Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
1
M:«> O.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1877 kl. 3 e. m.
Memorial, i fråga om användningen af bankovinsten för år 1876,
m. m.
Enligt 1 § af instruktionen för Banko-Utskottet åligger det Utskottet
att till Riksdagen afgifva yttrande och förslag om användande af den
under år 1876 å Riksbankens rörelse upplupna vinst, utgörande, såsom förut
blifvit af Utskottet omförmäldt, 1,820,691 kronor 90 öre.
Vid fullgörandet af denna sin skyldighet har Utskottet jemväl tagit
under ompröfning de vid innevarande riksdag i berörda hänseende afgift
förslag, hvilka innefattas dels i Kongl. Maj:ts nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof, dels ock i tvenne inom Riksdagens
Andra Kammare väckta och till Utskottet hänvisade motioner af
Herr Hans Larsson och Herr Ola Månsson.
I den Kongl. propositionen föreslås, att af Riksbankens vinst för i
fråga varande år måtte för statsverkets utgifter anvisas ett belopp af
1,600,000 kronor.
Motionärerne hafva föreslagit:
Herr Hans Larsson, i motion N:o 75, »det Riksdagen skulle besluta,
att Riksbankens vinst för 1876 måtte i Riksbanken bibehållas för inköp
af goda utländska statspapper, att användas för stärkande af metalliska
kassan» och
Herr Ola Månsson, i motion N:o 132, »att af den för 1876 upplupna
bankovinst närmast hälften, 900,000 kronor, må till Riksgäldskontoret öfverBih.
till Biksd. Prof. 1877. 6 Samt. 1 Afl. 4 Haft.
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
lemnas under år 1878 på den tid bankofullmäktige bestämma, och återstoden,
920,691 kronor 90 öre, i Riksbanken bibehållas att, då bankofullmäktige
finna sådant lämpligen kunna ske, begagnas till inköp af goda
statspapper, som vid behof kunna användas för att stärka metalliska
kassan».
Innan Banko-Utskottet till slutlig pröfning företagit den förevarande
frågan, har Utskottet, med delgifvande åt fullmäktige af de sålunda framstälda
förslagen, anmodat dem att i ämnet till Utskottet afgifva yttrande.
Uti det i anledning häraf Utskottet meddelade utlåtande hafva
fullmäktige till eu början anfört, hurusom de uti deras till BankoUtskottet
vid 1875 års riksdag afgifna yttrande, intaget å sid. 2—5
af samma Utskotts memorial N:o 6, sökt gifva skäl för sina åsigter om
bankovinstens användande och visa att, när icke något Riksbankens särskilda
behof fordrade, att dess vinst hel och hållen eller till större delen
åt Riksbanken bibehålies, med Riksbankens fördel bäst skulle öfverensstämma,
att städse en viss fördelning af vinsten emellan statsverket och
Riksbanken ansåges gifven och bestämd, och att enligt densamma eu mindre
del, hvilken fullmäktige föreslogo till en fjerdedel, finge åt Riksbanken bibehållas,
för att stärka dess förmåga att till landets nytta och förkofran
fullgöra sina åligganden.
Under förklarande att fullmäktige vidhölle de i detta yttrande uttalade
åsigter, åberopa de nämnda sina åsigter äfven i fråga om 1876
års vinstmedel, tilläggande dock fullmäktige, med afseende derå, att 1875
års Riksdag stannade i beslut, som icke öfverensstämde med hvad fullmäktige
förordat, utan såväl denna som äfven sedermera 1876 års Riksdag
bestämde, att ungefär hälften af de vinstmedel, hvarom vid hvardera
af dessa riksdagar förfogades, skulle öfverlemnas åt statsverket, och återstoden
åt Riksbanken bibehållas; att, om deraf borde anses följa, att Riksdagen
väl funnit att en gifven fördelningsgrund emellan statsverket och
Riksbanken borde iakttagas, men att denna skulle bestå i en lika fördelning
af medlen de båda anstalterna emellan, fullmäktige ansåge att denna
grund för fördelningen äfven framgent borde följas. För närvarande funnes,
efter fullmäktiges uppfattning, icke något Riksbankens särskilda behof,
som borde föranleda, att större andel af medlen än den vanliga åt
Riksbanken bibehölles. Beträffande användandet af de ifrågavarande
vinstmedel, som må komma att i Riksbanken qvarstå, hafva fullmäktige
tillstyrkt, att desamma må, när så lämpligen ske kan, begagnas till upp
-
Banko-TJtskottets Memorial N:o 6.
