Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

1

No 13.

Ank, till Riitsd. Kansli den 4 Febr. 1875, kl. 3 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående förändring
af nu gällande stadgandeti rörande storskiftesoch
afvittrings-landtmätares pensionsrätt; Gifven Stockholms
Slott den 23 December 1874.

Enligt hvad nådiga bref af den 5 September 1854 angående pensionsrätt
å allmänna indragningsstaten för afvittrings- och storskifteslandtmätare
gifva vid handen, hafva Rikets Ständer medgifvit, att afskedstagande
afvittrings- och storskiftes-landtmätare, som uppfyllt de i
afseende på ålders- och tjensteår m. in. för statens embets- och tjensteman
i allmänhet stadgade pensionsvilkor, finge tillerkännas pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af niohundra riksdaler riksmynt, inberäknadt
det pensionsbelopp, hvartill de såsom kommissionslandtmätare
kunde finnas berättigade. Då utgjorde årsarvodena för en äldre storskiftes-landtmätare
1,050 riksdaler och för en yngre storskiftes-landtmätare
825 riksdaler, eller i medeltal för hvarje 937 R;dr 50 öre, samt
för en afvittrings-landtmätare i Vesterbottens och Norrbottens län 900
riksdaler, allt riksmynt; men sedan dess hafva afvittrings- och storskifteslandtmätarnes
aflöningsvilkor blifvit tid efter annan förbättrade.

Uti en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län
med underdånig skrifvelse den 1 November 1873 till Kongl. Maj:t insänd
skrift hafva femton afvittrings-landtmätare i nämnda län i underdånighet
andragit, bland annat, att det funnes få eller ingå statens tjensteman,
hvilkas verksamhet vore så mödosam och helsoförstörande, som landtBih.
till Riksd. Prat. 1875. 1 Samt. 1 Afd. 5 Raft. 1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

mätarnes i allmänhet och afvittrings-landtmätarnes i synnerhet; att de
senare, för att fullgöra sina tjensteskyldigheter, måste ofta tillbringa flera
månader af året uti helt och hållet obebygda traktör, der de icke kunde
erhålla annat skydd för ofta hastiga och störa omvexling^ i temperaturen,
än det sota i bästa fall ett tält kunde skänka, samt att de i följd
deraf merendels ådroge sig sjukdomar och åkommor, hvilka undergräfde
deras helsa och i förtid b rote deras arbetskrafter. Med anledning häraf
och då det jemväl kunde befaras, att detta beklagliga förhållande skulle
förvärras i den mån afvittringen utsträcktes inom lappmarken, samt gällande
bestämmelser angående afvittring.?- och storskiftes-landtmätarnes
pensionsrätt således ingåfve rättmätiga bekymmer för en mörk och sorglig
framtid, helst när tillika i betraktande toges, ej allenast att ersättning
för afvittringslandtmätarnes arbeten hädanefter utginge efter taxa i
stället för bestämdt ärligt arvode, utan äfven att arbetskrafterna vid en
mera framskriden ålder aftoge, hafva bemälde 15 afvittringslandtinätare
i underdånighet hemställt, att sådan nedsättning i pensionsåldern måtte
afvittrings-landtmätare medgifva?, att de kunde erhålla pension å allmänna
indragningsstaten vid 50 års ålder, derest betyg om sjuklighet
företeddes, men eljest vid 55 års ålder efter att i förra fallet hafva minst
20 och i det senare minst 25 år tjenstgjort vid afvittring?verket. Enär
derjemte det afvittrings-landtmätarne tillerkända pensionsbelopp af 900
riksdaler, med hänsyn till ej mindre de pensionsbelopp, hvartill andre
tjensteman vore berättigade, än ock de löneförmåner, som afvittringslandtmätarne
för det närvarande åtnjöte, syntes allt för ringa och vore
alldeles otillräckligt till en familjs uppehälle, hafva sökandena i underdånighet.
anhållit, att pensionsbeloppet för afvittrings-landtmätare måtte
höjas till 2,000 kronor.

