Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
1
N:o lO
Ank. till Riksd. Kansli den 26 April 1878, kl. 1 e. m.
Betänkande, angående tullbevillningen.
Från Riksdagens Kamrar hafva till Bevillnings-Ut,skottets behandling
hänvisats följande motioner, afseende förändringar i nu gällande föreskrifter
om tullbevillningens utgörande, nemligen: af Herr Odelberg (motion
N-o 10 inom Första Kammaren) angående i allmänhet förändrad tullagstiftning,
af Herr C. Magni (motion N:o 134 inom Andra Kammaren)
om införseltull å artikeln pressjäst, samt af Herr A. W. Westerdal (motion
N:o 107 inom Andra Kammaren) om utförselförbud eller tull å rundvirke
m. m. t i , ,.
Jemlikt föreskriften i 40 § Riksdagsordningen har Utskottet, äfven
oafsedt dessa motioner, haft att genomgå gällande tullagstiftning och
deri föreslå sådana förändringar, som kunde finnas af omständigheterna
påkallade; men då, så vidt Utskottet kan bedöma statsverkets närvarande
ställning, anledning nu icke förekommer att för tillvägabringande af
jemnvigt emellan inkomster och utgifter, höja eller sänka några derpå
inverkande tullsatser, samt tullagstiftningen i sin helhet för närvarande
utgör föremål för behandling af en utaf Kongl. Majrt nedsatt komité,
har Utskottet funnit sig nu böra inskränka sitt utlåtande i fråga om
tullbevillningen till besvarande af omförmälda motioner; hvarvid Utskottet
anser den förstnämnda, såsom afseende en omfattande och genomgripande
förändring, först böra komma under behandling.
Uti nyssnämnda motion anmärker Herr Odelberg att, enligt hans
åsmt, ett successivt höjande af tullsatserna å alla sådana varor, som ej
° Bill. till Riksd. Prat. 1878. -5 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 1
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.
äro råämnen för den inhemska fabrikationen, är för landets ekonomiska
välfärd nödvändigt; och såsom ett första steg — en varsam återgång —
i denna rigtning föreslår motionären, »att Riksdagen måtte besluta, att
tullafgifterna skola från och med nästa år 1879 utgöras till ungefär lika
belopp och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bestämmelserna i tulltariffen
af år 1857, dock så att de förhöjningar i tullafgifterna för vissa
kolonial- och andra varor, som vid 1871 års riksdag beslötos, bibehållas
oförändrade.» Motionären anser visserligen 1857 års tulltaxa innehålla
åtskilliga stadganden, som han icke kan godkänna, men den eger dock
i hans tanke det företräde framför den nu gällande, att den belägger
med högre tull sådana fabriksvaror, som vi sjelfve kunna åstadkomma.
Huruvida motionären afser att de utförseltullar, som ännu i 1857 års
taxa qvarstodo, äfven skola åter införas, synes Utskottet deremot icke
rätt klart framgå af motionen.
För att i någon mån kunna öfverskåda och bedöma de omedelbara
praktiska resultat, hvilka i motionen åsyftas, lärer det vara nödigt att
jemföra de år 1857 stadgade och de nu gällande tullsatserna å sådana
fabriksvaror, som till afsevärd betydelse ingå i den allmänna förbrukningen.
Några i detta hänseende upplysande exempel må här anföras:
Införs eif ull
Hudox och skinn:
beredda, ej pelsverk:
sulläder och bindsule-läder samt hvitgarfvi
som sämskade hudar och skinn................
andra slag.........................................................
Jern:
manufaktur- och handtverkssmide, ej specificeradt,
poleradt eller lackeradt ............................
andra slag, med eller utan bestrykning
Metaller, sammansatta:
arbetade:
förgylda, försilfrade eller pläterade .........
andra slag............................................................
Porslin, oäkta:
hvitt eller enfärgadt, men omåladt:
talrickar.............................................................
1857. |
1877. |
|
Kr. öre. |
Kr. öre. |
|
äfven- |
||
.... 1 &■ |
— 25 |
— 6 |
... 1 il. |
1— 751 |
— 20 |
1- 40/ |
||
iceradt, |
||
1 K- |
— 25 |
— 15 |
... 1 a. |
— 15 |
— 6 |
... l a. |
— 75 |
— 30 |
... 1 u. |
— 40 |
— 15 |
... i a |
— 5 |
— 3 |
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
3
andra pjeser.........................................
måladt eller tryckt:
talrickar...................................................
andra pjeser..........................................
Socker:
raffineradt och dermed jemförligt ....
andra slag..................................................
Väfnader:
helsiden-:
andra slag, än felb och plys...........
halfsiden-:
andra slag, än felb och plys...........
bomulls- :
andra slag, än vissa specificerade:
oblekta och ofärgade ...................
blekta eller färgade .......................
tryckta eller pressade ...................
ylle-:
andra slag, än vissa specificerade .
Införseltull
1857. 1877.
Kr. öre. Kr. öre.
i a __ io — 5
1 &. — 10 — 6
l a — 18 — 8
1 ctr 13 — 11: 60
1 ctr 8 — 8 —
1 |
f 4:50] |
1 |
<u\ |
7: 50 |
1:50 |
1 |
1 6 -) |
1 |
1 3:75i |
i |
1
1
1
U.
it\
a
— 50
— 40
— 80
— 70
1 -\
— 90f
— 25
— 40
— 50
. 1 it- 1: 50 — 75.
Dessa nu anförda exempel torde nogsamt ådagalägga, att det högre
tullskydd, som motionären velat återinföra, men hvaraf industrien ingalunda
visats vara i behof, skulle i väsentlig mån fördyra vigtiga förbrukningsartiklar.
Ett annat icke mindre afsevärdt resultat, hvilket motionären dock
troligen icke åsyftat, blefve den betydliga minskning i statsinkomst, som
antagligen skulle af de höga skyddstullarnes återinförande föranledas.
