14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.
N:o 4.
Ant till Kiksd. Kansli den 26 Jan.''1876, kl. 6 e. m.
Kong1. Maj-.ts nådiga Proposition till Riksdagen angående förändrad
organisation af öfverstyrelsen för hospitalen m. rn.;
gifven Stockholms Slott den 17 December 1876.
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869 anhållit, att
Kong]. Maj:t täcktes tillse, huruvida en förbättrad organisation af hospitalens
ekonomiska och administrativa förvaltning kunde vara åt behof påkallad och
i sådant hänseende vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna föranledde,
har Kongl. Maj:t under den 17 December samma år uppdragit åt en komité,
att verkställa den af Riksdagen begärda utredning och dervid särskilt uppgöra
förslag angående indragning till statsverket af sådana hospitalsfondens
inkomster i jordeboksräntor, tionde och arrendemedel m. m., i afseende å
hvilka sådant kunde ega rum och dessa inkomsters ersättande med kontanta
statsanslag, samt afgifva underdånigt yttrande, huruvida och på hvad sätt de
åt Serafimer-ordensgillet nu uppdragna göromål skulle kunna på andra embetsverk
öfverflyttas, äfvensom uppgifva de genom en sådan förändring i
förvaltningen uppkommande kostnader.
Efter det denna komité till Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt
utlåtande, samt vederbörande blifvit deröfver hörde, vill Kongl. Maj:t, under
åberopande af hvad enligt protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 12
sistlidne November blifvit af Departements-chefen i ärendet anfördt, i nåder
föreslå, att Riksdagen, under förutsättning att Serafimer-ordensgillets befattning
med hospitalen i riket såväl som med allmänna hospitalsfonden komme
att upphöra vid 1876 års utgång, och öfverinseendet å sinnessjukvården i
riket öfvertagas af Sundhetskollegium, samt följaktligen ej mindre de för
15
Kongl. Majts Nåd. Proposition N:o 4.
Generaldirektören öfver hospitalen än ock för Serafimer-ordensgillets tjensteman
och vaktbetjente anslagna arfvoden från samma tid upphöra att af
hospitalsmedlen utgå, måtte besluta:
att — med de i statsrådsprotokollet omförmälda undantag beträffande
hemmanen Marskog, de af Fru Metta Rosencrantz och Friherre E. S. Adelsvärd
donerade kapital samt kyrkofonden — de hospitalen tillhöriga fastigheter,
frälseräntor och andra afgälder af fast egendom, äfvensom öfriga tillgångar,
af hvad beskaffenhet de vara må, skola, i öfverensstämmelse med
hvad komitén föreslagit, indragas till statsverket; dock att hospitalens hemman
och lägenheter bibehållas vid sin nu egande natur enligt jordeboken,
samt att staten åtager sig fullgöra de vilkor och förbindelser, hvilka finnas
fastade vid några af de donationer, som utgöra en del af dessa tillgångar;
att de af statsmedel så väl direkt som i ersättning för indragna räntor
och tiondeanslag hittills beviljade anslag till hospitalen, inberäknadt bidraget
af fångvårdsmedlen, från samma tid skola upphöra att vidare utgå;
att hospitalens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon skall upphöra;
att
det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till Sundhetskollegium
med medicinalstaten ökas med 2,200 kronor, att utgå med 1,000
kronor till arfvode åt en revisor och med 1,200 kronor till amanuensbiträde
i Sundhetskollegium;
att i stället för de under åttonde hufvudtiteln nu uppförda anslag till
t erafimerlasarettets underhall samt till hospitals och lasaretts underhåll skola
å ordinarie stat uppföras till lasaretts underhåll ett anslag af 49,689 kronor
97 öre samt till hospitalsunderhåll ett förslagsanslag af 450,000 kronor; och
att å allmänna indragningsstaten skall uppföras de åt nuvarande
generaldirektören öfver hospitalen samt Serafimer-ordensgillets sekreterare,
kamererare och förste vaktmästare anslagna löner och arfvoden att under
deras lifstid utgå med följande belopp: för generaldirektören 1,000 kronor,
för sekreteraren 2,000 kronor, för kamereraren 2,000 kronor och för vaktmästaren
560 kronor, mot skyldighet för de tre sistnämnda att i deras befattningar
biträda Sundhetskollegium såsom blifvande öfverstyrelse för hospitalen.
De till ärendet hörande handlingar skola hållas Riksdagens vederbörande
utskott tillhanda; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
F. F. Carlson.
16
Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 4.
Utdrag af protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats- Rådet på Stockholms
Slott den 12 November 1875.
Närvar ande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm,
Loven,
Friherre von Otter, och
Forssell.
Departements-chefen föredrog slutligen:
Underdånigt betänkande angående hospitalsväsendets förändrade organisation,
afgifvet den 31 December 1870 af dertill i nåder förordnade komiterade,
jemte deröfver afgifna utlåtanden af Serafimer-ordensgillet den 1
November 1871, af Sundhetskollegium den 15 Januari 1872, af Kammarkollegium
och Statskontoret den 2 Juni 1874, åt Justitie-kanslers-embetet
den 16 December 1874 samt ytterligare af Serafimer-ordensgillet den 23
Juli 1875.
Departements-chefen yttrade:
Frågan om förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen har
sedan mer än tretio år tillbaka .utgjort föremål för såväl Kong!. Maj:ts som
Riksdagens uppmärksamhet. Denna styrelse utgöres, såsom bekant är, enligt
Kongl. brefvet den 25 November 1787, af Serafimer-ordensgillet, som
enligt nämnda bref skulle bestå af sex serafimerriddare, ett antal som likväl
under tidernas lopp icke kunnat uppehållas vid den ursprungliga be
-
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.
stämda siffran. Redan år 1844, i anledning af Serafimer-ordens-gillets då
för första gången framstälda anmälan om behofvet af statsanslag för allmänna
hospitalsfondens förstärkande, derest de alltjemt stigande anspråken
på hospitalsvårdens utvidgning och förbättring skulle kunna vederbörligen
ses till godo, förklarade Kongl. Magt i nådigt bref till Ordens-gillet den
"21 Augusti samma år, att, till beredande af nödig enhet i afseende på den
allmänna sjukvården inom riket, öfverstyrelsen för hospitalen i allt hvad
anginge sjukvården vid dessa inrättningar borde uppdragas åt Sundhetskollegium,
samt att med grundlagens stadgande!! närmast öfverensstämde,
att de öfriga angelägenheter, hvilkas förvaltning dittills varit hos Serafimerordens-gillet
med styrelsen öfver hospitalen förenad, stäldss under vård af
något eller några rikets förvaltande verk; och anbefaldes Ordens-gillet att
inkomma med utlåtande, huruvida hinder mötte för denna förändring med
öfverstyrelsen för hospitalen, samt huru densamma lämpligen kunde verkställas.
Samtidigt härmed tillsattes af Kongl. Maja en komité för utredning
af frågan om hospitalens och hospitalsfondens ändamålsenliga förvaltning.
