Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
13
N:o 74.
A»k. til] Rik*d. K»h«H ds» t 1877, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt till lyftning af de
till begrafningshjelp af sedda innehållning ar å löner.
(lista U. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare Täckt, till Stats-Utskottets behandling
remitterad motion (N:o 116) har Herr Ad. Hedin af anförda skäl föreslagit, att
de embets- eller tjensteman, hvilka för sina efterlefvande grundlagt begrafningshjelp,
måtte förklaras berättigade att efter godtfinnande uppbära sina löneinnehållniugar
eller låta dem innestå att uppbäras af sterbhusen, vid bifall till hvilket förslag någon
tillökning i allmänna indragningsstatens förslagsanslag, från hvilket ersättning för
aftjent begrafningshjelp för närvarande utgår, kunde för ett mindre antal år blifva
erforderlig.
Genom Kongl. kungörelsen den 17 September 1851 förordnades bland annat:
“att de genom nu gällande författningar, under namn af vakans- och förylagsliggetids-
samt begrafningshjelps- eller nådårsbesparing, bestämda innehållningar
af embets- och tjenstemäns löner skola upphöra, så att alle, som efter den vid sednaste
riksdag uppgjorda statsregleringens inträdande i verkställighet, emottaga ordinarie
beställning å stat, eller som derefter till annan tjenst förflyttas, må från
och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde eller förordnade,
tillträda och uppbära de löner, arfvoden eller andra löningsförmåner, hvartill de, på
grund af erhållna fullmakter, konstitutorial eller förordnanden, äro berättigade, med
undantag endast af sådane inkomster af boställen, som äro af fardag beroende: äfvensom
dylika innehållningar ej heller må ega rum å lönetillökningar, hvilka embetsoch
tjensteman genom förrberörde statsreglering eller framdeles tillfalla; i följd
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
hvaraf sterbliuseu efter sådane löntagare icke skola ega att så kallad begrafningshjelp
af de i nämnde ordning tillträdda löner eller lönetillökningar utbekomma*;
samt
“att, rid frågor om utbetalning till i tjensten afliden embets- eller tjenstemans
sterbhus af de löneinnehållningar, som, i egenskap af nådårsbesparing, redan
iakttagits eller ytterligare, intill dess skyldigheten att aftjena begrafningshjelp upphört,
varda iakttagna, nu gällande föreskrifter böra fortfarande tjena till efterrättelse,
lamt de utgifter, hvilka i sådant hänseende komma att ega rum, af statsverket
förskjutas, emot ersättning från Rikets Ständers Riksgäldskontor på det sätt, att de
gjorda utbetalningarne upptagas i de föreskrifna årliga liqviderna med nämnda
kontor".
Enligt dittills gällande stadganden hade vid embets- och tjenstemans tillträde
till ordinarie beställning å rikets stat lönen för sex månader blifvit såsom begrafningshjelps-
eller nådårsbesparing innehållen, hvaremot ett motsvarande belopp till
hans sterbhus, så framt han i tjensten aflede, af statsmedel utbetaldes och betraktades
i detta hänseende de på indragningsstat öfverflyttade såsom ännu i tjenst
qvarstående; varande jemlik! Riksdagens underdåniga skrifvelse den 11 Maj 1876 och
Kongl. Brefvet den 21 Juli samma år förordnadt, att ersättning för dylika innehållningar
å embets- och tjenstemans löner hädanefter skulle från allmänna iudragningsstatens
anslag utgå.
Det är visserligen obestridligt, att de embets- och tjensteman, hvilka eiter
1852 års ingång tillträdt sina befattningar, uti ifrågavarande hänseende kommit i eu
förmånligare ställning, än de, som före nämnda tid blifvit anstälde; men hvarken
denna omständighet eller det förhållande, att nyss berörda förfaringssätt, att för
tjenstemannens efterlefvande reservera en del af hans aflöning, icke öfverensstämmer
med senare tiders åsigter och derför redan för länge sedan öfvergifvits, synas
böra föranleda, att fortfarande tillämpningen af de vilkor, hvarunder äldre embetsoch
tjensteman tillträdt sina befattningar, kan såsom eu obillighet betraktas.
