Stats-Utshottets Utlåtande N:o 72.

I

N:o 72.

Ank. till ltiksd. Kansli den 6 Maj 1876, kl. 9 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga proposition angående
förändring i tiden för utbetalning af det till åstadkommande
af jernvägsförbindelse emellan landskapet Dalsland
och Smaalenenes amt i Norge beviljade anslag.

''(R. A.)

Under förutsättning och förbehåll, att Dalslands jernvägsaktiebolag
tillvägabringade dels genom aktieteckning minst en million riksdaler och dels
genom aktieteckning och frivilliga bidrag eller ock, i mån af behof, genom
upptagande af amorteringslån mot obligationer tre millioner riksdaler, eller
tillsammans 4/5 af den beräknade kostnaden för anläggning af jernväg från
Sunnanå hamn vid AVenern öfver Mellerud till riksgränsen vid Högen, en
norsk statsbana till mötes, föreslog Kongl. Maj:t 1874 års Riksdag att bevilja
bolaget, såsom bidrag till nämnda jernvägsanläggning, ett anslag utan
återbetalningsskyldighet till belopp af en million riksdaler, att utgå med en
tredjedel, eller 033,33373 kronor, under hvarje af åren 1875, 1876 och
1877, emot vilkor, bland andra, att bolaget skulle vara skyldigt underkasta
sig;de bestämmelser, Kongl. Maj:t, för bolagets rättighet att tillgodonjuta
anslaget, kunde till säkerhet för jernvägsanläggningens fullbordande och
framtida underhållande finna lämpligt meddela.

Denna nådiga proposition blef af Riksdagen på det sätt bifallen att,
såsom bidrag för byggande af en jernväg från Sunnanå hamn vid AVenern
öfver Mellerud och AVestra Ed vid sjön Stora Lee till lämplig anknytningspunkt
vid; riksgränsen, en norsk statsbana till mötes, hvilken jernväg borde
erhålla samma spårvidd och byggnadssätt, som de dittills färdigbyggda stambanorna,
gtillf;Kongl. Maj:ts disposition stäldes ett belopp af en million kronor.

Bih. tiU Biksd. Frat. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. ‘ 1

2

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

hvilket statsbidrag, så snart sådan visshet, som af Kongl. Maj:t pröfvades
tillräcklig, förefunnes, att en jernväg med samma spårvidd samtidigt anlades
emellan anknytningspunkten vid riksgränsen och Kristiania, finge af Kongl.
Maj:t tillförsäkras det bolag, som förbunde sig att anlägga och inom slutet
af år 1879 fullborda samt för allmän trafik upplåta samma jernväg, äfvensom
att i öfrigt uppfylla alla de vilkor, som Kongl. Maj;t för statsbidragets
erhållande kunde finna för godt i nåder föreskrifva; dock att det beviljade
statsbidraget icke finge till vederbörande utbetalas förr, än jornvägen blifvit
inom föreskrifven tid färdigbyggd och med allt hvad dertill hörde afsynad
och godkänd samt till allmän trafik upplåten.

Sedan derefter Storthinget den 4 Juni 1874 bestämt, att en redan
förut vilkorligt beslutad bredspårig jernväg skulle från Kristiania dragas
genom Ski till Monsrud och derifrån i två särskilda linier till Sarpsborg,
hvarifrån den skulle fortsättas till Fredrikshall och vidare förbi Femsjön till
riksgränsen vid Högen; samt styrelsen för Dalslands jernvägsaktiebolag i
underdånighet anmält, att bolaget med tacksamhet mottoge ofvan omförmälda,
af 1874 års Riksdag beviljade anslag uppå dervid fastade vilkor, fann Kongl.
Maj:t, medelst nådig resolution den 5 November 1875, för godt att, bland
annat, ej allenast bevilja Dalslands jernvägsaktiebolag rättighet att anlägga
och till allmänt begagnande mot afgift upplåta jernväg af 4,83 fots spårvidd
från Sunnanå hamn vid Wenern öfver Melieruds station å Bergslagernas
jernvägsaktiebolags jernbana och Vestra Ed till riksgränsen mot Norge vid
Högen, äfvensom fastställa ritningar jemte tillhörande betänkande och å
4,493,000 kronor slutande kostnadsförslag att lända till efterrättelse vid anläggningen
af banan, som, med en längd af 6V3 niil, borde utföras med ett
sådant byggnadssätt, att banan komme att erhålla samma trafikförmåga, som
de dittills utförda stambanorna, utan ock tillförsäkra bolaget att komma i
åtnjutande af det utaf Riksdagen beviljade statsbidrag å 1,000,000 kronor,
så snart jernvägen blifvit inom den af Riksdagen bestämda tid färdigbyggd
och med allt hvad dertill hörer afsynad och godkänd samt för allmän trafik
upplåten, allt under vilkor och förbehåll, utom andra, att arbetet å jernvägen
skulle påbörjas före utgången af år 1875 samt derefter fortgå så, att jernvägsanläggningen
jemte dertill hörande inrättningar och rullande materiel
kunde inom slutet af år 1879 afsynas och för trafik upplåtas.