Denna komité, som afgaf sitt betänkande den 14 Oktober 1844, fann hospitalsfondens
förvaltning kunna i vissa delar högeligen förenklas och derigenom
icke obetydlig minskning i förvaltningskostnad vinnas, om hospitalsfondens
ordinarie inkomster finge af Statsverket öfvertagas, mot det att
Rikets Ständer lemnade ett deremot svarande årligt anslag för hospitalens
underhåll. Förvaltningen af de hospitalen tillhörande hemman, hvilka genom
Serafimer-ordens-gillets försorg åt enskilde utarrenderades, kunde, i
likhet med hvad för kronans hemman och lägenheter i allmänhet egde rum,
lämpligen öfvertagas af Kammarkollegium. Genom dessa åtgärder skulle enligt
komiterades förmenande öfverstyrelsen för de ifrågavarande välgörenhetsinrättningarna
i betydlig mån förenklas och underlättas, så att Sundhetskollegium,
hvilken myndighet, enligt hvad Kongl. Maj:t redan förklarat, tdrde
komma att få de anförda bestyren sig anförtrodda, derigenom icke blefve
särdeles betungadt.
Serafimer-ordens-gillet, som i anledning af ofvan omförmälda nådiga
bref redan i underdånigt utlåtande den 27 September 1844 förklarat sig
anse någon förändring i afseende på öfverstyrelsen för hospitalen icke erfordras,
afstyrkte under den o December samma år komiterades förslag,
hvilket afsåge att på flera embetsverk fördela de Ordens-gillet nu tillkommande
åligganden och derföre icke syntes leda till någon förenkling i administrationen.
Äfven Kammarkollegium, Statskontoret och Sundhetskollegium
i gemensamt utlåtande den 26 Maj 1846 instämde i detta Serafimerordens-gillets
afstyrkande. Någon vidare åtgärd i det af komiterade såBih.
till Riksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o å.
lunda angifva syfte blef icke heller af Kongl. Maj:t vidtagen, derest icke
såsom sådan får anses den nådiga proposition af den 20 December 1847,
hvarigenom Kongl. Maj:t bland annat till Rikets Ständers godkännande
öfverlemnade hvad särskilde komiterade i underdånigt utlåtande den 30
April samma år angående förenklande af beskattningsväsendet m. m. föreslagit
beträffande indragning till Statsverket af de för fromma stiftelser anvisade
spanmåls- och ränteanslag mot ersättning af statsmedel; men denna
proposition, som sålunda afsåg förenkling i viss mån jemväl af hospitalsfondens
förvaltning, blef icke af Riksdagen bifallen.
En af Rikets Ständer den 14 Augusti 1848 afbiten underdånig skrifvelse
angående hospitalsväsendet föranledde tillsättandet redan påföljande
år af en ny komité för upprättande af förslag till de förbättringar i hospitalsväsendet,
så i medicinskt som administrativt hänseende, hvilka utan Statsverkets
betungande kunde utföras och befunnos vara nödiga; men då denna
komité hufvudsakligen hade att sysselsätta sig med åtgärder för den lokala
hospitalsvårdens förbättring, och den Kongl. proposition, som i anledning
af komiténs den 13 Juli 1850 afgifna utlåtande afläts till 1850—1851 års
Riksdag, endast innehöll framställning om ökade anslag till hospitalsväsendet,
torde någon vidare redogörelse för dessa förhandlingar icke här vara af
nöden, än en erinran derom, att komitén, som icke lemnat frågan om hospitalens
öfverstyrelse helt och hållet å sido, under åberopande af skatteförenklingskomiténs,
af Kongl. Maj:t gillade förslag, förnyade framställningen
om hospitalsfondens indragning till Statsverket och hospitalsvårdens öfverlemnande
till Sundhetskollegium, samt att Seraf!mer-ordens-gillet å sin sida
i underdånigt utlåtande den 16 September 1850 öfver komiterades förslag
vidhöll sin förut uttalade åsigt om obehöfligheten af öfverstyrelsens förflyttande
till Sundhetskollegium, helst Ordens-gillet fann det icke vara nödvändigt,
att hospitalens öfverstyrelse bestode af läkare; hvaremot Ordensgilht
nu medgaf, att Statsverkets eftertagande af hospitalsfondens inkomster
mot årligt statsanslag till hospitalens underhåll skulle komma att förenkla
förvaltningen och bereda säkerhet för fyllandet af hospitalens behof, så vida
anslaget för detta ändamål blefve såsom förslagsanslag bestämdt.
De komiterade, som under åren 1858 och 1859 utarbetade förslag
till förändrad organisation af rikets styrelse och förvaltningsverk, ansågo den
då nyligen utfärdade stadgan angående sinnessjukes behandling och vård
den 5 Mars 1858 hvila på den förutsättning, att särskild öfverstyrelse för
hospitalen borde finnas, och inskränkte sig derför till att föreslå en förändring
i Serafimer-ordens-gillets sammansättning och sättet för ledamöternes
förordnande, hvilket enligt komiterades mening borde ske i Statsrådet. Den
enda åtgärd, hvilken i afseende på ifrågavarande förvaltningsgren följde såsom
frukt af denna komités verksamhet var att den läkare, som dittills i
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
egenskap af generaldirektör öfver hospitalen varit till Serafimer-ordens-gillets
biträde anstäld, den 26 November 1860 förordnades att under sin tjenstetid
vara ledamot af Ordens-gillet.
Emellertid hade Rikets Ständer den 26 Oktober samma år till Kongl.
Maj it aflåtit en ytterligare skrifvelse i ämnet, föranledd deraf, att de vid
föregående riksdagar för hospitalsbyggnader beviljade anslag blifvit i betydlig
mån öfverskridna. Rikets Ständer hade funnit sig ega grund för den
åsigt, att öfverstyrelsen för hospitalen, sådan den genom Kongl. brefvet
den 25 November 1787 blifvit ordnad, i följd af sin mindre lämpliga organisation
svårligen kunde i afseende å den ekonomiska och administrativa
förvaltningen utöfva den på samma gång noggranna och omfattande kontroll,
som för åstadkommande af en ändamålsenlig hushållning erfordrades, och
hvilken enligt Rikets Ständers tanke snarare skulle vinnas, om denna del
af hospitalsvården blefve till något af rikets förvaltande verk öfverlemnad,
hvarförutan jemväl kunde sättas i fråga, huruvida Serafimer-ordens-gillet,
beträffande sjelfva sjukvården, hvilken påkallade en genom speciela studier
grundlagd och genom vidsträckt praktisk erfarenhet ytterligare utbildad
kännedom om sinnessjukdomarnas art och beskaffenhet samt olika yttringar
i särskilda stadier, förmådde att utveckla en fullt gagnande verksamhet; och
funno sig Rikets Ständer i följd häraf böra i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida icke hospitalen i riket kunde ställas
under annan öfverstyrelse än den nuvarande, samt i sådant hänseende vidtaga
de åtgärder omständigheterna ansåges föranleda. Denna anhållan förnyades
af följande Riksdag- i underdånig skrifvelse den 16 November 1860,
hvari tillika begärdes framläggande för Riksdagen af förslag om indragningtill
Statsverket af de hospitalsfondens inkomster, i afseende på hvilka sådant
kunde ega rum, mot det att statsanslag för hospitalens fullständiga underhåll
af Rikets Ständer i stället beviljades.
