Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
I
IV :o 16.
Ant. till Riksd. Kansli den 12 Febr. 1878, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1877 församlade revisorers
berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1875.
(I. A.)
Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvan nämnda revisionsberättelse
jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter
till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och förklaringar
blifvit hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar
och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar,
underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne gjorda
framställningar, som från Utskottets sida ansetts påkalla yttranden; följande
Utskottet härvid den ordning, som är i revisionsberättelsen iakttagen.
Kongl. Arméförvaltningen.
§ l.
(Rev.-ber. pag. 36 § 1. Uti. pag. 269).
Med afseende å förestående embetsverks räkenskaper hafva Revi- Ang. rättelse
sorerne omförmält, hurusom i hufvudboken för riksstatens fjerde Imf~
vudtitel i åtskilliga konton förekomme termen: »anticipation». Der så- gens boklunda
en och samma benämning begagnades, borde man kunna vänta, förin9s^tt.
Bill. till Riksd. Prat. 1816. 4 Sami. 1 Afä. lä Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
att samma sakförhållande öfver allt menades. Så vore dock ej fallet.
Hvad de utgående anticipationerna anginge, så vore i detalj förhållandet
följande:
De från 1875 till 1876 å de ordinarie anslagstitlarne balanserade s. k.
»anticipationer» utgjorde en summa af tillsammans Kr. 486,896: 65 öre.
Denna summa fördelade sig på följande sätt:
Konto: Chefen för Landtförsvars-departernentet ........................... 500: —
Hyresersättning, utbetalad 24 December 1875, för l:sta
qvartalet af 1876.
Konto: Generalstaben.......................................................................... 11,000: —
Aflöningar, utbetalade 30 December 1875, för Januari
1876.
Konto: Lif gardet till Häst ................................................................
Aflöningar till underbefäl, utanordnade 30 December
1875, för Januari 1876.
Konto: Svea Lifgarde ........................................................................
Aflöningar till underbefäl, utanordnade 30 December
1875, för Januari 1876.
Konto: Andra Lif gardet.....................................................................
Aflöningar till underbefäl, utanordnade 30 December
1875, för Januari 1876.
Konto: Svea, Göta och Vendes artilleri-regementen .....................
Aflöningar till underbefäl, vid Svea artilleriregemente,
utanordnade 30 December 1875, för Januari 1876.
Aflöningar till underbefäl vid Göta artilleriregemente,
utanordnade 30 December 1875, för Januari 1876.
Samtliga dessa anticipationer vore således anvisningar
på kommande års medel för kommande års behof.
De två återstående anticipationerna vore deremot helt
och hållet eller delvis af annan natur.
Konto: Arméförvaltningen utginge med en anticipation af
1,200: —
2,000:
2,000: —
10,000: —
12,870: —
Af denna summa hade tillsammans 9,220 Kr. under år
1875 utanordnats till aflöningar och 3,650 Kr. till gratifikationer,
allt under året. Anslaget till Arméförvaltningen hade
ej härtill leinnat tillgång, utan hade sagde 12,870 Kr., så
vidt utrönas kunnat, anvisats på förenade mötespassevolansfonden
och invalidhusfonden. Dessa fonder hade dock icke
under år 1875 till anslaget för Arméförvaltningen återbetalt
de sålunda å dem anvisade summorna, utan hade detta för
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
3
modligen först skett under år 1876, hvilket antagligen vore
orsaken till, att beloppet upptagits såsom anticipation.
Hela detta kontos anticipation utgjorde således eu räkningsuppgörelse
mellan olika kassor, hvilken tycktes ej egt
rum under året; men medlen vore dock under året disponibla.
Anticipationen vore således blott skenbar; den bestode
af arets medel, använda till arets behof.
Konto: Indelta arméns och Ver mlands fältjägareregementes
vapenöfningar utginge med en anticipation af........................ 447,326: 65.
Af denna summa hade tillsammans 407,000 Kr. under
olika data i Oktober månad 1875 utanordnats till möteskostnader
för 1876.
Denna del af anticipationen vore således en anvisning
på kommande års medel för kommande års behof, liksom de
först omförmälda.
Resten af anticipationen, Kr. 40,326: 65 öre, vore deremot
en del af den år 1874 genom fälttjenstöfningarne i
Småland och Yestergötland uppkomna bristen, stor vid 1874
års utgång Kr. 85,550: 13 öre.
A kontot: Besparingarne ä riksstatens fjerde hufvudtitel
funne man under disponerade besparingar: »till kostnader
för 1874 års fälttjenstöfningar samt till betäckande af brist
i anslaget till Indelta arméns och Vermlands fältjägareregementes
vapenöfningar» Kr. 51,972: 60.
