Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

1

N:o 55

Ank. till Riksd. Kansli den 16 April 1878, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds förslag i fråga om lönereglering
för landsstaten m. m.

(2:dra U. A.)

Uti Kongl. Maj:ts till nu församlade Riksdag aflåtna nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof äro under Sjette hufvudtiteln
och anslagsrubriken »Landsstaterna, i länen» de framställningar
gjorda, livilka här nedan omförmälas.

l:o. Kongl. Maj:t har till en början föreslagit Riksdagen att, med
godkännande af föreslagna grunder och närmare bestämmelser för lönereglering
för vissa tjensteman och betjente vid landsstaten, besluta,

att alla till landssekreterare, landskamrerare och kronofogdar anslagna
boställen eller löningsjordar till statsverket indragas den 14 Mars
1881; dock med iakttagande, att sådan indelningshafvare eger att, om
han så önskar, under sin återstående tjenstetid och med rätt till fardagsår
för sig eller sterbhus, fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt boställe
mot det afdrag å den kontanta lönen, som efter uppskattning kan blifva
bestämdt; samt att staten, då den från vederbörande indelningshafvare
eller hans sterbhus öfvertager boställe, efter värdering vid syn jemväl
öfvertager sådana å bostället befintliga, indelningshafvaren tillhöriga åbyggnader,
som vid synen anses vara för bostället nyttiga;

Bih. till Riksd. Prot. 1878. å Sarnl. 1 Afd. 31 Iläft.

Angående
allmänna
grunder f ör
löneregleringen.

1

2

Stats-Vt skottets Utlåtande N:o 55.

att i afseende på de bostadslägenheter, hvilka, der lämpligen ske
kan, böra, mot afdrag å lönerna, åt länsmännen upplåtas, till Kongl.
Maj:ts pröfning i hvarje särskildt fall öfverlemna så väl huruvida de nu
varande boställena må bibehållas, som ock huruvida, i den mån gällande
arrendekontrakt eller andra i afseende på kronoegendoms användande
meddelade bestämmelser medgifva, sådan egendom må till nytt boställe
användas;

att med löneregleringens inträdande skall för deri inbegripne tjensteman
upphöra den nu varande rättigheten till expeditionslösen, uppbördsprocenter,
provisioner, arfvoden af allmänna bevillningen samt ersättning
å allmänna indragningsstaten och för mistade bötesandelar; dock med det
undantag, att följande sportler komma att till samma tjensteman fortfarande
utgå, nemligen:

a) lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen
begäran erhåller eller eljest icke författningsenligt är pligtig att lösa;

b) andel i böter för försummelse att i behörig tid erlägga påförda
utskylder;

c) åklagareandelar af sakören;

d) arfvode af försäljningsmedel för i beslag taget virke;

e) provisioner för uppbörd och redovisning af kommuners eller enskilda
inrättningars utgifter eller utaf medel af än mera enskild natur, och

f) den särskilda provision, som inom Vester- och Norrbottens län
tillkommer länsmännen för deras befattning med mantalsskrifningarne
inom Lappmarken, samt

tillsvidare och intilldess annorlunda kan varda förordnadt:

g) arfvode för försäljning af utmätt fast egendom.

Ofvan berörda nu föreslagna grunder och vilkor för löneregleringen
äro, på sätt ett vid den nådiga propositionen fogadt statsrådsprotokoll
öfver civilärenden för den 4 sistlidne Januari (sid. 17 och 18) gifver vid
handen, följande:

att aflöningsbeloppen bestämmas lika för hvarje tjenst af samma
grad, men, af anförda skäl, undantag härifrån göras för landssekreterare
och landskamrerare, äfvensom för länsnotarie!- och länsbokhållare;

att löneförmånerna fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka
sistnämnda, med undantag blott för det fall att semester åtnjutes, tillfalla
den, som tjensten förrättar;

att vid denna fördelning afseende fästes ej mindre derå, att tjenstgöringspenningarne,
så vidt sig göra låter, må blifva tillräckliga för bestridande
af vikariatsersättning under tjenstledighet, utan ock hufvud -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

3

sakligen derå, att lönen kommer att utgå med sådant belopp, som, efter
tjenstens beskaffenhet, skäligen må kunna, efter uppnående af den i
sådant hänseende stadgade lefnads- och tjensteålder, vid afskedstagandet
såsom pension å allmänna inclragningsstaten bestås;

att alderstillägg skall efter viss tids väl vitsordad tjenstgöring utgå
och tilläggas lönen för samtlige landsstatstjenstemännen, under vilkor
att löntagare under mera än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst; dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, samt
att i öfrigt iakttages, att löntagare tillgodoräknas den tid, som före den
nya statens utfärdande förflutit från det han till tjenstfri utnämndes eller
enligt Korigl. cirkuläret den 7 Mars 1873 förordnades att densamma förestå,
men att den högre aflöningen ej får tillträdas förr, än vid början af
kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd;

att, i följd af sportelinkomsternas indragning, de kostnader för
resor, arbetsbiträde, skrifmaterialier och andra expenser, som af tjensternas
skötande föranledas, enligt regeln böra af statsmedel bestridas;

att semester må åtnjutas af landssekreterare och landskamrerare
under högst en och en half månad och af öfrige tjensteman vid länsstyrelserna
under högst eu månad årligen ; men att deremot denna förmån
icke för fögderitjenstemärmen, hvilkas verksamhet genom resor och vistelse
i fria luften är mera helsobringande, eger rum; samt

att med tjenst vid landsstaten icke må förenas annan tjenst på
rikets eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning med mindre
den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen vid landsstaten;
men att dock tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande
redan innehar tjenst utom landsstaten, må densamma bibehålla,
så länge deri icke är för tjenstgöringen vid landsstaten hinderlig.

