Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1876, kl. 5 e. m.

Memorial, med förslag till ändringar i Bankoreglementet och i Riksbankens
aflöningsstat.

Efter att hafva genomgått samtlige delar af det för riksbankens styrelse
och förvaltning gällande, vid senaste riksdag faststälda bankoreglemente,
hvilket finnes infördt i 1 (fide samlingen af bihanget till samma Riksdags
protokoll, får Banko-Utskottet nu afgifva utlåtande i anledning af de förslag
till ändringar i samma reglemente, som blifvit ifrågastälda dels af Herr A.
O. Wallenberg uti en vid innevarande riksdag väckt och till Utskottet hänvisad
motion, dels af senast församlade statsrevisorer, dels af ledamöter inom
Utskottet, dels ock af fullmäktige i Riksbanken.

Uti sista punkten af 4 § i bankoreglementet föreskrifves, att det kapitalöfverskott,
Riksbanken utöfver grundfonden och reservfonden eger, må vid
bokslutet föras såsom reserverade medel. Då i afseende å användandet af
dessa medel, Indika för närvarande uppgå till 3,296,408 kronor 32 öre,
särskilda bestämmelser blifvit af Riksdagen meddelade, i det att den behållning
af bankovinstmedlen, som återstod etter det vid 1873 års riksdag reservfonden
bildats, blifvit af Riksdagen reserverade till framtida förfogande samt
de särskilda såsom reserverade medel bokförda vinstmedlen för åren 1874
och 1875 blifvit af sistlidne och innevarande års Riksdag till vissa bestämda
ändamål afsedda, har Banko-Utskottet trott det vara lämpligt, att uti bankoreglementet
upplysning finnes meddelad om de särskilda föreskrifter, Riksdagen
angående samma medel lemna!, och hemställer derföre:

?Bih. till Riksd. Prof. 1876. 6 Sami. 1 Åfä. 6 Höft.

1

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

l:o.

att under § 4 af bankoreglementet måtte intagas en
not af följande innehåll:

De reserverade medlen utgöras för närvarande af:

a) 742,045 kronor 97 öre, återstående behållning af
Riksbankens vinstmedel för åren 1866—1873 och af
Riksdagen reserverade “till framtida förfogande*1;

b) 1,251,534 kronor 96 öre, hvilka enligt 1875 års
Riksdags beslut skola begagnas till inköp af utländska
statspapper, att vid behof användas för att stärka Riksbankens
metalliska kassa; och

c) 1,302,827 kronor 39 öre, hvilka enligt 1876 års
Riksdags beslut skola, då fullmäktige i Riksbanken finna
sådant lämpligen kunna ske, för enahanda ändamål, som
nyss blifvit nämndt, begagnas till inköp af goda statspapper
i utländskt mynt.

I fråga om grunderna för Riksbankens sedelutgifningsrätt har uti en
inom Första Kammaren väckt motion, N:o 28, Herr A. O. Wallenberg, med
åberopande af den motivering, som igenfinnes i hans motion N:o 11 vid 1874
och N:o 25 vid 1875 års riksdag, föreslagit, att Ditt. b och c i mom. 2 af
§ 6 i bankoreglementet måtte uteslutas samt att i mom. 3 af samma § orden
“högst trettio millioner kronor** måtte utgå, d. v. s. att på folioräkningar
insatta medel och utelöpande postvexlar icke vidare skola ingå i sedelstocken
samt Riksbankens rätt att utgifva sedlar till belopp af högst trettio millioner
kronor utöfver de antagna sedelutgifningsvalutorna upphöra.

Fullmäktige i Riksbanken, som blifvit öfver motionen hörde, hafva i
afgifvet yttrande på anförda skäl afstyrkt allt afseende å densamma.

Att sättet för beräkning af Riksbankens sedelstock äfvensom grunderna
för bestämmande af densammas belopp utöfver de tillgångar, banken eger i
metallisk kassa och i fordringar på utrikes orter, i och för sig ej äro tillfredsställande,
vill Utskottet icke förneka, men de särskilda, från hvarandra
i mer och mindre mån afvikande förslag till förändrade grunder för sedelutgifningsrätten,
hvilka blifvit af motionären under nuvarande och de två
nästföregående riksdagarne framstälda, äro icke heller af den beskaffenhet,
att en nöjaktig lösning af denna fråga genom de utvägar motionären anvisat
står att vinna.

