kammaren Herrar Joll.
Grape, A. Bäckström, L. J. Fahlander, P. A. Hellgrén, Pehr Nilsson i Wittgerf.
P. Engman, P. Näsman och Curry Treffenberg (motion K:o 100) hemstäit,
att Riksdagen ville bevilja ett anslag af tretio tusen kronor att
ställas till Kongl. Maj:ts disposition för verkställande af fullständig undersökning
för jernväg mellan Bottniska viken förbi Gellivare malmfält och
malmfälten i Torneå lappmark till lämplig punkt vid norska gränsen, i syfte
att sålunda en förberedande åtgärd måtte blifva företagen för erhållande af
jernvägsförbindelse mellan Bottniska viken och isfri hamn i Korge.
I motionerna meddelas, att Norrbottens läns jernvägskomité redan till
Kongl. Maj:t ingått med en underdånig framställning af ofvan angifna innehåll
samt att man i Korge ansett med motsvarande undersökningar för jernBih.
till Riksd. Prof-. 1878. 4 Sami 1 Afd. 89 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6Y/.
vägens fortsättning i detta land böra anstå, till dess de undersökningar å
svensk sida blifvit verkstälda, för hvilka ifrågavarande anslag begärdes.
Beträffande den ifrågasatta jernvägsförbindelsens betydelse anföres i
motionerna, bland annat, att mellan de nordliga delar af Sverige, Norge och
Finland, på hvilka jernvägen närmast skulle utöfva inflytande, i sjelfva
verket en motsvarighet i produktion och behof i stor skala egde rum i fråga
om vissa nödvändighetsvaror; en motsvarighet, som dock, för att i någon
betydligare mån leda till export och import mellan de särskilda landsdelarne,
ovilkorligen förutsatte sådana kommunikationsmedel, som endast en jernväg
innebure. Sålunda befunnes, att under det de norska fiskerierna vid Lofoten,
inom Tromsö och norska Finnmarkens amt lemnade en artikel till export i
stor skala — t. ex. af torsk vid Lofoten per år 27,000,000 st., inom Tromsö
amt för 66,000 norska speciel’, inom Finnmarkens 15,000,000 st.; sillfisket
vid Lofoten per är 670,000 tunnor, inom Tromsö amt 25,000 tunnor o. s. v.
— så vore i Sverige, och i mycket betydlig mån i Finland och Ryssland, fisk en
importvara. Å andra sidan äter och med de outtömliga rikedomar på jernmalm,
malmfälten vid Gfellivare och inom Torneå lappmark erbjöde, vore
härmed en mycket rik svensk exportvara angifven sä val till utlandet i
öfrigt, från isfri hamn i Norge, som särskildt till Norge och Finland, hvars
tillgodogörande i nämnvärd mån emellertid helt och hållet berodde på jernvägskommunikationer,
och detta ej blott såsom exportvara, utan äfven såsom
föremål för inhemsk förädling. Exportartiklar från Sverige och Finland
vore vidare skogseffekter och mejeriprodukter, hvilka båda produktioner med
säkerhet skulle nå en höjd, långt utöfver hvad hittills varit fallet, medelst lättade
kommunikationer för export såväl till utlandet som till Norge, hvars nordliga
delar på båda nämnda slag af varor lede brist. Detsamma gälde om tjära och
beck: en exportartikel från Finland. Vidare vore att erinra om de så kallade
lappmarksvarorna, o. s. v. Det vore klart, att, tänkte man sig den ifrågavarande
jernbanan en gång satt i beröring med statens norra bana, alla nu
omnämnda varor skulle blifva föremål för lättad utförsel från dessa trakter
nedåt hela Sverige. Men det vore väl att märka, att, äfven utan allt afseende
på en dylik förbindelse mellan en norra stambana och den nu ifrå
gavarande
tvärbanan, den sistnämnda skulle väl bära sig och i och för sig
betraktad egde den betydelse för de norra delarnes af Sverige och Norge
utveckling, att ansträngningar för dess snara åstadkommande borde anses
tidsenliga och med hopp om framgång företagas.
