Kongl. Maj.is Nåd. Trop. N:o 32 angående, förvaltningm af kronans domäner. 1

N:o 32.

Kongl. May.ts nådiga ''proposition till Riksdagen, angående förvaltningen
af kronans domäner: Gifven Stockholms Slott
deri 26 Februari i 877.

I underdånig skrifvelse den 3 Maj 1875 anhöll Riksdagen bland annat,
att lvong''1. Maj:t måtte, efter skedd utredning, låta upprätta och för
Riksdagen framlägga förslag till de förändrade bestämmelser med afseende
å utarrendering och förvaltning af statens egendomar, som af förhållandena
påkallades.

Sedan i anledning häraf en särskild komité blifvit för behandlingen
af detta ärende tillsatt och öfver det af komitén afgifna utlåtande inhemtats
yttranden af vederbörande myndigheter, har Kongl. Maj:t förehaft frågan
till nådig pröfning samt i sammanhang'' dermed låtit Sig föredragas Riksdagens
den 11 Maj 1876 aflåtna underdåniga skrifvelse angående förändrade
föreskrifter för hushållningen med statens skogar. Och vill Kongl. Maj:t,
under hänvisning till hvad bifogade, vid föredragningen hållna statsrådsprotokoll
innehåller, härmed i nåder föreslå Riksdagen.

A. Beträffande en centralförvaltning af kronans domäner:

att för förvaltningen af all kronans fästa egendom, som ej är till visst
statsändamål anslagen och till följd deraf antingen till omedelbart begagnande
upplåten eller ställd under skogsstyrelsens eller annan särskild em Bih.

till RUcsd. Prof. 1877. 1 Sami 1 Afd. 14 Käft. 1

2 Kong!. Maj.is Nåd. Trop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner.

betsmyndighets vård, må upprättas ett särskildt embetsverk, hvilket under
benämning af “Domänförvaltningen“ skall hafva sitt säte i Stockholm;

att detta embetsverk skall bestå af en chef, kallad öfverintendent,
med rätt att i alla förvaltningen rörande ärenden ensam besluta, en sekreterare
och en kamrerare, hvardera med föredragningsskyldighet enligt den
fördelning af ärendena, Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, samt en
registrator och aktuarie äfvensom de särskilda extra biträden, indika för
ärendenas jemna gång må finnas erforderliga, tillika med vaktbetjening;
att embetsverkets aflöningsförhållanden må fastställas sålunda:
för chefen: lön 6,000 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000 kronor
jemte ersättning enligt gällande resereglemente för å embetets vägnar företagna
resor;

för sekreteraren: lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor
jemte rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor;

för kamreraren: lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor
jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;

för registratorn och aktuarien: lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar
1,200 kronor jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;
för en vaktmästare: lön 800 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor;
att härjemte måtte anvisas till semestervikariat, flitpenningar, renskrifning
samt arfvoden åt extra biträden 7,900 kronor, och således — under
förutsättning att ofvanberörda reseersättning och ålderstillägg komma
att utgå från de för utgifter af sådant slag redan uppförda anslag — å
ordinarie stat under sjunde hufvudtiteln uppföras ett anslag till “Domänförvaltningenu
af sammanlagdt 29,000 kronor;

att för åtnjutande af ofvan berörda aflöningsförmåner må stadgas följande
vilkor:

l:o) att embets- eller tjensteman i Domänförvaltningen skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som af en möjligen förändrad organisation af Domänförvaltningen eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad; äfvensom om i eu framtid Domänförvaltningens
ställning inom förvaltningen så förändras, att densamma ej
längre kan som sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med
bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han innehar, efter den nya
arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

2:o) att tjenstgöringspenningarna få uppbäras endast för den tid, tjenstens
innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för
den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten
förrättat;

3:o) att den som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen; men att den som eljest undfår ledighet för svag helsas

Kongl. Maj.-ts Nåd. Prop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner. 3

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligta»
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af
lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

4:o) att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af
semester, tjensteman åt lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning inom Domänförvaltningens tjenstemannagrader, desamma,
mot åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar i stället för egna,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

5:o) att der ålderstillägg eger rum, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren, af denna
tid, mera än fyra år sjelf bestridt sin egen, eller, på grund af förordnande,
annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester; och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter
ytterligare fem år under samma vilkor; dock att ålderstillägg ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd;

6:o) att förhöjningarna ega rum endast på lönen, icke på tjenstgöringspenningarna; 7:o)

att embete- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension
å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kongl. Maj:t eller Domänförvaltningen,
der det tillkommer denna sistnämnda att afskedet utfärda,
dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

8:o) att med ordinarie befattning inom Domänförvaltningen icke må
förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i Domänförvaltningen; samt

9:o) att semester må åtnjutas af verkets chef, sekreterare och kamrerare
under en och en half månad samt af registratorn och aktuarien under
en månad om året.

B. Beträffande lokalförvaltningen af kronans domäner:

att Riksdagen ville medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare på sätt
lämpligast synes ordna lokalförvaltningen af kronans domäner; samt att
Riksdagen för sådant ändamål ville å extra stat för år 1878 anvisa ett
belopp af 56,000 kronor att användas dels till arfvoden åt sådana förrätt -

4 Kong!,. Maj:t$ Nåd. Vrop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner.

ningsmän, som i landsorten kunna varda tillsatta för utarrendering af och
tillsyn öfver berörda domäner, dels ock för öfriga med samma lokalförvaltning
förenade utgifter, med rätt för Kongl. Magt att, der så erfordras,
med detta anslag bestrida jemväl andra utgifter för Domänförvaltningens
ordnande.

O. Beträffande grunderna för föroaltningen af kronans domäner.

att följande grunder för nämnda förvaltning måtte af Riksdagen godkännas: Ro)

Den till kronans jordegendom hörande skogsmark skall, der den
till fördel för statens skogshushållning kan såsom sjelfständig kronopark eller
tillsammans med annan kronans skogsmark såsom kronopark förvaltas, före
jordegendomens utarrenderande från densamma afskiljas och ställas under
skogsstatens förvaltning. Fråga härom skall efter inhemtande af vederbörande
skogstjenstemans yttrande af Skogsstyrelsen och Domänförvaltningen gemensamt
afgöras och, om skiljaktiga meningar dem emellan uppstå, underställas
Kongl. Maj:ts pröfning.

Hvad i denna punkt om skogsmark stadgas ege ej tillämpning då densamma
ligger i samfällighet med enskild egendom.

2:o) Skogsmark, som ej varder till kronopark afsatt, må tillsammans
med jordegendom utarrenderas med rätt för arrendatorn att densamma till
bete och för utverkning till husbehof använda; ankommande det på vederbörande
myndighet att genom arrendekontraktet eller eljest, om omständigheterna
dertill föranleda, inskränka eller närmare bestämma denna rätt till
skogens begagnande.

3:o) Arrendetiden för kronan tillhörig jordegendom blifver 20 år;
dock må i afbidan på skiftes eller vattenaflednings fullbordan, så ock i händelse
under närmast följande åren annat sådant förhållande antages inträda,
som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske på kortare tid.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fall efter för
handen varande förhållanden af Domänförvaltningen bestämmas.

Derest vid förnyad utarrendering egendom befinnes hafva högre arrendevärde
än förut, och afgående arrendator anses hafva härtill i betydligare
mån medverkat derigenom, att han väsentligen förbättrat egendomen medelst
af honom på egen bekostnad omsorgsfullt utförda byggnader eller andra
anläggningar eller större odlingsföretag, eger Domänförvaltningen medgifva,
att han eller hans rättsinnehafvare må under vissa år, dock ej flera än tio,
af det förhöjda arrendet åtnjuta en viss andel, ej öfverstigande hälften af

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 82 angående förvaltningen af kronans domäner. 5

det belopp, hvarmed det högre arrendet öfverskjuter den förra lägre arrendesumman.

Do) När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar
under ett arrende upplåtas, eller en egendom i flere lotter utarrenderas.
Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, eller annan
lägenhet vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma hörer, jemte
nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas, om högre afkomst
derigenom kan påräknas.

5:o) Efter erforderlig undersökning skall vederbörande förrättningsman
i samråd med två i landtbruk och affärsförhållanden kunnige män,
hvilka af länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott årligen utses för
sällskapets område eller viss del deraf, uppgöra och jemte nödig egendomsbeskrifning
till Domänförvaltningen insända förslag till sättet för egendomens
utarrendering, till de närmare arrendevilkoren i afseende å nybyggnads-
och andra skyldigheter samt till den arrendeafgift, hvarför egendomen
må utbjudas. Domänförvaltningen läte genom kungörelse, som skall innefatta
égendoinsbeskrifning, underrättelse om arrendevilkoren och det faststälda
arrendevärdet samt öfriga nödiga anvisningar, infordra arrendeanbud å egendomen,
hvilka skola, skriftligen uppsatta och förseglade, inom viss i kungörelsen
utsatt tid inlemnas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län,
der egendomen är belägen.

6:o) Afgifvet anbud öppnas å utsatt tid af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och pröfva;:; af vederbörande förrättningsman i samråd med de två
af länets hushållningssällskap utsedde män. Yid pröfningen tages hänsyn
till storleken af den bjudna arrendesumman, äfvensom dertill, huruvida den
bjudande är känd för redbar verksamhet, god affärsställning och insigter i
landthushållning, samt om han redan arrenderar samma egendom och den
väl skött.

Förslag till antagande af arrendeanbud äfvensom det vid pröfningen
förda protokoll insändas af förrättningsmannen till Domänförvaltningen, som
egen att arrendator utse. Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej
blifvit antaget.

Erhålles ej inom utsatta tiden antagligt anbud, ankomme på Domänförvaltningen
att utsätta ny tid för mottagande af skriftliga anbud på arrendet,
dervid nedsättning i arrendevärdet kan ske, eller egendomen medelst
offentlig auktion till den högstbjudande utarrendera, eller ock tills vidare
om egendomens skötsel på annat sätt förordna.

7:o) De i näst föregående två punkter föreskrifna åtgärder böra, så
tidigt företagas, att nye arrendator!! må kunna vid den i 30:de punkten
stadgade af- och tillträdessyn efter kallelse vara tillstädes, för att sin rätt
bevaka.

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Ihop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner.

8:o) År genom gällande kontrakt optionsrätt till arrende innehafvaren
tillförsäkrad, och har han egendomen väl brukat, hvilket tillkommer Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att bedöma, bör, innan arrendet offentligen utbjudes,
hembud deraf till det faststälda arrendevärdet ske i enlighet med
kontraktets innehåll.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, anses
optionsrätten förfallen, och förfares da såsom i ode punkten sägs.

9:o) Yid utarrendering af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till
jordegendom hänföra, äfvensom då, af anledning som i 3:dje punkten sägs,
jordegendom skall på kortare tid än 20 år utarrenderas, förfare Domänförvaltningen
på sätt för hvarje fall lämpligast finnes.

10:o) Arrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd och under
hvarje arrendeår erläggas vid allmänna kronouppbördsstämman.

13 ;0) Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till någon
del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må
arrendatorn å samfålda området äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å
det område, som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den
arrenderade egendomens nytta begagna; iakttage dock hvad för thy fall lag
bjuder samt de af samfälligheten, så länge den fortfar, härrörande förpligtelser.

12:o) Hörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockneallmänning
eller rätt till annan förmån utom egendomens område, komme
det arrendatorn till godo; dock ege han i ingen händelse anspråk pa dagsverken
från jord, som ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.
Yid utarrenderingen skall iakttagas, att der ej Kongl. Maj:t på Domänförvaltningens
framställning annorlunda förordnar, den förman af mulbete
eller utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit i åtnjutande,
från arrendet undantages.

13:o) Arrendatorn eger att, om tillgång å egendomeu finnes, upptaga
torf till bränsle för husbehof samt dyjord, mergel, lera eller andra jordens
beståndsdelar till åkerns eller ängens förbättrande; ställe sig dock till efterrättelse
de bestämmelser och inskränkningar, som derutinnan kunna af
vederbörande varda honom meddelade.

Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning erfordras
tillåtelse af Domänförvaltningen, som jemväl bestämmer vilkoren derför.

14:o) Arrendatorn skall städse i fullgodt stånd underhålla de vid
egendomen befintliga byggnader och anläggningar. På honom sjelf ankommer
att för den husrötebrist, hvarför föregående innehafvare vid egendomens
afträdande häftat, af denne eller hans löftesmän utsöka godtgörelse; åliggande
dock arrendatorn att, om än större eller mindre belopp deraf icke
kunnat utbekommas, befintliga bristfälligheter afhjelpa, utan rätt att derför

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner. 7

af kronan varda ersatt, der icke Kongl. Maj:t på grund af Domänförvaltningens
framställning finner särskilda förhållanden påkalla sådan ersättning
genom motsvarande eftergift å arrendet.

15:o) Arrendatorns nybyggnadsskyldighet skall, der så ske kan, före
egendomens utarrenderande så väl i anseende till nybyggnadens beskaffenhet
som dess uppskattade kostnad noggrant bestämmas och i kontraktet intagas;
åliggande det, der så ej skett, arrendatorn att i enlighet med lag och författningar
i mån af behof verkställa nybyggnad i förhållande till arrendetiden;
och skola i sådant fall, intill dess annorlunda varder förordnadt, i
afseende å denna skyldighets fullgörande följas de grunder, som enligt
Kongl. Militieboställsordningen den 23 Januari 1836 redan gälla för de till
statsverket indragna militieboställen.

Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator
enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad, skall
af den nya arrendatorn gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom
varder annorlunda bestämdt.

Om på grund af särskilda förhållanden hemman eller lägenhet anses
lämpligast kunna utan åbyggnader utarrenderas, må arrendatorn från all
byggnadsskyldighet befrias.

16:o) Arrendatorn åligger att ombesörja och bekosta åbyggnadernas
brandförsäkring, företrädesvis i brandstodsförening för länet eller orten, der
sådan finnes. Vederbörande myndighet eger dock rätt bestämma så väl det
belopp, hvarför brandförsäkring bör sökas, som den anstalt, der försäkringen
bör tagas.

17:o) Inträffar brandskada, vare arrendatorn i hvarje fall pligtig att
skadan bota. Den brandskadeersättning, som kan honom tillkomma, eger
han att mot borgen uppbära.

18:o) Uppstår under arrendetiden af annan anledning än i 17:de
punkten sägs, behof af ny byggnads uppförande eller af utvidgning eller
kostsammare inredning eller förändring af redan befintlig byggnad, må uppgörelse
med Domänförvaltningen kunna träffas rörande kronans medverkan
och vilkoren derför.

19:o) När ny byggnad skall uppföras, bör densamma, oberoende af den
förras storlek och inredning, så anordnas, som med egendomens beskaffenhet
och behof öfverensstämmer.

20:o) Arrendatorn är skyldig uppföra och underhålla all den stängsel,
som i det arrenderade områdets gräns mot annans egendom efter lag bör
finnas; men är ej, der icke annorlunda genom kontraktet är stadgadt, förbunden
att inom det arrenderade området hägnad uppehålla.

2l:o) För alla arrenderad kronoegendom åliggande utskylder och besvär,
af hvad namn och beskaffenhet de vara må, ansvare arrendatorn utan

8 Kongl. Majds Nåd. Prof). N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner.

afkortning på arrendeafgiften; dock befrias han från erläggande af den
egendomen genom skattläggning åsätta ränta, äfvensom af kronotionde.

22:o) Har, efter det arrendatorn antagits, fråga uppstått om vattenafledning,
deraf den arrenderade egendomen tillskyndas fördel, men arrendatorn
undandragit sig att i företaget deltaga, och detsamma derefter under kronans
medverkan kommit till stånd, skall arrendatorn å det belopp, kronan
fått för ändamålet utgifva, erlägga ränta efter fem för hundra om året
från det arrendeårs början, då företaget kan anses fullbordadt, eller den
dermed för egendomen afsedda fördel vunnen; börande donna ränta, för helt
år räknadt, i sammanhang med arrendeafgiften gäldas.

23:o) Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt
ändamål å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörigmark
äfvensom inkomst gifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning i
arrendeafgiften, motsvarande den förlust, som honom tillskyndas.

24:o) Öfverlåtelse af arrende må endast med Domänförvaltningens
medgifvande kunna ske.

Dör arrendator, eller varder han i konkurs försatt, ege i förra fallet
den aflidnes rättsinnehafvare, och i det senare konkursboet, att för den del
af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta,
likasom, i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemna! endast en rättsinnehafvare,
denne må öfvertaga arrendet, under vilkor dock i båda fallen att
anmälan derom göres hos Domänförvaltningen inom sex månader efter
dödsfallet eller konkursens början, samt att den nya arrendatorn af Domänförvaltningen
godkännes. Hafva i konkurs försatt arrendators löftesmän på
grund af sin borgen nödgats något utbetala, samt derför ej af konkursboet
undfått godtgörelse, eller har konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två
månader från konkursens början derom gjort framställning, senast två månader
derefter utfäst sig att hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse
och derför ställt säkerhet, då bör åt löftesmännen tillerkännas den rätt att
öfver arrendet förfoga, som i annan händelse varit konkursboet förbehållen.
Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställe^ ej inom den
bestämda tiden ny arrendator, som antages, kommer arrendet att upphöra
första fardag, sedan ett år förflutit från den Thomedag, som infaller näst
efter dödsfallet eller konkursens början, så framt ej arrendetiden redan dessförinnan
till ända gått; och varde egendomen, om Domänförvaltningen pröfvar
skäl dertill vara, för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den
högstbjudande utarrenderad, för hvilket fall i arrendatorns bo, äfvensom hos
löftesmännen för den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbeliålles
för den förlust, som, genom arrendesummans nedgående under hvad
förut bestämdt varit, dervid kärr uppkomma.

25:o) Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren bör städse

Kongl. May.ts Nåd. Trop. No 32 angående förvaltningen af kronans domäner. 9

för en tid af minst fem år, derest arrendet så länge skall fortfara, ock högst
åtta år vara ställd borgen af två män, de der borga, eu för begge och
begge för en, och hvilkas vederhäftighet är af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller domaren styrkt. I stället för sådan borgen må arrendatorn aflemna
räntebärande obligationer till värde motsvarande tre års arrendeafgift,
hvarvid i afseende å obligationernas antaglighet och uppskattning gälla enahanda
bestämmelser, som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro
meddelade.

Minst åtta månader före utgången af den tid, för hvilken borgen blifva
ställd, skall ny borgen aflemnas så beskaffad, som ofvan sägs; hvarförutom
arrendatorn alltid är pligtig att, derest någon af löftesmännen dör
eller upphör att vara vederhäftig, inom tre månader efter erhållet föreläggande
ny vederhäftig borgen anskaffa.

26:o) I alla de fall, då anbud sker på arrende af kronoegendom, eller
anmälan göres om arrendes öfverlåtande eller öfvertagande enligt 8:de eller
24:de punkten, bör, såvida afseende derå skall fästas, aflemnas säkerhet så
beskaffad, som i näst föregående punkt är stadgadt.

27:o) Underlåter arrendator att inom föreskrifVen tid erlägga arrendeafgiften,
eller att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för
arrendevilkorens fullgörande, vare arrenderätten förverkad, och ankomma på
Domänförvaltningen att påfordra egendomens afträdande den näst derefter
följande 14 Mars.

Beträdes arrendator med vanhäfd af egendomen till jord eller byggnader,
gör han sig skyldig till skogsåverkan, eller befinnes han eljest öfverträda
de rättigheter, honom i kontraktet medgifvas, eller åsidosätta de på
grund af detsamma honom åliggande skyldigheter, Imf ve ock förverkat
arrenderätten och afträde, derest sådant yrkas, och sedan rätten derom meddelat
beslut, egendomen nästa fardag.

28:o) Kär arrenderätt förverkad är, gälle i afseende å egendomens
utarrendering och kronans rätt till godtgörelse för möjligen skeende nedsättning
i arrendeafgiften hvad i 24:de punkten finnes stadgadt för det fall,
att död eller gäldbunden arrendators rättsinnehafvare försumma sådan anmälan
om arrrendets öfverlåtande eller öfvertagande, som der omförmäles.

29:o. Hvart femte år eller oftare, om så aktas nödigt, skall af vederbörande
förrättningsman ekonomisk besigtning å hvarje kronoegendom verkställas
till utrönande huru den af arrendatorn häfdas och derå befintliga
byggnader underhållas. Hvad vid dessa förrättningar förekommer upptages
korteligen i protokoll.

30:o. Af- och tillträdes-syn skall före egendomens afträdande på
lämplig årstid, då marken är bar, hållas i stad af rådstufvurätt, på landet
af kronofogde med biträde af två nämndemän; egaude den med sistbemälde
Bill. till Biksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 32 angående förvaltningen af Turmans domäner.

synemäns beslut missnöjde att deremot föra talan i den ordning Kong! Förordningen,
angående viss tid för klander af husesyn mellan enskild jordegare
och landbo den 6 Februari 1849, bestämmer. Domänförvaltningen må likväl,
der egendomens betydenhet eller andra omständigheter dertill föranleda,
påkalla syn af häradshöfding och nämnd.

Kostnaden för syn, som nu sagd är, skola af- och till-trädaren till
hälften hvardera gälda.

Särskild laga syn skall ock på Domänförvaltningens föranstaltande
förrättas, när vid ekonomisk besigtning befunnits, att egendomen vanhäfdas
eller att arrendatorn eljest öfverträder sina rättigheter eller åsidosätter de
honom åliggande skyldigheter.

Härjemte vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen
dels att Riksdagen ville förklara, att de i fråga om utarrendering och
förvaltning af kronans nu ifrågavarande domäner erforderliga bestämmelser,
Indika icke förekomma i här ofvan upptagna “Grunder för förvaltningen af
kronans domäner“, måtte få meddelas af Kongl. Maj:t;

dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de nu
föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunna utföras, de hittills gällande
former för arrendeupplåtelse måtte få tillämpas;

dels och att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att de hemman
och lägenheter, för hvilka årliga arrendeafgifterna nu icke öfverstiga 200
kronor äfvensom de, å hvilka vid utarrendering hädanefter icke erhållas högre
arrendeanbud än 200 kronor och hvilka icke lämpligen kunna med annan
egendom under ett arrende förenas, må få, der så af Kongl. Maj:t pröfvas
lämpligt, under iakttagande af de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t kunna
varda meddelade, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under
de vilkor, som redan äro af Riksdagen i afseende å sådan försäljning bestämda,
samt att köpesumman må ställas till Kongl. Maj:ts disposition att
användas för inköp af annan fast egendom, företrädesvis skogsmark.

De till förevarande ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

O S C A E,

Hans Forssell.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1877.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 1

Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför
Havs Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott den 26 Februari i 817.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geee,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Loven,

Friherre von Otter och
Forssell.

Departementschefen Statsrådet Forssell anmälde slutligen det betänkande
och förslag angående dels ordnande af förvaltningens af statens
fastigheter dels upplåtande till nybyggen af mark i Norrland, som af
dertill i nåder förordnade komiterade den 19 Maj 1876 afgifvits, jemte
de deröfver af vederbörande myndigheter afgifna utlåtanden, samt föredrog
de punkter, som rörde förvaltningen af statens fastigheter, äfvensom
i samband dermed Riksdagens skrifvelse af den 11 Maj 1876 rörande
förändrade föreskrifter för hushållningen med statens skogar
samt skogsstyrelsens memorial af den 13 Mars 1876 angående upphörande
af utsynings- och betesrätt å kronoparker för vissa till statsverket
indragna boställen.

Departementschefen yttrade derefter: Jag tillät mig vid föredragning
inför Eders Kongl. Maj:t den 19 Maj 1876 af frågan om tillsättande af särskild
komité för detta ärendes utredning erinra derom, att de myndigheter
som för närvarande hafva vård om statens jordegendomar, Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande och kammarkollegium, måhända icke

Bih. till Biksd. Prat. 1877. 1 Sami. 1 Afä. 14 Höft. 1

2 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Brop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

skulle kunna till fullo uppbära eu så betydligt utvidgad förvaltningsverk -samhet, som måste dem åläggas för utarrenderingen och vården af i synnerhet
den stora mängd militieboställen, hvilka enligt Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens beslut skulle under vissa vilkor från och med
år 1878 till statsverket indragas. Jag ansåg denna fråga så mycket vigtigare,
som det beslut 1875 års riksdag fattat om borttagande af optionsrätten
ur de kontrakt, hvilka hädanefter komme att med kronans
arrendatorer uppgöras, kunde anses hänvisa på ett nytt system för
egendomarnes utarrendering och arrendevilkorens affattning, hvilket
system mera än det nuvarande skulle kräfva ett förstärkande af lokalmyndigheterna
för dessa ärendens behandling. Och då högsta vården
om statens jordegendomar, hvilkas antal syntes komma att inom kort
varda fyra gånger större än det nuvarande, måhända icke lämpligen
kunde bibehållas af ett kollegium, hvars verksamhet omfattade så många
ärenden af helt annan natur, häntydde jag på möjligheten af dess
öfverlemnande åt en särskild myndighet, som med speciel sakkunskap
i dithörande ämnen kunde efter uppgjord plan leda de anordningar,
hvilka skulle afse så väl den årliga statsinkomstens uppehållande som
de utarrenderade egendomarnes tillbörliga vård och kulturförbättring.

