Banko-TJtskoflets Memorial N:o 6.

H:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 Febr. 1875, kl. 5 e. m.

Memorial, med förslag angående användningen af bankovinsten för
fn- 1874.

Såsom redan, af Fullmäktiges till Banko-Utskottet afgifna och Riksdagen
i tryck meddelade berättelse är kandi, är att i 1874 års bokslut såsom
»reserverade medel till framtida förfogande» uppföra eu summa af
kr. 3,243,580,93, hvaraf kr. 742,045,97 utgöra återstoden af det vid 1873
års slut befintliga kapitalöfverskottet utöfver grundfond ock reservfond
och kr. 2,501,534,96 utgör bankens vinst för år 1874.

Vid fullgörandet af den Banko-Utskottet, enligt 1 § af dess instruktion,
tillkommande skyldighet, att meddela yttrande och förslag om användande
af den under det förflutna året upplupna vinst å Riksbankens rörelse,
bär Utskottet tagit i betraktande de förslag, som innefattas dels i
Kong!. Maj:ts nådiga proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
dels i tvänne inom Riksdagen väckta motioner, dels ock i Fullmäktiges
till Utskottet infordrade yttrande öfver frågan.

Kongl. Magt har, under beräkning att Riksbankens vinst för året
kunde anslås till 2,400,000 kronor och att, vid det förhållandet att Riksbankens
reservfond uppnått den derför bestämda summan af 5,000,000
kr., högre andel af bankovinsten än en fjerdedel ej torde böra för bankens
egna ändamål reserveras, föreslagit, att af Riksbankens vinst för
1874 ett belopp af kronor 1,800,000 måtte till Riksgälds-kontoret aflemnas.

Herr Ola Månsson bär i motion N:o 79 i Andra Kammaren, under
åberopande af Riksbankens behof att tillfredsställa de större anspråk, som
Bill. till Riksd. Prot. 1875. 6 Sanil. 1 Afd. 4 Käft.

1

9

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

efter genomförandet af den nya privatbankslagen komme att ställas på
dess metalliska kassa, och att utvidga sin lånerörelse, föreslagit, att Riksdagen
ville besluta att reservera 1874 års bankovinst för Riksbankens

o

egna ändamål;

Herr Hans Larsson bär i motion N:o DO i Andra Kammaren, under
förklaring att de 1,800,000 kronor af bankovinsten, som efter Kongl.
Maj:ts förslag skulle till Riksgälds-kontoret öfverlemna,s, ej lära vara för
dess ändamål behöflig;», föreslagit Riksdagen att besluta, det bankovinsten
för 1874, beräknad enligt Kongl. Maj:ts proposition till 2,400,000 kronor,
må för bankens egna ändamål reserveras, i samband hvarmed Herr Larsson
äfven hänvisat å en sådan utvidgning af Riksbankens rörelse, som han
i särskildt afgifven motion om upprättande af ett nytt afdelningskontor
velat förorda.

Fullmäktig»'' hafva i infordradt utlåtande yttrat hufvudsakligen följande: «Då

fullmäktige vid 1872 och 1878 årens riksdagar hade att till
dåvarande Banko-Utskott yttra sig rörande användandet af då senast upplupna
bankovinster, var statsverkets ställning sådan, att för fyllandet af
dess behof icke fordrades något tillskott från Riksbanken. Derjemte förefanns
ett bestämdt Riksbankens behof att fylla, nemligen anskaffandet af en
afsevärd tillgång i utländska säkra och lätt förvttrade värdepapper. Under
dessa förhållanden tvekade1 fullmäktige icke att förorda, det hela
bankovinsten skulle för ett dylikt bankens eget behof användas.

Sedan emellertid senaste Riksdagar tillgodosett behofvet, '' en reservfond
af nyss nämnda värdepapper blifvit bildad, och genom sisthållne
Riksdags af Kongl. Maj:t gillade beslut denna reservfonds belopp är vorden
medelst lag bestämdt till fem millioner kronor, synas förhållandena
vara väsendtligen ändrade. Enligt mot!onärernes uppfattning skulle de vara
fortfarande desamma, derutinnan att äfven nu icke någon del af bankovinsten
skulle för statsverket erfordras. Fullmäktige kunna dock för sin
del icke instämma i denna mening.

Val har Kongl. Maj:t icke i propositionen om statsverkets tillgångar
och behof framställt något förslag om användandet af bankovinsten, men
Kongl. Magt, har äskat, att tre fjerdedelar af bankovinsten skulle till
Riksgälds-kontoret aflemnas och derjemte förbehållit sig att om användandet
deraf framdeles afgifva förslag.

Skulle än för riksstatens reglerande vid innevarande riksdag icke kom -

Banko-TJtskottets Memorial N:o 6.

3

ma att visa sig oundgängligen nödigt att använda större eller mindre del
af Riksbankens vinstmedel, synes det likväl fullmäktige sannolikt, att inom
kort -tid ett sådant behof kommer att yppas och då med oemotståndligt
kraf göra sig gällande. Huru nu än förhållandena må för den närmaste''.
framtiden i nyssberörda afseende gestalta sig, qvarstår i allt fall
den omständighet, att icke något Riksbankens särskilda behof kräfver, att
medlen för Riksbankens räkning användas. Skulle Riksdagen, på sätt
Herr Larsson föreslagit, anse ett ytterligare afdelningskontor behöflig!,
lära val medel för dess rörelse komma att tagas från det eller de förutvarande
kontor, hvilkas verksamhetsområden komme att genom det nya
kontoret minskas. 1 Herr Månssons motion åter framställas väl åtskilliga

O

ändamål för bankovinstens bibehållande åt Riksbanken, såsom ökad styrka
mot påkänningar å metalliska kassan samt utsträckning af lånerörelsen.
Men något särskildt sätt, hvarpå medlen nu, sedan reservfonden är fylld,
skulle behöfva användas för vinnande af de angifna syftena, har motionären
icke föreslagit; och det är först detta, som efter fullmäktiges uppfattning''
kan berättiga Riksbanken att mot statsverket gorå anspråk på hela
eller större delen af bankovinsten.