Sedan Riksdagen slutligen i underdånig skrifvelse den 18 Maj 1869,
jemte anmälan att ett extra anslag till allmänna hospitalsfondens förstärkande
blifvit af Riksdagen beviljadt, tillika anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes tillse
huruvida en förbättrad organisation af hospitalens ekonomiska och administrativa
förvaltning vore af behof påkallad, och i sådant hänseende vidtaga
de åtgärder, hvartill omständigheterna föranledde, har Kongl. Maj;t den 17
December 1869 uppdragit åt särskilde komiterade att verkställa den af
Riksdagen begärda utredning samt dervid särskildt uppgöra förslag angående
indragning till Statsverket af sådana hospitalsfondens inkomster i jordeboksräntor,
tionde och arrendemedel, in. m., i afseende å hvilka sådant kunde
ega rum, och dessa inkomsters ersättande med kontanta statsanslag, äfvensom,
afgifva underdånigt yttrande, huruvida och på hvad sätt de åt Serafimerordens-gillet
nu uppdragna göromål skulle kunna på andra embetsverk
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
öfverflyttas, och uppgifva de genom en sådan förändring i förvaltningen
uppkommande kostnader.
I sitt den 31 December 1870 afgifna underdåniga utlåtande hafva
komiterade af skäl, hvilka hufvudsakligen äro desamma, som, enligt hvad
redan är nämndt, blifvit under frågans föregående behandling anförda, och
i afseende på hvilka jag derföre endast torde behöfva hänvisa till det på
Kongl. Maj:ts befallning i tryck offentliggjorda betänkandet, uttalat den
mening, att ej mindre samhällets anspråk på en jemn, säker och med full
sakkunskap städse ledd förvaltning af den offentliga sinnessjukvården med
dertill hörande dyrbara inrättningar och anvisade betydliga statsanslag, samt
å denna förvaltnings ändamålsenliga samverkan med öfriga sjukvårdsanstalter
i riket, än äfven numera gällande grundlagsbestämmelser i fråga om tjensters
tillsättning borde föranleda dertill, att Ordens-gillets befattning med
kronohospitalen och således äfven med hospitalsfonden upphörde och öfverflyttades
på de centrala embetsverk, som redan hade sig anförtrodt öfverinseendet
å offentlig sjukvård och offentlig egendom. Det slut, hvartill komiterade
sålunda kommit, hafva ej mindre Serafimer-ordens-gillet än ock
Sundhetskollegium samt Kammarkollegium och Statskontoret förklarat sig
biträda, enligt hvad inhemtas af de utlåtanden, hvilka dessa embetsverk i
ärendet afgifvit och hvilka på Eders Kongl. Maj:ts befallning blifvit till
trycket befordrade för att jemte komiterades underdåniga betänkande bland
Riksdagens ledamöter utdelas.
Den grundliga och uttömmande utredning, detta ärende under sin föregående
behandling vunnit, och den samstämmighet i åsigter mellan vederbörande
myndigheter, som derigenom slutligen åstadkommits, gör det öfverflödigt
att ingå i en särskild och utförligare motivering, då jag nu går att
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nådig framställning''
i ämnet. I afseende på den hufvudsakliga riktning, hvari en sådan
framställning bör ske, anser jag mig, med fullkomligt erkännande af det
nit och den samvetsgrannhet, hvarmed hospitalsvårdens angelägenheter blifvit
af Serafimer-ordens-gillet förvaltade, desto hellre böra biträda komiterades
ofvan anförda åsigt, som den kraftiga utveckling, hvari, till följd af
de två senaste Riksdagarnes bifall till Eders Kongl. Maj:ts omfattande förslagom
nya hospitalsbyggnaders uppförande och de redan befintligas utvidgning,
vårt hospitalsväsen numera befinner sig, måste göra det ganska tvifvelaktigt,
huruvida det alltid skall lyckas att finna män, villige att egna ett
lönlöst arbete åt en förvaltning, som synes komma att i allt högre grad
taga en sakkunnig öfverstyrelses ständiga tillsyn och oaflåtlig^ omtanke i
anspråk.
Att Sundhetskollegium vore den myndighet, som, derest Serafimer-ordensgillets
befattning med hospitalen sålunda komme att upphöra, borde öfver
-
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
taga ledningen af hospitalsväsendet och derigenom hos sig förena högsta inseendet
öfver all offentlig sjukvård i riket, kan knappast blifva föremål för
tvekan, och ändamålsenligheten af en dylik anordning har ock blifvit af
Sundhetskollegium erkänd.
Emellertid torde det icke kunna sättas i fråga, att åt detta kollegium
uppdraga hela den förvaltning i dess oförändrade skick, som nu i afseende
på hospitalsväsendet åligger Serafimer-ordens-gillet. De omständigheter, under
hvilka denna förvaltning tillkommit och utbildat sig, hafva gjort dess ekonomiska
detaljer mer än nödigt invecklade. Till sitt ursprung enskilda välgörenhetsinrättningar,
uppvuxna under kyrkans hägn och företrädesvis i förening
med kloster, hafva hospitalen, hvilka visserligen städse omhuldats af
Sveriges konungar och af dem hugnats med frikostiga gåfvor, likväl under
flera århundraden underhållits hufvudsakligen medelst tillgångar, hvilka donerats
af kyrkan och af enskilde, utan att staten ända till senare tider i
nämnvärd mån dertill lemnat ständiga bidrag annorledes än genom upplåtande
af den tionde, som i sammanhang med indragningen af klostrens egendom
tilldelades hospitalen i vederlag för de inkomster, hvilka förut utgått
från dessa kyrkliga inrättningar. De donationer, hvilka sålunda tillfört hospitalsfonden
det väsentligaste af dess tillgångar, bestå till största delen af fastigheter,
räntor och hvarjehanda naturaprestationer, hvilken åter haft till följd,
att uppbörden och förvaltningen af hospitalsfondens inkomster blifvit synnerligen
besvärlig.
Komiterade hafva för att åstadkomma nödig enkelhet i hospitalsförvaltningen
åter upptagit det under ärendets tidigare behandling framstälda och
nu af samtliga vederbörande tillstyrkta förslaget, att hospitalfondens hufvudsakligaste
tillgångar skulle till statsverket indragas, mot det att statsverket
dels iklädde sig de utgifter, som för hospitalsvårdens bestridande vore nödiga,
dels fullgjorde öfriga vid rättigheten att uppbära hospitalsmedlen fästade
skyldigheter. En redogörelse för de särskilda slag af tillgångar, hvaröfver
hospitalsfonden förfogar, torde klarast ådagalägga i hvad mån hinder möta
för verkställighet af en dylik åtgärd.