Utskottet vill ingalunda förneka vigten för Norrland att erhålla jernvägskommunikationer,
men det lärer å andra sidan ej eller kunna förnekas,
att staten ingalunda lemnat denna omständighet utan afseende, utan beaktat
den så långt som hittills med något fog kunnat begäras. Ensamt vid denna
riksdag hafva beviljats till norra stambanans fortsättning 7,000,000 kronor
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
3
och för anskaffande af rörlig materiel till samma stambana norr om Storvik
1,500,000 kronor, sammanlagdt ej mindre än 8,500,000 kronor.
Beträffande den nu ifrågasatta undersökningen, hafva vederbörande
utan tvifvel inslagit den rätta vägen, då de, såsom i motionerna förmäles,
till Kongl. Maj:t ingått med framställning i sådant afseende. I händelse medel
till bestridande af kostnaderna ej på enskild väg kunna åstadkommas,
och Kongl. Maj:t, efter utredning af förhållandena, finner undersökningens
anställande vara af allmän vigt, torde Kongl. Maj:t hos Riksdagen göra den
nådiga framställning, hvartill giltiga skal kunna förefinnas.
Utskottet har ej kunnat tillstyrka Riksdagen att nu, medan ärendet är
på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, ingå i behandling af detsamma och hemställer
alltså,
1:0
att förevarande motioner ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Vidare hafva uti till Utskottet hänvisade motioner inom Första Kaminaren
Herrar C. O. Wiclmark och W. von Behausen (motion K:o 33) samt
inom Andra Kammaren Herrar P. Staaff och W. Farup (motion N:o 128)
hemstält att såsom understöd för byggande af en jernväg mellan Näsviken
vid sjön Södra Dellen och Svegs kyrka i Herjeådalen måtte anslås ett statsunderstöd
af 1,000,000 kronor att utgå utan återbetalningsskyldighet.
Till stöd för detta yrkande har hufvudsakligen andragits: att den beslutade
och under byggnad varande norra stambanan, hvarken kunde medföra
den stora nytta, som dermed varit afsedd, eller påräkna den trafikinkomst,
som annars rikligen skulle komma den till del, utan att bibanor till densamma
anlades, hvadan det vore ett vigtigt statsintresse, att genom understöd
befrämja sådana bibanors uppkomst, helst derigenom orter, vanlottade i
afseende å kommunikationsanstalter, landet i sin helhet till fromma, bereddes
tillfälle till mångsidig utveckling; att ehuru den ifrågasatta jernvägen finge en
längd af 15 i- mil och sålunda kräfde högst betydliga uppoffringar från orten,
vågade motionärerne likväl ej i högre grad, än som oundgängligen erfordrades
för att möjliggöra företaget, taga statens bistånd i anspråk; att de
särdeles under senare tider allt mer och mer ökade svårigheter och dyrheten
af en transport å ända till och med 25 mil af erforderliga lifsförnö
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o (16.
denheter allt mer och mer lade i dagen behofVet af den ifrågavarande
jernvägsförbindelsen; samt att få banor utvisade en så förökad trafik som
den i samband med den nu ifrågasatta anläggningen stående Hudiksvall_
Näsvikens jernväg.
Förr än de beslutade sträckningarne af norra stambanan blifvit bragta
närmare sin fullbordan samt erfarenhet om trafiken å de samma vunnits
torde det vara för tidigt att bedöma fördelen ur statens synpunkt af en
jernvägsförbindelse, sådan som den af sistnämnde motionärer ifrågasatta.
1876 års Riksdag beviljade till understödjande af nya enskilda jernvägsanläggningar
tio millioner kronor, att såsom lån utgå under de fem
åren från och med år 1877. Utskottet anser sig ej kunna tillstyrka Riksdagen
att under den femårsperiod, detta beslut afser, bevilja ytterligare statsbidrag
till åvägabringande af nya enskilda jernvägar och får fördenskull,
och under åberopande af hvad Utskottet under nästföregående punkt yttrat
angående statens anslag för jernvägsbyggnader i Norrland, hemställa,
2:o
att Herrar Widmarks, von Rehausens, Staaffs och
Farups ifrågavarande motioner ej må vinna Riksdagens
bifall.
Stockholm den 14 Maj 1878.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Herr R.
icke deltagit i
von Kramer har begärt få antecknadt, att han hos Utskottet
behandlingen af förevarande ärende.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.