2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

menliga följder skulle kunna uppstå, kan Utskottet för sin del icke tillstyrka
en sådan förändring, utan hemställer,

att ifrågavarande af Herr A. Johansson väckta motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 Februari 1875.

På Utskottets vägnar:

A. W. Staaff.

K:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 Febr. 1875, kl. 6 e. m.

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2,
angående sprithaltiga varors utlemnande från apothek.

Under det en allmännare uppmärksamhet lyckligtvis fäst sig vid den i
vårt land så herrskande dryckenskapslasten, och åtgärder försökas att genom
ökadt pris och minskad tillgång på bränvin motarbeta densamma, har denna
last funnit farliga bundsförvandter i andra varor, hvilka derföre ej heller böra
undgå lagstiftningens vaksamhet. Så förekomma på våra apothek vätskor,
ämnade för helsobehof, men hvilka, genom sin egenskap att kunna berusa, innebära
en mäktig frestelse och utöfva, i synnerhet på vissa orter, ganska allmänt

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

sina skadliga verkningar. Vådan af dessa varor, ibland kviika de s. k. “Hoffmans
droppar" intaga ett framstående rum, är större, i samma mån deras
egenskap af medicinalier gör dem lättare tillgängliga på hvilka tider som helst.

Med anledning af detta betänkliga förhållande har Herr Pehr Nilsson i
Wittjerf i väckt motion (N:o 57) föreslagit en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om vidtagande af anordningar i sådant syfte, att derigenom
skulle förebyggas, att apotheken sålunda medverka till ett farligt samhälisondt.

Utskottet finner motionärens förslag särdeles behjertansvärdt, och de af
honom uppgifna förhållanden vitsordas från flera orter inom landet. Härtill
kommer ock, att Sundhets-kollegium funnit nödigt att i särskildt utfärdadt cirkulär
— hvaraf ett utdrag här bifogas — ur ofvan angifna synpunkt erinra
apothekarne att vid utlemnande af dylika varor iakttaga all möjlig försigtighet.
Erfarenheten har dock visat sistnämnda åtgärd vara för ändamålet otillräcklig.
Säkrare synes det Utskottet onekligen leda till målet, om, såsom motionären
föreslagit, af Kongl. Maj:t utfärdades föreskrifter i ämnet, hvilka, efter hvad
Utskottet föreställer sig, torde komma att stadga skärpta påföljder för dessa
varors försäljning annorstädes än på apothek jemte visst maximum vid försäljningen
och prisets noggranna öfverensstämmelse med taxan o. s. v. Utskottet
anser emellertid icke lämpligt att i en fråga af denna art på förhand begära
dessa eller andra särskilda bestämmelser, utan inskränker sig till att med anledning
af Herr Pehr Nilssons förenämnda motion hemställa:

det Riksdagen må i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om vidtagande af åtgärder, egnade att i möjligaste
måtto förebygga ett sådant utlemnande från apotheken af
ether- och sprithaltiga vätskor, och deribland särskildt af
de s. k. “Hoffmans droppar", som icke sker i sanitärt syfte,
utan endast befordrar rus och dryckenskap.

Stockholm den 16 Februari 1875.

é

På Utskottets vägnar:
A. W. Slagf.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:0 2) Utlutande N:o 2.

Utdrag af Sundhets-kollegii Cirkulär den 16 Februari 1874.

Apotbekare eger visserligen rättighet, och inom eu viss gräns äfven
skyldighet, att från sitt apothek vid s. k. handköp försälja de läkemedel, hvilka
icke genom särskilda föreskrifter äro derifrån undantagna, allt under förutsättning
att sådant sker med ett visst omdöme om det köptas möjliga missbruk,
hemtadt t. ex. från köparens personlighet eller varans mängd. Erfarenheten
har emellertid visat att under de sista årtiondena betydliga qvantiter af etheroch
sprithaltiga vätskor, såsom Hoflrnans droppar, s. k. Halls droppar och
bäska droppar, från många apothek försäljas i ändamål att såsom rusgifvande
medel användas antingen omedelbarligen till konsumenterna eller till landthandlande
och kolportörer, hvilkas otillåtna medikamentshandel apothekarne
sjelfva sålunda befordra-, och dessa droppar äro ofta icke af den beskaffenhet
farmakopéen föreskrifver, hvarföre de ock vanligen kunna säljas betydligt under
taxans pris. I samma mån detta högst betänkliga missbruk tilltagit och
genom sina förderfliga verkningar väckt allt större och allmännare uppmärksamhet,
är det nödvändigt att apothekarne åt dess undanrödjande egna all erforderlig
omsorg, så vida icke försäljning i handköp af dylika läkemedel skall
blifva betydligen inskränkt eller alldeles förbjuden, till stort men för apothekarne
sjelfva och icke ringa obeqvämlighet för allmänheten. Det bör således
åligga hvarje apothekare att noggrant tillse att ether- och sprithaltrga läkemedel
icke må på några vilkor från hans apothek utlemnas, så snart skälig
anledning förekommer till det antagande, att desamma äro ämnade att såsom
rusmedel användas.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1875.