Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

9

TV:o 29.

Ant. till Biksd. Kansli den 19 Febr. 1877, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående beviljande
af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren
och Qvismaren; Gifven Stockholms Slott den 16
Februari 1877.

Sänkning och reglerande af vattenståndet i sjöarne Hjelmaren och
Qvismaren har länge utgjort ett önskningsinål. Redan på 1600-talet
anstäldes nemligen, i anledning af klagomål öfver den skada och de
förluster, som genom dessa sjöars tidt och ofta inträffande öfversvämningar
förorsakades kringboende jordegare, undersökningar till afhjelpande
af detta onda; och under det adertonde århundradet föranledde detta
ärende fyrfaldiga framställningar från strandegarnes sida, äfvensom rådplägningar
emellan och hemställanden af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Södermanlands och Örebro län, jemte utlåtanden från Kammarkollegium
och åtskilliga Kongl. bref, hvaraf allt slutliga följden blef ett
slags reglering af fördämningarne vid Hyndevad, der Hjelmaren utfaller
i Eskilstuna ån, samt vid den då så kallade Arboga-, numera Hjelmare
kanal.

Olägenheterna af sjöarnes flöden forforo likväl oaktadt de åtgärder,
som till deras minskande sålunda vidtagits, och Kongl. Maj:t anbefalde
derför på 1820-talet undersökningar i ämnet, hvilkas verkställande
uppdrogs åt Majoren C. P. Hällström och Kaptenen J. Edström. Desse
vitsordade både behofvet och möjligheten af sjöarnes sänkning eller
»det öfverflödiga vattnets afledande)), hvarefter Kongl. Maj:t under den
19 November 1823 öfverlemnade åt direktionen för Hjelmare kanal att
hafva inseende öfver de på grund af dessa undersökningar vidtagna an Bih.

till Biksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

stalter till bestämmande af Hjelmarens vattenhöjd, samt att emottaga
och förvara anteckningarne öfver de observationer angående vattenhöjden,
som med ledning af åtskilliga utaf förrättningsmännen utsatta märken
i sjön borde verkställas.

Frågan förblef derefter hvilande ända till dess år 1849 ett större antal
strandägare kring de nämnda sjöarne ingingo till Kongl. Maj:t med underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes om en fullständig undersökning
beträffande sjöarnes sänkning förordna; i anledning hvaraf genom
nådigt bref*den 19 Oktober 1849 anbefaldes, att med dertill anvisad,t
bidrag af allmänna medel undersökning skulle anställas för ärendets utredning
i alla dess delar samt plan för verkställigheten uppgöras, äfvensom
uppmätning ske af den jord, som genom sjösänkningen blefve
odlingsbar, in. in.; och förordnades till förrättande af en sådan undersökning
då varande Kaptenen, sedermera Öfversten J. A. Sundmark,
Agronomen Direktör Johnsson och Kommissionslandtmätaren C. Sjöholm,
hvilka år 1851 afgåfvo sina betänkanden i ämnet, innefattande dels alternativa
förslag af Sundmark, angående sänkningen af sjöarne, dels äfven
af Sjöholm verkstäld uträkning öfver den areal af odlingsbar mark, som
genom i fråga varande sänkning skulle vinnas och hvilken deri intagits
till 31,005 tunnland. Sedan derefter ej mindre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Örebro, Södermanlands och Westmanlands län, än äfven
samtlige öfrige vederbörande blifvit i ämnet hörda, förklarades genom
nådig resolution den 11 April 1853 att, i betraktande af hvad i saken
förekommit, Kongl. Maj:t under då för handen varande omständigheter
ansåge sig icke böra förordna om någon minskning eller rubbning af
segeldjupet i Hjelmare kanal.