Till siffran låter väl denna minskning icke beräkna sig, men all erfarenhet
ådagalägger emellertid, hurusom höga skyddstullar minska, men låga öka
tullinkomsten. Med tillämpning af 1857 års tullbestämmelser öfversteg
rikets tulluppbörd icke något år 15 millioner kronor. Med tillämpning
4 Bevillning8-Utskottets Betänkande N:o 10.
af nu gällande tullsatser åter har denna uppbörd stigit till och med till
nära dubbelt nämnda belopp och utgjorde under sistlidet år mera än
26 millioner kronor.
Tullafgifters enda allmängiltiga grund och ändamål — att bereda
statsverket inkomst — synes dock af motionären tillmätas helt och hållet
underordnad betydelse. Andra uppgifter vill han åt tullbevillningen
inrymma, såsom att motverka befolkningens öfverdrifna njutningslystnad,
öka landets produktionsförmåga och minska dess behof af utländska
kapital. Men bevis att hög tullbeskattning skall leda till uppnående
af dessa i och för sig önskvärda mål kan ingalunda anses innefattadt i
hvad motionären anfört och visserligen icke heller annorledes åstadkommas.
Idög tullbeskattning, likasom hög beskattning i allmänhet, torde
nemligen snarare nedsätta folkets förmåga att fylla sina behof och motverka
dess produktiva arbetskraft, än bidraga till kapitalbildning, om
ej på de jemförelsevis få händer, hvilka kunna beredas en gynnad undantagsställning
på de öfrigas bekostnad.
Den bevisning för en motsatt mening, som motionären trott sig
kunna hemta från de af honom anförda uppgifter angående värdet af
rikets import och export under de senast förflutna 20 åren och af den
skuldsättning till utlandet, som under samma tid egt rum, torde svårligen
kunna vid närmare undersökning tillerkännas giltighet, lika litet
som hans förmenande att den allmänna opinionen misstager sig i sin
uppfattning, att landets ekonomiska ställning under samma tid icke blott
skenbart, utan verkligen vunnit stark förkofran.
Huru omsorgsfullt uppgifter angående verkliga värdet af ett lands
export och import än sökas, meddelas och i statistiska arbeten sammanställas,
blifva dock dessa uppgifter alltid blott tillnärmelsevis rigtiga, och
då den väsentliga faktor, som heter handelsvinst, hvarken i dessa uppgifter
ingår eller annorledes låter med någon grad af visshet beräkna
sig, måste utfinnandet af den så kallade handelsbalansen eller det vid
varubytet å ena eller andra sidan uppkommande öfverskott eller brist blifva
i högsta grad vanskligt. Ännu vanskligare blir sammanställningen af
dylika uppgifter för en längre följd af år, om, såsom hos oss är händelsen,
sjelfva grunden för värdeberäkningarne under samma tidrymd
blifvit väsentligen förändrad. Ett sådant förändradt beräkningssätt är
nemligen, enligt Kongl. brefvet den 12 Juli 1872, för tiden från och
med år 1871 iakttaget.
Men om man också vill antaga, att. den så kallade handelsbalansen
under de sistförflutna 20 åren visar en brist till och med till det af
motionären beräknade belopp af 290 millioner kronor och att denna
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10. 5
landets underbalans i väsentlig mån blifvit betäckt genom de under
samma tid upptagna utländska lån, så följer dock ingalunda deraf,, att
landets ekonomiska ställning eller nationalförmögenheten icke under tiden
långt mera förkofrats, utan gått tillbaka. För att bedöma denna fråga,
måste man göra sig klart, om underbalansen eller skuldsättningen, för
ett deremot svarande kapital tjenat till en jemförlig eller högre kapitalbildning
inom landet och sålunda här finnes qvar under en eller annan
inkomstbringande form, i hvilket fall blott återstår frågan, om den deraf
härflytande fördel motsvarar räntan å den utländska skuldsättningen, eller
om, i motsatt fall, de indragna utländska kapitalen blifvit ändamålslöst
förslösade.
Det är på dessa frågor, motionären och de med honom olika tänkande,
hvilka han benämner »opinionens ledare», lemna så vidt skiljaktiga
svar. Till den detaljerade utredning, som förekommer dels i den så
kallade Finanskomiténs betänkande af den 9 Februari 1863, dels i det
vid 1867 års riksdag tillsatta Särskilda Utskottets betänkande angående
jordbrukets finansiella angelägenheter, dels ock slutligen uti den i Förberedande
Skattejemkningskomiténs betänkande intagna framställning angående
Sveriges ekonomiska utveckling sedan år 1860, må det tillåtas Utskottet
att hänvisa.
Några faktiska förhållanden torde dock böra af Utskottet särskildt
framhållas och vidare längre fram i detta betänkande med officiella
sifferuppgifter bestyrkas.
Fn jemförelse emellan hela vår utländska skuldsättning och de
inom landet utförda jernvägsbyggnader torde redan i och för sig lemna
nöjaktig anvisning om de utländska kapitalens placering, utan. att man
behöfver gå till den vida svårare uppskattningen af de kapital, som
blifvit ne dlagda på odlingar och jordförbättringar, på byggnader och
inventarier vid jordbruket samt på industriella verk och anläggningar af
mångfaldig art och omfattande betydelse.
Kastar man vidare en blick på de högst betydliga summor, som
finnas insatta hos sparbankerna, i kapital- och lifränte-försäkringsanstalterna,
samt på deposition hos bankinrättningarne, så finner man otvifvelaktiga
bevis om en fortgående stark kapitalbildning, hvilken ingalunda
synes berättiga till motionärens tröstlösa uppfattning, att »vårt samhälle
depenserar långt mera än dess tillgångar medgifva.»
Huruvida, såsom motionären förmenar, näringslifvets utveckling under
det tillämpade friare handelssystemet hämmats, eller om icke denna
utveckling fast mera fortgått med raska steg, vill Utskottet nu med några
exempel söka ådagalägga.
6
Bevillnings-TJtshottets Betänkande N:o 10.