Bristen vid 1875 års utgång borde således hafva nedgått
till................................................................................................ 85,550: 13
minskade med........................................................................................ 51,972: 60
eller.................................................................................................. Kr. 33,577:53.
Då den likväl, såsom förut anförts, vid revisionsårets utgång vore
Kr. 40,326: 65 öre, så hade således, äfven år 1875, å detta anslag ett
öfverskridande af de egentliga tillgångarne med Kr. 6,749: 12 öre egt rum.
Äfven å de extra ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln förekomrrie
»anticipationer» till ett sammanlagdt belopp af Kr. 342,023: 4 öre.
Denna summa fördelade sig på följande sätt:
Konto: Generalstabens Topograf ska af delnings arbeten 16,000:—.
Häraf reqvirerades 6,000 Kr. af chefen för Generalstaben
den 28 Oktober 1875 i förskott å 1876 års anslag i och
för »förberedande arbeten för nästa år», hvarvid han stödde
sig på Kongl. brefvet af den 15 Oktober 1875.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Resten, 10,000 Kr., hade reqvirerats den 16 December
1875, äfvenledes i förskott å kommande års medel, men
denna gång utan angifvet stöd af något Kongl. bref.
Konto: Karlskrona fästningsbyggnad ...................................... 324,970: 98.
Häraf hade 120,000 Kr. utanordnats i förskott på kommande
års medel till arbeten antagligen verkstälda under
året; men i hvarje fall tillhörande den för båda åren gemensamma
anläggningen.
Resten af anticipationen, 204,970: 98, läge i de under
året verkstälda betydliga liqviderna för pansarplåt. Således
kunde äfven denna del af anticipationen sägas vara gjord i
och för ett för båda åren gemensamt behof.
Man kunde således anse anticipationerna å båda dessa
konton bestå i anvisning på kommande års medel för kommande
års behof.
Konto: Inlösen af persedlar vid Svea artilleriregemente i
följd af passevolansens upphörande m. in. ................................... 1,052: 6.
Anslaget i riksstaten under denna titel vore ett förslagsanslag.
Någon anvisning på kommande års medel, d.
v. s. någon »anticipation», vore således å denna anslagstitel
ej möjlig, enär årets tillgång vore obegränsad. Benämningen
anticipation vore således der alldeles meningsvidrigt
begagnad.
Revisorerne, som vore af den mening, att i de konton, der sådana
förhållanden förekomme, termen »anticipation» borde utbytas mot eller
efterföljas af en specifikation af anvisningen, alldeles såsom det skett i
Arméförvaltningens egen, här förut omnämnda, i Statsrevisorernes berättelse
för år 1876, pag. 270—273, intagna omarbetning af konton för anslaget
till Indelta arméns och Vermlands fältjägareregementes vapenöfningar
för åren 1872—1874, ansåge, att ett sådant förfarande skulle i
väsentlig män underlätta granskningens verkställande.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Arméförvaltningens
intendentsdepartement dels åberopat sitt bokslutskontors, i infordradt
yttrande, afgifna förklaring, att i det för hufvudbokens upprättande
gällande formulär ingen annan rubrik än »anticipation» vore angifven
till betecknande af sådana belopp, hvarmed reservationsanslagen
under redogörelseåret kunde öfverskridas, och hvilka derför borde till
följande år öfverföras i ändamål att från det årets anslag ersättas, och
att bristen å anslaget för Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps
vapenöfning, vare sig att denna brist härledde sig af utgifvet förskott
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
5
för ett blifvande år eller uppkommit af annan anledning, bort, på sätt
jemväl egt rum, såsom »anticipation» anses och till efterföljande året
öfverföras, samt slutligen, beträffande »anticipationen» på det extra anslaget,
erkänt anmärkningen såsom rigtig i formelt afseende under förklarande,
såsom orsak till denna anticipation, att, emedan åtskilliga kostnader
ännu vid 1875 års slut återstode att under följande året från det
extra anslaget gäldas, kontoret ansett enklast att genom öfverförande till
sistberörda år af den å anslaget varande brist få vid afslutandet af 1876
års hufvudbok ej mindre denna än ock den å samma extra anslag då
uppkomna ytterligare brist på en gång från Riksgäldskontoret ersatt;
hvilket, enligt hvad Departementet upplyst, äfven numera trädt i verkställighet,
dels för egen del anfört att, då bokföringstermen »anticipation»
visserligen, såsom Revisorerne ansett, innefattade begreppet om en anvisning
af medel på ett kommande års anslag för det årets behof, hvaremot
anslagets otillräcklighet för sjelfva räkenskapsåret rättast uttrycktes
genom benämningen »brist», Revisorernes anmärkning äfven i afseende
å vapenöfningsanslaget otvifvelaktigt vore i sig sjelf rigtig, ehuru
den i öfrigt saknade betydelse, emedan ej mindre anslagets »brist» vid
1875 års slut än »anticipationen» under samma är på 1876 års anslag
bort, på sätt i hufvudboken jemväl skett, till sistnämnda års anslagskonto
under balanstitel öfverföras, att från det årets anslag ersättas.
