Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 13.
Tredje Suppleant.

21

Godsegaren, Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden Friherre David
von Schulzenheim.

Stockholm den 10 Mars 1877.

N:0 13.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Mars 1877.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj ds
nådiga proposition i fråga om förberedande åtgärder
för inrättande af s. k. landtbrefbäring.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.)

S. A. K.

I nådig proposition den 19 sistlidne Januari har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva att, derest landtbrefbärin
blefve inom riket anordnad, skulle, utan afseende derå, om postbehandlin
egde rum vid eu eller liera postanstalter, för bref, som genom landtbrefbärare
befordrades, afgifterna utgå efter samma taxa, som gälde för bref, hvilka
utvexlades emellan orter med postanstalt, samt följaktligen också till postkassan
redovisas.

Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har blifvit af Riksdagen
bifallet.

bD bo

22 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 14.

Med anmälan härom, och då korrespondenterne i de orter, der landtbrefbäring
kan blifva införd, derigenom icke komma att beredas någon lindring
i sina nuvarande postbefordringsafgifter, samt vid sådant förhållande
billigheten synes fordra, att samma korrespondenter, så vidt sig göra låter,
hufvudsakligen bibehållas vid de förmåner i afseende å postbefordringen, de
för närvarande åtnjuta, tillåter sig Riksdagen tillika i underdånighet anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder tillse, huru vida icke, om den
ifrågasatta landtbrefbäringen kommer till stånd, tillfälle må kunn beredas
till befordran med landtbrefbärare af äfven rekommenderade bref.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 10 Mars 1877.

N:o 14.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Mars 1877.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens uriderdåniga skrifvelse, angående skatten för hundar.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.)

S. A. K.

Inom Riksdagen har förslag blifvit framstäldt derom att maximibeloppet
af den årliga skatt för hund, som i Kongl. kungörelsen den 12
Juli 1861 omförmäles, måtte varda förhöjdt från 5 till 15 kronor.

I sådant hänseende har anförts, hurusom, enär penningevärdet i högst
betydlig mån fallit sedan år 1861, och det skattebelopp, som då ansågs till