StatUtskottets Memorial N:o 91.
1
N:0 91,
Ank. till Riksd. Kansli den 22 Maj 1875, kl. 10 f. m.
Memorial, med förslag till de återstående stadgandena i Riksgälds-kontorets
reglemente.
Då Stats-Utskottet härmed öfverlemna!’ förslag till de återstående stadganden i
Riksgälds-kontorets reglemente, om hvilkas införande deri Riksdagen ännu ej fattat
beslut, får Utskottet tillika angifva samma stadgande^ hufvudsakliga innehåll och
de beslut, hvarpå desamma sig grunda.
Under rubriken “återstående utgifter till följd af extra stéttsregleringarne vid
föregående riksdagar''1 torde i § 4 såsom ett särskilt moment få intagas föreskrift
om utbetalning af de utaf 1874 års Riksdag, såsom bidrag för bestridande af Statskontorets
utgifter för de till jernvägsbyggnaderna anvisade medel, till utbetalning
under år 1875 på Riksgälds-kontoret anvisade, men ännu ej utbetalta 7,110 798
kronor 20 öre.
I § 5 torde, under rubrik: “under innevarande riksdag på Riksgälds-kontoret
anvisade utgifter", få intagas, förutom de i Utskottets memorial N:o 90 föreslagna
stadganden angående utbetalning af dels anslag till jern vägsanläggningar m. m.,
12,000,000 kronor, och dels på Statskontoret anvisade extra statsutgifter för år 1875,
jemväl föreskrift om utbetalning af den enligt Stats-Utskottets bifallna utlåtande
N:o 10 mom. 74 på Riksgälds-kontoret anvisade lånesumma, 10,000 kronor,
till uppförande af läroverkshus i Christianstad.
Under § 6 och rubrik: “statsfyllnadssumman jemte öfriga med statsregleringen
gemenskap egande utgifter" lärer få införas det i Memorialet N:o 90 föreslagna
stadgande om utbetalning till Statskontoret, såsom bidrag till fyllande af Statsverkets
behof, af 3,007,600 kronor 40 öre.
§ 20 grundar sig på Utskottets af Riksdagen bifallna Memorial N:o 86, angående
aflöningen iör Justitie-ombudsmanneu och hans expedition.
Bill. till Riksd. Rrot. 1875. 4 Sami. 1 Afd. 46 Häft.
1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 91.
§ 35 föranledes af Riksdagens, med bifall till Utskottets Betänkande N:o 83,
fattade beslut om uppläggande af ett fonderadt statslån.
Den i § 37 iakttagna förändring grundar sig på Riksdagens i Sammansatta
Stats- och Banko-Utskottets Memorial N:o 3 omförmälda beslut, angående den Riksgälds-kontoret
åliggande lånerörelse.
Med hänvisning i öfrigt til! de öfverlemnade reglementsparagrafernas innehåll,
hemställer Utskottet,
att desamma må af Riksdagen godkännas.
Stockholm den 22 Maj 1875.
På Stats-Utskottets vägnar:
J. Stjernblad.
Förslag
till Riksgälds-kontorets Reglemente.
(Fortsättning.)
§ 4.
Mom. A) Såsom bidrag för bestridande af Statskontorets utgifter för de till
jern vägsbyggnad erna anvisade m edel eger Statskontoret att, i mån af behof, under
år 1875 af Riksgälds-kontoret utbekomma sju millioner etthundra åttatiotusen sjuhundranittiotvå
kronor 20 öre.
§ 5.
Mom. 3:o). Till utgående under innevarande år har Riksdagen på Riksgälds-kontoret
anvisat återstoden, tio tusen kronor, af det vid 1865—1866 årens
Stats-Utskottets Memorial N:o 91.
3
riksdag beviljade låneunderstöd till uppförande af läroverkshus i Christianstad;
skolande nämnda lånebelopp på förut stadgade vilkor från Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 20.