Vid sammanträde år 1859 mellan strandegarne kring Hjelmaren och
Qvismaren bildades för sänkningens åstadkommande ett bolag, hvars
interimsstyrelse år 1860, efter uppdrag, hos Kongl. Maj:t anhöll om tillstånd
att utan hinder af den minskning utaf segeldjupet i sjön Hjelmaren
och Hjelmare kanal, som deraf kunde vara en följd, utföra den i
fråga komna sjösänkningen efter det öfverste Sundmarks förslag, som
afsåge, att Hjelmarens lägsta vattenstånd skulle blifva 6 fot under medelhöjden
samt minsta segeldjupet uti sjön och kanalen 4,6 fot; men
genom nådig resolution den 15 April 1864 förklarade Kongl. Maj:t, att,
enär utförandet af förberörda sjösänkning efter den i ansökningen afsedda
plan skulle föranleda dertill, att, efter sänkningens fullbordan,
endast 4 fots djupgående fartyg skulle kunna för sjöfarten genom Hjelmare
kanal begagnas, samt den trafik, som vid då varande vattendjup
af 7 fot i nämnda kanal utbildat sig till sådan omfattning, att densamma

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

under senare åren fortgått med omkring 100 särskilda fartyg och båtar
af mer än fem lästers drägtighet och mera djupgående vid intagen last
än 4 fot, icke vidare skulle kunna med enahanda fartyg bedrifvas,
Kongl. Maj:t, som, i betraktande af de fördelar, Hjelmarens sänkning
borde genom förekommande af öfversvämningar på redan odlad mark
samt genom ökad produktion och stigande välmåga inom orten bereda
äfven åt det allmänna, väl ansåge företaget, när det utan uppoffring af
andra vigtiga intressen kunde verkställas, vara förtjent att genom statsmakternas
medverkan understödjas, dock funne sig icke kunna från det
allmännas sida bifalla utförandet af Hjelmarens sänkning efter den af
interimsstyrelsen för bolaget omfattade plan.

I Augusti 1864 inkom emellertid sjösänkningsbolaget med förnyad
underdånig ansökan att, som hufvudfrågan icke genom sistomförmälda
nådiga resolution förfallit, utan nedsättningen af segeldjupet synts utgöra
enda hindret för lösningen af densamma, Kongl. Maj:t måtte meddela
bolaget tillstånd att, med bibehållande af 7 fots segeldjup i sjön
Hjelmaren och Hjelmare kanal, nedsätta vattenytan i sjön till sex fot
under medelhöjd i öfverensstämmelse med Öfverste Sundmarks förslag
för en sådan sänkning; och efter det såväl Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader, som direktionen för Hjelmare kanal och slussverk
afgifvit, infordrade utlåtanden samt Örebro stadsfullmäktige lemnats tillfälle
yttra sig i frågan, meddelade genom resolution den 12 Maj 1865
Kongl. Maj:t, som fann detta ärende utgöra föremål för Kong]. Maj:ts
nådiga pröfning endast i afseende på frågan, huruvida, med anledning
åt redan befintlig trafik å sjön Hjelmaren och å Hjelmare kanal, minskning
af vattnets dåvarande djuplek i segellederna och ombyggnad, till
en del, af den med betydliga statsbidrag anlagda kanalen kunde från
det allmännas sida medgifvas, det nådiga förklarande att — enär genom
utförandet af ifrågavarande plan till sänkning af sjöarne Hjelmaren och
Qvismaren, i förening med vattenhöjdens reglerande genom särskilda anstalter
vid Hjelmarens utlopp, de öfverklagade vattenöfversvämningarne
å de bördiga stränderna kring dessa sjöar skulle förekommas samt tillfällen
till odling af dittils vattendränkt mark beredas å ett område,
hvilket, sammanräknadt med blifvande landvinningar, omfattade mer än
30,000 tunnland, samt fördelarne häraf vore af sådan betydenhet, äfven
för det allmänna, att desamma skäligen icke borde åsidosättas, äfven
om sjöfarten, med bibehållande af de hufvudsakliga vilkoren för dess
fortsatta bedrifvande till alla vigtigare hamnar vid sjön Hjelmaren med
dåvarande segeldjup, likväl, under vissa förhållanden, skulle blifva underkastad
olägenheter, hvilka vid sjöns dåvarande vattenstånd icke inträf -

