Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

1

l>T:o 60.

Ank. till Riksd. Kansli den 20 April 1875, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om vidtagande af åtgärder
för upphjelpande af kolonien S:t Barthélemy m. in.

(2:dra U. A.)

Uti afgifven berättelse angående granskning af statsverkets samt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1871 hade Riksdagens år 1873 församlade Revisorer
fästat Riksdagens synnerliga uppmärksamhet på det bekymmersamma
tillstånd, hvari kolonien S:t Barthélemy sig befunne; och hade, till ledning
för bedömande af öns belägenhet, Revisorerne bland annat anfört, hurusom
tulluppbörden, som år 1864 uppgått till 5,677 spanska daler, sedermera
oafbrutet sjunkit och år 1871 utgjort endast 2,611 daler; att sjöfarten
befunnits i ständigt aftagande och de inpasserade fartygens antal
åren 1869, 1871 och 1872 utgjort 326, 280 och 243 samt antalet utklarerade
under samma år 319, 283 och 246; att bomullsplanteringen,
befolkningens förutvarande förnämsta näringsfång, blifvit i följd af nedtryckta
pris alltmera nedlagd, så att skörden, som 1870 utgjort 48,000
skålpund och 1871 30,000 skålpund, 1872 nedgått till 5,000 skålpund;
samt att folkmängden, som från år 1866 till 1869 minskats med 220
och från 1869 till 1872 med ytterligare 280 personer, vid sistnämnda
års slut utgjort endast 2,390, deraf 984 af man- och 1,406 af qvinkön.

Jemte åberopande af dessa uppgifter hafva äfven nästlidet års Statsrevisorer
fästat Riksdagens uppmärksamhet på S:t Barthélemys behjertansvärda
tillstånd och dervid anfört, hurusom koloniens tull- och lästafgifter,
som vore gradmätare på handeln, under revisionsåret ytterligare
sjunkit, så att denna inkomsttitel år 1872 utgjort endast 2,033 spanska

Bill. tiU Riksil. Prof. 1879. 4 Sami. 1 Afd. ‘29 Iiäft. ]

2

Stat-Utskottets Utlåtande N:o 60.

daler. Enligt hvad Revisorerne från andra fullt tillförlitliga källor inhemtat,
vore koloniens produktionsförmåga i ett lika betänkligt aftynande.
Saltexporten, som för några få år sedan uppgått till 2,000 å 3,000
tunnor och derutöfver, hade numera upphört. År 1862 hade exporterats
5,954 dussin stråhattar, men år 1873 ej fullt 300 dussin. I alla riktningar
vore förhållandet enahanda. Då trädgårdsodlingen och landtbruket
år 1862 frambringat en export af 41,176 dussin ananas, och ännu
år 1868 en bomullsexport af 50,000 skålpund, så hade år 1873 utförts
endast 300 dussin af nämnda frukt och cirka 6,000 skålpund bomull.
Jordbrukets förfall visade sig äfven deruti, att under senaste åren uppstått
en ny exportartikel, nemligen kreatursspillning, som till närgränsande
öar försåldes. Betecknande för tillståndet i öfrigt vore, att icke
någon skola funnes för koloniens landtbefolkning, hvarför också bland
densamma ej en bland tio kunde skrifva sitt namn.

Dessa förhållanden gåfvo tydligt vid handen, att hjelp fordrades och
ej mindre påtagligt vore, att ju längre hjelpen fördröjdes, desto känbarare
måste densamma för statsverket blifva. Visserligen hade svenska
statskassan under en lång följd af år fått till utgifterna för öns förvaltning
lemna bidrag, som sammanräknade uppgingo till en ganska betydlig
summa, men deremot hade vida betydligare belopp blifvit från
kolonien till moderlandet remitterade i början af detta århundrade, då,
till följd af de politiska förhållandena, ön tidtals utgjort nederlagsplats
för en omfattande transitohandel. Det syntes således äfven från denna
synpunkt icke obilligt, att moderlandet åtoge sig de uppoffringar, som
för koloniens räddande från fullständig ruin kunde finnas erforderliga.
Revisorerne, som icke tilltrodde sig kunna angifva de åtgärder, som i
sådant hänseende kunde vara mest lämpliga, hafva emellertid hemstält,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t
låta verkställa undersökning om öns förhållande samt orsakerna till dess
förfall och, sedan öns innevånare i frågan blifvit hörda, till Riksdagen
inkomma med förslag rörande de åtgärder, hvilka i anledning deraf
borde vidtagas.