Från den tid Riksbanken inrättades, har det varit ett af dess i lag
angifna ändamål att, i egenskap af allmän statsanstalt, af den genom dess
verksamhet uppkomna vinst bereda en tillgång ''för allmänt gagneliga
ändamål. Att, till lättnad i de bördor Sveriges folk eljest måste åtaga,
sig, någon afkastning af de betydliga medel, som äro till bedrifvande af
Riksbankens rörelse anvisade, kunna till bestridande af statens utgifter
påräknas, är väl ock i allo riktigt, och fullgörandet af en dylik skyldighet
bör icke vara. för Riksbanken, under lugn fortgång af dess rörelse, mera
betungande än för andra banker att till sina delegare årligen utbetala en
vinstandel. Emot erkännandet häraf strider det icke att, då något särskildt
Riksbankens behof kräfver, att medlen användas för detsamma, de
dertill anvisas, helst om samtidigt statsverket icke för andra ändamål behöfver
medlen. Men emot statsverkets nyss angifna, efter fullmäktiges
mening, berättigade anspråk skulle det strida, om man, utan att kunna
angifva ett bestämdt behof för Riksbanken att använda vinsten för sin
räkning, fordrade att staten skulle afstå sin andel deraf.

Att Riksbankens verksamhet, under iakttagande af hvad en tryggad
ställning städse må fordra, bör utvecklas i jemnbredd med landets stigande
förkofran och tillväxten i dess penningerörelse, är något, som fullmäktige
icke förbise, men detta torde till fullo kunna vinnas, utan att Riksbankens

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

anspråk sträckas derhän, att den skulle vara endast sitt eget ändamål och sjelf
använda all af sin rörelse uppkommande vinst. Fast hellre hysa fullmäktige
den farhåga att, om ett dylikt anspråk för någon tid vunne erkännande,
följderna snart skulle visa sig leda icke till befordrande af
Riksbankens jemna och lugnt ökade verksamhet utan till rubbningar i
densamma. Förr eller senare infrädde tider, då medlen för statsverket
erfordrades och da dess eftersatta rätt gjorde sig gällande, och en då
Riksbanken ålagd återbetalning af samlade bankovinster skulle lätt kunna
pa ordnandet och gången af dess rörelse menligt inverka, hvilket deremot
icke bör blifva följden deraf att en skälig andel af vinsten årligen på
lämpliga tider lemnas till statsverkets förfogande.

För främjande af Riksbankens jemna och tryggade förkofran i det
allmännas intresse, och i jemnbredd med penningerörelsens ökade kraf är
det, enligt fullmäktiges mening, behöflig! och nyttigt, att en del af Riksbankens
vinst städse bibehålies åt densamma för att i dess rörelse ingå
och lata Riksbanken, under fullgörande af sin pligt såsom allmän statsanstalt
att lemna afkomst af sitt kapital till bidrag för statens utgifter,
genom frukterna af egen verksamhet följa landets allmänna utveckling.

Om det för fullmäktige synts lätt att angifva de allmänna grunder
för användandet af Riksbankens vinst, som här ofvan äro antydda,
eller att den bör emellan statsverket och Riksbanken fördelas, är det icke
lika lätt att angifva skäl för hvilken andel rättast må böra den ena eller
andra tillkomma. Endast det torde vara gifvet, att statsverket bör erhålla
den större delen och sa mycket, att i allmänhet skälig afkastning
å Riksbankens grund- och reservfonder erhålles. Nu har emellertid Kong!.
Maj:t godkänt en sådan grund för fördelningen, att tre fjerdedelar anvisas
åt statsverket och en fjerdedel bibehålies åt Riksbanken, och då
enahanda fördelning under de riksdagar, då senast bankovinsten öfverlemnades
åt statsverket, yrkades af den del utaf representationen, som
ville förstärka Riksbanken medelst bankovinster, vill det synas fullmäktige,
som största sannolikhet förefunnes, att enighet statsmakterna emellan
skulle kunna vinnas om denna fördelningsgrund. Och då det efter fullmäktiges
mening ligger mindre vigt uppå, om den åt Riksbanken bibehållna
andel blifver något större eller mindre, än derå att en viss fördelningsgrund
ansåges gifven och bestämd, som lemnade Riksbankens styrelse
tillfälle att derefter beräkna Riksbankens tillgångar och ordna dess
verksamhet, tveka fullmäktige icke att förorda, att af Riksbankens vinst

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

5

för år 1874 tre fjerdedelar må under nästkommande år, på tid som det
torde medgifvas fullmäktige att bestämma, till Iiiksgälds-kontoret aflemnas
och eu fjerdedel bibehållas åt Riksbanken samt att uttala den mening
att, om en dylik fördelning framgent iakttoges, sådant vore för Riksbanken
betryggande och gagneligt.»

Utskottet, som denna gång ansett sig framför allt annat böra framhålla
vigten af att i denna tvistiga fråga lyckas vinna erkännande åt någon
grundsats, som för framtiden kunde lända till efterrättelse vid ärendets
afgörande, bär ansett lämpligt att först gifva en öfversigt af de beslut,
som rörande bankovinstens användning af Riksdagen fattats sedan realisationens
genomförande.