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

3

Beträffande särskilt det nu ifrågavarande förslaget har visserligen i
hvad detsamma rörer sättet för sedelstockens beräknande, inom Utskottet
den åsigten blifvit framhållen att, i enlighet med hvad motionären påyrkat,
medel insatta på folioräkning samt beloppet af utelöpande postvexlar, såsom
utgörande innestående fordringar hos Riksbanken, icke böra inräknas
i sedelstocken, utan att till densamma uteslutande bör hänföras beloppet
af Riksbankens verkligen utelöpande sedlar. Då emellertid ett frångående
af bankoreglementets bestämmelser i detta hänseende och antagande
af motionärens förslag skulle hafva till följd att, i stället för att
Riksbanken under nuvarande förhållanden kan till betalning af medel, insatta
på folioräkning, och utelöpande postvexlar använda sina sedlar utan
att den obegagnade sedelutgifningsrätten deraf beröres, densamma skulle komma
att minskas med hvarje belopp, som utgingetill betalning af dessa Riksbankens
skulder, har Utskottet funnit samma förslag icke kunna eller böra antagas,
derest icke fullt betryggande bestämmelser i afseende å sedelutgifningsrätten
sättas i stället. Med afseende härå och då genom motionärens förslag att,
i motsvarighet till de poster af sedelstocken, som efter hvad nyss nämnts
skulle derifrån uteslutas, borttaga Riksbankens rätt att utgifva högst trettio
millioner i sedlar utöfver de antagna sedelutgifningsvalutorna, Riksbankens sedelutgifningsrätt
i det hela skulle blifva i betydlig mån inskränkt; då icke
några förhållanden i afseende å Riksbankens ställning, tillgångar eller förmåga
att fullgöra sina förbindelser lemna minsta anledning eller berättigande
till vidtagande af eu sådan rubbning eller inskränkning i Riksbankens verksamhet,
hvilken företagen på sätt motionären föreslagit, enligt hvad fullmäktige
ock anfört, skulle kunna verka rent af förderfligt, och då i allt fall
den nuvarande tidpunkten icke torde vara lämplig för vidtagande af några
mera omfattande förändringar i grunderna för Riksbankens sedelutgifningsrätt,
hemställer Utskottet:

2:o.

att Iierr Wallenbergs motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Gällande bankoreglementes § 39 mom. 4 innehåller: “I afseende på
försträckningen till den ännu qvarvarande filialbanken tjenar till efterrättelse
hvad derom är stadgadt i § 44 af bankoreglementet under den 16 Maj
1871.“ Den i detta moment afsedda filialbanken, eller filialbanken i Sundsvall,
har numera upphört. Utskottet hemställer derföre:

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

3:o.

att § 39 mom. 4 må ur bankoreglementet uteslutas
samt i följd deraf ordningsnummer!! å nuvarande momenten
5 och 6 i samma paragraf ändras.

Ännu i 1872 års bankoreglemente, § 13, var det modgifvet, att hos
fullmäktige i Riksbanken ärende, som oj tålde uppskof, kunde afgöras af
fyra fullmäktige, derest do voro om beslutet ense. I 1873 och följande årens
reglemente har stadgats, att vid behandling af allmänna ärenden alltid minst
fem fullmäktige skola vara tillstädes.

Uti eu till Utskottet ingifven skrift hafva fullmäktige anfört, hurusom
omständigheter lätteligen kunde inträffa, under hvilka fordran att fem fullmäktige
skola vara tillstädes icke kunde uppfyllas utan att ärendenas oafbrutna
gång deraf komme att lida. Utom (let att städse varit vanligt, att
flere af de ordinarie fullmäktige någon tid af sommaren för helsans vårdande
eller enskilda angelägenheters ombesörjande vore någon tid frånvarande,
hade det från och med år 1874 varit deputerade medgifvet att hvardera åtnjuta
eu och eu half månads ledighet, hvilken företrädesvis begagnades under
sommaren. Derjemte utsagos för fullmäktige ej flere än tre suppleanter.
Äfven desse vore ej alltid lediga att, särdeles under sommaren, inträda i
tjenstgöring. Under Hora år hade en af suppleanterne varit boende i landsorten
så långt från Stockholm, att för ärenden, som bort skyndsamt afgöras,
han ej lämpligen kunnat inkallas till tjenstgöring. Skulle nu emellan riksdagarne
inträffa, att eu eller flera af fullmäktige eller suppleanter aflinge
eller genom längre sjukdomsfall hindrades från tjenstgöring, kunde synnerliga
svårigheter uppstå för ärendenas oafbrutna gång. Det vore dessutom
icke alltid lämpligt, att ett vigtigaro ärendes afgörande, om skyndsam behandling
erfordrades, gjordes beroende af en suppleant. Vore denne för
ärendet främmande, stäldes han i valet emellan att följa öfrige ledamöters
mening eller att begära uppskof. I förra fallet kunde ju ärendet lika väl
af de öfrige afgöras, i senare fallet vunnes ej den eftersträfvade skyndsamhet
i behandlingen, som för bankfrågor ofta kunde vara af stor vigt.

