8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 87.
N:o 87.
A.nk. till Riksd. Kansli den 12 Maj 1877, kl. 8 e. m.
Utlåtande, med förslag till ett stadgande i det nya reglementet för
Riksgäldskontoret, angående kontorets utlåning.
(R. A.)
I sitt yttrande i anledning af Riksdagens år 1876 församlade revisorers
berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning
fäste fullmäktige i Riksgäldskontoret, med föranledande af en beträffande
utlåning från liqvidations- och amortissementsfonderna af revisorerne
gjord framställning, Riksdagens uppmärksamhet derpå att det angående förräntande
af Riksgäldskontorets behållningar meddelade, i § 35 af det senast
utfärdade reglementet införda stadgande ginge väl mycket i detalj för
att vara fullt lämpligt och någon gång hindrat placeringar på sätt, som
skulle medfört obestridlig säkerhet, men, då de ej voro uttryckligen i reglementsstadgandet
angifna, ej kunnat anlitas.
I mom. 9:o af sitt utlåtande Nio 10, angående Riksgäldskontorets förvaltning,
förmälde Stats-Utskottet, att Utskottet vid uppgörande af förslag
till det nya reglemente för Riksgäldskontoret, som af innevarande Riksdag
komme att utfärdas, ämnade taga fullmäktiges berörda framställning under
öfvervägande; och får Utskottet härmed, efter att hafva inhemtat fullmäktiges
yttrande i ämnet, afgifva det förslag, hvartill förhållandet synts Utskottet
böra föranleda.
Nu gällande, i § 35 af 1876 års reglemente för Riksgäldskontoret
innefattade stadgande angående Riksgäldskontorets utlåning är, i afseende å
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
9
det föreskrifna sättet för densamma, af hufvudsakligen enahanda innehåll
som de stadganden, 1856—1858 års riksdag i §§ 225 och 231 åt det då
utfärdade reglementet i ifrågavarande afseende meddelade, dock med det af
1875 års riksdag beslutade tillägg, att kontorets tillgångar få göras räntebärande
äfven genom deras insättning mot ränta i Riksbanken, efter öfverenskommelse
med fullmäktige i nämnda bank.
I öfrigt qvarstå de reglementariska stadgandena i hufvudsak oförändrade,
sådana de af 1856—1858 års Riksdag i detalj bestämdes. I huru
vidsträckt grad tillfällena och slittet för medels förräntning under de omkring
tjugu år, som sedan dess förflutit, undergått förändring, behof ver blott
antydas. Detaljerade stadganden, som då meddelades, kunna svårligen nu
längre vara uttömmande, och förhållandet är i sjelfva verket, att de i § 35
af nu gällande reglemente medgifna sätt för fruktbargörande af kontorets
tillgångar ej medföra större säkerhet än åtskilliga andra satt för medelförräntning,
hvilka icke äro i samma § medgifna.
Medan Riksgäldskontoret enligt nu gällande stadgande ej kan bevilja
lån åt andra verk och inrättningar eller af Kongl. Maj:t oktrojerade bolag
än sådana, som äro penningförvaltande, om de än erbjuda den yppersta säkerhet,
kan kontoret å andra sidan bevilja en enskild person lan mot hypotek
af samma icke penningförvaltande verks, inrättnings eller bolags revers,
om än densamma ej är försedd med någon säkerhet, hvilket oegentliga
förhållande torde ådagalägga, att de i reglementets 35 § meddelade föreskrifter
jemväl ur synpunkten af full säkerhets ernående äro mindre lämpliga.
Men det är ej blott flera sätt för ledigt kapitals förräntning mot fullgod
säkerhet inom landet, som för närvarande ej äro för Riksgäldskontoret
medgifna; af vida större betydelse hafva fullmäktige ansett den omständighet
under vissa förhållanden kunna vara, att fullmäktige äro förhindrade att i
fall af behof medelst den utländska marknadens anlitande på ändamålsenligt
sätt fruktbargöra medel, som ej kunna eller böra inom landet göras räntebärande.
Yid indragning af ett statslån eller då Riksgäldskontoret af annan
anledning tillfälligtvis hade att disponera öfver betydliga belopp, men dessas
utsläppande på den inhemska marknaden åt en eller annan orsak antingen
ej utan uppoffring läte sig göra eller ock vore otjenligt, skulle, med tillämpning
af ifrågavarande regleme ^stadgande, fullmäktige, på sätt de i sitt
yttrande erinrat, svårligen kunna undvika en betydlig ränteförlust.