Tages först jordbrukets utveckling i betraktande, torde Utskottet
icke behöfva härom vara mångordigt. Endast några få data må härom
meddelas. Så utgjorde år 1860 arealen af trädgård och åker 4,057,835
tunnland, men år 1874 uppgick denna areal till 5,481,639 tunnland,
hvilket följaktligen visar en tillökning af 1,423,404 tunnland eller mera
än 35 proc. Jemföres införseln af spanmål under åren 1856—1875 med
utförseln deraf under samma tid, så visar sig ett högst betydligt och
alltjemt stigande öfverskott af utförsel. Under det att årliga medeltalet
af detta öfverskott under perioden 1856—1860 utgjorde 7,264,405 kubikfot,
uppgick det under åren 1861—1865 till 8,391,635 kubikfot, under
perioden 1866—1870 till 11,430,368 kubikfot samt under åren 1871
—1875 till 16,505,038 kubikfot. Äfven ladugårdsskötsel har ansenligt
utvecklat sig. En jemförelse mellan in- och utförseln af lefvande kreatur
och smör visar följande öfverskott af import (—) eller export ( + ) för
hvar af nedannämnda femårsperioder:
Af lefvande kreatur, stycken:
Åren 1856—1860 — 13,879
» 1861 — 1865 + 31,427
)» 1866—1870 -f 158,420
» 1871—1875 + 255,074
Af smör, centner:
— 87,649.
— 106,098.
— 22,983.
+ 189,406.
Redan vid den flyktigaste blick å de siffror, som beteckna vår
fabriks- och manufakturindustris utveckling, faller i ögonen, att medan
våra fabrikers tillverkningsvärde, antalet derstädes sysselsatte arbetare
samt begagnade maskiner och redskap, äfvensom drifkraften, uttryckt
i hästkrafter, högst betydligt tillväxt, så har deremot fabrikernas antal
knappast i nämnvärd mån ökats. Följande siffror utvisa våra fabrikers
utveckling i nu antydda hänseenden:
I medeltal: |
Antal |
Antal |
Drifkraft |
Antal be-gagnade maski-ner och redskap: |
Tillverknings-värde, kronor: |
1856—1860 |
2,461 |
28,435 |
— — |
— — |
62,242,250. |
1861—1865 |
2,461 |
30,016 |
7,587*) |
204,853*) |
71,693,400. |
1866—1870 |
2,235 |
31,601 |
9,974 |
207,289 |
82,966,107. |
1871 — 1875 |
2,516 |
52,207 |
19,002 |
295,063 |
143,911,719. |
*) Enär uppgifter härom saknas för tiden före 1863, utgöra dessa siffror medeltal
allenast för åren .1863—1865.
Bevillnings-TJ/''skottets Betänkande N:o 10.
7
Af betydelse, såsom i sin mån vittnande om vår fabriksindustris
utveckling, äro äfven uppgifterna angående införseln af stenkol samt
af redskap och maskiner, om ock af de betydande qvantiteterna stenkol
en stor del tagits i anspråk för jernvägarnes och ångbåtarnes behof samt
bland antalet införda maskiner och redskap äfven ingår dylika för jordbrukets
behof till ett icke obetydligt värde. Medan
Redskap och
Stenkol, maskiner,
kubikfot: kronor:
under åren 1856—1860 i medeltal''infördes..... 10,213,107 1,452,569,
så utgjorde införseln under åren 1861—1865 i
medeltal................................................................... 16,002,250 2,281,768,
och under åren 1866—1870.................................... 18,046,392 2,132,764,
men steg under perioden 1871—1875 till 28,436,776 11,578,278.
De ofvan meddelade sifferuppgifter häntyda på att vår fabriksindustri,
med ett allt mera ökadt användande af maskinkraft och med begagnande
af senare tiders förbättrade arbetsmetoder, öfvergått till verklig
stor industri, och enligt Utskottets åsigt har man att derför i väsentlig
mån tacka den friare tullagstiftningen, hvilken, genom att beröfva
våra näringar ett konstladt och i sjelfva verket obehöfligt skydd, tvungit
dem att anstränga sina krafter för att hålla sig uppe i täflan med
utlandet. Att vår industri med framgång uthärdat denna täflan, lärer
hafva utvisats redan af de siffror, Utskottet ofvan meddelat, och de uppgifter,
Utskottet nu går att lemna angående de förnämsta grenarne af
vår industri, torde lemna ytterligare bevis derför.
Värdet af våra sockerbruks årliga tillverkningar har i medeltal utgjort:
under åren 1856—1860 11,826,602 kronor.
» » 1861—1865 12.963,938 »
» » 1866—1870 14,099,701 »
och » » 1871—1875 17,150,914 »
En jemförelse mellan qvantiteterna af inom landet tillverkadt och
importeradt raffineradt socker lemnar följande siffror i medeltal för år:
under åren 1856—1860
» » 1861—1865
» 1866—1870
» 1871—1875
Inom landet
tillverkadt:
23,531,986 skålp.
28,220,089
31,939,180
39,202,679
»
»
Importeradt:
2,403,775 skålp
5,196,227 »
7,114,693 »
20,309,934 »
»
»
8
Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 10.
Medan under perioden 1856—60 landets egna sockerbruk förmådde
fylla mera än 90 proc. af landets behof af raffineradt socker, så utgjorde
under sista femårsperioden det inom landet raffinerade sockret
endast något mera än 65 proc. af hela konsumtionen, men detta skenbart
ogynsamma förhållande härrörer, såsom ofvan anförda siffror utvisa,
allenast af den oerhördt ökade förbrukningen, men icke af någon _tillbakagång
hos den inhemska tillverkningen, hvilken tvärtom stadigt tilltagit,
oaktadt tullskyddet för de inhemska sockerraffinaderierna, hvilket enligt
1857 års tulltaxa utgjorde 5 öre pr skålpund, genom successiva nedsättningar
minskats till 3 6|io öre.
Tullen å bomullsgarn utgjorde enligt 1857 års tulltaxa 12 öre pr
skålpund ofärgadt och 20 öre pr skålpund färgadt garn, men dessa tullsatser
nedsattes 1865 till resp. 8 och 14 öre. Det oaktadt har tillverkningen
af dylikt garn inom landet rätt betydligt ökats. Bomullsspinneriernas
tillverkningsvärde,
hvilket under perioden 1856—1860 utgjorde
rnen » » 1861—1865 föll till
ökades » ® 1866 1870 till
samt utgjorde » » 1871 1875
allt i medeltal för år.
