''Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 19.

15

\:o 19

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Mars 1876,
— — — — Andra Kammaren den 17 —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Konql. May.ts
nådiga proposition med förslag till förordning angående
eg an der ätt till skrift.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.)

S. A. K.

f nådig proposition till 1873 års Riksdag framstälde Eders Kong],
Maj:t förslag till förändrad lydelse af Tryckfrihetsförordningens § 1 mom.
1, 3 och 9, enligt hvilken de stadganden angående eganderätt till skrift,
som förekomma i den nuvarande lydelsen af 9 mom. i nämnda §, borde derifrån
uteslutas och i stället intagas en föreskrift, att angående sådan eganderätt
skulle gälla hvad som stadgas i särskild lag, stiftad i den ordning 87 §
Regeringsformen föreskrifver; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t förklarade det
vara Dess nådiga afsigt att till den Riksdag, då förslaget, derest det förklarades
hvilande, kunde slutligen antagas, framlägga förslag till lag angående
den litterära eganderätten.

Med anledning häraf och då förstberörda förslag af Riksdagen antagits
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling, men den slutliga
granskningen af ett inom Justitiedepartementet utarbetadt lagförslag i ämnet
icke kunnat medhinnas, innan det hvilande grundlagsändringsförslaget förekomme
till Riksdagens pröfning, har Eders Kongl. Maj:t, på det ingen lucka
i lagstiftningen måtte uppstå, ansett lämpligt att genom en lag, stiftad i
ilen ordning 87 § Regeringsformen föreskrifver, de stadganden om eganderätt
till skrift, som äro afsedda att uteslutas ur Tryckfrihetsförordningen,
bibehölles vid gällande kraft, till dess en fullständigare lag hunne komma
till stånd.

Under förutsättning således, att förenämnda grundlagsändringsför -

j0 Bikxdagem imåerd. Skrifvelse, N:o 2.9.

slag blefve af Riksdagen antaget, har Eders Kongl. Maj:t, genom nådig proposition
den 31 sistlidne December, låtit till Riksdagens antagande framlägga
följande förslag till

“Förordning angående eganderätt till skrift.

Enär, jemlikt den förändrade ordalydelsen af 3 mom. 1 § Tryckfrihetsförordningen,
angående eganderätt till skrift skall gälla hvad som
stadgas i särskild lag. stiftad i den ordning 87 § Regeringsformen föreskrifver,
varder härigenom förordnadt, att, intill dess annan lag i detta ämne
kan varda antagen, skola fortfarande lända till efterrättelse följande ur Tryckfri
hetsff >r ordningen nu mera uteslutna stadganden:

Hvarje skrift vare författarens eller hans rätts laglige innehafvare*
egendom. Men så framt författarens arfvingar eller rättsinnehafvare icke
inom tjugu år från hans död utgifningsrättigheten begagnat, äfvensom i
händelse ett sådant begagnande icke af dem inom hvart tjugonde år förnyas,
stånde hvar och en öppet att författarens efterlemnade skrifter af
trycket utgifva. Hvilken som eljest skrift trycker eller eftertrycker, utan
författarens eller hans rättsinnehafvares skriftliga tillstånd, miste upplagan,
eller böte dess fulla värde, egarens ensak.

Lag samma vare, om någon trycker eller eftertrycker den öfversättning
af utländsk skrift, som annan man utarbetat, eller låter sin öfversättning
för annans anses: men ej må öfversättares eganderätt till sitt arbete
föi-hindra någon att en annan öfversättning af samma skrift utgifva.

Utgifvare af dagblad och periodiska skrifter häfver ej brutit emot författarens
eganderätt, då han i dem insända anonyma skrifter utgifver. Uppsatser,
hemtade ur dagblad, anses icke såsom eftertryckta, då de i andra
dagblad införas, såvida det tillika uppgifves, ifrån hvilket dagblad uppsatsen
är hemtad.“

Sedan Riksdagen antagit det grundlagsändringsförslag, under förutsättning
hvaraf denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition blifvit frarnstäld,
har Riksdagen, som tagit samma nådiga proposition jemte dervid focrade
handlingar i öfvervägande, till densamma lemnat bifall.

Hvilket Riksdagen härmed får i underdånighet anmäla; framhärdande
etc.

Stockholm den 17 Mars 1876.

N:o 20.