Vid 1840—1841 års riksdag förordnades, att af Bankens eldigt 1889
års hufvudbok under föregående 5 år upplupna vinst, stor 3,311,216
Ridt- 41 sk. och 5 rst. banko, skulle 1 million till Bankens förstärkande
reserveras och återstoden under derpå följande fem ar med
en femtedel årligen till Riksgälds-kontoret utbetalas. Bankens behållning
i säkra tillgångar och fordringar utöfver förbindelserna var förut
bestämdt att utgöra, fastigheter och inventarier oberäknade, allenast 5
millioner R:dr banko, hvartill nu kom den afsätta reservfonden.
Sitt tillstyrkande af det förslag, som sedermera biet Riksens Ständers beslut,
grundade Banko- Utskottet hufvudsakligen pa det skäl, att, om hela
vinsten för deri.) år reserverats till ökande af Bankens grundfond, fråga
sedan lätteligen kunde uppstå om eu lika stark förminskning af densamma.

Den under 1840—1843 upplupna bankovinst, 3,404,77o J\:dr 18
sk. 6 rst. banko, som redan var till hela beloppet i lånerörelsen
använd, blef, j anseende till metalliska kassans betydliga förminskning,
af 1844—1845 års Riksdag hel och hållen för Bankens egna
ändamål besparad; och bragtes derigenom, samt genom tillägg af
1841 års reservfond och af ytterligare 595,224 R:dr 29 skilling 6
rst, banko, som skulle tagas från 1844 års vinst, Bankens grundfond
upp till ett belopp af 10 millioner R:dr banko. Den del af vinsten för
1844, som ej erfordrades för grundfondens uppbringande till 10 millioner
R:dr banko, skulle deremot till Riksgälds-kontoret öfverlemnas tillika med
Handels- och näringsdiskontens, Bankodiskontens i Stockholm och Lånekontorets
i Malmö reservfonder, hvilka borde till Banken indragas och
såsom tillfälliga kapitalvinster uppdebiteras.

6

Banko-TJtskottets Memorial N:o 6.

Vid 1847 —1848 årens riksdag beslöts, att den för åren 1845—1847
upplupna bankovinst, stor 2,862,000’ R:dr banko, såsom icke för Bankens
vidare konsolidering erforderlig, skulle under åren 1848—1850 med eu
tredjedel årligen till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.

Vid 1850—1851 årens riksdag anförde Banko-Utskott et, att Bankens
ställning, genom metalliska kassans nedsjunkande, betydligt försämrats, att
uttagen af silfver dagligen fortgingo och beloppet af utelöpande sedlar,
genom lånefondernas anlitande, vore i stigande, hvadan nödig omtanke
om Bankens säkerhet fordrade, att man ej genom någon större utsläppning
åt sedlar befordrade metalliska kassans förminskning, utan så vidt
1 löjligt, för Bankens vigtigaste ändamål, eller »myntvärdets upprätthållande»,
reserverade någon del af den upplupna bankovinsten. Af Bankens under
åren 1848—1850 upplupna vinst, stor 2,891,092 R:dr 14 sk. 6 r:st banko,
beslöt Riksdagen att ett belopp af 2,100,000 R:dr banko, eller ej fullt
tre fjerdedel ar, skulle under loppet af åren 1851 —1853 med 700,000 R:dr
banko årligen till Riksgäldskontoret öfverlemnas.

Vid 1853—1854 års riksdag hemställde Banko-Utskottet att, enär
metalliska kassan från 1851 betydligt tillvuxit, enär fortgående vexelköp
ännu ökade densamma, men deremot åtskilliga låne- och kreditivfonder vore
sa föga anlitade, att obegagnade andelen deraf utgjorde omkring 5,000,000
R:dr och å depositionsräkning innestod en ungefär lika stor summa, samt
vid det förhållandet att sedelstocken öfverstege metalliska kassan med
allenast 10 millioner R:dr banko, någon ytterligare förstärkning af Bankens
fonder icke vore nödvändig, ej heller någon vidgning af lånerörelsen af
behof påkallad, helst som af den tillgängliga vinsten redan försträckning
åt filialbanker vore af Riksdagen anvisad, Riksdagen måtte besluta att af
Bankens för åren 1851 —1853 upplupna vinst, efter bokslut och beräkning
uppgående till 3,759,003 R:dr 2 5 sk. 11 rst, banko, hvaraf redan 1 million R:dr
banko vore till filialbanker utlemnad, den säkert beräkneliga återstoden,
i rundt tal 2,700,000 R:dr banko, måtte för statens behof användas.
Detta tillstyrkande gafs likväl under förutsättning att någon anvisning
icke skulle ske å den vinstbehållning, som under åren 1854, 1855 och 1856
kunde uppstå, och att denna skulle uppgå till 3 millioner R:dr, hvarigenom
Banken med sin grundfond och med den million, som af föregående
årens vinst var reserverad för filialbanker, skulle år 1857 ega
ett kapitalöfverskott af 14,000,000 R:dr banko. Riksdagen beslöt, att
till Riksgälds-kontoret skulle från Riksbanken utbetalas 900,000 R:dr
banko under hvardera af åren 1854, 1855 och 1856, men att banko -

Banfco-Utskottets Memorial N:o 6.

7

vinsten från och med 1854 skulle reserveras till inköp af räntebärande
utländska statspapper.