_ 1 fråga om sistnämnda vilkor är i statsrådsprotokollet erinradt, att
det icke vore lämpligt att, såsom rörande andre tjensteman egt rum,
lägga hinder i vägen för tjensteman vid landsstaten att emottaga befattning
på kommuns stat. Ett stadgande af detta innehåll skulle nemligen
sannolikt medföra olägenheter, i det mångenstädes i landsorten skulle,
utom landsstatstjenstemännen, saknas personer, som vore lämplige för
vissa kommuners tjenstebefattningar, hvilka dessutom i allmänhet icke
vore af deri omfattning, att de kunde anses för tjenstgöringen vid landsstaten
hinderliga. Giltigheten af de skäl, som anförts till stöd för den
i förevarande hänseende sålunda vidtagna afvikelsen, från hvad i afseende
å andre tjensteman stadgats, har synts Utskottet i allmänhet icke
kunna bestridas; men, hvad särskildt Landssekreterare och Landskarnre -

4

Stats-IJtskottets Utlåtande N:o 55.

rare beträffar, har Utskottet likväl, med hänseende till så väl beskaffenheten
af desse tjenstemäns göromål och embetsställning som ock de för
dem föreslagna aflöningsbeloppen, funnit förbudet att icke tillika emottaga
annan befattning böra utsträckas jemväl till dylik å kommuns stat.

Vid förestående grunder och vilkor i öfrigt har Utskottet endast i
följande hänseenden funnit anledning till erinran.

Vidkommande först rättigheten till semester för de tjensteman, som
äro vid länsstyrelserna anstälde, torde, med hänseende till innevarande
Riksdags beslut i fråga om dylik rättighet för andre tjensteman, äfven
här böra stadgas att semester endast får åtnjutas, när sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kan ske.

Hvad vidare angår skyldigheten att under tjenstledighet afstå viss
del af aflöningen, är endast föreslaget att tjenstgöringspenningarne alltid
skola, med undantag af det fåll att semester åtnjutes, tillfalla den, som
tjensten förrättar. Då emellertid i fråga om de under senare tiden reglerade
embetsverken föreskrii vits, att den som af sjukdom hindras att sin
tjenst förrätta, eger uppbära hela lönen, men att deri, som eljest undfår
ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt, synes samma stadgande lämpligen böra
jemväl i afseende på nu i fråga varande tjensteman tillämpas.

På sätt af ett jemväl den nådiga propositionen bilagdt statsrådsprotokoll
öfver civilärenden för den 24 Maj 1877 (sid. 23) inhemtas, har
Kongl. Maj:t nämnde dag ej mindre förklarat att hvad nådiga cirkulären
den 7 Mars 1873 och den 11 December 1874 i fråga om tillsättande af
landsstatstjenster innehölle icke vidare skulle ega tillämpning beträffande
landssekreterare-, landskamrerare-, länsnotarie-, länsbokhållare-, landskanslist-
och landskontorist-tjenster, men förständigat Sine Befallningshafvande
att, när någon af dessa befattningar kungjordes till ansökning
ledig, derjemte tillkännagifva, att innehafvare af befattningen skulle vara
underkastad så väl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning
i åligganden som ock den reglering af löneförmåner, som kunde varda
föreskrifven, äfvensom att vid tillsättandet af de utaf nämnda befattningar,
till hvilka utnämningsrätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkomme,
iakttaga nämnda förbehåll, än äfven anbefalt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att meddela uppgift å de landssekreterare, landskamrerare
eller kronofogdar inom hvarje län, som på grund af ofvan berörda cirkulär
erhållit förordnande att endast tills vidare bestrida innehafvande befattningar,
samt huruvida något hinder mötte att för sådan befattnings inne -

Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 55.

5

häfvare utfärda fullmakt eller konstitutorial, med intagande af omförmälda
förbehåll och för kronofogde jemväl, der så funnes nödigt, att han skulle
vara underkastad reglering af tjenstgöringsområde.

1 enlighet med de bestämmelser Kong]. Maj:t sålunda meddelat äro
sedermera fullmakter eller konstitutorial för samtlige förrbemälde löntagare
utfärdade.

Då emellertid genom nu föreliggande förslag till lönereglering för
landsstaten frågan om det slutliga ordnandet, af landträntmästare- och
häradsskrifvaretjensterna icke blifver afgjord, samt alltså framställning
derom lärer vara att till en kommande Riksdag förvänta och anledning
icke torde saknas för det antagande, att anordningen af ifrågavarande
tjenster må kunna komma att utöfva inflytande på åtskillige öfrige lands -statstjenstemäns t.jenstgöringsskyldighet, har det synts Utskottet som om
bland omförmälda allmänna vilkor för den nu föreslagna löneregleringen
lämpligen borde intagas ett stadgande i enahanda syfte, som nyss nämnda af
Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser, hvilket stadgande torde böra på
följande sätt affattas:

»att innehafvare af befattning vid landsstaten skall vara underkastad
så väl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i
åligganden som ock den reglering af tjenstgöringsområde, som kan varda
föreskrifven.»

Hvad derefter angår förslaget om indragning till statsverket af alla
till landssekreterare, landskamrerare och kronofogdar anslagna boställen
eller löningsjordar under iakttagande af ofvan omförmälda närmare bestämmelser,
får Utskottet, under åberopande af hvad i detta ämne blifvit
i statsrådsprotokollet för den 4 sistlidne Januari (sid. 3 — 5) anfördt,
samma förslag till bifall förorda.