Hospitalsfondens rikligaste ordinarie inkomster härflyta från hemman
och lägenheter, som blifvit till hospitalen upplåtna eller för deras medel inköpta
eller förvärfvade genom arf efter hospitalshjon. Dessa fastigheter äro
för hospitalsfondens räkning utarrenderade och afkasta enligt Serafimer-ordensgillets
innevarande år uppgjorda beräkning, dervid nu gällande arrendekontrakt
och 1874 års markegångspris lagts till grund, 121,641 kronor 97 öre.
Under iakttagande deraf, att de genom enskilda donationer hospitalen tillfallna
hemman och lägenheter komme att bibehållas vid sin frälsenatur, samt
att ändring ej sker i de rättigheter, som tillkomma dessa hemman, hafva
komiterade, och i likhet med dem kollegierna, ansett samtliga arrenden
22
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4.
kunna till staten indragas. Att föreskrifterna för utarrendering af hospitalens
fasta egendomar äro i liera delar väsentligen afvikande från dem, som
gälla för utarrendering af kungs- och kungsladugårdar samt andra kronolägenheter
och indragna boställen, har ansetts ej böra medföra hinder för
det embetsverk, åt hvilket förvaltningen af nämnda fasta egendom blifvit
anförtrodd, att jemväl öfvertaga förvaltningen af förstnämnda egendomar,
helst framdeles stadganden kunna meddelas, som äro tillämpliga för den under
samma embetsverk lydande fastighetsförvaltning i allmänhet, derest sådant
funnes ändamålsenligt.
Instämmande i hvad sålunda blifvit anförd t, torde jag i afseende på
de särskilda vilkor, som vid vissa donationer ej blott af hemman utan ock
af annan egendom blifvit fästade, få i ett sammanhang föreslå, huru dessa
vilkor skulle fullgöras, då staten öfvertager motsvarande tillgångar.
De räntor af krono- och skattehemman samt den kronotionde, som ingått
till hospitalsfonden, upptagas i Serafimer-ordens-gillets ofvan åberopade beräkning
till 104,244 kronor 39 öre, men i riksstaten till endast 94,027 kronor
93 öre. Denna skilnad i uppgifterna beror dels derpå, att spanmålens värde
af Serafimer-ordens-gillet upptagits enligt 1874 års medelmarkegångspris, men
i riksstaten beräknats efter statspriset, dels derpå, att Serafimer-ordens-gillet i
sin beräkning upptagit inkomsten af vissa här nedan närmare omförmälda
prestationer, som ej äro kronoräntor, ehuru de hafva en viss likhet med
sådana, dels ock, såsom det vill synas, af andra förhållanden, hvilkas utredande
på ärendets nuvarande ståndpunkt icke torde vara erforderligt, men
som, derest den nu föreslagna förändringen kommer till stånd, lärer böra
verkställas genom Statskontoret.
Ifrågavarande räntor och tiondeanslag äro redan från och med år 1871
till statsverket indragna mot ersättning i penningar, så vidt sådant kunnat
ega rum enligt Kong!, förordningen den 23 Juli 1869; och ehuru dylik indragning
ej kan på grund af berörda förordning ske med de hospitalen tillhöriga
frälseränta!1, hafva komiterade likväl, då det för beredande af enkelhet
och reda i förvaltningen vore lämpligt att staten öfvertoge bestyret med
indrifningen och uppbörden af dessa räntor och i stället lemnade ett kontant
anslag, tillstyrkt en sådan åtgärd, hvaremot kollegierna icke haft något att
erinra.
Enligt hvad komiterade upplyst, har hospitalsfonden från tre församlingar
i Lunds stift, nemligen Rinkaby, Mölleberga och Lunds församlingar,
uppburit kyrkotionde. Till förstnämnda församling har genom Eders Kongl.
Maj:ts nådiga beslut denna dag kyrkofonden blifvit upplåten mot skyldighet
för församlingen att fullgöra de vid tiondens åtnjutande fästade skyldigheter.
Enahanda torde förhållandet komma att blifva med fonden från Mölleberga
församling, om hvars afträdande till församlingen fråga redan blifvit väckt,
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
ehuru densamma ännu ej vunnit den utredning, att den kan underställas
Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Hvad åter beträffar kyrkotionden från Lunds
församling, utgörande 55 kubikfot 6,5 kannor spanmål, kan densamma, enär
den uppbäres utan förbindelse att underhålla kyrka, icke blifva föremål för
nyss omförmälda åtgärd. Då emellertid den af Riksdagen väckta frågan om
reglering af all kyrkotionde ännu är under utredning, torde tionden från
denna församling tillsvidare böra liksom hittills utgå direkt till Malmö hospital,
och någon indragning af kyrkotionde följaktligen icke för närvarande
komma i fråga.
Till hospitalsfonden ingå vidare: ersättning för hofverisJcyldighet, innefattande
förpligtelse för de under Lunds hospitalsgård lydande bönder att
biträda vid jordbruket med dagsverken och körslor, och hvilken ersättning
nu, enligt hvad de vid komiterades betänkande fogade handlingar utvisa,
utgår med 67,725 kubikfot korn och 2 dagsverken, förvandlade till 55,3 kubikfot,
hälften råg och hälften korn; ersättning för äckor och dagsverken af
de till skånska hospitalen hörande hemman, hvilka i anseende till deras
aflägsenhet eller af andra orsaker icke varit i egenskap af veckodaghemman
pligtige till bofven, hvilken ersättning nu beräknats utgå med 386 kubikfot
5,85 kannor korn samt 1 krona 12 öre; ersättning efter markegång för den
skyldighet att leverera ved och torf, 113^ lass af det förra och 17 lass af
det senare slaget, som stipulerats vid försäljning till skatte af hospitalshemman
i Skåne; städjepenningar, som utgå af de till skatte sålda hospitalshemmanen
i Skåne vid hvarje åboombyte med ett års ränta af de hemman, som
enligt jordeboken erlägga ränta i spanmål eller andra persedlar, men med
två års räntor, då af hemmanet blott utgår penningeränta — i medeltal årligen
inbringande 27 kronor 54 öre; halmstädja, en afgift som af tiondegifvare
i skåne erlagts hvart sjunde år och numera till hospitalsfonden ingår
med ett bestämdt, årligt belopp af tillhopa 17 kronor 46 öre; jordskyld och
tomtören samt afgäld från åtskilliga hospitalen tillhöriga stadsjordar och tomter,
utgörande 136 kronor 19 öre samt 34 kubikfot 5,23 kannor, hälften råg
och hälften korn; allhelgonahjelpen, ursprungligen en frivillig afgift från socknar
i Kalmar län, hvaraf en del tillföll hospitalet, hvilken andel numera
förändrats till en fast afgift af tre öre för hvarje matlag och lärer inbringa
7o kronor 32 öre om året; samt slutligen några mindre inkomster såsom
gräsgäld, vederlag för håfpenningar, afkastningen af två fjerdepart er i Stora
Kopparbergs grufva, m. in. som komiterade upptagit å eu förteckning, vidfogad
deras betänkande å sid. 158, och uppskattat till sammanlagdt 435
kronor 28 öre.
