Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.

9

N:o 18.

Af Herr Ivar Månsson: Angående underdånig skrifvelse till Kongl.

Maj:t om befrielse för vissa kyrkor inom Lunds stift att
aflemna spanmål eller s. k. gratialtiondeJ till kyrkan
i Landskrona.

Sedan medlet af sjuttonde århundradet har Landskrona stads kyrka
erhållit utaf en del andra kringliggande kyrkors tionde årligen tjugu
tunnor spanmål, bestående af hälften råg och hälften korn, hvilken spanmål
troligen blifvit henne tillerkänd derför att hon då var i ett särdeles
dåligt och utblottadt tillstånd samt stadens oförmåga att kunna densamma
uppehålla.

Till en början e‘fter detta stadgande visar det sig ur handlingar,
att denna spanmål utgått, fastän olika för hvarje år, från örja, Asmundtorp,
Tofta, Wadensjö, Qvistofta, Glumslöfs, Billeberga och Sireköpinge
kyrkors medel, ända till år 1746, då Konungens Befallningshafvande i
Malmö frikände vissa af dessa och i stället befallde att denna spanmål
skulle derefter, till dess annorlunda förordnades, aflemnas från Vestra
Karaby, Norrhvidinge, Örja, Asmundtorp och Stora Harrie kyrkor. Häraf
synes, att skyldigheten för afleinnandet af denna spanmål från början ej
var oföränderlig. Emellertid hafva de sist uppräknade fem kyrkorna
i vida öfver ett helt sekel måst aflemna detta qvantum spanmål till
Landskrona kyrka, oaktadt denna senare sedan många år varit i ett
särdeles godt och prydligt skick, hvartill kommer att den egt och eger
ett ej så obetydligt kapital till sin disposition.

Ett dylikt handlingssätt, att taga ifrån ett samhälle och gifva åt
ett annat, i stället för att låta hela staten bidraga till behöfvandes hjelp,
var naturligtvis oriktigt från början, men ännu oriktigare har det blifvit
under tidernas lopp derigenom, att så väl Landskrona kyrka som stad
vuxit upp i ett allt mer och mer blomstrande tillstånd, då deremot flera
Bih. till Riksd. Prof. 1875. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 3 Käft. 2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 19.

af kyrkorna, som aflemna denna så kallade gratialtionde, äro i ganska
knappa vilkor. Dessa jemte andra förhållanden vill jag försöka närmare
visa genom att till det Utskott, dit denna motion blir remitterad, få
aflemna utdrag ur de särskilda kyrkornas räkenskaper jemte öfriga handlingar,
som kunna vara i ärendet upplysande.

Med anledning af hvad jag nu anfört anhåller jag vördsammast,

att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t befria Vestra
Karaby, Norrhvidinge, Örja, Asmundtorp och Stora
Harrie kyrkor inom Lunds stift ifrån att hädanefter aflemna
spannmål, eller så kallad gratialtionde, till Landskrona
kyrka.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm i Januari 1875.

Ivar Månsson.

X:o 19.

4/ Herr Ivar MällSSOn: Angående underdånig skrifvelse till
Kongl. Maf.t om vidtagande af åtgärder ''i syfte att upptagandet
af kollekt- och stamboksmedel måtte upphöra.

Sedan gammalt har det varit öflig! att, för kyrkors uppehälle eller
ombyggnad, för läroverks och lasaretts samt äfven för enskilda personers
understöd in. m. upptaga kollekt- och stamboksmedel i rikets kyrkor eller
församlingar till dem som deraf varit i behof och erhållit Kongl. Majrts
tillåtelse att sådana medel få upptaga. Men då detta numera ej öfverensstämmer
med det senare bildade begreppet om aflemnandet af allmänna
eller enskilda bidrag; och då, särdeles på de ställen der klockaren
under gudstjensten går omkring med hafveri för insamlandet af dessa