Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.
11
N:o 69.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 Maj 1875.
— — -—■ — Andra Kammaren den 22 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt förslag om
lagstiftning för sparbanker.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o. 27.)
S. A. K.
Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord derom att, sedan sparbankerna
i riket, synnerligast under de senare åren, så utvecklat sig, att de vid 187 3 års
slut uppgingo till ett. antal af tvåhundrasjuttio och förvaltade ett kapital af etthundratio
millioner kronor, angeläget vore, att från det allmännas sida åtgärder vidtoges
för att betrygga de många delegarnes rätt, helst en nyligen inträffad händelse
visat, att donna rätt kunde i synnerlig grad äfventyra.
Visserligen hafva sparbankerna hittills i allmänhet blifvit af nitiske och
oegennyttige samhällsmedlemmar på ett omsorgsfullt sätt förvaltade, men exempel
på motsatsen finnas äfven, och vådan deraf ökas i den mån sparbankernas antal och
beloppet af de åt dem anförtrodda medel ökas. Om än ej någonstädes, så vidt
kändt är, förlust blifvit härigenom insättare tillskyndad, så kan dock farao deraf i
några allmänt bekanta fall hafva varit timligen nära och endast genom tillfällig
mellankomst kunnat afvärja^. Att söka undanrödja framtida faror af sådan beskaffenhet
ligger obestridligen inom området för lagstiftningens pligt och befogenhet.
Den störa allmänhetens och i synnerhet de mindre bemedlades välfärd är i väsendtlig
mån beroende deraf, att sparbankerna åtnjuta ett berättigad! förtroende, hvarigenom
ett kraftigt medel till sparsamhetens befordrande vinnes. Å andra sidan måste
dock vid behandlingen af denna fråga erforderlig försigtighet iakttagas, så att icke
12
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.
den frivilliga verksamhet, som tages i anspråk för sparbankernas bildande och förvaltning,
genom tryckande tvång förlamas. Vid öfvervägande af hvilka åtgärder,
som i förevarande hänseende kunna och höra vidtagas, torde det i första rummet
finnas af vigt att sätta allmänheten i tillfälle att lättare än hitintills sjelf bedöma,
huruvida sparbankerna är o förtjenta af det förtroende, dem lemna*, för hvithet ändamål
föreskrift synes höra meddelas derom, att sparbankernas stadgar, förteckningar
å deras hufvudman och styrelseledamöter samt fullständiga revisionsberättelser
varda på ändamålsenligt sätt offentliggjorda. Åt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
torde lämpligen höra öfverlemnas att vaka öfver fullgörandet så val häraf
som af öfriga till allmänhetens säkerhet meddelade föreskrifter, för hvilket ändamål
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ock måste ega att sjelf eller genom ombud,
der sådant anses nödigt, taga kännedom om sparbankernas ställning i hela dess
vidd och meddela erforderliga föreskrifter.
Då insättares fördel och framför allt säkerhet bör hufvudsakligen, om ej
uteslutande, utgöra föremålet för sparbankernas verksamhet, men all utlåningsrörelse,
äfven den bäst skotta, kan medföra förluster, torde uttryckligt stadgande erfordras
derom, att all vinst, som rörelsen lemnar, skall ingå i en reservfond för betäckande
af sådana förluster; samt att först när donna reservfond uppgår till högre belopp
än som, äfven i olyckligaste fall, kan anses tillräckligt för berörda behof, eller sedan
sparbank upphört och dess skuld blifvit godtgjord, möjligen befintligt öfverskott
må för särskilda ändamål användas. Att dessa ändamål måste vara allmännyttiga,
följer af sparbankens natur, som ej medgifver, att enskild vinst af rörelsen må kunna
dess förvaltare tillkomma.
Derest någon sparbanks tillgångar komma att i anmärkningsvärd mån understiga
dess skulder, och förhållandet genom offentliga redogörelsen eller annorledes
varda kanot, klafve den gifna följden häraf, att förtroendet till sparbankens vederhäftighet
upphör och insaltare skynda att, så. fort ske kan, uttaga sina insalta medel.
Riksdagen anser derföre, och på det alla fordringsägare må få lika rätt, det
vara af vigt, att sparbanken, så fort brist förefinnes, afbryter sin rörelse och ställes
under utredning. De olägenheter, som härigenom uppkomma, är o af ringa betydenhet
i jemförelse med dom, som af rörelsens fortsättande kunna uppstå.
För bedömande af förvaltares ansvarighet för de i sparbank insalta medel
lemnar nu gällande lag icke någon säker ledning. Då förvaltningen icke afser egen
vinst, utan endast det allmänna bästa, anser Riksdagen denna ansvarighet, derest
gifna föreskrifter behörigen iakttagas, höra bestämmas efter de grunder, som för
syssloman i allmänhet enligt 18 Kap. Handelsbalken gälla.
1 öfverensstämmelse härmed har Riksdagen för sin del beslutat följande
Riksdagens undercl. Skrifvelse, N:o 69.
Förordning angående sparbanker:
§ 1.
13
De, som vilja stifta sparbank i ändamål att mottaga penningar samt desamma
för insättarnes räkning förränta och genom räntans läggande till hufvudstolen
ytterligare förkofra, skola, innan sparbanken träder i verksamhet, till Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande inlemna ett exemplar af det för sparbanken antagna reglemente
samt uppgifva den ort, der sparbankens styrelse kommer att hafva sitt säte.