Aflöningen för Justitie-ombudsmannen samt den hos honom anställda kanslioch
vaktbetjening bör af Riksgälds-kontoret under sista månaden af hvarje qvartal
utbetalas; skolande lönen för Justitie-ombudsmannen, under den tid sistlidna och
innevarande Riksdags statsregleringar komma att blifva gällande, utgå med sju
tusen kronor, eller med lika belopp som Justitiekanslerens lön enligt sagda statsregleringar
utgör; hvaremot Justitie-ombudsmannen, derest han förut innehar tjenst
på rikets stat, är skyldig att den dermed förenade löneinkomst frånträda, så länge
han uppbär justitieombudsmanslönen.
Utöfver den fastställda aflöningen egen den Justitie-ombudsman, som hädanefter
tillträder detta embete och dessförinnan icke är i hufvudstaden bosatt, att
såsom flyttningshjelp uppbära från Riksgälds-kontoret ett tusen femhundra kronor.
För ofvanbemälda kansli- och vaktbetjening utgår aflöningen med följande
årliga belopp, nemligen:
för sekreteraren med tre tusen femhundra kronor;
„ en kanslist, som tillika har skyldighet att ombesörja registratorsgöromålen,
med två tusen kronor;
För en kanslist med ett tusen kronor; samt
„ en vaktmästare med sjuhundrafemtio kronor om året, hvilket belopp dock,
så länge boställsrum i Riksdagens hus af nämnde vaktmästare innehafvas,
kommer att minskas med 150 kronor till sexhundra kronor om året.
I öfrigt är stadgadt, dels att sekreteraren hos Justitie-ombudsmannen bör
utan särskild ersättning jemväl bestrida de göromål, som tillhöra sekreterarebefattningen
hos Tryckfrihets-komitén, dels att, derest han förut innehar tjenst på rikets
stat, samma vilkor och förbehåll skola vid uppbärandet af ofvanberörda aflöning
iakttagas, som äro stadgade i afseende på utbetalningen af justitieombudsmanslönen
vid enahanda fall.
För år 1875 har Riksdagen beviljat ett dyrtidstillägg till Justitieombudsmannen
af ett tusen kronor och för åren 1875 och 1876 åt de vid hans expedition
anställda tjenstemän af 20 procent å deras innehafvande löner; dock med
skyldighet för dessa tjenstemän att underkasta sig de vilkor för dyrtidstilläggets
tillgodonjutande, som för Justitiekanslers-expeditionens tjenstemän äro föreskrifna,
nemligen att dylikt tillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller arvode
för två eller flera befattningar, utbetalas endast för en af dessa, nemligen för den,
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 91.
som medför högsta aflöningen, eller, derest denna på mer än ett ställe är lika,
för den af dem, till hvilken han först hlifvit befordrad; samt att å dyrtidstillägget
afdrages hvad tjenstens innehafvare, på grund af särskildt medgifvande, eger att
uppbära såsom personel godtgörelse för upphörda inkomster i tjensten.
§ 35.
Jemte det Riksdagen uppdragit åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att, till
bestridande af redan beviljade anslag till jernvägsbyggnader, äfvensom för att bereda
tillgång för blifvande anslag till jernvägsbyggnader, mot fonderade statsobligationer
ofördröjligen upplägga ett lån å ett nominelt belopp, utgörande eller i svenskt
mynt motsvarande femtio millioner kronor, har Riksdagen tillika bemyndigat Fullmäktige
att icke allenast bestämma det myntslag, hvari, och den nominela ränta,
dock ej öfver fyra och en half procent, hvarmed obligationerna skola förskrifvas,
äfvensom deras valörer och försäljningspris, jemte sättet, huru och tiden, inom hvilken
de skola amorteras, utan äfven i öfrigt vid upplåningen tillvägagå på det sätt
de finna lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande; Och
har Riksdagen härjemte beslutat, det Fullmäktige må, genom försäljning af en del
utaf de här ofvan omförmälda, äfvensom der så lämpligt pröfvas, återstoden af
1872 års obligationer intill 1876 års lagtima riksdags slut upplåna ett belopp af
högst tjugu millioner kronor; kommande någon försäljning af 1870 års fem procent
obligationer icke att ega rum förr än Riksdagen om sådan försäljning förordnar.
