9

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36,

N:o 26.

Uppläst, och godkänd ho. Första Kammaren den 5 Maj 1876.
— — — Andra Kammaren den 5

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående Westerns domkyrkokassas
befriande från erläggande af ränta och amortering
å ett år 18,r)8 beviljadt statslån.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 25.)

S. A. K.

Med förmälan, att Westerås och S:t Ilians församlingar å kyrkostämma
den 25 Oktober 1874 åtagit sig att från och med 1875 års ingång
bestrida samtliga de i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 23 April 1874
anmärkta utgifter till församlingarnes orgelnist m. in., hvilka dittills utgått
af Westerås domkyrkas medel till ett sammanlagdt belopp af 901 kronor 62
öre årligen, samt att församlingarne, på domkyrkokommissionens framställning,
för att bereda domkyrkan en förbättrad ekonomisk ställning, äfvensom
i ändamål att grunda en kyrkoreparationsfond, förbundit sig att från 1875
års början tills vidare höja den af församlingarne dittills med 800 kronor
årligen erlagda bänkhyresersättning till 1,600 kronor, under vilkor att det
sålunda tillagda beloppet, 800 kronor, skulle åter minskas i den iuån''domkyrkan
koniine i besittning af de genom nådigt bref den 31 Oktober 1862
domkyrkan tillerkända tillgångar, hvilka ännu icke till henne återfallit, eller
gården N:o 26 i Westerås samt räntorna af hemmanen Jädra N:o 1 och
Gillfors, men att församlingarne, under åberopande af den utaf Riksdagen

3

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 26.

erkända grundsats, att vidmakthållandet af kyrkan i monumentala delar tillhörde
staten, som vore kyrkans egarc, och till hvilken större delen af kyrkans
fasta egendom i äldre tider blifvit indragen, undandragit sig att, på
sätt domkyrkokommissionen ifrågasatt, lemna något särskildt bidrag för omläggningen
af kyrkans tak, har domkyrkokommissionen i Westerås, i underdånig
skrifvelse af den -30 December 1874, under åberopande af en af sakkunnig
person hållen besigtning å samma tak, hvarvid utrönts, att åtskilliga
takstolar vore af röta angripna, bräderna under plåtbeklädnaden till större
delen murkna och kopparbetäckningen så bristfällig, att taket i dess närvarande
skick icke kunde Miållas fritt från läckor, hvarigenom de murade
hvalfven i kyrkan tillfogades svära skador, hos Eders Kong!. Maj:t anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom att,
för omläggning med kopparplåt af domkyrkans tak i enlighet med ett af
Professoren E. von Rothstein uppråttadt förslag, ett statsanslag af 50,000
krono)- måtte beviljas, eller ock, derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna
denna kostnad alltför stor, af Riksdagen äskas ett anslag af 24,000 till
25,000 kronor för takets omläggning med svensk skiffer; varande nämnda
kostnadsbelopp beräknade att för arbetet erfordras utöfver den summa, som
genom försäljning af den gamla kopparn kunde inbringas.

Med anledning af denna framställning har Eders Kongl. Maj:t, som
funnit domkyrkan i eu icke aflägsen framtid böra kunna verksamt bidraga
äfven vid bestridande af kostnaderna för sådana större''reparationer, som
den ifrågasatta omläggningen af domkyrkans tak, men för det närvarande
uppenbarligen icke ega någon tillgång att för detta ändamaK disponera, vid
sådant förhållande och da det vore fullt ådagalagdt, att det ifrågavarande
omläggningsarbetet, som, på sätt domkapitlet förordat, borde ske med kopparplåt,
icke tålde något uppskof, samt nödiga tillgångar åtminstone för arbetets
påbörjande torde kunna genast anskaffas, derest kyrkan befriades från
den arliga rånte- och kapitala!''betalningen, 1,358 kronor, a kyrkans skuld
till Riksgäldskontor, uti nådig proposition af den 31 December 1875 föreslagit
Riksdagen, att domkyrkokassan må från och med början af 1876 befrias
från erläggande af ränta och amortering å det år 1858 af staten kassan
beviljade lån, hvara kapitalåterstoden den 1 Januari 1876 utgjorde 13,594
kronor 10 öre.

Såsom af ofvanstående framgår, har Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition
td! syftemål att såtta domkyrkokommissionen i tillfälle att företaga
det omförmälda takläggningsarbetet å Westerås domkyrka. Då denna kyrka
tillhör staten, och det vid sådant förhållande är ett statens intresse att bereda
tillgång till utförande af domkyrkotakets omläggning, som, på sätt
upplyst blifvit, är af ett trängande behof pakalladt, har Riksdagen ansett

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36,

don betänklighet att medgifva rubbning i betalningsvilkoren för ett redan
beviljadt statslån, som eljest kunde förefinnas, nu ej med fog böra föranleda
afslag å en framställning, som just har till ändamål att, på ett för statskassan
lindrigt sätt, möjliggöra utförandet af nämnda omläggningsarbete.

Den eftergift, som Riksdagen således anser sig kunna i enlighet med
Eders Kongl. Maj:ts förslag tillstyrka, bör dock endast ske under sådana vilkor,
att genom desamma med säkerhet kan påräknas, att det med eftergiften
afsedda syftemålet verkligen kommer att uppnås.

I detta afseende förekommer, att, i betraktande af dyrbarheten utaf
det arbete, som Eders Kongl. Maj:t ansett böra af domkyrkokassans medel
bekostas, det torde vara nödigt tillse, att de inkomster, på hvilka kassan
rättvisligen kan hafva anspråk, också oafkortadt komma densamma till del.
Den bänkhyresersättning, Westerås och S:t Ilians församlingar, på sätt ofvan
omförmäldt blifvit, åtagit sig att till domkyrkan erlägga, synes ingalunda
betydligare än hvad församlingarna, som genom begagnandet af domkyrkan
undslippa kostnaden för uppförande och underhåll af egen kyrka, billigtvis
höra vidkännas, äfven då i betraktande tages att församlingarne, såsom särskildt
blifvit af domkyrkokommissionen anmärkt, icke återfordrat något af
de inkomster, som för ringningar och dylikt årligen med 700 till 800 kronor
ingå till domkyrkans kassa, samt att af kostnaden för 1858—1861 års
kyrkoreparation församlingarne åtagit sig ansvara för 15,000 kronor, som
belöpt å arbeten i kyrkans inre. Vid sådant förhållande torde allt skal
saknas för gillande af deras förbehåll, att det belopp, 800 kronor, hvarmed
de å kyrkostämman den 25 Oktober 1874 förhöjt nämnda bänkhyresersättning,
skall åter minskas i den mån domkyrkan kommer i besittning af
vissa henne tillerkända, men ännu icke till henne återfallna tillgångar.

Under förutsättning således, dels att Westerås och S:t Ilians församlingar
förklara sig afstå från ofvan berörda af dem gjorda förbehåll och
dels att domkyrkokommissionen, mot erhållande af den ifrågasatta eftergiften
från erläggande af ränta och amortering å det år 1858 domkyrkokassan
beviljade statslån, åtager sig att börja och, utan anspråk på vidare statsbidrag,
fullborda domkyrkotakets omläggning med koppar i enlighet med
Professoren von Rothsteins förslag, har Riksdagen, med bifall till Eders
Kongl. Maj:ts nådiga förslag, befriat domkyrkokommissionen från och med
början af år 1876 från erläggande af ränta och amortering å det år 1858
kassan af staten beviljade lån.

Med underdånigt tillkännagifvande häraf, framhärdar Riksdagen cte.

Stockholm den 5 Maj 1876.