Af dessa anledningar och då någon olägenhet aldrig, fullmäktige veterligen,
försports af den förr inedgifna rättigheten till allmänna ärendens
behandling af fyra fullmäktige samt, när bland fem fullmäktige tre utgöra
flertal och bestämma beslutet, samma antal ock syntes kunna bland fyra
blifva beslutande, hafva fullmäktige hemstält, att bankoreglementets bestämmelser
i förevarande hänseende måtte, i öfverensstämmelse med hvad
fullmäktige sålunda anfört, ändras.

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

o

Utskottet, som delar dessa af fullmäktige uttalade åsigter, hemställer

alltså:

4:o.

att första punkten i § 43 inom. 1 af bankoreglementet
måtte erhålla följande lydelse:

(Nuvarande lydelse:)

För behandling af allmänna ärenden
sammanträda fullmäktige en gång i
hvarje vecka eller oftare, om ärendenas
beskaffenhet och oafbrutna gång sådant
fordra, och skola dervid minst fem fullmäktige
vara tillstädes, dock mä ärenden,
som böra skyndsamt handläggas,
kunna afgöras af allenast fyra fullmäktige,
derest tre af dem äro om beslutet
ense, men i sammanträden med
fullmäktige i Riksgäldskontor et skola
minst fem af fullmäktige i Riksbanken
deltaga.

För behandling af allmänna ärenden
sammanträda fullmäktige eu gång i
hvarje vecka eller oftare om ärendenas
beskaffenhet och oafbrutna gång sådant
fordra, och skola dervid, äfvensom vid
sammanträden med fullmäktige i Riksgäldskontoret,
minst fem fullmäktige
vara tillstädes.

Såsom af § Öl i den af senast församlade statsrevisorer till innevarande
års Riksdag afgifna berättelse angående Riksbanken inhemtas, hafva
revisorerne uttryckt den åsigt, att sådan inventering och undersökning vid
Riksbankens afdelningskontor, som i 51 § af bankoreglementet omförmäles,
tills vidare borde minst en gång om året verkställas.

Sedan genom de på senare åren vidtagna förändringar i bankoreglementet
afdelningskontoren kommit att mera omedelbart lyda under bankofullmäktige,
lärer ock deraf följa att dessa kontors åtgöranden mera än
tillförene höra af fullmäktige öfver vakas; men då bankofullmäktig^, hvilka
äro inför Riksdagen närmast ansvarige för kontorens förvaltning, enligt den
nuvarande lydelsen af 51 § i bankoreglementet äro oförhindrade att “när
som helst''1 anställa inventering och undersökning vid afdelningskontoren, har
ilen bestämmelse sagde § således redan nu innehåller synts Utskottet tillfyllestgörande; 5:o.

hvilket Utskottet funnit sig böra för Riksdagen anmäla.

