Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

1

N~:o 54.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 April 1875, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående upprättande af hushållningsplan
för de privilegierade stockfångstskogarne.

(2:dra U. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 37) har Herr
Fr. Malmberg föreslagit, att Riksdagen måtte besluta: l:o) en skrifvelse till Kongl.
Maj:t, att lian måtte förordna, det alla egare till privilegierade stockfångstskogar
måtte, åläggas att, inom viss tid, upprätta en af Skogsstyrelsen godkänd hushållningsplan,
och 2:o) efter Skogsstyrelsens till Kongl. Maj:t gjorda framställning,
disponera och försälja för statens räkning de trävaror, som öfver stockfångstprivilegierna
kunna finnas; samt 3:o) af statsmedel godtgöra, der förhållandet i andra
punkten inträder, privilegii-innehafvarne den kostnad desse nedlagt i indelning,
uppskattning och hushållningsplans upprättande öfver det till dem öfverlåtna skogsområdet.

I det af norrländska Skogskomitén den 21 December 1870 afgifna betänkande
angående skogsförhållandena i Norrland är en kort framställning lemnad
rörande de privilegierade stockfångstskogarnes uppkomst och de åtgärder, som
från lagstiftningens sida blifvit med afseende å dessa skogar vidtagna, och StåtsUtskottet
tillåter sig att derur meddela följande utdrag.

Ett bland de sätt, hvarpå Kronans skogar i Norrland blifvit disponerade
och hvarigenom grund blifvit lagd för en stor del af de oafvittrade skogarnes
afhändande från Kronan, är det att tid efter annan tillstånd till viss årlig stockfångst
från berörde skogar meddelats åtskilliga sågverk inom de fyra nordligaste
länen. Uti äldre tider, äfven sedan i öfrige delar af riket skogens produkter
börjat tillvinna sig mera allmänt erkändt värde, så att åtgärder mot skogsförödelse
Bih. till Riksd, Prof. 1875. 4 Sami. 1 Afd. 26 Käft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

funnos erforderliga, var afverkningen för sågverksrörelsen i Norrland fullkomligt
fri. Betraktad såsom medel för befordrande af landets befolkande ansågs den
böra befrämjas. Ur sådan synpunkt blefvo ock i 1647 års skogsordning, hvarigenom
det förbjöds att å Kronans skogar hugga sågtimmer, från detta förbud uttryckligen
undantagna Norrland, Dalarne och Vermland, “som med skog öfverflöda
och hvarest det saklöst kunde göras“, ett medgifvande, som jemväl i 1664
års skogsordning fick rum. Men sedan, i den män bruks- och bergverksrörelsen
tilltagit, behofvet af skogstillgång för denna näringsgren ökats, började den, på
sätt nyss nämndt är, lemnade tillåtelsen till oinskränkt afverkning, derför någon
afgift till Kronan ditintills synes icke hafva utgått eller varit stadgad, ådraga sig
uppmärksamhet från statens sida. I underdånig skrifvelse, den 11 Oktober 1738
förklarade nemligen Rikets Ständer, att, enär det försports, hurusom skogarne på
åtskilliga ställen genom öfverflödigt sågande alltför mycket medtogos och utöddes,
det vore angeläget, att de tillåtne och utan särskilda privilegier inrättade sågverk
och qvarnar efter landets behof och skogarnes tillstånd blefvo af landshöfdingarne
under vederbörande kollegiers inseende inskränkte till något visst qvantum årligen
äfvensom till skälig afgift till Kronan taxerade. Långt ifrån likväl att Rikets
Ständer med denna skrifvelse afsågo att hämma trävarurörelsens utbildande, innehöll
den fasthellre tillika åtskilliga framställningar, de der gingo bestämdt ut på
att uppmuntra och vidare utbilda samma näringsgren. Och blef hvad Rikets
Ständer hemstält af Kongl. Maj:t gilladt och genom nådigt Bref den 23 Februari
1739 Kammar- och Kommerse-kollegierna samt vederbörande landshöfdingar till
efterrättelse och behörigt iakttagande anbefaldt. Från detta Kongl. Bref härleder
sig grunden för de åt sågverken i Norrland utfärdade privilegier på stockfångst
från Kronans skogar. Uti dessa privilegier, meddelade i början af Kammaroch
Kommerse-kollegierna gemensamt och sedermera ensamt af Kammar-kollegium,
hafva sågverken, efter syn på stället och pröfning af kronoskogarnes tillstånd,
fått såsom årlig stockfångst derifrån sig anslaget visst antal sågtimmer,
vanligen emot bestämd afgäld till Kronan under namn af stubböresafgift samt
med förbehåll i allmänhet å Kronans sida, att växande timmerskog icke finge i
närheten af byar och gårdar uthuggas eller nybyggesanläggningar å de upplåtna
skogstrakterna förhindras, der tillfälle dertill funnes. Stubböresafgifterna, afsedda
att beräknas efter skogens beskaffenhet och den större eller mindre svårighet,
som med framforslingen var förenad, äro följaktligen icke för alla sågverk lika,
utan utgå, enligt somliga privilegier, med; endast en eller två skillingar, enligt
andra åter med ända till sex skillingar banko för hvarje träd. Äfven finnas privilegier
på stockfångst meddelade, utan att hvarken vid privilegiernas beviljande
eller sedermera stubböresafgift blifvit faststäld.

