Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

1

%

5T:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1877, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 1 i Kongl.

Kungörelsen den 12 Juli 1861 angående skatt för hundar.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 28) som
blifvit till Bevillnings-Utskottet hänvisad, har Herr E. Clairfelt föreslagit,
att Riksdagen ville för sin del besluta, det skall 1 § i Kongl. kungörelsen
den 12 Juli 1861 angående skatt för hundar erhålla följande förändrade
lydelse:

»Saväl i stad, som inom församling å landet måge, på förra stället
stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas, allmän rådstuga och på landet
kommunalstämma icke allenast besluta huruvida för hundar eller särskilda
slag af dem skatt årligen bör utgöras, utan äfven bestämma beloppet af
den skatt, dock ej öfverstigande 15 kronor, som en hvar inom kommunen
boende person, hvilken eger eller innehar hund, skall för hvarje sådant
djur erlägga.

Statens skogs- och jägeribetjente äro dock för de hundar, som de i
och för sina tjenster underhålla, frie från beskattning.»

Såsom bekant, var det vid 1859—1860 årens riksdag som nu gällande
beskattning för hundar här i riket infördes. Inom samtliga riksstånden
väcktes då motioner i ämnet.

Rikets Ständer, som — lika med deras Bevillnings-Utskott, till hvars
förberedande handläggning motionerna varit hänvisade — ansågo nämnda
beskattning lämpligast böra tilläggas kommunal egenskap, beslöto, på Utskottets
hemställan, att icke blott hvarje särskild stad, ehvad den bestode
af en eller flera församlingar, utan ock hvarje församling å landet skulle
ega rätt bestämma, huruvida, till hvad belopp och för hvilka slag af
hundar kommunen för längre eller kortare tid ville ålägga hvar och en
inom kommunen boende person, som innehade hund, ehvad han deraf
Bill. till Riksd. Prof.. 1877. 5 Sami. 1 Afl. 4 Raft.

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

vore egare eller icke, en årlig, till kommunen ingående skatt, hvilken dock
icke finge öfverstiga fem r:dr r:mt för hvarje sådan hund och hvilken skatt
kommunen egde använda för sina egna behof.

I underdånig skrifvelse af den 9 Juni 1860 anmälde Rikets Ständer
för Kongl. Maj:t detta sitt beslut samt anhöllo, det Kongl. Maj:t täcktes
utfärda nådig författning i ämnet och dervid meddela de närmare föreskrifter,
som kunde finnas vara af beliofvet påkallade.

Med gillande af Rikets Ständers beslut, lät Kongl. Maj:t sedermera
den 12 Juli 1861 utfärda nådig kungörelse angående skatt för hundar.

Uti denna kungörelse har den af Herr Clairfelt i hans ofvanberörda
motion åberopade § 1 följande lydelse:

»Såväl i stad, som inom församling å landet, mage der röstegande
invånare, på förra stället inför Magistraten i den ordning, som för bestämmande
af utskylder till staden finnes stadgad, och inom landtförsamling
vid behörigen utlyst sockenstämma, icke allenast besluta, huruvida för
hundar eller särskilda slag af dem skatt årligen bör utgöras, utan äfven
bestämma beloppet af den skatt, dock ej öfverstigande fem riksdaler riksmynt,
som enhvar inom kommunen boende person, hvilken eger eller innehar
hund, skall för hvarje sådant djur erlägga.

Statens skogs- och jägeribetjente äro dock för de hundar, som de i
och för sina tjenster underhålla, frie från beskattning.))

Såsom af motiveringen i Herr Clairfelts motion inhemtas, har bemälde
motionär med sitt förslag egentligen afsett att få det för ifrågavarande
skatt nu safta maximum höjdt till 15 kronor.

I sådant hänseende anför motionären hurusom, enär penningevärdet i
högst betydlig mån fallit sedan år 1S61 och det skattebelopp, som då
ansågs tillfyllestgörande, numera visade sig overksamt, motionären funnit
sig böra väcka omförmälda ändringsförslag för att i någon män söka stäf] a
det, företrädesvis i städerna, allt mer tilltagande oskicket att hålla en mängd
onyttiga hundar, hvarigenom ej allenast ett stort och nogsamt insedt obehag
vållades, utan äfven faran ökades för uppkommande och spridande af
den fruktansvärda sjukdomen »rabies canina», deraf vårt grannland Danmark
under sistlidet år varit så svårt hemsökt.

