Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Biksrt. Kansli de» 25 Jan. 1877. kl. 8 e in.

Kongl. Maj ds nödiga Proposition till Riksdagen, angående bergverkstiondens
upphörande; Gifven Stockholms Slott den
8 Januari -1811.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af det inför Kongl. Magt
i Statsrådet denna dag förda protokoll innehåller, föreslår Kongl. Magt
Riksdagen

att från den dag, då författning derom kan varda i laga ordning utfärdad,
tiondesättning å dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande
s. k. ädlare verks tillverkning icke må ega rum; samt

att, med undantag tills vidare för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk,
alla öfriga verk, som nu äro förpligtade till bergverkstiondes utgörande,
må från och med år 1878 befrias från dylik tionde; dock, hvad nedannämnda
verk angår, med följande vilkor och förbehåll:

a) för Tunabergs kopparverk, att dess egare inom 1878 års
slut antingen till kronan afstå all rätt till Tunabergs bergslags
allmänning, eller ock efter fulla värdet, sådant det vid behörig
uppskattning kan varda bestämdt, till Riksgäldskontor erlägga
lösen för den del af allmänningen, som, sedan de till skogsfång
derifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit mot denna
förmån svärande skogsmark, kan verket tillkomma;

//) för Åtvidabergs kopparverk, att dess egare inom 1878 års
slut antingen till kronan afstår kopparverkets del af allmänningen
Bih. till Piksd. Prof,. 1877. 1 Sand. 1 Afä. 5 Höft. 1

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

Gaddstigen eller ock, derest Kong], Maj:t, efter det behörig^ utredning
åstadkommits, skulle finna skäl bifalla, att egaren till Åtvidabergs
kopparverk må till fulla värdet lösa berörda allmänningsdel,
till Riksgäldskontoret inbetalar det belopp, hvartill densamma kan
varda i behörig ordning uppskattad;

c) för Riddarhytte eller Skild kopparverk, att all den lindring
i räntan, som 87/i0 mantal under samma verk lagda hemman
såsom bergslagsfrihet åtnjuta, från och med år 1878 upphör,
samt att egaren till verket inom nämnda års slut till Riksgäldskontoret
inbetalar den på kopparverket belöpande hälft af skilnaden
emellan uppskattningsvärdet & de hemman, som bildats af de under
Riddarhytte koppar- och jernverk till skatte försålda Ramshytte
och Skinnskattebergs allmänningar, eller 7,331 kronor 25 öre,
och den för samma allmänningar erlagda skatteköpeskilling, 84
kronor 8 öre, med 3,623 kronor 58 öre;

d) för Stora Kopparbergs ber g slagsverk, att alla anspråk att
genom allmogen i Störa Schedvi med flera socknar få kopparforsling
emellan Falun och Avesta ombesörjd förfalla;

e) för Gustafs och Garlbergs kopparverk, dels att bergsfrälsefriheten
för £ mantal Landverk N:o 1 i Ahre och f mantal
Rönnön N:o 1 i Offerdals socken från och med år 1878 upphör,
dels att den verkets egare genom Kongl. brefvet den 12 December
1750 förunnade rättighet att framför åboarne få på vissa vilkor
skatteköpa några i närheten af kopparverket belägna hemman
jemväl må upphöra; samt dels att egarne till kopparverket före
1878 års slut till Riksgäldskontoret inbetala 6,657 kronor 16 öre;

f) för Liifäs silfververk, att egarne af detta verk före 1878
års slut till Riksgäldskontoret inbetala löseskilling för den af verket
utgående afrad med 11,344 kronor 60 öre;

g) för Bylta svafvel-, vitriol och rödfärgsverk, att egaren af
detta verk likaledes före 1878 års utgång till Riksgäldskontoret
inbetalar löseskilling för den af detta verk utgående afrad med
13,958 kronor 40 öre; samt

h) för Garpenbergs kopparverk, att dels friheten från utgörande
af ränta och tionde för de till verket hörande bergsfrälsehemmanen
Dormsjö med torpet Bosjö, Årängen och Realsbo från
och med år 1878 upphör; dels rättigheten för verkets innehafvare
att påkalla tjenstbarheter af Garpenbergs socknemän från samma

3

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 10.

tid upphör; samt dels verkets innehafvare förpligtas att för verket
tillydande hemman inom Gtarpenbergs socken deltaga i det roteringsbesvär,
som i följd af de berörda tjenstbarheternas upphörande
kan varda hemmanen inom socknen i behörig ordning påförd
t; hvaremot i dylikt fall den verket nu åliggande rotefrihetsafgift
upphör.

De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Utdrag af Protokollet, öfver Finans-ärenden, hållet inför
Haris Maj:t Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms
Slott den S Januari 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och
Forssell.

Föredragande Departementschefen anförde härefter:

Uti underdånig skrifvelse den 5 Juni 1866 anmälde Rikets Ständer,
att hos dem särskilda framställningar blifvit gjorda angående upphörande
af all tionde å tillverkningar af metaller eller andra mineralrikets alster,
der dessa tillverkningar icke voro i besittning af särskilda förmåner eller
privilegier, samt att till stöd för dessa framställningar hufvudsakligen andragits:
att, sedan dåmera stångjernstillverkningen inom hela riket samt
tackjernstillverkningen utom de privilegierade bergslagerna blifvit från
tionde- eller produktionsskatt befriade, konseqvensen fordrade, att andra
metalltillverkningar, som ej voro i besittning af särskilda förmåner, komme
i åtnjutande'' af en dylik befrielse; att då, enligt nådiga förordningen den
20 September 1859, alla verk och inrättningar, som afsåge förädling eller

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

tillgodogörande af mineralrikets alster, förklarats vara att anse såsom fabriker,
enahanda beskattningsgrlind för samtliga dessa verk och inrättningar
borde tillämpas; att emellertid de så kallade ädlare verken betungades hårdare
än andra verk och inrättningar, i det de, utom erläggande af bevillning
i mån af inkomst, tillika måste, oberoende af huruvida någon inkomst
erhölles, utgöra grundskatt eller tionde; samt att, hvad koppartillverkningen
beträffade, bibehållandet af produktionsskatten för denna handtering icke
väl öfverensstämde med gällande tulltaxa, enligt hvilken all utförselstull,
således äfven å malm, upphört, hvaraf följden kunde i allmänhet blifva,
hvad redan undantagsvis inträffat:, att, till undgående åt den dryga produktionsskatten,
den råa malmen eller den första produkten af smältningen,
till utlandet utfördes och der förädlades, samt att landet såmedelst gånge i
mistning af icke ringa arbetsförtjenst.

