Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 45.

1

JST:o ±5.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Mars 1875, kl. 2 a. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad reglering
af skjutsväsendet.

(I. A.)

Uti särskilda, inom Andra Kammaren väckta och till Stats-Utskottets
behandling hänskjutna motioner är rörande ifrågavarande ämne
föreslaget:

l:o) af Herr Aug. Börjesson (i motion N:o 20):

a) att Riksdagen i underdånig skrifvelse måtte anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes till nästa Riksdag afgifva nådigt förslag till skjutsningsväsendets
ordnande på sådant sätt, att de nuvarande skjutsningsskyldige
icke vidare deraf särskildt betungas; och

b) att, intill dess skjutsningsväsendet kunde blifva ordnadt, skjutslegan,
från och med den 1 nästa Juli, för gästgifveri-, håll- och reservskjutsen
måtte höjas till 1 krona 20 öre milen.

2:o) af Herr Christen Assarsson, med hvilken tio af Kammarens ledamöter
instämt, (i motion N:o 52):

A. att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla det Kongl.
Maj:t täcktes, så fort ske kan, låta vidtaga åtgärder, ledande derhän, att
skjutsväsendet varder genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och landstingen
ordnadt på följande grunder:

1. att all skjuts blifver till entreprenörer upplåten, derigenom
gästgifveri-, håll- och reservskjutsen komme att upphöra;

2. att vid den årliga markegångssättningen för hvart län, eller,
der omständigheterna sådant föranleda, för särskilda distrikt derinom,
fastställes ett belopp, hvarmed legan per mil så väl för häst som åkdon
bör af resande erläggas;

Bih. till Riksd. Prof. 1875. 4 Samt. 1 Afd. 33 Höft.

1

2 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45.

3. att, derest sedermera sig visar, det vid anstäld entreprenadauktion
ej någon vill ensam mot bekommande af den sålunda bestämda
lega öfvertaga skjutsning^!, den ytterligare ersättning i ett för allt, som
för entreprenörs erhållande erfordras, blifver genom auktion bestämd;

4. att landstinget bör utgifva denna ersättning; och .

5. att, derest landstinget finner nödigt i och för berörda utgift
upptaga landstingsskatt, denna skall uttaxeras efter II Artikelns bevillning;
samt

B. att Riksdagen måtte besluta:

1. att hälften af hvad landstinget sålunda nödgats erlägga skall

detsamma af statsverket ersättas; och . . ,, ,

2. att för detta ändamål till Kongl. Maj:ts disposition ställes ett

anslag af två hundra tusen kronor. .

3:o) af Herr August Pettersson (i motion N:o 71): att reservskjutsen
måtte helt och hållet öfvertagas af staten, eller ock, derest detta
förslag ej ansåges utförbart, att, der entreprenad icke utan särskilda tillskott
från de reservskyldiges sida kan åstadkommas, skjutsersättningen
måtte höjas från 80 öre till 1 krona 20 öre pr mil;

4:oj af Herr P. Näsman (i motion N:o 95): att Riksdagen, med
tillkännagifvande af sin åsigt att gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldigheten
bör så väl för stad som land upphöra, måtte uti underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa Riksdag
afgifva nådigt förslag till skjutsningsväsendets fullständiga ordnande pa
sådant sätt, att jordbruket icke vidare deraf betungas, samt att i regeln
den resande må betala skjutsens fidla värde;

5:o af Herr Olof Andersson (i motion N :o 103): att Riksdagen
måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna,
att, intill dess skjutsskyldigheten kan på något sått ordnas, gästgifveri-,
håll- och reservskjuts utgöres, der skjutsningen icke bestrides med entreprenad,
med 1 krona 50 öre för milen för hvarje häst, samt att legan
för entreprenadskjuts skall utgå med 2 kronor för milen för hvarje häst,
såväl på land som i stad, samt att vagnslegan skall utgöra 25 öre milen,

och slutligen 4 T T , i n

6:o) af Herr C. Treffenberg, med hvilken Herrar A. J. Lyth och R.
Kolmodin sig förenat, (i motion N;o 130): att Riksdagen matte, anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes, så snart ske kan, vidtaga sådana åtgärder, hvilka
leda derhän, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller landstingen må,
utan hinder af någon på förhand bestämd taxa för skjutslega!}., fa läns
eller distriktvis ordna skjutsväsendet på följande grunder, nemligen,