Beträffande vidare förslaget att, der så lämpligen ske kunde, åt
länsmännen upplåta bostadslägenheter mot afdrag å lönen, inhemtas af
nyssnämnda statsrådsprotokoll (sid. 5 och ti) att departementschefen i
detta ämne anfört, bland annat, att, med afseende på den flerestädes
öfverklagade svårigheten för länsmannen att inom sitt tjenstgöringsdistrikt
förskaffa sig tjenlig bostad, äfvensom att, utan allt för betungande kostnader,
bereda sig tillgång till de för tjensteresor erforderliga hästar,
departementschefen ansett böra i sammanhang med löneregleringen komma
under öfvervägande, huruvida icke omförmälda svårigheter, der de förefunnes,
kunde och borde genom statens mellankomst afhjelpas på det
sätt, att åt länsmannen anvisades någon lämpligt belägen jordlägenhet,
försedd med nödiga åbyggnader och omfattande så stor jordrymd, att
derå kunde födas en eller två hästar. I anledning häraf och då antag -

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

ligen redan nu inom flere länsmansdistrikt funnes kronan tillhöriga fastigheter,
som kunde för nämnda ändamål användas, hade departementschefen
anmodat Kong]. Majrts samtlige Befallningshafvande att i frågan afgifva
yttrande; och sedan sådana yttranden från de flesta af rikets län inkommit,
hade Kong! Maj:t i ämnet infordrat jemväl Kammarkollegii och
Statskontorets underdåniga utlåtande.

Under vitsordande, att den anmärkta svårigheten för länsmännen,
att anskaffa passande bostad och de för tjensteresorna behöfliga hästar,
mångenstädes i hög grad förefunnes, hade de flesta af Kongl. Majrts
Befallningshafvande äfvensom kollegierna tillstyrkt den sålunda ifrågasatta
anordningen och såsom stöd härför vidare anfört hufvudsakligen,
att derigenom skulle beredas sä väl det allmänna gagn, att då bostället,
hvarest länsmannen borde hafva sin bostad, der ej, efter nådig pröfning
i hvarje särskildt fall, undantag derifrån ansåges kunna medgifvas, borde,
om möjligt vore, erhålla centralt läge inom distriktet, länsmannens polisuppsigt
skulle genom boställens anvisande betydligt underlättas på samma
gång, som befolkningens beqvämlighet, med hänsyn till nödiga resor till
länsmanskontoret, blefve i största möjliga måtto tillgodosedd, som ock
den fördel, hvilken innefattades deri, att länsmannen, som blefve, hvad
han borde vara, en bofast man, skulle härigenom lättare, än eljest, kunna
bevara den sjelfständighet, hvaraf han, i följd af sin nästan dagliga beröring
med befolkningen, icke mindre, utan snarare mera, än andra tjensteman,
vore i sin tjerrsteutofning beroende.

Hvad sålunda förekommit hade stadgat departementschefens öfvertygelse
om nyttan och behöfligheten deraf, att länsmännen, så vidt ske
kunde, blefve med bostadslägenheter försedde, dermed ock den fördel
vunnes, att länsmännen, hvilka vid husesyner och ekonomiska besigtningar
ofta skulle bevaka kronans rätt, egde tillfälle att sjelfve förvärfva någon
erfarenhet i afseende å åbyggnaders beskaffenhet och underhåll samt vid
beräknandet af kostnaderna för nybyggnader och reparationer.

I afseende å de åtgärder, som kunde anses lämpliga för detta ändamåls
vinnande, förekomme, att en del af de nuvarande länsmansboställena
dels vore olämpligt belägna, antingen utom indelningshafvare^ tjenstgöringsområde
eller vid yttersta gränsen deraf eller så aflägset från
allmän väg, att de icke lämpligen kunde af indelningshafvaren bebos,
dels saknade erforderliga åbyggnader och dels vore förenade med jordbruk
eller binäring af deri omfattning, att deras skötande vore för tjenstens
behöriga upprätthållande hinderligt, hvilka förhållanden, jemte andra af
vexlande beskaffenhet, kunde föranleda, att vissa af dessa boställen icke
borde vid tjensterna bibehållas. Det syntes derföre lämpligt, att, på sätt

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 55.

1

kollegierna förordat, frågan om de nuvarande boställenas bibehållande i
oförändradt skick, eller om deras indragning eller utbytande mot andra
mera passande lägenheter gjordes i hvarje särskildt fall beroende på
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

I fråga åter om beredande af bostadslägenhet åt sådana länsmän,
som saknade en dylik förmån, kunde staten icke, utan allt för dryga kostnader,
till boställe åt länsmännen inköpa enskilde tillhöriga lägenheter,
så att en dylik åtgärd syntes icke böra annat än i undantagsfall ifrågakomma.
Enligt regeln borde derföre endast sådana kronans jordegendomar,
som, efter Kongl. Majrts nådiga bepröfvande i hvarje särskildt fall,
befunnos vara till bostadslägenheter åt länsmän tjenliga, dertill upplåtas;
dock endast i den mån, gällande arrendekontrakt eller andra i afseende
på dylika egendomars användande meddelade bestämmelser det. medgåfve.

Nu ifrågavarande förslag afser uppenbarligen, att länsmännen enligt
regel skulle blifva på statens bekostnad försedda med bostadslägenhet,
och skulle, enär desse tjensteman» antal uppgår till 520, af hvilka för
närvarande endast 201 äro försedda med dylik förmån, alltså erfordras
.319 nya boställen. Visserligen vore afsigten, att dessa skulle anskaffas
genom upplåtande af lämpliga staten tillhöriga jordlägenheter, och att
alltså statsverket i allmänhet icke skulle komma att betungas genom inköp
af bostadslägenheter, men otvifvelaktigt skulle likväl den ifrågasatta åtgärden
komma att för statsverket medföra ganska väsentliga kostnader
i och för uppförande af erforderliga byggnader, hvartill ytterligare kommer
att, derest det föreliggande förslaget vunne Riksdagens godkännande,
sannolikt i flera fall framställningar komme att göras om inköp af passande
bostadslägenheter i sådana orter, der för ändamålet lämpliga, staten
tillhöriga egendomar icke funnes tillgängliga.

