Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o ,2.

1

N:0 2.

Ank. till lliksd. Kansli den 8 Maj 1876, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i gällande
stadgande rörande Justifie-ombndsmannens skyldighet att
under svår sjukdom eller annat laga förfall till suppleanten
afstå halfva lönen.

Uti en inom Första Kammaren väckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 46) har Herr N. S. von Kock, med föranledande
deraf att innevarande Riksdag bestämt aflöningen för Konungens Justitiekansler
till 8,000 kronor, som fördelats i lön 6,000 kronor och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor, andragit, att stadgandet i 97 § Regeringsformen,
det ‘‘Riksdagens Justitieombudsman, så länge han embetet innehafver,
skall i alla afseenden anses lika med Konungens Justitiekansler,“
städse ansetts innebära, att dessa embetsmän skulle åtnjuta lika aflöning,
hvarför ock Stats-Utkottet, så snart någon ändring skett i Justitiekanslerens
aflöning, infört samma ändring uti den § af Riksgäldskontorets
reglemente, som handlade om Justitieombudsmannen tillkommande löneförmåner,
och detta utan att någon motion eller framställning i ämnet
föregått. Samma förfarande vore derför äfven nu att förvänta.

Bland skälen till den i senare tider införda fördelning af löneinkomster
i lön och tjenstgöringspenningar vore äfven det, att genom en
sådan anordning i allmänhet på förhand bestämdes huru mycket den,
som vid den ständige tjensteinnehafvarens förfall förestode embetet eller
tjensten, skulle åtnjuta i ersättning derför. Men då 25 § af den för
Justitieombudsmannen gällande instruktion föreskrefve, att Justitieombudsmannen
skulle till den, som tjensten bestrede, under det JustitieomBih.
till Riksd. Prat. 1876. 4 Sami. ,2 Afd. 2 Haft. 1

2

Sammansatta Stats- och Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 2.

budsmannen vore af svår sjukdom eller annat laga förfall hindrad att
sitt embete förestå, afträda hälften af sin egande lön, måste, derest Justitieombudsmannens
aflöning blefve delad i lön och tjenstgöringspenningar,
tvekan uppstå, huru detta stadgande rätteligen borde tillämpas.

En förklaring öfver nämnda stadgandes rätta förstånd under nu
inträffade förändrade förhållanden vore följaktligen af nöden; och då härjemte
samma stadgande, att en tjensteman skulle till sin ställföreträdare
afstå halfva lönen — en, så vidt motionären kände, i vår lagstiftning
ensam stående föreskrift — vore särdeles obilligt, samt ostridigt torde
vara, att Justitiekansleren, lika litet som hvarje annan embets- eller
tjensteman, vid inträffande lika beskaffad! förfall, från 1877 års början
vore skyldig afstå till sin ställföreträdare mera än de under aflöningen
inbegripna tjenstgöringspenningarne, syntes ej mindre den omförmälda
likställigheten emellan Justitiekansler!! och Justitieombudsmannen, än ock
rättvisa och billighet fordra, att Justitieombudsmannen icke förbundes till
sin ställföreträdare afstå mera än tjenstgöringspenningarne för den tid
förfallet räckte. Det måste ock anses olämpligt, att ett sådant stadgande
som det ifrågavarande hade sin plats i instruktionen för Justitieombudsmannen.
Det tillhörde väl snarare de föreskrifter rörande Justitieombudsmannens
aflöning, som förekommo i reglementet för Riksgäldskontoret,
hvarifrån aflöningen utbetaltes.

Den 25 § af instruktionen för Justitieombudsmannen lyder sålunda:

“Skulle Justitieombudsmannen finna sig af svår sjukdom eller annat
laga förfall hindrad att sitt embete förestå, ege han rätt att, till tjenstens
förrättande under laga förfaliotiden, påkalla den man Rikets Ständer, likmätigt
Regeringsformens 98 §, utsett att honom efterträda, i fall han,
innan nästinfall ande riksdag, med döden afginge; skolandes till honom,
under det han sålunda tjensten bestrider, Justitieombudsmannen afträda
hälften af sin egande lön.“

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, har motionären föreslagit, att
ur nyss intagna § af instruktionen för Justitieombudsmannen måtte uteslutas
sista meningen, eller orden: “skolandes till honom, under det han sålunda
tjensten bestrider, Justitieombudsmannen afträda hälften af sin egande
lön; “

och att i stället uti den § af Riksgäldskontorets reglemente, som handlar
om Justitieombudsmannens löneförmåner, måtte införas ett stadgande af
ungefärligen följande lydelse: Under den tid Justitieombudsmannen är af
svår sjukdom eller annat laga förfall hindrad att embetet förestå och embete!
förty utöfvas af den man Riksdagen utsett att Justitieombudsmannen

3

Sammansatta Stats- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 2.

efterträda, skall denne åtnjuta de under Justitieombudsmannens aflöning inbegripna
tjenstgöringspenningar.

Enär sålunda i motionen ifrågasattes ändring i den för Justitieombudsmannen
gällande instruktion af den 1 Mars 1830, har Stafs-Utskottet ansett
nödigt att för motionens handläggning begära sammanträde med Lag-Utskottet;
och sedan deputerade från begge Utskotten blifvit i enlighet med 47 §
Riksdagsordningen utsedde, har det sålunda Sammansatta Utskottet tagit frågan
i öfvervägande.