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

3

l:o) att vid den årliga markegångssättning^! för hvarje lan, eller,
der omständigheterna sådant föranleda, för särskilda distrikt derinom,
kostnaden i orten för skjuts, beräknad efter en häst och för en mil, uppskattas
till ett visst belopp, som under rubrik en skjutsmil i markegångs taxan

utsättes; , , . .

2:o) att den resande må betala skjutsens fulla värde, uttryckt i
den vid skjutsentreprenadauktion betingade legans belopp, dei landstinget
icke finner skäligt bevilja medel för skjutslega^ nedsättande, ellei,
efter hvad i nästföljande moment sägs, är skyldigt att medel för samma

ändamål anslå; ,

3:o) att, der vid anstäld entreprenadauktion skjutslegan betmnes
hafva uppgått till högre belopp än medelvärdet af de fem närmast föregående
årens markegångspris å en skjutsmil i orten, den resande ic se
skall vara skyldig att i skjutslega utgifva mer än beloppet åt omförmälda
medelvärde, inen entreprenören deremot vara berättigad att för skilnaden
mellan samma medelvärde och skjutslegans hela belopp erhålla godtgö relse

af landstingsmedel; , .

4:o) att, der landstinget, vare sig för fullgörandet åt den landstinget
sålunda åliggande skyldighet eller eljest för skjutslegans ytterligaie
nedsättande under det i nästföregående moment stadgade belopp, finnei
nödigt besluta uttaxering af landstingsskatt, sådan skatt skall i öfverensstämmelse
med 2alra punkten 47 § af Kongl. förordningen om landsting
den 21 Mars 1862 uttaxeras i förhållande till den allmänna bevillningen
enligt II Art. i bevillningsstadgan;

hvarjemte motionären föreslagit dels följande

Öfvergångsstadgande:

att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla, dels att värdet af en skjutsmil,
på sätt i 1 mom. här ofvan finnes föreslaget, skall första gången uppskattas
och i markegångstaxan utsättas under året näst före det, då författning
i ämnet träder i tillämpning; och dels att i afseende å de entreprenadauktioner,
som varda anstälda under de fem första åren etter det
författningen vunnit tillämpning, skall gälla, att om . skjutslega^ be™ues
hafva uppgått till högre belopp än värdet af en skjutsmil, sadant detta
första gången blifvit bestämdt, den resande icke skall vara skyldig att i
skjutslega utgifva mer än samma värde, men entreprenören deremot vara
berättigad att för skilnaden emellan detta värde och skjutslegans hela be
lopp erhålla godtgörelse af landstingsmedel, i afseende å hvilken godtgö -

4 Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 45.

relse jemväl bestämmelserna i 4 mom. här ofvan skola lända till efterrättelse
;

dels ock, i händelse de af honom föreslagna grunder för ordnandet
af skjutsväsendet blefve af Riksdagen godkända, att Riksdagen måtte
besluta:

att, der landstinget funnit skäligt bevilja eller i följd af den landstinget
åliggande skyldighet, nödgats anslå medel för skjutslega^ nedsättande,
hälften af det sålunda utgifna beloppet skall landstinget af statsmedel
ersättas.

