Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.

1

2*:o 56.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 Maj 1878, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning angående
förbättrad, pensionering för landtmäteristaten.

Uti den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof
har Kongl. Maj:t under 9:de hufvudtiteln föreslagit,

att Riksdagen måtte medgifva, ej mindre att kommissionslandtmätare
eller andre landtmätare som vid afskedstagande! tjenat i minst 30 år och
under sammanräknade minst 25 år varit tjensteman vid Generallandtmäterikontoret
eller storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare,
kommissionslandtmätare eller andre landtmätare, måtte, om
han tillika vid afskedstagande! uppnått minst 60 lefnadsår, på allmänna
indragningsstaten undfå pension till årligt belopp af 1,600 kronor, dock
att sådan pension icke finge tillgodokomma kommissionslandtmätare, som
fortfore att tjenstgöra såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare, eller
i sådan egenskap redan uppbure pension å allmänna indragningsstaten, än
äfven att förste landtmätare, som vid afskedstagandet tjenat i minst 30
år och under sammanlagdt minst 25 år varit tjensteman vid Generallandtmäterikontoret,
eller storskiftes- eller afvittringslandtmätare, eller vice
kommissionslandtmätare, kommissionslandtmätare, andre eller förste landtmätare
måtte vid uppnådda 60 lefnadsår berättigas att på allmänna indragningsstaten
undfå pension till årligt belopp af 2,500 kronor.

Jemlikt 1856—1858 års Riksdags beslut och Kongl. brefvet den 16
Mars sistnämnda år bestämdes pensionerna för förste och andre landtmätarne
till enahanda belopp, som de vid omförmälda riksdag för dem uppförda
löner utgjorde, eller 1,800 kronor för förste och 900 kronor för
Bih. till Riksd. Prot. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 32 Raft. 1

2

Stats Utskottets Utlåtande N:o 56.

andre landtmätare. Äfven för kommissionslandtmätarne, hvilka ej af statsmedel
åtnjuta någon aflöning, faststäldes pensionerna då till 900 kronor.

Hvad nu först angår Kongl. Maj:ts förslag om höjande af förste landtmätarnes
pensioner till 2,500 kronor, har den i statsrådsprotokollet (Bil.
N:o 5 b pag. 4—9) lemnade utredning synts Utskottet ådagalägga, att
denna förhöjning är af billighet påkallad och under för handen varande
förhållanden väl behöflig; och Utskottet får derföre — med erinran, att,
enligt Riksdagens vid behandling af sjette hufvudtiteln fattade beslut, förste
landtmätarnes aflöning från nästa års början kommer att, ålderstillägg inberäknadt,
uppgå till 2,600 kronor — berörda nådiga förslag till bifall
förorda; hemställande alltså Utskottet,

a) att Riksdagen må medgifva, att förste landtmätare, som
vid afskedstagandet tjenat i minst 30 år och under
sammanlagdt minst 25 år varit tjensteman vid Generallandtmäterikontoret
eller storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
eller vice kommissionslandtmätare, kommissionslandtmätare,
andre eller förste landtmätare,
må vid uppnådda 60 lefnadsår berättigas att på allmänna
indragningsstaten undfå pension till årligt belopp
af 2,500 kronor.

Deremot har Utskottet funnit ett annat förhållande ega rum i afseende
å förslaget om förhöjning af kommissionslandtmätarnes pensioner.
Ä ena sidan synas nemligen kommissionslandtmätarne knappast kunna
anses i egentlig mening vara i statens tjenst, då de hvarken af staten åtnjuta
någon aflöning eller, när de ej efter enskildt aftal med jordegare
åtaga sig förrättningar, hafva i och för sin befattning några särskilda
åligganden. Ä andra sidan är bestämmandet af kommissionslandtmätarnes
antal öfverlemnadt åt länsstyrelsernas pröfning, enär, enligt gällande landtmäteriinstruktion,
kommissionslandtmätare, hvilka, efter anmälan af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, utaf landtmäteristyrelsen hos Kongl. Maj:t till
sina befattningar föreslås, skola anställas i länen till så stort antal, som
behofvet fordrar. Då inom flere provinser arbetena med laga skiften torde
vara i det närmaste afslutade, liar det förefallit anmärkningsvärdt, att
kommissionslandtmätarnes antal det oaktadt under de sista 25 åren ökats.
Enligt erhållen upplysning utgjorde nemligen år 1853 deras antal 190
men uppgår nu till 262. Vid sådant förhållande, och då det synts Utskottet
mindre lämpligt att höja pensionerna för tjensteman, hvilkas antal

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 56.

3

ej är begränsad t, så att all ledning saknas för bedömande af de kostnader,
som af förhöjningen skulle föranledas, har Utskottet ansett sig icke
kunna å Kongl. Maj:ts nådiga förslag om höjande af kommissionslandtmätarnes
pensioner tillstyrka Riksdagens bifall.

Vidkommande åter andre landtmätarne, hvilka nästan endast derutinnan
skilja sig från kommissionslandtmätarne, att de uppbära aflöning af
statsmedel, torde det så mycket mindre böra ifrågakomma att i afseende
å pension försätta dem i bättre ställning än kommissionslandtmätarne,
som Kongl. Maj:t redan, jemlikt nådigt bref den 3 Juni 1870, i
anledning af derom utaf Riksdagen gjord framställning, förordnat, att andre
landtmätaretjensterna skulle i mån af innehafvarens afgång indragas, i
följd af hvilket stadgande redan 18 dylika tjenster indragits, så att endast
6 sådana ännu äro med innehafvare försedda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

b) att Kongl. Maj:ts nådiga framställning om förbättrad
pensionering för kommissionslandtmätarne icke må
vinna Riksdagens bifall; och

c) att ej heller den för andre landtmätarne äskade pensionsförhöjning
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 Maj 1878.