12

Kongl. May.ts Nådi Proposition N:o 29.

fade — hinder från det allmännas sida icke mötte för Hjelmarens och
Qvismarens sjösänkningsbolag att, sedan frågan om vattenafloppets förändring
och sjöarnas sänkning till afsedt djup blifvit, i hvad enskild rätt
deraf vore beroende, efter förutgående laga undersökning afgjord genom
laga kraftvunnet utslag så, att de föreslagna åtgärderna äfven i detta
hänseende blifvit medgifna, få, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den af Öfverste Sundmark utarbetade plan, verkställa sänkning af omförmälde
sjöar jemte ombyggnad af kanalen så att, med beräkning jemväl
af tillräckligt djup för segelfarten vid sjögång å Hjelmaren, vattnet
sänktes sex fot under den antagna medelvattenhöjden, men sju fots
segeldjup till Hjelmarens hamnar fortfarande bibehölles; dock att, innan
arbetet finge komma till utförande, fullständig plan för verkställigheten
deraf och till de åtgärder, som för segeldjupets framtida vidmakthållande
kunde finnas nödiga och för det allmänna betryggande, skulle till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öfverlemnas.

Samma dag, den 12 Maj 1865, blef ock af Kongl. Maj:t faststäldt
reglemente för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, som skulle
hafva till ändamål att genom sänkning och reglering af vattenhöjden i
nämnde sjöar, i öfverensstämmelse med den plan för arbetets utförande,
som af Kongl. Maj:t blefve faststäld, tillgodogöra den jord, som af samma
sjöar öfversvämmas eller skadas, och hvilket reglemente, med deri den
11 Juni 1875 faststäld ändring, innehåller, bland annat: i § 2 »Bolagets
delegare äro alla de egare eller innehafvare afjord, hvilka, på grund
af den för jorden genom nämnde sjöars sänkning ocli reglering uppkommande
båtnad, skola, enligt de i Kongl. förordningen den 30 November
1841 faststälda grunder, i förhållande till blifvande jordförbättring eller
landvinning deltaga i gäldandet af arbetskostnaden och utgående ersättningar»:
i § 3: »Då jord, för hvilken inträde i bolaget vunnits, genom
köp, arf eller på annat sätt lagligen öfvergår till ny egare, inträder
denne i förre egarcns rättigheter och förpligtelser»; och i § 4: »En hvar
är bolagsman i förhållande till den vinst, han, efter skedd uppskattning
och gradering af den fördränkta marken, befinnes hemta af sjöarnes
sänkning, och skall efter denna grund såväl hans ansvarighet som hans
rösträtt bestämmas; men intill dess rätta delaktighetsbeloppet blifvit på
sådant sätt bestämdt, beräknas hans andel i bolaget efter den areal, för
hvilken han sig i bolaget antecknat; dock skola de utgifter och bidrag,
som efter denna beräkningsgrund möjligen utgått, bringas till öfverensstämmelse
med verkliga delaktighetsbeloppet, så snart detta blifvit genom
uppskattning och gradering faststäldt. Den, som i bolaget vunnit
inträde sedan dess verksamhet börjat, vare jemväl skyldig att, i förhål -

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

lande till sin andel, deltaga äfven i de kostnader och förbindelser, bolaget
före hans inträde kan hafva iklädt sig samt inbetala det räntebelopp,
som på denna grund kan honom påföras.»

Med anmälan att, till följd af föreskriften i nådiga resolutionen den
12 Maj 1865, sjösänkningsbolaget låtit, i öfverensstämmelse med nådiga
förordningen den 20 Januari 1824, genom landtmätare och gode män
verkställa vederbörliga undersökningar för utrönande af de rubbningar