Yid pröfningen af dessa framställningar hade väl Rikets Ständer,
hvilka ansett olämpligheten och obilligheten af produktionsskatter i allmänhet
icke vara ringaste tvifvel underkastad, i följd deraf funnit bibehållandet
af en sådan beskattning, der den egde rum, icke böra ifrågakomma, med
mindre särskilda förhållanden påkallade undantag från den i Bevillningsförordningen
uttalade jemlikhetsgrundsats; men då i förevarande hänseende
sådana särskilda förhållanden icke saknades, i det nemligen liera af de
s. k. ädlare verken, hvarmed här förstodes ej allenast sådana, der ädlare
metaller frambringades, utan äfven de verk, som afsåga tillgodogörande af
andra mineralrikets alster, med undantag af jernek vore gynnade med privilegier
och förmåner af icke ringa värde, i hvilka fall, ehvad än kunde
sägas om lämpligheten af den nuvarande produktionsskatten, likväl sjelfva
beskattningsåtgärdens rättmätighet ej kunde förnekas, så länge de förmåner,
för hvilka skatten vore att anse* såsom eu årlig ersättning, ännu qvarstode,
ansägo Rikets Ständer en fullständig utredning i fråga om de privilegier
och särskilda förmåner, af hvilka de olika verken kunde vara i besittning,
erforderlig, innan frågan om tiondeskattens upphörande afgjordes, i anledning
hvaraf och med stöd af hvad i (ifrigt anförts, Rikets Ständer i underdånighet
hemstälde, det Kongl. Maja täcktes låta inhemta de för frågans
utredning nödiga upplysningar samt derefter till Riksdagen aflåta nådig
proposition angående upphörande af nu utgående kopparränta och tionde å
tillverkningar af metaller eller andra mineralrikets alster, der dessa tillverkningar
icke voro i besittning af privilegier eller särskilda förmåner.

Sedan uti häröfver infordradt, den In November 1870 afgifvet, underdånigt
utlåtande Kommerskollegium, efter verkstälda arkivundersökningar
och vederbörande» hörande, tillstyrkt, att tiondeskatten för tillverkningen
af andra mineralrikets alster än jern, der sådan skatt, enligt gällande
bestämmelser, vore eller borde varda åsatt, måtte icke blott afskaffas i fråga

fi

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

om verk, hvilka ej åtnjöte några privilegier af särskilda friheter eller förmåner,
utan ock kunna för verk, försedda med dylika privilegier, upphöra
mot privilegiernas indragning eller aflösande; äfvensom att, der egare eller
innehafvare af verk, tillhörande sistnämnda slag, skulle vägra att privilegierna
frånträda, och denna vägran befunnes utgöra hinder för nyssnämnda
reglering vid verket, eu uppskattning eller beräkning af värdet, å ena sidan,
af privilegierna samt, å andra sidan, af den utgjorda afraden måtte,
i fråga om sådant verk, för någon viss tid genom Kammarkollegii försorg
varda verkstäid, för att sedermera läggas till grund för det ytterligare åtgörande
härutinnan, hvartill omständigheterna kunde föranleda; anbefalde
Kongl. Maj:t åt Kammarkollegium att i afseende på alla de ifrågavarande
verk, hvilka voro i åtnjutande af särskilda friheter eller förmåner, med undantag
af Bala silfververk, vid hvilket förhållandena vore af alldeles särskild
beskaffenhet, låta inhemta vederbörande egares eller innehafvares yttranden,
om och på hvilka vilkor de kunde vara villiga att, mot upphörande af den
från verket utgående tionde, afstå från de af verket åtnjutna privilegierna;
att derefter i afseende på dem bland berörda verk, hvilkas innehafvare förklarade
sig icke vilja utan andra vilkor, än tiondens upphörande, frånträda
privilegierna, uppgöra en uppskattning af värdet under de 5 åren 1865—
1869 å ena sidan af privilegierna och å andra sidan af den afrad, som
under samma tid från verket utgått; samt slutligen att rörande de vilkor,
hvarunder tiondens upphörande kunde medgifvas, gemensamt med Kommerskollegium
afgifva underdånigt utlåtande.

Till följd af denna nådiga befallning ingingo från bemälda kollegier
underdåniga utlåtanden af den 1Ö November och den 23 December 1871,
deruti kollegierna, med öfverlemnande af ej mindre afgifna yttranden af verkens
egare eller innehafvare ån äfven de upplysningar om förmånerna och
tionden, hvilka i öfrig! kunnat inhemtas, afgåfvo en efter länen, hvaruti
verken voro belägna, särskild! för hvarje verk uppstäld redogörelse så väl
för nyssberörda yttranden, som för medelbeloppet under åren 1865—1869
af de åtnjutna förmånerna och den erlagda afraden eller tionden, hvilken
redogörelse, förutom i hvad den angick Hellefors silfververk och Garpenbergs
kopparverk, finnes aftryc-kt i bilagorna till Riksdagens protokoll 1872,
höta samlingen och lista afdelningen.