För egen del har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens
län, med erinran, att afvittrings-landtmätarne derstädes hädanefter komrne
att uteslutande sysselsättas i lappmarken, i underdånighet hemställt att,
enär afvittrings-landtmätarnes kroppskrafter i förtid försletes samt det
icke kunde vara någon uträkning för staten att bibehålla en tjenare, som
icke längre kunde uppfylla de på hans arbetskraft ställda anspråk, hvilket
förhållande, hvad afvittrings-landtmätarne anginge, i allmänhet inträffade
omkring den tid, då de uppnå 55 års ålder, afvittrings-landtmätarne
måtte förklara? berättigade att å allmänna indragningsstaten uppbära full
pension vid 55 års ålder och efter 25 års tjenstgöring såsom afvittringslandtmätare,
äfvensom att afvittrings-landtmätare, hvilken såsom sådan
tjenstgjort i 20 år och vid 50 års ålder kunde styrka att han vore till
vidare tjenstgöring oförmögen, jemväl måtte berättigas till full pension.

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

Beträffande beloppet af nämnda pension har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
yttrat, att, då prisen å alla lefnadsförnöd enheter i särdeles
hö0- grad stigit under den tid, som förflutit efter utfärdandet af ofvan
omförmälda nådiga bref den 5 September 1854, samt afvittrings-landtmätarne
i de flesta fall hade vid den tid, de blefve till pension berättigade,
icke allenast sig sjelfva utan äfven familj att försörja samt barn
att uppfostra, så kunde det nu varande pensionsbeloppet icke blifva tillräckligt
för att bereda afvittrings-landtmätaren å gamla dagar en någorlunda
sorgfri ställning eller ens skydda honom från nöd. Men enär den
af sökandena begärda förh jningen i pensionsbeloppet syntes väl stor i
jemförelse med de pensionsbelopp, som blifvit andre tjensteman tillerkände,
har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig höra hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes på det sätt bifalla sökandenas framställning i
förevarande hänseende, att pensionsbeloppet höjdes till 1,500 kronor, och
har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande slutligen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t
måtte bereda sådan ändring uti nu gällande föreskrifter i fråga om afvittrings-landtmätares
rätt till pension å allmänna indragningsstaten, att
uti berörda pension icke skulle inberäknas den pension, som afvittringslandtmätare
såsom kommissions-landtmätare kunde vara berättigad från
Civil-statens pensionsinrättning åtnjuta, så mycket hellre som afvittringslandtmätaren
endast genom särskilda årliga utgifter kunde bereda sig
rättighet till sistberörda pension.

Derjemte hafva de vid afvittringsverket i Norrbottens län anställde
15 landtmätare i underdånighet anhållit om rättighet att sist vid 60 års
ålder tråda ur tjensten med 2,500 kronors årligt underhåll och såsom
skål härför hufvudsakligen anfört, att en i högsta grad trägen och ansträngande
tjenstgöring så väl vinter- som sommartiden förstörde afvittrings-landtmätarens''
helsa och arbetsförmåga redan innan han uppnått
60 lefnadsår och således satte honom ur stånd att skota sin trägna
befattning, synnerligast om han, likasom sökandena nu samtidigt med
afvittringen och utan rättighet att begagna medhjelpare, sysselsattes med
laga skiftes förrättningar; att flera af sökandenas kamrater, hvilka egt
den starkaste kroppskonstitution, inom några år, långt före 60 års ålder,
med döden afgått och att bland sökandena några skötte sitt helsoförstörande
kall med bräckt helsa och försvagade kroppskrafter; att flere afvittringslandtmätares
sommarstationer läge i ödemarken 40 ä 50 mil från deras
hem, hvaraf följde, att de icke, såsom andre tjensteman, egde tillfälle
att skota sin ekonomi, utan tvärtom finge vidkännas oförvållade förluster,
samt att deras ekonomiska ställning vore mindre god i anledning deraf,
att de under en följd af år icke fått ersättning efter taxa.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

I anledning af sistberörda ansökning har styresmannen för afvittringsverket
i Norrbottens län afgifvit, infordradt yttrande och, på
ytterligare anförda skäl, hemställt att sökandenas underdåniga anhållan
måtte i så matto vinna bifall, att de vid 60 års ålder erhölle 2,000
kronors pension.