9,884,903 kronor
7,656,365 »
12,395,352 »
14,389,735 »
Jemföres qvantiteten inom riket tillverkadt bomullsgarn med qvantiteten
iinporteradt sådant, så erhållas följande siffror, utvisande medeltillverkningen
och medelimporten för ar:
under åren 1856—1860
» » 1861—1865
,, » 1866—1870
» » 1871—1875
Inom landet
tillverkadt:
12,288,776 skålp.
6,114,562 »
10,263,999 »
14,479,573 »
Importeradt:
1,801,094 skålp,
784,922 »
1,189,864 »
3,850,156 »
De anmärkningsvärd! låga siffrorna under andra och äfven tredje
perioden ega sin förklaring uti den i följd af det inbördes kriget inom
Nord-Amerikas Förenta Stater uppkomna bomullskrisen.
Bomullsväfnadsindustrien har, oaktadt icke obetydliga nedsättningar
af tullen å särskilda slag af bomullsväfnader egt rum, gjort betydande
framsteg såväl till tillverkningens mängd som dess värde, pa satt följande
uppgifter angående den årliga medeltillverkningen utvisa:
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 10.
9
1856—1860:*) 26,258,001 fot och
1861—1865: 21,850,163 » * 15,610
1866-1870: 39,022,534 » » 7,975
(1871_1873* 8 227 » \
1871—1875: 73,321,102 » |1874—1875:457*408 skålpund |
69,215 stycken, till ett värde af 3,784,969 kr.
* 3,872,928 »
» 5,475,467 »
9,633,963
Importen har i medeltal utgjort:
1856—1860: 801,198 skålpund.
1861—1865: 750,290 »
1866—1870: 878,750 »
1871—1875: 2,380,494 »
Ett anmärkningsvärdt bevis å bomullsväfveriernas utveckling utgör
den stigande exporten af bomullsväfnader, hvilken i medeltal utgjorde:
under perioden 1856—1860: 14,112 skålpund,
» » 1861—1865: 23,822 »
,, » 1866—1870: 253,261 »
» » 1871—1875: 318,940 »
Ett bevis på vår bomullsindustris framsteg torde ock vara att finna
i den ökade importen af bomull, hvilken utgjorde i medeltal:
åren 1856—1860: 14,649,142 skålpund,
» 1861—1865: 6,915,805 »
» 1866—1870: 12,831,082
» 1871—1875: 18,636,592 »
* A sådana ylleväfnader, som i tulltaxorna hänföras till »andra slag»,
utgjorde tullen enligt 1857 års taxa 1 riksdaler 50 öre per skålpund,
men nedsattes för år 1866 till 1 riksdaler 25 öre och för år 1867 till
1 riksdaler samt har sedan år 1868 utgjort 75 öre. Oaktadt dessa nedsättningar
hafva våra klädesfabriker förmått rätt betydligt utvidga sin
tillverkning, såsom följande uppgifter utvisa:
I medeltal tillverkades:
1856—1860: 2,757.849 fot och 4,252 styck, till ett värde af 9,106,694 kronor,
1861—1865: 3,420,219 » 20,646 » » » 9,925,681 »
1866—1870: 3,928,789 » 11,821 » » » 8,904,125 »
1871—1875: 5,400,370 » 15,870 » » » 12,914,919 »
*) För åren 1856- 1858 äro linneväfnader inräknade.
Bih. till Riksd. Prof. 1878. 5 Sami. 1 Afd. 7 Uäft.
i
10
Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 10.
Importen af ull har i medeltal utgjort:
1856—1860: 2,308,915 skålpund,
1861—1865: 3,027,313 »
1866—1870: 3,235,368 »
1871—1875: 4,122,586 »
Importen af yllevöfnader uppgick å andra sidan i medeltal till:
1856—1860: 959,497 skålpund,
1861—1865: 1,160,932 »
1866—1870: 1,226,621
1871—1875: 3,740,995
Exporten af ylleväfnader, hvilken ända till år 1865 icke var af
nämnvärd betydenhet, har sedan dess hastigt stigit. Medan nämnda export
i medeltal utgjorde under åren 1856—1860: 1,865 skålpund
och » » 1861—1865: 8,421 »
så steg densamma » » 1866—1870 till 57,768 »
samt ytterligare » » 1871—1875 » 108,293 »
Våra tobaksfabriker hafva, oaktadt under de ifrågavarande tjugu åren
tullen å oarbetad tobak blifvit höjd, men tullen å arbetad dylik, förnämligast
_ å cigarrer och cigaretter, blifvit nedsatt, betydligt ökat sin till
verkning, såsom följande uppgifter angående den årliga medeltillverkningen
utvisa:
Skålpund. Värde i kronor.
1856—1860: 6,462,656 4,323,171.
1861—1865: 7,547,270 5,892,060.
1866—1870: 8,298,927 6,215,132.
1871 — 1875: 10,825,451 8,871,525.
Importen af tobak utgjorde i medeltal:
1856—1860
1861—1865
1866—1870
1871—1875
Skålpund.
5,068,365
5,452,621
5,866,274
7,640,266
Deraf blad och
stjelk, skålpund.
5,010,863.
5,385,706.
5,786,328.
7,507,967.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
11
Såsom af dessa siffror synes, år qvantiteten af till riket införd förädlad
tobak särdeles obetydlig.
Oaktadt tullen å beredda hudar och skinn blifvit icke oväsentligt
nedsatt, hafva våra läderfabriker gjort aktningsvärda framsteg, isynnerhet
under åren 1871—75. I medeltal tillverkades:
1856—1860: 2,823,684 skålp. samt 357,357 stycken, till ett värde af 3,777,205 kronor.
1861—1865: 2,811,205 » » 486,784 * » » 4,554,317 »
1866—1870: 2,807,824 » > 507,292 > » » 4,404,095 .
