12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

N:o 45.

Ank. till Eiksd. Kansli den 22 Mars 1877, kl. 5 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående pension
å allmänna indragning sstaten för Skalden Carl Wilhelm
August Strandbergs enka; Gifven Stockholms Slott den
16 Mars 1877.

I anledning af en utaf framlidne Filosofie Doktorn, en af de aderton i Svenska
Akademien, Carl Wilhelm August Strandbergs enka Brita Christina Aurora
Strandberg, född Palm, gjord underdånig ansökning, vill Kongl. Maj:t, under åberopande
åt hvad till protokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag blifvit i
ämnet anfördt, i nåder föreslå Biksdagen att på allmänna indragningsstaten bevilja
sökanden en lifstidspension af 800 kronor årligen, att uppbäras från och med
månaden näst efter den då mannen afled.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

0 S C A IL

F. F. Carlson.

Kongl. Maj:t,n Nådiga Proposition N:o ’45.

13

Utdrag af protokollet öfver
Maj:t Konungen i
16 Mars 1877.

ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Statsrådet å Stockholms Slott den

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geee,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselitjs,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielh,

Lovén,

Friherre von Otter och
Forssell.

18:o.

Föredragande Departements-chefen anförde derefter i underdånighet:

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har framlidne Filosofie Doktorn,
En af de aderton i Svenska Akademien Carl Wilhelm August Strandbergs
enka Brita Christina Aurora Strandberg, född Palm, underdånigst anhållit, det
Eders Kongl. Maj:t måtte täckas till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande
af något årligt understöd åt sökanden och hennes oförsörjda barn.

Under erinran härvid, hurusom särskildt i de närmaste grannländerna deras
regeringar och representationer skyndat att räcka en hjelpsam hand åt behöfvande
anhöriga till män, hvilka under sin lifstid gagnat det allmänna genom ve -

14

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 45.

tenskapliga forskningar, vittra eller konstnärliga idrotter, kar sökanden, som icke
velat uttala något omdöme om den bortgångnes förtjenster om den fosterländska
skaldekonsten och det svenska språket, likväl ansett sig kunna till stöd för den
underdåniga ansökningen åberopa ej mindre, att det samfund, hvilket bar till uppgift
bland annat att främja vitterhetens utveckling och uppmuntra dess idkare,
vid flere tillfällen fästat en synnerlig uppmärksamhet vid Strandbergs litterära
verksamhet, än äfven att många uttalanden från alla delar åt landet burit vittnesbörd
derom, att denna verksamhet vunnit ett allmänt erkännande. Sålunda både
Svenska Akademien i slutet af 1850-talet såsom bevis på sin aktning tilldelat
Strandberg sin skådepenning i guld och år 1861 tillerkänt honom det af konung
Carl XIV Johan stiftade pris för litterära förtjenster, hvarefter Akademien det följande
året kallade honom att intaga ett ledigt rum bland sina ledamöter. Eders
Kongl. Maj:t som år 1859, på samma Akademis tillstyrkande, behagade tilldela
Strandberg ett understöd af allmänna medel för att i åtskilliga främmande länder
studera nyare vitterhet, täcktes jemväl såsom en förnyad uppmuntran och såsom
ett vedermäle af nådigt välbehag förunna honom en skärskild gratifikation för den
af honom författade “Vasasång vid Utmeland" med anledning af den trehundraårsfest,
som egnades Gustaf Wasas minne. Då vid 1862 års riksdag enskild motionär
hos ridderskapet och adeln väckte förslag om ett årligt anslag af 6,000 kronor
till understöd åt vitterhetsidkare, hade motionären uttryckligen afsett, som
orden lydde, att bereda Kongl. Maj:t och Rikets Ständer tillfälle att åt eu af
vårt lands mest framstående och uppburne skalder, öfversättaren af Byrons poetiska
skapelser, på samma gång gifva ett erkännande af de förtjenster han under
ett sjelfständigt, oafbrutet och sträfsamt arbete, uteslutande i vitterhetens tjenst,
inlagt om densamma, och tillika bereda honom utväg att sorgfritt fortsätta sin
hedrande verksamhet. Sedan Riksdagen beviljat den ifrågastälda anslagssumman,
att användas vare sig såsom tillfälliga honorarier åt vittra författare af utmärkt
förtjenst och som af ett dylikt understöd kunde vara i behof eller ock, samt företrädesvis,
åt yngre, mindre bemedlade vitterhetsidkare med framstående anlag,
fick Strandberg derefter under tvänne år af nämnda anslag åtnjuta understöd.

Men oafsedt hvad sålunda kunnat tillfalla honom hade han emellertid till
närmare sitt femtionde år, eller under sin kraftfullaste ålder, för sin utkomst varit
inskränkt till de små tillgångar dem han kunnat bereda sig på litteraturens
föga inbringande fält. Då inkomsterna voro knappa för dagen, kunde han under
sådana omständigheter icke för sig och de sina sammanlägga någon besparing.
Väl hade han under de senaste elfva åren lyckats vinna en förbättrad ekonomisk
ställning, dock utan att hinna derigenom trygga sin familjs framtida underhåll.
Vid sitt frånfälle den 5 sistlidne Februari efterlemnade han i sitt bo en behållning
af 18,805 kronor 83 öre att fördelas mellan den efterlefvande makan och
tvenne barn, af hvilka en son, som ännu icke fullbordat sina studier vid univer -

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

sitetet, samt tvenne oförsörjda döttrar. Det bekymmersamma i sökandens ställning
ökades derigenom att hon, som snart inginge i sitt sextionde år, sedan flera
år tillbaka icke kunde förflytta sig utan tillhjelp af kryckor och dessutom vore
nästan helt och hållet beröfvad sin hörsel.

Till den gjorda ansökningen tvekar jag så mycket mindre att tillstyrka
nådigt bifall, som jag anser mig böra uppfatta detta bifall såsom en gärd af
offentligt erkännande åt en fosterländsk förtjenst. Riksdagen har förut icke sällan
hedrat män hvilka genom berömvärdt arbete på vetenskapens område gagnat fäderneslandet,
derigenom att den befriat deras efterlefvande från ekonomiskt betryck.
Mindre ofta har sådant vederfarits dem, som egnat sig åt poesiens eller
de öfriga sköna konsternas tjenst och hvilkas timliga lott oftast är lika vansklig
som deras uppgift är svårlöst, i det att deras ställning i de flesta fall icke medgifver
dem att genom besparingar å en långa och osäker inkomst bereda de sina
en sorgfri framtid. Carl Wilhelm August Strandberg har såsom en bland våra
yppersta tolkare af främmande diktverk väsentligen riktat den fosterländska litteraturen
och han öfvade med lycklig begåfning och uppoffrande hängifvenhet ett sjelfständigt
skaldskap, som genom sitt skaplynne och sjelfva sin utvecklingsgång valen
återspegling af det nordiska folklynnets eget väsende. En af hans hymner,
“en samfäld och en enkel sång", har gått och skall länge gå “ur svenska hjertans
djup".

På grund häraf vågar jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på allmänna indragningsstaten bevilja Strandbergs
enka Brita Christina Aurora Strandberg, född Palm, en lifstidspension af
800 kronor årligen, att uppbäras från och med månaden näst efter den, då mannen
afled.

Häruti förenade sig Stats-Rådets öfrige ledamöter;

Och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla
hvad Stats-Rådet sålunda hemstält samt förordna att i öfverensstämmelse
med ett af föredragande Departementschefen
nu uppläst förslag, nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen
aflåtas af innehåll bilagan litt. C. vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo
Alfred Zimmerman.