3
köp af goda utländska statspapper, som vid behof kunna användas för att
åt Riksbanken bereda tillgång på guldvaluta.
Efter den kännedom om Riksbankens ställning, Utskottet varit i tillfälle
inhemta, förefinnes för närvarande icke något särskildt behof för
Riksbanken att för egen räkning bibehålla vare sig hela eller någon större
del af nästlidna års vinst å bankens rörelse. De nuvarande tillgångarne
äro fullt tillräckliga för tillfredsställande af lånebehofven, och statsobligationer
eller andra statspapper i utländskt mynt till fondernas förstärkande
stå ej att erhålla för pris, som lemna skälig ränta. Detta senare förhållande
ådagalägges, bland annat, deraf att fullmäktige under nästlidna år
icke lyckats att för Riksbankens räkning anskaffa sådana papper till högre
belopp, än att värdet af dem vid början af innevarande år utgjorde omkring
5 millioner kronor, oaktadt Riksbanken, enligt gällande bestämmelser,
bör i regel innehafva goda statspapper i utländskt mynt till värde
af något öfver 7,5 millioner kronor. Att under sådana omständigheter
hafva störa fonder är, långt ifrån att verka fördelaktigt, tvärtom betänkligt
och leder antingen till en osund utsträckning af affärerna eller till
nedsättning af den relativa vinsten under hvad som kan vara tillfredsställande.
Utvecklingen såväl särskildt i bankrörelsen som i allmänhet i
hela närings- och handelsverksamheten påkallar emellertid en i jemnbredd
dermed gående utvidgning af Riksbankens fonder, derest denna bank skall
under alla förhållanden kunna häfda sin ställning såsom centralbank. Behofvet
i detta hänseende synes dock Utskottet blifva för den närmaste
tiden fyldt, derest en mindre andel af nästlidna års vinst åt Riksbanken
bibehålies. Såsom ofvan är nämndt, har Kongl. Maj:t af dessa vinstmedel
beräknat ett belopp af 1,600,000 kronor för fyllande af statsutgifterna.
Utskottet tror sig dock ega grund för det antagande, att det sålunda
äskade beloppet kan utan något som helst äfventyr för statsverket nedsättas
till samma belopp, som af 1876 års Riksdag utaf 1875 års vinstmedel
till statsverket anvisades, eller 1,300,000 kronor, hvarigenom något
öfver 500,000 kronor komme att för Riksbanken bibehållas; och anser
Utskottet, lika med fullmäktige, lämpligt, att det sålunda reserverade beloppet
användes till inköp af goda utländska statspapper, som vid behof
kunna användas att åt Riksbanken bereda tillgång på guldvaluta.
Vidkommande tiden för utbetalande till statsverket af dessa vinstmedel,
torde Utskottet till en början få erinra, hurusom det hittills blifvit
af Riksdagen öfverlemnadt åt fullmäktige att bestämma den tidpunkt under
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
nästföljande år, då de af föregående årets Riksdag till statsbehofvens fyllande
anvisade bankovinstmedlen skola utbetalas.
Uti afgifven motion, N:o 18, i Första Kammaren har Herr A. O.
Wallenberg föreslagit, att den del af bankovinsten för år 1876, som Riksdagen
ma besluta skola, till statsverket aflemnas, borde tillhandahållas
Statskontoret med en Ijerdedel af hela beloppet inom utgången af hvarje
qvartal under år 1878.
