Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:» 3.
1
N:e S.
Ank. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1875, kl. 12 midd.
Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds
nådiga proposition till Riksdagen med förslag till förändrad
lydelse af SO § Regeringsformen.
I hufvudsakligt ändamål att, derest en nödvändig omdaning af rikets
försvarsväsende skulle påkalla indelningsverkets upphäfvande eller rubbning,
bereda den i stället för indelningsverket inträdande organisationen af forsvarsväsendet
enahanda fasthet eller säkerhet, som Regeringsformens 80 §
gifvit åt den närvarande, lät Kong!. Maj:t till 1874 års Riksdag aflåta nådig
proposition om ett tillägg till berörde paragraf åt följande lydelse:
“Varder genom särskild lag, med indelningsverkets upphäfvande, annan grund
lagd för ordnandet af krigsmakten till lands och sjös, då må ej ändring i
sådan lag göras utan af Konungen och Riksdagen samfält.“
I samma ändamål har nu Kong]. Maj:t, då Riksdagen ansett sig icke
böra den sålunda föreslagna lydelsen af nämnda grundlagsbud bifalla, i nådig
proposition den 16 nästlidne Januari (N:o 17), som åt Riksdagens begge
Kamrar blifvit till Konstitutions-Utskottet öfverlemnad, föreslagit Riksdagen
att antaga följande tillägg till SO § Regeringsformen:
»Finna Konungen och Riksdagen nödigt att, med ändring eller upphäfvande
af indelningsverket, stadga nya grunder för krigsmaktens ordnande;
dä skola dessa grunder samt för deras tillämpning oundgängliga
anslag fastställas genom lag, som ej md, utan genom Konungs och Riksdags
sammanstämmande beslut, ändras eller upphö fras.»
Bih. til! Riksd. Prof. 1875.
Sami. 2 Höft.
1
o
KonstUutiom-UtslcoUets Utlåtande N:o 3.
Såsom lätteligen synes, förefinnes en väsentlig olikhet emellan ofvannämnda,
af Kongl. Magt framlagda förslag, af Indika det ena, enligt sin
ordalydelse, blott afsett den grund, som genom särskild lag kunde läggas
för ordnandet af krigsmakten till lands och sjös, men det andra uttryckligen
omnämner icke allenast de nya grunderne för krigsmaktens ordnande, utan
jemväl de för deras tillämpning oundgängliga anslag.
Till följd af detta senare förslag har Utskottet ansett sig böra närmare
utreda ifrågavarande grundlagsparagrafs uppkomst och den sannolika
afsigten dermed.
Härvid visar sig, att det i paragrafen införda stadgande om indelningsverkets
orubblighet och dess ställande under begge statsmakternes gemensamma
skydd tillkommit på en tid, då, till följd af de olyckor enväldet haft
med sig. en betydlig utvidgning af Riksdagens eller dåvarande Riksens
Ständers rättigheter ansågs vara af behof vet påkallad. Nämnda stadgande
förekommer nemligen för första gången i Regeringsformen den 21 Februari
1719, hvars 20 § lyder sålunda:
“Hela Riksens krigsmakt till lands och sjös med dess högsta öfveroch
underbefäl måste aflägga huld- och tro-hetsed Kongl. Maj:t, Riket och
Ständerna efter det uppsatta formuläret. Så blifver ock krigsmakten till
häst och fot, sä väl som båtsmanshåll et, vid sin indelning och de med
allmogen samt städerne upprättade kontrakter, hvilka noga bära efterlefva^
och i akt tagas intilldess Kongl. Maf.t och Ständerna nödigt finna
någon ändring derutinnan att gorå, då all olikhet och oreda tillbörligen
kommer att rättas. Skulle någon dess egendom olagligen vara afhänd
samt på officerarne och betjenterne indelt, sfi betages den ej att återvinna
och igen bekomma densamma; dock att ingalunda under påstående kriget
roteringen och rusthållen måtte rubbas och ändras."