Uti häröfver afgifvet utlåtande af den 8 December nästlidet år har
Guvernörsembetet å S:t Barthélemy bland annat yttrat, att det snart
tilländalupna året 1874 ej varit i hufvudsakliga delar lyckligare för
kolonien än sina närmaste föregångare samt i sådant hänseende anfört,
att i tull-, nederlags- och lästafgifter, hvilka under år 1873 sammanlagda
uppgått till 1,903 spanska daler 62 cents, hade från början af år
1874 till och med November månad influtit endast 1,415 daler 41 cents;
och om tulluppbörden för den återstående tolfte månaden förslagsvis

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

3

beräknades uppgå till hvad under eu månad af året i tullafgifter högst
influtit, eller 183 daler 36 cents, så visade sig en minskning för samma
år, jemfördt med år 1873, af 304 daler 85 cents — en ansenlig summa,
om i betraktande toges den myckenhet varor, som, med erläggande af
sistnämnda belopp såsom tull, kunnat importeras. Någon saltskörd hade
ej under året egt rum. Af öns egna produkter hade under den förflutna
delen af året exporterats: 150 dussin stråhattar, 554 dussin ananas
och 65 balar (omkring 13,000 skålpund) bomull. Af den nya exportartikel,
på ön benämnd »Manure», hvilken, på sätt Revisorerne anmärkt,
under senaste åren uppstått, och hvars utskeppande antagits ådagalägga
det förfall, hvari jordbruket för närvarande befunne sig, hade från årets
början till och med November månad exporterats minst 9,000 barrils
(hvarje barril innehållande omkring 120 skålpund). Nämnda exportartikel
hade på platsen försålts för 14 å 18 cents pr barril. Beträffande
den ofvannämnda exportartikeln stråhattar, hvartill råämnet vanligen
hemtades från ön Cuba, ansågs den ringa utförseln af sådana böra tillskrifvas
den omständigheten, att, efter det en mängd planteringar blifvit
under de sedan längre tid pågående oroligheterna inom sistnämnda
koloni dels uppbrända, dels annorledes förstörda, endast en jemförelsevis
ringa qvantitet af berörda råämne kunnat insamlas; och då af nämnda
ringa qvantitet en stor del utskeppats till England, hade råämnet måst
derifrån till ön införskrifvas. Någon odling i stort af ananasplantan
hade ej under senare åren egt rum, och i afseende å fördelen af ett
sådant odlingsföretag, vore densamma tillförene af Guvernörsembetet
motsagd af det skäl, att, då ananasfrukten måste omedelbart efter mognandet
skördas och skeppas, dels svårighet mötte för fartygen att afpassa
lämpligaste tiden för fruktens lastande, dels frukten insamlades
och utfördes i omoget tillstånd. Dessa skäl kommo väl dock att förfalla,
derest koloniens handelsflotta, som för närvarande bestode af endast
ett fartyg, hvilket uppgifvits vara för någon längre tid förhyrdt
af ett utländskt bolag, kunde förvänta någon tillökning och sålunda
sjelf ombesörja frukttransporten. Ehuru bomullsexporten under år 1874
dittills med omkring 7,000 skålpund öfverstege hvad under år 1873 utskeppats,
kunde bomullsodlingen anses fortfarande vara i aftagande,
och förnämsta anledningen dertill borde sökas i det numera låga försäljningspriset.
Måhända skulle dock, derest ett bolag kunde bildas i
ändamål att, efter förvärfvad dispositionsrätt till en vidsträckt areal
planteringsland, i stor skala drifva bomullsodlingen, sådant företag under
förutsättning af gynsam väderlek löna sig, på samma gång derigenom
åt många fattiga, deribland jemväl barn, möjligen kunde beredas en

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

föga ansträngande samt eu i öfrigt lämplig sysselsättning och nödtorftig
bergning.