Hvad vidare anginge Revisorernes gjorda antydan derom, att för framtiden
antingen utbyte af termen »anticipation» eller ock balansbeloppets
specifikation medelst behörig omarbetning af anslagets konton borde ske,
så ansåge Departementet, att svårligen någon lämpligare benämning, än
den nu använda, kunde för här omhandlade fall uppletas. Att åter begagna
den senare utvägen, eller balanssummans särskiljande i olika delar,
allt efter dessas egenskap af »brist» eller verklig »anticipation», förutsatte,
såsom Revisorerne äfven tycktes hafva funnit, bokslutets uppgörande
efter en ny grund i afseende å redovisningen af utgifter, förskott, fordringar
och skulder samt skulle således medföra en långt vidsträcktare
förändring än blott beträffande en eller annan balanssumma, hvadan detta
förfaringssätt icke kunde i sjelfva hufvudboken iakttagas, såsom varande
oförenligt med tillämpningen af nu gällande bokslutsformulär; och dä
en omarbetning, i det åsyftade hänseendet af hufvudbokens konton medelst
upprättande af en särskild, till hufvudboken hörande bilaga, hvilken,
för att utgöra något verkligt helt, borde omfatta hufvudtitelns alla
anslag jemte Arméförvaltningens samtliga fonder, skulle blifva nästan liktydigt
med ett utarbetande af tvenne särskilda hufvudböcker efter olika
redovisningsform, men sådant tycktes vara en mindre enkel åtgärd än
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
uppgörande af en enda hufvudbok, byggd på rigtigare grunder än de
nuvarande, förestälde sig Departementet, att Revisorernes sist omförmälda
yttrande icke vore af beskaffenhet, att någon särskild åtgärd i
anledning deraf torde vara af behofvet påkallad.
Kongl. Arméförvaltningens Civila departement, som jemväl i anledning
af Revisorernes förrberörda yttrande sig utlåtit, har först, beträffande
den under konto »Arméförvaltningen» förekommande anticipation å 12,870
kronor, upplyst, att med tillkomsten häraf förhölle sig på sätt Revisorerne
antagit, eller att Förvaltningen å Civila departementet under år
1875 från nämnda anslag anordnat dels till aflöning åt öfvertalige tjensteman
9,220 kronor och dels till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman
3,650 kronor, att, på grund af nådiga brefven den 26 September
1865, den 15 Oktober 1869 och den 12 Februari 1875, med sammanlagdt
12,870 kronor ersättas från förenade mötespassevolansfonden, som stode
under förvaltning af Arméförvaltningens Intendentsdepartement; och vore
således den såsom anticipation å anslaget för Arméförvaltningen i 1875
års hufvudbok upptagna posten, 12,870 kronor, då i verkligheten en anslagets
fordran hos nämnda fond, hvilken fordran väl kunnat samma år
derifrån blifva ersatt, ehuru, då sådant ej skett, utan ersättningen i stället
tillflutit anslaget påföljande året, beloppet upptagits såsom anticipation
å anslaget. I afseende åter å anmärkta anticipationen å konto för extra
anslaget Generalstabens topografiska af delnings arbeten förekomme att, af
det å nämnda anslags konto som anticipation upptagna belopp, 16,000
kronor, en del eller 6,000 kronor, såsom ofvan nämnts, blifvit efter reqvisition
till chefen för Generalstaben redan under år 1875 i afräkning
ii 1876 års anslag utbetalad på grund af nådiga brefvet den 15 Oktober
förstnämnda år, hvarigenom, sedan samma års anslag visat sig otillräckligt,
en anticipation till sagda belopp å 1876 års anslag medgifvits, samt
att återstående 10,000 kronor af Förvaltningens Civila departement den
21 December 1875 anordnats till chefen för nämnda stab uppå hans den
16 samma månad derå afgifna reqvisition. Hvad vidkomme sist omförmälda
anordningsåtgärd, hade Förvaltningen i detta, likasom i flera andra
liknande fall ansett sig oförhindrad att utan särskild! nådigt medgifvande
vid slutet af ett år bevilja anordnande af medel, hvilka de första dagarne
af påföljande året varit, för nödvändiga utgifters bestridande erforderliga.
