Kongl. Maj;t Nåd. Proposition N;o 8.

15

N:o 8,

Ank till Riksd. Kansli den 26 Jan. 1876, kl. 6 e. in.

Kongl, Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen om Vesterås*
domkyrkokassas befriande från erläggande af ränta och
amortering å ett år 185b beviljadt statslån; Gifven
Stockholms Slott den 31 December 1875.

1 anledning af en utaf domkyrkokommissionen i Vesterås uti under
dunig skrifvelse den SO December 1874 gjord framställning om statsbidrag för
omläggning af taket ä Vesterås domkyrka, vill Kongl. Maj:t, under åberopande
af livad till protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 3 innevarande månad
blifvit i ämnet anfördt, härmed i nåder föreslå Riksdagen, att domkyrkokassan
må från och med början af 1876 befrias från erläggande af ränta och
amortering a det år 1858 af staten beviljade lån, hvarå kapitalåterstoden den
1 Januari 1876 utgör 13,594 kronor 10 öre.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. F. Carlson.

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-årenden, hållet inför Hans
Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 3
December 1875.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

T hy selins,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Boven,

Friherre von etter och
Forssell.

Departementschefen, Statsrådet Carlson föredrog i underdånighet:

14: o.

Föredragande Departementschefen yttrade härefter i underdånighet:

“Uti underdånig skrifvelse den 30 December 1874 har Westerås domkyrkokommission,
under åberopande af bifogadt instrument öfver eu den 24
nästförutgångne November af sakkunnig person hållen besigtning å domkyrkans
tak, hvarvid utrönts att åtskilliga takstolar vore af röta angripne, bräderna
under plåtbeklädnaden till större delen murkna och kopparbetäckningen
så bristfällig, att taket i dess närvarande skick icke kunde hållas fritt från
läckor, hvarigenom de murade hvalfven i kyrkan tillfogades svåra skador, underdånigst
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition
derom att, för omläggning med kopparplåt af domkyrkans tak i enlighet -

17

Konxjl. Majds Nåd. Proposition N:o 8.

het med ett af Professoren E veu Rothstein upprättadt förslag, ett statsanslag
af .T>0,()00 kronor måtte beviljas, eller ock att, derest Eders Kong). Maja skulle
finna denna kostnad alltför stor, af Riksdagen måtte äskas ett anslag åt

24.000 till 25,000 kronor för takets omläggning med svensk skiffer.

Innan jag går att yttra mig öfver denna underdåniga framställning,
torde det tillåtas mig att i Eders Kougl. Maj:ts minne återkalla, hurusom fråga
om statsbidrag för underhållet af Westerås domkyrka flere gånger under de
sista årtiondena utgjort föremål för Kougl. Maj:ts och Riksdagens pröfning,
samt att i korthet redogöra för hvad dervid förekommit. År 1858 beviljade
Rikets Ständer, uppå nådig framställning, för utförande af åtskilliga väsendtlig
förbättringar och reparationer å förenämnda domkyrka ett anslag ä 45,000
kronor, äfvensom ett lån å 22,500 kronor, att innehafvas räntefritt till 1860
års slut och derefter återbetalas genom erläggande årligen af sex procent af
den lyftade lånesurnman, hvarvid fyra procent skulle beräknas såsom ränta å
det obetalda kapitalbeloppet, samt det öfriga utgöra afbetalning å kapitalet, och
anfördes i den underdåniga skrifvelse af den 16 Februari 1858, hvarigenom
ständerna anmälde detta sitt beslut, att domkyrkorna i riket, af Indika de
flesta voro uppförda före reformationen, af ålder utgjort föremål för statens
omvårdnad, så att icke allenast till deras vidmakthållande tioudeanslag blifvit
anvisade, utan äfven, när å dem erfordrats så betydliga och kostsamma reparationer,
att dessa icke kunnat med kyrkornas egna tillgångar verkställas, särskilda
statsbidrag blifvit för sådant ändamål af Rikets Ständer beviljade, samt
att i förevarande fall fullständigt blifvit utredt och vitsordadt, att statens särskilda
medverkan ovilkorligen erfordrades för företagande af behöfliga reparationer
och förändringar å domkyrkan, hvilken vore både i arkitektoniskt och
historiskt hänseende en lika märkvärdig som vördnadsbjudande byggnad.