I häröfver infordradt yttrande hafva fullmäktige i Riksbanken anfört,
att. något skäl, hvarför det föreslagna nya stadgandet skulle vara behöfligt,
nyttigt eller nödigt, icke funnes i motionen angifvet, och att hvad i
samma motion yttrades derom, att på bestämdhet i liqvider skulle bero
»möjligheten för ett och samma penningebelopp att utan hvila fullgöra
manga liqvider» desto mindre syntes tala för den föreslagna förändringen,
som medlen, så länge de qvarstannade i Riksbanken, tillgängliga för utlåning,
onekligen hade större utsigt att utan hvila få fullgöra liqvider
för den ene och andre, än om de öfverlemnades till ett embetsverk, der
de antagligen finge hvila, tills tid för någon af verkets liqvider infälle.
Under den gångna tiden hade icke heller, så vidt. fullmäktige kunnat bedöma,
något förekommit, som påkallat förändring i hvad hittills varit
brukligt, då, såvidt från Riksgäldskontoret något behof att utbekomma
medlen blifvit tillkännagifvet, fullmäktige haft sig angeläget att söka tillmötesgå
detsamma, och att förhållandet väl skulle blifva, enahanda, om
medlen anvisades till Statskontoret, men att, om sistnämnda verk till
äfventyra hade mera utgifter, som på bestämda tider af året skola utgå,
och det derföre kunde för det allmänna anses gagneligt, att vinstmedlen
i motsvarande andelar vid slutet af hvarje fjerdedels år utbetalades, fullmäktige.
ansåge en d}dik anordning icke böra från Riksbankens sida möta
något hinder.
iVxed afseende a det nära sambandet mellan denna fråga och den om
bankovinstens användande har Utskottet funnit desamma höra i ett sammanhang
till pröfning förekomma och får derföre utlåtande jemväl öfver
denna motion härmed till Riksdagen afgifva.
Såsom af fullmäktiges berättelse för de senaste åren angående Riksbankens
tillstånd och förvaltning inhemtas, hafva de statsverket under
samma [ar . anvisade andelar af Riksbankens vinstmedel först emot slutet
af det år, då. medlen skolat aflemnas, blifvit af Riksbanken utbetalade.
Utskottet synes det dock vara med god ordning mera förenligt och för
såväl Riksbanken som Statskontoret lämpligare, att sagda medel delvis på
Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
5
vissa bestämda tider hållas statsverket till hända. Någon olägenhet häraf
bör icke kunna för Riksbanken uppstå, synnerligen som medlen eljest skäligen
böra af Riksbanken hållas tillgängliga, när helst under årets lopp
behof deraf för statsverket uppstår, och för Statskontoret, som det numera
tillkommer att omedelbart från Riksbanken emottaga medlen, kan det icke
vara annat än till gagn att med säkerhet veta sig hafva att å förut bestämda
tider påräkna desamma. Utskottet anser derföre motionärens förslag
böra vinna Riksdagens bifall.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:
1:°)
att af Riksbankens under år 1876 upplupna vinst
1,300,000 kronor öfverlemnas till statsverket, samt återstoden,
520,691 kronor 90 öre, åt Riksbanken bibehålies
att, då fullmäktige finna sådant lämpligen kunna
ske, begagnas till inköp af goda utländska statspapper,
hvilka vid behof kunna användas att åt Riksbanken
bereda tillgång på guldvaluta; och
2:o)
att den statsverket anvisade del af bankovinsten
för år 1876 skall af fullmäktige tillhandahållas Statskontoret
med en fjerdedel af hela beloppet inom utgången
af Mars, Juni, September och December månader
år 1878.
De af Herrar Hans Larsson och Ola Månsson väckta ofvan omförmälda
motioner torde härmed få anses besvarade.
Stockholm den 19 Februari 1877.