Det hade äfven synts Förvaltningen lämpligast och med minsta omgång
förenadt att, då. såsom i detta fall varit händelsen, anslag äfven för det
påföljande året funnes beviljadt, de erforderliga medlen direkte blefve
anordnade från det anslag, dit de hörde; ty, om ock härigenom på ena
årets anslag uppstode en anticipation att af påföljande årets anslag be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
7
täckas, kunde dock medelst ett sådant förfaringssätt undvikas den mera
vidlyftiga åtgärden med ersättande genom omföring, som blefve en följd
deraf, att medel anordnades under försträckningstitel, och hade sist omförmälda
belopp, 10,000 kronor, blifvit, enligt hvad den derå utfärdade
anordning utvisade, på vederbörande redogörare disponeradt den 31 December
1875, hvilken dag beloppet ock i Förvaltningens kassa utbetalts.
I anledning af Revisorernes åsigt derom, att benämningen »anticipation»
borde i räkenskapen utbytas mot eller efterföljas af en »specifikation af
anvisningen» hade Förvaltningen å Civila departementet för sin del funnit
något egentligt hinder icke möta för iakttagande af ett sådant förfaringssätt.
Med afseende å den af Revisorerne omförmälda anticipationen å
konto: Karlskrona fästningsbyggnad har Kongl. Arméförvaltningens Fortifikationsdepartement
uti afgifvet underdånigt utlåtande erinrat, att denna
anticipation uppkommit sålunda, att Kongl. Maj:t med afseende å såväl
de fyrfaldiga fördelar, som blefve följden af ett skyndsammare fullgörande
af kontraherad leverans af pansarplåt för befästningarne i Karlskrona
skärgård, än 1875 års anslag medgåfve, som ock å angelägenheten
deraf, att tiden för fullbordandet af Kungsholms fästningsbyggnad inskränktes
till utgången af år 1877, genom nådiga bref den 3 September
och 8 Oktober 1875 bemyndigat Arméförvaltningen att, mot ersättning
från det för påföljande år beviljade anslag till befästningar i Karlskrona
skärgård, förskjuta dels 215,000 kronor till liqviden för pansarplåt, deraf
dock endast 204,970 kronor 98 öre under året utgått, och dels 120,000
kronor för fästningsarbetets bedrifvande i större omfattning, än som kunde
ske med det för året härtill anvisade anslag, hvadan någon anmärkning
mot lämpligheten att vid det här ofvan angifna förhållande, hvilket i revisionsberättelsen
betecknades såsom utgörande »en anvisning å kommande
års anslag för kommande års behof», begagna termen anticipation, icke
syntes vara af Revisorerne afsedd, hvarförutan Departementet anfört, att
mot Revisorernes förslag, att termen »anticipation» måtte under vissa angifna
förhållanden utbytas eller efterföljas af en specifikation af anvisningen,
Departementet för sin del icke hade något att erinra.
Stats-Utskottet, som ej kan annat än dela Revisorernes åsigt derom,
att hvarje i räkenskaperna förekommande benämning bör på samtliga
ställen, der den begagnas, afse samma sakförhållande, anser, att räkenskaperna
böra vara så uppstälda, att af dem tydligt framgår, huruvida
de under ett år verkstälda utbetalningar afsett bestridandet af årets behof
eller användts till utgifter, som belöpa sig på ett kommande år;
8
Stats-Utskottets Uttåtande N:o 16.
hvadan Utskottet, med anledning af Revisorernes förevarande framställning,
föreslår,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t meddela Kongl. Arméförvaltningen
sådana föreskrifter, angående upprättandet af
Förvaltningens räkenskaper, att desamma för hvarje anslagstitel
tydligen utvisa, så väl hvad som åtgått för
löpande årets behof, som ock huru mycket blifvit för
kommande års behof utgifvet.
Statens jern vägstrafik.
§ 2.
(Rev.-ber. pag. 86 § 1 mom. 1. Uti. pag. 284).
Ang. försäljning
ä auktion
af kasserade
räler.
