Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

3

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Mars 1875, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande No 6,
i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t rörande skärpning i gällande fiskeristadgas
bestämmelser angående skydd för spädare jiskyngel.

Uti en af Herr J. G Granlund inom Andra Kammaren väckt och till
Utskottet öfverlemnad motion, N:o 139, har motionären förmält, att, oaktadt Kongl.
Fiskeristadgan den 29 Juni 1852 i allmänhet syntes lemna skydd för fisket i
landets mindre insjöar, detsamma ganska mycket missbrukades derigenom att
Asket idkades dels med sådan redskap att det späda ynglet ej sparades, dels
ock under lektiden; att motionären ansåg, det bestämda förbud i denna riktning
borde utfärdas, såsom redan skett beträffande hummer och ostron; att,’då
gällande jagtstadga på bestämda tider skyddade villebrådet, fisken äfven borde
under lämpliga tider lemnas lika skjuld; att, enligt motionärens förmenande,
bestämmelserna uti 22 § Fiskeristadgan icke voro uti berörda hänseende tillfyllestgörande;
och att på många orter, der förr idkats ett lönande insjöfiske,
som dock numera till följd af missbruk aftagit, önskades skärpta bestämmelser
för fiskets skyddande; på grund hvaraf allt motionären hemställt, att Riksdagen
måtte till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig skrifvelse om skärpning af
nu gällande fiskeristadga i den syftning motionären antydt.

Den af motionären åberopade paragraf af fiskeristadgan lyder sålunda:

“Hafva flere, samfäldt eller hvar för sig, fiskerättighet i samma vatten,

i

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande Ko 13.

då skall fisket sä bedrifvas, att leken ej förstöres, och att den utlekta fisken
och det späda ynglet sparas. Fördenskull varder härmed i allmänhet stadgadt:
att notkilar af väf skola vara till begagnande förbjudna; att not med
så fina masker, att spädt fiskeyngel deri kan fångas, ej må nyttjas till annat

fiske, än efter norss eller annat agn för krokfiske; samt att sillfiske ej far s e

med not eller vad, som öfverstiger 40 famnars längd och 4 famnars djup,
och hvarå maskerna äro finare än att en tums afstånd finnes mellan knutarna
äfven i bröstet; dock må de bevisligen nu befintliga större vadar brukas intill

den 1 Januari 1855.

Dessutom skall, der någon rättegande det, begär eller Konungens befallningshafvande
så nödigt aktar, för hvarje ort bestämmas.

a) under hvilka delar af året, med hänsigt till det ena eller andra

fiskslagets lektid, fisket efter samma fiskslag bör inställas;

b) det sätt, hvarpå fiske under tilläten tid bör ske, sä ock. med Hvad

redskap, och huru denna, med iakttagande af hvad här ofvan i allmaunet

stadgats, bör vara beskaffad till storlek, masklr eller sammansättning i otngt;

c) hvad eljest till fiskets bevarande och upphjelpande kan tjena, såsom
bortskaffande af uppgrundningar i vattendragen och andra hinder for fiskens

gaQg’ samt särskild! med afseende ä fiske efter lax, hvilken brukar vårtiden
från haivet eller större sjöar uppgå i floderna för alt leka, samt derefter vid
slutet af sommaren eller hösten återvända jemte ynglet,

d) under hvilka tider denna fisk kan, efter erfarenheten, antagas ga
från lekplatserna till häfver eller större sjöar. Under dessa tider skall allt
laxfiske i vattendraget inställas; och skola fördenskull dertill brukade redskap,
jemte alla i vattendraget befintliga ålkistor och andra fiskebyggnader, omel ettid
vara tillslutne eller ä land upplagde.

De bestämmelser, nu sagde äro, skola på det sätt tiilvägabnngas,
att Konungens Befallningshafvande, hvar i sitt län, å lämpliga tider och ställen
hälla sammanträden, hvartill kallas delegarne i fiskevattnet jemte kronooinbud
om kronan eget del deri, kronans arrendatorer, och de fiskelag, som derstädes
idka fiske; att de sålunda kallade, som komma tillstädes, yttra sig i anmet;
och att det, hvarom de flesta sig förena, anses för de fiskandes öfverenskommelse.
,... ..,

Sådan öfverenkommelse, hvilken jemväl bör bestämma påföljd lot öfverträdelse
deraf till högst 50 riksdalers böter, jemte förlust af redskap och
fångst skall derefter pröfvas af Konungens Befallningshafvande och, der den
ändamålsenlig är, stadfästas. Finner Konungens Befallningshafvande öfverenskommelsen
ej ändamålsenlig, eller kan den ej träffas, meddele Konungens Befallningshafvande
dä förordnande i ämnet genom utslag, hvaröfver klagan ma

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13. 5

föras i deri ordning, som för hushållningsmål är i allmänhet föreskrifven Konungens
Befallningshafvande läte sedan till vederbörandes efterrättelse kungöra
hvad öfverenskommet eller stadgadt blifvit.

De för fiskes bedrifvande å eu eller annan ort i behörig ordning, tillkomna
beslut, som nu redan äro gällande, må fortfarande tjena till efterlefnad
sa vida de befinnas ej vara mot denna stadgas allmänna föreskrifter stridande “
I motsats mot motionären anser Utskottet berörda paragraf, som jemte
det den innehåller bestämd föreskrift derom att, der flere, samfäld! eller hvar
för sig, ega fiskerättighet i samma vatten, fisket skall så bedrifvas att leken
e.l forstores och att den utlekta fisken och det späda vnglet sparas, tillika
berättigar hvarje särskild rättsegande, som icke skulle anse berörda föreskrift
tillfyllestgörande, att i stadgad ordning väcka fråga om de ytterligare bestämmelser
och inskränkningar i afseende på tiden, under hvilken fiske må bedrifvas
fiskeredskapens beskaffenhet in. m., som, med hänsyn till skiljaktiga naturförhållanden
och andra omständigheter, kunna för landets olika delar anses
vara al behofvet påkallade, innefatta tillräckligt skydd i det med motionen afstäda
syfte, hvadan Utskottet får hemställa,

att Herr Granlunds förevarande motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

På Utskottets vägnar:

A. Adlersparre.

Till till Iiiksd. Prof 1875. 8 Samt. 2 Afä. 2 Band. 7 Rätt.