Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 77.

3

N:o 77.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 Maj 1875.
— — — — Andra Kammaren den 23 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående beredande af undervisning
åt döfstumma.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 24 och
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.)

8. A. K.

På angifna grunder har hos Riksdagen framstälts förslag derom,
att Riksdagen måtte i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes dels låta utreda huru de i läroåren varande döfstummas antal
inom riket förhölle sig till befintliga platser vid skolorna för desamma,
och dels, derest vid nämnda skolor utrymme saknades, vidtaga erforderliga
åtgärder för att åt alla döfstumma barn i landet måtte beredas tillfälle
att vid dem lära sig låsa och skrifva samt erhålla nödig religionsundervisning.

Vid detta ärendes behandling hos Riksdagen har blifvit anfördt, att
de nu befintliga anstalterna för döfstumma utgjorde tillsammans 13 med 550
elever; att likväl, så vida hela det vid institutet å Manilla befintliga utrymmet
kunde begagnas, elevplatsernas antal vid samtliga dylika inrättningar
skulle uppgå till 590; samt att, på grund af Statistiska centralbyråns un -

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 77.

derdåniga berättelse för år ! 870 angående befolkningsstatistiken, hela
antalet döfsturnina barn i den för intagning vid institutet å Manilla nu
stadgade åldern af 10 till 15 år kunde antagas uppgå till omkring 600. Då
emellertid otvifvelaktigt vore, icke blott att eu del af dessa barn på
enskild väg erhölle undervisning i hemmen eller annorstädes, utan äfven
att en del af dem, genom bristande fattningsgåfva i öfrigt, vore oemottaglig
för all undervisning, kunde det visserligen synas som skulle de redan
befintliga döfstumme-anstalterna vara för behofvet tillräckliga. Men häremot
förekommer dock den omständigheten att från den tid, då Manilla-institutet
ensamt verkade för de döfstum mas undervisning och hade ett otillräckligt
antal elevplatser, en stor mängd öfverårige, som förut icke kunnat erhålla
undervisning, återstode och utverkade sig inträde i anstalterna, till hinder
för de i den för undervisningen lämpligaste åldern varande barnen, hvilka
ytterligare uppeliölles derigenom att den för nämnda institut bestämda
undervisningstiden- af sex år ofta öfverskredes.

Riksdagen, som icke varit i tillfälle att inhemta, till huru stort
antal öfverårige elever finnas vid samtliga döfstumme-anstalterna och hvilken
inverkan de haft på tiden för öfrige elevers intagande i nämnda anstalter,
har väl funnit, att, om ofvan omförmälda beräkning af antalet döfstumma
i läroåldern och af befintliga platser vid anstalterna är riktig, den nyss
antydda svårigheten kan betraktas såsom öfvergående och sålunda skall
efter längre eller kortare tid af sig sjelf upphöra. Men Riksdagen har dock
ansett omständigheterna vara så ömmande, att anmärkta förhållandet väl
kräfver en allvarlig undersökning. Den tid, som för undervisningen går
förlorad är uppenbarligen af vida större vigt och värde i fråga om den
derför i lämpligaste åldern varande, än i fråga om den öfverårige, i
samma mån som mottagligheten för undervisning hos den förre är större
än hos den senare; och det kali, enligt Riksdagens åsigt, sättas i fråga,
huruvida ens mottagligheten i allmänhet hos deri öfverårige döfstumme
medgifver bibringandet af mera än ett visst ringa mått af undervisning,
hvilket möjligen under en jemförelsevis kort tid kan uppnås, men utöfver
hvilket man icke förmår komma, om än en betydligt längre tid användes.
Skulle förhållandet vara sådant, anser Riksdagen det vara obestridligt,
att undervisningskursen för de öfverårige utan synnerlig skada borde
kunna till tiden inskränkas, hvarigenom åter det förrberörda menliga
förhållandet så mycket snarare komrne att upphöra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då i omförmälda afseende
fullständig utredning synts Riksdagen vara af behofvet påkallad,
får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta utreda, huruvida de öfverårige elevernas afgång från döfstumme -

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.

5

anstalterna lämpligen skulle kunna påskyndas, så att derigenom tillfälle
beredes för alla inom läroåren varande döfstumma barn att komma i
åtnjutande af undervisning, samt i motsatt fall för Riksdagen föreslå de
åtgärder, som kunna leda till nämnda måls vinnande.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 23 Maj 1875.

N:o 78.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 Maj 1875.
— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående upprcittadt nytt Reglemente
för Riksgälds-kontoret.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 92).

8. A. K.

Då det reglemente för Riksgälds-kontoret, hvilket vid innevarande
riksdag utfärdas, innehåller åtskilliga närmare föreskrifter, hvilka icke
finnas intagna i Riksdagens till Eders Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrivelser, har Riksdagen uppdragit åt sina fullmäktige i Riksgäldskontoret
att, så fort ske kan, efter emottagande af det nya reglementet,
till Eders Kongl. Maj:t, å Riksdagens vägnar, i underdånighet aflemna
ett exemplar af samma reglemente.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 22 Maj 1875.