Uti en den 2 sistlidne Januari till Kongl. Maj:t ingifven skrift har
styrelsen för Dalslands jernvägsaktiebolag redogjort för den ståndpunkt, på
hvilken jernvägsanläggningen då befann sig, och dervid bland annat anfört:
att Fredrikshalls kommun genom beslut den 12 Januari 1875 lemnat sin
garanti för ett lån å 2,200,000 kronor, som utöfver det tecknade aktiekapitalet
och det af Riksdagen beviljade anslag ansetts nödigt upptaga för
fyllande af den beräknade anläggningskostnaden med tillägg af räntor under

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

3

byggnadstiden; att likväl den stockning, som i affärsverlden inträffat inom
flera af Europas större stater, och det deraf orsakade betydliga prisfallet på
alla värdepapper lagt hinder i vägen för upptagande utom landet af ofvanberörda
lån, och i sin återverkan på förhållandena inom Sverige ledt dertill,
att upptagande härstädes af lån annorlunda än mot en ruinerande kapitalrabatt
af 15 till 20 procent icke vore för närvarande möjligt; att en ytterligare
svårighet läge deruti att, då Fredrikshalls kommunalstyrelse vid sitt
ofvannämnda beslut den 12 Januari nästlidna år förbehållit sig att bekomma
inteckning eller på annat sätt efter svensk lag betryggande säkerhet genom
panträtt i jernbanan med dess materiel för de utbetalningar, hvartill kommunen
med anledning af väntegarantien kunde blifva nödsakad, menjemlikt
nådiga förordningen den 16 Juni 1875 jernväg icke må med inteckning
enligt samma förordning belastas, bolaget icke kunde uppfylla sagda förbehåll,
hvarpå vid beslutets fattande lagts synnerlig vigt; att, ehuru styrelsen
påbörjat arbetet å banan under år 1875, äfvensom i öfverensstämmelse med
bolagsordningen uttaxerat 15 procent af tecknade aktier, den likväl, om återstående
delen af kostnadsbeloppet icke kunde åstadkommas, torde finna sig
nödsakad inhemta delegarnes i bolaget beslut, huruvida arbetet skulle upphöra
eller fortsättas med det tecknade aktiekapitalet; att på grund häraf
befaras kunde att, oaktadt de stora uppoffringar, som af Elfsborgs läns landsting
och samtliga de i allmänhet fattiga kommuner, genom hvilkas område
jernvägen framginge, äfvensom af Fredrikshalls kommun och enskilde personer
gjorts för befrämjande af det vigtiga företaget, det dock möjligen måste
uppgifvas; att enda utvägen således torde vara, att svenska eller norska
staten eller begge i förening beredde bolaget tillgång till det erforderliga
lånet; att i sådant afseende styrelsen trodde sig böra fästa uppmärksamheten
dels derå, att staten icke kunde på något annat sätt med så ringa uppoffring
tillvägabringa en förbindelse mellan det svenska jernvägsnätet och det
norska genom Smaalenene, dels derå, att ingen utsigt vore för handen att
så snart som medelst denna jernväg, hvilken skulle fullbordas samtidigt med
Smaalenenes och Bergslagernas jernvägsaktiebolags banor, åstadkomma den
länge önskade förbindelsen med Norge; samt att, derest genom svenska eller
norska statens eller beggedera^ mellankomst ett lån kunde erhållas, samt
svenska staten eftergåfve det vilkor, som blifvit fästadt vid den beviljade
gåfvan af 1,000,000 kronor derom, att jernvägen skulle, innan anslaget
finge till bolaget utbetalas, vara fullbordad och för trafik öppnad, och bolaget
genom erhållande af beloppet redan derförinnan befriades dels från den
rabatt af 15 till 20 procent, som måste erläggas om bolaget skulle annorstädes
upptaga lån, dels ock från utgifvande under tre år af ränta å ifrågavarande
1,000,000 kronor, som eljest måste för arbetenas fullbordande upplånas
i afbidan på anslagets utbekommande, bolaget dymedelst skulle bespa -