Då frågan om skjutsväsendets ordnande under sistlidna riksdag
var föremål för Stats-Utskottets behandling, utarbetades å Utskottets Inkomstafdelning
en kort redogörelse för detta ärendes uppkomst och utveckling
samt den behandling dithörande frågor under de senare åren
vunnit, hvilken redogörelse finnes, i form af reservation, vidfogad Utskottets
utlåtande N:o 83 af den 30 April 1874, och har Utskottet nu, hänvisande
till berörda redogörelse, velat, såsom ett tillägg dertill, i minnet
återkalla, att det af Stats-Utskottet vid sistlidna riksdag framlagda förslag,
hvilket utgick derpå: a) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, att, med bibehållande af nu gällande bestämmelser rörande legal!
för gästgifveri-, håll- och reservskjuts, der skjutsningsbestyret icke är
stäldt på entreprenad, Kongl. Maj:t täcktes förordna, att legan för entreprenadskjuts
må, der den icke i följd af särskilda förhållanden är eller
varder till högre belopp bestämd, utgöras med högst 1 krona 60 öre mien
för hvarje häst; samt b) att det å sjette hufvudtiteln i gällande riksstat
uppförda reservationsanslag »till lättnad för skjutsningstungan, der
den genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande», måtte till
175,000 kronor förhöjas, endast blef af Första Kammaren godkändt, hvaremot
Andra Kammaren antog ett under öfverläggningarne af Herr Treffenberg
framstäldt nytt förslag till frågans lösning; att sedan Stats-Utskottet
uppgjort och till Kamrarne afgifvit förslag till sammanjemkning af de
olika meningarne, detta ej heller vann bifall, samt att Riksdagens slutligen
genom gemensam votering afgjorda beslut fattades i enlighet med
Utskottets ofvan omförmälda förslag.

Detta Riksdagens beslut afsåg endast en tillfällig åtgärd, hvilket
äfven skulle blifva förhållandet, om något af de förslag att, der entreprenad
ej eger rum, tills vidare höja skjutslegan, som nu äro väckta, blefve
af Riksdagen antaget. Också har Utskottet desto mindre kunnat förorda
något sådant, dessutom i strid mot den af de två senaste Riksdagarne
uttalade mening stående och frågaris slutliga lösning uppehållande, förslag,
som, efter Utskottets tanke, något vidare undanskjutande af skjuts -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

5

väsendets skiljande från jordbruket och i sammanhang dermed omreglerande
ej bör ega rum, och Utskottet derföre ansett sig böra föreslå Riksdagen
att till Kongl. Maj:t ingå med anhållan om vidtagande af de till
berörda ändamål ledande åtgärder. Dervid har Utskottet jemväl trott sig
böra antyda de grunder, hvarpå enligt dess mening de för frågans tillfredsställande
lösning erforderliga föreskrifter skulle kunna byggas.

Innan Utskottet emellertid öfvergår till framställningen af dessa
grunder, har Utskottet först velat fästa Riksdagens uppmärksamhet på
svårigheten, för att ej säga omöjligheten, af att genom en för hela riket
gällande lagstiftning, derest den skall ingå i detaljerade bestämmelser,
nå det åsyftade målet. Eu blick på vårt lands stora utsträckning torde
vara tillräcklig att, äfven om man ej kände, det i afseende å så väl samfärdsel
som prisförhållanden och lokala omständigheter olikheter förefinnas,
öfvertyga en hvar, det så måste vara fallet. Under sådana omständigheter
torde lämpligare sätt för ordnandet af ifrågavarande angelägenhet
ej finnas än att åt de myndigheter, som kunna antagas bäst känna
förhållendena inom de olika lånen, eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och landstingen, öfverlemna att, efter de i den allmänna lagstiftningen
faststälda grunder, hvar inom sitt län meddela de närmare bestämmelser,
som för ett fullstädigt ordnande af denna angelägenhet kunna
finnas erforderliga.