Efter anmälan af Domkyrkokommissionen att de sålunda beviljade beloppen
befunnits för ändamålet otillräckliga och att för arbetets utförande erfordrades
ytterligare 42,500 kronor, aflat Kong!. Maj:t proposition till 1859-1860
årens Riksdag, deri, enär angeläget vore att det påbörjade reparationsarbetet
icke blefve afbrutet, men antagas kunde, att Westerås och Sfi Ilians församlingar
borde vara villiga och pligtiga att åtminstone så till vida bidraga till
denna deras sockenkyrkas vidmakthållande, som frågan rörde kyrkans inre
delar, de der ej vore af monumental beskaffenhet och till en del endast afsåga
församlingarnas gagn och beqvämlighet, samt i den af Domkyrkokommissionen
beräknade återstående kostnaden inginge inredningsarbeten, såsom bänkar in.
m., till ett värde af 15,000 kronor, hemstäldes, att ett ytterligare anslag af

28.000 kronor måtte anvisas till fortsättning af den å domkyrkan påbegyuta
reparationen.

Bih. till Riksd. Prat. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

3

18 Kongl. May.ts Nåd. Proposition F:o 8.

Uti underdånig skrifvelse den 30 Juni 1860 tillkännagåfvo Rikets Ständer,
att de, som fortfarande ansåge de dryga kostnader, hvilka vore med dom
kyrkornas underhåll förenade, icke skäligen kunna utan undantag åläggas de
församlingar, åt hvilka samma kyrkor blifvit till begagnande upplåtna, men å
andra sidan funne rättvist och billigt att sadana arbeten, som icke afsåga; dylika
kyrkors monumentala delar, utan endast församlingarnas gagn och beqvämlighet,
bekostades af desse sjelfva, beviljat det begärda beloppet, 28,000
kronor, under förbehåll af återbetalningsskyldighet i den mån domkyrkans inkomster
kunde framdeles dertill lemna tillgång. Tillika och då under Ständernas
behandling af ärendet blifvit upplyst, att af de ränte- och arrendemedel
samt kronotionde med flera utgifter, hvaraf domkyrkans i Westerås årliga inkomster
skulle utgöras, en ganska betydlig del icke komme kyrkan till godo,
utan utginge till underhåll af domkyrkan tillhöriga och utan ersättning begagnade
lektorsgårdar, äfvensom till boställshyra och aflöning för lärare vid
elementarläroverket derstädes, men lämpligare syntes vara att dessa förhållanden
på det sätt ordnades att de medel, som åt domkyrkan blifvit anvisade,
äfven blefve oafkortadt för kyrkans förvaltnings- och framtida underhållskostnader
att tillgå, anhöllo Rikets Ständer, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas
i ändamål att, på sätt Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt, domkyrkan i Westerås
blefve befriad från de utgifter, som då af domkyrkan bestredos, men icke vore
att till kyrkans underhålls- och förvaltningskostnader hänföra.

Sedan Domkyrkokommissionen, i anledning häraf hörd, upplyst att af
domkyrkans medel bestredos utgifter för kyrkans underhåll, för gudstjensten
och dermed sammanhängande föremål, för kyrkan tillhöriga egendomar i Westerås,
för kyrkans och dess egendomars administration, för välgörande ändamål,
för konsistorii- och biskopshusens underhåll, för konsistorii sammankomster
och expedition samt för undervisningsväsendet, af hvilka utgifter kommissionen
ansåg kyrkan kunna befrias endast från de sistnämnda, förordnade Kongl.
Maj:t den 31 Oktober 1862, efter vederbörandes hörande: att domkyrkan tillhöriga
prebendehemmanet Jädra, ett mantal i Hubbo socken, som disponerades
af rektor vid högre elementarläroverket i Westerås, och hvaraf afkastningen
jemte räntan blifvit i läroverkets stat upptagen till ett sammanlagdt belopp af
259 kronor 83 öre, samt räntorna af hemmanet Gillfors N:o 2 och Jädra N:o
1, hvartdera ett mantal i Skultuna socken, anslagna åt två lektorer och i löniugsstaten
uppförda, den förra till 222 kronor 9 öre och den senare till 210
kronor 36 öre, skulle vid innehafvarnes afgång indragas till kyrkan; att de
hushyreersättningar, som af domkyrkans medel årligen utbetalades till lärare
vid elementarläroverket med tillhopa 297 kronor 7 öre, skulle vid dåvarande
innehafvarnes afgång försvinna, äfvensom en hushyresersättning, som förr utgått
till rektor schola; med 225 kronor, men sedermera indragits till statsverk