Vid 1818 års riksdag hade emellertid Rikets Ständer fästat uppmärksamhet
å nödvändigheten af eu bättre hushållning med Kronans skogar; och efter det

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

3

med anledning häraf fråga blifvit hos Kammar-kollegium väckt, huruvida det
hädanefter som tillförene finge lemnas tillstånd till nya sågverksanläggningar med
rättighet till viss årlig stockfångst för alltid från uppgifna kronoskogstrakter, har
Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 3 Juni 1820 förordnat, att, intilldess Kongl.
Maj:t fattat nådigt beslut angående kronoskogarnes framtida användande, något
tillstånd till stockfångst från desamma icke finge meddelas; hvilket förbud medelst
Kongl. Brefvet den 2 Maj 1826 förklarades skola fortfara, intilldess afvittringen i
länen blifvit afslutad och till följd deraf annorlunda i ämnet kunde varda föreskrifvet;
dock att, der ansökningar om upplåtelse till stockfångst från Kronans
skogar blifvit ingifna och undersökningar försiggått före den 30 Juni 1820, så
beskaffade mål fingo efter dåvarande föreskrifter i ämnet granskas och afgöras
Men då det ansågs både i allmänt och enskildt afseende vara af vigt, att, likasom
förut för Jemtland skett, förordnande meddelades, huru vid afvittringen i
Vester-Norrlands, Vesterbottens och Norrbottens län borde med de åt sågverk
derstädes upplåtna skogstrakter förhållas, så att dessa sågverks framtida bestånd
försäkrades genom orubblig besittning af nödig skogsmark för verkens drift och
för sågverksegarne uppkomme ett dittills saknadt intresse att noga vårda samma
skogsmark och derå införa en för skogens bestånd ändamålsenlig hushållning,
blef tillika genom förberörda Kongl. Bref af den 2 Maj 1826 stadgadt, att ifrågavarande
sågverk skulle af de till dem upplåtna skogstrakter, och om dessa genom
derå tid efter annan upplåtna nybyggen blifvit eller genom anslag af mark
till fyllnad för dessa eller oafvittrade äldre hemman vid afvittringen kunde blifva
förminskade, af annan befintlig odisponerad Kronans mark till ersättning derför
undfå så stort område till hemman under vanlig besittningsrätt indelt och skattlagdt,
att, med sk,ogens framtida bestånd, sågverken alltid måtte derifrån kunna
erhålla det antal träd, som, efter sågverkens privilegier, till utverkning beviljade
blifvit; och bestämdes genom Kongl. Brefvet den 18 Juli 1827 de grunder, efter
hvilka de sålunda i stället för stockfångsträttigheter sågverken tilldelade skogar
borde till hemman indelas och skattläggas. Sedermera har Kongl. Maj:t, i anledning
af gjorda underdåniga framställningar, och då ändamålet med de sedan
längre tid fortgående åtgärderna för de norra orternas bättre bebyggande ansåges
ej kunna vinnas, med mindre vilkoren för de ifrågavarande skogsmarkernas
öfverlemnande åt enskilda under besittningsrätt jemkades till närmarej ofverensstämmelse
med dervarande naturförhållanden, i nådigt Bref till Kammar-kollegium
den 29 Maj 1852 funnit skäligt att, med upphäfvande af Kongl. Brefven den 2 Maj
1826 och den 18 Juli 1827, till iakttagande uti Vester-Norrlands, Vesterbottens
och Norrbottens län förordna hufvudsakligen följande: att det genom Kongl.
Brefvet den 3 Juni 1820 stadgade förbudet mot tillstånds meddelande, såsom
förut skett, till viss årlig stockfångst från Kronans skogar för sågverk uti nämnda
län skulle fortfara och sådana upplåtelser af Kronans skogar följaktligen tillsvidare