I afseende å förut omförmälda grunder vill Utskottet i främsta
rummet och såsom hufvudregel framhålla, att den resande bör för sitt
fortskaffande erlägga verkliga värdet inom den ort, der han färdas, af
den tjenstbarhet, som den skjutsande genom fortskaffandet honom lemnar.
Riktigheten af denna regel i och för sig lärer ej af någon bestridas,
men mot dess tillämpning, i afseende å skjutsväsendet, har man anmärkt,
att derigenom skjutslegan en eller annorstädes skulle komma att stiga
till så högt belopp, att det skulle, om ej förhindra framfärdseln, åtminstone
i hög grad försvåra all sådan. Det antagande, hvarpå denna anmärkning
är stödd, är emellertid helt och och hållet obevisadt, hvaremot,
och då ej torde förnekas, att hvarje till den resandes förmån påbjuden
nedsättning af skjutslegan under dess verkliga värde är en honom på
andra skattdragande medborgares bekostnad tillskyndad vinst, man skulle
med £ag kunna ifrågasätta, huru vida ett upprätthållande, medelst nedtvingande
af priset, af samfärdseln inom orter, i afseende å hvilka anmärkningen
skulle kunna gälla, verkligen kan vara af den vigt, att man
dermed bör i strid mot rättvisa och billighet fortfara.

Vid tillämpning af nämnda regel kan eller bör man emellertid af
lätt insedda skäl ej öfverlemna utrönandet af skjutsens värde, eller, som

6

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 45.

vore detsamma, bestämmandet för hvart särskildt fall af skjutslega^
belopp, till eu öfverenskommelse mellan den resande och den som skall
fortskaffa honom, utan måste ett annat sätt härför utfinnas. I sådant
hänseende har Utskottet tänkt sig anställande af entreprenadauktioner
såsom den lättaste och enklaste utvägen, dervid man dock tillika och för
att vinna säkerhet, det någon öfverdrift ej skulle kunna ega rum, kunde
åt landstinget eller åt dem, som med den årliga markegångens sättande
hafva befattning, uppdraga att för lånet, eller, der omständigheterna sadant
föranleda, för särskilda delar deraf, fastställa ett belopp, hvarutöfver
legal! ej finge vid entreprenadauktion stegras.

Utskottet antager, att med nu föreslagna sätt för. skjutslega^ bestämmande
och sedan de nya förhållanden, som antagligen med den af
Utskottet tänkta genomgripande förändring af skjutsväsendet uppstå,
vunnit tillräcklig stadga för att tillåta nödiga beräkningar, entreprenörer,
de der äro villige att endast mot erhållande af den sålunda^ bestämda
ersättning ombestyra resandes fortkomst, icke skola uteblifva, åtminstone
ej i de orter, der skjutsen någorlunda jemnt anlitas och förty beräkningar
ne kunna med större grad af visshet göras, samt att alltså i framtiden
samfärdselns upprätthållande medelst skjuts skall helt och haflet
på den enskilda företagsamheten ankomma, dertill äfven skulle_ i ej ringa
män bidraga, om större lättnad, än som nu förefinnes, bereddes i möjligheten
af skjutsstationers förflyttning.

För den närmaste tiden efter förändringens, genomförande, likasom
äfven i sådana landsändar, der begagnande af skjuts endast sällan förekommer,
jemväl för en längre tid derefter, torde dock den enskilda tö
retagsamhetens uteslutande användande för ändamålet ej vara att i allmänhet
påräkna, hvadan dervid, och på det ej ett alltför stort hinder i
samfärdseln skall uppstå, understöd från landstingets och statens sida
torde blifva af nöden.

I afseende å sättet för bestämmande af detta understöds belopp
har Herr Treffenberg föreslagit att, derest vid entreprenadauktion skjutsle°an
öfverstege det värde, som enligt hans förslag skulle af den resande
eidäggas, entreprenören skulle vara berättigad att för skilnaden mellan
samma värde och legans belopp erhålla godtgörelse af allmänna medel;
Herr Assarsson åter har föreslagit, att eu ersättning i ett för allt skall
(renom auktion bestämmas och tillfalla entreprenören. Båda dessaflprslag
äro förtjenta af uppmärksamhet, men vid val dem emellan torde, efter
Utskottets mening, företrädet böra lemnas åt det senare, då Herr Trefienbergs
förslag företer den olägenhet, att, om vid dess tillämpning miss

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

7

bruk skulle förekomma, sådant endast med svårighet skulle kunna sedermera
bevisas.