1871-1875: 3,575,552 » » 572,862 » > * 7,241,310 *
Införseln utgjorde i medeltal:
Oberedda hudar Beredda hudar
och skinn, och skinn,
centner. skålpund.
1856—1860: 43,141 110,284.
1861 — 1865: 59.617 399,962.
1866—1870: 54,646 526,098.
1871—1875: 90,034 1,757,269.
Glasbrukens tillverkningsvärde har i medeltal utgjort:
1856—1860: 1,350,415 kronor.
1861—1865: 1,583,203 »
1866—1870: 1,644,715
1871 — 1875: 2,721,456 »
Oaktadt de betydliga nedsättningar af tullen å porslin, som under
de ifrågavarande tjugu åren egt rum, hafva våra ''porslinsfabriker ansenligt
ökat sin tillverkning samt till och med förmått i utlandet förskaffa
afsättning åt sina produkter, såsom följande siffror visa:
I medeltal: |
Tillverknings- värde. Kronor. |
Export. Skålpund. |
1856—1860: |
827,678 |
5,156. |
1861—1865: |
945,101 |
5,679. |
1866—1870: |
1,015,626 |
96,053. |
1871—1875: |
2,093,359 |
191,020. |
12
B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
Våra tändsticksfabrikers utveckling utvisas af följande siffror:
I medeltal. Tillverkningsvärde,
kronor.
Export.
1856—1860
1861—1865
1866—1870
1871—1875
341594
507,967 I medeltal
1,294,464 »
4,376,591
1860 433,745 kronor.
1861—1863 354,358 »
1864 och 1865 1,958,300 it.
1866—1870 4,091,293 »
1871—1875 14,539,540 »
Oaktadt tullen å papper undergåttickeoväsentliga nedsättningar, hafva
våra pappers- och papp er smassefabriker gjort så betydande framsteg, att
rätt ansenliga qvantiteter svenskt papper funnit afsättning i utlandet.
Följande siffror visa tillverkningsvärdets och pappersexportens tillväxt.
I medeltal Tillverkningsvärde, Export af
kronor. papper
1856—1860 2,340,015
1861—1865 2,883,577
1866—1870 4,221,786
1871—1875 7,497,459
354,014
613,858
3,018,387
5,919,743
Importen af papper har visserligen äfven tilltagit, men ingalunda
i samma progression som exporten.
I medeltal utgjorde nemligen importen
under åren 1857—1860 308,097 skålpund.
» » 1861—1865 459,586 »
» » 1866—1870 419,711 »
» » 1871—1875 2,202,832 »
Af samtliga våra fabriker äro gjuterierna och mekaniska verkstäderna
till tillverkningsvärdet de förnämsta. Huru de under ifrågavarande tjuguarsperiod
ökat sin tillverkning, visa följande uppgifter angående tillverkningsvärdet
i medeltal:
1856—1860 4,340,317 kronor.
1861—1865 6,213,872 »
1866—1870 7,884,569 »
1871—1875 21,251,537 »
13
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
Angående importen af redskap och maskiner är uppgift ofvan meddelad.
Värdet af exporten af dylika har utgjort:
I medeltal.
1856—1860
1861—1865
1866—1870
1871 — 1875
80,012 kronor.
54,760 »
294,886
1,061,700 »
Redan i det föregående har Utskottet haft tillfälle lemna några
uppgifter angående den del af vår handel med utlandet, som omedelbart
rörer de grenar af vår produktion, hvilka Utskottet ofvan ansett sig böra
vidröra. Angående den utomordentliga utveckling, vår utrikes handel i
allmänhet, särdeles efter år 1865, vunnit, torde de siffror vittna, hvilka
Utskottet nu kommer att meddela. Totalbeloppet af in- och utförselns
värde utgjorde:
öfverskott af införsel, Summa in- och utkronor.
försel, kronor.
1856—1860
1861—1865
1866—1870
lnförselYärde,
kronor.
404.765.000
504.129.000
663.132.000
Utförselvärde,
kronor.
394.914.000
462.335.000
633.614.000
9,851,000
41.794.000
29.518.000
209,235,000
290,398,000
799.679.000
966.464.000
1.296.746.000
2.254.487.000
5,317,376,000
1871—1875 1,231,861,000 1,022,626,000
S:a 1856—1875 2,803,887,000 2,513,489,000
1 dessa siffror ingår jemväl värdet af in- och utfördt guld och silfver
i mynt och plantsar till följande belopp:
Införselvärde,
kronor.
Utförselvärde, Öfverskott af införsel (-|-) Summa in- och utkronor.
eller utförsel, (—) kronor. försel, kronor.
1856—1860
1861—1865
1866—1870
1871 — 1875
5,904,000
4,205,263
11,656,588
43,495,489
28,931,000
1,670,122
7,226,744
16,348,197
— 23,027,000
+ 2,535,141
+ 4,429,844
+ 27,147,292
34,835,000
5,875,385
18,883,332
59,843,686
S:a 1856—1875 65,261,340 54,176,063 + 11,085,277 119,437,403
För medelvärdet af in- och utförseln (inclusive guld och silfver) under
de särskilda femårsperioderna erhållas således följande siffror:
14
Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 10.
1856—1860
1861—1865
1866—1870
1871—1875
Införselvärde,
kronor.
80,953,000
100,825,800
132,626,400
246,372,200
Utförselvärde,
kronor.
78,982,800
92,467,000
126,722,800
204,525,200
Öfverskott af införsel,
kronor.
1,970,200
8,358,800
5,903,600
41,847,000
Summa in- ocli ut
försel, kronor.
159.935.800
192.292.800
259,349,200
450,897,400
Då Utskottet redan förut redogjort för importen af åtskilliga sådarm
varor, som antingen äro föremål för någon mera betydande produktion
inom landet eller utgöra råämnen för våra förnämsta industrigrenar,
så vill Utskottet här endast meddela uppgift angående storleken
af importen af följande artiklar:
I medeltal
1856—1860
1861—1865
1866—1870
1871—1875
Kaffe «
14,623,471
16,060,480
17,074,592
22,275,384
Salt, kubikfot. Miner.-oljor Feta oljor
1,912,195 1863 4,079,573
2,068,949 och 1,872,602 4,486,166
2,459,457 7,024,409 3,531.566
2,654,765 18,096,213 5,726,130
Dessa siffror vittna i sin mån fördelaktigt om vårt folks växande
konsumtionsförmåga och om det stigande välstånd, som är vilkoret derför.