Sedan de af Kongl. Maj:t särskildt förordnade komiterade för förberedande
granskning af Styrelsens för statens jernvägstrafik förvaltning
fästat uppmärksamheten derå, att en betydande mängd kasserade räler
under senaste tiden samlats i jernvägstrafikens förråd och vid slutet af
år 1876 uppgått till öfver 200,000 centner, bokförda till ett värde af
744,578 kronor, eller omkring 20 procent af hela förrådsvärdet vid samma
tid, samt då det syntes antagligt, att myckenheten af denna förrådsartikel
allt jemt komme att ökas och det alltså vore af vigt att medel utfunnes,
hvarigenom sådana kasserade räler skulle kunna på lämpligt sätt tillgodogöras,
uttalat önskvärdheten deraf, att utredning blefve i sådant afseende
verkstäld, har Trafikstyrelsen uti ett med anledning af komiterades
berättelse till Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande af den 14 sistlidne
Augusti (se rev.-berättelsen pag. 247) i denna fråga afgifvit förklaring
och dessutom, på derom af Statsrevisorerne framstäld anhållan, meddelat
ytterligare upplysningar, innefattade i två revisionsberättelsen vidfogade
handlingar (se rev.-berättelsen pag. 264); Och enär de försäljningsåtgärder,
hvilka, enligt hvad Trafikstyrelsen i sin förklaring meddelat, af
Styrelsen vidtagits, icke blifvit under revisionsåret verkstälda, ville Revisorerne
väl icke beträffande desamma uttala något positivt omdöme,
hvaremot Revisorerne funne sig icke böra underlåta att uttrycka den
åsigt, att för framtiden, vid afyttrande af större poster dylika förrådsartiklar,
kungörelse i de större tidningarne inom landet derom borde
införas, med tillkännagifvande, att skriftliga anbud inom viss tid finge
till Styrelsen ingifvas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
9
I anledning häraf har Styrelsen upplyst, att hon visserligen icke
leinnat den utväg till försäljning obegagnad, som Revisorerne sålunda
föreslagit, men att fördelarne deraf, enligt hittills vunnen erfarenhet,
varit så ringa, att de ej uppmuntrat till vidare begagnande af samma
utväg. Då emellertid inga verkliga olägenheter ansåges kunna genom
de af Revisorerne föreslagna åtgärder uppkomma, så vidt man ej dertill
vill räkna onödigtvis använda annonskostnader, och då, enligt Revisorernes
förslag, Styrelsens pröfningsrätt af anbuden lemnades oförkränkt,
samt då, enligt samma förslag, det stode Styrelsen fritt att, derest åtgärderna
icke ledde till åsyftadt mål, använda andra utvägar, så hade
Styrelsen för sin del icke skäl att afstyrka utfärdandet af nådig föreskrift
af det innehåll Revisorerne föreslagit, derest Kongl. Maj:t skulle
sådan föreskrift ifrågasätta.
Enligt hvad Stats-Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 22 November nästlidet år förordnat att, vid framtida försäljning
af större partier utaf de i förråden befintliga kasserade jernvägsskenor
och andra dylika förrådsartiklar, meddelande derom skall införas
i de mera spridda tidningarne inom landet med tillkännagifvande, att
skriftliga anbud må inom viss tid till Trafikstyrelsen ingifvas; Och då
den af Revisorerne föreslagna åtgärd sålunda blifvit af Kongl. Maj:t anbefald,
har Utskottet endast velat Revisorernes förevarande framställning
för Riksdagen
omförmäla.
§ 3.
(Eev.-ber. pag. 86 § 1 mom. 2. Uti. pag. 285.)
I afseende å den godtgörelse, som jernvägstrafiken uppbure för åtskilliga
för statens räkning verkstälda transporter, hade redan 1876 års komiterade
för granskning af Trafikstyrelsens förvaltning anmärkt, att densamma ej
motsvarade derför erforderliga kostnader, hvilket förhållande i nämnvärd
mån egentligen egde rum vid de transporter, som verkstäldes i och för postbefordringen.
I sådant hänseende meddelades af komitén en utredning,
beträffande jernvägstrafikens inkomster af och utgifter för postbefordringen
under år 1874, utvisande, att de senare högst betydligt öfverstego de
förra; och ansåg komitén, att en förändring i det sålunda anmärkta förhållandet
borde vidtagas, så att den verkliga kostnaden för postbefordringen
koinme att drabba postverket och ej till stor del belasta jernvägstrafiken.
Berörda uttalande blef af 1876 års Statsrevisorer uppmärksammadt,
och yttrades af dem i sådant hänseende, att framgången af en
Bill. till Biksd. Prof. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 13 Haft, 2
Ang. ersättningen
för
postens befordring
å
statens jernvägar.
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Ang. ombesörjandet
af
trafiken å
VexiÖ—Alfvesta-banan.
statsinstitution icke borde böjas på en annans bekostnad. Kong]. Generalpoststyrelsen
deremot hemstälde uti afgifvet underdånigt utlåtande af
den 29 November 1876, af anförda skäl, att ifrågavarande framställning
icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda. 1877 års komiterade hade
emellertid förklarat sig sakna skäl att frångå den af 1876 års komité i
ämnet uttalade åsigt och hade förty ansett sig ånyo böra å förhållandet
fästa uppmärksamhet; hvarefter Trafikstyrelsen i sitt ofvan omförmälda
utlåtande underdånigst hänvisat till det särskilda memorial i ämnet, hvilket
Styrelsen samma dag, utlåtandet vore dateradt, till Kongl. Maj:t
ingifvit.
Utskottet vidhåller visserligen den åsigt, som af sist församlade Riksdags
Stats-Utskott uttalades derom, att för transporter, som för statens
räkning verkställas, full ersättning bör beräknas, men då förevarande
fråga inom kort torde blifva föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
har Utskottet funnit sig nu endast böra förhållandet för Riksdagen
anmäla.