I dessa utlåtanden anförde Kollegierna, beträffande de vilkor, hvarunder
tiondens upphörande för de ifrågavarande verken syntes kunna ega rum:

att de förläningar, hvaraf verken vore i besittning, förskrefve sig
hufvudsakligast från 17:de och 18:de århundradena, då enligt tidens åsigt
bergverken i allmänhet, men de ädlare verken i synnerhet, hugnades med
talrika och betydande förmåner från statens sida, med ändamål, såsom upplåtelsebrefven
visade, att underlätta och föröka produktionen, samt under

7

Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO.

vilkor i allmänhet för för läni ngar nes fortsatta åtnjutande att bergverksdriften
oafbrutet uppehölles;

att, om man undersökte, huruvida afsigten med dessa förläningar bl i fvit;
uppnådd, det skulle befinnas, att sådant inträffat endast i afseende på
de verk, der en efter landets förhållande mera omfattande tillverkning egt
rum, och att de privilegierade ädlare verken i de flesta fall icke återgäldat
staten de uppoffringar, som för dem blifvit gjorda, för hvilken åsigt bevis
lörelåge i synnerhet i förhållanden vid Tunabergs kopparverk, hvarest tillverkningen
aldrig varit särdeles stor och under åren 1865—1869 i värde
understigit den fördel bruksegaren haft af den verket förunnade förläningen,
äfvensom vid Bylta svafvel-, vitriol- och rödfärgsbruk, för inlösen af hvars
privilegier staten, förutom eu ej obetydlig skogstrakt, måst uppoffra eu
penningsumma af närmare 90,000 kronor,

att, om å ena sidan en förändring i det nuvarande förhållandet med de
privilegierade ädlare verken i syftning att bringa detsamma i öfverensstämmelse
med de åsigter, som inom lagstiftningen i .senare tider, rörande så
väl bergverkshandtering^! som näringarne i allmänhet, i deras af privilegier
beroende ställning till staten, gjort sig gällande, kunde på grund särskilt,
af nyss antydda, för statsverket menliga samt vid privilegiernas förlänande
ingalunda afsedda omständighet finnas påkallad, och det å andra sidan, på
sätt af Kommerskollegium, under förutsättning af afradens upphörande för
sådana verk, som icke innehade några särskilda friheter, redan förut anförts,
vore önskvärdt, att en dylik skattelindring komme äfven de verk,
hvarom här vore fråga, till del, så syntes, ur rättslig synpunkt betraktadt,
sådant böra medgifvas endast mot förmånernas afstående;

att, da likväl de vilkor, hvarunder dessa förmåner innehades, icke alllid
medgåfve staten att utan innehafvarens samtycke omedelbarligen indraga
desamma, och det icke kunde förväntas, att innehafvarne af sådana veide,
der produktionen vore ingen eller ock, jemförd med privilegierna, ringa,
skulle ingå på eu förändring, som emot friheten från tionde afhände dem
vida öfvervägande fördelar, hvaraf de och deras företrädare under långliga
tider varit i besittning, det i sadant fall, med afseende på olämpligheten af
att för några få verk bibehålla eu undantagsställning, som hvarken cgde
stöd i eljest gällande beskattningsgrunder eller i öfrigt vore tidsenlig, syntes
höra uppsökas någon annan utväg för åvägabringande af eu å båda sidor
billig öfverenskommelse;

samt att Kollegierna dervid ansett den grundsatsen böra vidhållas,
att staten i ekonomiskt hänseende härigenom åtminstone icke komme i sämre
ställning till dessa verk än redan vore förhållandet, likväl med den inskränkning
som kunde föranledas deraf, att, enär flera jernverk fått efter
skattläggning och indelning till hemman skatteköpa de verken förut anslagna

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

skogar, utan att något anspråk på ersättning härför ifrågakomma vid dessa
verks befriande från produktionsskatt, följdrigtigheten fordrade, att de ädlare
verken äfven kornrne i åtnjutande af samma förmån;

och afgåfvo Kollegierna, med tillämpning af dessa grundsatser, förslag
till bergverkstiondens aflyftande.

Med tillkännagifvande, att en af egaren till Hellefors silfververk, der
sedan år 1852 någon tillverkning icke egt rum eller tionde utgått, gjord
ansökning om verkets nedläggande vore beroende på nådig pröfning, äfvensom
att beträffande Garpenbergs kopparverk ytterligare utredning funnits
erforderlig, innan frågan om tionden för detta verk kunde till Riksdagens
pröfning framläggas, afgaf Kongl. Maj:t derefter nådig proposition till 1872
års Riksdag, deruti, med erinran att, på sätt Rikets Ständer i deras ofvanberörda
skrifvelse yttrat, olämpligheten och obilligheten af produktionsskatter
i allmänhet icke kunde vara tvifvel underkastad,

samt att på grund häraf den skatt af dylik beskaffenhet, som under
namn af bergverkstionde ännu betungade tillverkningen och tillgodogörandet
af metaller och andra mineralrikets alster utom jern, borde försvinna,
och enär det icke syntes vara skäl att från åtnjutande af denna förmån
utesluta de verk, som voro i besittning af särskilda dem fordom förlänade
privilegier eller fördelar, sa vida de underkastade sig att från samma privilegier
eller fördelar afstå eller att derför på annat lämpligt sätt, lemna
statsverket godtgörelse, föreslogs,

att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kollegierna
hemstält, men med undantag tills vidare för Sala och Hellefors
silfververk samt Garpenbergs kopparverk, alla öfriga verk, som då
voro förpligtade till bergverkstiondes utgörande, måtte från och
med år 1873 befrias från berörda tionde och sådan tionde icke
heller åsättas derefter uppstående verk, dock, hvad nedannämnda
verk anginge, med följande vilkor och förbehåll, nemligen:

för Tunabergs kopparverk, att, sedan i den ordning Kongl.
kungörelsen den 4 Februari 1811 jemte öfriga om användande
af de åt bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogar utfärdade
författningar föreskrifva, skattläggning af Tunabergs bergslags
allmänning skett, verkets egare åtnöjdes med ovilkorlig rätt till
skattelösen af endast så stor del af nämnde allmänning, som, sedan
de till skogsfång derifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit
mot denna förmån svarande skogsmark, kunde vara för verkets
behof erforderlig, och derför från och med år 1873 utgjorde
den skatt, som blefve bestämd;

för Åtvidabergs kopparrör!,•, a tf dess egare inom 1873 års

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO.