I öfrigt gäller till efterrättelse i afseende å berörda nya statsobligationer:
a) att penningar, som genom försäljning af samma obligationer inflyta, icke
må användas för andra än de här ofvan angifna ändamål;
b) att till ränteliqvider och amortering för det mot samma obligationer upptagna
lån anvisas ett årligt anslag, motsvarande det belopp, som hvarje år erfordras
för sagda liqviders och amorterings verkställande; börande detta anslag, till
dess hela skulden blifvit i stadgad ordning betald, årligen utaf Riksgälds-kontorets
medel afsättas; och
c) att de uti nästföregående moment omförmälda rånte- och amorteringsanslag
skola ingå till eu särskildt redovisad liqvidations- och amortissementsfond,
hvars behållning skall för det med dessa medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas
och användas, så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer varda
ovilkorligen fullgjorda och skuldens betalning i föreskrifven ordning verkställd; och
skola de till liqvidations- och amortissementsfonden influtna medel, så vidt ske kan
och denna fond åliggande liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt
sätt göras fruktbärande.
Dessutom
Ståts-Utskottets Memorial N:o 91. 5
Dessutom böra Fullmäktige — sedan Kong! Maj:t bifallit Riksdagens i underdånig
skrifvelse framställda begäran derom att utlottning slistorna rörande såväl
1870 års, som öfriga i svenskt mynt förskrifna statsobligationer, må såsom bihang
fa medfölja Svensk författningssamling — föranstalta, det nämnda listor hädanefter
varda till vederbörande behörigen aflemnade, för att på nämnda sätt komma till allmänhetens
kännedom; skolande Fullmäktige, om de nya statsobligationerna blifva i
svenskt mynt förskrifna eller deras belopp varder i svenskt mynt evalveradt, tillse,
att enahanda kungörelse i afseende å dem utfärdas, äfvensom söka utverka, att dessä
obligationer tillhörande kuponger må, på samma sätt som i afseende å kuponger till
1870 och 1872 års lån eger rum, i landtränterierna inlösas och i uppbörden mottagas.
§ 37.
De till Riksgälds-kontoret influtna uppbördsmedel eller aflemnade behållningar,
äfvensom de för jernvägsbyggnadernä inplanta medel samt detta verks öfriga
kontanta tillgångar skola, så vidt och så länge de icke behöfva användas för samma
verk åliggande utbetalningar, hållas allmänna rörelsen till hända och göras räntebärande
genom deras insättning mot ränta i Riksbanken, efter öfverenskommelse
med. Fullmäktige i nämnde Bank, eller ock genom desammas utlåning emot skuldförbindelser,
som Fullmäktige i Riksgälds-kontoret anse innefatta full säkerhet och
hvilka antingen äro afgifna af städer och menigheter eller inom riket befintliga, af
Kongl. Maj:t oktrojerade penningeförvaltande verk och inrättningar, eller ock försedda
med hypotek af räntebärande obligationer eller förbindelser, utfärdade af sådana
verk och inrättningar samt andra större bolag och föreningar, som efter erhållna,
af Kong], Maj:t meddelade oktrojer eller fastställda reglementen trädt i verksamhet.
Vid sådan utlåning skola Riksgälds-kontorets räntebärande obligationer såsom
hypotek ^ åtnjuta företräde framför hvarje annan erbjuden säkerhet. Utlåningstiden
samt lanesummans förhållande till derför hypotiserade obligationers kapitalbelopp,
äfvensom den ränta, hvilken för ifrågavarande lån skall till Riksgälds-kon°iet_
erläggas, må, med afseende å dessa obligationers afsättlighet och den vanliga
pennin geräntans belopp, af Fullmäktige bestämmas; egande Fullmäktige jemväl att
tor säd ana medel uppköpa antagliga obligationer, som förfalla inom viss bestämd tid
eller anses kunna utan svårighet och kapitalförlust vid inträffande behof föryttras
Bill. till Riksd. Prot. 1875. 4 Samt. 1 Afd. 46 Häft.
2