25 § i Regeringsformen den 2 Maj 1720 erhöll sedermera eu med
ofvanstående 20 § lika lydelse utom deri, att sista punkten “Skulle någon
---rubbas och ändras" derifrån uteslöts; hvarefter i Regeringsformen
den 21 Augusti 1772, § 18, blott den ytterligare förändring gjordes, att
slutorden kommo att lyda: “intilldess Kong]. Maj:t och Ständerna nödigt
finna någon ändring derutinnan samfält att göra." Slutligen antogs vid
stiftandet af Regeringsformen den (1 Juni 1809 den lydelse af ifrågavarande
80 §, som ännu är gällande och hvilken här nedan återfinnes.
Af Bondeståndet anmärktes sedermera, att den tillagda slutmeningen
syntes böra utlemnas, helst den kunde anses lägga ett olämpligt band på
antagandet af en ny rotering, som framdeles kunde finnas nödig och billig;
hvarpå Konstitutions-Utskottet i memorial den 29 November 1809 svarade,
att en sådan ny eller förbättrad rotering visserligen icke kunde förhindras
då den enligt paragrafens lydelse tillkomma genom Konungs och Ständers
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.
3
sammanstämmande beslut, men att denne paragraf emellertid lenmat
en säkerhet emot alla i annan ordning vidtagande anstalter till en ny
eller förökad rotering, en säkerhet den respektive Riksstånden sannolikt
ej ville förlora.
Vidare erinrade lvonstitutions-Utskottet i memorial den 27 April
1810, att frågan huruvida indelning och rotering borde ega rum eller
ej onekligen vore ett allmänt mål, till hvars afgörande fordrades endast
trenne Stånds pluralitet och Konungens sanktion, att frågan huruvida
den borde förändras eller ökas vore ett beskattningsmål, som måste
handteras efter Regeringsformens 69 §, och slutligen att frågan huru
detta skulle verkställas vore eu bevillningsfråga, hvars behandlingssätt
71 § föreskrefve.
Af allt detta framgår, enligt Utskottets förmenande, ej mindre
att ifrågavarande grundlagsstadganden ursprungligen åsyftat icke ett
skydd för regeringsmakten emot egenmäktiga tilltag af Riksdagen,
utan tvärtom eu säkerhet för svenska folket emot försök från regeringsmaktens
sida att egenmäktigt rubba indelningsverket eller införa
ny eller tillökad rotering, än äfven att det allt hittills uteslutande ankommit
på Riksdagen att, enligt 69 § Regeringsformen, afgöra de
uppkommande anslagsfrågor, som med krigsväsendets ordnande eller
vidare utbildande stått i sammanhang.
Dessa omständigheter har Utskottet ansett sig icke kunna lemna
ur sigte vid pröfning af det nu föreliggande förslaget; och ehuru det
väl må vara sannt, att genom 80 § Regeringsformen enligt dess nuvarande
lydelse aflöningen för arméens manskap och befäl är till någon
de! stäld under begge statsmakternes skydd och således icke kan
till samma del af Riksdagen ensidigt förminskas eller borttagas, så
är å andra sidan lika visst, att härigenom icke lör närvarande åstadkommes
någon nämnvärd säkerhet lör krigsmaktens bibehållande i
dugligt skick, hvartill erfordras ofantligt mycket mera, än som af indelningsverket
härflyter. De stora anslag, som årligen äskas och beviljas
till fälttjenstöfningar, materiel, in. in. dylikt, äro härpå ett talande
bevis.
Då nu så förhåller sig och då Riksdagen ännu icke, Utskottet
veterligen, utan giltiga skäl vägrat sitt bifall till de särskilda anslag, som
för upprätthållande af den nuvarande arméorganisationen varit behöfliga,
samt någon fruktan ej heller skäligen bör kunna uppstå derför, att
ett motsatt förfarande skall i framtiden med afseende å eu möjligen
blifvande ny härorganisation komma att äga rum, kan Utskottet för
sin del icke finna den nu senast föreslagna grundlagsförändringen vara
4
Konstitutions- Utskottats Utlåtande N:o 3.