19

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 8.

ket, till domkyrkan återgå; att kyrkan tillhöriga tre gårdar under N:is 18, 26
och 29 i stadens norra qvarter, hvilka af de tre äldste lektorerne begagnades
såsom boställen, skulle, sedan innehafvarne afgått, till kyrkans fria disposition
återställas; samt att tomterna under N:is 31 och 32 i stadens norra qvarter,
kallade gymnasii trädgård, jemte ett derintill gränsande planteringsland N:o 118,
anslagna till f. d. gymnasii-adjuukten och i dennes lön på stat upptagna till
inkomst af 42 kronor, men af honom utarrenderade mot arrende af 75 kronor,
jemväl skulle vid innehafvarens afgång återfalla till domkyrkan.

I underdånig skrifvelse den 30 December 1872 anmälde Domkyrkokornmissionen,
att domkyrkans koppartak, som länge varit bristfälligt så att detsamma,
oaktadt årliga lagningar, icke förmått afhålla regn från att intränga
och skada kyrkohvalfven och takstolarne, dåmera befunne sig i sådant skick,
att kyrkans förseende med nytt tak vore af oundgängligt behof påkalladt, hvarförutan
åtskilliga andra reparationer och åtgärder vore nödiga, för att skydda
kyrkomurar och fönsterplattor från skada och fukt. Ehuru under de närmast
föregående åren domkyrkans inkomster blifvit ökade derigenom att en del af
de genom Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda beslut af den 31 Oktober 1862 kyrkan
tillerkända medel till densamma återfallit, hade likväl utgifterna, hvilka
ansenligt tillväxt dels genom bekostande af betydande reparationer å biskopshuset
och öfriga domkyrkans byggnader, dels genom förräntning och amortering
af 1858 års statslån, hvartill erfordrades 1,358 kronor årligen, så betydligt
öfverskjutit inkomsterna, att domkyrkan, som vid slutet af år 1866 haft
en kassabehållning af 3,363 kronor 54 öre jemte några smärre fonder och ko
peskillingar för två sålda fastigheter i Westerås, icke blott nödgats anlita dessa
tillgångar för betäckande af löpande utgifter, utan ock derutöfver ådragit sig
gäld, som, förutom skulden till Riksgäldskontoret, i slutet af år 1871 uppgick
till 2,200 kronor och väntades vid 1872 års slut komma att stiga till 3,700
kronor. Under så brydsamma ekonomiska omständigheter saknade domkyrkan
alla tillgångar för att möta de förestående reparationsarbetena, hvilka, under
förutsättning att det nya taket borde, i likhet med det gamla, läggas med
koppar, blifvit af Professoren von Rothstein i hans, af Domkyrkokommissionen
jemväl i dess nu föreliggande hemställan åberopade förslag, beräknade till en
kostnad af 54,000 kronor, deraf på koppartaket ensamt belöpte 47,11(T kronor.
Tillsporde om de ville till denna kostnads bestridande bidraga, hade Westerås
och S:t Ilians församlingar förklarat att, då de ännu häftade i skuld för de

15,000 kronor, som utgjort den på församlingarne belöpande kostnaden för
1858—1861 års kyrkoreparation, samt de åtagit sig att för bänkplatser årligen
godtgöra kyrkan med 800 kronor, efter afdrag af hvad för uthyrda sådana platser
influtit, församlingarne icke ansåge sig pligtiga att bidraga till ifrågavarande
arbeten, hvilka ej afsåge kyrkans inredning. Vid dessa förhållanden