Vidkommande sättet för utgörande af den till entreprenörerne utfående
ersättning, bär Utskottet, som ofvan är antydt, ansett ej. vara
lämpligt att helt och hållet lägga denna utgift på statsverket. Möjligen
skulle derigenom saken komma att på en eller annan ort ej omfattas
med det intresse, hvari man skulle hafva att söka en motvigt mot ersättningsbeloppens
obilliga stegrande. Uti ett deltagande från länets eller
dess representation landstingets sida i ersättningens utgifvande har Utskottet
trott sig finna ett särdeles tjenligt medel att åstadkomma beröi da
för saken nödvändiga intresse, och vill Utskottet derföre i afseende å
verkställigheten af här angifna grunder såsom en hufvudsaklig bestämmelse
framhålla, att ifrågavarande ersättning skall, med halfva beloppet
af hvardera, af landstinget och staten utgöras, dervid efter Utskottets
åsigt borde så tillgå, att landstinget i första hand erlade hela ersättningssumman,
men sedermera af statsmedel undfinge godtgörelse för hälften
af hvad det sålunda utgifvit.

Hvad slutligen beträffar grunden för utdebitering åt den skatt,
landstinget möjligen kan finna nödigt att för ändamålet upptaga, har
Utskottet i likhet med mot.ionärerne ansett, att, i enlighet med stadgandet
i § 47 mom. 2 af Kongl. förordningen om landsting den 21 Mars
1862, fördelningen bör ske i förhållande till den bevillning, som efter
Art. II bevillningsstadgan utgår.

Med tillämpning af här antydda grundsatser, skulle etter Utskottets
tanke den sedan många år städse återkommande frågan om skjutsväsendets
ordnande vinna en på rättvisa och billighet hvilande lösning. 1 å
emellertid möjligt är, att särskilda, för Utskottet okända omständigheter
å en eller annan ort delvis lägga hinder i vägen för eu sådan tillämpning,
och då dessutom för ärendets slutliga afgörande en utredning, så vi t
den kan ske, angående ungefärliga beloppet af den kostnad för statsver
ket, som skulle vara med ifrågavarande reglering förenad, synes vara
erforderlig, har Utskottet funnit sig böra hemställa:

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t, efter vederbörandes hörande och den vidare
utredning, som kan finnas erforderlig, täcktes vidtaga
åtgärder, ledande dertill, att skjutsväsendet varder
hufvudsakligen på de här ofvan angifna grunder för
framtiden ordnadt, samt i sadant hänseende låta ut -

3

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 45.

arbeta och för Riksdagen framlägga förslag i de delar
af ämnet, der Riksdagens medverkan erfordras.

Stockholm den 27 Mars 1875.

På Stats-Utskottets vägnar:

ARVID FR.-SON POSSE.

Reservation:

af Herrar P. O. Hörn/tidt och C. A. Larsson: »Emot Stats-Utskottets
betänkande, i fråga om förändrad reglering af skjutsväsendet, har jag
varit af olika mening och får fördenskull anmäla min reservation på följande
grunder: Att i underdånig skrifvelse anhålla det Kongl. Maj:t
skulle vidtaga åtgärder, ledande dertill, att skjutsväsendet varder för
framtiden ordnadt, samt i sådant hänseende låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag i de delar af ämnet, der Riksdagens medverkan
erfordras, anser jag vara detsamma som att, till en oviss framtid, undanskjuta
denna vid så många riksdagar omtuggade fråga, hvilken ingen
kan vara bättre, än Riksdagen sjelf, i tillfälle att lösa på ett praktiskt
och ingens rätt förnärmande sätt.