“högst nödig att verkställa44, hvarföre Utskottet blott på denna grund
anser sig kunna med fog afstyrka bifall till densamma.
Härtill kommer, att, genom ett bifall till Ivongl. Maj:ts senaste
förslag, skulle för all framtid från Riksdagens uteslutande beskattningsrätt
undantagas samtlige anslag, Indika i den ifrågasatta nya lagen
komme att fastställas såsom oundgängliga för tillämpning af de nya
grunderne för krigsmaktens ordnande. I väsentlig mån skulle sålunda
eu inskränkning kunna komma att ske i Riksdagens rätt att för hvarje
särskild statsregleringsperiod pröfva statsverkets behof; och en dylik
inskränkning vill Utskottet af principiela skäl icke förorda.
Men ehuru Utskottet således icke finner sig böra tillstyrka Riksdagen
att antaga det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslag, är Utskottet
likväl med Kongl. Maj:t ense derutinnan, att den lag, genom
hvilken nya grunder möjligen komma att läggas för ordnandet af krigsmakten
till lands och sjös, ej bör kunna utan af Konungen och Riksdagen
samfält ändras, samt att bestämmelse derom bör i Grundlagen
inflyta; och då det förslag, som af Kongl. Maj:t i sådant syftej
vid förra riksdagen framlades, icke allenast lemnades utan anmärkning
af Konstitutions-Utskottets flertal, utan jemväl bifölls af Andra Kammaren
enhälligt samt i Första Kammaren förkastades af eu majoritet
med blott tre rösters öfvervigt, anser Utskottet de största utsigterna
för den förevarande frågans lösning uppkomma genom antagandet a
detta sistnämnda förslag; hvarföre Utskottet vördsamt hemställer:
l:o. att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition
(N:o 17) icke må af Riksdagen bifallas;
2:o. men att deremot följande, af Kongl. Maj:t
vid förra riksdagen framlagda förslag till förändrad
lydelse af 80 § Regeringsformen må antagas att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:
R e g e r i n g s f o r in e n.
§ 80.
(Nuvarande lydelse:)
Krigsmakten till häst och fot så
väl som båtsmanshållet af rotering
och indelning förblifver vid de med
(Föreslagen lydelse, i hvilken det ifrågasatta
tillägget är med kursiv stil utmärkt:)
Krigsmakten till häst och fot så
väl som båtsmanshållet af rotering
och indelning förblifver vid de med
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o
5
landet och städerna upprättade kontrakter
och indelningsverk, hvilka
till deras hufvudgrunder skola orubbade
vara intill dess Konungen och
Riksdagen finna nödigt någon ändring
deruti samfält att göra; kunnande
ingen ny eller tillökad rotering
utan genom Konungs och Riksdags
sammanstämmande beslut tillkomma.
landet och städerna upprättade kontrakter
och indelningsverk, hvilka
till deras hufvudgrunder skola orubbade
vara intill dess Konungen och
Riksdagen finna nödigt någon ändring
deruti samfält att göra; kunnande
ingen ny eller tillökad rotering
utan genom Konungs och Riksdags
sammanstämmande beslut tillkomma.
Varder genom särskild lag, med
indelningsverkets upphäfvande, annan
grund lagd för ordnandet af krigsmakten
till lands och sjös, dä må eg
ändring i sådan lag göras utan af
Konungen och Riksdagen samfält.
Stockholm den 26 Februari 1875.
Å Utskottets vägnar:
TH. MUSCH af ROSENSCHÖLD.