I afseende på samtliga dessa inkomster synes något hinder för indragning
till statsverket ej möta. Enahanda är förhållandet med de kontanta
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
statsanslag, hvilka tid efter annan tilldelats hospitalen, och hvilka enligt riksstaten
uppgå till ett belopp af 2,804 kronor 27 öre.
En särskild uppmärksamhet hafva komiterade egnat åt sådana, på sätt
ofvan är antydt, af enskilda personer till hospitalen gjorda donationer, vid
hvilka särskilda vilkor i afseende på afkastningens användande äro fastade.
Detta är fallet med frälsehemmanen Hämlinge i Upsala län och Marskog i
Kronobergs län, säteriet Hede i Elfsborgs län, de för Peder Severenssens
donerade medel förvärfvade hemmanen Revige m. fl. i Hallands län, en donation
af 126 kubikfot korn, som efter medelmarkegångspris årligen utgår
från Widtsköfle gods, ett af fru Metta Rosencrantz doneradt kapital, numera
reduceradt till 375 kronor, samt enkefru Marta Bagers donation 1,200 daler
silfvermynt till Malmö hospital. Af dessa tillgångar torde Marskogs hemman,
hvars afkastning hittills uppburits af den å hemmanen inrättade fattigvårdsanstalt,
och sålunda icke till någon del kommit hospitalsfonden till godo,
kunna, på sätt komiterade föreslagit, till vederbörande kommun öfverlemnas,
mot det nödig kontroll hålles derå, att de vid upplåtelsen fästade vilkor
efterlefvas, och ett likartadt förfarande synes böra ega ruin med det af fru
Rosencrantz donerade kapital, hvaraf räntan helt och hållet utgår till fattigunderstöd
utom hospitalet. Deremot finnes enligt komiterades åsigt, hvari
Justitiekanslers-embetet instämt, intet hinder för öfriga nu nämnda donationers
indragning, mot det att statsverket öfvertager fullgörandet af de med hvarje
särskild upplåtelse förenade skyldigheter. I allmänhet bestå dessa i förpligtelsen
att lemna hospitalsvård i enlighet med donationsbrefvens föreskrifter, men
vid eu del gåfvor är fästadt förbehåll om fullgörande af utbetalningar för
andra ändamål, hvilka utbetalningar således hädanefter skulle åligga statsverket.
Dessa äro: af fru Bagers donation 15 kronor årligen till en fattig,
samt af Peder Severenssens donation: till de fattige i Walda socken 60 kronor,
i Släps socken 15 kronor och i Warberg 3 kronor 75 öre, till Släps
kyrka 15 kronor, samt till elementarläroverket i Warberg 75 kubikfot 6
kannor spanmål, en tredjedel råg, eu tredjedel korn och eu tredjedel hafre.
Endast i afseende på en donation af ifrågavarande slag synes undantag böra
ske från nu föreslagna bestämmelser, nemligen för det af Friherre E. S.
Adelsvärd till Wadstena hospital skänkta kapital af 20,000 kronor, hvaraf
räntan användes till beredande af hospitalsvård, på sätt särskildt föreskrifves.
Dessa medel torde lämpligen, i enlighet med hvad komiterade föreslagit, böra
såsom en särskild fond förvaltas af den blifvande öfverstyrelsen för hospitalen.
Bland hospitalsfondens inkomster återstår särskildt att omförmäla den
i 12 § af stadgan angående sinnessjukes behandling och vård den 5 Mars
1858 fonden tillagda arfsrätt efter hospitalshjon. Denna § innehåller, att den
egendom som af sinnessjuk, tillhörande tredje klassen, till hospital medföres,
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
äfvensom den, hvartill han sedan blir egare, skall, då han inom hospitalet
aflider, tillfalla hospitalsfonden, derest icke det fattigvårdssamhälle, som godtgjort
underhållskostnaden för den aflidne, jemväl erlägger skilnaden mellan
det till hospitalet inbetalda beloppet och det som bort utgå för sjuk i andra
klassen. Komiterade hemställa, att denna arfsrätt, som tillkom å en tid, då
fattige sjuke erhöllo inträde å hospitalen endast mot en ringa så kallad
medgift, utan att någon vidare afgift till hospitalet sedermera ifrågakom,
huru länge än hjonet der erhöll underhåll och vård, numera, då äfven för
dem, hvilka såsom fattige vårdas och derför tillhöra nämnda klass, viss afgift
skall för hvarje dag patienten vistas å hospitalet till inrättningen erläggas,
måtte till undanrödjande af det myckna obehag och besvär, som äro förenade
med tillgodogörande af nämnda rättighet, på samma gång densamma visat
sig vara för hospitalen föga inkomstbringande, upphöra, åtminstone i afseende
på de patienter af tredje klassen, för hvilka till hospitalen erläggas
utgifter i enlighet med derför nu gällande grunder. Inkomsten af denna
arfsrätt har, enligt hvad komiterade upplyst, under de fem åren 1865—1869
utgjort i medeltal 1,784 kronor 14 öre; och hafva Kammarkollegium och
Statskontoret, enär denna inkomst icke syntes motsvara det besvär och de
kostnader, som upprätthållandet af en dylik rättighet måste föranleda, lika
med Sundhetskollegium, och, såsom mig synes, på goda grunder tillstyrkt
komiterades förenämnda förslag. Till de anförda skälen kan ytterligare läggas
det, att jemväl den ännu enligt 1853 års fattigvårdsförordning fattigvårdssamhälle
tillkommande rätt till all fattighjon tillhörig egendom upphört,
efter det 1871 års förordning om fattigvården trädt i gällande kraft, och
att efterskänkandet af hospitalsfondens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon
följaktligen endast vore en ytterligare tillämpning af en redan godkänd
grundsats.
I afseende på bestämmandet af det anslag af statsmedel, som borde
utgå i ersättning för nu omförmälda hospitalsfonden tillfallande inkomster,
hvilka antingen skulle till statsverket indragas eller eljest upphöra att vara
för hospitalsförvaltningen tillgängliga, har blifvit satt i fråga, huruvida icke
uträkning af detta ersättningsbelopp borde ske sålunda, att sedan värdet
af ifrågavarande inkomster blifvit bestämdt, hvad beträffar naturaprestationerna
med ledning af årets medelmarkegångspris, hospitalsförvaltningen skulle
ega att af statsmedel uppbära ett mot detta värde svarande belopp. Komiterade
hafva icke funnit detta förslag antagligt. I sjelfva verket kan ock
ett dylikt förfaringssätt, som skulle göra det nödvändigt att för all framtid
särskild! bokföra de från hospitalsfonden till statsverket indragna medel,
endast rättfärdigas under den förutsättning, att hospitalsvården för närvarande
kunde och för framtiden ansåges böra bestridas med de tillgångar, hvilka
nu tillhöra fonden. Detta är emellertid icke förhållandet. Riksdagen har
Bih. till Riksd. Prot. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 2 Håft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
under senare tider å extra stat anslagit 200,000 kronor årligen till hospitalsfondens
förstärkande utom de högst betydande summor, som utgått till hospitalsbyggnader.