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

hemstäide Domkyrkokommissionen, på det att domkyrkan måtte dels beredas
möjlighet att utan fortsatt ökad skuldsättning bestrida årliga utgifter och småningom
betala åsamkade skulder, dels erhålla tillräckligt understöd till de omförmälda
störa reparationerna, att nådig proposition måtte till Riksdagen a flåtas
derom, att återstoden af det år 1858 af staten beviljade amorteringslån,
som vid 1872 års slut utgjorde 15,831 kronor 47 öre, måtte från och med
1873 års början få inuehafvas räntefritt och utan vidare''amortering, med förbehåll
att lånet framdeles återbetalades, när domkyrkans tillgångar sådant
medgåfve, äfvensom att anslag utan åtcrbctalningsskyldighct till belopp af 54,000
kronor måtte beviljas till utförande af nödiga befunna reparationer å domkyrkan.

Ilördt öfver denna framställning, anförde Öfverintendents-ernbetet i
underdåniga utlåtanden af April och December 1873, att Embetet icke funnit
något att erinra mot den beräknade kostnaden för de omförmälda reparationerna,
och, lika med Domkyrkokommissionen, ansåge koppar vara det för taktäckningen
lämpligaste material, helst med hänsyn dertill att taket å domkyrkotornet,
hvars omtäckning först i eu framtid förestode, jemväl vore åt
koppar; men för den händelse detta materia! skulle finnas alltför dyrbart, fann
Öfveri ti fonden ts-embetet sig tillika böra meddela, att, derest taket täcktes med
svensk skiffer, hela reparationskostnaden skulle kunna nedbringas till 24,500
kronor, samt att, om jernplåt användes för ändamålet, kostnaden icke borde
öfverstiga 22,500 kronor.

Sedan Domkyrkokommissionen i ytterligare skrifvelse den 12 December
18<3 förnyat sin berörda ansökning, med tillkännagifvande att domkyrkans utgifter
inom kort kotnme att ökas med kostnaden för eu ny åskledares anbringande
å kyrkan, hvilken kostnad ansetts komma att uppgå till 2.250 kronor,
behagade Eders Kongl. Maj:l den 9 Januari 1874 låta detta ärende Sig
föredragas, dervid Eders Kongl. Maj:t väl fann det vara ådagalagdt, att snar
reparation, särdeles å domkyrkans tak, vore af nöden för kyrkans bestånd,
äfvensom att reparationen vore of beskaffenhet att, jemlikt de al Riksdagen vid
flere tillfällen uttalade grundsatser, staten borde till densamma bidraga, i den
mån kostnaden ej kunde af domkyrkans medel bestridas; men då, enligt
hvad Domkyrkokommissionen upplyst, kyrkan från den 1 Maj sistnämnda
år konurie i åtnjutande af afkastning^ från prebendchemmanet Jädra, bevillningstaxeradt
till 15,000 kronor, och gården N:o 29 i Wcsterås, taxerad till
7,450 kronor, samt jemväl öfriga i Kongl. brefvet den 31 Oktober 1862
omförmälda medel, hvilka ännu uppburos af enskilde, inom kort torde
komma att till kyrkan återfalla, och domkyrkokassan följaktligen syntes böra
redan under den närmaste framtiden ernå den ställning, att bon, derest befrielse
vunnes från den henne åliggande årliga betalningsskyldighet till staten,
blefve i stånd att verksamt bidraga till bestridande af kostnaderna för dom -

21

Kongl. MajUe Nåd. Proposition Nio S.

kyrkans underlän, faun Eders Kongl. Maj:t kommissionens ansökning för det
dåvarande ej böra till annan åtgärd föranleda, än att Eders Kong). Maj:t i
nådig proposition till 1874 års Riksdag föreslog, att domkyrkokassan skulle från
och med början af sistnämnda år befrias från erläggande af ränta och amor
tering å det år I.80S af staten domkyrkan beviljade lån, med skyldighet för
kassan att med lånets förräntande och amortering å nyo begynna, så snart
hennes tillgångar sådant: medgåfve.