Klimat joller:
af Herr Munck af Rusenschöld med förklarande, att han inom Utskottet
förordat bifall till Kongl. Maj:ts proposition;
af Herr Bergstedt;
af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herrar Mannerskaniz och Odelherg
instämt: “Emot Utskottets beslut att afstyrka Kongl. Maj:ts nu
föreliggande proposition och i stället återupptaga det förslag, som innehölls
i Kongl. Maj:ts till sista riksdagen i samma ämne aflåtna proposition,
nödgas jag anmäla urin reservation.
Båda förslagen hafva det gemensamt att icke afse något visst
gifvet stadgande utan hela den lag, hvarigenom krigsmakten efter nya
grunder kan komma att ordnas. Betydelsen af grundlagstil lägget är
således helt och hållet beroende af hvad, som införes i den nya lagen,
och då denna lag, som väl icke kan gå ut på att minska den rätt Konungen
nu bär att förfoga om krigsmakten, icke, med undantag af
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.
i)
bestämmelser om utgifter, lärer kunna innehålla något, som icke förut
är af båda statsmakterna beroende, så blifver tillägget betydelselöst,
om lagen icke stadgar något om de för den nya härordningen nödvändiga
utgifter. Vore man ense derom, att hvarje lag’, som skapar
fortvarande institutioner, äfven grundlägger lagliga utgifter, som Riksdagen
icke kan vägra, sä skulle tillägget äfven i nämnda hänseende
vara öfverflödigt, men då man inom riksdagen hvarken theoretiskt eller
praktiskt tyckes vilja erkänna denna grundsats, så blifver den nya härordningen,
om någon särskild bestämmelse i afseende på derför nödiga
utgifter icke träffas, i sina vigtigaste delar beroende af Riksdagen ensam,
hvars majoritet af tillfälliga omständigheter någon gång kan föranledas
att nedsätta eller vägra anslag, som för lagens tillämpning äxso
oundgängliga. Efter min uppfattning kan den olikhet i meningar, som
uppstått om vissa utgifters ställning i konstitutionel! afseende, icke
lösas på bättre sätt, än att Riksdagen till ökad styrka för det hela
begränsar sina anspråk på maktfullkomlighet i fråga om sådana statsutgifter,
som afse uppehållandet af fasta institutioner eller verkställandet
af gifna lagar, och jag anser således den väg, som i den nu
föreliggande propositionen är beträdd, vara den lätta, äfven utan afseende
på den särskilda vigt, som må ligga derpå att Konungen för
det närvarande genom BO § Regeringsformen är tillförsäkrad vissa tillgångar
för härens uppehållande.
Äfven med det af Konsti tu tions-Utskottet förordade tillägg till
BO § Regeringsformen låter sig förena att i den nya lagen om krigsmaktens
oi duande införa bestämmelser om utgifter, och eu sådan afsigt
tillkännagafs uttryckligen under öfverläggningarne om samma
tillägg vid 1874 års riksdag af dåvarande Justitiestatsminister!!, men
om syftet med båda förslagen är detsamma, så ligger ett gifvet företräde
hos det förslag, som bestämdt uttalar detta syfte. Särskildt får
bifall eller alslag eu ökad betydelse, om emot det förslag, som klart
och bestämdt uttrycker hvad dermed åsyftas, sättes ett annat, som just
genom sin obestämdhet derifrån skiljer sig.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag, att det i
Kongl. Maj:ts proposition framställda förslag måtte antagas att hvila
till grundlagsenlig behandling. “
af Hell1 Hydin: ”På sätt jag vid förra riksdagen i då afgifven reservation
yttrade, anser jag obehöflig! att grundlag ändras för att de bestämmelser, som
skola innefatta grunder, vilkor och sätt för förändrade ordnande af krigsmakten
skola erhålla den fasthet och säkerhet, som beredes genom lag, stiftad af Konung
och Riksdag gemensamt. Tillräckligt är att, då man stiftar härordningsla
-
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 3.