För Utskottet vill det dessutom synas, som om den ifrågasatta åtgärden
hvarken skulle vara af särdeles trängande behof påkallad eller
fullt ändamålsenlig. I förra hänseendet förekommer nemligen, att i de
flesta orter det numera icke torde vara förenadt med synnerlig svårighet
för länsmannen att sjelf åt sig anskaffa lämplig bostad; att vidare den
afsedda fördelen deraf, att länsmännen skulle blifva satta i tillfälle att
sjelfve förvärfva någon erfarenhet i afseende å åbyggnaders beskaffenhet
och underhåll samt i fråga om beräknandet af kostnaderna för nybyggnader
och reparationer icke synes böra tillmätas någon mera väsentlig
betydelse, då länsmännen otvifvelaktigt, derest de äro för sin uppgift
lämplige, äfven utan att sjelfve vara försedde med boställen, ega rikligt
tillfälle att förskaffa sig nödig erfarenhet i omförmälda hänseenden, hvartill
kommer att en länsman, som eger den duglighet och drift, som bör

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

8

kunna påräknas, i de flesta fall sjelf förvärfvar sig jordlägenhet fullt motsvarande
den, som nu vore afsedd att af staten bestås: att slutligen länsmannens
sjelfständighet icke synes vara betingad deraf att han är med
boställe försedd, utan i främsta rummet bero af hans personliga egenskaper
och ställning i öfrigt.

Vidkommande åter de olägenheter, hvilka förslaget, enligt Utskottets
förmenande, skulle komma att medföra, torde få anföras, att det
sannolikt i de flesta fall skulle vara ganska betungande för länsmännen,
hvilka vid tillträdet af befattningen oftast äro unge obemedlade män, att
anskaffa de för skötandet af ett boställe, huru litet detta än må vara,
alltid erforderliga inventarier, samt att de ofta för sådant ändamål skulle
blifva nödsakade att skuldsätta sig, hvilket torde kunna komma att ganska
betänkligt inverka på den sjelfständighet, som äfven enligt Utskottets
åsigt är för en dylik tjensteman så nödvändig.

Då vidare ett bifall till nu föreliggande förslag skulle komma i
strid mot den grundsats, som under senare tiden gjort sig gällande, eller
att tjensteman icke böra vara med boställen försedde, har Utskottet, på
grund af hvad nu blifvit anfördt, funnit sig icke böra Kongl. Maj:ts framställning
i förevarande hänseende till bifall förorda; men, enär det till
äfventyrs i vissa undantagsfall och på grund af särskilda förhållanden
torde kunna vara för länsman med verklig svårighet förenadt att erhålla
lämpligt belägen bostad, liar Utskottet funnit sig böra föreslå Riksdagen
att i underdånighet anhålla, det Kongl. Muj:t täcktes, efter behörig utredning
rörande de särskilda fall, der det må finnas oundgängligen nödigt
att länsmännen blifva med bostadslägenhet försedde, till Riksdagens pröfning
framlägga förslag i ämnet.

Vidkommande slutligen förslaget om afskaffande, med ofvan omförmälda
undantag, af aflönirigssättet genom sportler har Utskottet härvid
ej funnit anledning till någon erinran, utan får, med hänvisande till den
i statsrådsprotokollet för den 4 sistlidne Januari (sid. 12—16) meddelade
utredning i ämnet, samma förslag till bifall förorda.

På grund af hvad sålunda förekommit och anförts hemställer Utskottet,

a) att nu föreslagna grunder och närmare bestämmelser
för lönereglering för visse tjensteman och betjente vid
landsstaten må vinna Riksdagens godkännande; dock
med tillägg dels att den tjensteman vid länsstyrelserna
rnedgifna semester endast får åtnjutas när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, dels att

den,

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

9

den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta,
eger uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår
ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att
under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt; dels att innehafvare
af befattning vid landsstaten skall vara underkastad
såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning
i åligganden som ock den reglering af tjenstgöringsområde,
som kan varda föreskrifven; och dels att
landssekreterare och landskamrerare icke må tillika
emottaga befattning å kommuns stat;

b) att Riksdagen må besluta att alla till landssekreterare,
landskamererare och kronofogdar anslagna boställen
eller löningsjordar skola till statsverket indragas den
14 Mars 1881; dock med iakttagande,

att sådan indelningshafvare eger att, om han så önskar,
under sin återstående tjenstetid och med rätt till
fardagsår för sig eller sterbhus, fortfarande såsom löneförmån
åtnjuta sitt boställe mot det afdrag å den kontanta
lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt;
samt

att staten, då den från vederbörande indelningshafvare
eller hans sterbhus öfvertager boställe, efter värdering
vid syn jemväl öfvertager sådana å bostället befintliga,
indelningshafvaren tillhöriga åbyggnader, som
vid synen anses vara för bostället nyttiga;

c) att Riksdagen, jemte förklarande att Kongl. Maj:ts nu
gjorda, ofvan omförmälda framställning om beredande
af bostadslägenheter åt länsmännen icke vunnit Riksdagens
bifall, må i underdånig skrifvelse anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t, derest efter behörig utredning
det skulle i vissa undantagsfall och på grund af särskilda
förhållanden finnas oundgängligen nödigt, att en
del länsmän blefve bibehållne vid sina nuvarande boställen
eller genom statens försorg med andra bostadslägenheter
försedde, till Riksdagens pröfning framlägga
förslag i ämnet; och

Bih. till liiksä. Prot. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 31 Haft.

2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Angående

aflönings stater.

d) att Riksdagen må besluta,

att med löneregleringens inträdande skall för deri inbegripne
tjensteman upphöra den nuvarande rättigheten
till expeditionslösen, uppbördsprocenter, provisioner,
arfvoden af allmänna beviliningen samt ersättning å
allmänna indragningsstaten och för mistade bötesandelar;
dock med det undantag, att följande sportler komma
att till samme tjensteman fortfarande utgå, nemligen:

a) lösen för sådana expeditioner, som part eller annan
på egen begäran erhåller eller eljest icke författningsenligt
är pligtig att lösa,

b) andel i böter för försummelse att i behörig tid
erlägga påförda utskylder,

c) åklagareandelar af sakören,

d) arfvode af försäljningsmedel för i beslag taget
virke,

e) provisioner för uppbörd och redovisning af kommuners
eller enskilda inrättningars afgifter eller utaf
medel af än mera enskild natur, och

f) den särskilda provision, som inom Wester- och
Norrbottens län tillkommer länsmännen för deras befattning
med mantalsskrifningarne inom lappmarken, samt

tillsvidare och intilldess annorlunda kan varda förordnadt: g)

arfvode för försäljning af utmätt fast egendom.

2:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, med ofvan
ornförmälda förbehåll och föreslagna vilkor i öfrigt, godkänna följande
aflöningsstater:

för landssekreterare och landskamrerare:

i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus,
Kalmar, Kristianstads och Wermlands län:

vid tillträdet.................................

med ålderstillägg efter fem år

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

4,400. 3,000. 7,400.

5,000. 3,000. 8,000.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

11

i Jönköpings, Kronobergs, Stockholms, Kopparbergs, Örebro, Gefleborgs,
Wester-Norrlands och Södermanlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet.................................................................. 4,400. 2,500. 6,900.

med ålderstillägg efter fem år ........................... 5,000. 2,500. 7,500.

i Blekinge, Hallands, Westmanlands, Upsala, Westerbottens, Norrbottens,

Jemt lands och Gotlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet.................................................................. 4,400. 2,000. 6,400.

med ålderstillägg efter fem år ................................ 5,000. 2,000. 7,000.

för länsnotarie och länsbokhållare:

i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus,
Kalmar, Kristianstads, Wermlands, Jönköpings, Kronobergs, Stockholms,
Kopparbergs, Örebro, Gefleborgs, W ester-Norrlands och Södermanlands
län:

vid tillträdet..........

Lön.

.... 1,500.

Tjenstgörings-

penningar.

''1,000.

Summa.

2,500.

med ålderstillägg

efter tio år...............

... 2,000.

1,000.

3,000.

i Blekinqe, Hallands, Westmanlands,

Upsala,

Westerbottens, Norrbottens,

vid tillträdet.........

Jemtlands och

Gotlands

län:

Lön.

.. 1,200.

Tjenstgörings-

penningar.

800.

Summa.

2,000.

med ålderstillägg

efter tio år...............

.. 1,700.

800.

2,500.

vid tillträdet ........

för landskanslist och landskontorist:

Lön.

................................................... 700.

Tjenstgörings-

penningar.

500.

Summa.

1,200.

med ålderstillägg

efter tio år...............

.... 1,000.

500.

1,500.

för kronofogde:

Lön.

Tjenstgörings- Expcns-penningar. medel.

Summa.

vid tillträdet..........

.. 3,000.

1,000.

300.

4,300.

med ålderstillägg

efter tio år...............

... 3,500.

1,000.

300.

4,800.

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

för länsman:

vid tillträdet..

Lön.

900.

med ålderstillägg efter tio år................ 1,200.

för vaktmästare:

vid tillträdet................................

med ålderstillägg efter tio år

Tjenstgörings-

penningar.

Expens-

medel.

Summa.

600.

100.

1,600.

600.

100.

1,900.

Tjenstgörings-Lön. penningar.

Summa.

.. 500.

300.

800.

600.

300.

900.

har Utskottet icke kunnat undgå att finna det mindre lämpligt att
stämma dessa till så högt belopp,

Hvad först angår aflöningen för landssekreterare och landskamrerare
har förslaget, i hvad detsamma afser länens indelning i tre klasser
med tjenstgöringspenningar, lämpade efter tjensternas besvärlighet i de
olika länen, synts Utskottet vara välbetänkt och af beskaffenhet att böra
vinna Riksdagens godkännande. Likaledes hafva beloppen af den
fasta lönen och ålderstillägget, hvilka för alla tre klasserna föreslagits
lika med hvad i sådant hänseende blifvit för byråcheferne i kansliexpeditionerna
och de förvaltande verken bestämdt, icke gifvit anledning till
någon Utskottets erinran. Hvad deremot tjenstgöringspenningarne angår,

det mindre lämpligt att beu
L L, att derigenom aflöningsförmånerna för
landssekreterare och landskainrerare i första klassens län skulle komma
att uppgå till 8,000 kronor, eller 500 kronor mer än som bestämts för
expeditionscheferne och riksarkivarien samt 1,000 kronor mer än för
Kongl. bibliotekarien och chefen för landtmäteriet, för hvilka sistnämnde
aflöningen är bestämd till 7,000 kronor för hvardera. Med fog torde
nemligen icke kunna bestridas, att det skulle vara oegentligt om landssekreterare
eller landskainrerare försattes i så väsentligt fördelaktigare
ställning än vissa chefer, på hvilka likväl alltid åtskilliga särskilda anspråk
ställas. För att undvika denna olägenhet och dock bibehålla den af Kongl.
Maj:t föreslagna klassindelningen har det synts Utskottet mest ändamålsenligt
att föreslå Riksdagen att bestämma tjenstgöringspenningarne för
hvarje klass till 500 kronor lägre belopp än det af Kongl. Maj:t ifrågasatta;
till stöd hvarför dessutom kan åberopas, att desamma derigenom
komma att närmare öfverensstämma med Kammarkollegii och Statskontorets
i detta hänseende afgifna förslag, enligt hvilket länen skulle indelas
i fyra klasser och tjenstgöringspenningarne bestämmas till respektive
2,500, 2,000, 1,500 och 1,000 kronor. Enligt Utskottets förslag skulle

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 55.

13

denna aflöningsförmån komma att utgöra 2,500 kronor för första, 2,000
kronor för andra och 1,500 kronor för tredje klassens län. Härigenom
kommer aflöningen för landssekreterare och landskamrerare i tredje klassens
län att genast vid tillträdet uppgå till 5,900 kronor eller i det närmaste
det belopp 6,000 kronor, som Kongl. Maj:t vid afgifvandet till 1874
års Riksdag af nådig proposition (N:o 15) angående förbättring aflandsstatstjenstemännens
lönevilkor ansåg böra under öfvergångstiden tillförsäkras
nu ifrågavarande tjensteman såsom årlig behållen medelinkomst;
hvartill kommer, att aflöningen för bemälde landssekreterare och landskamrerare
efter fem års tjenstgöring skulle uppgå till 6,500 kronor, eller
ej obetydligt mer än nyssberörda beräknade medelinkomst.