slut till kronan afstode kopparverkets del af allmänningen Gaddstigen; för

Riddarhytte eller Skild kopparverk, att all den lindring
i räntan, som 8 Vid mantal under samma verk lagda hemman såsom
bergslagsfrihet åtnjöte, från och med år 1873 upphörde;

för Stora Kopparbergs bergslags verk, att alla anspråk att
genom allmogens i Stora Schedvi m. fl. socknar få kopparforsling
emellan Falun och Avesta ombesörjd förfölle;

för Gustafs och Carlbergs kopparverk, att dels bergsfrälsefriheten
för Vs mantal Landverk N:o 1 i Ahre och V4 mantal Rönnön
N:o 1 i Offerdals socken från och med år 1873 upphörde, och dels
verkets egare före samma års slut till Riksgäldskontoret inbetalade
6,657 kronor 16 öre;

samt för Löfås silfververk och Gylta, svafvel- vitriol- och
rödfärg sverk, att egarne af dessa verk före 1873 års slut till Riksgäldskontoret
inbetalade löseskillingen för af verken utgående afrad,
bestämda för Löfås till 11,344 kronor 60 öre och för Dylta till
13,958 kronor 40 öre.

Uti det betänkande, som Riksdagens Statsutskott afgaf öfver berörda
Kongl. proposition, yttrade Utskottet, efter att hafva erinrat om innehållet
i Rikets Ständers omförmälda skrifvelse, att, ehuruväl Rikets Ständers framställning
icke afsåge att jemväl i de fall, der bergverkstionden utginge till
följd af särskilda bergverksegarne förunnade privilegier eller förmåner, denna
tionde skulle upphöra, och ehuru, särdeles i ett par fall, statsverket genom
denna tiondes upphörande ginge i mistning af ej obetydliga inkomstposter,
Utskottet likväl ansåge önskvärd!, att tiondeskatten afskaffades. Yårt i
vissa delar föråldrade skatteväsen tarfvade, enligt Utskottets förmenande, i
främsta rummet ändring i de delar, der det stälde vissa idkare af vigtigare
näringar, genom mer eller mindre tunga skattebördor, i en sämre och
ofördelaktigare ställning, än öfriga idkare af samma näring. I enlighet härmed
hade Utskottet jemväl uttalat sig för, att den vissa bland jordbruksnäringens
idkare pålagda ränta och tionde eller de så kallade grundskatterna
å jordbruket måtte afskaffas och, då den här ifrågavarande skattetiteln, i
anseende till sitt jemförelsevis ringa belopp, kunde utan olägenhet för statsverket
vida lättare borttagas, tvekade Utskottet icke att förorda en sådan
åtgärd, dervid Utskottet likväl, med vidblifvande af de i Rikets Ständers
ofvan anförda skrifvelse framstälda åsigter, ansåg, att när tiondens utgörande
varit förenad! med tillgodonjutande af särskilda privilegier och förmåner,
dessa borde lika fullständigt som tionden upphöra. I detta afseende forell.
till Jiiksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

komme, att, enligt den Ivongl. propositionen, egarne till åtskilliga verk, från
hvilke tionde utginge, skulle befrias från tionden, men ändock bibehållas vid
en del dem förunnade förmåner eller ock undgå att för sådana lemna ersättning.
Hufvudsakligen afsåge detta den rätt att framför vederbörande
åboar skatteköpa vissa hemman eller till skattelösen af för verken
anslagna skogar, som Kongl. Maj:t velat åt en del bergverksegare bibehålla.
Om än dylikt kunde hafva vid föregående uppgörelse af enahanda
slag egt rum, syntes för Utskottet detta icke utgöra skäl att på enahanda
sätt i förevarande fall afhända statsverket tillgångar eller med andras förnärmande
söka bevara åt bergverksegarne förmåner, hvilka borde statsverket
tillkomma eller ock för bergverksegarne upphöra, när tionden ej längre utgjordes.
På samma gång derföre Utskottet ej hade något att erinra deremot,
att egaren till Åtvidabergs kopparverk berättigades att, enligt derom
gjord framställning, till fulla värdet efter uppskattning till sig lösa den del
af allmänningen Gaddstigen, som han eljest borde, emot befrielse från tionden,
till staten återlemna, ansåg Utskottet egaren af Tunabergs kopparverk
böra antingen afstå från all rätt till Tunabergs bergslags allmänning eller
ock efter uppskattning med fulla värdet lösa den del åt allmänningen, som
kunde verket tillkomma. Likaledes ansåg Utskottet egaren till Riddarhytte
eller Skild kopparverk böra, då han befriades från tionden, till statsverket
betala den på kopparverket belöpande hälft af skilnaden emellan uppskattningsvärdet
af de allmänningshemman, Riddarhytte koppar- och jernverk
fått till skatte lösa, eller 7,331 kronor 25 öre, och den för samma hemman
erlagda skatteköpeskilling, 84 kronor 8 öre, med 3,673 kronor 58 öre, samt
slutligen egarne till Gustafs och Carlbergs kopparverk böra afstå från den
dem förunnade förmån att framför åboarne få på vissa vilkor skatteköpa
några i närheten af kopparverket belägna hemman, enär. då kopparverksegarne
befriades från tionden, all skälig anledning saknades att till deras
förmån vidare beröfva hemmansåboarne deras tillständiga rätt att hemmanen
skattelösa.