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

icke beviljas; att sågverken i berörda län skulle af dem för stockfångst redan
upplatna skogstrakter undfå sa stort område antingen till hemman under vanlig
besittningsrätt indelt och skattlagdt eller mot skogsränta sig öfverlåtet, att, med
skogens framtida bestånd, sågverket kunde derifrån erhålla det antal träd, som,
efter sågverkets privilegier, beviljade blifvit; att, ehuruväl afvittringsstadgan i allmänhet
skulle tjena till efterrättelse vid hemmansindelningeu äfven på de skogstrakter,
hvilka varit sågverksegare till stockfångst upplåtna, finge likväl, der marken
vore af särdeles dålig beskaffenhet, skogsväxten mer än vanligt trög och ringa
tillfällen till verkställande af odlingar derå, tunnlandtalet för hemmanen ökas till och
med till 3,000 tunnland på helt mantal och inom Luleå lappmark till och med till
4,000 tunnland, samt frihetsår, dock icke öfver femton, dessa hemman tilldelas; att,
då vid afvittringen någon del af den till stockfångst upplåtna mark till nya hemman
eller kronotorp indelades, sagverksegaren skulle af den återstående öfverloppsmarken
undfå så stor del som befunnes erforderlig för att betrygga sågverket vid tillgodonjutandet
af den detsamma tillförsäkrade årliga stockfångst; att den åt sågverken sålunda
upplåtna skogsmark icke skulle till hemman indelas eller till hemmantal skattläggas, utan
borde i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den 29 November 1796, efter afräkning
af impedimenter, beläggas med skogsränta, på sätt Kongl. Förordningen den 28 Juni
1/75 och Kongl. Brefvet den 5 December 1780 för skattläggningars verkställande
i Savolax och Karelen föreskrefvo; att, om de dittills åt sågverken upplåtna skogstrakter,
genom derå tid efter annan anlagda nybyggen eller genom anslag af mark
till fyllnad för dessa eller oafvittrade äldre hemman, vid afvittringen blifvit eller
kunde blifva förminskade, sågverksegare dä skulle af annan befintlig odisponerad
Kronans mark, såvidt tillgång funnes, derför undfå ersättning, vare sig uti till hemman
indelt och skattlagdt eller uti mot skogsränta öfverlåtet område till så stor
rymd, som erfordrades för att sågverket, med skogens framtida bestånd, alltid kunde
finna tillgång på det antal träd, som, efter sågverkets privilegier, till utverkning
beviljade blifvit; att, i händelse det under sågverket upplåtna skogsområdet, sedan
derå befintliga odlingsmarker, äfvensom den skogsmark, hvilken för deruppå blifvande
hemmans och lägenheters bebyggande samt dessas husbehof af skog kunde
erfordras, blifvit afräknade, icke skulle lemna tillgång för afhemtande af det antal
träd, som sågverket till utverkning beviljade blifvit, sågverket från Kronans närmast
belägna odisponerade mark, såvidt tillgång dertill funnes, skulle erhålla nödigt
fyllnadsanslag af skog emot skogsräntas utgörande; att, om deremot skogen inom
det åt sågverk upplåtna område befunnes så betydlig, att derifrån, med skogens
bestånd, kunde erhållas större antal träd årligen, än hvartill sågverket vore berättigadt,
sågverksegare icke finge behålla mer skogsmark, vare sig af den dess hemman
åtföljande eller af den med skogsränta belagda, än som motsvarade sågverkets,
enligt privilegierna, tillerkända stockfångst; att vid all beräkning af skogsmark,
som ansloges till sågverken under hvad namn som helst, noggrann undersökning af