4 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 12.

ras så stora utgifter, att det erforderliga lånebeloppet kunde inskränkas till
två millioner kronor.

Fredrikshalls kommun har derefter af förekommen anledning den 13
sistlidne Mars beslutit, att, så vida svenska eller norska staten åtoge sig att
försträcka jernvägsaktiebolaget 1,500,000 kronor, kommunen ville, i stället för
den under den 12 Januari 1875 beslutade räntegaranti, på vissa vilkor försträcka
bolaget 500,000 kronor.

Inom norska regeringen har jemväl kommit under öfvervägande, att, om
än den af Fredrikshalls kommun förut beslutade garanti skulle kunna göras
gällande, bolaget likväl icke med afseende å förhanden varande förhållanden
kunde för det närvarande, och antagligen icke heller i den närmaste framtiden,
erhålla det för anläggningen erforderliga lån på enskild väg annorledes,
än på så ofördelaktiga vilkor, att derigenom en icke obetydlig del af
det beräknade anläggningskapitalet ginge förlorad. Då således, huru än utgången
blefve af den inom svenska Riksdagen väckta fråga om åstadkommande
af en lag, enligt hvilken jern vägsanläggning med tillbehör kunde med
laga verkan pantsättas, bolaget vore i behof af understöd, på det jernvägsanläggningen
måtte komma till utförande, ansåges framställning om beviljande
af lånebidrag böra göras hos det nu församlade Storthinget utan afvaktan
å utgången af berörda lagstiftningsfråga. Hvad anginge lånebidragets
belopp, vore detta beroende af det understöd, som kunde komma att lemnas
från svenska statens sida. I afseende härå förutsattes medgifvande, att det
af Riksdagen beviljade anslag till belopp af 1,000,000 kronor kunde ställas
till bolagets förfogande att användas under det arbetet påginge. I sådan
händelse skulle det för bolaget erforderliga försträckningsbelopp kunna inskränkas
till 2,000,000 kronor, hvaraf under vissa vilkor och förutsättningar
Fredrikshalls kommun redan beviljat en fjerdedel eller 500,000 kronor.
Norska regeringen har med afseende härå och på grund af öfriga anförda
skäl hos Kong!. Maj:t gjort underdånig framställning i ämnet; och har Kongl.
Maj:t i enlighet dermed den 18 sistlidne Mars till norska Storthinget aflåtit
nådig proposition om bemyndigande för regeringen att af statskassans medel
bevilja Dalslands jernvägsaktiebolag ett lån, stort 375,000 specier, eller
1,500,000 kronor, att användas till fullbordande af jernvägsanläggningen
från Högen öfver Westra Ed till Mellerud och vidare till en hamn vid Wenern,
under vilkor att lånet förräntas med 5 för hundra och återbetalas under
loppet af högst 40 år samt i öfrigt under de närmare bestämmelser, som
af regeringen meddelas.

Äfven under antagande att nämnde lån å 1,500,000 kronor blefve af
Storthinget beviljadt och med inberäkning af den utaf Fredrikshalls kommun
gifna försträckning af 500,000 kronor, vore icke till fullo afhjelpt den brist
i beräknade och erforderliga medel, hvilken uppkomme genom den med an -

Stats-Utskottets Utåtande N:« 12.