Vid 1856—1858 års riksdag förmälde dock Banko-Utskottet, att den
för 1854 och 1855 upplupna och för 1856 beräknade bankovinsten tillsammans
med det af 1858 års bankovinst återstående, ännu ej disponerade belopp
utgjorde summa 2,888,187 R:dr 14 sk. 10 rst. banko, eller riksmynt
R,:dr 4,249,780,96 öre; att metalliska kassan visserligen under nästlidet
år (1856) förminskats med 20 millioner R:dr Runt, men likväl ännu vid
belopp af omkring BO millioner R:dr Bunt vore högre än den var 1834
och än den alltsedan dess varit, med undantag blott för en kort period
under åren 1847 —1848; att utelöpande sedelstocken med blott omkring 18
millioner R:dr Runt öfverstege metalliska kassan; att på depositionsräkning
innestående medel utgjorde 9 millioner R:dr Rmt; att låne- och kreditivfonderna
vore så nära anlitade, att endast omkring 2,250,000 R:dr Rmt vore obegagnade,
och att* skilnaden mellan utelöpande sedelstocken och maximum
för densamma utgjorde omkring 750,000 R:dr Runt. Utskottet ansåg, att då
rörelsens behof af omsättningsmedel vore sa betydligt förökadt, det väl
ej vore att befara någon fortsatt uttagning af silfver medelst sedlar, som
kunde nedbringa mynt- och metallförrådet under det lagstadgade beloppet
af 10 millioner R:dr Runt, och att derför Banken väl kunde aflemna hela
sin vinst till Riksgälds-kontoret; men som Utskottet dock ej var förvissadt,
att icke uttagning af silfver för liqvid ä utrikes ort kunde komma att
fortfara, och som den tryckta penningeställningen ökade anspråken på
understöd från Banken, ansåg Utskottet försigtigheten bjuda, att af den
behållna vinsten allenast 3 millioner R:dr Runt t ill Staten öfverlemna des.
Riksdagen gick i denna omtanke om Bankens säkerhet ännu längre och
beslöt, att till Riksgälds-kontoret skulle under aren 1857, 1858 och 1859
med en tredjedel årligen utbetalas 1,500,000 R:dr Runt, och återstoden
2,749,780 R:dr 96 öre innehållas till en reservfond för Riksbanken.

Vid 1859—1860 ars riksdag förekom till behandling i främsta rummet
dels Kong!. Maj rf» nådiga proposition, hvari föreslagits, att af Rikets
Ständers Banks vinstmedel ett belopp af 6 millioner R:dr måtte användas till
bildande af en reservfond för Banken genom uppköp af svenska, statsobligationer
[af det lån a 25 millioner R:dr, som Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att till jern vägsnätets fortsättande upptaga] ställe till l/,. 1 utländskt,
till 7.. i svenskt mynt; dels ock åtskilliga enskilde motionärers förslag, af
hvilka i synnerhet ett, väckt inom Ridderskapet och Adeln, framhöll att
de förstärkningar af Bankens reservfond, som Riksens Ständer tid efter

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

annan af bankovinsten anordnat, icke motsvarat sitt ändamål, enär dessa
medel fortfarande, ehuru under namnet reservfond, blifvit utlånade inom
landet och således icke voro disponibla vid de tillfällen, när en reservfond
skulle göra sin tjenst, och i hvarje fall endast beredde en tillgång i indragna
bankosedlar, men ej i valuta som från utländsk ort kunde till metalliska
fondens förstärkning indragas, hvadan deri föreslogs, att en verklig
reservfond, af å utländsk ort mot god säkerhet och ränta utlånade och
således i utlandet lätt realiserade tillgångar, måtte genom reservering af
bankovinsten efter en pa förhand uppgjord plan, som af motionären utförligt
angafs, småningom bildas. På Utskottets tillstyrkan beslöt Riksdagen
först att af 1857—1859 års bankovinst, hvilken uppgick till Runt R:dr
5,618,581,61 öre jemte ett belopp hittills odisponerade vinster från föregående
år stort Runt R:dr 677,891,98, skulle eu summa af f millioner
Rall- med eu tredjedel årligen vid slutet af hvardera året 1860,
1861 och 1862 användas till deltagande i det lån, som Rikets Ständer
beslut!! att till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader å utrikes ort
upptaga ; hvarefter rörande återstoden af dessa vinstmedel Riksdagen efter
Utskottets förslag beslöt, att deraf 1 million Riksdaler måtte med eu tredjedel
vid slutet af åren 1860, 1861, 1862 till Riksgälds-kontoret aflemna»,
och det öfriga jemte vinsten för 1860 och följande år öfverföras till
Bankens reservfond, rörande hvilken nu i 173 § af bankoreglementet intogs
den bestämmelse, att densamma »utgör det belopp, hvarmed Bankens
till sedelutgifning användbara tillgångar öfverstiga de derå anvisade förbindelser».

Vid 1862—1863 ars riksdag upplyste Banko-Utskottet, att den för
åren 1860—1862 upplupna bankovinst utgjorde R:dr 5,672,541,68 öre,
samt att, då derutöfver Bankens''tillgångar bestodo af grundfonden: R:dr
15 millioner och odisponerad behållning af återstående vinstmedel från 1859
och föregående år, stor R:dr 8,955,524,42, uppgick vid 1863 års början
kapitalöfverskottet till R:dr Runt 29,628,066,10, hvilket nu var användt
i kille- och kreditivrörelsen, under det den »tillgängliga delen af reservfonden»,
d. v. s. den obegagnade sedelutgifningsrätten, utgjorde R:dr
5,659,662,15. Under åberopande af Fullmäktiges till Utskottet afgifna
yttrande, att grundfonden, som rätteligen borde utgöra, 30 millioner R:dr,
nu måtte bestämma^ till 25 millioner R:dr, samt att, intill dess densamma
kunde uppbringas till fullt 30 millioner, eller maximum för den sedelutgifning,
som ej motsvaras af metallisk valuta, det kapitalbelopp utöfver
grundfonden, som för Banken bibehölles, måtte ingå till eu besparingsfond,

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

9

intill dess denna fond motsvarade skilnaden mellan tillåten sedelutgifning
utöfver kassa och grundfonden, uttalade Utskottet den åsigten att hela
den upplupna vinsten visserligen borde, för att öka grundfonden till 30
millioner R:dr, i Banken behållas, men att detta ej hindrade Riksens Ständer
att med Riksbankens medel deltaga i det lån Riksgäldskontoret komrne
att upptaga för jernvägsbyggnaders fortsättning, och föreslog Utskottet derför,
l:o att den sedan 1860 års början upplupna bankovinst måtte få i
Banken bibehållas, samt 2:o att af nämnda vinst 5 millioner R:dr måtte
under 1863, 1861- och 1865 användas till inköp af lätt realiserade obligationer,
företrädesvis sådana som af Riksgäldskontoret nu utgåfvos för
lån till jern vägsbyggnaderna. Riksdagen godkände dock ej detta förslag,
utan förordnade allenast om utbetalning till Riksgäldskontoret, utan motsvarande
obligationer, under åren 1863, 1864 och 1865 af 5 millioner
riksdaler, och i följd häraf blef sedermera genom Riksdagens beslut Riksbankens
grundfond faststäld allenast till 25 millioner riksdaler; för hvilket
ändamål, — då, efter afdrag af de 5 millionerna, den nyssnämnda behållningen
ännu uppgick till R:dr 24,628,066,10, — behöfde af 1863 års ingående
vinst till grundfonden läggas allenast R:dr 371,933,90.

