Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37,
1
N:o 37.
Ank. till Kiksd. Kansli den 21 Mars 1878, kl. 5 e. ro.
Utlåtande, med, anledning af väckta motioner angående dels Iiongl.
hofstallets förflyttning från Helgeandsholmen samt anslag
för utredning af frågan derom, dels beviljande af
anslag för uppbyggande af Helgeandsholmens södra kajmur
och dels uppförande af en tillbyggnad till Riksdagens
hus för inrymmande deri af nya samlingssalar för
Kamrarne m. m.
(R. A.)
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o
101) har Herr Liss Olof Larsson föreslagit, att Riksdagen måtte hos Kougl. Maj:t.
anhålla om proposition rörande hofstallets förflyttning från Helgeandsholmen till
annan plats, samt om meddelande huruvida och på hvilka vilkor de Hans Maj:t
Konungen tillhöriga egendomar å samma holme skulle kunna af staten förvärfvas,
för att, sedan nytt hofstall hunnit anskaffas, nedrifva alla å holmen nu befintliga
byggnader och dymedelst göra den till en fri plats, öfver hvilken Kongl. Maj:t och
Riksdagen sedermera för sina behof kunde fritt förfoga, samt till bestridande af
kostnader, som kunde föranledas af de för sådan propositions afgifvande erforderliga
utredningar, ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af fem tusen kronor.
Såsom motiv för detta förslag har motionären åberopat de skäl, han anfört
för en vid 1877 års riksdag af honom väckt enahanda motion och hvilka hufvudsakligen
innefatta, att Riksbanken hade behof af en tidsenligare och för dess behof
lämpligare byggnad, likasom ock den tidpunkt närmade sig, då Riksdagens hus icke
längre kunde under stigande folkmängd i landet och i följd deraf ökadt antal repreBih.
till Riksd. Prot. 1878. 4 Sand. 1 Afd. 22 Raft. 1
Angående underdånig
skrifvelse om
hofstallets
förflyttning
från Helgeandsholmen
m. m,
Angående
uppbygg an d. e
af den å Helgeandsholmens
hägra
sida befintliga
kajmur.
2 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
sentanter lemna erforderligt utrymme, samt att Helgeandsholmen syntes motionären
vara den lämpligaste platsen för dessa byggnader.
Sedan emellertid nämnda års Riksdags Stats-Utskott i utlåtande N:o 66 uppå
anförda orsaker hemstält, att Herr Liss Olof Larssons berörda motion ej måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda, samt denna hemställan blifvit af Första Kammaren
bifallen, men Andra Kammaren deremot, med afslag å Utskottets hemställan,
bifallit Herr Liss Olof Larssons förslag, väcktes af Stats-Utskottet fråga om detta
ärendes afgörande genom gemensam omröstning, hvilken hemställan åter af Första
Kammaren bifölls, men af Andra Kammaren afslogs, hvadan, och då alltså frågan
om anställande af omröstning i förberörda ärende måste såsom förfallen anses, jemväl
det i motionen väckta förslag vid sistlidet års riksdag förfallit.
Utskottet anser sig ej heller nu böra tillstyrka Riksdagen att vidtaga den af
motionären föreslagna åtgärd. En framställning från Riksdagen till Kongl. Maj:t
torde ej lämpligen böra göras, utan att till grund för densamma ligger något bestämdt
syfte. Men i den föreslagna skriivelsen, för såvidt dess innehåll utvisas af
motionärens hemställan, finnes ej angifvet, hvilka de statens behof äro, för hvilkas
ändamålsenliga tillfredsställande det skulle vara önskligt att kunna fritt förfoga öf\ei
Helgeandsholmen; än mindre är det utredt eller kunna rneningarne antagas
hafva förenat sig derom att de behof, hvilkas uppfyllande motionären med sitt förslag
ma hafva aisett, komma att anses lämpligast tillgodoses särskildt genom Helgeandsholmens
begagnande för sådant ändamål.