Att allmänna hospitalsvården är en statens angelägenhet, hvartill
denna bör bidraga i den mån dess tillgångar medgifva och enskildes
afgifter ej förslå, torde således få antagas såsom en erkänd grundsats. Men
vid sådant förhållande saknas hvarje anledning att låta en del af statsbidraget
efter en omständlig uträkning bestämmas så, att den noga motsvarar
den nuvarande hospitalsfondens till statsverket indragna tillgångar,
under det den andra fastställes i förhållande till hospitalsvårdens årligen
vexlande behof. Det torde då obetingadt vara att föredraga, att statsbidraget
lemnas i en enda anslagssumma, beräknad årligen, liksom andra statsutgifter,
efter behofvet och med nödigt afseende på statens tillgångar. Detta
synes ock öfverensstämma med innehållet af Rikets Ständers skrifvelse den
16 November 1863, der indragning af hospitalsfonden förutsattes under vilkor,
att statsanslag för hospitalens fullständiga underhåll af Rikets Ständer
i stället beviljas.
Beträffande den form anslaget skulle erhålla har visserligen Serafhnerordens-gillet
ansett tillräckligt, att det beviljades såsom kreditiv. Häremot
hafva Kammarkollegium och Statskontoret erinrat, att denna anslagsform
icke väl öfverensstämmer med beskaffenheten af de utgifter, för hvilkas bestridande
anslaget är afsedt. Dessa utgifter äro nemligen till största delen
sådana, som måste utgå, äfven om de i följd af förändrade prisförhållanden
skulle stegras utöfver de beräknade beloppen, och då de beräkningar, som
komma att läggas till grund för Kongl. Maj:ts framställningar till Riksdagen,
måste upprättas mer än ett år före anslagsårets början, torde ej med
någon säkerhet kunna antagas, att de verkliga utgifterna i allmänhet skola
motsvara beräkningarna. På dessa grunder instämmer jag med kollegierna
deri att anslaget bör, i likhet med hvad under likartade förhållanden eger
rum med större delen af anslaget till fångars vård och underhåll, blifva ett
förslagsanslag. I detta förslagsanslag borde då jemväl ingå det belopp
18,000 kronor, som nu jemlikt Kongl. brefvet den 16 Januari 1874 årligen
utgår af fångvårdsmedlen för vård och underhåll af vansinnige förbrytare,
hvilken utgift följaktligen i detta fall icke vidare skulle betunga
fång vårdsanslaget.
De inkomster, med Indika hospitalsvården skulle komma att bestridas,
vore sålunda:
1) bidrag af Danviks hospital till betäckande af kostnaden för Stockholms
hospital för sinnessjuke, enligt Kongl. brefvet den
9 Januari 1871 .................................................................... kronor 14,000: —
2) patientafgifter, Indika Serafuner-ordens-gillet beräknat
för år 1877 uppgå till............................................. „ 206,622: —
27
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
3) tillfälliga inkomster, likaledes enligt Sarafimerordens-gillets
beräkning, men efter afdrag af hvad som
antagits inflyta såsom arfsmedel efter hospitalshjon ...... kronor 2,500: —
hvartill skulle komma fyllnadsanslaget af statsmedel.
Detta fyllnadsanslags storlek beror på beloppet af de utgifter, hvilka
böra af hospitalsförvaltningen bestridas. Komiterade hafva erinrat, hurusom
en del utgifter, hvilka nu belasta hospitalsfonden, äro för hospitalsvården
helt och hållet främmande, och derföre, då staten öfvertager fondens tillgångar
och följaktligen kommer att ansvara för utgifterna, rätteligen böra
utbetalas icke af hospitalsförvaltningen utan i samma ordning, hvari anslag
åt statsmedel för dylika ändamål vanligen utgå, och således öfverflyttas unner
andra rubriker i riksstaten. Andra utgifter komma, sedan förändringen
trädt i verket, att efter hand och till en del genast upphöra.
Till förstnämnda slaget höra de bidrag, hvilka nu från hospitalsfonden
utgå till åtskilliga lasarett och hvilka af komiterade (sid. 44) upptagits sålunda:
till
Serafimerlasarettet ............................................................... kronor 2,400: _
„ Stockholms stads och läns kurhus..''.................................. 500
„ Loka brunslasarett............................................................... 300
„ Linköpings lasarett............................................................... 225
„ Wisby lasarett ..................................................................... „ 600
„ Lunds lasarett af arrendet för Lunds hospitalsgård,
252 kubikfot spanmål, % råg, 1/3 korn och x/z hafre,
„ d:o d:o af Mölleberga kyrkas tionde, 12 kubikfot 6
kannor råg,
„ Christianstads lasarett, af Rinkaby kyrkas tionde 6
kubikfot 3 kannor råg;
hvilken spanmål komiterade efter medelvärdet för åren
1865—1869 upptagit till......................................................... v 591: 54.
I afseende på den sista posten bör erinras, att af de deri ingående
två särskilda belopp kyrkotionde det senare efter år 1869 upphört att utbetalas
till lasarettet, och det förra icke bör i annat fall från statsverket
utgå, än att kvrkotionden skulle till staten indragas. De af denna post
återstående 252 kubikfot spanmål borde enligt kollegiernas förslag upptagas
i riksstaten bland öfriga lasarettsanslag i kolumnen för oindelt spanmål,
men då anslags uppförande i denna kolumn synes mig böra så vidt möjligt
är undvikas, hemställer jag, att ett kontant statsanslag af 600 kronor, utgörande
ifrågavarande spanmåls värde efter 1874 års markegångspris, jemte
någon förhöjning, afsedd att i viss mån motväga den minskning i värde,
anslaget sannolikt komrae att småningom undergå genom dess förvandling i
penningar, måtte i riksstaten uppföras. Det belopp, hvarmed anslagen
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
till lasaretts underhåll sålunda komme att ökas, skulle följaktligen utgöra
tillsammans 4,625 kronor.
Resekostnaderna för inspektioner vid hospitalen torde hädanefter böra
utgå af åttonde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, och
kostnaderna för tryckning af öfverstyrelsens årsberättelser ra. in. från samma
hufvud titels anslag till skrifmaterialer och expenser; men då begge dessa
anslag äro förslagsanslag, blifver, på sätt kollegierna erinrat, någon förhöjning
af deras belopp icke erforderlig.