Stats-lits kottets Utlåtande N:o 54.

5

markens beskaffenhet och skogens växtlighet skulle verkställas till utrönande af den
utverkning, hvilken, med skogens fortfarande bestånd, framgent årligen kunde derå
ega rum; att sagverksegare, hvilken från åt sågverket emot skogsränta anslaget
skogsområde egde att årligen hugga och afhemta det, enligt nästföregående punkt,
beräknade antal till sågtimmer tjenliga träd af minst tio tum i lillända!!, icke finge
något derutöfver afverka, såvida ej i framtiden utröntes, att genom omsorgsfull vård
och ordnad hushållning skogen så förökats, att den, med sitt fulla bestånd, medgåfve
årlig fällning af ett större antal träd, och tillstånd till högre utverkning erhållits;
att vederbörande embetsmyndigheter egde öfver skogshushållningen på de åt sågverken
emot skogsränta upplåtna marker utöfva den tillsyn, som funnes nödig för
erhållande af visshet derom, att denna hushållning öfverensstämde med hvad i sådant
hänseende vore eller framdeles kunde blifva stadgadt; att .den emot skogsränta
öfverlåtna mark, som i stället för förut egande stockfångst undfinges till ett sågverk,
skulle allt framgent oskiljaktigt åtfölja samma sågverk, hvilket borde ansvara för
skogsräntans behöriga utgörande; samt att, derest i framtiden sågverk skulle nedläggas,
den sågverksegaren mot skogsränta tilldelade marken borde till Kronans disposition
återfalla. Dessa stadganden äro ännu gällande med undantag likväl af
töreskrilten, det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i den händelse stockfångstområde
funnes kunna lemna tillgång till fällande af ett större antal träd, än som vid områdets
utbrytning beräknats, skulle ega meddela tillstånd till högre utverkning, hvilken
föreskrift är genom Kong], Maj:ts nådiga skrifvelse till Kammar-kollegium den
21 December 1865 förändrad derhän, att det numera beror af Kongl. Maj:ts egen
pröfning, att, sedan Skogsstyrelsen yttrat sig öfver skogens förmåga att tåla en
högre afverkning, bestämma på livilka vilkor en sådan förökad stockfångst må kunna
medgifvas, äfvensom att fastställa eu deremot svarande förhöjning i afgifterna till
Kronan ; hvarjemte och då åtgärder ansåges böra vidtagas för en skyndsammare verkställighet
af den utbrytning, som genom Kongl. Brefvet den 29 Maj 18Ö2 blifvit
föreskrilven, men tillämpningen af samma brefs föreskrifter försenats hufvudsakligen
derigenom, att inga medel funnits anslagna för bekostande af utbrytningsförrättningarne,
hvilka derföre måst anstå, tilldess att antingen sågverksegarne låtit verkställa
dem på egen bekostnad eller trakten blifvit föremål för allmän afvittring, i
sammanhang hvarmed utbrytningen kunnat på allmän bekostnad försiggå, Kongl.
Magt anbefallt Dess Befallningshafvande i Vesterbottens och Norrbottens län att
föranstalta om en skyndsam tillämpning af nämnda brefs föreskrifter å de inom
dessa län belägna privilegierade sågverk, såvidt sådant utan förnärmande af annans
rätt kunde ske, samt tillika förordnat, att deraf föranledda kostnader skulle, der
utbrytningen skedde utan sammanhang med allmänna afvittringen, af skogsplanteringskassan
gäldas.