Äfven .Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nyssnämnda län har
afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och dervid, bland annat, anfört,
att Kongl. Majrts Befallningshafvande ansåge afvittrings-landtmätarnes
arbeten hädanefter, då afvittring komme att ega ruin i lappmarkerna,
om än icke helsoförstörande, dock med afseende å lappmarkernas oländighet
samt derå, att afvittrings-landt.mätarne antagligen ofta under den tid af
året, då arbetena ute på marken bedrefves, måste vara i saknad af tjenlig
bostad, komma att blifva af den ansträngande art, att man icke skäligen
kunde fordra, det afvittrings-landtmätarne skulle kunna dermed uthärda
till dess de uppnått den höga ålder, som, enligt nu gällande föreskrifter,
utgjorde ett vilkor för pensions erhållande från allmänna indragningsstaten;
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl icke ansåge det vara
af behofvet påkalladt att i allmänhet nedsätta nyssberörda ålder till 55
år, emedan tvifvelsutan många afvittrings-landtmätare i samma ålder
icke komme att sakna de för deras tj en sters upprätthållande nödi »a
krafter; samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fördenskull funne
sig höra hemställa, att den lefnadsalder, vid hvilken afvittrings-landtmätare
må blifva berättigad till pension från allmänna indragningsstaten,
måtte, med det vilkor i afseende å tjenstår, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Vesterbottens län föreslagit, bestämmas till den af afvittrings-landtmätarne
i Norrbottens län afgifna, eller 60 år, samt till
55 år _ endast för det fall, att afvittrings-landtmätare kunde styrka sig
vara till vidare tjenstgöring oförmögen; och då det af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Vesterbottens län föreslagna pensionsbeloppet, fr,500
kronor, icke kunde vara tillräckligt för att bereda afvittrings-landtmätare
på deras ålderdom en i ekonomiskt hänseende någorlunda bekymmerfri
ställning, tillstyrkte Kongl. Maj:t,s Befallningshafvande i Norrbottens län,
att pensionsbeloppet för afvittrings-landtmätare måtte bestämmas till
2,000 kronor.

öfver förberörda framställningar har Landtmäteri-styrelsen den 31
December 1873 afgifvit underdånigt utlåtande och dervid, af uppgiga
anledningar, ansett det vara klart, att, i följd af tjenstgöringens beskaffenhet,
afvittrings-landtmätarnes kroppskrafter försletes samt deras håf
och lust för driftigt och omsorgsfullt verkställande af tjenstens fordringar
aftoge långt förr, än sådant i allmänhet inträffade med andre civile

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

tjensteman. Det kunde hvarken vara billigt, att en person, hvilken använda
den större och kraftigare delen af sin lefnad i statens tjenst,
skulle, då hans arbetsförmåga deruti vore väsendtligen förbrukad, blifva
i saknad af nödig bergning, ej heller klokt och med statens fördel öfverensstämmande
att, genom för stränga vilkor för pensions erhållande,
tvinga en sådan person att, för att kunna förvärfva oumbärligt underhåll,
fortfara med en tjenstebefattning, som ej mera kunde handhafva-;
pa bästa sätt; och då härtill komme, att gymnastiklärare, hvilka antinvid
Grym näst] ska centralinstitutet eller vid elementarläroverket oförvitligen
tjenstgjort i 30 år och uppnått 60 års ålder, vore berättigade
att uppföras på allmänna indragningsstaten med sin fulla lön såsom
pension, samt att gymnastiklärarnes tjenstgöring vore ojemförligt mindre
helso förstörande än afvittrings-landtmätarnes, hvilken blefve svårare i
samma man fältet för deras verksamhet närmade sig fjellryggen, ansåge
landtmäteristyrelsen sig höra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte bereda
afvittrings-landtmätarne pension å allmänna indragningsstaten i allmänhet
vid. uppnådda 60 lefnadsår och 30 års tjenstetid, deraf minst 25 vid
afvittringsveiket, samt vid uppnådda 55 lefnadsår och förenämnda tjenstetid,
när sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd genom behörigt läkarebetyg
styrktes.