Beträffande förslaget om bestämmande af aflöningen för länsnotarier,
länsbokhållare, landskanslister och landskontorister, har Utskottet
icke funnit anledning till någon erinran, utan får, under åberopande af
hvad i ofvanberörda statsrådsprotokoll för den 4 sistlidne Januari (sid.
23—27) i ämnet blifvit anfördt, samma förslag med sitt förord understödja.

Hvad vidare angår den föreslagna aflöningen för kronofogdarne är
i meranämnda statsrådsprotokoll (sid. 29 och 30) redogörelse lemnad för
såväl de särskilde komiterades som kollegiernas i sådant hänseende gjorda
framställningar. Enligt dessa borde den fasta lönen och tjenstgöringspenningarne
bestämmas till 3,000 och 1,000 kronor, eller lika med hvad
Kongl. Maj:t nu föreslagit, men deremot icke något ålderstillägg för desse
tjensteman bestås. Vidare hade komiterade hemstält att till hvarje kronofogdetjenst
måtte under namn af kontorshåll, anslås särskilda medel, vexlande
emellan 400 och 900 kronor, och afsedda till bestridande af kostnaderna
för kontorshyra, skrifmaterialier och resor i allmänna ärenden
inom fögderiet m. m.; hvaremot kollegierna, med hvilka Kongl. Maj:t i
denna del instämt, ansett, att ett kontorshåll, innefattande jemväl ersättning
för resor i tjensten, icke borde för kronofogdarne anvisas, utan att
för dem skulle anslås endast så kallade expensmedel till belopp af 300
kronor för godtgörande af kostnaderna för skrifbiträde och skrifmaterialier.

De skäl, som i statsrådsprotokollet (sid. 30) finnas anförda till stöd
för förslaget om anvisande åt nu ifrågavarande tjensteman af ett ålderstillägg
å 500 kronor efter tio år, hafva visserligen synts Utskottet giltiga,
men deremot har Utskottet icke kunnat undgå att finna det, under förutsättning
att ålderstillägg anvisas, den fasta lönen blifvit beräknad till
väl högt belopp. Till stöd för denna åsigt torde få åberopas, att för
närvarande aflöningen för de kronofogdar, hvilka sakna boställen, i all -

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

mänhet är beräknad till 2,800 kronor, hvarjemte de under de senaste
åren åtnjutit ett mot 20 procent af den kontanta lönen svarande dyrtidstillägg,
så att alltså afiöningen i dess helhet uppgått till 3,360 kronor.
I betraktande särskildt deraf, att dyrtidstillägget ingalunda är att anse
såsom någon löntagaren tillförsäkrad stadigvarande förmån, synes det
Utskottet, att kronofogdarnes vilkor blefve på ett fullt tillfredsställande
och efter beskaffenheten och mängden af deras göromål lämpadt sätt
förbättrade, om deras aflöningsförmåner bestämdes till lön 2,500 kronor,
tjenstgöringspenningar 1,000 kronor och expensmedel 300 kronor, jemte
ett ålderstillägg af 500 kronor, att efter tio år lönen tilläggas; och far
Utskottet alltså föreslå Riksdagen att i enlighet härmed bestämma afiöningen
för ifrågavarande tjensteman.

I sammanhang med frågan om afiöningen för kronofogdarne har
Utskottet icke kunnat underlåta att framhålla det den nuvarande fögderiindelningen
icke synes vara fullt tillfredsställande. Till stöd för denna
åsigt torde få anföras att, under det att Vermlands län, med dess stora
utsträckning och en folkmängd af 267.238 personer, har allenast 6 fögderier,
hvartdera af de till omfånget vida mindre Upsala och Vestmanlands
län, med en befolkning af respektive 106,104 och 125,256 personer,
är indelad t i 5 fögderier eller i det närmaste lika många som Vermlands
län omfattar. En förändrad reglering i förevarande hänseende, åsyftande
en minskning af antalet fögderier och att dessa mer än för närvarande
är fallet, måtte komma att lämpas efter länens storlek och folkmängd,
synes derföre vara af behofvet påkallad; men, då, enligt hvad ofvan berörda
statsrådsprotokoll för den 24 Maj 1877 (sid. 22) gifver vid handen,
Kongl. Maj:t redan anbefalt sine Befallningshafvande att inkomma med
underdåniga yttranden i detta hänseende, och frågan alltså torde vara
beroende på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, lärer icke någon särskild
åtgärd härvid från Riksdagens sida för närvarande böra ifrågasättas.

Hvad slutligen angår de för länsmännen och vaktmästarne föreslagna
aflöningsbeloppen, får Utskottet, med hänvisande till den i statsrådsprotokollet
för den 4 sistlidne Januari (sid. 31 och 32) meddelade
utredning, samma aflöningsbelopp hos Riksdagen till bifall förorda.