Rörande omfånget af de privilegierade stockfångstskogarne är i ofvanberörda
komitebetänkande meddeladt, att ifrågavarande skogar, då deri inbegripes icke alle -

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

nast den mark, som genom laga kraft egande beslut redan blifvit till sågverk i ersättning
för beviljad stockfångst anslagen, utan ock skogsområden, som synas vara
för sådant ändamål ytterligare erforderliga, kunna antagas innehålla:
i skogbärande mark 2,525,234 qvadratref eller 450,934 tunnland och
i grundmassa 1,236,889,208 kubikfot;
samt nu lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 79,970 stycken eller 2,399,100 kubikfot
och i annat virke af........... 7,160,526 „

eller tillhopa............. 9,559,626 kubikfot.

Af de 44 sågverk, till hvilka dessa 79,970 träd utgå, äro 16 belägna i Norrbottens
län, 23 i Vesterbottens samt återstående 5 i Vester-Norrlands län; och utgjorde
den afgift, som för samma stockfångst i stubbören eller skogsränta till statsverket
erlades, tillhopa 7,833 riksdaler 74 öre, eller i medeltal omkring 9,8 öre för
hvarje träd, allt på sätt närmare inhemtades af en komiténs betänkande under
Litt. L. bifogad tablå, der omförmälda jemte andra förhållanden rörande hvarje
sågverk för sig finnas fullständigt upptagna, och till hvilka Utskottet torde få
hänvisa.

I framtiden skulle, efter komiténs beräkning, de privilegierade stockfångstskogare,
om de blefvo försatte i fullt bevuxet skick samt egnade ändamålsenlig
skötsel och vård, kunna lemna årlig afkastning till belopp:

i mogna eller dugliga träd af 133,029 stycken eller 3,990,870 kubikfot
och i annat virke af........., . 8,151,355 „

eller tillhopa............. 12,142,225 kubikfot.

Frågan om införandet af ordentlig, efter vetenskapliga grunder ordnad hushållningsplan
för hvarje mot skogsränta utbrutet stockfångstområde utgjorde föremål
jemväl för nästlidet års Riksdags uppmärksamhet. I en den 20 Mars 1874 till
Riksdagen aflåten nådig proposition, angående åtskilliga skogsväsendet rörande frågor
föreslog Kong]. Maj:t bland annat, att i afseende på förvaltningen af utbrutna
stockfångstskogar måtte stadgas: att Skogsstyrelsen skulle draga försorg derom, att
för hvarje mot skogsränta utbrutet stockfångstområde efter vetenskapliga grunder
upprättades en ordentlig hushållningsplan, som af Skogsstyrelsen skulle fastställas;
att tillsynen öfver planens behöriga efterföljd skulle uppdragas åt vederbörande skogstjensteman,
hvilken också fortfarande egde verkställa all utsyning och utstämpling
å det utbrutna området; att, derest områdets innehafvare underkastade sig att betala
kostnaderna såväl för planens upprättande som för de förvaltningsåtgärder,
hvilka af dess tillämpning blefvo en följd, han utan någon annan afgift utöfver den
vid områdets utbrytning bestämda skogsräntan, än den i allmänhet föreskrifna utsyningskostnaden,
skulle ega full och fri dispositionsrätt öfver områdets hela skogsafkastning;
och att, om deremot områdets innehafvare icke ville betala kostnaden

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.