I anledning vidare af Revisorernes anmärkning i afseende på den
låga bildningsgrad, på hvilken landtbefolkningen befunne sig, bär Guvernörsembetet
meddelat, att, enligt hvad åren 1869 och 1871 utfärdade
proklamationer gåfve vid handen, jemväl barnen bland landtbefolkningen
hade tillträde till den i staden inrättade anstalt för folkundervisning,
för hvars uppehållande ett årligt anslag af 400 spanska daler anvisats,
hvadan i sjelfva verket skola funnes äfven för koloniens landtbefolkning.
Det långa afståndet från skolan, föräldrarnes brist på tillgång att förse
deras i skolåldern varande barn med lämplig beklädnad, kommunens
saknad af allmänna medel, de der kunde för sådant ändamål utanordnas,
olikheten i trosbekännelse (hvilka sistnämnda trenne skäl jemväl gälde
stadskommunen) allt i förening med den omständigheten, att skolgången
ej ansetts vara och ej heller kunde under nämnda förhållanden
vara obligatorisk, hade emellertid bidragit att förhindra de inom landtförsamlingen
varande barn att begagna den undervisning, som i stadens
skola stått och fortfarande st-ode dem till buds, och hvilken för närvarande
ombesörjdes af en utaf skolkomitén antagen skollärare från
Sverige. Under 1874 års hösttermin hade endast fem barn — delvis
med täta uppehåll — åtnjutit undervisning. I afvaktan på ankomsten
åt den från Sverige efter det nådiga anslagets beviljande först antagne
skolläraren, hade det ifrågavarande anslaget varit fördeladt mellan åtskilliga
dels i staden, dels å landet upprättade mindre skolor, och syntes
det, som skulle detta sätt för anslagets tillgodogörande hafva varit det
lämpligaste och sålunda väl värdt att fortfarande tillämpas, helst det
vore omöjligt för en lärare att meddela undervisning åt alla i skolåldern
varande barn, hvilkas antal i början af år 1874 beräknats uppgå
till 347, tillhörande 308 katolska, 33 anglikanska och 6 wesleyanska
bekännelsen. Enligt Guvernörsembetet lemnade upplysningar hade till
hvar och en af föreståndarne för de ofvannämnda mindre skolorna utbetalts
8 daler i månaden. Med det nådiga anslaget, 400 daler, sålunda
använda hade således kunnat inrättas fyra skolor, två i staden och två
å landet, på hvilka nämnda barn — med undantag af dem, hvilka tillhörde
de mera bildade klasserna — kunnat lämpligen fördelas, för
hvilken fördelning olikheten i trosläror jemväl kunnat, hvad staden anginge,
läggas till grund.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