1 nuvarande förhållanden och deraf härflytande enskilda ersättningsanspråk,
som genom ifrågavarande sjösänkningar skäligen kunde för vattenverks-
och strandegare derstädes uppkomma, samt att, sedan detta ärende
blifvit i behörig ordning af synerätt och Svea Hofrätt handlagdt, Kongl.
Maj:t den 20 Mars 1873 utfärdat slutlig dom i saken, hvarmedelst alla,
enskild rätt berörande, tvistefrågor blifvit, så vidt de kunnat utgöra laga
hinder för sjösänkningen, afbörda, anhöll ordföranden i direktionen för
Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, Bruksegaren och Kommendören
R. Montgomery-Cederhielm, uti eu den 23 Januari 1874 inlemnad,
af samtliga till ärendet hörande protokoll, utslag och domar åtföljd skrift,
att Kongl. Magt täcktes meddela nådig fastställelse å eu bifogad fullständig
plan för sänkningsarbetets verkställande och de åtgärder, som
för vidmakthållande af 7 fots segeldjup i Hjelmaren och Hjelmare kanal
vore nödiga och för det allmänna betryggande, hvilken plan jemte tillhörande
ritningar och bilagor blifvit af numera Öfverstelöjtnanten m. in.
A. Grafström upprättad med ledning af Öfverste Sundmarks och synerättens
särskilda förslag i ämnet samt med iakttagande af de genom förutnämnda
utslag och domar meddelade föreskrifter.

Efter det dels Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den

2 Februari 1874, dels direktionen för Hjelmare kanal och slussverk den
18 Juni samma år, sig yttrat, dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Södermanlands, Vestmanlands, Upsala och Stockholms län den 20 Oktober
1875, sedan vederbörande strandegare kring Mälaren lemnats tillfälle att
vid hållna sammanträden afgifva underdåniga yttranden, inkommit med
gemensamt underdånigt utlåtande och de vid berörda sammanträden
förda protokoll, dels Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
afgifvit infordradt förnyadt utlåtande i ämnet af den 31 December 1875,
hvari Styrelsen på anförda skäl förklarat sig instämma uti den af Distriktschefen,
Öfverstelöjtnanten m. m. A. Grafström uttalade åsigt, att
Hjelmarens sänkning icke borde komma att inverka till ökning af Mälarens
flodhöjder, dels ock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län,
med anledning af erhållen nådig befallning, insändt, jemte eget underdånigt
utlåtande, särskilda yttranden af Hjelmare kanal- och slussverks -

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

bolag samt stadsfullmäktige i Örebro, äfvensom af sjösänkningsbolagets
direktion, som, bland annat, erinrat, att bolagets utgifter för ifrågavarande
företag redan uppgått till mera än 80,000 kronor, har Kong].
Maj:t under den 2 i denna månad faststält ofvanberörda af Öfverstelöjtnanten
Grafström upprättade plan för Hjelmarens och Qvismarens sänkning
att vid arbetenas utförande lända till efterrättelse, samt dervid
stadgat följande vilkor och förbehåll: att ej mindre den ombyggnad af
en del af Hjelmare kanal, än äfven alla de öfriga byggnads-, rensningsoch
muddrings- med flera arbeten, som enligt planen erfordrades för
sjösänkningens fullständiga genomförande, skulle utföras under tillsyn
af särskild utaf Kongl. Maj:t förordnad sakkunnig ingeniör, hvilken hade
att öfvervälta att samtliga arbetena blefve i enlighet med planen utförda
på ändamålsenligt sätt samt att, derest de erinringar, lian i berörda
hänseende kunde finna nödigt framställa, icke ledde till önskad påföljd,
skyndsamt derom göra anmälan hos Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader för vidtagande af den åtgärd, hvartill omständigheterna
kunde föranleda; dock med honom förbehållen särskild rätt att, i afseende
å arbetena vid Hjelmarens utlopp genom det så kallade Hyndevadspasset,
omedelbart meddela föreskrift om inställelse af dessa arbeten,
i händelse afvikelse från den faststälda planen eller andra förhållanden,
som på vattenafloppet egde inverkan, kunde till eu sådan åtgärd föranleda;
att fastställelsen af planen icke utgjorde hinder för pröfning af
möjligen under arbetets fortgång eller efter detsammas fullbordan uppkommande
frågor derom, att de genom laga kraft egande beslut meddelade
föreskrifter i afseende å vilkoren, hvarunder ifrågavarande sjöar
finge sänkas och vattenafloppet förändras, icke blifvit behörigen iakttagna;
att arbetet skulle påbörjas före utgången af år 1878 samt derefter
utan andra afbrott, än som möjligen kunde af naturhinder förorsakas,
fortgå, så att detsamma blefve i enlighet med faststäld plan i alla
delar fullbordadt samt, afsynadt och godkändt före utgången af år 1887;
att icke något arbete, som kunde föranleda sänkning af Hjelmarens nuvarande
vattenhöjd, finge af sjösänkningsbolaget företagas vid Iiyndevadspasset
i Eskilstuna ån förr, än Hjelmare kanals ombyggnad och rensningarne
i Hjelmaren blifvit behörigen verkstälda samt segellederna och
de genom sänkningen uppkommande grund i sjön blifvit, i den mån sådant
läte sig före aftappningen verkställas, behörigen utprickade; att den
Hjelmare kanalbolag, jemlikt § 5 af Kongl. Kungörelsen den 31 Juli
1816, åliggande skyldighet att alltid, då is icke hindrade, hålla segelfarten
emellan Hjelmaren och den segelbara delen af Arboga å öppen

