29
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.
N:o 35.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 April 1877.
— — — — Andra Kammaren den 28 — —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, i fråga om ändring af 3
kap. 23 § i Kongl. Stadgan angående försvarslösa och
till allmänt arbete förfallna personer af den 29 Maj
1876.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande
N:o 5 och Första Kammarens Tillfälliga Utskotts
(N:o 1) Utlåtande N:o 2.)
S. A. K.
I 3 kap. 23 § af nådiga stadgan angående försvarslösa och till
allmänt arbete förfallna personer af den 29 Maj 1846 är föreskrifvet,
att frigifven fånges under fängelsetiden, genom besparad arbetsförtjenst,
hopsamlade medel skola “sändas till Konungens Befallningshafvande
eller poliskammare i den ort, dit personen afgår, för att den
frigifne efter framkomsten tillhandahållas/S. * 7
Under erinran derom, att, då den frigifne fången ej hade sitt
hemvist i den stad, der nyss nämnda myndigheter hafva sitt säte, berörda
stadgande föranledde dertill, att fången dels måste göra en längre
eller kortare vandring för att å den anvisade orten uppbära de för
hans räkning ditsända medlen, dels ock för samma ändamål längre eller
kortare tid uppehålla sig på denna främmande ort och i begge fallen,
synnerligast efter det medlen blifvit lyftade, blottstäldes för frestelsen
Bill. till Riksd. Prof. 1877. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 2 Raft.
30
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.
att dem förstöra i fylleri och liderlighet, hvarefter den frigifne af blygsel
öfver sitt utblottade tillstånd afhölles från att begifva sig hem och
drefve sysslolös omkring, till dess han för vistelse å obehörig ort antastades
af ordningsmakten eller tvingades af nöden eller lockades af
dåligt kamratskap att åter beträda brottets väg, har förslag hos Riksdagen
blifvit väckt om ändring af berörda stadgande i syftemål att
från den frigifne fången afvända nämnda frestelser och faror.
Vid öfvervägande häraf har Riksdagen, som funnit att ofvanberörda
stadgande ofta kunde leda dertill, att en frigifven fånge, under
vandringen till och från Konungens Befallningshafvande eller poliskammare,
på ett för honom och hans framtid menligt sätt förstörde sina
under fängelsetiden fort]''elita och hopsparade medel, och att frestelse
och tillfälle till återfall i brott under nämnda omständigheter lätteligen
uppstode, ansett, att dessa menliga följder skulle i ej så ringa mån
minskas, derest den frigifnes besparade medel tillhandahölles honom
af myndighet i den kommun, der han har sitt hemvist och dit han förpassas
vid frigifvandet; hvarför Riksdagen i underdånighet anhaller
om den ändring af 3 kap. 23 § af ofvan åberopade nådiga stadga
angående försvarslösa och till allmänt arbete förfallna personer, att
frigifven fånges besparade medel må af honom få lyftas hos polismyndighet
eller kommunalnämnd inom den kommun i hemorten, dit
han vid frigifvandet förpassas.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 28 April 1877.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1877.