§ 4.
(Rev.-ber. pag. 87 § 1 mom. 3. TJtl. pag. 285).
I sammanhang med här näst förut omförmälda förhållande, hafva
Revisorerne, i enlighet med hvad jemväl komiterade framhållit, fästat
uppmärksamhet derå, att statens jernvägstrafik ej numera uppbure skälig
godtgörelse för ombesörjandet af trafiken å Vexiö -Alfvesta-banan.
Enligt det rörande nämnda trafiks ombesörjande mellan Styrelsen för
statens jernvägstrafik och Styrelsen för Vexiö-Alfvesta jernvägsaktiebolag
upprättade kontrakt, skulle nämnda bolag såsom godtgörelse för den
staten tillhöriga rörelsematerielens begagnande å bibanan och dess stationer
äfvensom för tillhörande tågpersonalens användande dervid i ett för
allt erlägga 4 kronor för hvarje lokomotivmil och 30 öre för hvarje
vagnmil, dock med 50 procent förhöjning för extra tåg. Beträffande
den förstnämnda kostnaden, hade komiterade verkstält en utredning, enligt
hvilken densamma skulle pr tågmil uppgå till 7 kronor 86 öre, i hvilket
belopp icke vore inberäknad aflöning åt den för tågtjensten erforderliga
reservpersonalen. För ombesörjande af trafiken å Krylbo—Norbergs
jernväg uppbure statens jernvägstrafik ersättning till belopp
af 8 kronor 50 öre pr tågmil. Derest Vexiö—Alfvesta-banan erlagt
lika hög ersättning, skulle likväl, enligt den allmänna statistiken för
år 1875, äfven med begagnande af sex tåg dagligen, jernvägsbolagets
nettobehållning hafva uppgått till öfver 10 procent å anläggningsvärdet.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
11
Enär sålunda oförtydbart framginge, att den ersättning, som af Vexiö—
Alfvesta-bolagct erlades, vore allt för ringa och icke motsvarade den
verkliga kostnad, som staten finge vidkännas för ombesörjandet af trafiken
å bolagets bana, funne Revisorerne, i likhet med komiterade, det
vara af vigt, att ändring måtte blifva vidtagen uti omförmälda kontrakt;
och dä, om än, såsom komiterade förmält, kontraktet icke skulle innehålla
någon uttrycklig bestämmelse om rättighet för Trafikstyrelsen att
detsamma uppsäga, det likväl icke gerna kunde vara möjligt, att staten
skulle hafva förbundit sig att för all framtid mot en på förhand bestämd,
oföränderlig godtgörelse ombesörja den ifrågavarande trafiken, borde väl
utväg stå att finna, hvarigenom den erforderliga ändringen i kontraktet
kunde ernås.
Uti sitt öfver Revisorernes framställning afgifna underdåniga utlåtande
har Styrelsen för statens jern vägstrafik hänvisat till sitt i ärendet
aflatna memorial den 5 Juni näst-lidet år, deri Styrelsen, på anförda skäl,
hemställer, att de förmåner, hvilka Kongl. Maj:t i nådigt bref af den 13
November 1863 förunnat Vexiö—Alfvesta jernvägsaktiebolag, i fråga om
besörjandet af trafiken å bolagets jernväg genom statens jern vägstrafiks
personal och med användande af dess rörelsemateriel, samt med begagnande
af Alfvesta station utan afgift, på grund af hvilket bref kontraktupprättades
den 20 Februari 1864 mellan Styrelsen för statens järnvägstrafik
och Styrelsen för nyssnämnda bolag, måtte upphöra den 31 December
1882, men att, derest Kongl. Maj:t icke skulle firma skäl att
nådigst bifalla den sålunda gjorda framställningen, Kongl. Maj:t täcktes
föreskrifva, att Vexiö—Alfvesta jernvägsaktiebolags ersättning till statens
jernvägstrafik, för användandet af statens lokomotiv å bolagets jernväg
och för bolagets räkning, skulle från och med år 1878 utgå med 8 kronor
50 öre för hvarje lokomotivmil, och att afgift för begagnandet af Alfvesta
station för bolagets räkning framdeles skulle af bolaget erläggas
efter de allmänna grunder, som af Kongl. Ma,j:t då kunde varda bestämda;
Och har, enligt hvad Utskottet inhemta!, sedan Styrelsen för
Vexiö—Alfvesta jernvägsaktiebolag deröfver afgifvit underdånig förklaring,
densamma den 7 December näst-lidet är blifvit till Jernvägstrafikstyrelsens
yttrande remitterad.