Efter en omsorgsfull utredning och framställning så väl af de statsverket
tillfallande jordegendomarnes antal och afkastning som af arrendelagstiftningens
utveckling och nuvarande ståndpunkt i vårt eget land
och inom åtskilliga främmande stater, hafva komiterade, i afseende å
frågan om grunderna för utarrenderingen kommit till den slutsats, att
sedan optionsrätten bortfallit, det icke längre borde på det högsta arrendeanbudet
bero, hvilken till arrendator skall antagas, utan vid pröfningen
af gjorda anbud äfven tagas hänsyn till de egenskaper hos de
bjudande, som kunde anses bäst betrygga kronans fördel med hänsyn
till jordegendomens vård och fortfarande förbättring, och sålunda äfven
till den omständigheten, att sökande förut arrenderat egendomen och
redan vid dess förbättring närmare fästat sina egna intressen. Att eu
sådan, på omdömet om de å arrendet bjudande personernas egenskaper
grundad, pröfning skulle, i synnerhet der egendomarnes antal är
någorlunda stort, förutsätta en annan behandling af flera hit hörande
frågor, än den, som kan från de af mångahanda andra ärenden upptagna
landstatstjenstemännen komma dem till del, torde vara uppenbart nog,
och så väl med hänsyn till denna omständighet, som för vinnande af
en närmare tillsyn öfver egendomarne, hafva komiterade föreslagit, att
för den lokala förvaltningen af kronans jordegendomar måtte tillsättas
ett visst antal “landtbruksinspektöreru, hvilka det skulle tillkomma
att hvar och en för sitt distrikt verkställa de undersökningar och

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Fröja. ang. förvaltningen af krona,ns domäner. 3

upprätta de förslag, som behöfvas för arrendekungörelsen, att afgifva
yttrande och förslag rörande antagande af ingifna anbud, att besluta
om sättet för nyodling, förrätta ekonomiska besigtningar, ombesörja
byggnads- eller andra företag, som för kronans räkning kunna ifrågakomma,
samt i öfrigt utgöra förmedlingslänken mellan domänstyrelsen
och arrendatorerna. För de löpande göromålens skötande skulle hvar
och en af desse inspektörer hafva en assistent till biträde och vid de
förrättningar, som kunde anses erfordra närmare kännedom af hvai''je
orts särskilda förhållanden, borde landtbruksinspektören inhemta råd
och upplysning af tvänne i landthushållning insigtsfulle män, af länens
hushållningssällskap utsedde för sällskapets område eller viss del deraf.

Det synes mig antagligt, att en anordning af lokalstyrelsen liknande
den som komiterade tänkt sig, är af behof påkallad i synnerhet
i de trakter af landet, der kronan redan eger och från 1878 ytterligare
erhåller ett större antal jordbruksegendomar. Den af komiterade uppgjorda
fördelning af rikets län i sju större distrikt torde dock nu icke
böra blifva föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, helst som det väl rätteligen
bör anses tillhöra den blifvande centralstyrelsen att inkomma
med förslag till de närmare bestämmelserna rörande lokalförvaltningens
organisation, och denna åtminstone i början måste väsentligen afpassas
efter tillfällena att för de afsedda befattningarne vinna lämpliga personer.
Tager man emellertid hänsyn dertill, att i åtskilliga län, såsom
Blekinge, Gotlands, Vesternorrlands, Gefleborgs, Jemtlands, och
Kopparbergs, liksom i Norrbotten och Vesterbotten, antalet kronoegendomar
redan nu är, eller, om de särdeles små lägenheterna försäljas,
framdeles varder ytterst ringa, och att en förening af sådana
län med ett eller flera andra för bildande af distrikt, som omfattade
nog stort antal egendomar, skulle medföra att inspektionsområdet blefve
oformligt vidsträckt, så torde väl kunna sättas i fråga, huruvida ej
lämpligare vore, att, der förhållandena sålunda kunna det medgifva, lemna
bestyret med egendomarnes utarrendering och vård åt Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, hvilken för vissa fall kunde ega att mot lämpligt arfvode
förordna sakkunnig förrättningsman. Hvad beträffar de sexton län, i
hvilka ett något större antal egendomar förekomma, kunde dessa antingen,
såsom komiterade tänkt sig, fördelas i ett mindre antal distrikt,
eller ock hvart för sig erhålla en särskild förvaltningsmyndighet för
kronans egendomar. Den senare anordningen skulle dels medföra, att
den nya institutionen närmare anslötes till den förut bestående förvaltningsorganismen,
dels ock måhända underlätta sökandet efter personer,
som kunde med en i öfrigt oberoende och ansedd ställning inom orten
förena detta maktpåliggande kronans uppdrag. Då det emellertid icke

4 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

torde vara möjligt att för närvarande afgöra, i hvad mån den ena eller
andra fördelningen lättast låter sig genomföra, då det är tänkbart,
att ett eller annat af de distrikt, som komiterade föreslagit, lämpligen
kan sammanhållas, under det att andra bättre kunna skötas med en
förvaltningschef för hvarje län, föreställer jag mig, att något förslag
till distriktsindelning eller öfver antalet af tjenstemän nu icke må vara
erforderligt, utan att i ärendets nuvarande skick och intill dess närmare
erfarenhet vunnits om behofvet i hvarje trakt och lämpligaste sättet
att fylla detsamma, Eders Kongl. Maj:t tillsvidare skulle kunna af
riksdagen på extra stat begära ett anslag till arfvoden åt de förrättningsmän,
som i landsorterna kunna varda tillsatta för utarrendering
af och tillsyn öfver kronans jordegendom, med frihet för Eders Kongl.
Maj:t att efter distriktens storlek och antalet egendomar derinom lämpa
arfvodenas belopp.

Enligt komiterades förslag skulle till en hvar af de sju distriktens
Ulandtbruksinspektörer“ utgå i lön och tjenstgöringspenningar 6,000
kronor samt i respenningar 1,500 kronor och dessutom till en assistent
för hvarje distrikt i lön och tjenstgöringspenningar 1,800 kronor samt
i vissa fall resekostnad och dagtraktamente efter resereglementets 7:de
» klass. En ledamot af komitén har ansett, att distrikten höra vara
mindre och flera till antalet, samt att i hvarje bör tillsättas en “domäninspektör“
som utom resekostnadsersättning och dagtraktamente icke
åtnjuter någon lön, men vid hans sida ställas en sekreterare för hvilken
föreslås lön af 2,000 kronor och resekostnadsersättning af 500 kronor.

Det förra förslaget slutar på en siffra af 70,000 kronor, resekostnad
för assistenterna inräknad, det senare på 80,000 kronor, dock
under förutsättning af 20 domäninspektörer. Så vidt jag nu kan bedöma,
torde dock böra antagas, att äfven för ett sådant större distrikt,
som komiterade afsett, inspektionsbestyren skulle kunna anses ersatta
med 6,000 kronor i aflöning och 1,500 kronor i resepenningar, utan att
något särskild! arfvode behöfde anslås för det biträde, förrättningsmannen
kunde hafva af nöden, så att, om härutöfver beräknas några smärre
arfvoden för de län, der särskilda tjenstemän ej af Eders Kongl. Maj:t
tillsättas, utan förordnanden tillfälligtvis meddelas af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, ett belopp af 56,000 kronor synes mig för nu afsedda
ändamål vara tillräckligt. För den händelse distrikten skulle
blifva flera till antalet och mindre till omfånget, bör samma belopp
kunna betäcka nödiga utgifter, helst som, om också några distrikt
kräfva vida större arfvodesbelopp, det å andra sidan finnes flera län,
der förvaltningen bör kunna med vida mindre kostnad bestridas. Det
är möjligt, att beloppet under det första året ej i sin helhet behöfves

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Vrop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 5

för lokalförvaltningen, men som under detta år det nya embetsverket
skall uppsättas, torde flera, nu ej beräkneliga utgifter kunna förekomma,
och torde Eders Kongl. Maj:t derför böra begära en något
större frihet i användandet af detta extra anslag.

I fråga om den centrala myndighet, som skall få förvaltningen
af kronans jordegendom sig anförtrodd, hafva komiterade, med hänsyn
till de särskilda anspråk, som på en sådan förvaltning'' böra ställas, icke
ansett sig kunna förorda, att densamma bibehålies vid kammarkollegium,
hvars öfriga verksamhet skulle af de nu så betydligt ökade
göromålen förryckas, och hvars kollegiala form dessutom ej är för dessa
bestyr den mest passande. Deremot anse komiterade, att förvaltningen
af statens jordegendom bör med statens redan bestående skogsförvaltning
förenas under en gemensam styrelse. Föremålen för hvardera
af dessa förvaltningsgrenar kunna, efter komiterades uppfattning, ej
antagas vara af den olikartade beskaffenhet, att deruti skulle ligga
något hinder för deras sammanförande under en chef med specielt
sakkunnige personer vid sin sida; hvaremot det kunde påstås, att de
båda förvaltningarna redan hafva och framgent skola få så många beröringspunkter,
att deraf nära nog med nödvändighet skulle påkallas
en gemensam högste chef med afgörande röst och med myndighet att låta
de båda förvaltningslinierna ömsesidigt vara hvarandra till biträde.

Mot komiterades förslag härom hafva af Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande
i fem af rikets län framstälts åtskilliga anmärkningar, och
de centrala myndigheter, som i ämnet blifvit hörda —skogsstyrelsen, landtbruksakademiensförvaltningkomité
och kammarkollegium— hafvabestämdt
afstyrkt detsamma. Skogsstyrelsen erinrar derom, att de beröringspunkter
mellan skogs- och jordbruksförvaltningen, hvarom komiterade
talat, skulle, utom kontrollen öfver skogshushållningsplanernas tillämpning
vid de jordbruksfastigheter, hvilka ännu äro tillika med skog
utarrenderade, bestå i den gemensamma pröfningen för det afskiljande af
all skogsmark från jordegendomarne, som komiterade förordat, men
att sedan ett sådant afskiljande skett, beröringspunkterna ock försvunne,
emedan skogen sedermera sköttes af skogsstaten, men jordegendomarne,
utan rätt till skogens begagnande, af arrendator- under jordbruksförvaltningens
tillsyn. Efter att derefter hafva sökt visa, att de bägge
förvaltningsgrenarne till sitt hela skaplynne äro väsentligen olikartade,
öfvergår skogsstyrelsen till en framställning af styrelsens nuvarande
uppgifter och verksamhet, hvaraf upplyses: att under dess omedelbara
förvaltning för närvarande äro ställa kronoparker, kronomärke^ flygsandsplanteringar,
häradsallmänningar, ecklesiastika boställskogar och
till bergshandteringen anslagna skogar med en areal af omkring 37

6 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga\ Fr ap. ang. förvaltningen af leronans domäner.

millioner qvadratref eller öfver 6V2 millioner tunnland, hvilka icke
hafva och icke kunna få den ringaste gemenskap med kronans utarrenderade
jordegendomar; att under dess öfverinseende och ledning ärostälda
ett högre skogsläroverk samt sex statens skogsskolor; att till dess
åligganden hör främjande af ändamålsenlig jagtvård; att den personal
öfver hvilken styrelsen utöfvar befäl uppgår till ett antal af 730 personer;
att de ärenden, hvilka skogsstyrelsen har att handlägga, för närvarande
stiga till närmare 3,000 för året, och att, med hänsyn till dessa
ärendens ofta invecklade beskaffenhet, för deras beredning och föredragning
inför chefen redan fyra tjensteman äro fullt sysselsatta, och slutligen
att såväl för bedömandet och afgörandet af alla dessa ärenden
som för utöfvandet af den tillsyn öfver förvaltningen, hvilken af chefen
genom täta resor i distrikten fullgöres, förutsättes så väl hos honom
som hos styrelsens öfrige ledamöter speciel insigt i skogsväsendet.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité uttalar tvekan att åtminstone
för närvarande och vid första organisationen af domänstyrelsen
tillstyrka dess förening med skogsstyrelsen, dels med afseende å
den skiljaktiga beskaffenheten af bägges göromål, dels ock med hänsyn
till den betydliga omfattningen af skogsstyrelsens åligganden, hvilka
till allra största delen äro af den art, att de med jordbruksförvaltningen
icke hafva någon gemenskap.

Kammarkollegium, som icke kan dela skogsstyrelsens åsigt, att
beröringspunkterna mellan de båda förvaltningsgrenarne skola blifva
så få eller af så ringa betydenhet, anser dock att mängden och beskaffenheten
af de mål, som redan nu tillhöra skogsstyrelsens handläggning,
ej mindre än vigten af de ärenden, som tillkomma jordbruksförvaltningen,
göra att de hvar för sig kräfva en chefs odelade uppmärksamhet,
hvadan kollegium icke kan, utan att förbise statens sannskyldiga
fördel, tillstyrka den ifrågastälda föreningen. För afhjelpandet
af de svårigheter, som kunna uppstå vid frågor om skogsmarks afskiljande
från jordegendom, föreslår kollegium, att dessa och dermed
sammanhängande ärenden må, till undvikande af konflikter, efter inhemtande
af skogsstyrelsens utlåtande, afgöras af domänstyrelsen

För egen del vågar jag hålla före, att om de grundsatser, som
föranledt komiterades förslag om skogsmarkens afskiljande från jordegendomarne,
i hufvudsak vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande och i
tillämpningen utföras så, som jag vid föredragningen af denna punkt
skall närmare utveckla, de bägge förvaltningsgrenarne verkligen icke
skola behöfva med hvarandra träda i så nära beröring, att en gemensam
styrelse ur denna synpunkt måste anses för dem oundgängligen
nödvändig. De tillfällen till konflikt mellan de bägge förvaltningarnes

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 7

syftemål och intressen, hvilka kunna befaras, när de bägge hvar från
sin synpunkt skola behandla eller gemensamt afgöra frågan om lämplighet^
af skogsmarks afskiljande, synas mindre böra i fråga komma, om
lagstiftningen som grundsats uttalat, att skogsmarken bör särskildt förvaltas,
der sådan förvaltning med fördel för statens skogshushållning
lian utöfvas, enär, under sådan förutsättning, skogsstyrelsens mening
i dylik fråga måste blifva den bestämmande, och endast i särskilda
undantagsfall ärendet kan behöfva till högre myndighets afgörande
hänskjutas. _ Att för öfrigt de bägge förvaltningarnes tjensteman måste
vid flera tillfällen i landsorterne samverka, innebär ingen grund för
styrelsernas förening, ty att skogstjensteman får vara tillstädes vid
upprättande af arrendeförslag och yttra sig öfver skogsmarkens användning,
eller att han hädanefter som hittills skall öfvervaka hushållningsplaner
å utarrenderad skog, eller på anmodan verkställa utsyning
af virke, innebär icke något närmare samband mellan förvaltningarne
än det som förekommer mellan skogsstat och afvittringslandtmätare,
eller mellan landstat och justitiestat, hvilka dock utan gemensam centralstyrelse
kunna samverka; den lokala föreningspunkten för denna beröring
måste dock här som i andra fall alltid vara Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, från hvilken myndighet ingen af dessa stater kan
hållas fullkomligt fristående.