5

ledning af inträffade oförutsedda omständigheter skedda återkallelsen af omförmälda
garanti för ett lån till högre sammanräknadt belopp, eller 2,200,000
kronor. Vid sådant förhållande, och då svenska Riksdagen år 1874 förklarat
den samfärdsel emellan de begge rikena, som genom nu ifrågavarande
jernbana skulle beredas, vara af så stor vigt för befrämjande af dessa
rikens gemensamma intressen, att svenska staten icke borde rygga tillbaka
för den uppoffring, hvilken för vinnande af detta mål kunde blifva erforderlig
och att, då den enskilda företagsamheten efter all sannolikhet icke förmådde
utan statens medverkan utföra arbetet, staten icke borde undandraga
sig en sådan medverkan, har Kongl. Maj:t medelst en den 24 nästlidne Mars
till Riksdagen aflåteu nådig proposition (N:o 37) gjort framställning om Riksdagens
medverkan, i ändamål att jernvägsarbetet må kunna utan afbrott
fortgå och inom den beräknade tiden, utgången af året 1879, fullbordas. I
sådant hänseende har Kongl. Maj:t emellertid icke velat ifrågasätta, att Riksdagen
må bevilja, vare sig något nytt anslag eller något lån, utan ansett
sig endast hafva att föreslå, att i hvad som blifvit stadgadt beträffande den
tid, då det medgifna anslaget skulle till bolaget utbetalas, bevilja en förändring.
Enär detta anslag, enligt nu gällande bestämmelse, icke finge till
bolaget utlemnas förr, än jernvägen blifvit inom föreskrifven tid färdigbyggd
och med allt hvad dertill hörer afsynad och godkänd samt till allmän trafik
äfven upplåten, blefve det, så framt denna föreskrift skulle oförändrad
tillämpas, för bolaget oundgängligt att, för arbetets utförande, under byggnadsåren
söka bereda sig lån till ett motsvarande belopp. Vid den i afseende
på anskaffande af medel för företag af ifrågavarande beskaffenhet nu
tryckta ställning inom penningemarknaden, vore dock att emotse, att bolaget
icke skulle kunna erhålla ett sådant lån utan att underkasta sig en ganska
betydlig, för bolaget betungande, kapitalrabatt, hvilken i förening med den
minskning i de för byggnadsföretaget beräknade tillgångar, hvilken uppkomme
deraf, att lånet från norska statsverket, om det blefve medgifvet, sammanräknadt
med det lån, Fredrikhalls kommun utlofvat, med 200,000 kronor
understege det lån, för hvilket nämnda kommun skolat ikläda sig garanti,
alltså skulle försvaga bolagets förmåga att till lycklig och snar fullbordan
bringa sitt stora, allmännyttiga företag. Deremot, och då af anslagets utbetalning;
under byggnadstiden följden skulle blifva, icke allenast att kapitalrabatten
undvekes, utan äfven att för bolaget en icke oväsentlig räntebesparing
egde rum, skulle bolaget, under förutsättning deraf att Kongl.
Maj:ts till norska Storthinget aflåtna nådiga proposition blefve antagen,
komma att förfoga öfver belopp, som fullt motsvarade de beräknade kostnaderna
för jern vägsbyggnaden och inköpet af erforderlig materiel, och således
varda befriad t från alla vidare omsorger i afseende på den för jernvägens
fullbordande behöfliga penningetillgång. Visserligen kunde genom.

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

den nu ifrågasatta tidigare utbetalningen af det beviljade anslaget staten få vidkännas
någon ytterligare utgift, i det fall nemligen, att för medlens tillhandahållande
en upplåning möjligen kunde finnas böra ega rum, men det vore
dock icke på någon sådan grund, som Riksdagen år 1374 vägrade sitt samtycke
dertill, att det anslag, som bolaget beviljades, skulle utgå med en
tredjedel under hvartdera af åren 1875, 1876 och 1877. Såsom anledningtill
detta beslut hade af Riksdagen blifvit angifvet, att ärendet då ännu
syntes i vissa delar vara i det skick, att det torde tarfva ytterligare undersökningar
och utredningar, så väl om banans blifvande sträckning, som angående
anläggningskostnaden, samt om lämpligaste sättet att åstadkomma
det för dess byggande erforderliga kapital. Sedermera hade efter fullständigt
utredande af alla på ärendets afgörande inverkande omständigheter frågan
om denna jernvägsanläggning blifvit genom beslut den 5 November 1875
af Kongl. Maj:t pröfvad, dervid sträckningen af banan blifvit bestämd, samt
plan-, profil- och detaljritningar jemte kostnadsförslag för jern vägsanläggningen
faststälda, så att företagets framgång numera endast vore beroende deraf,
att tillgång blefve bolaget beredd på de till detsammas utförande behöfliga
medel.