Tulluppbörden har, oaktadt de betydliga tullnedsättningar, som tid
efter annan egt rum under de ifrågavarande tjugu åren, nära fördubblats,
på sätt följande uppgifter om dess storlek i medeltal visa:
1856—1860*) 11,977,114 kronor,
1861—1865*) 14,032,575
1866—1870 13,429,837 »
1871 — 1875 22,441,489 >,
Den svenska harulehflottan, hvilken år 1856 bestod af 3,020 fartyg
med eu drägtighet af 79,945 nyläster, uppgick år 1860 till 3,200 fartyg med
88,901 nylästers drägtighet, och 1865 till blott 3,155 fartyg med en drägtighet
83,524 nyläster, motsvarande 266,016 tons, men ökades derefter, så att den år
1870 bestod af 3,376 fartyg med eu drägtighet af 107,808 nyläster, eller
346,862„ tons, samt år 1875 af 4,237 fartyg med en drägtighet af 507,049
tons. Ångfartygens antal, hvilka i dessa siffror äro inräknade, utgjorde:
*) För åren 1856—63 äro jemväl utföreeltullarnes belopp inräknade.
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 10.
15
år 1856: 147 med en maskinstyrka af 6,594 hästkrafter.
» 1860: 203 » » » » 9,332 »
» 1865: 288 » » » » 9,293 »
» 1670: 368 » » » »11,601 »
» 1875: 664 » » » » 22,897 »
Angående omfattningen af den kapitalbildning, som under ifrågavarande
tjugu år egt rum i vårt land, vittna i viss mån åtskilliga af de
siffror, som Utskottet redan anfört. Här må endast några få uppgifter,
som ytterligare kunna bidraga att gifva en ungefärlig föreställning derom*
meddelas. Så hafva under åren 1856—75 bolagsordningar blifvit stadfästade
för 1,144 aktiebolag med ett minimikapital af 378,557,632 kronor
och ett maximikapital af 677,900,757 kronor. Huru mycket af de under
samma tid utgifna obligationer funnit placering på svenska händer, kan
icke med någon_ grad af tillförlitlighet beräknas; af Riksgäldskontorets
obligationer uppgifvas i Förberedande Skattejemkningskomiténs betänkande
omkring 31 millioner kronor hafva placerats inom landet, Betecknande
är tillväxten af våra bankers depositionsrörelse. År 1865 utgjorde summan
af depositionerna i landets samtliga banker 29,819,278 kronor;
år 1870 uppgick beloppet till 58,307,020 kronor samt år 1875 till
164,635,989 kronor. Ett nästan lika fördelaktigt vittnesbörd om den
tilltagande kapitalbildningen lemnar sparbankernas verksamhet; år 1860
utgjorde delegarnes behållning i samtlige sparbankerna 27,291,937 kronor;
år 1865 uppgick densamma till 35,983,636 kronor, men år 1870 både
den stigit till 57,376,611 kronor samt år 1875 ytterligare till 134,119,697
kronor.. Medelvärdet af eu sparbanksbok utgjorde nyssnämnda fyra år
respektive 135 kronor 83 öre, 147 kronor 4 öre, 161 kronor 92 öre
samt 193 kronor 62 öre.
Innan Utskottet lemnar siffrornas område, må det tillåtas Utskottet
att med anledning af hvad motionären anfört om den upplåning,
landet. verkstält, med några ord erinra om hvad statsverket nu eger°i
ersättning för den skuld, det ådragit sig, i sammanhang hvarmed Utskottet
äfven torde få nämna något om våra enskilda jernvägsbyggnader och
kostnaderna derför.
Hela kapitalvärdet af statens vid 1876 års slut för trafik upplåtna
jernvägar, utgörande 148,9 mil, uppgick vid nämnda tid till 164,797,343
kronor 57 öre. Lägges härtill värdet af vid samma tid under byggnad
varande statsbanor, sådant detta värde då beräknades, eller 4,91°5,531
kronor 25 öre, sa befinnes värdet af statens samtliga jernvägar vid
16 B evillnings- Ut skottets Betänkande A'':o 10.
nämnda tid uppgå till 169,712,874 kronor 82 öre. Då vid 1876 års
slut Riksgäldskontorets skulder utöfver tillgångarna utgjorde allenast
124,697,336 kronor 34 öre (hvarvid dessutom är att märka, att af skulderna
4,808,685 kronor 30 öre äro upplånade för andra ändamål än för
jernvägsbyggnader) och från jernvägarnes hela
värde ........................................................ 169,712,874: 82
afdragas nyssnämnde .......... 124,697,336: 34
så återstår 45,015,538: 48,
utgörande statsverkets öfverskott å statsbaneaffären.
Af enskilda jernvägar voro vid 1876 års slut för trafik öppnade
257,4 mil, hvilkas byggnadskostnad enligt en af'' Kongl. Styrelsen för statens
jernvägstrafik uppgjord beräkning uppgick i rundt tal till 158 millioner
kronor. Men för att finna totalbeloppet af hvad till nämnda års slut
nedlagts i de enskilda jernvägarne, bör man till nyss angifna summa
lägga icke blott de kapital, som användts å byggandet af jernvägar, som
vid 1876 års slut ännu icke voro för trafik öppnade, utan ock de summor,
som efter anläggningarnas fullbordande åtgått för inköp af materiel
och dylikt, men att med noggranhet uppgifva med huru mycket nämnda
belopp, 158 millioner kronor, sålunda bör ökas, lärer icke utan stora
svårigheter vara möjligt. För de enskilda jernvägar, som af Trafikstyrelsen
antogos kunna under år 1877 öppnas för trafik, har Styrelsen
beräknat byggnadskostnaden till 34 millioner kronor, och då större delen
af detta belopp sannolikt redan vid 1876 års slut blifvit använd, samt
den del af samma belopp, som först under år 1877 kommit till användning,
mer än motsvaras af de kapital, som vid 1876 års slut voro nedlagda
uti då ännu icke för trafik upplåtna jernvägar, så kan man, utan
fara för en allt för hög beräkning, antaga, att hela ifrågavarande belopp,
34 millioner kronor, redan vid 1876 års slut förbrukats. Hela värdet
af de enskilda jernvägarne, så vidt detta värde år kändt, kan således
antagas hafva vid slutet af år 1876 uppgått till 192 millioner kronor,
och värdet af landets samtliga jernvägar, vid samma tid, till omkring
362 millioner kronor. Med dessa siffror för ögonen torde man lätt
kunna föreställa sig hvilka följderna skulle hafva blifvit för den inhemska
industrien, om, såsom motionären anser hafva varit lämpligt, de för
våra jernvägsbyggnader nödiga medlen skulle hafva hufvudsakligen anskaffats
på den inhemska penningemarknaden.