G

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

Sedan, med anledning'' af Riksbankens fordran hos Södertelje kanalbolag,
direktionen för nämnda bolag, efter hvad Utskottet i sitt memorial
N:o 2 vid innevarande riksdag meddelat, uppå gjord framställning medgifvit,
att ett utaf Riksbanken utsedt ombud må deltaga i granskningen af
kanalbolagets räkenskaper hvarje gång en sådan granskning förekommer,
har Utskottet ansett lämpligt att uti § 58 af bankoreglementet, hvarest åtskilliga
andra fullmäktige meddelade uppdrag finnas införda, jemväl intages
bestämmelse om åläggande för fullmäktige att utse ombud till deltagande i
revisionen af Södertelje kanalbolags räkenskaper; och hemställer Utskottet
derföre:

6:o.

att § 58 i bankoreglementet må erhålla följande för -

ändrade lydelse:

o

Åt fullmäktige är uppdraget:
enligt Regeringsformens 50 § att---

enligt Regeringsformens 98 § att — —

enligt Regeringsformens 109 § att —

enligt Riksdagsordningens 32 § att —

enligt instruktionen för Riksdagens revisorer
— — — — —---—

Derjemte ega fullmäktige utse ett
ombud att å Biksbankens vägnar deltaga
i granskningen af Södertelje kanalbolags
räkenskaper.

Gemensamt med fullmäktige i Biksgäldskontoret
ega fullmä,ktige i Biksbanken
dessutom att, för framtida uppsigten
och kontrollen öfver Göta kanals
vidmakthållande utse och välja en person
att, å Riksbankens och Riksgäldskontorets
vägnar, såsoih ledamot deltaga
i Göta kanaldirektion; skolande
nytt val dertill hvarje år anställas,
hvarvid dock det förut utsedda ombudet
kan åter inväljas. — Bemälde fullmäktige
etc.

(Nuvarande lydelse:)

Åt fullmäktige är uppdraget:
enligt Regeringsformens 50 § att--

enligt Regeringsformens 98 § att — —

enligt Regeringsformens 109 § att —

enligt Riksdagsordningens 32 § att —

enligt instruktionen för Riksdagens revisorer
— — — — — — — — —

Derjemte ega fullmäktige att, gemensamt
med fullmäktige i Riksgäldskontoret,
för framtida uppsigten och kontrollen
öfver Göta kanals vidmakthållande
utse och välja en person att å
Riksbankens och Riksgäldskontorets vägnar,
såsom ledamot deltaga i Göta kanaldirektion;
skolande nytt val dertill
hvarje år anställas, hvarvid dock det
förut utsedda ombudet kan åter inväljas.

Bemälde fullmäktige må ock gemensamt
utse etc.

7

Sanko-Utskottets Memorial N:o 7.

Vid slutet af nu gällande bankoreglemente finnes under rubriken
“Ofvergångsstadganden‘‘ intagen, bland annat, följande bestämmelse: “Ro Intill
dess fullmäktige finna tiden vara inne att icke vidare utgifva sedlar å
en krona, skall den i 1874 års bankoreglemente införda 8 15 oförändrad
gälla.14

Då sedlar å en krona numera icke af Riksbanken utgifvas, hemställer
Utskottet:

7:o.

att förenämnda öfvergångsstadgande må ur bankoreglementet
uteslutas samt i följd deraf ordningsnumern 2:o
å det derefter ensamt qvarstående öfvergångsstadgandet
jemväl utgå.

I sammanhang härmed får Utskottet underställa Riksdagens pröfning
en af fullmäktige hos Utskottet gjord framställning om förändring i den för
Riksbanken gällande aflöningsstat i hvad densamma afser den vid Riksbankens
härvarande brandanstalter anställde brandchefen samt brandmästaren.

Fullmäktiges i berörda hänseende gjorda framställning är af följande
lydelse:

“Enligt hvad fullmäktiges protokoll under senaste månaderna af sistlidna
år utvisa, hafva fullmäktige ansett behöfligt vidtaga åtgärder för mera
ständig vakthållning i Riksbanken mot eldfara, för brandanstalternas tidsenligare
ordnande samt för vinnande af bättre förmåga hos de vid desamma
anstälde tjensteman och vaktbetjente att i händelse af behof handhafva eldsläckningsredskapen.
Besväret att härvid handleda vederbörande och tillse,
att erforderlig kännedom inhemtas och behöfliga öfningar anställas, drabbar
i främsta rummet för tjenstemännen brandchefen, för vaktbetjeningen brandmästaren.
Den förre, som är skyldig att hafva sin bostad i närheten af
hufvudkontoret, åtnjuter för befattningen ett arfvode af 400 kronor. Då
under nuvarande hyresförhållanden i Stockholm skyldigheten att bo nära
banken lätt kan medföra en ökad utgift, som medtager större delen af arfvodet,
kan den verkliga godtgörelsen för göromålen blifva så ringa, att befattningen
alls icke blir eftersökt, utan fullmäktige i valet af brandchef inskränkas
till dem af tjenstemännen, som händelsevis äro i bankens närhet
boende och för Indika bostad stvånget icke medför någon ökad utgift. Men
då osäkert kan vara, om någon vält sin bostad i bankens närhet och ännu