Deremot synes det med säkerhet kunna antagas, att en af Riksdagen framstäld
begäran om proposition rörande hofstallets förflyttning från Helgeandsholmen,
med hvad mera i motionärens förslag ifrågasättes, lätteligen torde kunna leda
till högst betydliga utgifter, till en del af beskaffenhet att Riksdagen vid en blifvande
pröfning må hända kunde komma att finna dem ej nödvändigtvis böra betunga
statsverket.
Mellan de fördelar för staten, som genom bifall till förslaget skulle kunna
beredas, och de ökade statsutgifter, hvilka detsamma lätteligen kunde komma att
medföra, förefinnes således, enligt Utskottets åsigt, ej någon sådan motsvarighet, som
skulle kunna utgöra giltigt skäl till den ifrågasatta åtgärden.
Utskottet hemställer fördenskull,
l:o
att Herr Liss Olof Larssons omförmälda motion ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Vidaie hai inom Andra Kammaren Herr P. N. Bergström i afgifven motion
(N.o 92), med åberopande åt ett utaf Stockholms stadsfullmäktige fattadt beslut,
som synts motionären utvisa, att stadsfullmäktige nödgats afstå från ernåendet af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
3
sin önskan att förvärfva Helgeandsholmen, hemstält om beviljande af ett anslag å
83,000 kronor, att under 1879 utgå i och för uppbyggande af den staten tillhöriga,
ä Helgeandsholmens södra sida belägna, redan för 10 år sedan till större delen nedrifna
och derigenom ytterst vanprydliga kajmur.
Motionären synes taga för visst, att ifrågavarande kajmurs iståndsättande icke
åligger Stockholms stad. Någon tillfyllestgörande utredning i detta afseende har ej
varit för Utskottet tillgänglig; men om det skulle befinnas lämpligt att återuppbygga
muren, och staten skulle vara skyldig vidkännas kostnaderna för ett sådant arbete,
torde det böra bero på Kongl. Maj:t att, efter vederbörlig utredning af frågan, vidtaga
den åtgärd eller väcka det förslag, som kan finnas skäligt.
För närvarande lärer emellertid, i sammanhang med frågan om anskaffande
af ny lokal för Riksbanken, Helgeandsholmens ordnande utgöra föremål för Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, och Utskottet har jemväl af denna orsak funnit sig ej böra
föreslå Riksdagen att nu fatta beslut särskildt om den å Helgeandsholmens södra
sida befintliga kajmur; hemställande Utskottet fördenskull,
2:o
att Herr P. N. Bergströms ifrågavarande motion ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Slutligen hafva inom Första Kammaren Herr G. Adelsköld i afgifven motion
(N:o 12) och inom Andra Kammaren Herr G. H. Stråle i afgifven motion (N:o 22) till riksdagshemstält,
att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ritningar, hvilka blifvit af Slottsintendenten
E. Jacobson uppgjorda och af motionärerne till Stats-Utskottet aflem- nya samlingsnade,
Riksdagen måtte å den södra, delen af den till Riksdagens hus hörande tomt
låta uppföra en ny byggnad, afsedd att inrymma två nya salar för Kamrarne jemte
öfriga å samma ritningar upptagna lokaler, och i sammanhang dermed låta vidtaga
de förändringar i nuvarande riksdagshusen, hvilka å bemälda ritningar vore föreslagna,
samt för detta ändamål anvisa ett belopp af 800,000 kronor jemte de medel,
hvilka blefve behöfliga för anskaffande af erforderlig inredning m. m. uti de
nya sessionssalarne, att utgå i mån af behof under åren 1879, 1880 och 1881.