Vid 1865—1866 års riksdag anmälde Utskottet, att beloppet af 1863
års [efter afdrag af hvad som kräfts för grundfondens uppbringande till 25
millioner] återstående vinst samt 1864 års vinst utgjorde R:dr 3,434,833,84,
och förmälde Utskottet sig hvarken finna skäl att upprepa sitt förslag
från föregående riksdag om grundfondens ökande till 30 millioner R:dr,
ej heller i Riksbankens nuvarande ställning se någon anledning till bankovinstens
reserverande, hvarför Utskottet, med frångående likväl af förra
Riksdagars sedvänja, och under förklaring att ingen annan bankovinst nu
borde disponeras än den, som vore känd af afslutad räkenskap, föreslog,
att den under åren 1863 och 1864 upplupna bankovinst, i rundt tal
3,400,000 R:dr, måtte med 1,700,000 under hvardera af åren 1866 och
1867 till Riksgäldskontoret utbetalas.

Frågan om bankovinstens användande var redan under ståndsriksdagarnes
tid föremål för ganska skarp meningsskiljaktighet, hvilken framträdde
så väl i mer eller mindre talrika motioner och nästan aldrig felande
reservationer vid Utskottens betänkanden, som i Ståndens olika beslut.
Gent emot statens kraf på andel i Bankens vinst yrkades ideligen, att Rikets
Ständer i främsta rummet borde afse Bankens egen förstärkning, en åsigt
som under de första riksdagarne efter realisationen främst stöddes å nödvändigheten
af realisationens och »myntvärdets» upprätthållande, men sederBih.
till Biksd. Prot. 1875. 6 Sami. 1 Afd. 4 Häft. ■ 2

10

Banko-TJtskottets Memorial N:o 6.

mera, då Bankens förmåga att infria sina förbindelser och upprätthålla
sin metalliska kassa icke så mycket kunde sättas i fråga, väsendtligen gick
ut på lånerörelsens reglerande och återförande i eu annan riktning än den,
som följde af nya enskilda bankinrättningars verksamhet, samt de ökade
bankfondernas användning till lindrande af vissa näringars, isynnerhet
jordbrukets, kapitalförlägenheter. Så var det vid 1862—1863 och 1865—
1866 års riksdag Adel, Prestestånd och Borgarestånd, som emot Bondeståndet
genomdrefvo besluten om bankovinstens utbetalande till statsbehof; vid
1859—1860 års riksdag biföllo Preste- och Borgarestånd Utskottets förslag,
under det Adeln afslog och Bondeståndet återremitterade detsamma; vid
1856—1858 års riksdag vardt, genom Preste-, Borgare- ocli Bondeståndets
beslut Utskottets förslag, emot Adelns bifall, förkastadt och den
större delen af bankovinsten åt Banken reserverad; vid 1853—1854 års
riksdag beslöto Borgare- ocli Bondestånd att 900,000 R:dr, Adel och
Prestestånd att 1,350,000 R:dr årligen skulle till Riksgäldskontoret utbetalas,
och blef det senare beslutet äfven Riksdagens; vid 1850—1851
års riksdag genomdrefs aflemnande! af 3,150,000 R:dr till Riksgäldskontoret
af de andra tre Stånden emot Bondeståndet o. s. v.

Ännu bestämdare synas meningsskiljaktigheterna hafva varit utpräglade
under de åtta riksdagar, som förflutit efter den nya Riksdagsordningens
antagande. Utskottets betänkanden och förslag, oftast tillkomna
genom knapp majoritet och försedda med flera eller färre reservationer,
hafva vid alla riksdagar utom en ledt till skiljaktiga beslut i
de bägge Kamrarne, och meningarne hafva ej kunnat annorledes förenas
än genom gemensam votering, hvars utgång ofta berott på en ringa röstöfvervigt.

Vid 1867 års riksdag förelåg bland annat frågan om en förändrad
ordning för bankovinstmedlens utbetalning till statsverket, förberedd genom
föregående Riksdags beslut att lemna å sido den för året 1865 upplupna,
då ännu ej till beloppet kända bankovinst. Efter gammal sedvänja
från ståndsriksdagarne skulle denna till Riksgäldskontoret utbetalas
först på det tredje året efter sin tillkomst, således 1868, så mycket mer
som af 1864 års vinst redan 1,700,000 voro till år 1867 på Riksgäldskontoret
anvisade. Utskottet föreslog en sådan ordning. Andra Kammaren
antog, men Första Kammaren förkastade förslaget, och vid gemensam
omröstning segrade Första Kammarens mening, att vinsten skulle utgå
under år 1867. Med afseende å beloppet hemstälde Utskottet, att af 1865
års vinst, utgörande R:dr 1,860,359,52, skulle till Statsverket lemnas

11

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

en million, men återstoden för Bankens egna ändamål användas. Åtta
motioner om hela bankovinsten eller den större, delens reserverande för utlåning
till jordbrukare bevittnade det intresse, som vid denna fråga var
fästadt. Andra Kammaren antog Utskottets förslag; Första Kammaren
förkastade detsamma och segrade vid gemensam votering, så att (till utbetalning
under 1867) af 1865 års vinst anvisades åt Statsverket 1,800,000
R:dr.