Hvad motionären sålunda till stöd för den af honom föreslagna förhöjning
af omförmälda skatts maximum anfört, synes Utskottet vara väl
grundad! Anledningen till införandet af ifrågavarande beskattning valutan
tvifvel att söka förekomma de olägenheter, som det stora antalet
hundar, särskilt i sanitärt hänseende, förorsakar. Att på flera orter inom

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o o.

3

landet, med nuvarande penningevärde, en skatt af högst 5 kronor icke utgör
något verksamt medel för omförmälda syftemåls vinnande, torde erfarenheten
ådagalägga.

För Utskottet tillgängliga statistiska uppgifter bestyrka ock detta.

I sådant afseende, och såsom äfven i öfrigt upplysande för bedömande
af förevarande fråga, må hvad Stockholm angår nämnas följande.

År 1862, då hundskatten derstädes — införd i Maj månad nämnda
år — utgjorde allenast 3 r:dr 33 öre, var antalet »skattlagda hundar»
3,394. Från och med år 1863 sattes skatten till 5 r:dr. Antalet skattlagda
hundar nedgick då, år 1863 till 2,603 och år 1864 till 2,016.
År 1865 höjde det sig åter till 2,445, men nedgick år 1866 till 2,396
och år 1867 till 2,297. Sedermera har det varit i ständigt stigande och
utgjorde

o

ar

1868 ..................

.................. 2,299.

»

1869 .................

.................. 2,623.

»

1870 .................

.................. 2,640.

»

1871 .................

.................. 2,780.

l»

1872 ..................

.................. 2,900.

)>

1873 ..................

..................3,110.

»

1874 ..................

.................. 3,506.

Äfven några andra statistiska uppgifter, som ej torde vara utan allt
intresse i ämnet, må här återgifvas.

Enligt de i Kong! Sundhetskollegii underdåniga berättelser förekommande
sammandrag af vederbörande veterinärers uppgifter om antalet insjuknade
husdjur, som varit föremål för veterinärernes uppmärksamhet,
utgjorde uppgifna antalet sådana hundar åren 1862—1864 och 1872—1874
följande:

1862 .......................................... 410.

1863 .......................................... 287.

1864 .......................................... 345.

1872 .......................................... 544.

1873 .......................................... 804.

1874 .......................................... 750.

eller i medeltal:

1862—1864 .............................. 347.

1872—1874.............................. 699.

Till jemförelse med förhållandet här i landet i afseende å ifrågavarande
beskattning må jemväl anföras, hurusom i Norge redan genom Lov

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

den 11 Juni 1857 tilläts att i »kjöbstsederne» och. vissa »ladesteder» upptaga
en årlig kommunal afgift af högst 3 speciedaler för hvarje hund.

Under erinran slutligen, att det ju alltid står vederbörande kommuner
fritt att bestämma ej blott om någon hundskatt skall utgöras, utan
äfven huruvida den endast för vissa särskilda slag af hundar bör utgå,
tillåter sig Utskottet hemställa,

l:o

att det belopp, hvartill den i ofvan åberopade
Kongl. kungörelsen den 12 Juli 1861 omförmälda årliga
skatt för hund högst må uppgå, varder af Riksdagen
förhöj dt till 15 kronor.

I det föregående är omförmäldt, hurusom Rikets åren 1859—1860
församlade Ständer, då de för Kongl. Maj:t anmälde sitt beslut om ifrågavarande
beskattning, tillika anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes utfärda nådig
författning i ämnet och dervid meddela de närmare föreskrifter, som kunde
finnas vara af behofvet påkallade.

För den händelse nu Riksdagen bifaller hvad Utskottet ofvan under
Osta punkten hemstält, torde, vid den ändring i förenämnda Kongl. kungörelsen
den 12 Juli 1861, som deraf föranledes, berörda författning böra —
utan annan rubbning i sjelfva grunderna — uti flera speciella hänseenden
undergå revision för att bringas i öfverensstämmelse med vissa senare utkomna
allmänna författningar, hvaribland särskildt gällande lagar angående
kommunalstyrelse på landet och i stad; och föranlåtes Utskottet derföre,
under antydda förutsättning, hemställa,

2:o

att Riksdagen, vid underdånig anmälan om sitt
beslut rörande förhöjning af det belopp, dertill skatten
för hund högst må uppgå, tillika måtte i underdånighet
anhålla att Kongl. Maj:t, med bibehållande i öfrigt af
nu gällande grunder för ifrågavarande beskattning,
täcktes förnyad författning i ämnet utfärda.

Stockholm den 27 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

STOCKHOLM, CENTIM AL-TRYCKERIET, 1877.