Herr Stråle har i sin motion utgått från det antagande, att frågan om uppförande
af ett riksdagshus å Helgeandsholmen för alltid förfallit, och i öfrigt har
motionären till stöd för det gjorda förslaget hufvudsakligen anfört: att Kamrarnes
sessionssalar vore i flera afseenden för det med dem afsedda ändamål synnerligen
olämpliga; att behofvet af rymligare lokaler för Kamrarnes sammanträden framtedde
sig såsom alldeles oafvisligt blott och bart genom den numeriska tillväxten uti antalet
af Kamrarnes ledamöter samt omöjligheten af att i de nuvarande salarne bereda
utrymme åt ett ökadt antal ledamöter; samt att frågans lösning på det sätt,
motionärerne föreslagit, kunde ernås på kortare tid och med betydligt mindre kost
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
nader än dem, hvilka med uppbyggande af ett riksdagshus på hvarje annan för
ändamålet lämplig plats inom hufvudstaden måste vara förenade.
Den föreslagna tillbyggnadens närmare detaljer inhemtas af de väckta motionerna,
till hvilka Utskottet i sådant hänseende hänvisar.
De olägenheter, som af riksdagshusets nuvarande beskaffenhet föranledas,
torde vara af Riksdagens ledamöter så väl kända, att någon vidare utredning derom
ej kan vara erforderlig. Utrymmet, alltför knappt i och för sig, särskildt i Katnrarnes
samlingssalar, omöjliggör derigenom äfven en ändamålsenlig anordning af lokalerna.
Frågans allvarliga pröfning torde derför ej böra uppskjutas längre tid
än som erfordras för åstadkommande af en betryggande och tillfredsställande
utredning.
Det sätt för frågans lösning, som nu blifvit- af ofvannämnde motionärer föreslaget,
förtjenar utan tvifvel mycken uppmärksamhet. Det oundgängliga behofvet
af ökadt utrymme skulle enligt motionärernas förslag, om detsamma befunnes utförbart,
kunna fyllas både med minsta möjliga kostnad och med minsta möjliga tidsutdrägt.
Innan likväl Riksdagen fattar beslut i en så vigtig angelägenhet, torde det
vara nödvändigt, att alla på frågan inverkande omständigheter noggrant och af
sakkunnige personer undersökas. Visshet måste erhållas derom att på den plats,
der den nya byggnaden skulle uppföras, grunden är tillräckligt fast att bära densamma,
de uppgjorda ritningarne och kostnadsförslaget måste granskas, ändamålsenligheten
af de föreslagna anordningarne bedömas, och de ändringar i planen vidtagas,
som kunna finnas nödvändiga eller tjenliga.
Alla dessa verkställighetsåtgärder kunna naturligtvis ej lämpligen af Riksdagen
utföras, men ingen utväg torde i detta afseende ligga närmare till hands än att åt
Riksdagens fullmäktige i Riksgäldskontoret, hvilka hafva riksdagshuset under sin förvaltning,
uppdraga de ofvan antydda undersökningarnes och åtgärdernas åvägabringande
och derigenom åt nästa Riksdag bereda en för frågans afgörande nödig utredning.
Utskottet hemställer alltså:
3:o
a) att Riksdagen ville uppdraga åt fullmäktige i Riksgäldskontoret
att låta genom sakkunnige personer undersöka beskaffenheten
af den grund, på hvilken de nya samlingssalarne skulle
uppföras, granska de af Slottsintendenten E. Jacobson upprättade
ritningar och kostnadsförslag samt låta närmare utreda
och belysa ärendet och till nästa Riksdag afgifva det utlåtande
j ämnet, hvartill omständigheterna må föranleda; samt
5
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
b) att de med detta uppdrag förenade kostnader må af Riks
gäldskontorets
medel bestridas. Angående
I sammanhang med sitt nyssnämnda förslag hafva Herrar Adelsköld och Stråle ai.fnide fSr
hemstält, att Slottsintendenten Jacobson må såsom ersättning för sina utgifter för
ofvan nämn da ritningar och förslag och det arbete, han derpå nedlagt, tillerkännas m m_ för
ett arfvode af 5,000 kronor, mot det att samma ritningar m. m. derefter blefve ^doyshu
Riksdagens
tillhörighet. . byggnad.