Till svar å denna nådiga proposition anförde Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 23 April 1874, hurusom Riksdagen af de till detta ärende hö
rande handlingar inhemta!, bland annat, att af domkyrkans medel bekostades
åtskilliga utgifter till aflöning åt församlingarnas orgelnist, klockare, kyrkvaktare,
orgeltrampare och ringkarlar, för tornurets uppdragning, till ved för
sakristians uppvärmning, kyrkans städning och upplysning, hvilka utgifter sam
manräknade årligen uppginge till högre belopp än det, hvarmed församlingarna
bidroge till kyrkans inkomster. Under förutsättning att domkyrkan borde vinna
befrielse från dessa utgifter och att församlingarna, hellre än att sjelfva bekosta
uppförandet och underhållandet, af egen kyrka, skulle finnas villiga att
för bibehållande af .rättigheten att begagna domkyrkan, åtaga sig så mycket
större uppoffring, än den de i sådant afseende hittills fått vidkännas, att derigenom
vunnes tillgångar, minst motsvarande hvad som genom bifall till Eders
Kongl. Ma.j:ts proposition skulle erhållas, ansåg sig Riksdagen, som beslutit att
någon ändring i betaluingsvilkoren för det till Westerås’ domkyrkas reparation
år 1858 beviljade statslån icke skulle för det dåvarande beviljas, böra hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Eders Kong!. Maj:t täcktes låta undersöka,
huruvida icke domkyrkan kunde lagligen befrias från skyldigheten att bestrida
åtskilliga utaf dess medel utgående utgifter till ändamål, som syntes vara
af beskaffenhet att böra bekostas af de församlingar, hvilka för sin gudstjenst
nyttjade domkyrkan, äfvensom huruvida icke dessa församlingar, för bibehållande
af rättigheten att begagna samma kyrka, kunde åläggas större uppoffringar, än
dem de hittills fått vidkännas, samt om icke, genom vidtagande af härmed öfverensstämmande
åtgärder, domkyrkan skulle kunna, mera än dittills varit för
hållandet, sättas i tillfälle att för framtiden, utan statens mellankomst, bekosta
sitt underhåll.

Efter det Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat denna Riksdagens skrifvelse
till vederbörandes yttrande, har Domkyrkokommissioncn i den under
dåniga skrifvelse, hvari frågan om reparationen af domkyrkans tak nu
på nytt gjorts till föremål för nådig pröfning, underdånigst meddelat,
att Westerås och S:t llians församlingar ä kyrkostämma deri 25 Oktober
1874 åtagit sig att från och med detta års ingång bestrida samtliga de
i Riksdagens underdåniga skrifvelse anmärkta utgifter till församlingarnes

22

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 8.