I öfverensstämmelse härmed hemstälde Utskottet, att, med ändring i
de anmärkte delarne, Ivongl. Maj:ts proposition måtte bifallas.

Vid ärendets afgörande inom Kamrarne framhölls emot bifall till
Utskottets förslag nästan uteslutande det enda skälet, att, så länge icke lindring
medgåfves i de på jordbruksnäringen hvilande särskilda skatter och
besvär, borde icke heller den yrkade eftergiften af de ädlare bergverkens
särskilda skatter beviljas, och stannade Kamrarne i olika beslut, i det att
Första Kammaren biföll, men Andra Kammaren afslog Utskottets förslag,
till följd hvaraf frågan vid denna riksdag förföll.

I ämnet väckta motioner ledde till frågans återupptagande vid så väl
1874 som 1876 årens riksdagar, utan att dock frågans ställning till följd

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

deraf förändrades. Vid båda dessa riksdagar hemstälde Stats-Utskottet, att,
då nådig framställning om bergverkstiondens afskaffande vore att motse i
sammanhang med det förslag rörande grundskatternas afskrifning, som troddes
vara att från Eders Kongl. Maj:t förvänta, motionerna icke måtte föranleda
till någon Riksdagens åtgärd, hvilken Utskottets hemställan vid 1874 års
riksdag blef af båda Kamrarne bifallen. Vid 1876 års riksdag beslöt väl
Första Kammaren för dess del, med afslag å Utskottets betänkande, att befrielse
från bergverkstionde skulle från och med år 1877 medgifvas alla de
bergverk, hvilka icke voro i besittning af privilegier eller särskilda förmåner;
men då Andra Kammaren äfven nu godkände Utskottets betänkande, förföll
frågan å nyo.

Då Eders Kongl. Maj:t täckts den 30 sistlidne December besluta att
göra frågan om eftergift i de på jorden hvilande skatter och besvär till
föremål för pröfning af den under detta år sammanträdande Riksdagen, torde
dermed det skäl, som upprepade gånger inom Riksdagen framhållits för undanskjutande
af den väckta frågan om bergverkstiondens aflyftande, hafva
upphört att gälla och tiden nu vara inne att i sistberörda ämne hos Riksdagen
göra den förnyade framställning, hvartill omständigheterna i öfrigt
kunna föranleda, i hvilket hänseende jag nu anhåller att få i underdånighet
yttra mig.

Jag torde då till en början, hvad angår de verk, för hvilka i propositionen
till 1872 års Riksdag undantag tills vidare gjordes, få erinra, att,
sedan Eders Kongl. Maj:t denna dag täckts, på derom gjord ansökning och
efter vederbörandes hörande, medgifva, att Hellefors silfververk må nedläggas,
vidare yttrande i fråga om bergverkstiondens upphörande för detta verk icke
erfordras; äfvensom att, sedan Kammar- och Kommerskollegierna inkommit
med underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens skrifvelse den 2 Maj
1868 om upphörande af arrendet utaf Sala silfververk m. m., Eders Kongl.
Maj:t den 24 Augusti 1875 anbefalt en särskild undersökning af värdet af
Sala bergslags och Sala stads samtliga med grufvedriften och silfververket
sammanhängande skyldigheter och förmåner, hvilken undersökning ännu
pågår.

Den ytterligare utredning angående Garpenbergs kopparverk, som vid
aflåtande af propositionen till 1872 års Riksdag ansågs erforderlig, föreligger
deremot numera fullständigt, sedan, enligt nådig befallning, Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län, efter vederbörlig undersökning
af förhållandena i orten, den 25 Januari 1873 inkommit med underdånigt
yttrande i anledning af Kammar- och Kommerskollegiernas ofvanberörda

12 Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 10.

utlåtande af den 13 November 1871, i hvad detsamma angick ifrågavarande
verk.

De förmåner, hvilka, enligt hvad den sålunda vunna utredningen gifver
vid handen, tillkomma kopparverket, utgöras af

dels verkets innehafvare genom Kongl. brefvet den 22 December 1674
såsom bergsfrälse tillagd frihet från ränta och tionde för de till verket hörande
hemmanen Dormsjö med torpet Bosjö, Arängen och Realsbo, utgörande,
enligt kollegiernas uppgift, tillsammans 1 ff mantal; och

dels vissa af ålder från hemmansegarne inom Garpenbergs socken till
verket utgångna tjenstbarheter, mot hvilkas utgörande hemmansegarne genom
Kongl. brefven den 3 April 1822 och den 26 September 1862 försäkrats om
frihet från rotering, under vilkor tillika att verkets innehafvare, så i krig
som fred, till kronan erlägger rotefrihetsafgift med 300 kronor årligen.

Dessa förmåner äro i kollegiernas utlåtanden upptagna till följande
värden:

Räntan af bergsfrälsehemmanen ..............Kronor 218: 99.

Kronotionden af d:o, i saknad af kännedom om åkerjordens
vidd eller storleken af sädesafkastningen, beräknad
efter hvad som vid den allmännna tiondesättningen
inom socknen i medeltal bestämts för 1 mantal

och derefter omsatt i penningar............. „ 38: 34.

Tjenstbarheter af socknemännen, efter medelvärden för
åren 1865—1869:

1,202 | dagsverken, beräknade efter 1: 05

för ett drängdagsverke.......... 1,262: 97.

28 st. timmer å 2: 50 ........ ... 70: —

14 lispund eller 2 centner 80 skålpund
näfver å 5 kronor pr centner...... 14: — ^ 1,346: 97.

Summa kronor 1,604: 30.