Då Slottsintendenten Jacobsons omförmälda arbete ej blifvit uttordt i följd
af något Riksdagens uppdrag, och det ännu ej kan anses afgjordt, om de af honom
uppgjorda ritningar och förslag komma att af Riksdagen användas, finner Utskottet
sig ej för närvarande kunna tillstyrka Riksdagen att besluta i fråga om ersättning
för berörda arbete.
På grund häraf hemställer Utskottet,
4:o
att Herrar Adelskölds och G. H. Stråles förslag, i hvad det
afser beviljande åt Slottsintendenten Jacobson af ett aifvode å
5,000 kronor, för närvarande må af Riksdagen lemnas utan
afseende.
Stockholm den 21 Mars 1878.
På Stats-Utskottets vägnar:
Carl Ekman.
Reservation:
af Herrar C. Ekman, Grefve A. Mörner, G. F. af Geijerstam, R. von
Krcemer, Fiss Olof Larsson och Gustaf Jonsson, hvillca ansett, att Utskottets utlåtande
och förslag med anledning af ofvan omförmälda motioner bort erhålla följande
innehåll: , , . ..
“Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 101) har Herr Liss Olof Larsson föreslagit, att Riksdagen måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla om proposition rörande hofstallets förflyttning från Helgeandsholmen
till annan plats, samt om meddelande huruvida och på hvilka vilkor de Hans Maj:t
6 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 3T.
Konungen tillhöriga egendomar å samma holme skulle kunna af staten förvärfvas,
för att, sedan nytt hofstall hunnit anskaffas, nedrifva alla å holmen nu befintliga
byggnader och dymedelst göra den till en fri plats, öfver hvilken Kongl. Maj:t och
Riksdagen sedermera för sina behof kunde fritt förfoga, samt, till bestridande af
kostnader, som kunde föranledas af de för sådan propositions afgifvande erforderliga
utredningar, ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af fem tusen kronor.
Vid 1877 års riksdag väcktes af samme motionär enahanda förslag, och var
såsom skal för detsamma hufvudsakligen anfördt, att Riksbanken hade behof af en
tidsenligare och för dess behof lämpligare byggnad, likasom ock den tidpunkt närma
. sig, då Riksdagens hus icke längre kunde under stigande folkmängd i landet
och i följd deraf ökadt antal representanter lemna erforderligt utrymme, samt
att Helgeandsholmen syntes motionären vara den lämpligaste platsen för dessa
byggnader.
Sedan emellertid nämnda års Riksdags Stats-Utskott i utlåtande N:o 66 hemstalt,
att Herr Liss Olof Larssons berörda motion ej måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda, samt denna hemställan blifvit af Första Kammaren bifallen, men
Andra Kammaren deremot, med afslag å Utskottets hemställan, bifallit Herr Liss
Olof Larssons förslag, väcktes af Stats-Utskottet fråga om detta ärendes afgörande
genom gemensam omröstning, hvilken hemställan åter af Första Kammaren bifölls
men af Andra Kammaren afslogs, hvadan, och då alltså frågan om anställande af
omröstning i förberörda ärende måste såsom förfallen anses, jemväl det i motionen
väckta förslag vid sistlidet års riksdag förfallit.
Det skal, som föranledde sistlidna års Riksdags Stats-Utskott att hemställa
det motionen ej matte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, bestod deri, att —
efter det utsedde komiterade den 14 December 1876 på nådig befallning afgifvit
utlutande om de vilkor, hvarunder Riksbanken och Stockholms kommun skulle
kunna antagas möjligen vara hugade att för erhållande af dispositionsrätt öfver
Helgeandsholmen, begge tillsammans eller endera, bereda tillgång till hvad som
kunde finnas nödigt för uppförande af ett nytt hofstall jemte öfriga till detsamma
hörande erforderliga byggnader - en af 1875 års Riksdag gjord underdånig framställning
angående beredande af plats för en byggnad åt Riksbanken då ännu var
pa Kongl. Maj:ts* nådiga pröfning beroende, samt det, med hänseende till den förberedande
behandling detta ärende erhållit, vore uppenbart, att frågan om Helgeandsholmen
dervid jemväl skulle till behandling förekomma, vid hvilket förhållande
det icke syntes fullt lämpligt att då ifrågasätta aflåtande till Kongl, Maj:t af underdånig
framställning i det af motionären angifna syfte.