Efter det senaste statslånets afsilande blef, som bekant, lånet ganska
hastigt af långifvarne uppsagdt till inbetalning, så att t. ex. pa en dag uppsades
'' ej mindre än 1,040,000 L. St. och fem dagar derefter ytterligare
280,000 L. St. Fullmäktige hafva meddelat, att tillfälle till en lämplig
Bih. till lliksd. Brok. 1877. 4 Sami. 1 Åfd. 3,2 Raft. 2
10
Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 87.
och fullt säker tillfällig placering utom landet af en ej ringa del af dessa
belopp ingalunda saknats, men, till följd af reglementstadgandets innehåll,
ej kunnat begagnas. Sedan medel, som eljest skulle kunnat på detta sätt
af fullmäktige förräntas, derefter måst af dem inom landet utlånas mot en
ranta, som något understeg hvad kontorist fick å dem vidkännas, blefvo desamma
af låntagarne använda till utlåning mot högre ränta åt utländsk
gäldenär. Med anledning af berörda omständighet, hafva fullmäktige uttalat
den åsigt, att det ej lärer kunna vara lämpligt, att Riksgäldskontor ej vid
alla tillfällen må kunna sjelft med den största möjliga fördel använda de
till kontorets disposition stående medel. Fullmäktige hafva vidare erinrat,
att med de förändringar i ifrågavarande stadgande, Indika de ansett lämpliga
och önskvärda, ingalunda åsyftats någon minskning i den vid utlåning
från kontoret nu enligt reglementet erforderliga säkerhet; snarare motsatsen,
enär medlens fruktbargörande kan ske i samma mån mer# betryggande och
ändamålsenligt som flera utvägar dertill finnas medgifna att vid behof anlitas.
I betraktande häraf, och enär det i ifrågavarande hänseende nu gällande
stadgande, såsom härflytande från en tid, då dels ett reglementerande i detalj
af sätten för medelförräntning lättare än nu lät sig göra och dels den
penningrörelse, Riksgäldskontoret hade att drifva, ej uppnått en så betydlig
omfattning som den nu egen, ej längre lärer vara fullt ändamålsenligt, samt
det uppdrag, Riksdagen lemnat fullmäktige beträffande upplåning för statens
räkning samt förvaltningen af statsskulden, enligt sakens natur är så vidsträckt,
att det knappt synes lämpligt eller behöflig^ att i afseende å den
mera tillfälliga och jemförelsevis vida mera lättskötta utlåningen för statens
räkning meddela samma fullmäktige i detalj gående föreskrifter, hemställer
Utskottet,
att i det nya reglementet för Riksgäldskontoret det
stadgande, som motsvaras af § 35 i 1876 års reglemente,
må erhålla följande lydelse:
§
“De till Riksgäldskontoret influtna medel eller aflemnade
behållningar, äfvensom de för jernvägsbyggnaderna upplåga
medel samt detta verks öfriga kontanta tillgångar
skola, så vidt och så länge de icke behöfva användas
för samma verk åliggande utbetalningar, hållas allmänna
rörelsen till banda och göras räntebärande genom deras
insättning mot ränta i Riksbanken, efter öfverenskommelse
med fullmäktige i nämnda bank, eller ock genom
desammas utlåning på sätt, som fullmäktige i Riksgäldskontoret
anse innefatta full säkerhet; egande fullmäktige
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 87.
11
jemväl att för sådana medel uppköpa antagliga obligationer
eller andra förbindelser, som anses kunna utan svårighet
och kapitalförlust vid inträffande behof föryttras.
Yid utlåning skola Riksgäldskontorets räntebärande obligationer
såsom hypothek åtnjuta företräde framför hvarje
annan erbjuden säkerhet. Utlåningstiden, lånesummans
förhållande till hypotheket samt den ränta, hvilken för
ifrågavarande lån skall till Riksgäldskontoret erläggas,
må, med afseende å såväl penningställningen som säkerhetens
beskaffenhet, af fullmäktige bestämmas/4
Stockholm den 12 Maj 1877.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.