Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

1

N:0 1.

Ank till Biksd. Kansli den 16 Febr. 1878, kl. 5 e. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, i fråga om det Utskott, som bör
behandla en motion om underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående omarbetande af krigslagarne.

Sedan Andra Kammaren till Lag-Utskottet öfverlemnat en af
Herrar Carl Ifvarsson och C. A. Larsson in. fl. väckt motion (N:o 15)
om underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t angående omarbetande af
krigslagarne, men Lag-Utskottet, på sätt af dess Utlåtande N:o 1 inhemtas,
under anförande af att motionen icke folie inom omfånget för LagUtskottets
i grundlagar^ utstakade verksamhet, till Andra Kammaren
densamma återlemna!; så har, enligt hvad särskilda från Kamrarne till
Konstitutions-Utskottet ankomna protokollsutdrag för den 8 i denna
månad gifva vid handen, Första Kammaren lagt berörda Utlåtande till
handlingarne med förklarande, att den deri omförmälda motionen vore
af sådan beskaffenhet, att den borde af tillfälligt Utskott behandlas,
hvaremot Andra Kammaren, med ogillande af Lag-Utskottets förenämnda
åtgärd, beslutit, att motionen skulle af Lag-Utskottet handläggas.

Hå således olika meningar mellan Kamrarne uppstått i fråga om
det Utskott, till hvars handläggning motionen bör hänskjutas, tillkommer
det, jemlikt § 88 mom. 3 i Riksdagsordningen, Konstitutionsutskottet
att härom besluta.

Motionärerne hafva uti den föreliggande motionen, bland annat,
anfört: att den öfvertygelsen allt mer gjorde sig gällande, att våra krigslagar
måste ändras och mildras, om någonsin eu sådan utvidgning af
den allmänna värnpligten, som nu åsyftades, skulle ega rum; att hvad
Bill. till. Biksd. Prot. 1878. 3 Sami. 1 T luft.

2

Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 1.

som i främsta rummet måste anmärkas mot de nuvarande krigslagarne,
vore den olikhet inför lagen, som visade sig deruti, att olika straff för
befäl och trupp följde på enahanda förbrytelse, äfvensom att icke en
särskild och bestämd påföljd funnes för befäl vid förolämpning af underordnade,
då deremot för de sistnämnde vid samma fels begående emot
förmän den största stränghet rådde; att för öfrigt krigslagarne hade
samma brister, som allt mera öfverklagades hos allmänna strafflagen,
nemligen alltför hårda straff och alltför stor latitud vid straffen för
likartade förbrytelser; att i disciplinmål den förorättade visserligen egde
rättighet att klaga hos högre förman eller krigsdomstol, men att han,
det oaktadt, först måste undergå straffet; att ett ämne, som med ofvan
vidrörda fråga stode i nära sammanhang, vore beskaffenheten af det
fängelsestraff, för hvilket krigsman kunde utsättas; samt att underordnad,
som ådömdes straffarbete på två år eller derutöfver, måste uttjena detsamma
i gemensamhetsfängelse med de gröfsta förbrytare; Och hafva
motionärerne på dessa och i öfrigt andragna grunder samt då det syntes
dem oundgängligen nödvändigt, att krigslagarne på ett rättvist och
tidsenligt sätt omarbetades, slutligen föreslagit:

“att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att krigslagarne med snarast möjliga omarbetas i den rigtningen,

att straffen under fredstid i allmänhet mildras;
att i följd deraf latituden minskas sålunda, att
de strängare straffbestämmelserna modifieras;

att vid enahanda förbrytelse straffen för alla
grader blifva likartade;

att ett otvifvelaktigt skydd beredes underordnade,
då de af förmän förolämpas eller misshandlas
och då de deröfver klaga; samt

att ‘förbrytare mot krigslagarne icke sammanblandas
med andra brottslingar. “

Då nu ifrågavarande motion tydligen går ut på ändring i vissa
delar af strafflagen och disciplinstadgan för krigsmakten af den 11 Juni
1868, hvilka författningar, jemte de samma dag utfärdade Kongl. förordningarne
om krigsdomstolar och rättegången derstädes samt om införande
af de nya krigslagarne och hvad i afseende derå iakttagas skall,
tillkommit uti den i § 89 Regeringsformen stadgade ordning och icke
äro att hänföra till sådan allmän lag, som enligt § 87 i nämnde grundlag
Riksdagen eger att gemensamt med Konungen stifta, i följd hvaraf,
och med stöd jemväl af § 42 mom. 1 i Riksdagsordningen, det icke
tillhör Lag-Utskottet att utlåtande öfver meranämnda motion meddela;
har Konstitutions-Utskottet funnit

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

3

densamma vara af beskaffenhet att, jemlikt § 37 mom.
3 Riksdagsordningen, böra af tillfälligt Utskott behandlas
;

hvilket Konsti tu tions-Utskottet får Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 16 Februari 1878.

På Utskottets vägnar:

Magnus Hallenborg.

Reservationer:

af Herrar G. Hcsggström, A. Bäckström, S. Johnson, Per Nilsson
och S. F. Norén:

“Då vår Riksdagsordning i § 42 innehåller, att under civil- och
kriminallag äfven bör förstås “de delar af krigslagar och författningar
rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten
då således uti ifrågavarande krigslagar måste finnas åtminstone
en del, som enligt samma § skall af Lag-Utskottet behandlas, emedan ett
grundlagsstadgande icke lagligen kan vara upphäfdt på annat sätt än i
den ordning §§ 81 och 82 i Regeringsformen föreskrifva, en uppfattning,
som Lag-Utskottet sjelf erkänt och tillämpat vid behandlingen af samma
krigslagar under 1874 och 1877 årens riksdagar; då eu hänvisning till
tillfälligt Utskott af hvad som hör till Lag-Utskottet är stridande mot ett
uttryckligt grundlagsstadgande, hafva vi ansett, att Lag-Utskottet nu som
förut kunnat och bort behålla frågan.''1