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

och brukbar skulle såväl under pågående ombyggnad af Hjelmare kanal,
som i det fall att, efter ombyggnadens fulländning, kanalfarten kunde
till följd af det sätt, hvarpå ombyggnaden utförts, blifva omöjlig eller
hindras, öfvertagas af sjösänkningsbolaget, med förpligtelse för detta
bolag att besörja trafiken på lämpligt sätt utan förhöjning af de i då
gällande taxa bestämda trafikafgifter; att första aftappningen af Hjelmaren
medelst framsläppande genom Hyndevadspasset af större vattenmängd,
än som nu kunde der framgå, icke finge påbörjas förr än kontrollerande
ingeniören dertill lemnat medgifvande, samt att denna aftappning,
hvilken skulle försiggå då vattenståndet i Mälaren vore lågt
samt, om möjligt, ega rum under hösten, icke finge så fortskyndas, att
vattenhöjden i Mälaren derigenom komme att öfverstiga, om aftappningen
skedde under tiden från och med den 1 April till och med den 30 September,
15,5 fots höjd samt, om den verkstäldes under tiden från och med den
1 Oktober till och med den 31 Mars 16,5 fots höjd öfver tröskeln i
Stockholms sluss; skolande, enligt nådigt bref den 21 Juni 1861, deri
omförmälda flodluckor hållas öppna, så länge vattenytan i Mälaren uppginge
till inlinda höjd; att tillsvidare och intilldess annorlunda förordnades
sjösänkningsbolaget ålåge att vid alla de tillfällen, då, efter sänkningen
af Iljelmarens vattenyta, segling på den så kallade Örebro- eller
Hemfjärden blefve vid ofördelaktig vind omöjliggjord eller försvårad,
afgiftsfritt tillhandahålla fartyg, som vore på väg till eller komme från
Skebäcks hamn vid Örebro, Renligt ångfartyg för bogsering i segelrännan
emellan Essundet och det så kallade Oset; Kongl. Maj:t förbehållet att
framdeles i fråga om sättet för fullgörande af denna skyldighet meddela
närmare föreskrifter, i händelse sådana funnes af behofvet påkallade;
att sjösänkningsbolaget skulle dels framgent vidkännas den i följd af
sänkningen enligt plan möjligen uppkommande tillökning i kostnaderna
för det Örebro stad nu, mot rätt till afgifters uppbärande af segelfarten,
åliggande underhåll af segelränna uti Skebäcks hamn och derifrån till
Svartåns mynning eller Oset samt vidare till Hjelmarsberg; dels för all
framtid bekosta hela underhållet af segelrännan genom Essundet och af
öfriga segelleder i Hjelmaren till stadgadt djup samt bekosta och vidmakthålla
den dragväg och de nya bojar af jernplåt, hvilka enligt planen
borde anbringas utmed allmänna segelleden; dels ock låta på sin bekostnad,
efter förutgående erforderliga undersökningar, verkställa den
förändrade utprickning af segellederna i Hjelmaren, som i följd af sänkningen
blefve nödig, äfvensom för framtiden bestrida underhållandet af
det möjligen ökade antal prickar i dessa segelleder, som utöfver dem,