På Stats-Utskottets vägnar.

O

CARL EKMAN.

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.

Reservationer:

af Herr L. Nordenfelt, hvilken dels, i afseende ä motiveringen, såsom
sin mening åberopade ett förslag till yttrande, så lydande:

»Med hänseende till den i statsrådsprotokollet (Bil. n:o 5 b pag. 4
—9) meddelade utredning af förevarande fråga, och då de föreslagna pensionsbeloppen
synts Utskottet, vid jemförelse med de på senare tiden faststälda
löne- och pensionsregleringar, icke vara högre än som af billighet
samt befattningarnes vigt och beskaffenhet betingas, har Utskottet icke
tvekat att Kongl. Maj:ts förevarande framställning understödja; men i afseende
å vilkoren har Utskottet dock ansett ett tillägg erforderligt. Den
särskilda beskaffenheten af landtmäteristatens tjenstgöring i orterna gör
det nemligen möjligt, att en landtmäteritjensteman kan, oaktadt han vid
landtmäteristaten qvarstår, helt och hållet undandraga sig landtmäterigöromål
och egna sin tid åt annan sysselsättning.^ Det är derföre, en lgt
Utskottets åsigt, af nöden, att pensionsvilkoren så bestämmas, att endast
verkli" tjenstgöring under den angifna tiden berättigar till pension. . Da
emellertid en vice kommissionslandtmätare, storskiftes-, eller afvittrmgslandtmätare,
hvilken icke såsom sådan ådagalägger nit och skicklighet,
icke blifver utnämnd till kommissionslandtmätare och ej heller utan fortfarande
visad flit och duglighet derifrån befordrad till förste landtmätare,
är det således blott för kommissionslandtmätare och först för tiden etter
utnämningen till denna befattning som särskildt vitsord om verksamhet
inom landtmäteriet kan vara behöfligt. Enligt 5 § i landtmäternnstruktionen
den 6 Augusti 1864 åligger det landtmätenfiskalen att öfver alla
landtmätare upprätta tjenstebok, utvisande hvad arbete hvarje landtmätare
under sin tjenstetid årligen förrättat. Det kan således för landtmätenstyrelsen
icke möta någon svårighet att i fråga om kommissionslandtmätare
meddela sådan upplysning, som uti förevarande hänseende ma finnas
vara af nöden. Härvid synes dock böra beaktas, att, om det än nia vara
både rättvist och lämpligt att en kommissionslandtmätare, som sjelfvilligt
öfver "ifver sysselsättningen med landtmäteriförrättningar och förskaffar sig
annan enskild anställning, som helt och hållet upptager hans tid, ic e
bör vid uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande af pension, det deremot
icke torde kunna anses med billighet öfverensstämmande, att han
skulle gå miste om pensionen derföre att han till följd af sjuklighet eller
brist på landtmäteriförrättningar inom hans tjenstgörmgsomrade icke stadse
varit med sådana förrättningar sysselsatt. Dessutom torde den verksam -

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 56.

het, ] andtmäteri tjensteman kan hafva utöfvat på grund af något särskildt
uppdrag eller under tjenstgöring i annan statens befattning, t. ex. såsom
justerare eller såsom kortograf vid ekonomiska karteverket, skäligen böra
uti i fråga varande hänseende eljest pensionsberättigad landtmäteritjensteman
tillgodoräknas. Ett stadgande i motsatt syfte skulle nemligen för
staten göra det ganska svårt att till dylika befattningar erhålla fullt lämpliga
personer, under det å andra sidan landtmäteritjenstemännen derigenom
skulle försättas i sämre ställning än andra tjensteman, i afseende a
b vilka jemväl tjenstgöring i annan statens tjenst än den, hvarå de innehaft
fullmakt, får vid tjensteårs beräkning dem till godo föras.»

dels ock, med instämmande i Utskottet under mom. a gjorda hemställan,
yrkade, att mom, b och c måtte utbytas mot ett tillstyrkande af följande
lydelse:

att kommissionslandtmätare eller andre landtmätare,
som vid afskedstagandet tjenat i minst 30 år och under
sammanräknade minst 25 år varit tjensteman vid
Generallandtmäterikontoret, eller storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
vice kommissionslandtmätare, kommissionslandtmätare
eller andre landtmätare, må, om
han tillika vid afskedstagandet uppnått minst 60 lefnadsår,
på allmänna indragningsstaten undfå pension
till årligt belopp af 1,600 kronor, dock att sådan
pension icke må tillgodokomma kommissionslandtmätare,
hvilken icke pröfva s hafva, så vidt på honom
berott, under nämnda 2 5 år varit verksam såsom landtmäteritj
ensteman eller i annan statens tjenst, eller som
fortfar att tjenstgöra såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare
eller i sådan egenskap redan uppbär pension
å allmänna indragningsstaten.

af Herrar Grefve 8. Lagerberg och Grefve L. af Ugglas, hvilka, med
instämmande i hvad Utskottet under mom. a och b hemstält, ville vid
mom. c tillstyrka bifall å Ivongl. Maj:ts proposition i afseende å andre
landtmätarnes pensionering.

Bil), till Riksä. Prof. 187S. 4 Sami. 1 Afd. 32 Haft.

2