5

Till Stats-Utskottets behandling hav jemväl blifvit. remitterad eu
åt Herr C. G. Lindmark inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 24),
innefattande hemställan l:o) att Riksdagen för år 1876 måtte till Hans
Maj:t Konungens disposition ställa en summa af 50,000 kronor att i form
af reservationsanslag användas dels till folkundervisningens ordnande
och befrämjande på ön S:t Barthélemy, dels till bestridande af kostnaderna
föi1 en af ansvarige svenske ingeniörer på stället gjord undersökning
angående sättet för näringarnes upphjelpande, vare sig jordbruks-,
bergsbruks- eller handels-, samt dels att i öfrigt efter Kong].
Maj:ts bepröfvande och med stöd af de gjorda undersökningarne användas
till koloniens bästa, der statens understöd kunde anses vara förtjent
och för koloniens utveckling gagneligt; samt 2:o) att det täcktes
Kongl. Magt att, efter fullständig utredning af förhållandena inom kolonien,
till Riksdagen meddela förslag till de åtgärder för koloniens upphjelpande
ur sitt förfall, hvartill den gjorda utredningen kunde föranleda;
varande till stöd för motionärens förslag bland annat anfördt,
hurusom, enligt motionärens åsigt, det icke blott vore eu moralisk pligt
tor svenska staten att söka upphjelpa kolonien ur dess djupa förfall,
utan ön kunde till och med sägas ega rättsligt anspråk på ett dylikt
stöd. Enligt de statistiska uppgifter, som stått motionären till buds,
hade nemligen Sverige under de nitton åren från och med 1812 till
och med 1830 från S:t Barthélemy emottag^ kontanta medel till ett
belopp, motsvarande 2,046,410 kronor 80 öre. Om denna summa blifvit
kapitaliserad, skulle den efter 5 procent lenmat en årlig ränta af öfver
102,320 kronor 50 öre. Tillskotten från svenska statskassan i och för
öns förvaltning hade under åren 1826 till och med 1863 •— från och
med 1812 till och med 1825 hade icke något tillskott erfordrats —
uppgått till 147,803 spanska daler, motsvarande i medeltal för år
14,391 kronor. Således skulle Sverige under dessa år haft eu årlig
räntevinst af 87,929 kronor. Senare hade väl de årliga tillskotten uppgått
till cirka 26,000 kronor för år, men utgjorde likväl föga mer än
eu fjerdedel af ofvannämnda ränta.

Uti ett af Guvernörscmbetet å S:t Barthélemy med skrifvelse af
den 16 November nästlidet år till Kongl. Maj:t insändt memorial hafva
åtskillige af öns bofaste innevånare gjort underdånig framställning om
vidtagande af åtgärder till förekommande af koloniens undergång, och
dervid såsom förvärfskällor, hvilkas bearbetande skulle bereda tillfälle

6

Stuts-Utskottets Utlåtande N:o SO.

till arbetsförtjenst och återupplifva affärsverksamheten inom kolonien,
uppgifvit, att ön egde tillgång på mineralier, att den inom ön fordom
idkade salttillverkningen skulle kunna med fördel återupptagas, och att ön
egde en god hamn och en väl skyddad plats för kölhalning af fartyg.

Åldermännen i staden Gustävia och de särskilda kommunalstyrelserna
å landet hafva, uti häröfver afgifvet yttrande, förklarat sig anse
endast frågan om hamnanläggningen vara af den beskaffenhet, att dess
lösning kunde på ett mera verksamt sätt bidraga till koloniens förkofran
och hafva dervid framhållit, hurusom öarne Martinique och S:t
Thomas gått framåt i välstånd sedan, genom utförda dockanläggningar
i deras hamnar, sjöfarten der funnit beqväma tillfällen för reparationer.

Guvornörsembetet åter har, jemte antydning derom att af öns innevånare
någon synnerlig arbetsstyrka icke vore att påräkna för någondera
af de i memorialet föreslagna näringsgrenar, vidare anfört, att
åtskilliga blymalmsfyndigheter blifvit på senare tiden inmutade, dock
utan att undersökningarne varit så omfattande, att med någon sannolikhet
kunde beräknas, huruvida grufvedriften kunde blifva vinstgifvande;
att då den förut idkade salttillverkningen blifvit nedlagd derföre
att den ej lemnade någon vinst, Guvernörsembetet, lika med kommunalstyrelserna,
saknade skäl att tillstyrka anvisande af understöd för
återupptagande af denna näringsgren; och att öns läge och dervarande
hamn visserligen lämpade sig för en dockanläggning, men att dertill
fordrades stora kapital, Indika icke till någon del kunde på ön sammanbringas;
hvarförutan icke med någon visshet kunde antagas, att ett
sådant byggnadsföretag skulle för ön medföra så stora fördelar, som
genom likartade företag beredts Martinique och S:t Thomas, på hvilka
platser en liflig sjöfart äfven af andra skäl egde rum.