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

hvilka Örebro rederibolag hittills bekostat, kunde finnas vara till följd
af sjösänkningen behöfliga; att Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
hade att till damvaktare vid Hyndevadsdammen antaga och
förordna lämplig person, hvilken borde af sänkningsbolaget aflönas; åliggande
det bemälde damvaktare, hvilken hade att i afseende å vattenregleringen
vidtaga de åtgärder, som blefve erforderliga, för att, efter
sjösänkningens verkställande, vattenytan i Hjelmaren icke komme att
understiga sju fot öfver tröskeln i Hjelinare kanals sluss vid Notholmen,
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kunde varda honom
såväl för berörda ändamål som i afseende å tillsynen öfver dambyggnadens
underhåll och damluckornas behöriga skötande i öfrigt meddelade
af nämnda styrelse eller vederbörande kontrollerande ingeniör; samt att,
på det sjösänkningsbolaget mätte, om det så önskade och Kongl. Maj:t
funne skäligt sådant medgifva, kunna efter fullbordandet af sänkningsarbetena
och slutlig uppgörelse af alla dermed förenade eller deraf föranledda
penningeliqvider befrias från sina förpligtelse!'', i hvad de afsåge
den allmänna trafiken, bolaget skulle i Statskontoret insätta dels, innan
något arbete påbörjades 25,000 kronor, dels ock derefter under hvarje
af åren 1879, 1880 och 1881 likaledes 25,000 kronor, eller tillsammans
100,000 kronor, och att dessa medel borde af Statskontoret göras fruktbärande
mot högsta ränta, som, med iakttagande att fullgod säkerhet
erhölles, kunde betingas, och medelst räntans läggande till kapitalet förökas
för att såmedelst bilda en fond, hvaraf den årliga räntan kunde i
mån af behof användas till bekostande af det bolaget nu ålagda underhåll
af faststäldt segeldjup i Hjelmaren samt af dambyggnaden vid Hyndevad
äfvensom af prickar och sjömärken jemte vidmakthållande af bogsering
med ångbåt emellan Oset och Essundet, och aflöning af damvaktare
vid Hyndevad, med mera dylikt; Kongl. Maj:t dock förbehållet att
ej mindre förordna om användandet och förvaltningen af nämnda underhållsfond
för vinnande af dermed afsedt ändamål, än äfven framdeles
pröfva och afgöra, huruvida samma underhållsfond kunde anses tillräcklig
för sitt ändamål eller böra af bolaget ökas.

Enligt Grafströms år 1873 uppgjorda, på då gängse pris grundade,
beräkningar skulle verkställigheten af de i den sålunda faststälda planen
afsedda åtgärder erfordra följande kostnadsbelopp, nemligen:

17

Konyl. Mestis Nåd. Proposition N:o 20.

1 ;o) Samtliga erforderliga arbeten vid Hjelmarens utlopp Kr. 535,298:

2:o) Ombyggnaden af Hjelmare kanal.................................. ® 354,291: —

3;o) Fördjupningen af farlederna i Hjelmaren.................... .» 284,133:-

4:o) Fördjupningen af hamnarne derstädes ........................ » 31,274: -

5:o) Qvismaredalens torrläggning ............................................. ” ^64,689: “

6:o) Diverse extra omkostnader............................................... ” 1 ''

eller sammanlagdt Kronor 1,948,883: 34;

anseende Grafström, att, ehuru tidslängden för arbetets utförande vore
mycket beroende på vattenförhållandena, hela företagets fullbordande
dock skulle under gynsamma omständigheter medtaga 7 år.