Deremot kan det å andra sidan ej förnekas, att det för statsverket skulle i
visst hänseende vara en fördel, om bestyret med utbetalning af begrafningshjelp
snarast möjligt kunde upphöra. Då nemligen begrafningshjelp numera endast utbetalas
till sterbhusen efter de embets- och tjensteman, hvilka före utgången af år
1851 tillträdt sina befattningar, men äfven desse efter nämnda tid icke vidare aftjena!
begrafningshjelp å de löneförhöjningar eller nya löner, som de genom befordran
till högre tjenster fått uppbära, följer deraf, att uträkningarna öfver begrafningshjelpens
belopp i hvarje fäll måste grunda sig på äldre förhållanden, enär det måste
utrönas, i hvilken tjenstegrad den aflidne senast aftjenat begrafningshjelp, beloppet
af hans dåvarande lön med sedermera skedda förändringar o. s. v. Dessa uträkningar
äro, enligt hvad Utskottet inhemta!, redan nu af eu ganska invecklad beskaffenhet
och erfordra, då den aflidne tjenstemannen uppnått högre ålder, mödosamma
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
forskningar i äldre räkenskaper, hvilka icke ens alltid innehålla de upplysningar,
som äro nödiga för att kunna på föreskrift sätt styrka, om och till hvad belopp
begrafningshjelp blifvit i hvarje särskild lönegrad aftjenad. Det ligger äfven i sakens
natur att ju längre tid, som förflutit från det tjenstemannen inträdde i statens
tjenst, desto större svårighet måste eu dylik utredning medföra. Dessutom synes
det antagandet ligga nära till hands, att, i den mån äldre tjensteman, hvilka under
den första tiden af sin tjenstgöring blifvit med tillämpningen af hithörande stadganaen
förtrogne, ur tjenst afgå, hos vederbörande redogörare snart nog ej kan
förutsättas den grundliga kännedom om det stora antal äldre författningar och prejudikat,
som för en rätt pröfning al dessa allt mera sällan förekommande frågor
bör ligga till grund och att således antingen staten eller den enskilde dervid lätteligen
kan blifva lidande.
På grund af hvad sålunda förekommit, skulle Utskottet, med hänseende till
den fördel, som skulle tillskyndas det allmänna derigenom, att bestyret med pröfning
af frågor om begrafningshjelp snarast möjligt kunde upphöra, ej hafva tvekat
att tillstyrka bifall till motionärens förslag om berättigande för alla, som för sina
sterbhus äro till begrafningshjelp berättigade, att redan nu de aftjenta beloppen
återlyfta; men Utskottet har ej ansett sig kunna med visshet antaga, att denna
fråga lagligen kan på sadant sätt ordnas, att staten på en gång ifrån ifrågavarande
bestyr befrias. Skulle det, såsom motionären förutsatt, helt och hållet bero
på den enskilde tjenstemannens godtfinnande att nu lyfta medlen eller låta dem
innestå såsom en tillgång för hans sterbhus, så blefve statens fördel ej af synnerlig
betydelse, helst då den sammanställes med den ej obetydliga uppoffring,
som af den föreslagna åtgärden måste för staten uppkomma. Under åren 1866
—1875 hafva utgifterna för begrafningshjelp uppgått till:
för år 1866: 27,722: 50; för år 1871: 18,621: 60;
» 1867: 24,305: 14; „ 1872: 28,040: 65;
„ 1868: 21,226: 74; „ 1873: 20,894: 41;
„ 1869: 40,182: Öl; „ 1874: 17,797: 60;
„ 1870: 21,566: 11; „ 1875: 22,475: 09.
Visserligen synes det antagligt, att det stora flertalet af dem, som å högre
befattningar aftjenat begrafningshjelp, nu mera med döden afgått, men någon
tillförlitlig ledning för bedömande, huru stort belopp, som ännu kan hos statsverket
innestå, har ej varit för Utskottet tillgänglig; och äfven i denna omständighet
har Utskottet funnit ett hinder för bifall till motionärens förslag.
Då emellertid på grund af ofvan åberopade förhållanden det otvifvelaktigt
skulle leda till förenkling och minskadt arbete inom förvaltningen, om det med
pröfningen åt frågor^ rörande begrafningshjelp förenade arbete och besvär snarast
St*U-Ut*h»iteU Utlåtande N:$ 74.
16
möjligt kunde upphöra, äfven om eu sådan anordning skulle föranleda för den
närmaste framtiden ökade utgifter, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta utreda, dels huruvida så kunde anordnas,
att, genom utbetalning på en gång af all begrafningshjelp,
bestyret med pröfning af dylika frågor kunde för framtiden
upphöra, dels ock Indika uppoffringar från statens sida
skulle af en sådan åtgärd påkallas, samt att Kongl. Maj:t
ville till eu kommande Riksdag göra den framställning i ämnet,
hvartill den gjorda utredningen möjligen kunde finna*
föranleda.
SUekholm den 4 Maj 1877.
På Stats-Utskottets vägnar:
Carl Ekman.
Stockholm, tryckt ho« Å. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1877.