1 afseende på tjenstbarheterna, hvilka icke blifvit till beloppet af någon
myndighet bestämda, utan utgått efter öfverenskommelse mellan socknemännen
och kopparverkets innehafvare, anmärka kollegierna, att, då för dem
icke varit bekant, huruvida i socknemännens dagsverksskyldighet ingått förpligtelse
att utgöra ökedagsverke^ och kännedom jemväl saknats om storleken
af det bland tjenstbarheterna ingående timret, deraf markegångstaxan
upptoge flera olika slag och värden, den af kollegierna gjorda uppskattningen
icke vore att anse fullt tillförlitlig, och meddela kollegierna i anledning
häraf och till jemförelse med det angifna värdet å tjenstbarheterna, att, derest
socknemännen i stället för dessa haft att utgöra rotevakansafgift, denna, be -

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

räknad att motsvara tio rotar, skulle efter medeltalet af 1865 — 1869 årens
markegångspris uppgått årligen till 1,141 kronor 80 öre.

I sammanhang med redogörelsen för de verket tillkommande förmåner
uppgifva kollegierna jemväl, att eganderätten till sjelfva kopparverket skulle
tillhöra kronan, men förmäla sig sakna ledning för bedömande af värdet af
den ytterligare förmån, som vid sådant förhållande åtnjötes af verkets innehafvare.

De inkomster, staten uppbär af kopparverket, bestå
dels i den ofvanberörda rotefrihetsafgiften, som af verkets innehafvare årligen
erlägges med .......................kronor 300: —

dels i tionde, som utgår med eu fyrationdedel af tillverkningen
och af kollegierna i deras utlåtande den 13 November 1871
beräknats i medeltal för år hafva utgjort 1 centner 77 skålpund
garad koppar, hvarå värdet, efter 52 kronor 60,45 öre
centnern och med afdrag af utbetalda fraktomkostnader, 1 krona
18 öre, upptagits till....................... 91: 93.

Summa kronor 391: 93.

Jemte meddelande af den upplysning, att koppartillverkningen vid Garpenberg,
hvilken under åren 1774—1837 i allmänhet öfverstiga 640 centner
om året, sedermera alltjemt varit i fallande, så att densamma under åren
1862—1869 i medeltal uppgått endast till 69 centner 50 skålpund, hafva
kollegierna för sin del hemstält, att bergverkstiondens upphörande för verket
tills vidare icke måtte medgifvas under andra vilkor, än emot erläggande
af räntor och kronotionde för de ofvannämnda bergsfrälsehemmanen samt
indragning af tjenstbarheterna från socknens allmoge.

Vid den undersökning af de kopparverket rörande förhållandena, hvilken
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande låtit på stället anställa, och dervid
ombud närvarit så väl för socknemännen som för verkets innehafvare, har
den upplysning erhållits, att sedan år 1864 några tjenstbarheter till verket icke
blifvit af socknemännen annat än mot ersättning utgjorda; och hafva verkets
innehafvare, som till bevis om sin eganderätt till kopparverket åberopat
ett den 1 November 1776 för föregående innehafvare af verket, i hvilkas
rätt de inträdt, utfärdadt fastebref, lydande å »Garpenbergs kopparhammare
med hemman, qvarnar och öfriga tillhörigheter samt kopparverk, grufva,
byggnader och inrättningar», förklarat sig villige att för all framtid afstå
från de omförmälda tjenstbarheterna och jemväl att för sina inom Garpenbergs
socken egande skattehemman deltaga i den rotevakansafgift, som kunde
komma att åläggas socknen; dock under förutsättning, att roteringen icke
blefve högre än 10 soldatrotar med sammanlagd vakansafgift af 1,141 kronor
80 öre för hela socknen, samt under vilkor i öfrigt:

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
att koppartionden upphörde;

att verkets innehafvare tillförsäkrades full dispositionsrätt öfver kopparverket; att

bergsfrälse-naturen för de rtill Garpenbergs socken hörande bergsfrälsehemmanen
blefve i nåder stadfästad;

samt att den kopparverket åliggande rotefrihetsafgift af 300 kronor
komme att upphöra.

Till detta af verkets innehafvare afgifna förslag har Eders Kongl.
Majrts Befallningshafvande i sitt ofvanberörda utlåtande tillstyrkt bifall, endast
med den förändring, att beloppet af den rotevakansafgift, som komme
att från socknen utgöras, gjordes beroende af markegången för länet.

Det torde vidare tillåtas mig att i Eders Kongl. Maj:ts minne återkalla,
hurusom frågan om upphörande af bergverkstionde för Höganäs stenkolsverk,
hvilket i propositionen till 1872 års Riksdag betraktades såsom
oprivilegieradt, sedan dess kommit i en något förändrad ställning. I underdånigt
utlåtande af den 20 Maj 1873 fäste Kammar- och Kommerskollegierna
uppmärksamhet vid frågan, huruvida, sedan Riksdagen afslagit den
berörda propositionen, bergverkstionde borde påföras alla dittills ej skattlägga
verk, som enligt äldre författningar kunde kännas skyldiga till dess erläggande,
och erinrades härvid särskilt om stenkolsverken. Derest emellertid
dessa verk skulle finnas böra för all framtid fritagas från skyldighet att
utgöra tionde eller ock sådant blifva en följd af allmän nådig föreskrift i
ämnet, anmärkte kollegierna likväl beträffande Höganäs stenkolsverk, hvilket
endast tills vidare och sedan åtgärd för dess taxerande till tionde varit
vidtagen blifvit genom Kongl. brefvet den 9 Mars 1833 från erläggande
af tionde befriadt, att särskild utredning, huruvida detta verk egde några
privilegier, borde ega rum, innan den allmänna befrielsen från tionde på
detsamma tillämpades. Vid underdånig anmälan den 9 Januari 1874 af
detta kollegiernas utlåtande fann Eders Kongl. Maj:t detsamma, i hvad det
angick Höganäs stenkolsverk, böra blifva föremål för pröfning i samband
med den förklaring angående skyldighet för Höganäs stenkolsbolag att återbetala
erhållna statsbidrag, som med anledning af Riksdagens underdåniga
skrifvelse den 23 Maj 1873 blifvit bolaget affordra^, och täcktes Eders
Kongl. Maj:t, sedan under den 13 Augusti 1874 den väntade förklaringen
ingått och bolaget deri bestridt all betalningsskyldighet till staten, genom
nådig remiss den 21 i sistnämnda månad anbefalla Kammar- och Kommerskollegierna
att verkställa utredning, huruvida Höganäs stenkolsverk vore i
åtnjutande af några privilegier eller förmåner, hvilka, i det fall att stenkolsverken
funnes böra för all framtid fritagas från skyldighet att utgöra
tionde, kunde föranleda dertill, att sådan befrielse icke eller endast under
vissa vilkor blefve för Höganäs stenkolsverk tillämpad. Utlåtande i anled -

