12

Riksdagens imderd. Skrifvelse, N:o 65.

För den händelse, i anledning af den af Riksdagen sålunda beslutade
förändring i lydelsen af § 1 uti sistnämnda förordning, ny förordning
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket kommer att af
Eders Kongl. Maj:t utfärdas, har Riksdagen ansett början af mom. 1 i 5
§ af åberopade nådiga förordningen den 30 Maj 1873 böra, med uteslutande
af orden »efter den 1 Juli innevarande år», erhålla följande lydelse:

»Minst en månad, innan fabrik för tillverkning af hvit betssocker
första gången sättes i verksamhet, skall fabrikanten till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i det län, der fabriken är belägen, inlemna skriftlig anmälan,
innehållande noggranna uppgifter beträffande:

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1876.

Ko 65.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1876.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående dels förändring i vilkoren
för tidningars och tidskrifters postbefordran, dels
ock åtskilliga andra postväsendet rörande frågor.

(Bevillniugs-Utskottets Betänkande N:o 5.)

S. A. K.

Vid pröfning af ej mindre Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition
af den 31 Januari innevarande år, angående förändring i vilkoren för
tidningars och tidskrifters postbefordran, än äfven en hos Riksdagen af -

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 65.

gifven framställning om nedsättning af åtskilliga afgifter för postförsändelser
har Riksdagen fattat följande beslut:

Uti berörda nådiga proposition har Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att § 3 i nådiga kungörelsen
angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran den 18
Oktober 1872 må upphäfvas och i dess ställe stadgas, att, derest, för
att såsom försändelse under band med post befordras, till postanstalt
aflemnas exemplar af tidning, tidskrift, författningssamling, handlingar
utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., derå ej prenumeration vid
postanstalt egt rum, skall för hvar särskild försändelse, ehvad denna utgöres
af ett eller flera exemplar af samma eller olika tidningar eller tidskrifter
in. m., befordringsafgiften utgöra ett öre för hvar vigt af tio ort
eller öfverskjutande del deraf, dock så, att icke i något fall afgiften för
en särskild försändelse understiger tre öre; äfvensom att i öfrigt må å
tidningar och tidskrifter m. m., som på förenämnda sätt med post fortskaffas,
tillämpas de bestämmelser, som i allmänhet gälla för befordran
af försändelser under band.

Enligt hvad en i transsumerade delar Eders Kongl. Maj:ts nådiga
proposition bifogad, af Generalpoststyrelsen den 29 Oktober 1875 afgifven
underdånig skrifvelse upplyser, hafva nu brukliga olika postförsändningssätt
för tidningar och tidskrifter orsakat tillökning af göromålen å postanstalterna
i en mån, som gjort det nödvändigt att väsentligen öka
antalet biträden, som å postkontoren och postexpeditionerna användas,
utan att de förökade kostnader, som för postverket häraf blifvit en följd,
betäckas af de afgifter, som för tidningars och tidskrifters postbefordran
genom postverket nu erläggas.

Missförhållandet för närvarande emellan postverkets inkomster och
utgifter för tidningars postbefordran synes ock Riksdagen, enligt de vidare
upplysningar Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition och Generalpoststyrelsens
deri åberopade underdåniga skrifvelse innehålla, vara af synnerligen
anmärkningsvärd beskaffenhet, om ock beloppet af den ökade
transportkostnad, som tidningsförsändelserna i och för sig föranleda postverket,
ej kan med fullkomlig noggrannhet beräknas. Att de vid postverket
medgifna flera olika expeditionssätten för tidningsförsändelser,
hvilka icke torde hafva varit betingade af något allmännare behof för
tidningarnes ändamålsenliga spridning, emellertid mera än nödigt varit
invecklat arbetet inom postförvaltningen och ökat dess kostnader, torde
framgå af Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag om en enklare och
mera likformig anordning i detta hänseende. Huruvida, derest afgiften
för tidningarnes försändande under korsband sättes så lågt, som Eders

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 65.