På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
Reservationer:
af Herrar A . Gimcelius, Åke Andersson, K. I. Bengtsson, Ola Månsson,
Aug. Börjesson och J. G. Jansson, som ansågo Utskottets motivering till
och yrkande i första punkten böra, efter den inledande redogörelsen för
de tre föreliggande förslagen, lyda sålunda:
»Dessa tre förslag — Kongl. Maj:ts proposition om öfverlemnande af
1,600,000 kronor vinstmedel till Statskontoret, Herr Ola Månssons motion
om aflemnande af 900,000 kronor och Herr Hans Larssons om hela bankovinstens
qvarhållande i Riksbanken — dessa tre förslag delgåfvos bankofullmäktige
med anmodan att öfver dem yttra sig.
Fullmäktige betonade i afgifvet yttrande, att det under lugna förhållanden
bäst öfverensstämmer med Riksbankens fördel, att städse en viss
fördelning af vinsten mellan statsverket och Riksbanken ansåges gifven och
bestämd, varande en sådan tillväxt af bankens fonder behöflig för att
stärka dess förmåga att till landets nytta och förkofran fullgöra sina åligganden.
Vidare erinrades, hurusom fullmäktige visserligen för två år sedan
uttalat den mening, att bibehållandet i banken af en fjerdedel af vinsten,
om år efter år påräknelig, kunde anses tillfredsställande, eu åsigt som fullmäktiges
flertal fortfarande vidhåller, men att nu två Riksdagar efter hvarandra
beslutit, att endast den afrundade hälften af bankovinsten skulle
från Riksbanken aflemna^. Om dessa upprepade riksdagsbeslut finge anses
innebära ett gillande af halfvering i detta fall, ansåge fullmäktige, att
sådan halfvering mellan statsverket och Riksbanken framgent borde följas,
och för närvarande förefunnes, efter fullmäktiges uppfattning, icke något
Riksbankens särskilda behof, som borde föranleda, att större andel af vinstmedlen,
än den vanliga, åt Riksbanken bibehölles. Beträffan de användandet
af de ifrågavarande vinstmedel, som må komma att i Riksbanken qvarstå,
hafva fullmäktige tillstyrkt, att desamma må, när så lämpligen ske
kan, begagnas till uppköp af goda utländska statspapper, som vid behof
kunna användas för att åt Riksbanken bereda tillgång på guldvaluta.
Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
7
Utskottet anser sig hafva giltiga skäl att, såsom fullmäktige här antyda
betrakta vinstens halfvering såsom en för vanliga tidsförhållanden
tills vidare antagen grundsats. Förlidet års Banko-Utskott hade ju hugnaden
se sin enhälliga framställning om att denna regel då för andra gången
måtte tillämpas, vinna båda Kamrarnes bifall mot ett försvinnande
mindretal, uppgående till endast 26 röster. Vid detta förhållande ser Utskottet
i fullmäktiges yttrande ett afstyrkande af båda ytterligheterna, af
Kongl. Maj:ts proposition och af Herr Hans Larssons motion, men deremot
ett tillstyrkande af Herr Ola Månssons förslag, att endast vinstbeloppets jemrande
hälft må från banken aflemnas. Öfver något annat förslag än dessa,
tre hafva fullmäktige ej haft anledning uttala sig, men om man kunde tänka
sig, att sedermera ett förslag till annan fördelning framkomme, är ett sådant
hugskott ur godtyckets grund på förhand af fullmäktige afstyrkt.
Efter den kännedom om Riksbankens förhållanden Utskottet varit i
tillfälle inhemta, kunde visserligen anledning finnas att nu söka bereda
banken en kraftigare förstärkning, än den vanliga, och detta naturligtvis
icke till utvidgning af lånefonderna, som böra utvecklas på helt annat
sätt, utan till mötande af påkänningar å sedelutgifningsgrunden.
