Komtitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 1.
1
No 1.
Ank. till Riksd. Kansli deii 12 Febr. 1875, kl. 12 midd.
Konstitutions-XJtskottets Utlutande, i anledning af Herr Malmbergs
motion om ändring af 14 S Riksdags-ordningen.
I ofvanberörda, inom Andra Kammaren väckta och till Utskottet remitterade
motion (N:o 38) har motionären förmält, bland annat, att, sedan
den nya Riksdags-ordningen antogs till efterlefnad, de gamla råmärkena
emellan olika samhällsklasser val blifvit mer och mer otydliga, men att ännu
qvarstode tydliga qvarlefvor af dessa märken, Indika måste utplånas innan
svenska folket kunde framstå såsom ett och i enig samverkan arbeta på
fosterlandets utveckling till lycka och framgång; och då vårt land behöfde
alla goda medborgares moraliska och materiela understöd för att gå sin utveckling
till mötes, hade man icke råd att ställa största delen af landets
befolkning utom samhället, förnekad de af vår Herre åt menniskan gifna
naturliga och oförytterlig rättigheter. Yisserligen vore att önska, att alla,
som erlade bevillning till staten, kunde tillerkännas valrätt och valbarhet
till riksdagsman; men denna önskan kunde antagligen ej varda uppfödd förr
än folkbildningen blifvit mera grundlig och allmän samt de personer blifvit
afdöda, som ännu stode sörjande vid ståndsrepresentationens graf. Att deremot
nedsätta nuvarande census från 800 till 600 kronors uppskattad årlig
inkomst vore att emot våra bättre arbetare öfva en enkel rättvisa, som
skulle gagna vårt land. — Enär likväl penningen ensam hvarken borde
eller kunde vara en gradmätare för utöfvande af medborgerliga rättigheter,
der kunskaper och sedlig bildning saknades, vore det önskvärdt, att, jemte
den ofvannämnde census, äfven stadgades ett visst kunskapsmått, hvartill
Bill. till Riksd. Prof. 1875. 3 Sami. 1 Käft. 1
2
Konstitutions-TJtskoliets Utlåtande N:o 1.
miniraibestämmelsen i vår folkskolestadga kunde antagas. — På grund häraf
har motionären yrkat, att Riksdags-ordningens 14 § måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
»Valrätt och valbarhet tillkommer inom den kommun, der han är bosatt,
en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man,
hvilken antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen kronor eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde
ej understigande sex tusen kronor, eller ock erlägger till staten bevillning
för en till minst sex hundra kronor uppskattad årlig inkomst samt inhemtat
de kunskaper, som folkskolestadgan i sitt minimum bestämmer.»
Såsom af ofvanstående redogörelse inhemtas, afser motionären med sitt
förslag två särskilda förändringar i Riksdags-ordningens nuvarande bestämmelser
angående valrätt och deraf följande valbarhet till Andra Kammaren,
nemligen dels nedsättning af census från 800 till 600 kronor och dels bestämmandet
af ett visst kunskapsmått.
Hvad nu den första af dessa ifrågasatta förändringar angår, torde de
grunder, hvilka motionären till stöd för densamma hufvudsakligen åberopat,
icke vid närmare granskning befinnas hållbara. »Utom samhället» lärer ingen
kunna anses vara stäld, som åtnjuter skydd af landets lagar samt gagn
af landets inrättningar; och ej heller torde med fog kunna sägas, att rättigheten
att välja riksdagsman eller att sjelf kunna dertill väljas utgör en åt
menniskans »naturliga och oförytterliga rättigheter». I fråga om riksdagsmannaval
torde nemligen ingen sjelfskrifven rättighet finnas, utan lärer väl
rätten i detta afseende uteslutande bero derpå, huruvida dess medgifvande i
pröfvas vara för samhället i dess helhet gagneligt eller icke.
Eu sådan pröfning har i fråga om nedsättning eller upphäfvande åt
census för valrätt och valbarhet till Andra Kammaren egt rum vid icke
mindre än fem af de sedan den nya Riksdags-ordningens införande förflutna
åtta riksdagarne, utan att vid någon enda af samma riksdagar de derom
framstå! da förslag blifvit af Konsti tu tions-Utskottet tillstyrkta eller af någon
Riksdagens Kammare antagne. Vid detta förhållande och då Utskottet
saknar skäl förutsätta, att samma representation, som under de begge sistlidna
åren afslog då väckta motioner om nedsättning af census, nu skulle
mera än förut vara hågad att besluta ett sådant steg, anser Utskottet sig
ej heller nu böra motionen i denna del till bifall förorda, helst då i betraktande
tages, att, sedan no gällande bestämmelser började att lända till
efterrättelse, arbetslönen i allmänhet så stigit eller, hvilket torde vara lik
-
Konstitutiom-Utskottets Utlåtande N:o 1.
3
tydligt, penningevärdet så fallit, att eu betydlig’ förändring i den riktning,
motionären åsyftat, redan af sig sjelf inträdt samt antagligen än vidare kommer
att göra sig gällande.
Beträffande härefter förslaget att i Riksdagsordningen införa bestämmandet
af ett visst kunskapsmått såsom vilkor för valrätt och valbarhet till
Andra Kammaren, så finner Utskottet väl, lika med motionären, det vara
i högsta grad ömkligt, att kunskaper och sedlig bildning förefinnas hos så
väl valmännen, som dem, hvilka genom valet tilldelas förtroendet att såsom
representanter för svenska folket deltaga i det igtiga arbete, som tillhör
Riksdagen; men i fråga om möjligheten att på det af motionären föreslagna
sätt erhålla säkerhet för vinnande af detta önskningsmål kan Utskottet
deremot icke dela motionärens åsigt; och äfven om man hvarken
vill fästa sig vid det rent af vidriga eller åtminstone löjliga, som skulle
ligga deri att låta alla de valmän eller riksdagsmannakandidater, hvilkas skoltid
infallit innan Kongl. folkskolestadgan af den 18 Juni 1842 trädde i
gällande kraft, undergå examen till utrönande af deras kunskaper, eller skyggar
för svårigheten att inrätta för ändamålet lämpliga examenskommissioner,
måste man likväl medgifva, att, derest verkligen stadgande af ett visst kunskapsmått
skulle i det ifrågavarande hänseendet anses nödvändigt, detta kunskapsmått
blifvit i motionärens förslag alltför knappt tilltaget. Nödig kunskap
i wren och flytande innanläsning afl svenska språket, sä latinsk som
svensk stil; religionskunskap och biblisk historia till den grad, som erfordras
för att kunna hos presterskap^ börja den egentliga nattvardsläsningen;
kyrkosång med undantag för dem, som dertill sakna allt anlag;
skrifva och de fyra räknesätten i hela tal» är uppenbarligen en kunskap
af så elementär beskaffenhet, att införande i grundlag af ett stadgande om
samma kunskaps inhemtande såsom vilkor för rättighet att utöfva representantkallet
skulle innebära eu förnärmelse mot den Kammare, för hyilken dylika
bestämmelser ansetts erforderliga.
I anledning häraf och då det i allt fall är för Utskottet klart, att
inga garantier i ofvan antydda syftning kunna genom grundlagsstadganden
vinnas, tvekar Utskottet icke att jemväl i denna del afstyrka motionärens
framställning’.
Utskottet får alltså vördsamt hemställa,
att Herr Malmbergs förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 12 Februari 1875.
o
A Utskottets vägnar:
T1I. MUNOK af ROSENSCHÖLD.