Slutligen både Utskottet förklarat sig ej kunna tillstyrka Riksdagen
att om 1866 års, till beloppet ännu ej kända, men till 2,079,697 R:dr
3 öre beräknade, vinst fatta något beslut, och derför som skäl anfört, att
denna bankovinst efter hittills öflig sed ej skulle komma att utgå förr
än 1869 och således borde höra till nästa Riksdags statsreglering. Andra
Kammaren godkände detta utlåtande; Första Kammaren beslöt att af 1866
års beräknade vinst, till utgående under 1868, anslå åt Statsverket 1,500,000
R:dr, men vid gemensam omröstning blef Utskottets förslag Riksdagens
beslut.

Beslutet om utbetalning af hela 1865 års banko vinst redan år 1868
var fattadt under trycket af Statsverkets allvarliga behof, och som Riksgäl
dskontoret äfven till 1868 års Riksdag uppvisade en kassabrist af omkring
10,000,000 Riksdaler, framstäldes äfven denna gång af Kongl. Maj:t
anspråk på hela Riksbankens behållna vinst för 1866, under det från
Andra Kammaren till Utskottet inkommit 5 olika motioner, vitna.nde om
ej mindre deltagande för Riksbankens konsolidering, i syfte dels att
öka dess fastighetsbelåning, dels att låta densamma öfvertaga privatbankernas
penn ingerörelse. I till Utskottet afgifvet utlåtande hänvisade
Fullmäktige på den omständigheten, att, till följd af 1866 och 1867 års
riksdagsbeslut, Riksbanken redan under 1868 fått på en gång utbetala
både 1864 och 1865 års vinst med tillsammans 3,500,000 R:dr, och att
under sådana förhållanden en indragning i lånerörelsen kunnat undvikas
endast till följd af störa, depositioner och indragning af försträckning från
upphörda filialbanker, men att metalliska kassan dock just nu nedgått
till 10,200,000 R:dr, eller det lägsta belopp hvarvid den stått efter 1834.
Fullmäktige kunde derför ej tillstyrka större utbetalning än 1,500,000
R:dr under senare hälften af år 1868. Utskottet, som upplyste, att
1866 års bankovinst utgjorde R:dr 2,112,604,28, tillstyrkte, med hänsyn
till Statsverkets stora behof, en utbetalning till Riksgäldskontoret af hela
det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet 2,100,000 Rd:r, men att detta med
hänsyn till Riksbankens ställning skulle utgå först 1869. Första Kam -

12

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

maren antog summan, men ändrade tiden och beslöt att 2,100,000 skulle
utgå under 1868. Andra Kammaren antog tidpunkten, men ändrade summan
och beslöt att 1,500,000 skulle utgå 1869. Riksdagens genom gemensam
votering fattade beslut gick medelvägen mellan bägge besluten,
så att 1,500,000 R:dr af 1866 års bankovinst skulle till Riksgäldskontoret
utbetalas under år 1868.

Skilnaden mellan Riksgäldskontorets inkomster och utgifter befans
ännu vid framläggandet af statsregleringspropositionen till 1869 års Riksdag
sa stor, att Kongl. Maj:t för dess fyllande ansåg sig böra begära
bankovinsterna för de bägge åren 1867 och 1868, och sju motioner
från Kamrarne yrkade å andra sidan, att Riksbankens vinst måtte användas
för dess egna ändamål, antingen ej uppgifna, eller angifna som utlåning
på fem års tid mot högst 6 procents ränta eller utlåning till befordran
af jordbruk, bergsbruk och näringar i allmänhet. Fullmäktige yttrade i
infordradt utlåtande, att, ehuruväl önskvärd! vore att Riksbanken alltid
af sin vinst Unge behålla någon del, Riksbankens ställning för närvarande
dock icke förhindrade utlemnande! till Statsverket af 1867 och 1868

årens bankovinster, i afrundadt tal tagna till 3,500,000 R:dr, fördelade
på åren 1869 och 1870. Utskottet, som meddelade, att bankovinsten
för 1867 utgjorde 1,995,647 R:dr 77 öre

» 1868 )) 1,535,608 » 23 »

S:a 3,531,256 —

föreslog att deraf skulle till Statsverket utgå under 1869 och 1870 tillsammans
2,500,000 R:dr. Andra Kammaren antog detta belopp endast
med någon ändring i betalningsposterna, men Första Kammaren höjde
detsamma till 3,500,000 R:dr, att utgå med 1,995,647,7 7 år 1869 och
1,504,352 R:dr 23 öre 1870, hvilket ock vid gemensam omröstning blef
Riksdagens beslut.

Härmed var ock den ordning genomförd, att bankovinsten disponeras
aret efter den riksdag da beslut derom fattas och å andra året efter dess
tillkomst.

Äfven vid 1870 års riksdag möttes i Banko-Utskottet de anspråk
som, i Kongl. Maj:ts proposition om Statsverkets tillstånd och behof, framstäldes
å bankovinsten till bestridande af Riksgäldskontorets utgifter under
ar 1871, och de önskningar om Bankens konsolidering, diskontfondens
ökande och privatbankernas ersättande, som tagit uttryck i sex särskilda
motioner. Då 1869 års vinst uppgick till R:dr 1,642,930,94, föreslog
Utskottet, under hänvisning å statens behof, att 1,500,000 R:dr måtte till

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

13

Riksgäldskontor utbetalas under år 1871. Reservanter af Andra Kammaren
framhöllo deremot, under hänvisning till den allmänna mening,
som yttrade sig i de ständiga motionerna, och till Herrar Bankofullmäktiges
utlåtanden, önskvärdheten deraf, att Riksbanken af sin vinst alltid
måtte få behålla någon del, och att man till stridigheters undvikande
måtte kunna finna en viss grund för vinstmedlens fördelning, föreslående
härvid tvänne reservanter att Riksbanken af sin vinst denna gång måtte
behålla eu tredjedel, och trennc att Riksbanken måtte qvarhålla en fjerdedel.
Det senare förslaget godkändes af Andra Kammaren; men Första
Kammaren antog Utskottets förslag, hvilket ock vid gemensam omröstning
blef Riksdagens beslut.