15

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 10.

ning häraf har numera blifvit af kollegierna afgifvet; men då detta utlåtande
_ först den 5 innevarande månad inkommit till Finansdepartementets
expedition, och de tvenne dagar, som derefter förflutit, icke varit för mig tillräcklig''
tid att under trycket af öfriga förberedelser till den stundande riksdagen
göra mig förtrogen med den, såsom det vill synas, ganska invecklade
frågan om de rättsförhållanden, som till äfventyrs kunna fortfarande bestå
emellan staten och Höganäs stenkolsverk, nödgas jag anhålla att från den
underdåniga framställning i det föreliggande ämnet, till hvilken jag nu öfvergå]’,
få utesluta detta verk.

De skäl, som föranledde Rikets Ständer att i underdånig skrifvelse den
;> Juni 1866 begära nådig framställning angående upphörande af nu utgående
kopparränta och tionde å tillverkningen af metaller eller andra mineralrikets
alster, der dessa tillverkningar icke vore i besittning af privilegier
eller'' särskilda förmåner, och hvilka skäl i den nådiga propositionen till 1872
års Riksdag blifvit vidare utvecklade, torde fortfarande ega oförminskad giltighet;
och då Eders Kongl. Maj:t nu beslutit föreslå Riksdagen en lindring
i de å jordbruksfastigheterna hvilande grundskatter samt roterings- och rustningsbesvär,
synes mig derigenom en ytterligare anledning gifven att å nyo
framställa förslag om borttagande af bergverkstionden, hvilken skatt, utan
att bringa staten någon nämnvärd inkomst, obestridligen bidrager att hämma
och hindra utvecklingen af en för landet nyttig näring. Den första åtgärden
vid eftergifvandet af en dylik skatt torde böra blifva att upphäfva de
lagbestämmelser, enligt hvilka den stadgade afgiften skall hvarje nytt verk
asättas; men da eu sådan allmän skattebefrielse för nya verk och anläggningar
skulle, derest icke samma frihet blefve samtidigt och fullständigt
tillerkänd de äldre med dem konkurrerande verken, komma att för dessa
senare medföra ökad tunga, på samma gång den för de nya verken innebo
re en särskild förmån, och den omständigheten, att ett eller annat verk
sålunda finge en mera synbart framträdande eftergift i förhållande till ett
annat, icke torde böra afhålla från vidtagande af den åtgärd, som i förevarande
fall bäst tillfredsställer fordran på en rättvis beskattning, lärer den
skattebefrielse, som kan varda medgifven, böra utsträckas äfven till de verk,
hvilka hittills varit förpligtade till tiondes utgörande, t öfverensstämmelse
med de åsigter, som uttalats af Rikets Ständer 1866 och af Stats-Utskottet
vid 1872 års riksdag, anser jag dock, att, der tiondens utgörande vant
förenad t med tillgodonjutande af förmåner eller privilegier från kronans
sida, dessas fullständiga upphörande bör göras till vilkor för skattebefrielsens
åtnjutande.

Det förslag, som i sådant hänseende af Stats-Utskottet vid sistnämnda
riksdag framstäldes, synes mig, hvad angår deri omnämnda privilegierade
verk, vara äfven i närvarande stund fullt antagligt, endast med den förän -

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

dring att tiden, inom hvilken vederbörande verksegare skulle hafva att afstå
de vid verken åtnjutna förmånerna, framflyttas, och att det belopp, som enligt
samma förslag skulle af egaren till Riddarhytte eller Skilå kopparverk
erläggas, och hvilket genom missräkning af Stats-Utskottet upptagits till
fl,673 kronor 58 öre, i stället beräknas till allenast 3,623 kronor 58 öre.
Visserligen har någon tvekan hos mig uppstått, huruvida icke de löseskillingar,
hvilka egarne till Löfåsens silfververk samt Dylta svafvel-, vitrioloch
rödfärgsverk ansetts böra utgöra, och hvilka 1872 beräknades efter
medelvärdet af verkens afrad till kronan under åren 1865—1869, numera
i stället bort beräknas efter medelvärdet af samma afrad åren 1870—1874.
Men då, enligt inhemtade upplysningar, vid Löfås tillverkningen af så väl
silfver, som koppar, bly och svafvel legat nere under åren 1873 och 1874,
och koppartillverkningen jemväl under året 1872, samt Dylta verk, med
minskad produktion af vitriol, under de sistnämnda fem åren endast året
1872 drifvit tillverkning af svafvel, utan att anledningen till den sålunda
inträffade förändringen i dessa verks tillverkningar blifvit mig bekant, synas
mig förhållandena under de senare åren, så vidt de äro kända, icke lemna
någon antaglig grund för beräkningen af det belopp, hvarmed tionden bör
af dessa verk lösas.