Denna fråga har likväl efter sistlidna års riksdag kommit i ett i viss mån
förändradt skick.
Sedan nemligen ofvanbemälde komiterades den 14 December 1876 afgifna utlåtande,
jemte deröfver afgifna yttranden af Riksmarskalksembetet, af fullmäktige
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
7
i Riksbanken och af Öfver-Intendentsembetet, blifvit inför Kongl. Maj:t föredraget,
har Kongl. Maj:t den 10 Augusti 1877 infordrat Stockholms stadsfullmäktiges yttrande
i frågan och dervid särskildt angifvit vissa punkter, öfver hvilka stadsfullmäktige
skulle yttra sig Samtliga de, till antalet 4, förslag, hvilka med anledning
häraf blifvit stadsfullmäktige till afgörande förelagda, hafva likväl blifvit af stadsfullmäktige
afslagna.
Icke dess mindre qvarstår för staten angelägenheten att tillse, huruvida och
under hvilka vilkor Helgeandsholmen må kunna af staten för dess ändamål disponeras,
och förefinnes i detta afseende ett skäl att redan under innevarande år till behandling
företaga ifrågavarande ärende. Det af Hans Maj:t Konungen beträffande
de Honom tillhörande byggnader å Helgeandsholmen nådigst afgifna förklarande är
nemligen begränsadt till utgången af innevarande år; varande detta förklarande,
hvilket Hans Maj:t Konungen till statsrådsprotokollet den 10 Augusti 1877 täckts
afgifva, af följande innehåll:
“Då jag vid arfskifte efter min moder ensam öfvertagit de hus och tomter å
Helgeandsholmen, om hvilka så väl min fader, Konung Oscar den I, som min moder
för sin del förklarat, att desamma skulle, när Kongl. hofstallets förflyttning komine
till verkställighet, varda nedrifna samt tomterna kostnadsfritt till vederbörande upplåtas,
vill jag härmed under förutsättning, att i det nu varande å Helgeandsholmen
belägna Kongl. hofstallets ställe ett nytt hofstall varder i enlighet med de af Riksmarskalksembetet
uti underdånig skrifvelse den 31 Mars 1877 omförmälda ritningar
och kostnadsförslag å Artilleriplanen uppfördt, och i öfrigt de i samma skrifvelse
omförmälda vilkor för denna hofstallets förflyttning vederbörligen fullgöras, samt
Helgeandsholmen derefter i enlighet med af Kongl. Maj:t godkänd plan ordnas, förbinda
mig att låta nedrifva nämnda mig enskildt tillhöriga, å samma holme befintliga
byggnader samt medgifva, att tomtplatserna utan ersätttning till mig eller mina
rättsinnehafvare få för holmens ändamålsenliga ordnande användas; dock under vilkor,
att dessa beslut så viil om hofstallets förflyttning med hvad dertill hörer som
ock om Helgeandsholmens ordnande varda af samtliga vederbörande fattade inom
slutet af år 1878; förbehållande jag mig i annat fall att utan hinder af detta mitt
nu gifna eller af förut derom meddelade löften öfver nämnda lägenheter förfoga''1.