Vid 1871 års riksdag upptogs uti tvänne i Andra Kammaren väckta
motioner den tanke som uttalats af reservanter i föregående Riksdags
Banko-Utskott, och föreslogs, att Riksbanken af sin vinst må få årligen
behålla en tredjedel; och i reservation till Utskottets beslut upprepade eu
ledamot från Andra Kammaren denna Kammares förra Riksdagen uttalade
önskan om besparing åt Riksbanken af en fjerdedel. Utskottet föreslog
utan lång motivering, att hela 1870 års bankovinst, i jemnadt tal 1,351,000
R:dr, måtte till Riksgäldskontoret utbetalas. Första Kammaren antog detta
förslag; men Andra Kammaren upprepade sitt förra riksdagen fattade
beslut att innehålla en fjerdedel af bankovinsten och till Statens allmänna
behof afstå tre fjerdedelar. Vid gemensam votering blef Första Kammarens
mening Riksdagens beslut.

Sedan sålunda under sex på hvarandra följande riksdagar, under
ständiga meningsskiljaktigheter inom Utskottet och mellan Stånd och
Kamrar, Riksbankens vinst oupphörligen blifvit nära till det yttersta använd
till underlättande af skattebördorna och fyllande af Statsverkets
stora behof, visade sig ändtligen uti Kongl. Maj:ts proposition till 1872
års Riksdag, att Statsvei''kets tillgångar fullständigt förmådde betäcka dess
löpande utgifter, så att Kongl. Maj:t för bankovinsten icke hade annan
användning än dess reserverande till ovissa och framtida behof. Under
sådana förhållanden framträdde naturligtvis med ökad styrka anspråket
på bankovinstens användande åtminstone delvis för Riksbankens egna
ändamål. Och detta anspråk blef denna gång bestämdt uttaladt äfven
af Fullmäktige, i det de hänvisade på behofvet af att förstärka. Riksbankens
grundfond till fullt 30 millioner R:dr, helst genom inköp af utländska
vid behof lätt afsättliga statspapper. Med hänsyn så väl till de
förändringar, som under senare tid in träd t i Bankens rörelse, som i synnerhet
till de stora uppgifter Riksbanken måste erhålla vid genomförandet

14

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

af en förestående myntreform, föreslog ock Utskottet, att »1871 årsvinst
måtte för Banken reserveras för att användas till inköp af engelska consols
eller andra lätt realisabla utländska statspapper)), hvilket förslag ock,
oaktadt reservationer af flera Utskottets ledamöter, blef af bägge Ivamrarne,
till och med utan votering, bifallet. Utskottets andra förslag, eller att 2
millioner af Bankens reserverade medel måtte läggas till grundfonden,
förkastades af Första Kammaren, men antogs af Andra Kammaren och
blef, vid gemensam votering, Riksdagens beslut.

iStatsverkots fortfarande förmånliga ställning gjorde, att Kongl. Maj:t
äfven till 1873 års Riksdag i afseende å bankovinstens användning ej hade
annat förslag att framställa än dess öfverlemnande till Riksgäldskontoret
för minskning i statens upplåning till jernvägsbyggnader, hvaremot i de
motioner som uti Ivamrarne väcktes numera ej nämndes något om fastighetsbelåning
eller näringarnes understöd, utan yrkades fortsatt ökande af
grundfonden och inköp af utländska statspapper till Bankens betryggande.
Utskottet, som inhemtat Fullmäktiges yttrande, i hufvudsak öfverensstämmande
med deras föregående år uttalade mening, upptog som sitt eget
ett inom Utskottet väckt förslag om bildande af en särskild reservfond
genom dels de föregående riksdag till grundfondens ökande afsätta 2,000,000
R:dr, dels hela vinsten för år 1872, uppgående till R:dr 1,523,861,66.
Med flera reservationer försedt, förkastades detta förslag af Första Kammaren,
som ville att till Riksgäldskontoret skulle af 1872 års vinst utbetalas
ett belopp af R:dr 1,452,000, men antogs af Andra Kammaren. Vid
gemensam votering blef denna gång Andra Kammarens mening Riksdagens
beslut.

Då, vid framställandet af det genom Riksdagen sålunda godkända
förslaget om bildande af en reservfond, äfven hade yttrats att
denna reservfond borde uppbringas till R:dr 5 millioner, gjorde Kongl.
Maj:t till 1874 års Riksdag intet annat yrkande om bankovinsten, än
att af 1873 års upplupna vinst, som beräknades till 2 millioner R:dr,
måtte af återstoden utöfver det belopp, som erfordrades för att uppbringa
reservfonden till 5 millioner, till Riksgäldskontoret öfverlemnas
500,000 R:dr. Utskottet, som upplyste, att utöfver den bildade reservfonden
.............. R:dr 3,523,861,66

funnes en tillgång af reserverade medel till framtida

förfogande................................................................................. » 306,527,72

samt upplupen vinst för 1873 .......................................... » 2,411,656,59

S:a R:dr 6,242,045,97;

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

15

hvadan då reservfonden uppbragtes till R:dr 5,000,000, skulle återstå
ett disponibelt belopp af 1,242,045,97, föreslog att detta belopp måtte
under år 1875 till Riksgäldskontoret utbetalas.

Detta förslag antogs af Första Kammaren, men förkastades af Andra
Kammaren, som godkände åtskilliga reservanters vid utskottsbetänkandet
fogade förslag, att af Riksbankens vinst för 1873 måtte till Riksgäldskontoret
år 1875 aflemnas, enligt Kong]. Maj:ts proposition, allenast
500,000 R:dr, samt att sedan af återstoden till reservfonden förts R:dr
1,476,138,34, hvarigenom denna fond uppgick till 5 millioner R:dr, det
öfriga eller R:dr 435,518,25 måtte läggas till förut reserverade medel
för framtida behof. Andra Kammarens mening blef äfven denna gång
Riksdagens beslut.

