Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7,

1

N:o 7.

Aak. till Riksd. Kansli den 24 April 1877, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om tilllägg
till 60 § Riksdagsordningen.

Med åberopande deraf, att icke något ärende borde kunna afgöras
utan genom eu Kammares verkliga majoritet, och att närvaron af ett
visst minimital ledamöter borde fastställas, för att icke ett mindre antal
skall kunna fatta beslut, stridande emot hvad Kammaren kanske nyss
förut i samma ärende besluta, hvilket vore hvarken med Riksdagens
värdighet eller fäderneslandets sanna fördel öfverensstämmande; har
Herr Svensén i en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad
motion, N:o 141, föreslagit, att Riksdagen för sin del ville besluta följande
tillägg till 60 § Riksdagsordningen:

»Ingendera Kammaren kan fatta något beslut, om ej hälften af
dess ledamöter äro tillstädes och, då omröstning eger rum, i densamma
deltaga».

I afseende .på det sålunda väckta förslaget tillåter sig Utskottet
till en början erinra, att detsamma icke skulle vara egnadt att lemna
de enligt motionärens förmenande erforderliga garantierna för konseqvens
i besluts fattande. Närvaron af endast halfva antalet af en Kammares
ledamöter kan nemligen ingalunda förekomma fattandet af beslut, stridande
emot dem Kammaren förut vidtagit, alldenstund de närvarande
skulle kunna till största delen utgöras af ledamöter, hvilka hysa åsigter,
afvikande från dem, som af Kammarens flertal omfattas. Vidare må
erinras, att förslagets genomförande skulle framkalla ganska stora oläBili.
till Riksd. Prof. 1877. 3 Sami. 5 Käft. 1

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

genheter, till bestyrkande hvaraf Utskottet blott anser sig behöfva påpeka
följande. Om en till antalet betydande minoritet funnes inom en
Kammare, skulle denna sålunda blifva satt i tillfälle att stundom ^hindra
eller uppskjuta beslut genom att afhålla sig från deltagande i Kammarens
förhandlingar eller omröstningar. Det skulle också blifva förenadt
med stora praktiska svårigheter att få utrönt, huruvida ett tillräckligt
antal ledamöter vore tillstädes hvarje gång beslut skulle fattas eller omröstning
anställas; och motionären har icke heller uppgifva, på hvad
sätt dervid skulle förfaras. Det synes Utskottet icke vara något tvifvel
underkastadt, att de nu antydda olägenheterna äro sådana, att de skulle
vida öfverväga den ovissa fördel, som kunde blifva en följd af det föreslagna
stadgandet. Utskottet håller i öfrigt före, att tillfyllestgörande
o-arantier i ifrågavarande hänseende icke stå att vinna genom lagbud,
utan äro helt och hållet beroende af representanternas egen pligtkänsla,
samt att erfarenheten om det sätt, hvarpå Riksdagens ledamöter hittills
hafva utöfvat sitt kall, icke kan sägas hafva ådagalagt behofvet af ett
stadgande i det af motionären angifna syfte.

På grund häraf får Utskottet vördsamt hemställa,

att Herr Svenséns motion icke måtte till någon vidare
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 April 1877.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

LIerr Sjöberg har begärt att få antecknadt, att han varit förhindrad
att uti handläggningen af detta ärende deltaga.