garne, man gifver dem titel af lag och vill man försäkra sig ytterligare om
bibehållandet af den legislativ» karakter, som åt dem gifves vid stiftandet,
kan man likasom i Lagen för Riksens Ständers Bank införa ett särskild!
stadgande, att lagen oförändradt gäller, till dess Korning och Riksdag gemensamt
öfverenskomma om dess ändring Denna Konungs och Riksdags
rätt följer af den Regeringsformen genomgående grundsats, som af 1809 års
Konstitutions-Utskott uttalades, att “makten att stifta, ändra, upphäfva och förklara
lagar i deras egentliga bemärkelse tillhör, efter Utskottets förslag, likasom
tillförene Riksens Ständer gemensamt med Kontingent hvadan alla statsmaktens
till efterlefnad utfärdade bud, som ej Konungen eger enligt Regeringsformen
§ 89 allena utfärda eller som R iksdagen såsom fallet är med vissa reglementen
och intruktioner fått sig uttryckligen uppdraget att allena bestämma, höra
under Konungs och Riksdags gemensamma lagstiftning. På förevarande slag
af lagar har donna grundsats i grundlagen fått sin tillämpning, i det att Regeringsformen
§ 73 stadgar att inga nya utskrifningar af manskap m. m.
må utan Riksdagens fria vilja och samtycke påbjudas, uppbäras eller fordras;
samt att Regeringsformen § SO, hvars innehåll eljest är hemtadt från
1720 och 1772 års Regeringsform, erhållit det tillägg att “ingen ny eller
tillökad rotering, utan genom Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut,
kan tillkomma1''. Genom dessa bestämmelser är tydligen angifvet, att
hvarje ny eller förändrad arméorganisation både kan och bör genom af
Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag fastställas. Tager man i betraktande
de framlagda lagförslagens art och beskaffenhet, så visa sig samtliga
kunna såsom lagar fastställas. Yärnepligtslagen är så nära förbunden
med do öfriga att från statsrätt-si ig synpunkt hinder ej möter för deras hänförande
till samma klass och böra således, om man så anser ändamålsenligt,
kunna i lagstiftningsväg behandlas lika med beväringslagen, som på detta
sätt tillkommit och i afseende på hvilken fråga om ändring har behandlats
såsom en lagfråga, hvilken Konung och Riksdag gemensamt afgöra.
Skulle grundlagsändring behöfvas för att sådan lagstiftningsform skall kunna
iakttagas vid ifrågavarande lagars stiftande, behöfde grundlag äfven ändras
för donna forms användning på andra lagar, t. ex. för banklag, för
den i Regeringsformen § 79 grundade myntbestämningslagen, de i Regeringsformen
ij§ 75 och 7 7 förutsatta författningar om markegång eller
nyttjanderätt till vissa kronans fastigheter, förordningar om vissa allmänna
besvär, Indika lagar, utan att de höra till den egentliga civillagen, stå
under Konungs och Riksdags samfäld» lagstiftning och vid ifrågakommande
ändring så handlagts, utan att man satt i fråga någon grundlagsändring för
att detta skulle kunna ske. De enda fall, då man infört ändring i grundlag
för denna lagstiftningsforms tillämpning, hafva varit då från Konungens
förvaltningsmakt öfverflytta ts lagfrågor, vid hvilkas afgörande representationen
8
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o ii.
bör ega att deltaga såsom fallet är med naturalisations- och kommunallagarne.
Men om ock således från statsrättslig synpunkt ej något hinder visar sig
för Konung och representation att gifva lagarne om den nya härordningen
den fasthet, som Kong!. Maj:t åsyftat med den föreslagna grundlagsändringen,
så följer ej deraf, att lagarne måste fastställas såsom varaktiga
lagar, Indika skola gälla till dess Konung och Riksdag gemensamt deri göra
ändring. Grundlagen lägger ej något hinder för att arméorganisationen kan
antagas likasom i England och delvis i Belgien för ett år, eller till följd af
dess förbindande med statsregleringen liksom i Tyskland oförändrad bestå
blott för vissa år. Bör ej en grundlagsändring ega rum, som på förhand försäkrar
eu så vigtig institution som denna om erforderlig fasthet? Nekas kan
ej, att detta vore önskvärd t. Exempel gifvas ock, att saknad åt sådana garantier
förhindrat genomförande af eu organisation i åsyftad utsträckning.