Härtill kommer vidare, att mellan skogs- och jordbruksförvaltningen
icke heller derutinnan kan förekomma någon närmare beröring,
att de lokala tjenstebefattningarne, annat än undantagsvis, kunna eller
böra hos samma tjensteman förenas, eller befordran från den ena staten
till den andra såsom regel förekomma, så att icke ens för vinnande
af sådant syfte en förening af styrelserna vore påkallad.

Om man sålunda får anse, att den i fråga satta föreningen af
bägge . dessa förvaltningsgrenar icke är något oundgängligt vilkor för
deras jämna samverkan, erhålla onekligen de anmärkningar, som i öfrigt
mot deras sammanförande framstälts, en ökad betydelse. Först
och främst torde det svårligen kunna förnekas, att de begge förvaltningarnes
uppgifter, göromål och verksamhetsart äro väsentligen skiljaktiga.
Hela den verksamhet, som nu åligger skogsstyrelsen, har med
jordegendomarne i allmänhet intet att skaffa; den förvaltning af jordegendom,
som nu skall ordnas, bör efter komiterades grundsatser få
med skogshushållning intet eller högst litet att göra. Skogsstyrelsens
förnämsta förvaltningsbestyr hafva till och med ett annat område än
domänstyrelsens; tyngdpunkten för dess intressen och verksamhet
ligger utan tvifvel i Norrland, der statens egentliga skogsmassa är
att vårda, under det att jordbruksförvaltningen måste hafva sitt för -

8 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

nämsta ögonmärke å de egentligen i det sydliga Sverige belägna
jord-domänerna. Härtill kommer, att statens skogar måste genom en
särdeles talrik tjenstemannapersonal omedelbart förvaltas, under det
statens jordegendomar på 20 års tid åt arrendatorer upplåtas. Denna
skiljaktighet i sättet för egendomens vård och uttagandet af dess afkastning,
betingar naturligtvis också en olikhet i centralstyrelsernas karakter.
Hushållningen å statens skogar skall ända i minsta detalj af
tjensteman utöfvas och i sista hand af styrelsen ledas; hushållningen
å statens jordegendomar bör deremot med så stor frihet som möjligt
utöfvas af den enskilda arrendator^ och tjenstemännens liksom styrelsens
uppgift kan der svårligen innebära något annat än kontroll och
anvisning. Afkastningen af statens skogar beror för hvarje år väsentligen
på ett insigtsfullt iakttagande af vexlande konjunkturer och på
väl beräknade administrativa förfoganden till afsättningens underlättande
eller åvägabringande af gynsamma affärsförbindelser; afkastningen
af statens jordegendomar kan knappast genom ingripande från
förvaltningens sida annorledes bestämmas, än genom den tillsyn, som
utöfvas öfver egendomens vård och det omdöme, som ådagalägges i
val af arrendatorer. Skogens vård och skogsafkastningens höjande
kräfver af statens tjenstemän och icke minst af centralstyrelsen ett
initiativ och en förvaltningsverksamhet, som närmast finna sin motsvarighet
i den enskilda affärsrörelsen, men för hvilka i jordbruksförvaltningen
gifves ett ganska ringa utrymme. Deremot kräfver jordegendomarnes
vårdande och bedömandet af dertill hörande frågor,
vissa insigter och intressen, hvilka väl icke ofta äro att påräkna hos
den, som gjort skogshushållning till sin uppgift. Svårigheten i de
bägge styrelsernas förening ligger derför efter min uppfattning mindre
deri, att målens antal och vigt skulle för svårt betunga en chef, än i
bristen på jämvigt mellan de bägge förvaltningarna. Skall den gemensamma
chefen verkligen vara den i alla mål ensam beslutande, den
med fullständig sakkunskap dömande, den förvaltningen ledande viljan,
synes mig fara värdt, att förr eller senare hans verksamhet och intresse
skola varda ensidigt riktade åt ett håll, och antagligast är då
att skogsförvaltningen, hvilken onekligen kräfver största ansvar, initiativ
och uppmärksamhet, skall blifva styrelsens tyngdpunkt och jordbruksförvaltningen
mera ett bihang till den förra. Måhända skulle
deraf föga olägenhet vara att befara, sedan en gång denna senare förvaltning
väl kommit till stånd; men medgifvas måste väl, att då fråga
är om den första organisationen af densamma och af den derunder lydande
stat, det knappast vore rådligt att lägga denna omsorg å någon,
som tillika skulle hafva till åliggande att vårda statens skogshus -

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 9

hållning, en uppgift, hvilken under densammas nu pågående utveckling
mer än någonsin tager en chefs krafter i anspråk.

Den nu antydda svårigheten kunde visserligen undvikas, om man
finge tänka sig, att inom styrelsen hvardera afdelningens föredragande,
de af komiterade så kallade “öfverdirektörerne", vore de egentligen
sakkunnige och i detaljerna bestämmande, så att verkets chef, Generaldirektören,
om han också i alla ärenden formelt fattade beslut, dock
endast i de stora och vigtiga principfrågorna behöfde verkligen ingripa
och i öfrig!, tillsåge att de bägge förvaltningslinierna ömsesidigt
vore hvarandra till biträde. — Då behöfde måhända icke befaras, att
skogsförvaltningen skulle ensidigt förrycka den högste chefens intresse,
enär hvardera afdelningen hade sin närmaste målsman uti öfverdirektören;
men visserligen synes mig kunna i fråga sättas, om med en
sådan anordning mycket vore vunnet. För de bägge förvaltningsgrenarnes
dagliga jämna samverkan torde, efter hvad jag nyss sökt visa,
denna sammanhållande enhet icke vara erforderlig, och för den enhet,
som i de stora principfrågorna är af nöden, torde väl vara sörjdt dermed,
att bägge styrelserna äro underordnade samma departement, att
deras ärenden af samme departementschef inför Eders Kongl. Maj:t föredragas.
Jag fruktar, med andra ord, att om man, för att undvika den nyss
antydda olägenheten af endera förvaltningsgrenens öfvervigt, sammanförde
tvänne styrelse-chefer som föredragande inför en generaldirektör,
denne senare i sjelfva verket icke blefve något annat än en mindre
behöflig målsman för samma allmänna öfversigt öfver förvaltningens
gång, hvilken redan tillkommer finans-departementets chef. Hvad
slutligen beträffar kostnaden för en sådan organisation, synes det mig
antagligt, att en sammanslagning af bägge förvaltningsgrenarne, med
hvar sin “öfverdirektör", under en generaldirektör skulle medföra ungefär
samma utgifter i öfrigt som för de bägge förvaltningsgrenarne
åtskilda, men dertill ytterligare anslag af en generaldirektörslön.

Med hänsyn till hvad nu är anfördt, anser jag mig derför böra
tillstyrka, att för närvarande må göras framställning till Riksdagen om
nödigt anslag å ordinarie stat för upprättande i hufvudstaden af en
Domän-förvaltning, hvilken under ledning af en Ofver-lntendent såsom
ensam beslutande chef skall hafva vård om kronans domäner.

Förvaltningens fasta personal i öfrigt torde för närvarande böra
utgöras af sekreterare och kamrerare, hvardera med föredragningsskyldighet
efter uppgjord fördelning, samt registrator och aktuarie,
äfvensom nödig vaktbetjening, och lärer, tilldess erfarenhet vunnits,
huruvida större arbetskraft af ordinarie tjenstemän erfordras, ett belopp
böra äskas till arfvoden åt extra biträden.

Bih. till Riksd. Prot. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 14 Hälft.

2

10 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af "kronans domäner.

För förvaltningens chef torde med hänsyn dertill, att den honom
underlydande stat åtminstone till en början är ganska ringa, icke behöfva
äskas större aflöningsförmåner än lön 6,000 kronor och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor, jämte ersättning för resor och dagtraktamente
efter gällande resereglemente.

För sekreteraren och kamreraren samt registratorn lära lönebeloppen
böra bestämmas i likhet med hvad till de med dem närmast jemförlige
tjenstemän i andra centrala verk beviljats eller för de förstnämda
i lön 3,000, tjenstgöringspeningar 1,500, för den senare i lön 1,800 i
tjenstgöringspenningar 1,200 kr. jämte rätt för dem alla tre till tvänne
ålderstillägg å 500 kronor. För en vaktmästare torde böra begäras
lön 800, tjenstgöringspenningar 300 kronor.

Till semestervikariat, flitpenningar, renskrifning samt arfvoden åt
extra biträden, torde med hänsyn till svårigheten att nu bestämma i
hvad mån göromålens mängd och omfattning kan göra nödigt att öka
verkets personal, böra äskas ett anslag af 7,900 kronor.

Summan af de anslag, som skulle för förvaltningens organisation
behöfva begäras, uppgår sålunda till 29,000 kronor, så att då härtill
tillsammans läggas 56,000 kronor för lokalförvaltningen, hela kostnaden
för förvaltningen af statens jordegendom skulle uppgå till 85,000
kronor.

Jämte nu föredragna förslag till ordnande af sjelfva förvaltningsmyndigheterna
hafva komiterade enligt sitt uppdrag framlagt förslag
dels till de allmänna “Grunder för förvaltningen af kronans privatdomäner“
hvilka efter deras åsigt böra af konung och riksdag gemensamt
beslutas, dels till de “allmänna vilkor vid kronoarrenden“, som
det må tillkomma Eders Kongl. Maj:t att i öfverensstämmelse med nämnda
grunder fastställa. I hufvudsakiiga delar anser jag mig kunna instämma
i dessa förslag: de förändringar i desamma, som jag med anledning
af vederbörande myndigheters afgifna utlåtanden trott mig
böra förorda, anhåller jag att nu få punktvis föredraga i den ordning
komiterade uppställt nämda bestämmelser.

I Andra och Tredje Punkterna hafva komiterade, under hänvisning
å behofvet af en ordentlig hushållning med statens skogstillgångar,
såsom allmän grundsats förordat, att vid utarrenderande af kronans

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Proj)■ ang. förvaltningen af kronans domäner. 11

landtegendomar måtte från arrendet helt och hållet undantagas de
områden, som böra till uteslutande skogsbörd eller till boplatser för
skogsbetjening afses. De anse, att vare sig den till utarrenderad egendom
hörande skogen varder till ordnad hushållning indelad eller icke,
måste den hittills åt arrendatorerne medgifna rättigheten till oinskränkt
belopp husbehofsvirke medföra ett slösande med skogstillgången och
en vanvård af skogsbestånden, mot hvilka i den för 20 år antagne
arrendatorns eget intresse icke finnes något korrektiv. De uttala ock
den öfvertygelsen, att kronan i ganska få fall undfår skälig godtgörelse
för det virkesbelopp, som vid egendomen åtgår till husbehof,
eller med andra ord, att arrendeafgiften för sjelfva jorden sällan höjes
med så stort belopp, som motsvarar nettovärdet af nämnda virke; och
framhålla dessutom, huru den ofta nödvändiga skogsplanteringen svårligen
kan förväntas af en arrendator, som af dess frukter icke kan
komma i åtnjutande. Skogsstyrelsen, som åberopar de vid senaste
skogsinspektörsmöte uttalade åsigter, förordar ock på hufvudsakligen
samma skäl genomförandet af grundsatsen, att skogen vid jordegendoms
utarrendering bör afskiljas till särskild förvaltning, likväl under
förbehåll att det må af omständigheterna bero, huruvida små och från
annan kronoskog aflägse belägne skogsparceller må på annat sätt för
kronan tillgodogöras, vare sig som hittills genom utarrendering tillsammans
med jordegendomen, dock med utsyning af virkesbehofvet,
eller såsom komiterade föreslagit genom särskild öfverenskommelse
med arrendatorn om deras vård och förvaltning.

I motsats häidill har af Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande i flere
rikets län uttalats den åsigten, att de jordegendomar, hvarifrån skogsmarken
afskiljes, icke längre kunna bjuda samma fördelar för dess brukare
och således måste erhålla ett betydligt lägre arrendevärde, under det
att åter åtminstone det stora flertalet af skogslotter måste blifva försmå
att med fördel kunna af skogsstaten förvaltas, och att derför den
af komiterade förordade grundsats icke skulle medföra vinst, utan tvärtom
tillskynda statsverket betydande minskning i arrendeafgift utan någon
nämnvärd ökning af skogsmarkens nettoafkastning. De yrka derför
så väl att alla de skogsmarker, som icke äro nog stora att kunna såsom
nya kronoparker eller i förening med äldre sådana förvaltas, måtte vid
jordegendomarne bibehållas, som ock att, der större skogsmarkers afskiljande
till kronopark kan och bör ega rum, likväl måtte åt arrendatorn
af den jordegendom skogen tillhört medgifvas betesrätt och husbehofsvirke.

