6 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

skola betala gratialtionde till Landskrona stads kyrka eller om de derifrån
kunna befrias.

Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 12 Maj 1875.

V

42,

Uppläst och godkänd af Riksdagens Första Kammare den 13 Maj 1875.
-— — — — — Andra Kammare — — — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i fråga om ändring i gällande
bestämmelser om dikning.

(Lag-Utskottets Utlåtande K:o 7 och Memorial N:o 18.)

S. A. K.

Uti underdånig skrifvelse den 14 Mars 1863 hafva Rikets Ständer
anhållit, det täcktes Eders Kong!. Näjd låta, rörande såväl afledande som tillledande
af vatten, utarbeta förslag till ny lag, hvaruti bolde bestämmas jordoch
strandegares rättigheter och skyldigheter i förhållande både till hvarandra
och till innehafvare af vattenverk eller annan egendom, hvars rätt af en eller
annan anledning kunde vara deraf beroende.

Då emellertid nu gällande stadgande!! om dikning, i anseende till den
utveckling, jordbruksnäringen numera erhållit, icke kunna anses tillfredsställande,
samt frågan om införande af eu förbättrad lagstiftning i detta hänseende
synes vara af den vigt, att den icke bör uppehållas i afbidan derpå, att lag -

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

stiftningeu angående vattenrättens öfriga delar må erhålla sin slutliga lösning,
har Riksdagen beslutat att för sin del antaga en författning, så lydande:

''Med ändring af Byggningabalk»!^ 4 Kap, 2 §, sådan den lyder i
förordningen den 21 Februari 1858, och 6 Kap. 2 § samt med upphäfvande
af 6 Kap. .'') § samma balk, förordnas som följer.

§ 1-

Vill man för jords odling eller förbättring dike gorå, och möter annans
jord, då må denne ej hindra vattnets aflopp. Kan det ej föras af utan dike
och åsämjer dem ej, då skall dikningsskyldigheten fördelas efter thv, en hvar
af dikningen nytta hemtar. Har den, som nedanföre är, af diket mindre gagn,
än mot kostnad och intrång svarar, värde dikningsskyldigheten för honom i
mån deraf jemkad eller ersättning honom lemnad af den eller dem, som i
dikningen deltaga, allt efter hvad skäligt pröfva».

Hvad nu stadgadt är, galle oek, der någon vill för jords afdiknin
begagna afloppsdike, som å annans egor upptaget är, eller omlägga, invid g
eller fördjupa sådant dike.

§ 2.

Der grannars egor intill hvarandra ligga, och dike dem emellan tarfva»,
skall halfva diket af hvardera» jord tagas, och galle om dikningsskyldigheten
s fördelning hvad i § 1 sägs.

Delägare i samfäld mark skola afloppsdike hålla, hvar efter thy, som
hatt del eget- i den mark, för hvilken diket göres.

§ 4.

Dikningsskytdighet skall så bestämmas, att den mark, för hvilken dikas
skall, må kunna torrläggas till fyra fots djup, der det ske kan och delo gar ne ej
annorlunda åsämjas.

Dike må läggas Öppet eller täckt efter thy lämpligt pröfvas.

bo <3

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:u 42.

§ 5.

Uppstår emellan den, som dike tarfva!1, och den, genom hvars jord det
skall gå, tvist om dikets läge, storlek eller beskaffenhet; värde derom så förordnadt,
att ändamålet af diket med minsta olägenhet för den, genom hvars
jord det går, vinnas må.

Afdikning af vattendränkt mark må ej så ske, att skada genom öfversvämning
eller annorledes uppkommer.

§ 6.

Jord, som kastas upp ur Öppet dike, må ej läggas så, att den kan
skada dikets bestånd eller hindra vattnets afrinnande till diket.

A hvar sida om Öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.

§ 7.

Dike må ej öfver annans egor upptagas innan den ersättning, som till
följd af stadgandet i 1 § utgå bör, blifvit gulden; är den ersättning ej bestämd,
innan dikningen skall företagas, vare den ersättningsskyldige pligtig att
derför ställa nöjaktig säkerhet.

§ 8.

Försummar den, som dikningsskyldigheten åligger, att hålla dike i
gild! stånd, och bättrar han ej skyndsamt derå befunnen brist, då han tillsagd
varder, ersätta afl den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan. Vill
den, som af försummelse!! lida kan, bristen sjelf bota eller bota låta, kulle då
två ojäfvige män, Indika äro ledamöter i egodelningsrätt, skiftes godo män
eller nämndemän, att syn hålla, och ege, sedan bristen af dem vitsordad är,
a,tt arbetet på den försumliges bekostnad verkställa.

§ 9.