Deremot anser jag, i motsats till både komiterade och kollegierna, följande
utgifter, hvilka föreslagits till öfverflyttande under särskilda rubriker
i riksstaten, fortfarande böra af anslaget till hospitalsförvaltningen bestridas,
nemligen tomtören till Malmö stad 3 kronor 21 öre och till Lunds universitet
28 öre för tomter i Malmö, hvilka för hospitalets räkning användas, samt
utgifterna för understöd till åtskilliga vanföra eller sinnessvaga personer
utom hospitalen, af komiterade beräknade till 761 kronor 69 öre, hvilka
utgifter, såsom varande af öfvergående natur, synas böra till undvikande af
onödig omgång fortfarande utgå från hospitalsförvaltningen, för hvilken de
ej heller kunna anses till sin natur främmande. Enahanda är förhållandet
med de från hospitalsfonden nu utgående pensioner till sysslomannen P. C.
Sevén 395 kronor 34 öre, till förre notarien Gr. Lindström 216 kronor 46 öre
samt till åtskilliga andra personer tillhopa 759 kronor 62 öre, utgörande
följaktligen dessa pensioners sammanlagda belopp enligt komiterades beräkning
1,371 kronor 42 öre, men enligt Serafkner-ordens-gillets under innevarande
år lemnade uppgift 1,992 kronor. Dessa pensioner och understöd,
af hvilka en del utgår i naturapersedlar, synas mig fortfarande böra utbetalas
af hospitalsförvaltningen, på sätt ock Serafimerordensgillet i sina beräkningar
af utgifterna för år 1877 förutsatt. Äfven de af Peder Severenssen
och enkefru Bager gjorda dispositioner till hvarjehanda ändamål, hvilka
förbindelser enligt gifvarnes önskan fästats vid hospitalsförvaltningen, torde
böra fortfarande af densamma fullgöras.
De utgifter från hospitalsfonden, hvilka enligt hvad ofvan är nämndt
komma att efter hand och till en del genast upphöra, sedan förändringen trädt i
verket, äro sådana som härflutit deraf, att hospitalsfonden haft särskild förvaltning
och uppbörd. Till dessa utgifter höra i främsta rummet Serafimerordens-gillets
egna förvaltningskostnader, uppgående enligt Kong!, brefvet den
30 November 1860 samt den genom Kongl. brefvet den 29 Maj 1874 bestämda
aflöningsstat till följande belopp:
Generaldirektörens arvode.......................... |
............................... kronor |
1,000: — |
En sekreterare och advokatfiskal............. |
............................... |
2,000: — |
Transport kronor |
3,000: — |
29
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
Transport |
kronor |
3,000 |
— |
||
En |
kamererare och kammarförvandt............ |
» |
2,000 |
— |
|
En |
notarie och registrator.............................. |
77 |
950 |
— |
|
En |
revisor ........................................................ |
77 |
750 |
— |
|
En |
kammarskrifvare ...................................... |
77 |
380 |
— |
|
En |
d:o .......................................... |
n |
330 |
— |
|
Till |
kansligöromålens bestridande.................. |
77 |
500 |
— |
|
En |
vaktmästare ............................................... |
77 |
560 |
— |
|
En |
d:0 ................................................ |
77 |
450 |
— |
|
kronor |
8,920 |
— |
|||
hvartill komma öfriga af komiterade |
beräknade för- |
valtningskostnader, utgörande efter afdrag af tryckningskostnader,
soin fortfarande komma att utgå ........................ „ 1,243: as.
tillsammans kronor 10,163: 28.
Denna besparing kommer likväl icke genast statsverket till godo med
hela det belopp, hvartill den här beräknats Bland omförmälda arvoden
böra nemligen följande, hvilkas innehafvare undfått fullmakt å sina sysslor,
uppföras på indragningsstat, nemligen:
för |
Generaldirektören ................... |
.......................................... kronor |
1,000: — |
17 |
Sekreteraren.............................. |
.......................................... 77 |
2,000: — |
77 |
Kamererare!! ........................... |
........................................... 77 |
2,000: — |
77 |
en vaktmästare....................... |
........................................... 77 |
560: — |
tillsammans kronor |
5.560: — |
dock med skyldighet för de tre sistnämnde att i deras omförmälda
befattningar biträda den nya hospitalsöfverstyrelsen.
Till utgifter, som kunna upphöra, äro vidare att räkna, förutom de af
komiterade å sid. 47 af deras utlåtande anförda ersättningar och arvoden
till syssloman, jemväl följande, nemligen ersättning till landsstatstjenstemän
och nämndemän för biträde vid besigtningar å hospitalshemman samt till
jägeritjenstemän och landtmätare för förrättningar å hospitalsskogar, efter
medeltal årligen utgörande 288 kronor 21 öre, samt ersättning till Mariestads
landskontor och vederbörande kronobetjening inom Skaraborgs län för
uppbörd och redovisning af Skara indragna hospitals inkomster äfvensom för
uppsigt öfver hospitalet tillhöriga fastigheter 300 kronor. Derest för begge
dessa sistnämnda ändamål särskilda kostnader blifva af nöden, böra de utgå
i enahanda ordning som för dylika utgifter vid andra indragna hemman är
bestämd, utan att särskilda anslag derför behöfva i riksstaten uppföras.
Hvad komiterade och kollegierna föreslagit angående statsanslag till
prostetunnor och kyrkors underhåll förfaller för den händelse, att kyrkofonden
icke skulle till statsverket indragas.
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
Slutligen torde jag få erinra om den förändring, som, i anledning af
hvad jag haft nåden föreslå, borde vidtagas i afseende på den under åttonde
hufvudtiteln förekommande anslagsrubriken “hospitals- och lasarettsunderhåll.
“ Sedan till statsverket indragits alla under denna rubrik upptagna
anslag till hospitalsfonden, torde rubriken rätteligen böra benämnas “lasaretts
underhåll/4 Under denna rubrik böra då sammanföras dels de anslag till
lasaretts underhåll, som redan nu der upptagas, dels det under nästföregående
rubrik i riksstaten förekommande anslag till Serafimerlasarettets underhåll,
dels ock de sex anslagsposter å tillhopa 4,625 kronor, hvilka, enligt hvad
ofvan förmäles, nu utgå från hospitalsfonden. Med tillämpning häraf skulle
anslaget till lasaretts underhåll, sedan från det å riksstaten för år 1876
uppförda anslaget till hospitals- och lasaretts underhåll, kronor 116,897: 17.
dragits summan af de nu till hospitalsfonden utgående
anslag, sådana dessa äro i riksstaten beräknade ............ „ 96,832: 20,
men till återstoden.................................................................. „ 19,564: 97.
lagts dels förenämnda sex utgiftsposter till ett samman
lagdt
belopp af....................................................................... „ 4,625: —
dels nuvarande anslaget till Serafimerlasarettets underhåll „ 25,500: —
i riksstaten upptagas med...................................................... „ 49,6 8 9 : 97.