Uti särskild, den 24 Januari 1874 till Kong! Maj:t ingifven, skritt
hafva, å Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolags vägnar, Bruksegaren
ock kommendören Rob. Montgomery-Cederhielm, Kammarherren
m m Friherre G. Djurklou, Bruksegaren och Kommendören m. in. L.
G Celsing då varande Presidenten, Riddaren och Kommendören af
Kongl. Mauts Orden m. in. Herr Grefve C. G. Mörner, Öfverstelöjtnanten
m. ro. C. S. Drakenberg, Kaptenerna G. A. Coyet, P. F. Celsing och
M. A. Grill samt Hemmansegarne J. E. Pettersson och C. Christoffersson,
bland annat, beträffande sättet för anskaffande af de till sänkningsarb etets
utförande nödiga medel, anfört: att det knappt torde behöfva erinras,
att svårigheter skulle möta för åstadkommande af ett så betydligt belopp,
som dertill erfordrades, eller Två millioner kronor, helst, om i
betraktande toges, att det långt öfvervägande antalet delägare i företaget
egde endast smärre hemmansdelar, hvilkas andelar i den vattendränkta
jorden hvar för sig uppginge till endast^ tolf tunnland eller derunder,
och att desse delegare hvarken vore i stånd att hvar för sig förskottsvis
tillskjuta den till 80 å 100 kronor för tunnlandet beräknade
kostnaden för sänkningen, eller förmådde att genom lån pa enskilda
händer för närvarande, då den allmänna lagstiftningen icke medgatve
någon med rimliga kostnader förenad form för beredande, af säkerhet
för lånens och räntornas successiva afbetalning eller indrifning, anskaffa
de för ändamålet nödiga medlen; att derföre och då, enligt Kongl. Kungörelsen
den 13 Juni 1845, en dylik form för låns debitering och indrifvande
funnes medgifven, så vida lånebidragen e.rhölles åt allmänna
medel, sökandena i underdånighet anhölle om nådig framställning till
Riksdagen angående ett låneunderstöd af allmänna medel till belopp åt
Två millioner kronor på de vilkor, Kongl. Maj:t och Riksdagen kunde
Bih. till Riksd. Prot. 1811. 1 Sam.!. 1 Afd. 12 Haft.

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

finna för godt bestämma, i ändamål att genom i fråga varande understöd
någon förlust och uppoffring för det allmänna icke måtte uppstå; samt
att de särskilda skäl, som i öfrigt syntes bolaget tala för bifall till denna
ansökning, vore, utom andra: att genom det af Kongl. Magt vid tillståndet
till sjösänkningens utförande fastade vilkor, att jemväl efter densammas
verkställande sju fots segeldjup i Hjelmaren skulle framgent
vidmakthållas, bolaget fått sig ålagd en förbindelse, som för delegarne
deri medförde ganska betydliga kostnader, hvilka vore hvarken för sjelfva
det med företaget afsedda mål, den vattendränkta jordens befriande från
öfversvämningar, nödvändiga eller för strandegarne såsom sådana vinstgifvande;
att liknande förbindelse icke förut, så vidt sökandena hade sig
bekant, blifvit stadgad för något annat hittils i riket utfördt sjösand
ningsarbete, äfven om detsamma njutit understöd af allmänna medel;
samt att företaget icke allenast vore af vidsträcktare omfattning, än något
hittils inom Sverige verkstäldt sjösänkningsarbete, för hvilket understöd
af statsmedel lemnats och troligen större än något så beskaffad!,
arbete, som inom. vår verldsdel blifvit utan statsbidrag utfördt, utan
äfven, såsom åsyftande att göra fruktbara mer än 30,000 tunnland af
öfversvämningar nu lidande jord, skäligen torde kunna anses nyttigt och
fördelaktigt icke ensamt för de enskilde jordegarne, utan jemväl för de
talrikt befolkade orterna kring sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, samt
såsom ett icke ovigtigt, bidrag till ökande af den allmänna nationalförmögenheten.