Förevarande ärende är sålunda understäldt Kongl. Majrts nådiga
pröfning; hvadan Utskottet hemställer,
att Revisorernes berörda framställning ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
O o o
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Äng. tidigare
af slutande af
Kongl. Trafikstyrelsens
räkenskaper.
§ 5.
(Rev.-ber. pag. 88 § 1 mom. 6. Uti. pag. 285).
Sedan Kong]. Trafikstyrelsen uti ett till Kongl. Maj:t den 31 December
1874 afgifvet underdånigt utlåtande hemstält, att Kammarrättens
och Riksdagens Revisorers åtgöranden vid granskningen af jernvägstrafikens
förvaltning och räkenskaper borde så ordnas, att densamma fullbordades
ett år tidigare än under hittills varande förhållanden kunnat
ske, hade Kammarrätten uti infordradt underdånigt yttrande af den 25
Februari 1876, af anförda skäl, förklarat sig icke kunna tillstyrka vidtagande
af den utaf Trafikstyrelsen i ofvan åberopade utlåtande ifrågasatta
förändring, hvarefter Trafikstyrelsen, som erhållit nådig befallning
att med anledning af detta Kammarrättens utlåtande med underdånigt
yttrande till Kongl. Maj:t inkomma, under den 13 Februari nästlidet är
sådant yttrande afgifvit och deruti anfört, bland annat, att den icke
trodde, att förevarande fråga kunde blott och bart genom skriftvexling
utredas, utan att man endast på den praktiska pröfningens väg
kunde komma till full klarhet, huruvida det mål kunde vinnas, som
Styrelsen ansett sig böra uppställa, och förty hemstält, att Kongl. Maj:t
täcktes föreskrifva, att, på sätt mellan Kammarrätten och Trafikstyrelsen
närmare blefve öfverenskommet och utan hinder af hvad i sådant hänseende
funnes redan stadgadt, försök finge anställas, huruvida ej Kammarrättens
granskning af statens jernvägstrafiks räkenskaper lämpligen kunde
utföras i den ordning, att granskningen hunne fullbordas innan Riksdagens
Revisorer sammanträdde det år, som följde närmast efter räkenskapsåret,
samt att detta försök skulle ske enligt vissa af Styrelsen uppgifna
grunder.
Revisorerne som, i öfverensstämmelse med hvad komiterade för
granskning af jernvägstrafikstyrelsens förvaltning anfört, funnit sig icke
kunna ingå i något bedömande, huruvida det af Trafikstyrelsen föreslagna
sättet för granskningens verkställande vore det för ett framtida
ordnande häraf lämpligaste, ansåge sig dock kunna instämma uti komiterades
åsigt derom, att det vore lämpligt anställa det af Trafikstyrelsen
föreslagna försöket.
Stats-Utskottet, som anser önskväxdt, att en tidigare revision afjernvägstrafikens
förvaltning och räkenskaper må kunna åvägabringas, får
emellertid, enär denna fråga synes vara föremål för Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet, hemställa,
att jemväl hvad Revisorerne i förevarande hänseende
anfört icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
13
Konsistorierna och Läroverken.
§ 6.
(Rev.-ber. pag. 153, §§ 1 och 3. Uti, pag. 296—380 och 386—389).
Vid granskning af elementarläroverkens räkenskaper hade Reviso-^„?. redovisrerne
funnit att de föreskrifter, som i 134 § af Kongl. Maj:ts nådigael"^1e3nel^,"/ru.
stadga för rikets allmänna elementarläroverk den 29 Januari 1859 vore verkens och
meddelade, angående de till läroverken hörande kassors inkomster och.i,eda9°9™™as
utgifter, blifvit vid skilda läroverk på olika sätt tillämpade. Sålunda
hade de sammanskottsafgifter, som, enligt mom. 1 punkt, c af åberopade §,
kunde lärjungarne åläggas, vid några läroverk dels utgått med olika belopp
af olika lärjungar, dels ock af vissa bland dem icke erlagts, under
det att vid andra läroverk berörda afgifter påförts samtlige lärjungar till
enahanda belopp. Vidare rådde i afseende å utgiftsposternas fördelning
på kassorna stor skiljaktighet. I detta afseende anfördes, att aflöningen
till läkare påförts vid vissa läroverk den s. k. egna kassan ensam, vid
åtskilliga denna jemte premie- och fattigkassan, vid andra åter sistnämnda
kassa ensam, vid några slutligen terminsafgiftskassan (§ 134,
mom. 1, punkt. d). Äfven hade förekommit, att utgifter för läroverkshusets
vidmakthållande och hvad dertill hörde blifvit i egna kassan affärda,
ehuru dessa utgifter rätteligen syntes tillkomma byggnadskassan
eller den i Kongl. cirkuläret den 11 December 1863 omförmälda byggnadsfond.