organist in. in, hvilka dittills utgått af domkyrkans model till ett samman
lagdt belopp af 901 kronor 62 öre årligen, hvarjemte församlingarna, på kommissionens
framställning, för att bereda domkyrkan eu förbättrad ekonomisk
ställning äfvensom i ändamål att grunda en kyrkoreparationsfond, förbundit
sig att från 1875 års början tills vidare höja den af församlingarna hittills med
800 kronor årligen erlagda bänkhyresersättning till 1,600 kronor, dock att det
sålunda tillagda beloppet 800 kronor, skulle åter minskas i den mån domkyrkan
komme i besittning af de genom nådiga brefvet den 31 Oktober 1862
domkyrkan tillerkända tillgångar, hvilka ännu icke till henne återfallit, eller
gården N:o 2(5 i Westerås samt räntorna af hemmanen Jädra N:o 1 och Gillfors.
Deremot hade församlingarna äfven nu, under åberopande af den utaf
Riksdagen erkända grundsats, att vidmakthållandet af kyrkan i monumentala
delar tillhörde staten, som vore kyrkans egare, och till hvilken större delen
af kyrkans fasta egendom i äldre tider blifvit indragen, undandragit sig att,
på sätt kommissionen ifrågasatt, lemna något särskildt bidrag för omläggningen
af kyrkans tak. Vid sådant förhållande vore domkyrkan för bekostande
af ifrågavarande reparationsarbete, hvars trängande nödvändighet blifvit genom
deu å kyrkan hållna besigtning fullt ådagalagd, derest staten icke mellankomme,
hänvisad allenast till domkyrkans egna tillgångar, hvilka, om än numera
väsendtligt förbättrade, fortfarande vore långt ifrån tillräckliga att medgifva
kyrkans deltagande i sådana större reparationer, hvarom här vore fråga.
Under de fem åren 1869—1873 hade, enligt hvad sammandrag af kyrkans räkenskaper
för samma år utvisade, kyrkans årliga utgifter i medeltal uppgått
till 6,375 kronor 27 öre, under det att inkomsterna utgjort allenast 5,074 kronor
45 öre, i följd hvaraf och då således eu årlig brist uppstått af 1,300 kronor
82 öre, kyrkan, som vid 1869 års början halt besparade medel till belopp
af 2,923 kronor 17 öre, nödgats icke blott använda dessa, utan fått derutöfver
upptaga tillfälliga lån, som vid 1873 års slut uppnått ett belopp af 3,700
kronor. För gäldande af dessa lån, med hvilkas betalning icke kunde längre
uppskjutas, äfvensom för bekostande af det förut omnämnda arbetet för ny
åskledares anbringande ä kyrkan samt för dränering af kyrkoplanen, för hvilka
arbeten kostnaden beräknats sammnnlagdt skola uppgå till 4,300 kronor, förestode
under de närmaste fem åren eu tillökning i domkyrkans utgifter af 1,600
kronor om året. Till betäckande häraf äfvensom af den brist af 1,300 kronor
82 öre, som föregående års räkenskaper utvisat, och hvilken, derest inkomster
och utgifter icke undergått någon förändring, fortfarande skulle varit att motse,
både kyrkan visserligen nu till sitt förfogande afkomsten af sedermera till
kyrkan jemlik! nådiga brefvet af den 31 Oktober 1862 återfallna tillgångar
samt förhöjningar i arrenden och hyror, till sammanlagdt belopp af 1,689 kronor,
äfvensom den årliga tillgång, som genom församlingarnas ofvannämnda

Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 8. 23

åtagande,!! 1)1 i tv; t kyrkan från detta års början beredd med tillhopa 1,701 kronor
02 öre, hvarigenom alltså ett öfverskott öfver utgifterna vore att förvänta
åt 400 till o00 kronor årligen. Härmed vore kyrkan vill satt; i tillfälle att
bekosta eu del smärre reparationer, men till dylika arbeten af större omfattning
saknades fortfarande medel. Under sådana omständigheter återstode för
Domkyrkokommissionen endast att hos Eders Kongl. Maj:t förnya sin förut
gjorda underdåniga ansökning om understöd af statsmedel för domkyrkotakets
omläggning. Beträffande det material, som dervid borde användas, vore Domkyrkokommissionen
fortfarande af den åsigt, att kopparplåt icke blott vore
med kyrkans utseende och. värde mest öfverensstämmande, utan ock, i afseende
på styrka, varaktighet och förmåga att skydda byggnaden, att föredraga
framför hvarje annat material, hvilket senare förhållande bäst ådagalades deraf
att domkyrkans nuvarande tak, oaktadt det ofullkomliga sätt, på hvilket plåten
tillverkats, egt bestånd i nära 200 år.

På grund häraf och under åberopande af hvad Domkyrkokommissionen
i öfrigt anfört, har kommissionen, med hvilken Domkapitlet i Westerås
och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län uti afgifna
yttranden instämt, underdånigst hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för
domkyrkotakets omläggning med kopparplåt hos Riksdagen göra framställning
om ett anslag utan återbetalningsskyldighet, hvilket, med hänsyn dertill att
Professoren von Rothsteins förslag, hvari kostnaden för eu dylik omläggning
upptagits till 47,110 kronor, blifvit uppgjordt på en tid då lägre arbetspris
varit gällande, syntes böra bestämmas något högre eller till 50,000 kronor, eller
ock att, derest denna kostnad befunnes alltför dryg, Eders Kongl. Maj:t måtte
af Riksdagen äska ett anslag af 24,000 till 25,000 kronor för takets omlägg
ning med svensk skiffer.

