Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;0 3.

N:o 3.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Piksdagen om ändring af
§§ 2 och 11 i nu gällande bevillningsförordning; Gifven
Stockholms Slott den 8 Januari 1877..

Med anledning af Riksdagens skrifvelse den 24 Maj 1873 rörande indelningsverket
och grundskatterna har Kongl. Maj:t till pröfning förehaft
frågan om de åtgärder, som må anses nödiga såsom förberedelse och vilkor
för vidtagande af lindring i de nu af jordbruksfastigheter utgående grundskatter.
Och har det dervid fästat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, att de
bestämmelser i nu gällande bevillningsförordning, enligt hvilka för jordbruksfastighet
skall i bevillning erläggas tre öre, men för all annan fastighet
fem öre för hvarje fidla ett hundra kronor af egendomens uppskattade
värde, måste anses innebära en jordbruksfastigheterne medgifven förmån,
hvilken icke synes stå i öfverensstämmelse med eljest erkända grunder för
beskattningen, hvadan, och då Riksdagen i ofvanberörde skrifvelse framställt
önskan att grundskatterna måtte upphöra mot det att jordbruksfastighet
åsättes bevillning efter samma grunder, som gälla för all annan
fastighet, Kongl. Maj:t, som beslutat att i särskild proposition föreslå medgifvande
af femton procent afdrag å kronan behållen ränta, härmed vill
föreslå Riksdagen att vid åtagande af allmän bevillning för år 1878 åt § 2
af nu gällande bevillningsförordning gifva följande lydelse:

Alt, II.

A) Bevillning af fast egendom.

§ 2.

För all inom riket belägen fast egendom — med undantag af statens
— erlägges af egaren bevillning efter fastighetens uppskattade värde.

Af vederbörande innehafvare erlägges bevillning:

a) för kronohemman och kronolägenheter, hvilka besittas med åborätt;

b) för staten tillhöriga hemman, hemmansdelar och lägenheter eller
särskilda byggnader, som antingen äro till boställen eller eljest på lön anslagna,
eller ock till begagnande mot lifstidsstädja upplåtna.

Bill. till Riksd. Prot. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

1

2

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Denna bevillning utgår med fem öre för hvarje fulla ett hundra kronor
af fastighetens uppskattade värde.

Från utgörande af ofvanstående bevillning befrias menigheter, akademier,
vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar
för dem tillhöriga byggnader, regementens och officerscorpsers
vid mötesplatser för begagnande under mötena uppförda byggnader,
äfvensom enskilda personer tillhöriga kyrkor och bönehus, så framt
dessa i hyror eller på annat sätt icke lemna egaren någon inkomst; men,
i motsatt fall, uppskattas sådane byggnader till värde i förhållande till inkomstens
belopp och utgöres bevillning derför efter ofvan bestämd grund.
Från utgörande af ofvanstående bevillning befrias jemväl egare af kanal,
jernväg och annan farväg för den mark, som upptages af kanal- och vägsträckan,
äfvensom för sjelfva kanal- och vägbyggnaden, hvarunder, i fråga
om jernvägar, stationshusen jemväl inbegripas.

Frälseränta räknas i afseende å utgörande af bevillning som fastighet.

Kongl. Maj:t har, med hänsyn till omförmälda medgifvande af femton
procent afdrag å kronan behållen ränta, äfven i betraktande tagit, att
frälseegendomar enligt nu gällande bevillningsförordning utgöra en särskild
bevillning, om hvilken Riksdagen ock yttrat, att densamma borde i samband
med afskrifning af grundskatterna försvinna, och har Kongl. Maj:t,
som ansett att, samtidigt med nu föreslagna afdrag å räntan, nämde egendomar
borde befrias från hälften af denna särskilda bevillning, härmed,
under förutsättning att ofvan föreslagna ändring af § 2 i bevillningsförordningen
varder af Riksdagen antagen, velat föreslå Riksdagen att, vid
åtagande af allmän bevillning för år 1878, åt § 11 af nu gällande bevillningsförordning
gifva följande lydelse:

Art. III.

A) Bevillning af frälseegendomar.

§ 11-

Utom den efter fast egendoms uppskattade värde, enligt 2:dra artikeln,
utgående bevillning, skall för frälseegendomar följande afgift fortfarande
beräknas och utgöras, nämligen:

Femton öre för hvarje rusttjenstmark, efter ingifven och riktig befunnen
rusttjenstlängd och jordebok i det län, der egendomen är belägen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

3

Denna afgift upphör, då rustningen uppsattes, och eger icke rum
för sätes- och ladugårdar samt de till Danviks hospital hörande frälsehemman.

De frälsehemman, som hvarken utgöra ränta i rusttjenstpersedlar eller
äro i rusttjenstlängden uppförda, anses vid bevillningens beräknande lika
med andra närmast belägna frälsehemman, med hvilka de kunna jemföras;
men för utsockne frälsehemman betalas: i Skåne två kronor sextiofem öre,
i Blekinge två kronor femtio öre samt i Halland och Bohus län två kronor
fyratiotvå öre, allt efter förmedladt helt mantal, och i lika förhållande
för mindre hemmansdelar.

För rå- och rörs- samt insockne hemman erlägges hälften emot det,
som för utsockne hemman stadgadt är; hörande, i händelse af rustningens
uppsättande, ej mindre för rå- och rörs- än insockne hemman, samma
eftergift ega rum, som för frälsehemman är faststäld.

För särskildt skattlagda, af frälsenatur varande lägenheter, utan hemmantal,
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, erläggas tjugusex öre
för hvarje tunna hardt korn af den åsätta räntan.

I händelse af bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, torde
de förändringar i instruktionen för taxeringsförrättningarna, som häraf
kunna blifva en följd, af Riksdagen iakttagas.

Det inom Statsrådet vid beslutandet af förevarande proposition förda
protokoll linnes bifogadt Kong!. Maj:t.s nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl Kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.