På grund af hvad sålunda förekommit och anförts hemställer Utskottet,

att Riksdagen må under de i föregående punkt omförmälda
förbehåll och med föreslagna vilkor i öfrigt
godkänna följande aflöriingsstater, nemligen:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

15

a) för landsekreterare och landskamrerare:

i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs, Göteborgs
och Bohus, Kalmar, Kristianstads och Vermlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 4,400:—2,500:— 6,900:—-

med ålderstillägg efter fem år 5,000:— 2,500:— 7,500:—-

i Jönköpings, Kronobergs, Stockholms, Kopparbergs, Örebro,
Gefleborgs, Vester-Norrlands och Södermanlands lön:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 4,400:— 2,000:—- 6,400:

med ålderstillägg efter fem år 5,000:— 2,000:— 7,000: —

i Blekinge, Fl allands, Vestrnanlands, Upsala, Vesterbottens,
Norrbottens, Jemtlands och Gotlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 4,400:— 1,500: — 5,900:—

med ålderstillägg efter fem år5,000: — 1,500: — 6,500: —

b) för länsnotarie och länsbokhållare:

i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs, Göteborgs
och Bohus, Kalmar, Kristianstads, Vermlands, Jönköpings,
Kronobergs, Stockholms, Kopparbergs, Örebro,
Gefleborgs, Ve ster-Norrlands och Södermanlands län :

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 1,500:— 1,000:— 2,500:

med ålderstillägg efter tio år 2,000: — 1,000: — 3,000: —

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Angående er■
forderliga
anslagsbelopp.

i Blekinge, Hallands, Vestmanlands, Upsala, Vesterbottens,
Norrbottens, Jemtlands och Gotlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 1,200:— 800:— 2,000: —

med ålderstillägg efter tio år 1,700:— 800:— 2,500: —

c) för landskanslist och landskontorist:

Tjenstgörings-

Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet .......

.................... 700: -

- 500:— 1,200: —

med ålderstillägg

efter tio år 1,000:-

- 500:— 1,500: —

d)

för kronofogde:

Tjenstgörings-

Lön. penningar,

, Expensmedel. Summa.

vid tillträdet.........

. 2,500: — 1,000: -

- 300: — 3,800: —

med ålderstillägg

efter tio år..........

3,000: — 1,000: -

- 300: — 4,300: —

e)

för länsman:

tjenstgörings Lön.

penningar. Expensmedel. Summa.

vid tillträdet............ 900:— 600:— 100:— 1,600: —

med ålderstillägg

efter tio år ............ 1,200:— 600: — 100:— 1,900: —

och f) för vaktmästare:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ............................. 500: — 300: — 800: —

med ålderstillägg efter tio år 600:— 300:— 900: —

3:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen
att för bestridande af omförmälda aflöningar öka det ordinarie anslaget
till »landsstaterna i länen» med 986,268 kronor;

att,

Stats-Utskotfets Utlåtande N:o 55.

17

att, för beredande af tillgångar till arfvode åt extra länsnotarier
och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna, samt till vikariatsersättning
under semester för dertill berättigade tjensteman, på ordinarie stat anvisa
ett reservationsanslag till belopp af 95,000 kronor; samt

att, för beredande af tillgångar såväl till den ersättning, hvilken
efter stadgade grunder med 489 kronor tillkomme en häradsskrifvare
för boställe, hvars indragning i nåder beslutits, som ock till de ersättningar,
livilka bl if vi t med tillhopa 193 kronor tillerkända åtskillige länsmän
för afkomst af exproprierad jord, höja sagda ordinarie anslag med
dessa ersättningars sammanräknade belopp, 682 kronor;

kommande, i händelse af bifall till dessa framställningar, ordinarie
anslaget i penningar till landsstaterna i länen, hvilket för innevarande år
utgör 1,122,436 kronor 15 öre, att för år 1879 höjas till 2,204,386 kronor
15 öre —• deraf 95,000 kronor reservationsanslag — eller med 1.081,950
kronor.

Den i merberörda statsrådsprotokoll för den 4 sistlidne Januari
(sid. 32—40) till stöd för nu ifrågavarande nådiga framställningar förebragta
utredning har synts Utskottet fullt tillfredsställande, och har
Utskottet förty dervid ej funnit anledning till annan erinran än att, i
händelse Utskottets i näst föregående punkt gjorda förslag om minskning
med 500 kronor såväl i tjenstgöringspenningarne för en hvar af de 24
landssekreterarne och 24 landskamrerarne, som i den fasta lönen för
hvar och en af de 117 kronofogdarne, vinna Riksdagens godkännande,
det för löneregleringens genomförande äskade anslaget 986,268 kronor
bör nedsättas med ett belopp, motsvarande summan af omförmälda afdrag
eller 82,500 kronor, och alltså utgöra 903,768 kronor; kommande i så fall
anslaget i penningar till landsstaterna i länen att för år 1879 höjas till
2,121,886 kronor 15 öre.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Riksdagen, för bestridande af de i nästförestående
punkt föreslagna aflöningar, må öka det ordinarie anslaget
till »landsstaterna i länen» med 903,768 kronor;

b) att Riksdagen, för beredande af tillgångar till arfvoden
åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden vid
länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester
för dertill berättigade tjensteman må på ordinarie
stat anvisa ett reservationsanslag till belopp af
95,000 kronor; samt

?) att, för beredande af tillgångar såväl till den ersättning,
hvilken efter stadgade grunder med 489 kronor
Bih. till lliksd. Prot. 1878. d Sami. 1 Afd. 31 Höft. 3

18

Stats-Utslcottefs Utlåtande N:o 55.

Angående
tillfällig löneförbättring

för landträntmästare
och
häradsskrifvare.

tillkommer en häradsskrifvare för boställe, hvars indragning
i nåder beslutits, som ock till de ersättningar,
hvilka blifvit med tillhopa 193 kronor tillerkände åtskillige
länsmän för afkomst af exproprierad jord, Riksdagen
må höja sagda ordinarie anslag med dessa ersättningars
sammanräknade belopp 682 kronor;

kommande, i händelse af bifall till dessa framställningar, det ordinarie
anslaget i penningar till landsstaterna i länen, hvilket för närvarande
utgör 1,122,436 kronor 15 öre, att för år 1879 höjas till 2,121,886
kronor 15 öre — deraf 95,000 kronor reservationsanslag — eller med
999,450 kronor.

4:o. Rörande löneförmånerna för de tjensteman inom landsstaten
— landträntmästarne och häradsskrifvarne — för hvilka i anseende till
det ännu icke pröfvade förslaget om organisativ förändring af deras tjenstebefattningar,
någon definitiv lönereglering icke kunnat för närvarande
föreslås, har, enligt hvad af statsrådsprotokollet för den 4 sistlidne
Januari (sid. 40 och 41) inhemta», departementschefen anfört, att, då
en tillfällig löneförhöjning, i enlighet med de vid sistlidna års riksdag
tillämpade grunder, syntes äfven för nästkommande år böra desse tjensteman
beredas, erfordrades för detta ändamål, hvad först anginge landträntmästarne,
för samma år ett extra anslag af 10,200 kronor.