I sjelfva verket förefinnes mellan de åsigter, som i denna fråga
uttalats, större samstämmighet, än vid första påseende framträder. —

12 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. f örvaltningen af kronans domäner.

Alla äro ense derom att, der skogsmarken, i följd af sin storlek eller
sitt läge i förhållande till annan kronoskog, med fördel kan ställas
under skogsstatens förvaltning, bör den från jordegendomen vid utarrendering
afskiljas. Denna grundsats är icke heller ny, ty i nu gällande
nådiga förordning af den 29 Juni 1866 om hushållningen med allmänna
skogarna i riket föreskrifves (§ 16) att “om skog till utarrenderad!
hemman är af större betydenhet eller så belägen, att den lämpligen
kan ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, vilja
WI, uppå anmälan af Wår skogsstyrelse, derom i hvarje fall förordna/4
— Alla synas ock vara af den mening, att der skogsmarken är så ringa
och så belägen, att särskild förvaltning af skogsstaten ej kan anses för
staten fördelaktig, bör, så vida ej lämpligt finnes att afyttra densamma,
dess vårdande öfverlemnas åt arrendatorn, hvarvid icke blott flere
befallningshafvande utan äfven skogsstyrelsen synas anse det lämpligare
att upplåta densamma på arrende jemte jordegendomen, än att,
i enlighet med komiterades förslag med arrendatorn träffa aftal om
dess förvaltning för kronans räkning. Slutligen äro så väl befallningshafvande
som ock skogsstyrelsen af den åsigt att, om ock skogsmarken
af anförda skäl varder jemte jordegendomen så som hittills utarrenderad,
-bör dock arrendatorns disposition öfver densamma inskränkas
till den afverkning, hvarå han af skogstjensteman erhåller utsyning. —
Den i praktiskt hänseende mest väsentliga skilnaden mellan å ena
sidan komiterades och skogsstyrelsens förslag, och å andra sidan nu
gällande lagbestämmelser, Indika af flere befallningshafvande anses
eg a företräde, består åter deruti, att då uti nådiga förordningen af
den 29 Juni 1866 hufvudsaklig vigt är lagd på jordegendomens kraf
å skogsmark till husbehof, hvilken “alltid skall vid egendomen bibehållas44,
bör enligt komiterades och skogsstyrelsens åsigt sådant anspråk
å husbehofsskog icke, eller åtminstone endast i andra rummet,
tagas i betraktande. Det kan alltså sägas, att komiterades af skogsstyrelsen
väsentligen understödda förslag afser att till regel upphöja
det skogsmarkens afskiljande, som den nuvarande lagstiftningen mera
betraktar som ett undantag, och deremot på sin höjd som ett undantag
vill medgifva det begagnande af skogen till husbehofsafverkning
eller betning, som enligt den nuvarande lagstiftningen är regel.

För egen del vågar jag hålla före, att de skäl, som af komiterade
och skogsstyrelsen för deras åsigt blifvit anförda, äro i hufvudsak giltiga,
och torde till dem blott behöfva fogas en erinran derom, att så
väl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen i senare tid funnit det vara af behof
påkalladt att så vidt möjligt i alla rikets delar underhålla och, der
de ej redan finnas, tillskapa skogscomplexer under statens omedelbara

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Brop. ung. förvaltningen af kronans domäner. 13

vård. För vinnande af detta sjette hafva ej obetydliga anslag blifvit
gifna, och det synes ej råda tvifvel derom, att ytterligare medel skulle
för ändamålet af Riksdagen årligen beviljas, om Eders Kongl. Maj:t derom
gjorde framställning. Nu är emellertid förhållandet, att hvarje inköp af
skogsmark för bildande af kronopark, i vårt land, der skog af enskilde
nästan aldrig innehafves utan i samband med jordegendom, till hvilken
skogen af ålder ansetts som ett bihang, just medför en sådan åtgärd, som
komiterade här förordat: ett eller flera med god skog försedda hemman
inköpas, skogsmarken ufbrytes, och de derefter skoglösa hemmanen
försäljas eller utarrenderas för statens räkning. Då man i sådana fall
för vinnande af skogscomplexer icke drager i betänkande att från jordegendomen
afskilja skogen, lär det ej innebära större våda att tillämpa
samma grundsats äfven å de med skog försedda hemman, som
staten redan eger. Det är sant, att det skoglösa hemmanet antagligen i
de flesta fall har mindre värde och gifver mindre arrendeinkomst, än
som skulle för detsamma erhållas, om skogen dervid behölles, och att
skogsmarkens afskiljande sålunda innebär en minskning å inkomsttiteln
arrendemedel. Huruvida denna förlust i hvarje fall till fullo blifver
ersatt genom motsvarande ökning å skogsmedel, kan naturligtvis icke
på förhand afgöras och måste bero på pröfning i hvarje särskildt fall.
Men uppenbart är, att förlusten å en sådan åtgärd med de skogsmarker,
kronan redan eger, icke kan blifva jemförlig med den uppoffring af
statsmedel, som följer af skogsinköp, och att således, så länge staten
sätter sig till mål att bilda skogscomplexer under egen förvaltning,
sund hushållning ovilkorligen fordrar, att man, innan kapitalutgifter
göras för inköp af skogsmark, först tager vara på de skogstillgångar,
staten eger oköpande, och att de utarrenderade jordegendomarnes
behof af skogstillgång deremot icke kan få göra sig gällande. Frågan
om skogsmarks afskiljande från en jordegendom bör under denna
föutsättning hufvudsakligen bedömas ur skogsförvaltningens synpunkt,
och afgörandet bero derå, huruvida den i fråga kommande skogslotten
kan till fördel för statens skogshushållning särskildt förvaltas. Häraf
torde åter följa, att den myndighet, som har statens skogshushållning
sig anförtrodd, bör deltaga i dylika frågors afgörande och i afseende å
ärendets behandling i öfrigt, att vid hvarje arrendeförslags uppgörande
skogstjensteman bör afgifva yttrande i fråga om skogsmarken, samt
frågan om dess afskiljande afgöras före arrendeförslagets upprättande
genom domänförvaltningen.

Äfven med iakttagande af denna grundsats komma dock må
hända större delen af kronans jordegendomar att bibehålla den dem
underlagda skogsmark. En blick på de tabeller, som komiterade upp -

14 Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

rättat öfver kronans egendomar, och hvari deras skogsareal är angifven,
visar, att skogslotterna mycket ofta äro alltför små, för att
det skulle vara möjligt att ställa dem hvar för sig under skogsstatens
förvaltning, i andra fall än der de ligga inom, invid eller i närhet af
förut befintlig kronopark, eller flera så nära hvarandra, att de af samma
tjensteman kunna förvaltas. När så ej är förhållandet, faller det af
sig sjelf!, att statens skogshushållning ej skulle af deras särskilda förvaltning
hafva fördel, att de för skogsstaten endast skulle blifva en
börda utan motsvarande gagn, och att de ej kunde motsvara syftet
att erhålla samlade skogscomplexer under statens vård. Då inträder
ock jordegendomens anspråk på bibehållande af skogsområde till husbehof
och bete i sin fulla rätt, och.jag vågar föreställa mig, att för
sådan händelse skogsmarken bör, i öfverensstämmelse med hvad skogsstyrelsen
och kammarkollegium hemstält, såsom hittills tillsammans
med jordegendomen utarrenderas. Å dylika små skogsparceller kan
någon indelning till trakthuggning sällan ifrågakomma, någon afverkning
utöfver husbehofvet ännu mindre, och såsom regel torde väl derför
deras användande till husbehof kunna utan fara åt arrendatorn öfverlåtas,
så vida blott förbehåll göres för vederbörande myndighets rätt
att i fall af missbruk inskränka denna användning genom bestämmelse
att afverkningen skall bero på skogstjenstemans utsyning. Att såsom
ovilkorlig regel föreskrifva utsyning på alla äfven de minsta skogslotter,
torde icke kunna anses fullt ändamålsenligt.

Såsom åtskilliga af de hörda myndigheterna anmärkt, kan visserligen
i några fall, särdeles i Norrland, inträffa, att det absoluta afskiljandet
af en stor skogsmark från ett litet hemmansbruk skulle medföra
stora olägenheter dels derutinnan, att skogsbetet å sådana trakter
är för jordbrukarens boskapsskötsel nära nog oundgängligt, dels
derigenom att i orter, der hemmantalet och dermed delaktigheten i
flera allmänna onera äro väsentligen grundade på skogsbeståndet, egendomen
efter dess borttagande och inläggande under kronan, som i
dylika onera ej deltager, skulle varda oförmögen att bära sina bördor.
Svårigheter af denna art kunna visserligen tänkas afhjelpta derigenom,
att, äfven efter skogsmarkens afskiljande, betesrätt och husbehofsvirke
efter utsyning genom kontraktet tillerkännas arrendatorn,
en utväg som väl i allmänhet icke kan anses förenlig med ordnad
skogshushållning å kronans parker, men som undantagsvis, och om
rättigheterna väl begränsas, torde kunna medgifvas åtminstone i de
norrländska länen; men det är dock tänkbart, att om sådan fråga såges
endast ur skogsförvaltningens synpunkt, tillbörligt afseende icke skulle
varda fästadt vid dylika verkligen berättigade intressen, och för sådana

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 15

fall, som antagligen dock icke skola varda särdeles talrika, torde
väl frågan om skogsmarkens afskiljande och vilkoren dervid, när domänstyrelsen
finner skäl att ogilla skogsstyrelsens åsigt och meningarne
ej kunna af styrelserna samman] emkas, få till Eders Kongl.
Maj:ts afgörande hänskjutas.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda är anfördt har jag trott
de punkter böra affattas, som handla om den jordegendom tillhörande
skogsmark. De närmare bestämmelserna rörande dessa ärendens administrativa
behandling torde, sedan den allmänna grundsatsen blifvit
faststäld, kunna Eders Kong!. Maj:ts pröfning och afgörande förbehållas.

Fjerde punkten: Mot komiterades förslag att bibehålla arrende tiden

vid den nu stadgade perioden af 20 år, hafva visserligen anmärkningar
blifvit framstälda af någre befallningshafvande, som förordat
en utsträckning af densamma; men i betraktande af penningevärdets
föränderlighet torde icke finnas tillräckligt skäl för en sådan förändring.
Det må dock medgifvas, att den sålunda begränsade arrendetiden
i många fall kan vara för kort, för att derunder full ersättning
skulle kunna tillgodokomma arrendator!! för större odlingsföretag eller
anläggningar, genom hvilka egendomens värde dock till kronans fördel
förhöjts. Likasom det må anses lämpligt, att kronan någon gång,
när fråga uppstår om sådana företag, som öfverstiga arrendatorns egna
krafter, på ett eller annat sätt deltager i kostnaden för desamma, så
synes icke heller obefogadt, att om vid arrendators afgång befinnes,
att han af egna medel bekostat sådana varaktiga förbättringar å egendomen,
för hvilka han ännu icke kunnat få ersättning, kronan då på
något sätt godtgör honom för denna uppoffring, så att kostnaden för
dylika företag, likasom för större kommunala utgifter, må varda på
längre tid fördelade. Det i sådant syfte af en komitéledamot särskildt
afgifna förslag, hvilket biträdts så väl af Eders Kongl. Maj:t befallningshafvande
i Upsala, Örebro, Gotlands och Blekinge län, som ock,
ehuru med någon förändring i formen för ersättningens medgifvande,
af kammarkollegium, synes mig förtjena allt afseende, och vågar jag
derför tillstyrka, att berörda förslag må i hufvudsak af Eders Kongl.
Maj:t godkännes.

Sjette och sjunde punkterna: De af komiterade föreslagna bestäm melser

rörande formen och sättet för arrendeförslags upprättande, arrendekungörelses
utfärdande, arrendeanbudens mottagande, pröfning
och antagande synas mig i allmänhet förtjena godkännande, allenast
att, såsom vid andra punkten närmare utvecklats, tillika bör bestäm -

16 Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Trop. ang. förvaltningen af hronans domäner.

mas om formen för skogstjenstemans och skogsstyrelsens deltagande
vid fråga om skogsmarkens afskiljande. Åtskilliga af dessa stadganden
kunna dock, såsom, efter min uppfattning, varande af rent administrativ
natur, rätteligen hänföras till de detaljbestämmelser, hvilka i
öfverensstämmelse med de allmänna af Konung och Riksdag antagna
grunderna böra af Eders Kongl. Maj:t meddelas. En något generelare
affattning af dessa bestämmelser är emellertid så mycket mera
nödvändig, som formen för de särskilda åtgärdernas vidtagande sedermera
måste lämpas efter förvaltningens organisation, hvilken, efter
hvad jag förut i underdånighet sökt visa, i åtskilliga län torde kunna
ställas något enklare än i de provinser, der särskilda domänintendenter
måste tillsättas.