8 Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

mera om bland dem, som möjligen gjort det, finnes någon till brandchef
duglig, lärer det vara nödigt att så pass höja arfvodet att utöfver den utgift,
bostadstvånget medför, någon ersättning för de med befattningen förenade
bestyr alltid är att påräkna, för hvilket ändamål fullmäktige anse arfvodet
för brandchefen böra förhöjas åtminstone till 600 kronor.

Brandmästaren är tillika öfvervaktmästare. Såsom sådan är han förman
för vaktbetjeningen och utöfvar den närmaste tillsynen öfver denna
samt biträder bankosekreteraren med eftersyn af fastigheterna samt handhafvandet
af de ekonomiska angelägenheterna. Han åtnjuter i lön 800 kronor,
i tjenstgöringspenningar 600 kronor, jemte husrum och vedbrand. I
och för brandmästarebefattningen har han redan förut varit nödgad att mestadels
vara tillstädes i bankens hus, men detta tvång ökas än mera, när klämtningen
upphör och han ej längre kan påräkna att i händelse af brand genom
klämtning återkallas till bankbyggningarne. Derjemte har honom nu
blifvit ålagdt att undervisa och inlära vaktbetjeningen i skötandet af eldsläckningsredskapen
och att med dem i sådant afseende anställa förhör och
öfningar. Att med de fordringar, som måste ställas på innehafvare!! af denna
befattning, den nuvarande kontanta aflöningen 1,400 kronor är alltför ringa
att lemna skälig utkomst, torde få anses uppenbart. Fullmäktige föreslå
derföre, att aflöningen höjes med 600 kronor och att dessa, enär för närvarande
en nog betydlig del af aflöningsförmånerna gå vid afskedstagande
förlorade, måtte tilläggas lönen.“

Emot de sålunda af fullmäktige ifrågastälda löneförhöjningarna för
brandchefen och brandmästaren vid Riksbankens hufvudkontor har Utskottet
icke något att erinra och hemställer derföre:

8:o.

att i aflöningsstaten för hufvudkontoret arfvodet till
brandchefen upptages till 600 kronor i stället för 400
kronor och att första punkten för vaktbetjeningen får
följande lydelse:

“Öfvervaktmästare och brandmästare lön, kronor 1,400: —

tjenstgöringspenningar ..................... „ 600: —

jemte fria husrum och vedbrand,“
samt

9:o.

att de förhöjda aflöningsbeloppen måtte utgå från och
med innevarande års början.

Stockholm den 10 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

,T. ,T. EKMAN.

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

9

Reservation:

af Herr A. Peyron: “Emot Utskottets åsigt att ej fästa tillräckligt afseende
vid Herr A. O. Wallenbergs förslag att på folioräkning innestående
medel äfvensom beloppet af utelöpande postvexlar ej vidare borde anses och
beräknas såsom Riksbankens sedelskuld får jag mig reservera.

Hå det otvifvelaktigt är fullkomligt oegentligt att såsom sedelskuld
benämna annat än utelöpande sedlar, anser jag för ruin del en förändring
i nämnda afseende önskvärd, hvarföre jag inom Utskottet yrkat att Litt. b
och c i mom. 2 af § 6 i bankoreglementet borde utgå; och har jag för
min del icke heller kunnat godkänna Utskottets åsigt att den nuvarande
tidpunkten för en genomgripande förändring i grunderna för Riksbankens
sedelutgifningsrätt icke skulle vara lämplig/1

Herrar von Bränn, Ribbing, Sundin och A. de Maré hafva tillkännagifvit,
att de varit hindrade deltaga i öfverläggningarna rörande herr Wallenbergs
ofvan omförmälda motion, hvarjemte Herr Wijlcander velat hafva antecknadt,
att han icke närvarit vid justeringen af Utskottets betänkande i
hvad det angår samma motion.

Bill. till Riksd. Prof, 1876. 6 Sami. 1 Afd. 6 Raft.

2