Vid sådant förhållande, och då det med afseende å de vigtiga statsändamål,
för hvilka Helgeandsholmens användande varit och ännu är ifrågasatt, är för Riksdagen
angeläget att känna de vilkor, under hvilka ett eventuel! beslut i detta afseende
må kunna af Riksdagen fattas, samt i följd af Stockholms stadsfullmäktiges
beslut det hinder, som vid sistlidna års Riksdag förelåg mot bifall till motionen, nu
ej längre synes kunna förhindra en Riksdagens åtgärd i frågan, anser Utskottet sig
böra förorda bifall till Herr Diss Olof Larssons ånyo väckta förslag, endast med den
förändring, att då ett särskildt anslag ingalunda torde vara behöfligt för att sätta
Kongl. Maj:t i tillfälle att ytterligare utreda ärendet och på den föreslagna fram
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.
ställningen afgifva det nådiga svar, Kongl. Maj:t kan finna densamma föranleda, Utskottet
ej heller kan tillstyrka ett sådant anslags beviljande.
Utskottet hemställer alltå,
l:o
att Herr Liss Olof Larsons förevarande motion må på det sätt
bifallas, att Riksdagen beslutar hos Kongl. Maj:t anhålla om
proposition rörande hofstallets förflyttning från Helgeandsholmen
till annan plats samt om meddelande huruvida och på hvilka
vilkor de Hans Maj:t Konungen tillhöriga egendomar å samma
holme skulle kunna af staten förvärfvas, på det att, sedan nytt
hofstall hunnit anskaffas, alla å holmen nu befintliga byggnader
må nedrifvas och holmen dymedelst göras till en fri plats, öfver
hvilken Kongl. Maj:t och Riksdagen sedermera kunde för
sina behof fritt förfoga.
Vidare har inom Andra Kammaren Herr P. N. Bergström i afgifven motion
(N:o 92), med åberopande af Stockholms stadsfullmäktiges ofvan omförmälda
beslut, och enär detta beslut syntes utvisa, att stadsfullmäktige nödgats afstå från
ernåendet af sin önskan att förvärfva Helgeandsholmen, hemstält om beviljande
af ett anslag å 83,000 kronor, att under år 1879 utgå i och för uppbyggande af den
staten tillhöriga, å Helgeandsholmens södra sida belägna, redan för 10 år sedan
till större delen nedrifna och derigenom ytterst vanprydliga kajmur.
Under förutsättning af bifall till Utskottets under mom. l:o här ofvan gjorda
hemställan och enär ett sådant riksdagsbeslut, som Utskottet under samma moment
tillstyrkt, antagligen skulle kunna i sin mån leda till holmens ordnande i dess helhet,
har det ej synts Utskottet lämpligt, att, med lösryckande af en del utaf denna
fråga, beslut nu fattas särskildt om den å dess södra sida befintliga kajmur; och
Utskottet hemställer fördenskull,
2:o
att Herr P. N. Bergströms ifrågavarande motion ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Slutligen hafva inom Första Kammaren Herr C. Adelsköld i afgifven motion
(N:o 12) och inom Andra Kammaren Herr G. H. Stråle i afgifven motion (N:o 22)
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 37.
9
hemstält, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ritningar, hvilka blifvit af Slotts -intendenten E. Jacobson uppgjorda och af motionärerne till Stats-Utskottet aflemnade,
Riksdagen måtte å ''den södra delen af den till Riksdagens hus hörande tomt låta
uppföra en ny byggnad, afsedd att inrymma två nya salar för Kamrarne jemte öfriga
å samma ritningar upptagna lokaler, och i sammanhang dermed låta vidtaga de
förändringar i nuvarande riksdagshusen, hvilka å bemälda ritningar äro föreslagna,
samt för detta ändamål anvisa ett belopp af 800,000 kronor jemte de medel, hvilka
blefve behöfliga för anskaffande af erforderlig inredning m. m. uti de nya sessionssalarne,
att utgå i mån af behof under åren 1879, 1880 och 1881.