Hvad som emellertid ej heller kan bestridas är att hvarken den af lvongl.
Maj:t nu föreslagna eller vid förra riksdagen framlagda grundlagsändringen
erbjuder åsyftad garanti. Hos oss kan ej mer än enligt andra länders
statsrätt åt ordet lag häfdas den betydelse att den endast afser sådana rättsbud,
för hvilkas giltighet ej någon viss tid finnes bestämd. Ingendera af
de föreslagna grundlagsändringarne förpligta!1 att gifva den antagna lagen,
hvari bestämmelserna om härordningen innehållas, giltighet för obestämd
tid, der han antages genom lag på viss tid, för ett år eller flera. Den garanti,
som sökes, måste således äfven med grundlagsändringens antagande
vinnas genom Konungs och Riksdags öfverensstämmande beslut, då lagarne
stiftas. Af den kraft, regeringen då utvecklar, och af det tillmötesgående,
representationen då visar, komma härordningens fasthet och säkerhet att
bero, vare sig att ändring sker i grundlagen eller icke.
Jemte det den föreslagna grundlagsändringen så i ena som i andra
formen visar sig obehöflig och dessutom ej heller erbjuder dermed åsyftad
garanti, äro båda förslagen af beskaffenhet att kunna menligt inverka på
försvarsfrågans lösning i en önskvärd riktning. Den kritik, som Kongl. Maj:ts
förslag undergick vid förra riksdagen, och de kommentarie!'' till detsamma,
som af då varande Justitiestatsministern erfordrades för att samla omkring
sig en så stor minoritet som den, som erhölls i Första Kammaren, visar att
den ifrågasatta grundlagsändringen saknar den tydlighet, som erfordras för
att icke å tider, då formfrågor uppsökas för att undanskjuta vigtiga reformer,
lydelsen af denna paragraf skall kunna väcka söndring. Oneklig! är ock,
att det af Kongl. Maj:t vid förra riksdagen framlagda förslag till grundlagsändring''
snarare kan åberopas mot. än för rättigheten att i en varaktig
lag inrymma mera än de allmännaste bestämmelser. Allt hvad som rör
tillämpning skulle enligt grundlagens bud hållas utom lagen och således
kunna likasom i England och Belgien hänföras till ettåriga lagar. Denna
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.
9
invändning av visserligen undanröjd genom Kongl. Alaj:ts nu afgifna förslag,
hvilket dock från en annan synpunkt kan föranleda konstitutionel tvister.
De i afseende på de bestämmelser, som skola fastställas genom lag, begagnade
ordalagen ”grunder samt för deras tillämpning oundgängliga
anslag” äro alltför sväfvande. Olika meningar uppstå lätteligen derom, huru
långt i tillämpningen af grunderna Riksdagen skall kunna bindas i fråga om anslag.
Andra länders statsrättshistoria visar exempel på till hvilka stridigheter
fråga om Indika anslag, som skola anses oundgängliga, kan leda, hvartill kommer
att ordet anslag ej är riktigt valdt. Ett är grunden för ett anslag, hvilken kan
innehållas i lag, oberoende af statsregleringen, ett annat är sjelfva anslaget,
hvilkets fastställande är och blir en statsregleringsfråga, som följer den för
statsreglering gällande grundlagsnorm.