Sedan sålunda de flesta för hospitalsförvaltningen främmande utgifter
blifvit derifrån afskilda, skulle de återstående, hufvudsakligen för hospitalsvården
afsedda, enligt Serafimer-ordens-gillets beräkning, mot hvilken jag icke
funnit något att erinra, uppgå till 666,593 kronor 2 öre för år 1877.
Hospitalsförvaltningens inkomst- och utgiftsstat för nämnda år blefve alltså
följande:
Utgifter:
Utgifter för hospitals vården .......................
Inkomster:
Patientafgifter .................................................
Årligt bidrag från Danviks hospital ........
Tillfälliga inkomster ......................................
Brist att fylla genom statsanslag ..............
tillsammans 666,593: 02.
666,593: 02.
206,622: —
14,000: -2,500: —
443,471: 02.
Det förslagsanslag, som borde af Riksdagen äskas för liospitalsväsendets
behof, blefve således i rund summa, på sätt Serafimer-ordensgillet
föreslagit, 450,000 kronor att å ordinarie stat uppföras under titeln:
“ hospitalsunderhåll “.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 31
^Med sålunda förenklad budget kan hospitalsförvaltningen, enligt
hvad Sundhetskollegium upplyst, af detta kollegium öfvertagas utan annan
tillökning i tjenstemannapersonalen än som skulle uppkomma genom
förordnande af en revisor och nödiga amanuensbiträden för hvilka i ett
den 8 innevarande. November till Eders Kongl. Maj:t ingifvet utlåtande
arvoden begärts till ett belopp af 1,000 kronor för revisorn och 1,200
till amanuensbiträdena. I betraktande af det vidlyftiga arbete, som
genom hospitalsvårdens öfvertagande skulle tillskyndas Sundhetskollegium,
finner jag mot* dessa belopp intet att erinra.
Inseendet öfver och vården om hospitalens fasta egendom med
undantag endast af de hus, tomter, och lägenheter, som äro till dessa
sjukvård sanstal térs omedelbara nyttjande upplåtna, skulle enligt komitelades
.förslag öfvertagas af Kammarkollegium. Såväl komiterade som
kollegierna hafva ansett en tillökning i anslaget till Kammarkollegium
för detta fall. nödig; och kollegierna hafva hemstält att beloppet af
denna tillökning måtte bestämmas lika med en kammarförvandts lön.
Denna fråga torde emellertid lika litet som beräkningen af det belopp,
hvartill hospitalsfondens till indragning föreslagna tillgångar böra bland
statsveikets inkomster i riksstaten upptagas, tillhöra min föredragning'',
utan böra af Finansdepartementet handläggas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag underdånigst
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning att Serafimer-ordensgillets
befattning med hospitalen i riket såväl som med allmänna hospitalsfonden.
komme att upphöra vid 1876 års utgång, och öfverinseendet å
sinnessjuk vården i riket öfvertagas af Sundhetskollegium, samt följaktligen
ej mindre de för Generaldirektören öfver hospitalen än ock för
Serafimer-ordens-gillets tjensteman och vaktbetjente anslagna arvoden från
samma tid upphöra att af hospitalsmedlen utgå, täcktes i nåder föreslå
Riksdagen:
med ofvan omförmälda undantag beträffande hemmanen
Marskog, de af Fru Rosencrantz och Friherre Adelsvärd donerade kapital
samt kyrkotionde!! — de hospitalen tillhöriga fastigheter, frälseränta!''
och andra afgälder af fast. egendom, äfvensom öfriga tillgångar af hvad
beskaffenhet de vara må, i öfverensstämmelse med hvad komiterade föreslagit,
indragas till statsverket, dock att hospitalens hemman och lägenheter
bibehållas vid sin nu egande natur enligt jordeboken samt att
staten åtager sig fullgöra de vilkor och förbindelser, hvilka finnas fästade
vid några åt de donationer, som utgöra eu del af dessa tillgångar;
att de åt statsmedel saväl direkt som i ersättning för indragna
i äntor och tiondeanslag hittills beviljade anslag till hospitalen, inbe
-
32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
räknadt bidraget af fångvårdsmedlen, från samma tid upphöra att vidare
utgå;
att hospitalens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon upphör;
att det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till
Sundhetskollegium med medicinalstaten ökas med 2,200 kronor, att utgå
med 1,000 kronor till arvode åt eu revisor och med 1,200 kronor till
amanuensbiträde i Sundhetskollegium;
att i stället för de under åttonde hufvudtiteln nu uppförda anslagtill
Serafimerlasarettets underhåll samt till hospitals och lasaretts underhåll
måtte å ordinarie stat uppföras till lasaretts underhåll ett anslag
af 49,689 kronor 97 öre samt till hospitals underhåll ett förslagsanslag
af 450,000 kronor; och
att å allmänna indragningsstaten uppföras de åt nuvarande generaldirektören
öfver hospitalen samt Serahmer-ordens-gillets sekreterare, kamererare
och förste vaktmästare anslagna löner och arvoden att under deras
lifstid utgå med följande belopp: för generaldirektören 1,000 kronor,
för sekreteraren 2,000 kronor, för kaineraren 2,000 kronor och för vaktmästaren
560 kronor, mot skyldighet för de tre sistnämnda att i deras
befattningar biträda Sundhetskollegium, såsom blifvande öfverstyrelse för
hospitalen.
Tillika och då Eders Kong! Maj:t täcktes finna, att, derest denna
framställning vinner Riksdagens bifall, vården af hospitalens fasta egendom
bör med ofvan omförmälda undantag uppdragas åt Kammarkollegium,
hemställer jag, att frågan om den för sådant fall erforderliga tillökning
i anslaget till Kammarkollegium måtte få för behörig handläggning
öfverlemnas till Finansdepartementet; och torde det jemväl få ankomma
på Chefen för detta departement att föreslå det belopp, hvartill liospitalsfondens
till indragning föreslagna tillgångar böra bland statsverkets
inkomster i riksstaten beräknas.
Häri instämde Statsrådets öfriga ledamöter; och
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla
hvad Statsrådet sålunda föreslagit, äfvensom medgifva
att transsumt af protokollet rörande detta ärende
finge delgifvas Finansdepartementet.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
33
Utdrag af protokollet ''öfver Ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet på Stockholms
Slott den 17 December 1875.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weibenhielm,
Lovén,
Friherre von Otter och
Forssell.
Slutligen uppläste Departementschefen Statsrådet Carlson till justering
ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 12 sistlidne November
fattade beslut uppsatt förslag till nådig proposition till Riksdagen
angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen, in. in.;
och behagade Hans Maj: t Konungen, uppå Statsrådets
tillstyrkan, gilla berörda förslag samt förordna,
att i öfverensstämmelse dermed skulle till Riksdagen
aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilagan vid.
detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Bill. till Piksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afl. 2 Höft.