Beträffande derefter det pensionsbelopp, som borde afvittrings-landtmätarne
tillerkännas har Landtmäteristyrelsen, — med afseende ej mindre
derå, att, enligt vederbörandes beräkningar, desse landtmätares lönevilkor
nu utgjorde i medeltal minst 3,000 kronor och högst 3,500 kronor,
än ock derå att dels, derest hvarje afvittrings-landtmätare kunde lemna
sm befattning innan förmågan att driftigt och väl utöfva densamma öfvergåfve
honom, sådant vore fördelaktigt för staten, enär yngre och skickliga
landtmätare kunde åstadkomma mera och bättre arbete än de landtmätare,
som vore af mångårig, helsoförstörande tjenstgöring lidande eller
åtminstone upptröttade, och äfven för bättre pris, när hänsigt toges dertill,
att hvarje landtmätarne behöfde flere handtlangare och kostnaden för
dessa vore mycket dryg för staten, som allena bekostade deras aflöning;
dels de äldre landtmätarne ej kunde afgå från sina befattningar och dermed
förenade inkomster, i fall deras pensioner blefve betydligt lägre än
nämnda inkomster och således så mycket snarare otillräckliga till samma
landtmätares och deras familjers anständiga bergning, som de förre visserligen
icke i nuvarande dyra tider kunde för ålderdomen gorå några
besparingar på sina årsinkomster, af hvilka en dryg de! måste användas
under deras fältlif hvilket tillika nindrade dem att väl vårda sin husliga
ekonomi, dels ock enligt nådiga brefvet den 16 Mars 1858, angående civile

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

embcts- och tjenstemäns pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, dessas
pensioner å samma stat blifvit i allmänhet sålunda bestämda, att de, hvilka
uppbure i lön 3,000 krono? eller derunder, skulle undfå hela beloppet i
årlig pension, och de, som åtnjöte mer än 3,000 krono?, 80 procent af
totalsumman, dock att, på det de, som i årlig aflöning åtnjöte öfver 3,000
krono?, men mindre än 3,750 krono?, icke måtte genom den bestämda
procent-beräkningen blifva lidande, äfven desse skulle i pension erhålla
3,000 krono?, — i underdånighet hemställt, att, på det icke åldrige och försvagade
afvittrings-landtmätare måtte, allenast för att kunna erhålla nödtorftigt
uppehälle för sig och de sina, nödsakas att mot sin önskan i det
längsta bibehålla eu befattning, hvilken de icke mera kunde på bästa sätt
bestrida, Kongl. Maj:t täcktes bereda afvittrings-landtmätarne åtminstone
sådan likställighet med statens flesta civila tjensteman, i afseende på pension
å allmänna indragningsstaten, att de förres pensionsbelopp blefve bestämdt
till 2,500 krono?, inberäknadt det pensionsbelopp, hvartill afvittrings-landtmätare,
som jemväl vore kommissions-landtmätare, kunde finnas
vara i sistnämnda egenskap berättigad.

Vidare och ehuru någon ansökning af storskiftes-landtmätarne om
förbättring af deras pensionsvilkor för närvarande icke förelåge, har Landtmäterisfyrelsen
likväl, enär desse alltid varit likställde med afvittringslandtmätarne
och likasom sistbemälde landtmätare hade en i hög grad
svår tjenstgöring, tillika hemställt, det Kongl. Maj:t måtte bereda storskiftes-landtmätarne
enahanda förmåner i afseende på pension å allmänna
indragningsstaten, som blifvit för afvittrings-landtmätarne af styrelsen
föreslagna.

Slutligen har äfven Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet; och, hvad först angår frågan, huruvida
tillräcklig anledning må förefinnas att ifrågasätta ändring i nu gällande
bestämmelser rörande välboren för storskiftes- och afvitt rings-land t mätares
pensionsrätt, har Statskontoret ansett hvad i sådant hänseende blifvit
så väl af Kongl Maj:ts Befallningshafvande som af Landtmäteristyrelsen
anför dt. ådagalägga ej endast att billigheten kräfde, det bemälde landtmätare
berättigades att vid tidigare lefnadsålder och efter kortare tjenstetid,
än som för pensioneringen åt civile tjensteman i allmänhet vore stadgade,
tillträda pension på allmänna indragningsstaten, utan ock att en
sådan åtgärd kunde anses af statens väl förstådda intresse påkallad.