Vill någon, utan att sin talan genast till Rätten instämma, hafva fråga

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

9

pröfvad, som angår dikning, hvaraf annans rätt är beroende, söke hos Konungens
Befallningshafvande förordnande för statens landtbruksingeniör, landtmätare
eller annan lämplig person att vid syn på stället ärendet handlägga, och
bifoge uppgift å dem, hvilka ega i saken del.

klar sökanden någon till synemän föreslagit och finnes ej förslaget godkändt
af öfrige sakegare, förelägge Konungens Befallningshafvande dem genom
kungörelse, som uppläses från predikstolen i den eller de socknar, hvarinom
den ifrågavarande murken är belägen, att inom viss kort ticf vid talans förlust
inkomma med yttrande, huruvida de hafva något att erinra mot förslaget.
Yppas ej stridighet derom, värde den föreslagne, derest han finnes lämplig
eller laga hinder ej möter, förordnad. I motsatt fall, äfvensom när icke någon
blifvit till synemän föreslagen, förordne Konungens Befallningshafvande så,
som skäligt pröfvas. Den sålunda utsedde synemannen bestämme i samråd
med sökanden tid för synen och utfärde till densamma skriftlig kallelse, hvilken
skall genom sökandens försorg minst fjorton dagar före synen öfrige sakegare
delgifvas.

Synemän biträdes af två gode män, hvilka äro antingen ledamöter i
egodelningsrätt eller skiftes gode män; och ege synemän att efter eget val
gode männen tillkalla.

Om jäf emot synemän eller god man galle hvad i 31 § af stadgan om
skiftesverket i riket den 9 November 1866 i tillämpliga delar stadgas.

§ io.

Uteblifver å den för synen utsatt a dag sökanden, vare frågan förfallen
och denne skyldig godtgöra så väl förrättningsmännen som öfrige inkallade
deras resekostnad och tidspillan. Försummar annan kallad sakegare att sig
inställa, gånge förrättningen för sig utan hinder deraf.

§ 11-

Finna förrättningsmännen, att frågan rörer annan, än den, som blifvit
kallad eller vid förrättningen eljest är tillstädes, värde förrättningen för nämnde
sakegares inkallande, såsom i 9 § sägs, till annan dag uppskjuten.

Bill. Ull Riksd. Proi. 1875. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band 11 Häft.

2

10

Riksdagens underd. Skrifvelse,R:o 43.

§ 12-

Förrättningsmännen hafva att undersöka alla de omständigheter, h vil ka
kunna på frågans afgörande inverka, samt söka mellan sakegarne åstadkomma
förening, som skall af dem alla underskrifvas. Kan förening icke åstadkommas,
höra förrättningsmännen afgifva utlåtande, hvaruti bestämmes:
l:o. Dikets läge, storlek och beskaffenhet;

2:o. Hvarest och huru broar och trummor höra inrättas;

3:o. Huru, med afseende å nyttan af dikningsföretaget, arbetet och kostnaden
bör beräknas, fördelas eller jemkas;

4:o. Om dikesjorden bör bortföras eller i motsatt fall om godtgörelse till jordegaren
hör gifvas;

5:o. Huruvida och i hvad mån påfordrad upprensning af dike skall ske;

6:o. När dikningen må påbörjas och senast skall vara fullbordad; samt
7:o. Huru synekostnad, hvilken alltid bör af sökanden förskjutas, skall mellan
dem, som af dikningen hafva båtnad, fördelas eller eljest utgöras, med
mera sådant, som till fullständig utredning hörer och till förebyggande åt
framtida tvister lända kan.

§ 13-

Stanna synemannen och gode männen uti stridiga meningar i de fall,
då beslut eller utlåtande af dem meddelas skall, gånge efter hvad de fleste
säga. Har hvar sin särskilda mening, gälle synemannens; dock skall hvarderas
mening med skälen dertill kortligen i protokollet antecknas.

§ 14-

Synemannen åligger att, innan han efter förrättningens afstötande från
stället afreser, tillhandahålla sakegarne afskrift af det i ärendet förda protokoll
jemte förrättningsmännens beslut.

Inom tre månader efter förrättningens afslutande skall synemannen insända
det dervid förda protokoll med bilagor till Konungnes Befallningshafvande
för att uti länets landtmäterikontor förvaras.

Riksdagens underd. Skrifvelse, N\o 42.

11

§ 15.

Är sakegare missnöjd med förrättningen, bär han att inom trettio dagar
från dess afstötande till Rätten instämma sin talan, vid påföljd att beslutet
eljest anses hafva mot honom vunnit laga kraft; hvarom underrättelse skall
i protokollet meddelas.

Förening, som enligt 12 § hlifvit träffad, må genast till verkställighet
befordras.

§ 16-

Dike, som för afledning af vatten från annans mark redan upptaget är,
skall af den, som, då denna författning träder i kraft, är dertill förbunden,
fortfarande underhållas, till dess förändrade bestämmelser derom enligt de i
denna lag stadgade grunder varda i vederbörlig ordning meddelade.

Donna förordning skall tillämpas från den 1 Januari 1876.”

Med underdånigt tillkännagifvande häraf, framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 13 Maj 1875.