7

för planen och deraf föranledda förvaltningsåtgärder, han utöfver det vid utbrytningen
beräknade, honom enligt privilegierna tillkommande trädantalet ej finge erhålla
annan öfverskottsafkastning än den, hvartill af honom redan före hushållningsplanens
fastställande vidtagna åtgärder till skogsväxtens befrämjande kunde pröfvas
hafva gifvit anledning, och denna endast på de vilkor och mot den förhöjning i
afgiften, Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma, men all annan öfverskottsafkastning
af området för Kronans räkning försäljas. Detta Kongl. Maj:ts föislag vann
emellertid icke Riksdagens bifall, enär det med förslaget afsedda ändamål — upprättande
af ordentlig hushållningsplan, på vetenskapliga grunder, för hvarje mot
skogsränta utbrutet stockfångstområde — om än i och för sig önskvärdt, likväl icke
syntes Riksdagen vara för det allmänna af den vigt, att för ändamålets vinnande
borde vidtagas andra åtgärder, än sådana, hvarigenom fördelar kunde beredas för
såväl Kronan som sågverksegarne, samt enligt Kongl. Maj:ts förslag tördelarne påtagligen
skulle stanna på sågverksegarnes sida och Kronan deremot komma att vidkännas
olägenheterna.

Att, på sätt motionären föreslagit, innehafvarne af de privilegierade stockfångstskogarne
skulle ovilkorligen åläggas att på egen bekostnad inom viss tid låta
upprätta af Skogsstyrelsen godkänd hushållningsplan, har synts Utskottet betänkligt,
då något sådant vilkor icke blifvit föreskrifvet vid privilegiernas medgifvande; men
deremot har Utskottet — med hänsyn dertill att ett eller annat sågverk möjligen
kan genom verkets nedläggande, förflyttning eller på annat sätt hafva förverkat sina
privilegier samt att från åtskilliga i ersättning för privilegierad stockfångst utbrutna
områden lärer kunna, efter indelning af skogen, beräknas såsom årlig afkastning
ett vida större antal sågtimmerträd, än det, hvartill sågverksegaren har laglig rätt

_ ansett statens intresse fordra att en utredning rörande ifrågavarande privilegier

verkställes och att, der dessa befinnas ostridiga, åtgärder vidtagas för träffande af
aftal med privilegii-innehafvarne om afstående från privilegierna emot det vederlag,
som efter verkstäld undersökning kan pröfvas skäligt, samt att, derest sådan öfverenskommelse
ej kan åvägabringas, staten låter på egen bekostnad upprätta eu ordentlig
hushållningsplan för hvarje mot skogsränta utbrutet stockfångstområde, öfvertager
förvaltningen af ifrågavarande skogar samt drager försorg derom, att hvarje privilegiiinnehafvare
blott bekommer det antal träd, som i privilegierna blifvit bestämdt,
men att hvad derutöfver kan, med skogens bestånd, afverkas tillfaller staten.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes föranstalta om en utredning, huruvida icke ett
eller annat sågverk möjligen förverkat sina privilegier å stockfångst
från Kronans skogar, samt i de fall, der privilegierna
befinnas ostridiga, vidtaga åtgärder för träffande af aftal med

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

privilegii-innehafvarne angående afstående från privilegierna mot
skäligt vederlag, ock, derest sådant aftal ej kan åvägabringas,
låta på statens bekostnad upprätta ordentlig busbållningsplan
för hvarje mot skogsränta utbrutet stockfångstområde; hvarefter
åt Skogsstyrelsen torde böra öfverlemnas vården af berörda
skogar, med åliggande för Skogsstyrelsen att tillhandahålla privilegii-innehafvaren
det i privilegierna bestämda antal träd,
men för statens räkning försälja hvad derutöfver kan, med
skogens framtida bestånd, afverkas.

Stockholm den 9 April 1875.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

N:o 55.

Ank, till Riksd. Kansli den 9 April 1875, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ordnande af landtpolisen m. m.

(2:dra U. A.)

Uti särskilda inom Riksdagen väckta motioner är föreslaget,
af Friherre D. von Schulzenheim (N:o 2 inom Andra Kammaren)

l:o att Riksdagan måtte för sin del besluta ett skyndsamt inrättande af en
på fjerdingsmanna-institutionen grundad talrikare och mera användbar landtpolis,
samt åtaga sig de deraf följande prestationer;

2:o