Vid 1844—1845 årens riksdag föreslog Kongl. Maj:t Rikets Ständer
att, i öfverensstämmelse med deras redan den 8 Juli 1818 fattade
beslut, uppdraga åt Kongl. Maj:t att, då tillfälle dertill kunde yppa sig,
till någon främmande makt afträda S:t Barthélemy på de förmånligaste
vilkor, som för svenska statsverket stode att erhålla; och blef, enligt
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 19 Maj 1845, denna nådiga
framställning jemväl bifallen. Som emellertid det sålunda lemnade
medgifvandet icke medförde den dermed afsedda påföljd och under
tiden ökad erfarenhet vans, att bibehållandet af nämnda koloni för
moderlandets handel och industri icke medförde någon afsevärd fördel,
men deremot alltjemt tillskyndade svenska statsverket betydliga utgifter,
hvilka af koloniens inkomster sannolikt icke komme att i framtiden
ens i någon mån betäckas, anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse af

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

7

den 6 Maj 1868, att Kong], Maj:t, efter det befolkningen å nämnda ö
blifvit hörd och samtyckt till möjligen ifrågakommande förslag att förenas
med någon annan makt, täcktes ånyo taga under nådigt öfvervägande,
huruvida icke omförmälda besittning kunde svenska staten
afhändas på något för densamma värdigt, om ock icke så förmånligt
sätt, som vid aflätandet af den nådiga framställningen i ämnet förut
kunde hafva varit att förvänta.

i öfverensstämmelse med den af Riksdagen sålunda uttryckta önskan
inleddes ånyo underhandlingar för afhändande af omförmälda besittning,
men ej heller dessa underhandlingar hafva medfört något resultat.

Af hvad sålunda förekommit framgår otvetydigt, att denna Sveriges
enda koloni inom en icke aflägsen framtid går en fullständig undergång
till mötes, derest icke en kraftig och välberäknad hjelp från moderlandet
erhålles; men om ock å ena sidan det måste antagas att
medelst ett sådant understöd tillståndet på ön kan åtminstone i någon
mån förbättras och dymedelst försöken att få till någon annan makt
afyttra ön underlättas, måste det å andra sidan medgifvas, att den hittills
i ämnet åvägabragta utredning icke lemnar tillräcklig ledning för
bedömande, hvilka åtgärder lämpligast skulle kunna bidraga till koloniens
upphjelpande ur dess nuvarande betryckta ställning. Uppenbart
är väl att uppmärksamheten företrädesvis måste riktas på befolkningens
höjande ur den djupa okunnighet, hvari densamma är försjunken och
hvilken bland annat ådagalägges deraf, att utaf de tolf ledamöter i landtbefolkningens
kommunalstyrelser, som undertecknat ofvanberörda yttrande,
endast fyra egenhändigt tecknat sina namn; men beskaffenheten af
det mera direkta understöd, som må för kolonien vara erforderligt till
beredande af arbetsförtjenst för den fattiga befolkningen samt utvecklande
af industriel och kommersiel verksamhet, torde endast genom närmare
undersökning af förhållandena kunna utredas. Utskottet har derföre
ansett sig böra hemställa,

det må Riksdagen i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes på lämpligaste sätt låta utreda,
hvilka åtgärder må finnas mest lämpliga till lindrande
af det betryck, hvari kolonien sig befinner, samt fölen
kommande Riksdag framlägga de af en sådan undersökning
föranledda förslag, intilldess Kongl. Maj:t,

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.

kan komma att, i anledning af 1868 års Riksdags
skrifvelse, göra framställning om öns afträdande åt
någon främmande makt.

Stockholm den 20 April 1875.

På Ståts-Utskottets vägnar:
ARVID FR:SON POSSE.

Herr C. Ekman har begärt få anteeknadt, att han hos Utskottet
icke deltagit i slutliga behandlingen af förevarande ärende.