Utskottet lär endast behöfva erinra om Riksbankens ovilkorliga skyldighet
att i man af behof tillhandahålla guld och att bereda utvägar till
det bortrinnande guldets ersättande samt om de vanskligheter denna första
pligt för Riksbanken i denna tid medför. Under år 1876, då Sverige i
och för jernvägsbyggnader indrog, hufvudsakligen genom riksbanken, ett
lan af 25,481,827 kronor, hvilket län under året föga eller intet anlitades
för sitt uppgifva ändamål, och då inköpt guld till Riksbanken infördes till
ett belopp af 5,652,503 kronor, nedgick bankens metalliska kassa med
6,244,454 kronor, och ser man på samtliga de tillgångar, på hvilka Riksbankens
sedelutgifning får grundas, så minskades de med 2,729,152 kronor.
Dessa siffror, om än i viss man motvägda deraf, att särskilt de utländska
fordringarne, vexelportföljen inräknad, under året stego med 5
millioner, visa strömmens rigtning och styrka på ett så pass slående sätt,
att det lär vara nödigt se till, om daminarne äro tillräckligt fasta eller
kräfva någon förstärkning på ett eller annat håll.
En af dessa dammar består af de utländska obligationerna. Vid 1876
års bokslut uppgafs Riksbanken innehafva sådana till sammanlagdt belopp
af 7,434,812 kronor, hvilket var ungefär lagom; men då bland dessa lågo
norska papper för 2,500,000 kronor, hvilka, i följd af dels Sveriges-Norges
politiska förening och dels den skandinaviska myntöfverenskommelsen,
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 6.
knappast torde kunna ur reservfondens synpunkt betraktas såsom fullkomligt
»utländska» och dessutom icke voro afsedda att länge bibehållas i
banken, hvarifrån de redan i Januari försvunno, så hade Riksbanken i
sjelfva verket vid 1876 års slut i utländska statspapper endast 4,934,812
kronor, eller vida mindre än banken, enligt riksdagsbeslut och fullmäktiges
egen uttalade och vidhållna mening, borde i regeln innehafva. Detta
kan naturligtvis icke bero derpå, att utländska statspapper icke stodo att
köpa; vårt lilla behof måste på den stora fondmarknaden mycket lätt kunna
fyll as. Priset å de mest ansedda papperen är naturligtvis alltid högt i förhållande
till den ränta, de gifva, jemförd med svenska papper och svensk
ränta, men sådant får man underkasta sig, och om än somliga af de bättre
statspapperen i fjor rönte mindre påkänning af den allmänna osäkerheten,
än man hade skäl vänta, så är det dock mer än sannolikt, att de numera
höjda prisen å sådana värdepapper än ytterligare springa upp, om det
krigshot, som nu upprör Europa, omsider mojnar bort. Sakförhållandet
är emellertid, att fullmäktige ej funnit sig vara i tillfälle att åt banken
förvärfva och bibehålla stadgadt belopp i utländska statspapper, hvilket i
sin mån kännetecknar ställningen.
Mot de här anförda siffror och förhållanden ställer Utskottet den omständigheten,
att fullmäktige, som bäst kunna öfverskåda det hela, icke
finna något Riksbankens särskilda behof i år föranleda att åt Riksbanken
behålla större andel af vinstmedlen än den vanliga, som måste anses vara
hälften. Stödjande sig på detta uttalande af fullmäktige, får Utskottet,
som fäster vigt vid, att det forna stridsämnet icke onödigtvis väckes till
nytt Rf och att de nästföregående Riksdagarnes uttalanden behörigen uppmärksammas,
härmed hemställa,
att af Riksbankens under år 1876 upplupna vinst
900,000 kronor må öfverlemnas till statsverket, samt
återstoden, 920,691 kronor 90 öre, åt Riksbanken bibehållas
att, då fullmäktige finna sådant lämpligen kunna
ske, begagnas till inköp af goda utländska statspapper,
hvilka vid behof kunna användas för att stärka Riksbankens
metalliska kassa.»
af Herr N. Fosser.
STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1877.