Sedan jag sålunda sökt visa, huruledes den fordran af garanti, som
förslagen till grundlagsändring afsett, ej blifvit af något af dessa förslag tillfredsställd
och att den åsyftade fastheten och säkerheten af en ny arméorganisation
vinnes, om bindande bestämmelser införas i härordningslagarne
vid dessas stiftande, återstår att upptaga till bemötande den åsigt, som anser
att försvarsväsendets ordnande är af den vigt, att grundlagen bör innehålla
bestämmelser om de grunder, på hvilka armé-organisationen skall hvila, och
att, likasom grundlagen innehåller stadgande om indelningsverket, den jemväl
kommer att innehålla något stadgande om den nya ordningen för försvaret.
Undersöker man upphofvet till och betydelsen af den grundlagsbestämmelse,
som innehålles i Regeringsformen § HO, hvilken hav sin förebild redan i
1719 års Regeringsform, framstår tydligen, att densamma tillkommit dels
till skydd mot reduktionens upphäfvande och säkerhet mot hvarje ekonomisk
omhvälfning, som kunde beröfva allmogen de fördelar densamma vunnit af
indelningsverket i jemförelse med forna tiders utskrifning, dels ock för att angifva
det sätt, hvarpå knektekontrakten, dessa till sin natur egendomliga och
ej under någon af de vanliga kategorierna hänförbara lagar — ett slags
landskapslagar — skulle vid ifrågakommande behof kunna ändras. Något
särskild! hägn gifver grundlagen ej denna institution, då Regeringsformen
§ 80 hufvudsakligen sysselsätter sig med frågan om sättet för dess ändrande.
Men äfven om man anser, att den uppmärksamhet, som grundlagen egnar
åt indelningsverket, efterföljes genom en grundlagsföreskrift vid fråga om
den nya organisationen, så bör man väl i likhet med andra länders författningar,
deribland Danmark och Norge, i grundlagen upptaga bestämmelse om
den grund, på hvilken vår krigsförfattning komme att hvila, den allmänna
värnpligtsgrundsatsen. Men att i grundlag införa en bestämmelse, som utan
att angifva på hvilka grunder armé-organisationen skall hvila, blott innehåller
en så sjelf klar sats och så intet garanterande bestämmelse, som den
Bih. till Riisd. Prof. 1875. 3 Sami. 2 Käft. 2
10
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.
att Konung och Riksdag ega genom lag fastställa dessa grunder, kan anses
hvarken nödigt eller nyttigt, helst då ordalagen äro sådana att de, på sätt
öfyerläggningarne redan gifvit vid handen, i sig innesluta ett konstitutionelt
tvistefrö
IVo 4.
Ank. till Eiksd. Kansli den 26 Febr. 1875, kl. 12 midd.
Konstitutions- Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring
i 9 och 12 §§ Riksdags-ordningen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad
motion (N:o 149) har Herr Ben/jaminsson föreslagit förändringar i ofvannäinnde
tva grundlagsparagrafer, i syfte att till ledamöter af Riksdagens
Första Kammare skulle kunna väljas män, hvilka egde och minst tre år
före valet egt fastighet till taxeringsvärde ej understigande fyratiotusen kronor
eller ock till Staten skattade och under tid, som nyss är sagd, skattat för
minst tvåtusen kronors årlig inkomst af kapital eller arbete, äfvensom att
ledamot af samma Kammare skulle åtnjuta enahanda arfvode, som tillkomme
medlem af Andra Kammaren; hvarjemte motionären i sitt; förslag till förändrad
lydelse af i 2 § Riksdags-ordningen derifrån uteslutit stadgandet
om rättighet för riksdagsman i Första Kammaren att befattningen sig afsåga.
De förändringar i Riksdags-ordningen, motionären sålunda föreslagit,
kan Utskottet så mycket mindre förorda, som genom deras antagande den
olika karakter, grundlagsstiftaren velat gifva åt de båda Kamrarne, skulle
tilj stor del försvinna. Isynnerhet torde den nu gällande bestämmelsen om
frånvaro af arfvode beteckna den fordran, lagstiftaren velat ställa på Första