Ändringar i reglementet skola, inom tre månader- från det beslut derom
biff vit fattadt, hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande anmälas.
Om fastställelse å sparbanks-reglernente, der sådan äskas, stadgas i Lerig!.
Kungörelsen den 22 Mars 1861.
Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall ock årligen å tid, som Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande för hvarje sparbank, med afseende å innehållet af dess
reglemente, bestämmer, aflemnas förteckning å de personer, hvilka, såsom hufvudman
och styrelseledamöter, sparbankens förvaltning handhafva; och skall Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande låta donna förteckning införas bland länskungörelserna
eller i tidning i orten.
§ 3.
Revision af sparbanks förvaltning och räkenskaper skall årligen förrättas.
Revisionsberättelse, upptagande beloppen af sparbankens tillgångar och skulder jemte
beskaffenheten af de säkerheter, mot hvilka tillgångarne äro utlånade, skall tillika
med det yttrande af sparbankens styrelse, hvartill berättelsen må hafva gifvit anledning,
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas och såsom i § 2 sägs offentliggöras.
§ 4.
All vinst, som å sparbanksrörelse uppkommer, skall ingå i eu reservfond,
till bestridande af nödiga omkostnader och betäckande af möjligen inträffande förluster;
dock må, när reservfonden öfverstiger tio procent af insätta medel med derå
upplupen ränta, öfverskottet kunna, der ej reglementet innefattar förbud deremot,
användas för allmännyttigt ändamål.
§ 5.
Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse eller förlust å rörelsen
så nedgått, att de motsvara endast nittiofem procent af innestående medel,
14
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.
löpande årets räntor oberäknade, då skall sparbankens verksamhet genast afbrytas
och sparbanken ställas under utredning.
§ 6.
Hai någon del af vinsten blifvit använd på annat sätt än § 4 medgifver,
åligger hufvudmän och styrelseledamöter, som i beslutet derom deltagit, att en för
alla och alla för en till sparbanken återgälda hvad sålunda obehörigen utbetaldt
blifvit. Underlåtes föreskriften i § 5, vare de, som låtit sådan underlåtenhet komma
sig till last, likaledes en för alla och alla för en, insättande ansvarige för deras
fordringars fulla gäldande. I öfrig! vare förvaltare af sparbank, hvilka fullgjort
föreskriften i §§ 1 och 2, för de densamma anförtrodda medel underkastade ansvarighet
endast efter de grunder, som för syssloman, enligt 18 Kap. Handelsbalken
gälla, så vidt de icke till ytterligare ansvarighet sig särskild! utkast.
§ 7.
-Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande ege rätt att sjelf eller genom ombud taga
kännedom af sparbanks räkenskaper, protokoll och lånehandlingar, och har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, derest grundad anledning förekommer till befarande
af det i § 5 omförmäla missförhållande emellan tillgångar och insätta medel, förbjuda
fortsättning af sparbankens verksamhet samt förordna om densammas ställande
under utredning, till deltagande hvaruti då jemväl ett ombud af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utses, äfvensom att, der tillgångar!]e blifvit i strid mot § 4 använda,
låta fora den talan om rättelse häruti, hvartill omständigheterna föranleda.
§ 8.
Öfver Kongl. Majrts Befallningshafvandes beslut i fall, hvarom näst föregående
§ handlar, kan klagan föras hos Kongl. Maj:t i Dess Finans-departement, men beslutet
går ändock i verkställighet, så vida ej Kongl. Maj:t annorlunda förordnar.
§ 9.
Sparbank vare uti mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande under
allmän underrätt i den ort, der sparbankens styrelse, enligt den hos KonglMaj:ts
Befallningshafvande gjorda anmälan, har sitt säte.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o (19. 15
§ 10.
När sparbank varder upplöst, skall, i händelse efter fullgörande af sparbankens
alla förbindelser någon behållning uppstår, denna användas för allmännyttigt
ändamål, och åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att hafva tillsyn derå,
att donna föreskrift varder behörigen fullgjord.
§ 11.
Med sparbank afses i donna förordning icke sådan inrättning för penningars
emottagande eller upplåning, hvarest rätt till vinstutdelning blifvit stiftarne eller denes
länsinnehafvare förbehållen, utan vare i fråga om sådan inrättning och dele^arras
ansvarighet för der insätta medel tillämpligt hvad i allmänhet enligt lag gäller.
Drifves rörelsen under benämning sparbank, skola dock de bär ofvan i°§§ ] , 2 och
3 gifna bestämmelser i afseende å densamma till efterrättelse lända.
§ 12.
Denna förordning skall gälla jemväl för redan stiftad sparbank; dock så att
föreskriften i 1 § 1 mom. skall fullgöras inom ett år från den tid förordningen
kommei att lända till efterrättelse, äfvensom att, derest i fråga om användandet af
sådan sparbanks reservfond större frihet finnes genom sparbankens reglemente medgifven,
än i § 4 bestämmes, samma § ej är i afseende på den sparbank tillämplig
förr än fem år efter nyssnämnda tid.
Denna förordning skall lända till efterrättelse från _ _ __
Med underdånigt tillkännagifvande häraf etc.
Stockholm den 22 Maj 1875.