Uti sitt den 2 Februari 1874 afgifna ofvan omförmälda utlåtande i
frågan har Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, beträffande
det sökta låneunderstödet, yttrat, att, då kostnadsberäkningen, ehuru
grundad på då gällande, i allmänhet höga, arbets- och materialpris, icke
uppginge till det belopp, som af sökandena begärts såsom lån, och icke
något aftappningsföretag dittills undfått lånebidrag, som motsvarat ens
nela den för verkställigheten beräknade kostnaden, Styrelsen funne sig
böra hemställa huruvida Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att hos Riksdagen
äska beviljande af högre låneunderstöd än 1,500,000 kronor till
bidrag för det onekligen storartade aftappningsföretaget samt alla dermed
i .samband stående, uti planen upptagna och beräknade, anläggningar.

Slutligen har blifvit anmäldt, att sjösänkningsbolaget, för att kunna
erlägga stadgad lösen för vattenverk och anskaffa erforderlig arbetsredskap
m. m., vore vid arbetets påbörjande i behof af ett belopp å
omkring 600,000 kronor.

19

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Enär fördelarne af i fråga varande företag, hvarigenom omkring
30,000 tunnland för närvarande af öfversvämning lidande jord skulle
göras fruktbärande, är af den vigt och betydelse, att icke allenast för
delegarne deri, utan äfven för staten i dess helhet, synes önskvärdt, att
företaget kommer till utförande;

enär de flesta af delegarne, hvilka ega endast mindre hemmansdelar,
icke förmå att förskottsvis, innan ännu ökad jordafkastning kunnat genom
torrläggningen beredas, erlägga sina andelar i de för företagets utförande
beräknade kostnader, synnerligast som, för att företaget skall medföra
dermed åsyftadt gagn, delegarne i detsamma måste jemväl underkasta
sig utgifter för den torrlagda jordens uppodlande och försättande i full
växtkraft;

enär vid sådant förhållande företaget antagligen måste öfvergifvas,
så vida icke det derför erforderliga kostnadsbeloppet kan genom lån
beredas, men, enligt gällande lagbestämmelser, ingen annan långifvare
än staten kan utan nära nog oöfvervinneliga svårigheter bereda sig nöjaktig
säkerhet för ett dylikt låns återgäldande;

enär de förberedande åtgärderna för företaget redan medfört kostnader,
hvilka, tillsammans med de i det den faststälda planen tillhörande
kostnadsförslaget beräknade, öfverstiga det af bolaget ifrågasatta lånebelopp,
2,000,000 kronor;

och enär betänklighet mot beviljande af lån till hela nämnda belopp
synes icke böra möta, så vida staten erhåller full räntegodtgörelse och
hufvudstolen varder inom ej allt för aflägsen tid återbetald;

vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Riksdagen, att för sänkning
och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren och
utförande af dermed sammanhängande arbeten enligt faststäld plan, bevilja
Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån å två millioner
kronor, att utgå med 600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor
under hvarje af åren 1879, 1880, 1881 och 1882, och 200,000 kronor
under år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen
till slutet af år 1887 erlägges fem procent ränta från lyftningsdagen;
att för tiden från och med år 1888 årligen erlägges 8 procent
å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres efter fem för
hundra af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning
derå, samt att i öfrig! de allmänna stadganden och bestämmelser, som
äro af Riksdagen meddelade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning
eller annat odlingsföretag, skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
jemväl för nu omförmälda lånebidrag.

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. J. Thysalius.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

21

Utdrag af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 16 Februari 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och
Forssell.

Departementschefen, Statsrådet Thyselius, anmälde härefter, att, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 2 innevarande månad, uppå
Statsrådets enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, förslag blifvit uppsatt
till proposition till Riksdagen angående beviljande af ett låneunderstöd
för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren; hvilket förslag till
justering upplästes.

Hans Maj:t Konungen täcktes, uppå Statsrådets
underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och befalde,
att nådig proposition skulle, i enlighet dermed, till
Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

W. J. Modigh.

Bih. till Riksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. VI Häft.

4