Med tillämpning af enahanda grundsats, på hvilken Stats-Utskottet
byggt sitt berörda förslag, anser jag, hvad Garpenbergs kopparverk beträffar,
tionden för detta verk böra eftergifvas endast uuder vilkor:

att friheten från ränta och tionde för de till verket hörande bergsfrälsehemman
upphör;

att likaledes rättigheten för verkets innehafvare att påkalla tjenstbarheter
af sockneinännen upphör;

samt att verkets innehafvare förpligtas att för verket tillydande hemman
inom Garpenbergs socken deltaga i det roteringsbesvär, som i följd af de
berörda tjenstbarheternas upphörande kan varda hemmanen i socknen i behörig
ordning påfördt; hvaremot i dylikt tall den verket nu åliggande rotefrihetsafgift
skulle komma att upphöra.

Att härvid inlåta mig på frågan, huruvida eganderätten till kopparverket
tillhör kronan eller verkets innehafvare, saknar jag desto hellre anledning,
som frågan härom icke lärer kunna blifva föremål för nådig pröfning,
i den ordning densamma nu föreligger.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till nu instundande
Riksdag föreslå,

att från den dag, då författning derom kan varda i laga ordning utfärdad,
tiondesättning å dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande
s. k. ädlare verks tillverkning icke må ega rum, samt

17

Kong}. Maj;ts IT??. Proposition N:o 10.

att, med undantag tills vidare för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk,
alla öfriga verk, som nu äro fbrpligtade till bergverkstiondes utgörande,
må från och med år 1878 befrias från dylik tionde, dock hvad
nedannämnda verk angår med följande vilkor och förbehåll:

a) för Tunabergs kopparverk, att dess egare inom 1878 års slut antingen
till kronan afstå all rått till Tunabergs bergslags allmänning eller
ock efter fulla värdet, sådant det vid behörig uppskattning kan varda bestämdt,
till Riksgäldskontoret erlägga lösen för den del af allmänningen,
som, sedan de till skogsfång derifrån berättigade hemman och lägenheter
erhållit mot denna förmån svarande skogsmark, kan verket tillkomma;

b) för Åtvidabergs kopparverk, att dess egare inom 1878 års slut antingen
till kronan afstår kopparverkets del af allmänningen Gaddstigen eller
ock, derest Kongl. Maj:t, efter det behörig utredning åstadkommits, skulle
finna skäl bifalla, att egaren till Åtvidabergs kopparverk finge till fulla
värdet lösa berörda allmänningsdel, till Riksgäldskontoret inbetalar det belopp,
hvartill densamma kan varda i behörig ordning uppskattad;

c) för Riddarhytte eller Skild kopparverk, att all den lindring i räntan,
som 8mantal under samma verklagda hemman såsom bergslagsfrihet
åtnjuta, från och med år 1878 upphör, samt att egaren till verket inom
nämnda års slut till Riksgäldskontoret inbetalar den pa kopparverket belöpande
hälft af skilnaden emellan uppskattningsvärdet å de hemman, som bildats
af de under både Riddarhytte koppar- och jernverk till skatte försalda Ramshytte
och Skinnskattebergs allmänningar, eller 7,331 kronor 25 öre, och
den för samma allmänningar erlagda skattek öpeskilling, 84 kronor 8 öre,
med 3,623 kronor 58 öre;

d) för Stora Kopparbergs bergslags verk, att alla anspråk att genom
allmogen i Stora Scliedvi med flera socknar få kopparforsling emellan Falun
och Avesta ombesörjd förfalla;

e) för Gustafs och Carlbergs kopparverk, dels att bergsfrälsefriheten
för $ mantal Landverk N:o 1 i Åhre och \ mantal Röunön N:o 1 i Offerdag
socken från och med år 1878 upphör; dels att den verkets egare genom
Kongl. brefvet den 12 December 1750 förunnade rättighet att framför
åboarne få på vissa vilkor skatteköpa några i närheten af kopparverket belägna
hemman jemväl må upphöra; samt dels att egarne till kopparverket
före 1878 års slut till Riksgäldskontoret inbetala 6,657 kronor 16 öre;

f) för Löfås silfververk, att egarne af detta verk före 1878 års slut
till Riksgäldskontoret inbetala löseskilling för den af verket utgående afrad
med 11,344 kronor 60 öre;

g) för Bylta svafvel-, vitriol- och rödfärgsverk, att egaren af detta
verk likaledes före 1878 års utgång till Riksgäldskontoret inbetalar löse Bih.

till RiJcsd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afä. 5 Häft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

skilling för den af detta verk utgående afrad med3,958 kronor 40 öre;
samt

h) för Garpenbergs kopparverk, att dels friheten från utgörande af ränta
och tionde för de till verket hörande bergsfrälsehemmanen Dormsjö med
torpet Bosjö, Årängen och Realsbo från och med år 1878 upphör; dels
rättigheten för verkets innehafvare att påkalla tjenstbarheter af Garpenbergs
socknemän från samma tid upphör; samt dels verkets innehafvare förpligtas
att, för verket tillydande hemman inom Garpenbergs socken, deltaga i det
roteringsbesvär, som i följd af de berörda tjenstbarheternas upphörande kan
varda hemmanen inom socknen i behörig ordning påfördt; hvaremot i dylikt
fall den verket nu åliggande rotefrihetsafgift skulle upphöra.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda i underdånighet
yttrat och hemstält, deri Statsrådets öfriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder gilla och bifalla.

Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning
af bifall till hans omförmälda underdåniga
hemställan, i förväg uppsatt förslag till nådig proposition;
och befalde Ivongl. Maj:t att, i enlighet med berörda,
detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle till
Riksdagen allåtas.

Ex protocollo:

A. L. Fris.

STOCKHOLM, ISAAO MAROUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1877.