De
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
17
De uppgifter angående vårt lands ekonomiska utveckling, Utskottet
ansett sig höra meddela, ådagalägga, att landet sedan år 1865, då den
sista stora reformen i frihandelsrigtning skedde, å nästan alla områden
utvidgat sin produktion i sådan grad, att den föregående tiden icke dertill
erbjuder något motstycke; att särskild! de mera betydande industrigrenar,
hvilka omedelbart berörts af vidtagna tullnedsättningar, icke allenast
förmått hålla sig uppe i täflan med utlandet, utan ock högst väsentligt
utvidgat sin produktion, och flere af dem, hvilkas tillverkningar förut
egde afsättning endast inom landet, till och med kunnat i utlandet förskaffa
sig en marknad för sina produkter; samt att, så vidt man af tillgängliga
uppgifter kan sluta, kapitalbildningen och den allmänna välmågan
jemväl ansenligt tilltagit.
Eu framställning af vår ekonomiska utveckling, utsträckt några årtionden
längre tillbaka än Utskottet här ansett nödigt, skulle hafva ännu
mera otvetydigt visat, att ju mera de skrankor fallit, hvarmed forna
tiders handelspolitik omgärdat den inhemska produktionen, desto snabbare
och i desto högre grad har denna utvecklat sig. Äfven utan erfarenhetens
vittnesbörd borde det vara lätt att inse, att eu näring, som på ett
konstladt sätt skyddas för täflan, gör mindre framsteg än en näring, som
uteslutande måste lita på sina egna krafter. Der nemligen konkurrensen
får göra sitt inflytande gällande, tvingas industriidkare^ för att kunna
bestå i täflingen, att förbättra sina arbetsmetoder och bemöda sig om fulländning
i sina fabrikat, och resultatet blir bättre och billigare vara. Att
här utveckla hvad i öfrigt kan anföras emot skyddssysternet: huru det
beskattar konsumenterne till förmån för producenterne; huru underhållet
åt de näringar, som ej kunna underhålla sig sjelfva, i yttersta hand måste
tagas från behållningen af de näringar, som icke behöfva något skydd;
huru, medan det för landet ovilkorligen måste vara fördelaktigast att
använda sitt kapital och sin arbetskraft å de näringar, som äro mest
produktiva och således bäst löna sig, skyddssysternet lockar in landets
kapital och arbetskraft å industrigrenar, å hvilka desamma icke med fördel
låta använda sig, och till följd deraf åstadkommer en betydlig nationalförlust;
huru det måste ligga i landets, liksom i den enskildes, intresse
att köpa sina förnödenheter, der de kunna erhållas för det billigaste
pris, o. s. v., anser Utskottet obehöflig!, då detta ämne blifvit otaliga
gånger förut både i tal och skrift uttömmande behandlad t. Dock kan
Utskottet icke underlåta att påpeka hvad verkan ett. öka dt skydd för våra
förädlingsnäringar skulle komma att utöfva på jordbruket, för hvars utveckling
motionären ju med rätta hyser ett lifligt intresse. Genom ett
Bill. till liiksd. Prot. 1878. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 3
18
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 10.
dylikt ökadt skydd skulle dels näringar, som nu icke alls bära sig,
komma att idkas, dels näringar, som redan nu drifvas, komma att blifva
ännu mera vinstgifvande, till dess, hvad de sistnämnda angår,
konkurrensen inom landet möjligen nedbragte vinsten, så att skyddet i
sjelfva verket blefve overksamt. Kapital och arbetskraft skulle i följd
deraf dragas ifrån andra företag och i stället användas i de mera skyddade
och derigenom mera vinstgifvande näringsgrenarne, till skada för
de förra; och då enligt motionärens förslag jordbruket skulle förblifva
eu icke skyddad näring, så skulle äfven jordbruket drabbas af de olägenheter,
som en förändring i den antydda rigtningen måste medföra.
Utskottet antager, att det icke varit motionärens mening att sålunda öka
de svårigheter, hvarmed jordbrukarne sjelfve tidt och ofta påstå sig hafva
att kämpa.
Då, enligt hvad Utskottet tror sig hafva ådagalagt, den friare
tullagstiftningen visat sig vara af den mest helsosamma inverkan på landets
ekonomiskg förhållanden, anser Utskottet eu återgång till en mera
protektionistisk lagstiftning icke böra på allvar kunna sättas i fråga.
Tvärtom synes erfarenheten innebära en maning att med varsamhet fortgå
på en väg, hvars beträdande redan medfört så lyckliga resultat. Utskottet
hemställer följaktligen,
l:o
att Herr Odelbergs ifrågavarande motion måtte lemnas
utan vidare afseende.
Uti den af Herr Magni väckta, ofvan omförmälda motion anmärker
motionären, att den inhemska pressjästfabrikationen icke allenast är i
saknad af hvarje skydd, utan derjemte måste för ett råämne, som ingår
i pressjästen till ungefär en tredjedel, nemligen potatismjöl, erlägga tull
af 6 öre pr skålpund, i följd hvaraf den utländska pressjästimporten till
förfång för den inhemska fabrikationen omhuldas med en premie af 2
öre per skålpund; och föreslår motionären fördenskull och till upphjelpande
af en nybörjad industri, som visar alla tecken att vara lifaktig och
för vårt land naturlig, att artikeln pressjäst måtte åsättas en införseltull
af 6 öre pr skålpund.