I afseende på åldersmåttet har Statskontoret närmast slutit sig till
den åsigt, som uttalats af afvittrings-landtmätarne i Norrbottens län och
vunnit understöd af styresmannen för afvittringsverket derstädes samt i
hufvudsak jemväl af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i samma län.

t

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

7

Vidkommande åter pensionsbeloppet har Statskontoret emot Landtmäteristyrelsens
förslag, hvilket stödde sig på det antagande, att de ifrågavarande
landtmätarnes aflöning skulle utgöra i medeltal minst 3,000 kronor
och högst 3,500 kronor, erinrat, att vid bestämmandet af den löneförbättring.
som jemlikt nådiga brefvet den 29 Maj 1874 blifvit för år
1875 storskiftes- och afvittrings-landtmätarne förunnad, beräknats, att desse
tjenstemäns årsinkomst af tjensten skulle utgöra 2,500 kronor i första
och 3,000 kronor i andra lönegraden. Vid sådant förhållande och då uti
dessa inkomster inginge resepenningar, upptagna för storskiftes-landtmätarne
till 200 kronor och för afvittrings-landtmätarne, med tillägg af
ersättning för husrum under sommaren, till 250 kronor, hvilka belopp
icke borde vid pensionernas bestämmande komma i beräkning,
har Statskontoret, med hänseende jemväl till det jemförelsevis ringa
belopp, hvartill ifrågavarande tjenstemäns pensioner hittills varit fastställda,
ansett pensionsbeloppet nu icke böra bestämmas högre än hvad
afvittrings-landtmätarne i Vesterbottens län begärt samt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Norrbottens län och dervarande afvittrings-styresman
förordat eller 2,000 kronor.

Med erinran dels att det i förstnämnda nådiga bref den 5 September
1854 förekommande stadgande, att uti pensionsbeloppet jemväl skulle
inberäknas den pension, hvartill den afskedstagande kunde i egenskap af
kommissions-landtinätare finnas berättigad, öfverensstämde med den i nådigt
bref den 23 November 1860 uttalade allmänna grundsats, att pension
på allmänna indragningsstaten för mer än en tjenst icke borde någon
beviljas, hvilket stadgande för större tydlighets skull fortfarande torde
kunna bibehållas, dels att, i afseende å pensionsrätt för styresmännen vid
storskiftes- och afvittringsverken, någon särskild föreskrift icke funnes
meddelad, men att, då fråga derom icke blifvit af vederbörande väckt,
Statskontoret funnit sig ej böra något förslag i sådant hänseende framlägga,
har Statskontoret slutligen i betraktande af hvad sålunda förekommit
hemställt, att storskiftes- och afvittrings-landtmätare måtte förklaras
berättigade att vid uppnådda 60 lefnadsår och 30 års tjenstetid, deraf
minst 25 år vid storskiftes- eller afvittringsverken, undfå på allmänna indragningsstaten
pension till ärligt belopp af 2,000 kronor; dock att storskiftes-
eller afvittrings-landtmätare, som jemväl vore kommissions-landtmätare,
må, äfven om han i sistnämnda egenskap qvarstår till sextiofem
års ålder, ej ega rätt att den kommissions-landtinätare eljest tillkommande
pension uppbära; och har Statskontoret ansett frågan om tidigare
pensionsrätt för storskiftes- eller afvittrings-landtmätare, söm före sextio
års ålder vore i följd af obotlig sjukdom oförmögen att sin tjenst för -

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

rätta, lämpligast böra, på sätt i afseende å civile tjensteman i allmänhet
egde rum, för hvarje särskildt fall underställas Kongl. Maj:ts och Riksdagens
pröfning.