Såsom af motionen synes, utgår motionären från den förutsättningen,
att aflöningen för Justitiekansler!! och Justitieombudsmannen ej blott till beloppet,
utan äfven i alla andra afseenden borde vara lika. En sådan slutsats
kan Utskottet ej draga ur det åberopade stadgandet i Regeringsformen,
att Justitieombudsmannen skall “anses lika“ med Justitiekansler^ med hvilket
stadgande knappast lärer hafva afsetts att meddela någon bestämmelse
om aflöningen, men väl om kompetens, samhällsställning och dylikt.

Mellan de två ifrågavarande embetsmännen finnas ock sådana olikheter
att aflöningen synes kunna vara för den eno fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
utan att sådant ovilkorligen behöfver påkalla en lika fördelning
af den andres aflöning. För ifrågavarande fördelning i afseende
å Justitiekansler!! ligger till grund bland annat hans rätt till pension, jemte
andra förhållanden, som i afseende å på stat uppförda aflöningar förekomma.
Justitieombudsmannen åter, som är underkastad årliga omval, är närmast
att jemföra med Riksdagens öfrige förtroendemän, dess Fullmäktige i Banken
och Riksgäldskontor; hvarför ock hans aflöning mera närmar sig ett
arfvode än en sådan aflöning på stat, som för Justitiekanslern finnes bestämd.

Den af motionären föreslagna bestämmelse, att Justitieombudsmannens
ställföreträdare ej skulle för sin tjenstgöringstid erhålla mera än tjenstgöringspenningarne,
utgörande en fjerdedel af aflöningen i dess helhet, torde
ock måhända göra det för lämplige personer svårt att mottaga ett dylikt
uppdrag, som kunde komma att under möjligen längre tid för dem medföra
ett ansträngdt och ansvarsfullt arbete mot en ytterst ringa vedergällning.

På dessa skäl och då den af motionären särskildt ifrågasätta'' öfverflyttning
från instruktionen för Justitieombudsmannen till Riksgäldskontorets
reglemente af stadgandet om Justitieombudsmannens skyldighet att vid förfall
afträda någon viss bestämd del af sin aflöning ej i och för sig synes
vara af den vigt att endast för denna fråga torde böra påkallas något
Riksdagens beslut med deraf föranledd promulgation af Kongl. Maj:t be -

4

Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

träffande ändringen i den utaf Kongl. Maj:t kungjorda instruktionen, hemställer
det Sammansatta Utskottet, som icke funnit motionen föranleda något
förslag i afseende å beloppet af Justitieombudsmannens aflöning,

att Herr von Kochs omförmälda motion icke må bifallas.

Stockholm den 8 Maj 1870.

På Sammansatta Utskottets vägnar:

L NORDENFELT.

Reservationer:

af Herrar L. M. Norden felt, C. Petre, Friherre F. C. Wrede och
J. M. Lindgren, hvilka anfört:

“Det torde medgifvas att Justitieombudsmannen, som enligt grundlagen
skall i alla afseenden anses lika med Konungens Justitiekansler, i öfverensstämmelse
med detta bud vunne, beträffande löneförmånerna, mera likställighet,
om hans aflöning, på sätt för Justitiekanslern nyss egt rum, fördelades
i lön 6,000 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor med bestämmelse
derjemte att Justitieombudsmannen, om han finge förfall och hans suppleant
således komme att bestrida tjensten, ej skulle vara skyldig att af sina
löneinkomster afstå mera än så stor del af tjenstgöringspenningarna, som å
tiden belöpte. Sådan anordning komme äfven i öfverensstämmmelse med
hvad Riksdagen redan i allmänhet för alla andra rikets embets- och tjensteman,
som kommit å ny lönestat, beslutat. Genom att sålunda lemna Justitieombudsmannen
samma rätt till aflöningen komme visserligen hans suppleant
att, om denne till tjenstgöring inkallades, derföre erhålla lägre ersättning än
den för Justitieombudsmannen nu gällande instruktion innehåller; men enär sådant
vore af föga betydelse, om suppleanten har äfven egen lön på stat att
anlita, samt befattningen, som genom val årligen tillsättes, i allt fall torde
vara af beskaffenhet att genom den ifrågasatta lägre ersättningen någon
svårighet för samma befattnings behöriga uppehållande ej gerna är att

5

Sammansätta Stats- och Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 2-

förmoda kunna vi ej inse hinder möta att bereda Justitieombudsmannen
den föreslagna likställigheten i hans löneförmåner.

Vi få således vördsamt hemställa,

l:o att Herr von Kocks förevarande motion må af

Riksdagen bifallas.

Vidare och under förutsättning af bifall härtill få vi hemställa,

2:o att åt Stats-Utskottet och Lag-Utskottet må uppdragas
att, hvartdera i hvad på det ankommer, tillse
iakttagande af de ändringar i reglementet för Riksgäldskontoret
samt instruktionen för Justitieombudsmannen,
som af beslutet må blifva en följd''1; samt

af Herr A. L. F. Torpadie.

2

Bih. till Riksd. Pvot. 1876.

4 Sami 2 Afd. 2 Håft