Banko-Utskottets Utlåtande N:* 7.

1

N:o

7.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1875, kl 1 e. m.

Utlåtande, med anledning af Hevv Friherre J. Ericsons tnotion
om återställande till Grosshandlaren A. F. Ericssons
sterhhusdelegare af en till Riksbanken aflemnad skuldförbindelse.

I motion N:o 74, väckt i Andra Kammaren, har Herr Friherre J. Ericson,
_ under hänvisning till sin vid 1872 års riksdag i samma ämne väckta
motion, N:o 99, i Andra Kammaren hemställt, att en af Grosshandlaren A.
F. Ericssons sterhhusdelegare till Riksbankens säkerhet, för den händelse
att vissa såsom förkomna ansedda filialbanksassignationer skulle till inlösen
löretes, år 1865 aflemnad intecknad skuldförbindelse måtte efter
den 30 nästa April, då 10 år från förbindelsens aflemnande förflutit, till
nämnde sterhhusdelegare utlemnas.

Såsom i Friherre Ericsons motion vid 1872 års riksdag är upplyst,
har nämnda i Riksbankens ego befintliga, af Grosshandlaren A. F.
Ericssons, sterhhusdelegare utfärdade, skuldförbindelse å 8,000 R:dr så
tillkommit, att sedan hos Grosshandlaren A. F. Ericsson den 27 April
1861 en stöld blifvit begången af bland annat 11 stycken af filialbanken
i Carlshamn utstälda assignationer å tillsammans 8,000 R:dr och tjufveri
uppgifvit sig hafva förbränt desamma, så hade fullmäktige, efter medgifvande
af Banko-Utskottet, bemyndigat Carlshamns filialbank att å samma
belopp, hvarå de förlorade lydt, utfärda nya assignationer, hvilka ock
blifvit till Grosshandlaren Ericssons sterbhusbelegare aflemnade, mot det
att dessa i Riksbankens förvar öfverlemnat en intecknad skuldförbindelse
Bih. till Riksd. Prof. 1875. 6 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 7.

%

å 8,000 R:dr såsom säkerhet för Riksbanken, i händelse de såsom förkomna
ansedda assignationerna skulle till inlösen i Riksbanken företes.
Herr Friherre Ericsons hemställan år 1872, att, sedan 10 år efter stölden
förlupit och tjufven efter utståndet straff öfverrest till Amerika och der
afiidit, samt filialbanken i Carlshamn upphört, nämnda skuldförbindelse
måtte till sterbhusets delegare återställas, blef af Riksdagen visserligen
på Banko-Utskottets tillstyrkan afslagen. Men Utskottet grundade denna
sin tillstyrkan hufvudsakligen på det skäl, att ännu i rörelsen funnes tillgängliga
filialbanksassignationer, med hvilka dessa nu i fråga varande,
om de ännu skulle vara i behåll, lätteligen kunde förvexlas och sålunda
på god tro mottagas af personer, mot hvilka Riksbanken sedan icke kunde
vägra deras inlösen, och yttrade tillika, att det utan tvifvel vore obilligt,
om sterbhusdelegarne för all tid skulle hafva sin intecknade skuldförbindelse
liggande i Riksbanken, och att den omständigheten att någon prescriptionstid
för dylika assignationers inlösen ej funnes svårligen kunde
anföras som skäl emot att framdeles eftergifva denna Riksbanken lemnade
säkerhet. 1 det utlåtande, som Fullmäktige till Banko-Utskottet i frågan
afgifvit, hade dessa ock hänvisat derå, att det tionde året från det, da
nämnda säkerhet till Riksbanken lemnades (1875), sammanfaller med det
år, då de sista filialbankernas oktrojer upphöra och således dylika assignationer
ur rörelsen indragas, hvarefter det ej blefve så lätt att, om dessa
assignationer blifvit bevarade, för dem tillnarra sig valuta, hvarföre Fullmälftige
ock förordat ett sådant beslut, att Grosshandlaren A. F. Ericssons
sterbhusdelegare måtte, sedan tio år förflutit från det omförmälda
säkerhetshandling till Riksbanken aflemnades, ega att anmäla sig till återbekommande
af densamma, då Banko-Utskottet finge pröfva under hvilka
vilkor den stälda säkerheten kunde till dem återlemnas.

Tio år hafva nu, den 30 nästinstundande April förflutit, sedan den
till Riksbanken afgifna förbindelsen utstäldes; af samtliga filialbanker
återstår allenast en belägen i rikets nordligaste del, hvilken med detta
års slut upphör, och det är knappast troligt, att assignationer utfärdade
af Carlshamns filialbank skulle komma att förirra sig till området för
Sundsvalls filialbanks affärsrörelse eller med dess assignationer förvexlas.
Utskottet anser derför, att tiden nu är inne för att återställa eu säkerhet,
för hvars bibehållande numera knappast kan andragas något annat skäl
än det, att någon prescriptionstid för dessa assignationers inlösen dock
ej finnes, och att Riksbanken således ännu kan löpa fara att få gälda
ifrågavarande summa, ett skäl som dock, rätt fattadt, innebår, att den
stälda säkerheten aldrig bör Riksdagen afhändas, emedan nämnda fara alltid
finnes och om tio, tjugo eller femtio år härefter icke är mindre än nu.

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 7.

3

En så långt drifven försigtighet anser dock Utskottet Riksbanken i ett
fall sådant som detta icke behöfva iakttaga och får derför tillstyrka,

att Riksdagen, med bifall till Herr Friherre Ericsons
motion, måtte besluta, att den af Grosshandlaren A.
F. Ericssons sterbhusdelegare till Riksbanken afgifna
skuldförbindelse å 8,000 kronor, stäld såsom säkerhet,
för händelse att såsom förkomna ansedda filialbanksassignationer
skulle till inlösen företes, får till sterbhusdelegarne
efter den 30 April 1875 återställas.

Stockholm den 26 Februari 1875.

o

A Utskottets vägnar:

J. v. SCHWERIN.

Reservation:

af Herrar Gumuilius och Lyttkens, som ansågo, att den intecknade
förbindelsen borde, om dödsbodelegarne sadant föredraga, få utbytas mot
delegarnes personliga ansvarsförbindelse.