Kongl. Maj:t, som gillar de af Statskontoret uttalade åsigter och
finner Sig icke kunna godkänna Sin Befallningshafvandes i Vesterbottens
län framställning om tillväga!)ringande af sådan ändring af det allmänna
stadgandet i 11 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för Civilstatens
pensionsinrättning af den 24 Oktober 1873, att afvittrings-landtmätare,
hvilken tillika vore kommissions-landtmätare och afginge ur förstnämnde
tjenst med åtnjutande af pension på rikets allmänna indragningsstat,
skulle derjemte blifva berättigad att af Civilstatens pensionsinrättning
undfå den pension, honom såsom kommissions-landtmätare
kunde tillkomma, vill alltså härmed i nåder föreslå Riksdagen
att medgifva, det storskiftes- och afvittrings-landtmätare, som
tjent tretio år, deraf minst tjugofem år vid storskiftes- eller afvittringsverken,
må vid uppnådda sextio lefnadsår berättigas att på allmänna indragningsstaten
undfå pension till årligt belopp af två tusen kronor, dock
att storskiftes- eller afvittrings-landtmätare, hvilken tillika är kommissionslandtmätare
och i sistnämnde egenskap efter afskedstagande från storskiftes-
eller afvittrings-landtmätarebefattningen qvarstår så länge, att han
jemväl såsom kommissions-landtmätare fullgjort de för pension på allmänna
indragningsstaten stadgade vilkor, må från donna stat åtnjuta pension
endast för den af tjenstfri)a, som berättigar till högsta pensionsbeloppet.

De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande
Utskott; Och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med afl Kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Axel Bergström.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

9

Utdrag af Protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 23
December 1874.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsininistern Carleson,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Berg,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Loven och
Friherre Åkerhielm,

Vidare föredrog Departementschefen: Åtskillige afvittrings landtmätares

i Vesterbottens och Norrbottens län särskilda, af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i nämnda län med eget utlåtande insända
underdåniga ansökningar i fråga om förändrade bestämmelser rörande
afvittringslandtmätarnes rätt till pension på rikets allmänna indragen ngsstat;
i anledning af hvilka framställningar Landtmäteristyrelsen afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och dervid tillika hemställt, att Itorskifteslandtmätarne
måtte i berörda hänseende beredas samma förmåner,
som blifvit föreslagna för afvittringslandtmätarne; varande derefter underdånigt
yttrande af Statskontoret afgifvet.

Statsrådet hemställde att — med gillande af de utaf Statskontoret
uttalade åsigter och nådigt förklarande, att Kongl. Maj:ts BefallningsBih.
till Rikscl. Prof. 1875. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o IS.

hafvande» i Vesterbotteris län framställning om tillvägabringande af sådan
ändring af det allmänna stadgandet i § 11 Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
reglemente för Civilstatens pensionsinrättning af den 24 Oktober 1873,
att afvittringslandt mätare, hvilken tillika vore kommissionsland t mätare
och afginge ur förstnämnda tjenst med åtnjutande af pension på rikets
allmänna indragningsstat, skulle derjemte blifva berättigad att af Civilstatens
pensionsinrättning undfå den pension, honom såsom kommissiunslandtmätare
kunde tillkomma, icke kunde godkännas — Kongl. Maj:t
täcktes i nåder föreslå Riksdagen att medgifva, det storskiftes- och afvittringslandtmätare,
som tjent tretio år, deraf minst tjugufem år vid
storskiftes- eller afvittringsverken, måtte vid uppnådda sextio lefnadsår
berättigas att på allmänna indragningsstaten undfå pension till årligt
belopp af två tusen kronor; dock att storskiftes- och afvittringslandtmätare
— hvilken tillika vore kommissionsla tidt mät are och i sistnämnda
egenskap efter afskedstagande från storskiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen
qvarstode så länge, att han jemväl såsom kommissionslandtmätare
fullgjort de för pension på allmänna indragningsstaten stadgade
vilkor — finge från donna stat åtnjuta pension endast för den af
tjensterna, som berättigade till högsta pensionsbeloppet.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad
Statsrådet sålunda tillstyrkt, samt befallde, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar, skulle i vanlig ordning till Riksdagen
aflåta».

Ex protoeollo
Paul Strandberg.