12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

o 57.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Maj 1877.

» » » » Andra Kammaren den 17 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående beviljande af låneunderstöd
för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64 och Memorial N:o 76.)

S. A. K.

Uti nådig proposition af den 16 sistlidne Februari har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen, att för sänkning och reglering af vattenhöjden
i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt utförande af dermed sammanhängande
arbeten, enligt faststäld plan, bevilja Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsbolag ett lån af 2,000,000 kronor.

Riksdagen, som ansett, att bedömandet så väl i tekniskt afseende af
de verkningar, hvilka må kunna af sjösänkningsföretagets utförande uppkomma,
som ock i rättsligt af de frågor, hvilka böra i sammanhang dermed
lösas, måste bero på vederbörande ansvariga embetsmyndigheter,
har af de Riksdagen delgifna handlingarne inhemta!, att i fråga om inflytandet
på Mälarens flöden af Hjelmarens sänkning undersökningsförrättaren,
Ofverstelöjtnanten A. Grafström, som upprättat det af Eders
Kongl. Maj:t faststälda förslaget till sänkningens utförande, dels i ett till
drätselnämnden i Stockholm på anmodan afgifvet yttrande, och dels i
ett utaf Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader från honom infordradt
utlåtande på anförda skäl förklarat, i det förra, »att Hjelmarens

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

föreslagna sänkning icke kommer att orsaka någon tillökning i Mälarens
flodhöjder utöfver dess nuvarande», och i det senare, »att Hjelmarens och
Qvismarens sänkning icke inverkar till ökande af sjön Mälarens flodhöjder»;
och Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader har i infordradt
underdånigt utlåtande öfver Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Södermanlands, Vestmanlands, Upsala och Stockholms län, efter
Mälare-strandegarnes hörande, afgifna yttrande förklarat föreställningen,
att Mälarens flöden efter Hjelmarens sänkning tidtals skulle blifva större
än förut, för ett misstag samt förmält sig dela den af Öfverstelöjtnanten
Grafström i denna fråga uttalade, ofvan angifna åsigt.

I rättsligt hänseende förekommer, att Eders Kongl. Maj:t redan förklarat
hinder från det allmännas sida icke möta för sänkningens verkställande
uppå stadgade vilkor och föreskrifvet sätt, samt att alla, enskild
rätt berörande tvistefrågor, så vidt de kunnat utgöra laga hinder
för sjösänkningen, blifvit i en af Eders Kongl. Maj:t slutligen afdömd
rättegång afgjorda. I öfrigt har det synts Riksdagen vara tydligt, att
det begärda låneunderstödets beviljande ej i någon mån hindrar framställande
och genomdrifvande af de rättsanspråk, hvilka lagligen kunna
mot sjösänkningsbolaget göras gällande. Det är i vissheten härom, och
i betraktande deraf att, Riksdagens beslut i denna fråga icke kan inverka
på enskild rätt eller i någon mån fritaga bolaget från det lagligen bolaget
åliggande ansvar för följderna af dess företag, som Eders Kongl.
Maj:ts ifrågavarande framställning blifvit af Riksdagen bifallen.

I fråga om sättet för lånets utgående har Riksdagen, då befattningen
med alla vattenaftappningslånens utbetalning och förvaltande tillhör Statskontoret,
funnit skäl ej vara för handen att särskildt för detta lån, som
endast till beloppet, men ej till sin natur skiljer sig från de öfriga, göra
någon undantagsbestämmelse, i synnerhet som sättet för återbetalningen,
sedan lånet blifvit, enligt Kongl. kungörelsen den 13 Juni 1845, på de
betalningsskyldige hemmanen fördeladt och den på hvarje hemman belöpande
andel af annuiteterna till beloppet bestämts, att i sammanhang
med de till Statskontoret ingående kronoutskylderna uppbäras, just betingar
annuiteternas inbetalning till Statskontoret.

Denna .statsutgift har Riksdagen derjemte ansett så mycket hellre
kunna på Statskontoret anvisas, som statens nuvarande ställning gör det
möjligt att utan upplåning af de derför behöfliga medel bestrida åtminstone
den andel deraf, som bör under nästa år utgå och således skolat
nu, vid uppgörandet af statsregleringen för år 1878, tagas i betraktande.
I Eders Kongl. Maj:ts förslag till 1878 års riksstat äro bland tillgångar
och inkomster uppförda ej mindre än 8,000,000 kronor, utgörande be -

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

hållning från ett föregående års statsreglering, och till den del af ifrågavarande
låneunderstöd, som skall under år 1878 utgå, har ett motsvarande
belopp af berörda behållning synts Riksdagen lämpligen kunna
tagas i anspråk.

Riksdagen har alltså, för sänkning och reglering af vattenhöjden i
sjöarne Hjelmaren och Qvismaren och utförande af dermed sammanhängande
arbeten enligt faststäld plan, beviljat Hjelmarens och Qvismarens
sjösänkningsbolag ett lån å två millioner kronor, att från Statskontoret
utgå med 600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor under hvarje
af åren 1879, 1880, 1881 och 1882, och 200,000 kronor under år 1883,
under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till slutet af
år 1887 till nämnda kontor erläggas fem procent ränta från lyftningsdagen;
att för tiden från och med år 1888 årligen till samma kontor
erläggas 8 procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres
efter fem för hundra af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga
utgör afbetalning derå, samt att i öfrigt de allmänna stadgande!! och bestämmelser,
som äro af Riksdagen meddelade i fråga om låneunderstöd
för vattenaftappning eller annat odlingsföretag, skola i tillämpliga delar
lända till efterrättelse jemväl för nu omförmälda lånebidrag.

Med underdånigt tillkännagifvande häraf framhärdar etc.

Stockholm den 17 Maj 1877.