Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 45.
17
N:o 45.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 Maj 1875.
— — - Andra Kammaren —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående minderåriges anställande
vid fabriker och handtverk.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.)
8. A. K.
Uti särskilda, hos Riksdagen gjorda framställningar är vordet anmärkt,
att, i fråga om barns eller i allmänhet yngre personers antagande och användande
till arbete i fabriker och handtverk, ändringar af nu gällande lagstiftning
i ämnet vore af synnerligt behof påkallade, enär, hvad särskild! ang inge
fabriksindustrien, den stärka utveckling, densamma under de senare åren i
vårt land vunnit, jemte de störa fördelar, den beredde, äfven vore egnad att i
s tegrad t mått medföra de olägenheter, h vilka nästan öfverallt varit förenade
med dess bedrifvande och som kunde medföra allvarliga faror särdeles med
hänseende till vården af den talrika ungdom, som användes i industriens tjenst;
uti hvilket afseende, med antydande af de åtgärder, som i åtskilliga främmande
länder blifvit vidtagna till vårdande af det uppväxande slägtets helsa och andliga
utveckling, dels framhållits, hurusom genom förord ningen angående utvidgad
näringsfrihet den 18 Juni 1,864 liera gagneliga föreskrifter visserligen
blifvit gittra, men att i donna författning saknades stadgande!! till bestämmande
af arbetstidens längd och de sanitära förhållandena i allmänhet, äfvensom det
vore åt arbetsgivare!! öfverlemnadt att bestämma de dagar och timmar, då
barn, som användes i fabriksarbete, finge åtnjuta skolundervisning, dels ock
Bih. till Riksd. Prat. 1875 10 Sami. 1 Afd. 1 Baud. 11 Käft. B
18 Riksdagens imäerä. Skrifvelse, N:o 45.
med exempel, hemtade från förhållandet härutinnan i några af rikets större
städer, blifvit ådagalagdt, att barn intoges i fabrikerna före den lagstadgade
åldern och att de derstädes hölles till arbete under allt för lång tid, samt att,
der tillfälle lemnades dem till'' någon skolundervisning, densamma vore alldeles
otillräcklig, hvadan föreskrifter så väl angående arbetstidens längd som i fråga
om de sanitära omständigheterna i fabrikerna och om den tillsyn, staten i
detta hänseende både att utöfva, syntes framför allt erforderliga.
Vid öfvervägande af detta ärende, har Riksdagen funnit, att, då staten
och kommunerna genom osparda bemödanden söka verka för folkbildningens
höjande, och då folkskolans arbete redan icke så kort tid under alltmer gynsamma
förhållanden fortgått, det numera med fullt skål kunde fordras, att
icke någon saknade åtminstone det lilla mått af kunskap, hvilket folkskolestadgan
bestämde såsom det minsta; men sådant är ingalunda förhållandet, då
icke så få barn, särdeles i städerna, genom lockelsen att i tid vinna anställning
och arbetsförtjenst Kran ledas att lemna skolan, utan att stundom ens på långt
när besitta nämnda kunskapsmått.
Ofvan åberopade Kong!, förordning af den 18 Juni 1864 föreskrifter
visserligen, dels att barn ej må i handel, fabrik, handtverk eller annan handtering
mottagas förr än efter fvlda tolf år, dels ock att, derest barnet ej redan
inhemta! nyss om för maki a kunskapsmått, det skall åligga arbetsgifvaren att
om bibringande af sådant draga försorg; men donna åldersbestämning förbises
ofta, så att barn långt före det nämnda året, således antagligen i saknad af
de nödigaste kunskaper, mottagas i yrken, och åtskilliga barn hafva ej heller
vid det tolfte året ännu inhemta! detta kunskapsmått, ehuru de dittills tillhört
skolan, och hvad beträffar den genom arbetsgivare^ försorg dylika barn beredda
undervisning, som skulle afhjelpa den nämnda bristen och skaffa de
mindre kunnige någon förkofran, har erfarenheten visat, att den flerestädes är
högst otillräcklig. Detta måste äfven blifva följden, då barn sysselsättas från
klockan sju på morgonen eller tidigare till klockan sju på aftonen eller senare,
ofta med ett ganska betungande och uttröttande kroppsarbete. Under säd ann
förhållanden skola hvarken håg eller krafter räcka till för en något så när
fortgående undervisning, och den som bibringas bl ifver sålunda för kraftlös,
för inskränkt och för sällan återkommande, för att kunna skaffa ersättning
för en kunskap, till hvars inhemtande åtminstone någon daglig öfning, friska
krafter och liflig håg äro nödvändiga.
Riksdagen anser derföre önskvärd!, att för det första några bestämda
föreskrifter i afseende på barnens kunskapsmått vid deras antagande i fabriker
och handtverk måtte utfärdas. Men då barnen icke höra för framtiden stanna
vid detta ringa mått af vetande, utan deruti vinna förkofran, bär Riksdagen
vidare funnit en inskränkning i arbetstiden, afpassad efter de olika åldrarne,
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 45.
19
vara i hög grad af behof vet påkallad. En sådan åtgärd skulle, enligt Riksdagens
åsigt, icke blott .vara gagnelig för att hos barnen befrämja deras andliga
utveckling, utan ock väsentligen befordra barnens kroppsliga välbefinnande,
Rom hittills icke varit tillräckligt tillgodosedt. Emellertid anser Riksdagen,
med den erfarenhet, som i dylika frågor vunnits, att något verkligt gagn icke
skall kunna genom de föreslagna åtgärderna erhållas, derest icke äfven kontroller
öfver efterlefnaden af blifvande stadgar i ämnet genom tillsyn från
statens sida åstadkommas; hvarjemte Riksdagen funnit det vara lika önskligt
som nödvändigt, att frågan erhåller all nödig utredning af i detta vigtiga
ämne kunnige och förfarne män, på det att en för ändamålet lämpad författning
må kunna införas och med framgång verka.
På nu antydda grunder får Riksdagen i underdånighet anhålla, det
Eders Kongl. Näjd täcktes genom sakkunnige män låta utarbeta en författning
angående barns och yngre personers antagande och användande i fabriks- och
handtverksarbete samt om tillsyn från statens sida öfver de deri meddelade
föreskrifters efterlefnad.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 19 Maj 1875.