I sammanhang härmed hade Revisorerne jemväl inhemtat, att
den egna kassan, hvilken mångenstädes till största delen bildades genom
de afgifter, som lärjungarne ålades, vid åtskilliga läroverk endast med
svårighet och genom stark förhöjning af dessa afgifter kunnat bestrida
densamma påförda utgifter samt till och med kommit att häfta i ej obetydlig
skuld till öfriga läroverkskassor eller till redogöraren. Revisorerne
hade ansett sig böra fästa uppmärksamheten på dessa förhållanden, hvilka
syntes egnade att föranleda ett förtydligande eller förfullständigande af
nu gällande föreskrifter i dessa ämnen.
Under förmälan, att genom Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär den 11
December 1863 vore förordnadt, bland annat, att vid hvarje elementarläroverk
inom riket skulle, genom en förhöjning af 5 riksdaler i den terminliga
afgiften för lärjungarne, bildas en byggnadsfond, att användas
till nybyggnadsföretag och reparationer, anförde Revisorerne härjemte,
att de vid granskning af pedagogiernas räkenskaper funnit, att sådana
14 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
byggnadsfonder blifvit bildade vid pedagogierna i Falköping, Södertelje,
Grenna och Cimbrishamn, men icke vid de öfriga af dessa läroverk.
Utan att inlåta sig i bedömande, huruvida berörda cirkulär, i likhet
med hvad som syntes vara förhållandet med afseende å åtskilliga andra
rörande elementarläroverken meddelade föreskrifter, vore tillämpligt jemväl
å pedagogierna, hade Revisorerne dock icke ansett sig böra med
tystnad förbigå det olika förfaringssätt, som i detta hänseende syntes
ega rum.
Stats-Utskottet, som af de öfver Revisorernes ifrågavande framställningar
från rikets samtlige läroverkskollegier med flera myndigheter inkomna
yttranden funnit en ytterligare bekräftelse å Revisorernes anmärkning
angående det olika sätt, hvarpå gällande läroverks-stadgas föreskrifter
i förevarande afseende tillämpas, anser åtgärder böra vidtagas för
åvägabringande af enhet härutinnan. I sammanhang härmed får Utskottet
för sin del anmärka, att en inskränkning i antalet af elementarläroverkens
och pedagogiernas kassor synes Utskottet önskvärd, såsom ledande
till enkelhet och öfverensstämmelse i kassornas förvaltning, hvarjemte
Utskottet ej tvekar uttala den åsigt, att medellöse lärjungar böra
beredas den största möjliga mildring i bidragen till dessa kassor.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må uti skrifvelse i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t behagade meddela nödiga
föreskrifter till förtydligande af de i gällande författningar
gifna stadganden, angående så väl afgifterna till
elementarläroverkens och pedagogiernas kassor som ock
dessa kassors förvaltning’, äfvensom i sammanhang dermed
taga i öfvervägande, huruvida en minskning af
nämnda kassors antal lämpligen må ega rum.
§ 7.
(Rev.-ber. pag 153. § 2. Uti. 296—380 och 386—389).
Ang. läro- Genom Kongl. kungörelsen den 10 April 1863, angående inskränkverksicoiiegier-ning
i behörigheten att undfå lån af allmänna medel, är förordnadt,
''ters rätTått bland annat, att ledamot i styrelse, som har sig anförtrodd förvaltning
ur läroverkens^ allmänna medel, icke må ikläda sig betalningsansvar för lån af de
*OMOian!A<,H°under sådan styrelses förvaltning stälda medel; och i 138 § af läroverksstadgan
föreskrifves, att räkenskaperna vid de kassor, för hvilka rektor
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
15
eller bibliotekarie ansvarar, skola af läroverkskollegium granskas och
underskrifvas, samt att, om ingen anmärkning vid räkenskapens beskaffenhet
eller ock i afseende på någon för medlen stäld säkerhet göres
och i följd af försummelse härutinnan förlust för kassan uppkommer,
kollegiets ledamöter skola, en för alla och alla för en, för densamma
vara ansvarige.
Med anförande af nämnda stadgande hafva Revisorerne, som af räkenskaperna
för elementarläroverken inhemtat, att vid åtskilliga läroverk
ledamöterne i kollegierna häftade i skuld för lån ur läroverkens
kassor, framhållit önskvärdheten af att den i förstnämnda kungörelse
meddelade föreskrift äfven uti i fråga varande afseende måtte vinna
tillämpning; Och får Utskottet, som delar den af Revisorerne härutinnan
framstälda önskan, hemställa,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga de för berörda
ändamåls vinnande erforderliga åtgärder.
Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt, har Utskottet
funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande
vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning
berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes
afgifna utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt
att, oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens
åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels ock slutligen icke hafva
varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 12 Februari 1878.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.