Elfte punkten: Mot komiterades förslag, att arrendeafgiften skulle

senast inom den 15 Januari hvarje år af arv endatorn inbetalas till länets
ränteri, hafva af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i flera län
äfvensom af kammarkollegium gjorts åtskilliga berättigade anmärkningar.
Det ökade besvär, som häraf skulle för arrendatorerna uppkomma, torde
icke uppvägas af någon motsvarande fördel för statsverket, så vida
ej inbetalningen kunde flyttas ännu något längre tillbaka, så att den
folie inom December månad under det löpande arrendeåret. Ett sådant
påskyndande af afgiftens erläggande har dock af ingen myndighet
förordats och torde med hänsyn till tiden för afsättning af landtbrukets
produkter möta ej ringa svårighet. Under sådana förhållanden
anser jag det hittills öfliga uppbördssättet, genom kronofogdarne
å allmän kronouppbördsstämma, lämpligen kunna bibehållas.

Tolfte ''punkten: Mot de af komiterade i denna punkt föreslagna

bestämmelser, att anspråk på ersättning eller minskning i utfästade arrendeafgifter
ej må grundas på möjligen felaktiga uppgifter i de handlingar,
hvilka före arrendets ingående spekulanter tillhandahållas, hafva
så väl eu ledamot i komitén som flere af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
och tre ledamöter i kammarkollegium framstält den anmärkningen,
att dylikt förbehåll synes strida mot allmänna rättsgrundsatser.
Förbehållet torde icke heller vara af stor betydelse, då väl endast
i mycket sällsynta fall kunde ifrågakomma, att så felaktiga upplysningar
blifvit lemnade, att en domstol skulle finna skäligt på grund deraf
tilldöma arrendatorn ersättning; att åter för sådan utomordentlig händelse
ställa arrendatorn rättslös gentemot kronan synes icke heller mig
befogadt, och hemställer jag derför, att denna punkt må ur förslaget
utgå samt ersättas af det vid fjerde punkten omnämda stadgande.

Fjortonde punkten. Skogsstyrelsen, som med anledning af Riks -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kr mans domäner. 17

dagens revisorers år 1875 gjorda framställning cm afskaffande af de
å kronoparker hvilande servituter, vidtagit åtgärder för utredande af
livad som med samtliga dylika servituter sammanhänger, har med afseende
å dylika åt de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar
tillförsäkrade tjenstbarheter uti särskilt underdånigt memorial
af den 13 Mars 1876 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder
meddela föreskrift derom, att vid utarrendering af egendomar för statsverkets
räkning all den rätt till förmån från kronopark, hvaraf egendomen
särskildt eller såsom tillhörande förmånsberättigad kommun
varit i åtnjutande, må från arrendet undantagas. Arméförvaltningen,
häröfver hörd, har i underdånigt utlåtande af den 27 December 1876,
jämte utredning af hvilka dylika förmåner tillkomma militieboställen,
yttrat, att den minskning i arrendeafgift, som af sådan förmåns upphörande
kunde uppkomma, numera, då med dessa boställens indragning
arrendet skall ingå till statsverket, icke torde lägga hinder i vägen
för nådigt bifall till denna framställning, hvadan arméförvaltningen
icke hade annat att i frågan erinra, än att, då boställe, hvars afkastning
disponerats af regemente eller corps, der löntagare qvarstår på
gammal stat, komme vid skeende utarrendering i mistning af dittills
åtnjutna tjenstb arheter af ofvannämda art, värdet af dessa förmåner
borde vid uppgörande af löneliqvid med sådan löntagare tagas i beräkning.
Kammarkollegium har i underdånigt utlåtande af den 13
Oktober 1876, under hänvisning derå, att om vid något tillfälle hinder
för ett hemmans utarrendering på antagliga vilkor skulle uppstå, med
mindre åt arrendator)! tillförsäkrades åtnjutandet af förut begagnad
utsyningsrätt å kronopark, afgörandet vid ett sådant undantagsförhållande
dock komme att bero på Eders Kongl. Maj:ts pröfning efter då
förekommande omständigheter, ansett sig böra i underdånighet tillstyrka,
att en allmän föreskrift i den riktning skogsstyrelsen föreslagit
måtte af Eders Kongl. Magt i nåder meddelas.

Då, såsom skogsstyrelsen anfört, de olägenheter, som för skogshushållningen
uppstå af de betes- och utsyningsrättigheter, hvilka å
flera kronoparker äro medgifna, synas mig böra föranleda dertill, att
dylika servitut så vidt möjligt aflyftas från de under skogsstatens
vård stälda kronoparker, och då de särskilda förhållanden, som i synnerhet
i vissa orter kunna föranleda deras bibehållande, endast undantagsvis
torde förekomma och då böra underställas Eders Kong!. Majds
nådiga pröfning, anser jag mig kunna tillstyrka, att vid denna punkt
fogas ett tillägg, innefattande den allmänna grundsats, att vid egendoms
utarrenderande förmåner af nämnda art må från arrendet undantagas;
lärande, om denna grundsats af Riksdagen godkännes, frågan om den
Bill. till Riksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 3

18 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

ersättning, som vid dess tillämpning å vissa militieboställen kan ifrågakomma
för enskilda löntagare, framdeles få Eders Kongl. Maj:ts
pröfning underställas.

Femtonde punkten: Efter den lydelse, som komiterade åt detta

stadgande gifvit, kunde det synas som om arrendatorn för hvarje gång,
han må hafva behof af torf till bränsle eller dyjord, mergel eller lera
till åkerns eller ängens förbättrande, borde derom inhemta vederbörande
myndighets anvisning. Då det väl får anses som regel, att arrendator
skall för nämnde ändamål få använda den tillgång å dessa material,
egendomen har att bjuda, och myndigheternas ingripande endast
vid missbruk af denna rätt bör ifrågakomma, har jag trott, att stadgandet
borde erhålla en något förändrad affattning.

Sextonde punkten: I fråga om arrendators skyldighet att under hålla

vid egendomen befintliga byggnader och anläggningar har
af alla förordats bibehållande af nu gällande bestämmelser; men mot
komiterades förslag att fortfarande som hittills på arrendatorn må ankomma
att af företrädaren utsöka ersättning för den honom ådömda
husrötebrist har anmärkning framstälts såväl af tvenne lcomiténs ledamöter
som af landtbruksakademiens förvaltningskomité, hvilka ansett
billigheten fordra, att uttagandet af ersättningen bör tillkomma domänstyrelsen,
som sedermera må hålla tillträdaren det tillhanda. Otvifvelaktigt
torde dock vara, att, såsom komiterade anfört, en förändring
af hittills öfliga bestämmelser i detta hänseende skulle inleda förvaltningen
i oberäkneliga förvecklingar med afträdande arrendatorer och
deras rättsinnehafvare, och i betraktande deraf att den tillträdande
arrendatorn till följd af företrädarens skyldighet att verkställa förarbeten
för första årets skörd i allmänhet kommer att hos denne häfta i
någon skuld, som i flertalet fall torde kunna mot husrötebristen qvittas,
lär äfventyr et för den förre oftast icke varda särdeles betydande. Då
emellertid omständigheter kunna förekomma, under hvilka det af komiterade
föreslagna tillägget, att, äfven om större eller mindre del af
ersättningen ej skulle utbekommas, tillträdaren ej må ega rätt af kronan
undfå ersättning för verkställande af de förbättringar, honom ändock
åligga, verkligen skulle innebära en obillighet, torde det vara
lämpligt att lemna förvaltningen frihet att i särskilda sådana fall genom
motsvarande eftergift å arrendet bereda tillträdaren den ersättning
för verkstälda förbättringar, som kan finnas skälig.

Sjuttonde punkten: De bestämmelser, komiterade föreslagit ifråga
om nybyggnadsskyldighet, hafva till syfte dels att genom borttagandet
ur kontrakten af ovissa och oberäkneliga förbindelser framkalla högre

Uti. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 19

arrendeanbud, dels att åt förvaltningen öfverlemna omtanken om åbyggnadernas
lämpande efter egendomens beskaffenhet och motsedda framtida
utveckling. Såsom flera af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anmärkt, måste dock de fördelar, som kunna vinnas genom dessa
skyldigheters aflyftande från arrendator^ väl vägas emot de olägenheter,
som genom deras öfverflyttande på kronan kunna uppkomma,
och enligt dessa myndigheters så väl som skogsstyrelsens, landtbruksakademiens
förvaltningskomités och kammarkollegii åsigt skulle
de senare varda vida öfvervägande. I likhet med nämnda myndigheter
befarar äfven jag, att kronan i hvarje fall kommer att för nybyggnadernas
verkställande få vidkännas en vida större kostnad, än
arrendator^ för samma byggnad skulle ådraga sig, och att dessa
kostnader skulle årligen uppgå till högst betydliga belopp, som af
den möjligen förökade bruttoinkomsten troligen skulle lemna en mindre
nettobehållning än arrendeafgifterna nu utgöra; och om man dertill
lägger den betydliga tillökning i förvaltningsbestyr och de mångahanda
förvecklingar, som skulle följa med ett sådant kronans direkta
deltagande, i byggnadernas uppförande, synas mig redan ur denna
synpunkt icke ringa betänklighet möta en sådan anordning, som
skulle ådraga kronan omedelbart deltagande i dessa kostnader och
bestyr. Emellertid torde böra iakttagas, att, om ock komiterade, såsom
af deras motivering framgår, tänkt sig nybyggnadens verkställande
på statsverkets bekostnad, deras förslag dock, sådant det i punkten
17 är uttryckt, icke nödvändigt innebär ett dylikt kronans omedelbara
deltagande i byggnadernas uppförande. Denna bestämmelse
medför egentligen blott, att från förhållandet mellan kronan och arrendator}
aflägsnas den mycket obestämda och i flera fall knappt bestämbara
förbindelse, som kallas “nybyggnadsskyldighet efter lag och
författningar44, och hvad komiterade i främsta rummet afsett torde
derför, utan att kronan inledes i kostnad och besvär, kunna vinnas,
om blott den förut gällande allmänna grunden för arrendatorns byggnadsskyldighet
ersättes genom skyldighetens bestämmande i sjelfva
arrendekontrakten. I likhet med hvad kammarkollegium hemstält vågar
jag derför ock anse, att bestämmande af denna skyldighet så väl
med afseende å nybyggnadernas beskaffenhet som å kostnaden för desamma
bör ske före arrendets utbjudande och i kontraktet intagas.
Men då, i synnerhet vid första genomförandet af den nya organisationen,
det mycket väl är möjligt, att sådana bestämmelser ej vid alla
tillfällen hinna förberedas och meddelas, torde tills vidare den gamla
regeln höra för sådana fall få gälla, dock närmare bestämd sålunda,
att dervid tillämpas de i militieboställsordningen intagna grunder för

20 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

denna skyldighets utgörande af de till statsverket indragna militieboställen.

Adertonde punkten: Komiterades förslag, att styrelsen skall ombesörja
och bekosta åbyggnadernas brandförsäkring, afser utan tvifvel
att ernå trygghet för brandförsäkringens verkställande och sammanhänger
på det närmaste med deras förslag, att kronan må ansvara för
nybyggnaden. Antagen ej detta senare, förfaller ock det föira, så
mycket mera som den för'' skadans botande ansvarige arrendator^ intresse
af att trygga sig mot förlust torde få anses innebära lika stor
säkerhet för brandförsäkringens verkställande som styrelsens eller dess
organers omtanka. I likhet med hvad kammarkollegium hemstält, anser
jag derför, att arrendatorn bör tillförbindas ombesörja och bekosta
åbyggnadernas brandförsäkring, företrädesvis uti brandstodsförening
för länet eller orten, der sådan finnes, med rätt för vederbörande att
bestämma såväl det belopp, hvarför brandförsäkring bör sökas, som
den anstalt, hvari försäkringen bör tagas.

Tjugonde punkten''. Utom det att mot redaktionen af denna punkt
torde kunna framställas anmärkningar, lärer derjemte, om de förändringar,
som jag i underdånighet tillstyrkt, i komiterades förslag rörande
nybyggnadsskyldigheten vinna nådigt bifall, punktens hela innehåll
befinnas mindre lämpligt; och hemställer jag derföre att densamma
måtte utgå.

Tjugutredje punkten: Samma skäl, som mot kronans omedelbara
deltagande i nybyggnad kunna anföras, synas mig, i likhet med derå
af myndigheterna, äfven gälla i fråga om kronans deltagande i ny
stängsels uppförande, och då inhägnad mot annans egendom icke beror
på kronans eller arrendator^ afgörande allena och således ej
kan i kontraktet närmare bestämmas, torde, i öfverensstämmelse med
hvad kammarkollegium föreslagit, denna punkt lämpligen kunna så
affattas, att arrendatorn må fortfarande ega stängselskyldighet mot
annans egendom efter lag, men inom egendomen efter kontraktets bestämmelser.

Tjuguåttonde punkten: Vid de af komiterade föreslagna bestämmelser
om säkerhet för arrendevilkorens uppfyllande hafva åtskilliga
anmärkningar blifvit framstälda, af Indika största vigt torde tillkomma
den af kammarkollegium uttalade mening, att obligationer till värde
af två års arrendeafgift icke skulle kunna anses som säkerhet motsvara
de flera skyldigheter utöfver arrendeafgiften, som efter kollega uppfattning
böra arrendatorn tillkomma, hvarför borgen ovilkorligen borde
erfordras. Det syfte, komiterade velat vinna genom medgifvandet
att som säkerhet mottaga värdepapper, lär dock få anses så vigtig!, då

Bil. till Kongl. Majds Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner ■ 21

det innebär en utväg att frigöra kronoarrendatorernas klass från ett
kreditbruk, som i många hänseenden verkar förderfligt, att det anförda
skälet endast synes mig böra verka till någon förhöjning af det belöp])
värdepapper, som till säkerhet bör aflemna», och vågar jag föreställa
mig, att utan stor våda staten skulle till säkerhet för arrendevilkorens
uppfyllande kunna åtnöja sig med obligationer, motsvarande
tre års arrendeafgift.