Då utan allt tvifvel en ytterligare medverkan å Riksdagens sida vore
af nöden, så framt den nu ifrågavarande nya föreningsbanan emellan de förenade
rikena, för hvilken äfven inom brödralandet ett varmt och verksamt
deltagande gifvit sig tillkänna, skulle kunna komma till stånd, har Kongl.
Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att det anslag af en million
kronor, hvilket Riksdagen år 1874 beviljat såsom bidrag för byggande af
en jernväg från Sunnanå hamn vid Wenern öfver Mellerud och Vestra Ed
vid sjön Stora Lee till lämplig anknytningspunkt vid riksgränsen, en norsk
statsbana till mötes, finge redan under år 1877 utbetalas till det för anläggning
af denna jernväg bildade bolag, så framt, på sätt som Kongl. Maj:t
godkände, bolaget ådagaiade att detsamma, med inberäkning af förenämnda
anslag hade att förfoga öfver de för banans fullbordande på föreskrifvet sätt
och för anskaffande af behöflig materiel erforderliga medel.

Vid behandlingen af ifrågavarande nådiga proposition har Utskottet ej
kunnat lemna utan afseende det enligt Utskottets förmenande betänkliga i att
medgifva rubbning i de redan beslutade och af Dalslands jernvägsaktiebolag
uttryckligen och med tacksamhet godkända vilkor, på hvilka ifrågavarande
betydliga statsanslag beviljats. Då icke dess mindre en ändring af dessa
vilkor till bolagets förmån nu af bolaget ifrågasatts och till någon del af
Kongl. Maj:t förordats, anser Utskottet sig likväl ej kunna tillstyrka den begärda
eftergiften i afseende å tiden för anslagets utbetalning på andra vilkor
än sådana, genom hvilka dels en ökad säkerhet för jern vägsanläggningens
utförande erhålles och dels icke någon utgift utöfver den, som vid anslagets

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

7

beviljande af Rikdagen beräknats, för statsverket uppkommer. I förra afseendet
anser Utskottet nödigt föreslå, att, innan anslaget utbetalas, tre milioner
kronor skola vara på jernvägsanläggningen nedlagda. I senare afseendet
och för att ej för statskassan åstadkomma någon uppoffring har Utskottet ansett
den bestämmelse böra meddelas, att fem procent ränta å anslagsbeloppet skall
af bolaget staten godtgöras från utbetalningsdagen till dess jernvägen blifvit
färdigbyggd, afsynad och godkänd samt till allmän trafik upplåten. Intetdera
af dessa vilkor strider emot den från norsk sida gjorda förutsättningen,
att anslaget komme att ställas till bolagets förfogande att användas under
det arbetet påginge.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts nådiga proposition må på det sätt
bifallas, att Kongl. Maj:t må ega att, sedan styrkt blifvit,
att på ifrågavarande jernvägsanläggning nedlagts tre millioner
kronor, till utgående från Iliksgäldskontoret anvisa
statsanslaget en million kronor, mot det att Dalslands jernvägsaktiebolag
förbinder sig att å anslagsbeloppet till Riksgäldskontoret
betala fem procent ränta från den dag, då
anslagsbeloppet lyfta t s, till den dag, då jernvägen blifvit
färdigbyggd, afsynad och godkänd samt till allmän trafik
upplåten.

Stockholm den 6 Maj 1876.

På Stats-Utskottets vägnar:

(JAHL EKMAN.

Reservationer:

af Herrar G. Ekman, L. M. Norden felt, C. Petre, Grefve G. Sparre
och J. Widén, hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts proposition; samt

af Herrar L. O. Larsson, O. B. Olsson, J. Rundbäck, J. E. Johansson
och C. J. Svensén, hvilka yrkat afslag å Kongl. Maj:ts proposition.