Detta sätt skulle, enligt mitt förmenande, vara att fatta följande
definitiva beslut:

l:o att alla de, som vilja betjena sig af så kallad gästgifvareskjuts,
skola vara skyldige att sjelfve vidkännas hela kostnaden för en
sådan tjenstbarhet;

2:o att denna kostnad, eller värdet af skjutsen, utrönes genom fri täflan
i de olika orterna, der skjutsanstalter anses behöfliga, genom entreprenadauktioner,
der en hvar eger göra anbud, som sedermera af
Konungens Befallningshafvande i länen pröfvas och fastställes;

3:o

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

9

3:o att fri rättighet för täflande entreprenör lemnas att flytta skjutsstation
till den plats, der detta faller honom beqvämast, och att
gästgifverihållningen dermed förenas, så vida detta kan ske utan
att resandes anspråk på herbergerande och förplägning äfventyras;
och

4:o att all den jorden hittills åliggande skjutsningsskyldighet upphör
från och med den tid, då Riksdagens beslut i denna fråga vinner
Kongl. Maj:ts stadfästelse samt nödiga entreprenadauktioner hunnit
förrättas i de särskilda orterna.

Skjutsfrågan kan, eldigt mångas förmenande, icke nöjaktigt lösas på
annat än nu föreslagna sätt; ty ingen må inbilla sig, att landstingen
skola finnas beredvilliga att ikläda sig en så orimlig börda som att bekosta
största delen af den skjutslega, som det kan fålla hvilken resenär som
helst in att landstingen påbörda, ännu mindre må man tro att de olika kommunerna
skulle vilja öka sina redan, ofta nog, rätt känbara kontributioner
för ett sä främmande ändamål som resandes fortskaffning. Äfven
om man antager att statsverket i sin ordning skulle finnas benäget att
åtaga sig en återbetalningsskyldighet för större eller mindre del af de
tillskott, landsting eller kommuner blefve skyldiga att betala; så fruktar
jag att saken icke ändå skulle låta reglera sig på detta sätt. Så villig
som den svenska allmänheten är att betala en nödig, nyttig och rättmätig
utgift, så obenägen blir den att deltaga i utgifter, dem han anser
obilliga och orättvisa.

Den grundsats som redan under en mängd af är varit tillämpad vid
de nya skjutsstationer, som blifvit inrättade utmed jernvägarne, den nemligen,
att skjutslega!! beror på fri täflan utan ringaste bidrag af andra
än den resande sjelf, borde numera utgöra en säker borgen för att samfärdseln
icke blir hämmad genom skjutslegans frigifvande jemväl på de
äldre skjutsstationerna. Det skulle sålunda endast vara i de norra orterna,
som ännu icke hafva några jernvägar, man befarade att skjutslegan skulle
i någon betydligare mån stegras; men jag frågar då: kan det vara rätt
och billigt att en hemmansegare i Norrland skall betala ända till 480
kronor om året, från ett enda mantal, derföre att en skogsåverkare, som
på sin rörelse förtjenar millioner, eller en arbetare som tjenar fem ä
sex kronor om dagen skall resa inom orten utan högre skjutslega än 1
krona 60 öre per milen, då skjutsarens granne möjligen för en virkestransport
kan tjena ända till tio kronor om dagen för ök och karl?
Är detta rättvist? Jag tror nästan hvarenda riksdagsman skall härpå
svara ett bleklagdt nej! Men icke dess mindre skall man skjuta ifrån sig
Bill. till Biksd. Prof. 1875. 4 Sami. 1 Åfd. 23 Uäft.

10

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 45.

lagstiftningen, i fråga om rättelsen häraf, på regeringen, som redan förut
är belastad med en sådan massa skrifvelseförslag, deraf en del legat
flera år och väntat på sin lösning, att ingen utsigt finnes för densammas
behandling på ännu många år.»

Herrar Grefve L. af Ugglas och E. af Klint hafva begärt få antecknadt,
att de hos Utskottet icke deltagit i behandlingen af förevarande
ärende.

*

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1875.