Utskottet kan icke annat än medgifva, att den svenska pressjästfabrikationen
i följd af det utaf motionären påpekade förhållandet befinner
sig i en särdeles ogynsam ställning; och Utskottet åberopade äfven denna
Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 10.
19
omständighet till stöd för sitt vid sistlidne riksdag framlagda förslag om
tullfrihet för stärkelse, potatismjöl in. in., hvilket förslag likväl icke
lyckades tillvinna sig Riksdagens bifall. Men det antydda missförhållandet
är dock mindre orimligt och mindre stridande mot de grundsatser,
som i senare tider vunnit tillämpning i vår tullagstiftning, än motionä1
ens förslag att med tull belägga eu vara, som ingår i beredningen af
ett af våra oundgängligaste födoämnen, brödet.
Utskottet, som derföre icke kan tillstyrka bifall till hvad motionären
föreslagit, anser sig tillika böra erinra derom, att Riksdagen vid 1873
års riksmöte till pressjästfabrikationens befrämjande upphäfde ett stadgande,
som då anfördes som det största hindret för den svenska pressjästfabrikationen
att med framgång täfla med den utländska, nemligen
föreskriften i bränvinstillverkningslagen, att en särskild skatt af 25 öre
skulle erläggas för hvarje kanna bränvin, som i sammanhang med pressjästberedning
tillverkades å sådan tid, då bränvinsbränning eljest icke
var tillåten.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, hemställer Utskottet,
2:o
att Herr Magnis ifrågavarande motion måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende.
Uti sin förenämnda motion föreslår Herr Westerdal, till förekommande
af en ohejdad afverkning af ungskog,
»att Riksdagen ville för sin del besluta utförselförbud å all sorts
r^e un<^er ^ tums topp på 20 fots längd eller, om detta icke skulle
bifallas,
att Riksdagen ville för sin del besluta, att å samma sorts virke
åsätta tull lika med varans allmänna värde,
samt att, i fall någon af dessa tvenne åtgärder godkännes,
Riksdagen då jemväl ville i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes, för den händelse ytterligare förnyad eller ock ny
handelstraktat skulle komma till stånd emellan Sverige eller de förenade
rikena Sverige och Norge å ena samt Frankrike å andra sidan, dervid
så tillvägagå, att hinder ej möta för utfärdande af författnino- i föreslaget
syfte.» °
Till stöd för detta förslag åberopar motionären den motivering
som förekommer uti en af honom vid 1873 års riksdag i samma syfte
20
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.
vackt motion, hvilken af Utskottet pa anförda skäl afstyrktes och af Riksdagen
jemväl afslogs.
Utskottet underkänner lika litet nu som vid 1873 års riksdag
vigten af det af motionären med förslaget afsedda, ofvan antydda ändamål,
men nu, likasom då, är Utskottet öfvcrtygadt derom, att målet icke
kan vinnas på den af motionären anvisade väg. Exporten af så kallad
pitprops må förefalla betydlig; den är dock eu obetydlighet i jemförelse
med den qvantitet virke af små dimensioner, hvilken åtgår för uppstängning
af gärdesgårdar, för kolning, till ved och dylikt, men den skogsafverkning,
som för dessa ändamål eger rum, får, om ock motionärens
förslag bifa lies, fortgå lika obehindradt som hittills. Medlet att förekomma
en öfverdrifvet stor afverkning af ungskog bör derföre enligt Utskottets
åsigt icke sökas i tullagstiftningen. Genom bifall till motionärens
förslag komme derjemte den förståndige skogshushållaren att i större
eller mindre mån beröfvas friheten att afyttra sitt virke på den marknad,
han finner för sig fördelaktigast, och det lärer icke kunna anses
rättvist att sålunda ålägga honom ett slags straff, derföre att andra personer
vanvårda sin skog. Vill man på allvar fullständigt förekomma
den skogsförödelse, som förmenas ega rum, torde andra utvägar än de
af motionären ifrågasatta böra och kunna anlitas.
Tillika anser sig Utskottet höra, hvad angår den föreslagna exporttullen,
erinra derom att densamma icke kan omedelbart åvägabringas,
så länge den franska handelstraktaten fortfar att oförändradt gälla. Visserligen
bär den tid, för hvilken denna traktat afslutades, numera tilländagått,
men genom överenskommelser med Frankrike har traktaten blifvit
gång efter annan prolongerad, senast till innevarande års slut. Derest,
hvilket Utskottet anser sannolikt, någon ytterligare prolongering ifrågakomrner,
torde det dock icke vara skäl att dervid från Sveriges sida påyrka
någon förändring i traktatens bestämmelser. Ty ehuru vår export
af pitprops å Frankrike är ringa och en exporttull å dylikt virke således
ej kan medföra några känbara olägenheter för detta land, kan man, i
betraktande af de handelspolitiska åsigter, som för närvarande derstädes
äro herrskande, med skäl befara att, derest en förändring i traktatens bestämmelser
från svensk sida ifrågasattes, Frankrike skall begagna tillfället
att å sin sida påyrka en inskränkning i de vår handel och vår sjöfart
genom traktaten tillförsäkrade förmåner.
För utfärdande af ett exportförbud lärer deremot icke franska
traktaten utgöra något hinder; men då Utskottet af skäl, som ofvan
blifvit antydda, icke kan godkänna de af motionären föreslagna utvägarna
till vinnande af det afsedda målet, hemställer Utskottet,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
21
3:o.
att hvad Herr Westerdal uti sin ifrågavarande motion
föreslagit icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den|26 April 1878.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
♦
Reservation:
vid 3:dje ■punkten:
af Herr Fredricson.
Bill. till Riksd. Prof. 1878. 5 Samt. 1 Afd
7 Häft.
4