26

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 86.

M:o 86.

Uppläst och. godkänd hos Första Kammaren den 16 Maj 1876
— — — ..... Andra Kammaren den 16 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, med anhållan om tillägg till
Byggnadsstadgan för rikets städer den 8 Maj 1874.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 8)
Utlåtande Kds 1 och 29 samt Första Kammarens
Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande
Nio 20.)

8. A. K.

Hos Riksdagen har förslag blifvit framstäldt, om ändring i gällande
byggnadsstadga för rikets städer, till stöd för hvilken framställning är vordet
anfördt, att denna stadga tvifvelsutan kunde komma att medföra goda frukter
för stadssamhällena, i hvad den rörde nya stadsdelar eller åtminstone nybyggnader,
men att, då stadgan jemväl i vissa delar skulle tillämpas på
redan befintliga förhållanden, densamma mången gång verkat hämmande
och vållat bekymmer. Så hade till exempel den allt mer tilltagande bostadsbristen
helt naturligt framkallat begäret att till bostäder inreda så många
lägenheter som möjligt, hvilket åter hindrats genom stadgans föreskrifter
om boningsrummens höjd m. m., i följd hvaraf månget byggnadsföretag
antingen måst öfvergifvas eller ock tillåtelse dertill beredas genom att hos
Eders Kongl. Maj:t begära, ett undantagsstadgande för det särskilda fallet.
Likaså hade det inträffat att, då en fastighetsegare velat nedtaga sina oregelbundet
uppförda och förfallna uthusbyggnader af trä för att uppföra dem i
en sträcka och derigenom åt sin tomt bereda större utrymme och prydlighet,
han nödgats helt och hållet afstå från byggnadsföretaget, enär uthusen
efter nedtagandet ej finge uppföras af annat byggnadsämne än sten, så framt

27

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 86.

icke en dyrbar brandmur förut uppdragits, utom det att byggnadsstadgans
föreskrift derom, att byggnader af trä antingen skola indragas femton fot
från grannes tomt eller skyddas af brandmur, utgjorde i sjelfva verket endast
ett förtäckt förbud emot uppförande al trähus i äldre stadsdelar, dei tomterna
i allmänhet voro särdeles små och trånga.

Den ändring i merberörda stadga, som sålunda blifvit ifiagasatt, skulle
hufvudsakligen bestå deri, att i stadgan infördes ett tillägg, som bemyndigade
vederbörande byggnadsnämnd att, derest i äldre stadsdel sadana särskilda
förhållanden inträffade, att byggnadsstadgans föreskrifter icke kunde utan
verkligt men för den byggande tillämpas, uppå anmälan under vissa vilkor
medgifva undantag från berörda föreskrifter.

Yid detta ärendes behandling hos Riksdagen hafva upplysningar meddelats,
som ådagalagt befogenheten af ofvan omförmälda erinringar, och
Riksdagen anhåller derföre underdånigst om sådan ändring i ellei tillägg
till byggnadsstadgan för rikets städer, att, hvad angår äldre stadsdelar, i
byggnadsordning må kunna inrymmas rättighet åt byggnadsnämnd att, i
särskilda fall och der icke annans rätt förnärmas, säkerhet för eldfara äfventyras
eller skäligt anspråk på sundhet och prydlighet åsidosattes, meddela
undantag ej mindre från de i stadgans 32 § gitna bestämmelser om boningsrums
höjd, än äfven från föreskrifterna i 34 §•

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 16 Maj 1876.