Trettiotredje punltten: Mot komiterades förslag, att till- och afträdessyn
skall af domare och nämnd hållas senast i September månad året före
arrendets afträdande, hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
nio af rikets län samt landtbruksakademiens förvaltningskomité och kammarkollegium
framstält anmärkningar, hvilka isynnerhet vid det förhållande
att, såsom kammarkollegium visat, domaren icke är skyldighålla
syn å alla till statsverket indragna boställen och att denna större
apparat icke heller är behöflig för synerna å en stor mängd mindre
betydliga egendomar, helst som de tvistiga frågor, som vid syn
kunna uppstå i allt fall, med iakttagande af föreskrifterna i 27 kap.
Byggningabalken, blifva föremål för domares pröfning, torde böra
föranleda paragrafens affattning i öfverensstämmelse med kammarkollegii
förslag, så att till- och afträdessyn å egendom må förrättas i
stad af rådstufvurätt, å landet af kronofogde med två nämndemän, der
ej förvaltningen med hänsyn till egendomens betydenhet eller på grund
af andra omständigheter finner skäl påkalla syn af häradshöfding och
nämnd, äfvensom att denna syn må hållas före afträdandet å lämplig
årstid, då marken är bar, med hvilken allmännare bestämmelse tiden
för syneförrättningen kan lämpas efter olika orters förhållanden. I fråga
om besvär rörande den af kronofogde med nämd förrättade syn lära
väl, i öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län hemstält, böra tillämpas bestämmelserna i nådiga
förordningen af den 6 Februari 1849 angående viss tid för klander af
husesyn mellan enskild jordegare och landbo.

Slutligen anser jag mig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derå, att kammarkollegium fl-öfverensstäm ruelse med hvad Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Örebro län föreslagit, gjort hemställan om afyttrande af
alla de hemman och lägenheter, hvilkas afkastning i arrende ej öfverstiger
500 kronor. De små gegendomarne fordra, säger kollegium, lika mycken
tillsyn som de större och förorsaka följaktligen i förhållande till arrendebeloppen
statsverketjojämförligt mycket större kostnader än de senare. De
hittills enligt Kongl. brefvet den 29 Maj 1874 verkstälda försäljningar af
sådane »egendomar, för hvilka den årliga arrendeafgiften ej öfverstigit 200

22 Bil. till Kongl. Maj-.ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

kronor, hade ock utfallit så, att försäljningsprisen i intet fall understigit
taxeringsvärdet men ofta uppgått till flere gånger detta värde, hvarå arrendeafgiften
i medeltal utgjort allenast 3,5 procent. Om rörande de under
serafimer-ordensgillets vård hittills stående fastigheter någon tvekan kunde
uppstå, huruvida kronan vore berättigad att afhända sig desamma, funnes
deremot icke någon sådan betänklighet i fråga om de Övriga fastigheter, som
redan vore indragna eller till följd af fattade beslut komme att till statsverket
indragas. Af de i komiterades betänkande vidfogade tabellerna 1 och 2
upptagna egendomar vore ej mindre än 1,250 stycken af den storlek, att det
genom vederbörlig myndighet bestämda arrendebeloppet ej öfverstege 500
kronor lör hvarje egendom. Försäljningen af dessa egendomar utgörande
omkring en tredjedel af hela det antal, som komme att ställas under den
nya förvaltningens vård, skulle i väsentlig mån komma att underlätta denna
förvaltnings ordnande på ett ändamålsenligt sätt utan allt för stora förvaltningskostnader,
och för köpeskillingen kunde kronan komma i besittning af
annan fast egendom, som mera än dessa smärre egendomar vore egnad att
af staten innehafvas.

Ehuru jag för min del erkänner vigten af de skäl, som föranledt denna
kollegii hemställan, anser jag mig dock för närvarande icke böra tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att till Riksdagen göra någon annan hemställan, än att
de hemman och lägenheter, för hvilka årliga arrendeafgifterna nu icke öfverstiga
200 kronor, äfvensom de, å hvilka vid utarrendering hädanefter icke erhållas
högre arrende-anbud än 200 kronor och hvilka icke lämpligen kunna med
annan egendom under ett arrende förenas, må få, der så af Eders Kongl.
Maj:t pröfvas lämpligt, under iakttagande af de föreskrifter, som af Eders
Kongl. Maj:t kunna varda meddelade, på offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas under de vilkor, som redan äro af Riksdagen i afseende å
sådan försäljning bestämda, samt att köpesumman, må ställas till Eders
Kongl. Maj:ts disposition att användas för inköp af annan fäst egendom, företrädesvis
skogsmark.

På grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, får jag alltså
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå den nu
församlade Riksdagen:

A. Beträffande en centralförvaltning af kronans domäner:

att för förvaltningen af all kronans fasta egendom, som ej är till visst
statsändamål anslagen och till följd deraf antingen till omedelbart begagnande
upplåten eller ställd under skogsstyrelsens eller annan särskild em -

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 23

betsmyndighets vård, må upprättas ett särskildt embetsverk, hvilket under
benämning af “Domänförvaltningen“ skall hafva sitt säte i Stockholm;

att detta embetsverk skall bestå af en chef, kallad öfverintendent,
med rätt att i alla förvaltningen rörande ärenden ensam besluta, en sekreterare
och en kamrerare, hvardera med föredragningsskyldighet enligt den
fördelning af ärendena, Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, samt en
registrator och aktuarie äfvensom de särskilda extra biträden, Indika för
ärendenas jemna gång må finnas erforderliga, tillika med vaktbetjening;
att embetsverkets aflöningsförhållanden må fastställas sålunda:
för chefen: lön 6,000 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000 kronor
jemte ersättning enligt gällande resereglemente för å embetets vägnar företagna
resor;

för sekreteraren: lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor
jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;

för kamreraren: lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor
jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;

för registratorn och aktuarien: lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar
1,200 kronor jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;
för en vaktmästare: lön 800 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor;
att härjemte måtte anvisas till semestervikariat, flitpenningar, renskrifning
samt arfvoden åt extra biträden 7,900 kronor, och således — under
förutsättning att ofvanberörda reseersättning och ålderstillägg komma
att utgå från de för utgifter af sådant slag redan uppförda anslag — å
ordinarie stat under sjunde hufvudtiteln uppföras ett anslag till “Domänförvaltningen“
af sammanlagdt 29,000 kronor;

att för åtnjutande af ofvan berörda aflöningsförmåner må stadgas följande
vilkor:

l:o) att embets- eller tjensteman i Domänförvaltningen skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som af en möjligen förändrad organisation af Domänförvaltningen eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad; äfvensom om i en framtid Domänförvaltningens
ställning inom förvaltningen så förändras, att densamma ej
längre kan som sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med
bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, lian innehar, efter den nya
arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

2:o) att tjenstgöringspenningarna få uppbäras endast för den tid, tjenstens
innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för
den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten
förrättat;

3:o) att den som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen; men att den som eljest undfår ledighet för svag hels

24 Bil. till Kongl. Maj:tk Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af
lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

4:o) att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af
semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning inom Domänförvaltningens tjenstemannagrader, desamma,
mot åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar i stället för egna,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

5:o) att der ålderstillägg eger rum, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvare!!, af denna
tid, mera än fyra år sjelf bestridt sin egen, eller, på grund af förordnande,
annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester; och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter
ytterligare fem år under samma vilkor; dock att ålderstillägg ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd;

6:o) att förhöjningarna ega rum endast på lönen, icke på tjenstgöringspenningarna; 7:o)

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension
å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kongl. Maj:t eller Domänförvaltningen,
der det tillkommer denna sistnämnda att afskedet utfärda,
dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

8:o) att med ordinarie befattning inom Domänförvaltningen icke må
förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i Domänförvaltningen; samt

9:o) att semester må åtnjutas af verkets chef, sekreterare och kamrerare
under en och en half månad samt af registratorn och aktuarien under
en månad om året.

B. Beträffande lokalförvaltningen af kronans domänen'':

att Riksdagen ville medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare på sätt
lämpligast synes ordna lokalförvaltningen af kronans domäner; samt att
Riksdagen för sådant ändamål ville å extra stat för år 1878 anvisa ett
belopp af 56,000 kronor att användas dels till arfvoden åt sådana förrätt -

Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Frop. ang. förvaltningen af Ttronans domäner. 25

ningsmän, som i landsorten kunna varda tillsatta för utarrendering af och
tillsyn öfver berörda domäner, dels ock för öfriga med samma lokalförvaltning
förenade utgifter, med rätt för Kongl. Maj:t att, der så erfordras,
med detta anslag bestrida jemväl andra utgifter för Domänförvaltningens
ordnande.

C. Beträffande grunderna för förvaltningen af kronans domäner.

att följande grunder för nämnda förvaltning måtte af Riksdagen godkännas
:

l:o) Den till kronans jordegendom hörande skogsmark skall, der den
till fördel för statens skogshushållning kan såsom sjelfständig kronopark eller
tillsammans med annan kronans skogsmark såsom kronopark förvaltas, före
jordegendomens utarrenderande från densamma afskiljas och ställas under
skogsstatens förvaltning. Fråga härom skall efter inhemtande af vederbörande
skogstjensteraans yttrande af Skogsstyrelsen och Domänförvaltningen gemensamt
afgöras och, om skiljaktiga meningar dem emellan uppstå, underställas
Kongl. Maj:ts pröfning.

Hvad i denna punkt om skogsmark stadgas ege ej tillämpning då densamma
ligger i samfällighet med enskild egendom.

2:o) Skogsmark, som ej varder till kronopark afsatt, må tillsammans
med jordegendom utarrenderas med rätt för arrendatorn att densamma till
bete och för afverkning till husbehof använda; ankommande det på vederbörande
myndighet att genom arrendekontraktet eller eljest, om omständigheterna
dertill föranleda, inskränka eller närmare bestämma denna rätt till
skogens begagnande.

3:o) Arrendetiden för kronan tillhörig jordegendom blifver 20 år;
dock må i afbidan på skiftes eller vattenafiednings fullbordan, så ock i händelse
under närmast följande åren annat sådant förhållande antages inträda,
som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske på kortare tid.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fall efter för
handen varande förhållanden af Domänförvaltningen bestämmas.

Derest vid förnyad utarrendering egendom befinnes hafva högre arrendevärde
än förut, och afgående arrendator anses hafva härtill i betydligare
mån medverkat derigenom, att han väsentligen förbättrat egendomen medelst
af honom på egen bekostnad omsorgsfullt utförda byggnader eller andra
anläggningar eller större odlingsföretag, eger Domänförvaltningen medgifva,
att han eller hans rättsinnehafvare må under vissa år, dock ej flera än tio,
af det förhöjda arrendet åtnjuta en viss andel, ej öfverstigande hälften af
Bill. till Ritad. Bref. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 14 Raft. 4

26 Bil. till Kong! Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af leronans domäner.

det belopp, hvarmed det högre arrendet öfverskjuter den förra lägre arrendesumman.

4:o) När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar
under ett arrende upplåtas, eller en egendom i flere lotter utarrenderas.
Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, eller annan
lägenhet vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma hörer, jemte
nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas, om högre afkomst
derigenom kan påräknas.

5:o) Efter erforderlig undersökning skall vederbörande förrättningsman
i samråd med två i landtbruk och affärsförhållanden kunnige män’
hvilka af länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott årligen utses för
sällskapets område eller viss del deraf, uppgöra och jemte nödig egendomsbeskrifning
till Domänförvaltningen insända förslag till sättet för egendomens
utarrendering, till de närmare arrendevilkoren i afseende å nybyggnads-
och andra skyldigheter samt till den arrendeafgift, hvarför egendomen
må utbjudas. Dcmänförvaltningen läte genom kungörelse, som skall innefatta
egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevilkoren och det faststälda
arrendevärdet samt öfriga nödiga anvisningar, infordra arrendeanbud å egendomen,
hvilka skola, skriftligen uppsatta och förseglade, inom viss i kungörelsen
utsatt tid inlemnas till Kong!. Maj:ts befallningshafvande i det län,
der egendomen är belägen.

6:o) Afgifvet anbud öppnas å utsatt tid af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och pröfvas af vederbörande förrättningsman i samråd med de två
af länets hushållningssällskap utsedde män. "Vid pröfningen tages hänsyn
till storleken af den bjudna arrendesumman, äfvensom dertill, huruvida den
bjudande är känd för redbar verksamhet, god affärsställning och insigter i
landthushållning, samt om han redan arrenderar samma egendom och den
väl skött.

Förslag till antagande af arrendeanbud äfvensom det vid pröfningen
förda protokoll insändas af förrättningsmannen till Domänförvaltningen, som
eger att arrendator utse. Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej
blifvit antaget.