Kongl. Maj:t föreslagit, vinsten af berörda enklare anordning och derigenom
besparadt arbete inom postanstalterna i någon nämnvärdare mån
kan utjemna det ofvan antydda missförhållandet emellan postverkets inkomster
och utgifter i det hela för tidningsförsändelserna, har synts Riksdagen
tvifvelaktigt, men då Riksdagen erfarit att bestämmandet af en
högre afgift, än den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna, icke utan skäl
befaras skola leda derhän, att tidningsförsändelserna komme att än mera
än hittills betingas genom prenumeration å postanstalterna, och detta
hittills såsom normalt betraktade sätt för tidningsförsändelser, efter hvad
vidare upplyst blifvit, ingalunda skall lända till lättnad för arbetet inom
postverket, utan fastmera öka både arbetet och kostnaderna; samt tidningarnes
korsbandsförsändelse, om ock efter den af Eders Kongl. Maj:t
föreslagna afgift lemnande ringa godtgörelse för besvär och transportkostnader,
likväl skall vara det ur synpunkten af postverkets fördel mest
önskvärda, har Riksdagen funnit sig icke böra äfventyra att, med afvikelse
från förra delen af Eders Kongl. Majds ifrågavarande förslag, fatta något
beslut, genom hvars möjliga inverkan det närvarande förhållandet, i stället
att förbättras, blefve för postverket och dess utveckling än mera ogynsamt.

Och då Riksdagen vidare i afseende å senare delen af Eders Kongl.
Maj:ts ifrågavarande förslag icke ansett sig hafva något att erinra, har
Riksdagen beslutat att till Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag i dess
helhet lemna sitt bifall.

Sedan inom Riksdagen framställning blifvit gjord derom att, i
öfverensstämmelse med den i Bern år 1874 afslutade internationela posttraktatens
stadgande att för brefkort, som utvexlas mellan länder, hörande
till den allmänna postföreningen, befordringsafgiften skall utgöra hälften
af breffranko, befordringsafgiften för brefkort, som utvexlas mellan inrikes
orter, måtte nedsättas från 10 öre till fi öre, så har Riksdagen
undfått del af en underdånig skrifvelse den 15 Januari innevarande år,
deri Generalpoststyrelsen på anförda skäl föreslagit en dylik nedsättning
af portot för brefkort till inrikes ort.

Dessa skäl hafva synts Riksdagen vara så öfvertygande ej mindre
i fråga om den beqvämlighet, som ett allmännare bruk af brefkorten
vore egnadt att bereda, än äfven om den fördel, som deraf kunde för
postverket sjelft uppstå, att någon tvekan om förslagets lämplighet icke
egt rum. Efter hvad Riksdagen inhemtat, motsvara 6 å 8 brefkort i
vigt hvad för enkelt brefporto är såsom maximum stadgadt, och ett för
brefkort till hälften mot för bref nedsatt porto skulle följaktligen väl
ersätta den ringare transportkostnaden. Blefve nu, såsom Riksdagen antager,
i sammanhang med portots nedsättning för brefkort, tillika med -

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 65. 15

gifvet, att äfven enskilda personer finge, i öfverensstämmelse med de
föreskrifter Eders Kongl. Maj:t kan låta Generalpoststyrelsen meddela,
sjelfva tillverka och medelst anbringande af frimärken frankera sådana
kort, skulle de antagligen vinna en betydligare användning såsom priskuranter,
annonser och dylikt, samt postverket deraf kunna hemta icke
ringa fördel.

Riksdagen har följaktligen beslutat, att befordringsafgiften för brefkort,
som utvexlas mellan inrikes orter, skall nedsättas från 10 öre till 6 öre.

Enär i afseende på försändelser af brefkort emellan Sverige, Norge
och Danmark någon portodelning ej ifrågakommer, samt dä, enligt så
väl postfördraget mellan Sverige och Norge samt Danmark den 19 Juli
1873 som ock Generalpoststyrelsens kungörelse rörande vilkoren för postutvexling
mellan Sverige och Norge den 29 November samma år, brefkort
taxeras såsom enkelt bref, har det synts Riksdagen som om hinder
icke borde möta för utverkande af en lika nedsättning af befordringsafgiften
för brefkort till eller från Danmark och Norge, som den af Riksdagen
beslutade för dylika försändelser mellan inrikes orter.

På grund häraf får Riksdagen i underdånighet anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida ej sådana åtgärder
borde vidtagas, att ofvan berörda af Riksdagen beslutade nedsättning af
befordringsafgiften för brefkort mellan inrikes orter kunde varda utsträckt
jemväl till dylika försändelser frän eller till Danmark och Norge.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1876.