Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o SO.

Ank till Riksd. Kansli den 5 Mars 1877, kl. 2 e. in.

Utlåtande, % anledning af Piksdagens av 1870 församlade revisorers
berättelse om verkstäld granskning af de under Kong!,.
Kommerskollegii förvaltning stälda fonder och medel.

(R. A.)

Utaf ofvan nämnda till Stats-Utskottet remitterade berättelse har
Utskottet inherntat, att revisorerne granskat räkenskaperna för år 1875
öfver manufakturdiskontfonden, manufaktur-, tull- och beslags- samt
Eskilstuna fristadsmedlen, äfvensom anslagen till reseunderstöd åt fabriksoch
handtverksarbetare samt bergsbruksidkare, jemte de särskilda anslagen
till godtgörande af svenske och norske konsulers utgifter dels för nödstäldt
svenskt sjöfolks och dels för andra medellösa svenska undersåters
understöd och hemförskaffande.

Beträffande manufakturdiskontfonden upplysa revisorerne, att, till
följd af Kongl. Maj:ts i nådigt bref till Kommerskollegium af den 7
November 1873 meddelade föreskrift, att den slutliga inbetalningen af
de under år 1874 förfallna diskontlånen skulle vara verkstäld den 30
Juni 1875, samtliga diskontlån blifvit under år 1875 till manufakturdiskontfonden
inbetalda; och har i sammanhang med nämnda föreskrift
af Kongl. Maj:t förklarats, att från och med 1874 års början så kallade
diskontlån icke vidare få från manufakturdiskontfonden utgifvas.

Vid granskning af räkenskaperna öfver samtliga ofvan nämnda
fonder och medel hafva revisorerne icke funnit anledning till anmärkning,
hvilket Utskottet härmed får för Riksdagen anmäla.

Bill. till Riksd. Prof. 1377. 4 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 1

2

Stats-TJtsJcottets Utlåtande N:o 30.

Deremot hafva revisorer^ i fråga om de allmänna bestämmelser,
som vid utbetalning af ofvan omförmälda reseunderstöd åt fabriks- och
handtverksarbetare iakttagits, funnit anledning till följande framställning.

Såsom allmänt stadgande hade Kongl. Kommerskollegium den 1
April 1864 bestämt, att till eu och hvar af de personer, som hugnats
med understöd af ifrågavarande beskaffenhet, skulle vid anmälan utbetalas
tre fjerdedelar af det beviljade beloppet, hvaremot den återstående fjerdedelen
borde innehållas till dess vederbörande, efter återkomsten till fäderneslandet,
med föreskrifven reseberättelse till Kommerskollegium inkommit,
dock att jemväl denna återstod af anslaget finge utgifvas till den, som för
densamma stält sådan säkerhet, kollegium kunde finna skäligt godkänna.

Af räkenskaperne hade, på sätt revisorerne nu meddela, framgått,
att af de beviljade anslagen till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare
för hvart och ett af åren 1861 och 1864 samt 1866—1875
balanserades större och mindre belopp, uppgående vid 1875 års slut till
eu sammanlagd summa af 7,472 kronor 3 öre, och då dessa belopp
bestode af sådana andelar af de beviljade understödsmedlen, Indika jemlik!
ofvan omförmälda föreskrift innehållits på grund deraf att understödstagaren
ej afgifvit föreskrifven reseberättelse, har det synts revisorerne
som om nu gällande stadganden rörande vilkoren för utbekommande
af ifrågavarande slags understöd ej vore tillfyllestgörande.

I sitt, jemlikt nådig remiss, öfver berörda framställning afgifna
underdåniga utlåtande anför Kongl. Kommerskollegium, att den af revisorerne
anmärkta omständigheten icke i och för sig torde få anses såsom
bevis för att det anförda stadgandet rörande vilkoren för utbekommande
af i fråga varande slags understöd icke skulle vara tillfyllestgörande.
Den balanserade summan, 7,472 kronor 3 öre, hade under den till utlåtandets
afgifvande i November 1876 förflutna delen af nämnda år
minskats med 1,400 kronor, som till vederbörande i föreskrifven ordning
kunnat utbetalas. Af denna senare summa, som utgått till femton personer,
tillhörde 100 kronor anslaget för år 1872, 300 kronor 1873 års
anslag, 325 kronor 1874 års anslag samt 675 kronor anslaget för nästlidna
år 1875; och visade sig häraf att yrkesarbetaren icke sällan qvarblefve
i utlandet eu längre tid. Emellertid har kollegium funnit det
icke vara lämpligt, att den, som undfått reseunderstöd af nu ifrågavarande
beskaffenhet, under en obestämd tid vore berättigad att utbekomma
den del af detsamma, som, enligt nu gällande stadganden, vore
innestående intill dess den föreskrifna reseberättelsen aflemnats; och
kollegium ämnade derför vid afgifvande af underdånigt förslag till fördelande
af ofta berörda anslag för år 1877 hos Kongl. Maj:t göra den

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.

3

underdåniga framställning, som i detta afseende kunde finnas vara af
omständigheterna påkallad.

Då således en åtgärd i det syfte, revisorerne med sin omförmälda
framställning afsett, är af vederbörande att förvänta, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må härvid låta bero.

Stockholm den 5 Mars 1877.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Ko 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Mars 1877, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
beviljande af statsbidrag för ny tomtreglering i
Strömstad i följd af den staden senast öfvergängna brand.

(R. A.)

Vid den eldsvåda, som natten emellan den 7 och 8 Augusti sistlidna
år öfvergick staden Strömstad, ödelädes dess bäst bebyggda del,
upptagande eu tredjedel af stadens hela areal. Derefter hafva uti en till
Kongl. Maj:t genom Dess Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
insänd skrift nämnde stads fullmäktige framhållit, hurusom, utom den