Erhålles ej inom utsatta tiden antagligt anbud, ankomme på Domänförvaltningen
att utsätta ny tid för mottagande af skriftliga anbud på arrendet,
dervid nedsättning i arrendevärdet kan ske, eller egendomen medelst
offentlig auktion till den högstbjudande utarrendera, eller ock tills vidare
om egendomens skötsel på annat sätt förordna.

7:o) De i näst föregående två punkter föreskrift^ åtgärder höra, så
tidigt företagas, att nye arrendatorn må kunna vid den i 30:de punkten
stadgade af- och tillträdessyn efter kallelse vara tillstädes, för att sin rätt
bevaka.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Frop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 27

8:o) År genom gällande kontrakt optionsrätt till arrende innehafvaren
tillförsäkrad, och har lian egendomen väl brukat, hvilket tillkommer Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att bedöma, bör, innan arrendet offentligen utbjudes,
hembud deraf till det faststälda arrendevärdet ske i enlighet med
kontraktets innehåll.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, anses
optionsrätten förfallen, och förfares då såsom i 5:te punkten sägs.

9:o) Yid utarrendering af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till
jordegendom hänföra, äfvensom då, af anledning som i 3:dje punkten sägs,
jordegendom skall på kortare tid än 20 år utarrenderas, förfare Domänförvaltningen
på sätt för hvarje fall lämpligast finnes.

10:o) Årrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd och under
hvarje arrendeår erläggas vid allmänna kronouppbördsstämman.

11 :o) Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till någon
del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må
arrendator!! å samfälda området äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å
det område, som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den
arrenderade egendomens nytta begagna; iakttaga dock hvad för thy fall lagbjuder
samt de af samfälligheten, så länge den fortfar, härrörande förpligtelse^ 12:o)

Hörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockneallmänning
eller rätt till annan förmån utom egendomens område, komrne
det arrendator!! till godo; dock ege han i ingen händelse anspråk på dagsverken
från jord, som ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.
Yid utarrenderingen skall iakttagas, att der ej Kongl. Maj:t på Domänförvaltningens
framställning annorlunda förordnar, den förmån af mulbete
eller utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit i åtnjutande,
från arrendet undantages.

13:o) Arrendator!! eger att, om tillgång å egendomen finnes, upptaga
torf till bränsle för husbehof samt dyjord, mergel, lera eller andra jordens
beståndsdelar till åkerns eller ängens förbättrande; ställe sig dock till efterrättelse
de bestämmelser och inskränkningar, som derutinnan kunna af
vederbörande varda honom meddelade.

Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning erfordras
tillåtelse af Domänförvaltningen, som jemväl bestämmer vilkoren derför.

14:o) Arrendatorn skall städse i fullgodt stånd underhålla de vid
egendomen befintliga byggnader och anläggningar. På honom sjelf ankommer
att för den husrötebrist, hvarför föregående innehafvare vid egendomens
afträdande häftat, af denne eller hans löftesmän utsöka godtgörelse; åliggande
dock arrendator!! att, om än större eller mindre belopp deraf icke
kunnat utbekommas, befintliga bristfälligheter afhjelpa, utan rätt att derför

28 Bil. till Kongl. Majds Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

af kronan varda ersatt, der icke Kong], Maj:t på grund af Domänförvaltningens
framställning finner särskilda förhållanden påkalla sådan ersättning
genom motsvarande eftergift å arrendet.

15:o) Arrendatorns nybyggnadsskyldighet skall, der så ske kan, före
egendomens utarrenderande så väl i anseende till nybyggnadens beskaffenhet
som dess uppskattade kostnad noggrant bestämmas och i kontraktet intagas;
åliggande det, der så ej skett, arrendatorn att i enlighet med lag och författningar
i mån af behof verkställa nybyggnad i förhållande till arrendetiden;
och skola i sådant fall, intill dess annorlunda varder förordnadt, i
afseende å denna skyldighets fullgörande följas de grunder, som enligt
Kongl. Militieboställsordningen den 23 Januari 1836 redan gälla för de till
statsverket indragna militieboställen.

Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator
enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad, skall
af den nya arrendatorn gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom
varder annorlunda bestämdt.

Om på grund af särskilda förhållanden hemman eller lägenhet anses
lämpligast kunna utan åbyggnader utarrenderas, må arrendatorn från all
byggnadsskyldighet befrias.

16:o) Arrendatorn åligger att ombesörja och bekosta åbyggnadernas
brandförsäkring, företrädesvis i brandstodsförening för länet eller orten, der
sådan finnes. Yederbörande myndighet eger dock rätt bestämma så väl det
belopp, hvarför brandförsäkring bör sökas, som den anstalt, der försäkringen
bör tagas.

17:o) Inträffar brandskada, vare arrendatorn i hvarje fall pligtig att
skadan bota. Den brandskadeersättning, som kan honom tillkomma, eger
han att mot borgen uppbära.

18:o) Uppstår under arrendetiden af annan anledning än i 17:de
punkten sägs, behof af ny byggnads uppförande eller af utvidgning eller
kostsammare inredning eller förändring af redan befintlig byggnad, må uppgörelse
med Domänförvaltningen kunna träffas rörande kronans medverkan
och vilkoren derför.

19:o) När ny byggnad skall uppföras, bör densamma, oberoende af den
förras storlek och inredning, så anordnas, som med egendomens beskaffenhet
och behof öfverensstämmer.

20:o) Arrendatorn är skyldig uppföra och underhålla all den stängsel,
som i det arrenderade områdets gräns mot annans egendom efter lag bör
finnas; men är ej, der icke annorlunda genom kontraktet är stadgadt, förbunden
att inom det arrenderade området hägnad uppehålla.

2 l:o) För alla arrenderad kronoegendom åliggande utskylder och besvär,
af hvad namn och beskaffenhet de vara må, ansvare arrendatorn utan

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 29

afkortning på arrendeafgiften; dock befrias han från erläggande af den
egendomen genom skattläggning åsätta ränta, äfvensom af kronotionde.

22:o) klar, efter det arrendatorn antagits, fråga uppstått om vattenafledning,
deraf den arrenderade egendomen tillskyndas fördel, men arrendatorn
undandragit sig att i företaget deltaga, och detsamma derefter under kronans
medverkan kommit till stånd, skall arrendatorn å det belopp, kronan
fått för ändamålet utgifva, erlägga ränta efter fem för hundra om året
från det arrendeårs början, då företaget kan anses fullbordadt, eller den
dermed för egendomen afsedda fördel vunnen; börande denna ränta, för helt
år räknadt, i sammanhang med arrendeafgiften gäldas.

23:o) Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt
ändamål å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig
mark äfvensom inkomst gifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning i
arrendeafgiften, motsvarande den förlust, som honom tillskyndas.

24:o) Öfverlåtelse af arrende må endast med Domänförvaltniugens
medgifvande kunna ske.

Dör arrendator, eller varder han i konkurs försatt, ege i förra fallet
den aflidnes rättsinnehafvare, och i det senare konkursboet, att för den del
af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta,
likasom, i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemnat endast en rättsinnehafvare,
denne må öfvertaga arrendet, under vilkor dock i båda fallen att
anmälan derom göres hos Domänförvaltningen inom sex månader efter
dödsfallet eller konkursens början, samt att den nya arrendatorn af Domänförvaltningen
godkännes. Hafva i konkurs försatt arrendator löftesmän på
grund af sin borgen nödgats något utbetala, samt derför ej af konkursboet
undfått godtgörelse, eller har konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två
månader från konkursens början derom gjort framställning, senast två månader
derefter utfäst sig att hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse
och derför ställt säkerhet, då bör åt löftesmännen tillerkännas den rätt att
öfver arrendet förfoga, som i annan händelse varit konkursboet förbehållen.
Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställes ej inom den
bestämda tiden ny arrendator, som antages, kommer arrendet att upphöra
första fardag, sedan ett år förflutit från den Thomedag, som infaller näst
efter dödsfallet eller konkursens början, så framt ej arrendetiden redan dessförinnan
till ända gått; och varde egendomen, om Domänförvaltningen pröfvar
skäl dertill vara, för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den
högstbjudande utarrenderad, för hvilket fall i arrendator^ bo, äfvensom hos
löftesmännen för den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbehålles
för den förlust, som, genom arrendesummans nedgående under hvad
förut bestämdt varit, dervid kan uppkomma.

25:o) Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren bör städse

30 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af Jcronans domäner.

för en tid af minst fem år, derest arrendet så länge skall fortfara, och högst
åtta år vara ställd borgen af två män, de der borga, eu för begge och
begge för en, och hvilkas vederhäftighet är af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller domaren styrkt. I stället för sådan borgen må arrendatorn aflemna
räntebärande obligationer till värde motsvarande tre års arrendeafgift,
hvarvid i afseende å obligationernas antaglighet och uppskattning gälla enahanda
bestämmelser, som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro
meddelade.

Minst åtta månader före utgången af den tid, för hvilken borgen blifva
ställd, skall ny borgen aflemnas så beskaffad, som ofvan sägs; hvarförutom
arrendatorn alltid är pligtig att, derest någon af löftesmännen dör
eller upphör att vara vederhäftig, inom tre månader efter erhållet föreläggande
ny vederhäftig borgen anskaffa.

2G:o) I alla de fall, då anbud sker på arrende af kronoegendom, eller
anmälan göres om arrendes öfverlåtande eller öfvertagande enligt 8:de eller
24:de punkten, bör, såvida afseende derå skall fästas, aflemnas säkerhet så
beskaffad, som i näst föregående punkt är stadgadt.

27:o) Underlåter arrendator att inom föreskrifven tid erlägga arrendeafgiften,
eller att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för
arrendevilkorens fullgörande, vare arrenderätten förverkad, och ankoimne på
Domänförvaltningen att påfordra egendomens afträdande den näst derefter
följande 14 Mars.

Beträdes arrendator med vanhäfd af egendomen till jord eller byggnader,
gör han sig skyldig till Skogsåverkan, eller befinnes han eljest öfverträda
de rättigheter, honom i kontraktet medgifvas, eller åsidosätta de på
grund af detsamma honom åliggande skyldigheter, hafve ock förverkat
arrenderätten och afträde, derest sådant yrkas, och sedan rätten derom meddelat
beslut, egendomen nästa fardag.

28:o) När arrenderätt förverkad är, gälle i afseende å egendomens
utarrendering och kronans rätt till godtgörelse för möjligen skeende nedsättning
i arrendeafgiften hvad i 24:de punkten finnes stadgadt för det fall,
att död eller gäldbunden arrendators rättsinnehafvare försumma sådan anmälan
om arrrendets öfverlåtande eller öfvertagande, som der omförmäles.

29:o. Hvart femte år eller oftare, om så aktas nödigt, skall af vederbörande
förrättningsman ekonomisk besigtning å hvarje kronoegendom verkställas
till utrönande huru den af arrendatorn häfdas och derå befintliga
byggnader underhållas. Hvad vid dessa förrättningar förekommer upptages
korteligen i protokoll.

30:o. Af- och tillträdes-syn skall före egendomens afträdande på
lämplig årstid, då marken är bar, hållas i stad af rådstufvurätt, på landet
af kronofogde med biträde af två nämndemän; agande den med sistbemälde

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af Tcronans domäner. 31

synemäns beslut missnöjde att deremot föra talan i den ordning Kongl. Förordningen,
angående viss tid för klander af husesyn mellan enskild jordägare
och landbo den 6 Februari 1849, bestämmer. Domänförvaltningen må likväl,
der egendomens betydenhet eller andra omständigheter dertill föranleda,
påkalla syn af häradshöfding och nämnd.

Kostnaden för syn, som nu sagd är, skola af- och till-trädaren till
hälften hvardera gälda.

Särskild laga syn skall ock på Domänförvaltningens föranstaltande
förrättas, när vid ekonomisk besigtning befunnits, att egendomen vanhäfdas
eller att arrendatorn eljest öfverträder sina rättigheter eller åsidosätter de
honom åliggande skyldigheter.

Härjemte tillstyrker jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t
måtte i nåder föreslå:

dels att Riksdagen ville förklara, att de i fråga om utarrendering och
förvaltning af kronans nu ifrågavarande domäner erforderliga bestämmelser,
hvilka icke förekomma i här ofvan upptagna “Gfrunder för förvaltningen af
kronans domäner", måtte få meddelas af Kongl. Maj:t;

dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de nu
föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunna utföras, de hittills galande
former för arrendeupplåtelse måtte få tillämpas;

dels ock att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att de hemman
och lägenheter, för hvilka årliga arrendeafgifterna nu icke öfverstiga 200
kronor äfvensom de, å hvilka vid utarrendering hädanefter icke erhållas högre
arrendeanbud än 200 kronor och hvilka icke lämpligen kunna med annan
egendom under ett arrende förenas, må få, der så af Kongl. Maj:t pröfvas
lämpligt, under iakttagande af de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t kunna
varda meddelade, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under
de vilkor, som redan äro af Riksdagen i afseende å sådan försäljning bestämda,
samt att köpesumman må ställas till Kongl. Maj:ts disposition att
användas för inköp af annan fast egendom, företrädesvis skogsmark.

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat
och hemställt täcktes, uppå tillstyrkan af Stats-Rådets
öfriga ledamöter, Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och
bifalla, med befallning att nådig proposition i ämnet, så
lydande, som bilagan Ditt. B till detta protokoll utvisar,
skulle i vanlig ordning till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Axel Ådelgren,