Herr Stråle har i sin motion utgått från det antagande, att frågan om uppförande
af ett riksdagshus å Helgeandsholmen för alltid förfallit, och i öfrigt har
i motionerna till stöd för det gjorda förslaget hufvudsakligen anförts: att Kamrarnes
samlingssalar vore i flera afseenden för det med dem afsedda ändamål synnerligen
olämpliga; att behofvet af rymligare lokaler för Kamrarnes sammanträden framtedde
sig såsom alldeles oafvisligt blott och bart genom den numeriska tillväxten uti antalet
af Kamrarnes ledamöter samt omöjligheten af att i de nuvarande salarne bereda
utrymme åt ett ökadt antal ledamöter; samt att frågans lösning på det sätt, motionärerna
föreslagit, kunde ernås på kortare tid och med betydligt mindre kostnader
än dem, hvilka med uppbyggande af ett riksdagshus på hvarje annan för ändamålet
lämplig plats inom hufvudstaden måste vara förenade.
Då den af Herrar Adelsköld och Stråle sålunda gjorda framställning synts
Utskottet ega ett ganska nära samband med det af Herr Liss Olof Larsson väckta
förslag, öfver hvilket Utskottet här ofvan meddelat yttrande, har Utskottet ansett sig
böra i detta utlåtande behandla jemväl Herrar Adelskölds och Stråles motioner.
Det samband, som enligt Utskottets åsigt mellan de tvenne frågorna förefinnes,
utgör likväl äfven ett hinder för Utskottet att för närvarande tillstyrka bifall
till det af Herrar Adelsköld och Stråle väckta förslag, om än de skäl, motionärerne
för detsamma anfört synas ur vissa synpunkter förtjena ganska mycket afseende.
Då nemligen frågan om förläggande af ett riksdagshus på en annan plats än dess
nuvarande ännu ej kan anses slutligen utredd, än mindre afgjord, har det ej synts
Utskottet lämpligt att nu besluta en så betydlig utgift som den af motionärerne
ifrågasatta för det nuvarande riksdagshusets ombyggande, helst en sådan utgifts
undvikande för de allra närmaste åren synes vara ganska önskvärdt.
I sammanhang med sitt nyssnämnda förslag hafva Herrar Adelsköld och Stråle
hemstält, att Slottsintendenten Jacobson må såsom ersättning för sina utgifter för
ofta nämnda ritningar och förslag och det arbete, han derpå nedlagt, tillerkänas
ett arfvode af 5,000 kronor, mot det att samma ritningar m. m. derefter blefve
Riksdagens tillhörighet.
Då Slottsintendenten Jacobsons omförmälda arbete ej blifvit utfördt i följd af
något Riksdagens uppdrag och likaledes ovisst torde vara, om de af honom uppBih.
till Riksd. Prot. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 22 Håft 2
10
Stats- Utskottets Memorial N:o 38.
gjorda ritningar och förslag komma att för något Riksdagens ändamål användas,
finner Utskottet sig ej heller kunna tillstyrka beviljande af berörda, åt honom ifrågasatta
ersättning.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, hemställer Utskottet,
3:o
att Herrar Adelskölds och G. H. Stråles omförmälda motioner
ej må af Riksdagen bifallas".
N:o 38.
Ank. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1878, kl. 5 e. m.
Memorial, angående afskrifning af Riks g äldsko nto r ets återstående
fordran för lån till uppförande af byggnader vid häradshöfdingebostället
Mälby.
(R. A.)
Sedan Rikets Ständer vid 1859 och 1860 års riksdag, enligt § 115 af det då
för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente, för uppförande af saknade byggnader å
häradshöfdingebostället Mälby i Vestra Fernebo socken af Westerås län, beviljat Häradshöfdingen
i Norrbo och Wagnsbro härads samt Gamla Norbergs bergslags domsaga,
Kammarjunkaren Knut Wilhelm Sandels, ett räntefritt lån af 7,000 R:dr, hvilket
lån skulle af Riksgäldskontorets medel utgå samt af nämnda boställes innehafvare
återbetalas med en tjugondedel årligen från och med år 1864 och till dess hela beloppet
blifvit godtgjordt, men Kammarjunkaren Sandels aflidit utan att hafva uppburit
någon del af lånesumman, förklarade Rikets Ständer vid 1862 och 1863 års riksdag,
enligt § 129 i det då för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente, Kammarjunkaren