Af hvad Domkyrkokommissionen anfört täcktes Eders Kongl. Maj:t
finna, att Westerås och S:t Ilians församlingar gått de af Riksdagen på dem
framstälda anspråk till mötes så långt billigheten synes kunna fordra, samt
att, genom de uppoffringar församlingarna för kyrkan åtagit sig, dennas ekonomiska
ställning numera blifvit så förbättrad, att hon bör blifva i tillfälle
att utan vidare skuldsättning icke allenast bestrida de löpande utgifterna utan
ock att göra afbetalningar å kyrkans sväfvande skuld och bekosta förestående
smärre reparationer, samt att hon antagligen kommer att derutöfver förfoga
öfver^ ett årligt öfverskott af några hundra kronor, hvilket, då kyrkan framdeles
hunnit frigöra sig från den sväfvande skulden, torde komma att i icke
obetydlig mån ökas. Om än häraf svnes framgå, att domkyrkan i en icke
aflägsen framtid bör kunna verksamt bidraga äfven vid bestridande af kostnaderna
för sådana större reparationer, som den ifrågasatta omläggningen af
domkyrkans tak, torde det likväl vara uppenbart att domkyrkan för det när -

24

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N;o 8.

varande icke egen någon tillgång att för detta ändamål disponera. Vid sådant
förhållande och då genom hvad nu och förut i ärendet förekommit synes mig
vara fullt ådagalagdt, att det ifrågavarande omläggningsarbetet, som, på sätt
Domkapitlet förordat, lärer böra ske med kopparplåt, icke tål något uppskof,
samt nödiga tillgångar åtminstone för arbetets påbörjande torde kunna genast
anskaffas, derest kyrkan, på sätt Eders Kongl. Maj:t vid 1874 års Riksdag
föreslagit, befriades från den ofvan omförmälda årliga rånte- och kapitalafbetaluingen,
1,358 kronor, å kyrkans skuld till Riksgäldskontoret, tillåter jag mig,
med stöd af de grundsatser, Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen vid flere föregående
tillfällen samstämmigt uttalat i fråga om domkyrkornas underhåll, i
underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, i anledning af Domkyrkokommissionens
föreliggande framställning och på det kommissionen må blifva i
tillfälle att oförtöfvadt företaga det omförmälda takläggningsarbetet, täckfes till
nästkommande Riksdag aflåta nådig proposition derom att domkyrkokassan må
från och med början af år 1876 befrias från erläggande af ränta och amortering
å det år 1858 af staten beviljade lån, hvarå kapitalåterstoden den 1
Januari 1876 utgör 13,594 kronor 10 öre.“

Statsrådets öfriga ledamöter förklarade sig häruti instämma.

Hvad Statsrådet beträffande de under förestående
punkter upptagna mål underdånigst yttrat och tillstyrkt,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Ex protocollo
Johan Schröderheim.

Utdrag

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

25

Utdrag af protokollet öfver Ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31
December 1875.

Närvar a n de:

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!! Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Offer,

Forssell.

6.

Departementschefen uppläste till justering ett i enlighet med Kongl.
Makts den B innevarande månad fattade beslut uppsatt förslag till nådig proposition
till Riksdagen om Westerås domkyrkokassas befriande från erläggande
af ränta och amortering å ett år 1858 beviljadt statslån;

Och behagade Hans Maj:t Konungen på Statsrådets
tillstyrkan i nåder gilla samma förslag samt förordna, att
i öfverensstämmelse dermed skulle till Riksdagen aflatas
nådig proposition, så lydande som bilagan N:o 1 till detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
Alfred Zimmerman.

Bih. till Biksd, Prof. 1876. 1 Samt. 1 Afd. 3 Höft.

4