Beträffande derefter häradsskrifvarne, så beviljade nästlidna års
Riksdag för tillfällig löneförbättring åt desse, till ett antal af 117 uppgående
tjensteman ett belopp af 34,329 kronor, motsvarande 20 procent
å de till dem utgående löner och forsellönsersättningar, tillsammans
171,648 kronor; men i följd deraf, att häradsskrifvarebostället Ökne N:o
1 i Vermlands län blifvit under år 1877 till statsverket indraget samt
dess ränta och afkastning godtgjorts med 189 kronor, så att summan
af kontanta löner och forsellönsersättningar ökats till 171,837 kronor,
erfordrades under nästkommande år för enahanda ändamål ett förhöjdt
extra anslag af 34,367 kronor 40 öre.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,

a) att, på det Kongl. Maj:t må kunna lämpligen förhöja
lönerna för de svagast aflönade lanträntmästarne, Riksdagen
må till Kongl. Maj:ts förfogande på extra stat
för år 1879 anvisa 10,200 kronor; och

b) att, för beredande af tillfällig löneförhöjning åt 117
häradsskrifvare under år 1879, må anvisas ett extra
anslag för samma år af 34,367 kronor 40 öre.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 55.

19

5:o. Med bifall till Kongl. Maj:ts förslag i ämnet, beviljade nästlidna
års Riksdag ett extra anslag för innevarande år till belopp af
40,000 kronor, att af Kongl. Maj:t användas dels till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka å landet i de orter, der sådan kunde af
förhållandena påkallas, och dels till belöningar för gröfre brotts upptäckande
samt förbrytares efterspanande eller gripande. Enär någon
förändring i de förhållanden, på grund af hvilka berörda anslag ansetts
erforderligt, icke inträffat och då anslagets behöflighet ej heller vore af
löneregleringen beroende, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att
för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1879 anvisa enahanda
belopp, 40,000 kronor.

På sätt af statsrådsprotokollet för den 4 sistlidne Januari (sid. 41)
inhemtas, hade det för nästlidet år för nu ifrågavarande ändamål till
enahanda belopp beviljade anslag till fullo tagits i anspråk och vore
utaf anslaget för innevarande år intill nyssuämnda dag redan anvisade
12,175 kronor. Då alltså ifrågavarande anslagsbelopp synbarligen icke
torde vara större än som af omständigheterna verkligen påkallas, lärer
nu förevarande nådiga framställning böra vinna Riksdagens bifall; hemställande
alltså Utskottet,

att Riksdagen må till Kongl. Maj:ts förfogande för
år 1879 ställa ett extra anslag af 40,000 kronor, att
under samma år användas dels till aflöning och underhåll
åt särskild polisstyrka på landet, der sådan kan
af förhållandena påkallas, och dels till belöningar för
gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
eller gripande.

Stockholm den 12 April 1878.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

Vid l:sta punkten (angående allmänna grunder för löneregleringen):
af Herrar Liss Olof Larsson och Sven Nilsson;
af Herr Grefve Axel Mörner, hvilken icke ville biträda Utskottets
förslag derom, att landssekreterare och landskamrerare ej skulle få innehafva
kommunal tjenst;

Angående
anslag till
lan dt polis.

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

af Herrar L. Nordenfelt, Grefve A. Mörner, Grefve S. Lagerherq
och Grefve L. af Ugglas, hvilka ville tillstyrka bifall till Kongl. Maj:t.s
nådiga framställning angående beredande af bostadslägenheter åt länsmän;

af Herr Carl Ifvarsson, hvilken yrkade, atl uti momentet e) orden
»eller genom statens försorg med andra bostadslägenheter försedde»
måtte utgå.

Vid 2:dra punkten (angående landsstatens aflöningsförmåner):

af Herrar Liss Olof Larsson och Sven Nilsson;

af Herrar C. Ekman, Grefve C. Beck-Friis, L. Nordenfelt, J. Widén,
Grefve S. Lagerberg och F. von Strokirch, hvilka ville tillstyrka bifall till
Kongl. Majrts förslag om krön ofogd arnes aflöning.

Vid 3:dje punkten (angående erforderliga anslagsbelopp):

af Herrar C. Ekman, Grefve C. Beck-Friis, L. Nordenfelt, J. Widén,
Grefve S. Lagerberg och F. von Strokirch, hvilka, i öfverensstämmelse
med sitt vid 2:dra punkten gjorda yrkande, ville, att momentet a) under
förevarande punkt skulle lyda sålunda:

»att Riksdagen för bestridande af landsstatens aflöning
må öka det ordinarie anslaget till »landsstaterna i länen»
med 962,268 kronor»;

samt att anteckningen, efter momentet c) skulle erhålla följande
lydelse: »kommande det ordinarie anslaget i penningar till landsstaterna
i länen, hvilket för närvarande utgör 1,122,436 kronor 15 öre, att för
år 1879 höjas till 2,180,386 kronor 15 öre >»—■ deraf 95,000 kronor reservationsanslag
— eller med 1,057,950 kronor;»

af Herrar Liss Olof Larsson och Sven Nilsson, hvilka hemstälde,
att de ändringar, som kunde komma att ega rum i afseende å 2:dra
punkten af förevarande utlåtande, måtte vid tredje punkten varda iakttagna.

Herr J. E. Johansson har begärt få antecknadt, att han hos Utskottet
icke deltagit i behandlingen af förevarande utlåtande; hvarjemte Herr
R. Montgomery Cederhielm gjort enahanda anmälan i afseende å 2:dra—
5:te punkterna af samma utlåtande.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1878.