Af denna framställning, hvars siffror Utskottet härjemte sammanstält
i lätt öfverskådlig tabellarisk form, framgår, att Riksbankens hvarje
år upplupna och bokförda vinster hafva under det tidskifte, som förflutit
sedan realisationens genomförande, uppgått till ett sammanlagdt belopp
af R:dr Runt 59,882,004,36

att af detta belopp blifvit till Riksgäldskontoret öfverlemnadt i årliga
poster en summa af tillsammans R:dr Runt 36,639,958,39

och att öfverskottet eller R:dr Runt 23,242,045,97 användts till
förstärkning af Riksbankens grundfond, reservfond och reserverade medel;

att hela beloppet af de till Statsverket öfverlemnade andelar af
bankovinsten således uppgår till omkring tre femtedelar af bankovinsternas
hela belopp.

Hvad som genast faller i ögonen är emellertid, att fördelningen
mellan Statsverket och Riksbanken af dessa vinstbelopp skett mycket
ojemnt och ryckvis, så att väl stundom betydliga summor af en eller
annan anledning på en gång, blifvit lagda till Bankens kapitalbehållningar,
men deremot under långa tiptekeden alls intet eller blott smärre poster af
några tusen kronor kunnat Bankens vinst reserveras, sedan staten försett
sina mest angelägna behof. Det synes Utskottet klart, att om man
i främsta rummet vill afse Riksbankens eget intresse, måste just i detta
hänseende eu förändring anses önskvärd derhän, att någon fast och framgent
beståndande grund måtte vinnas för utvidgningen af Riksbankens
fonder. Ty det jemna framåtskridandet är för hvarje kreditinrättning
och i synnerhet för en centralbank af största vigt och vida att föredraga

16

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

framför hastiga och på förhand oberäkneliga ryckningar framåt eller tillhaka,
helst om dessa för hvarje gång skola bero af politiska förhållanden,
som alltid måste vara främmande för Riksbankens uppgift såsom kreditanstalt.

Ej mindre vigtigt torde det för Kongl. Maj:t befinnas vara att vid
framläggandet af proposition om Statsverkets tillgångar och behof kunna
med någorlunda säkerhet beräkna beloppet af det för statsregleringen ej
litet betydande tillskott, som från Riksbanken kan till Statsverket öfverlemnas,
isynnerhet som i denna fråga, så länge hon utgör föremål för
ständig meningsskiljaktighet, Riksdagens beslut kommer att bero på åtskilliga
förhållanden och åsigter af helt annan art, än de som inverka
på statsregleringen i öfrigt.

Slutligen torde ock af de förflutna årens erfarenhet hafva tillräckligt
framgått, att frågan om bankovinstens användning oftast inneburit
eu anledning till meningsskiljaktighet inom Riksdagen, som det vore fördelaktigt
att för framtiden få genom en uppgörelse undanröjd. Häremot
kan visserligen sägas, att rörande bankovinstens användande eger den ena
Riksdagen icke att binda den eller de följandes beslut. Men Utskottet är
förvissadt derom, att i fall blott en gång begge Kamrarne förena sig om
en lämplig fördelning af bankovinsten mellan Statsverket och Riksbanken,
skall ett sådant beslut, i synnerhet om dervid gillas den åsigten, att
samma fördelningsgrund bör framgent så vidt möjligt vidhållas, för följande
Riksdagar ega hela betydelsen af en öfverenskommelse gällande för
framtiden, hvilken Kamrarne icke utan de mest tvingande skäl skola
frångå, och som således kan gifva upphof åt eu stadgad sedvänja för
denna frågas afgörande.

Något hinder för genomförandet af en sådan fördelning redan vid
denna riksdag har Utskottet icke kunnat finna i Riksbankens nuvarande
ställning, hvilken, då genom de tre senaste Riksdagarnes beslut grundfond
och reservfond blifvit bragta till sam in an k:., dt belopp af tretio millioner
Kr. förutom särskildt »reserverade medeb/ojch reservfonden dertill blifvit
nedlagd i utländska statspapper, för härvarande icke torde behöfva
vidare förstärkas genom förnyadt reserverande af hela den upplupna vinsten,
utan varda vida bättre till godo sedd derigenom, att nu och framgent
en viss, säkert beräknelig andel af vinsten årligen reserveras till
ökning af kapitalöfverskottet.

Anseende att en lämplig fördelning af bankovinsten mellan Statsverket
och Riksbanken nu och framgent skulle lända begge till fördel,

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

17

och med hänvisning derå att den fördelningsgrund, som nu i Kongl.
Maj:ts proposition är föi-eslagen och af Fullmäktige tillstyrkt, är densamma
som den, hvilken vid två nyligen hållna riksdagar af Andra
Kammaren ansetts vara den lämpligaste, får Utskottet, som isynnerhet
vill hafva framhållit vigten af den grundsatsen, att nu föreslagna fördelningsgrund
må för framtiden, så vidt möjligt, iakttagas, tillstyrka:

att Riksdagen, med afslag å Herrar Ola Månssons
och Hans Larssons motioner, må besluta att till Riksgäldskontoret
skall från Riksbanken under år 1876, å
tid som Fullmäktige bestämma, öfverlemnas ett belopp
af Kr. 1,876,151,22, utgörande tre fjerdedelar
af Riksbankens för år 1874 bokförda vinst, samt den
återstående fjerdedelen utgörande Kronor 625,383,74 åt
Riksbanken bibehållas.

Stockholm den 23 Februari 1875.

A Utskottets vägnar:

J. v.. Schwerin.

Hr v. Bränn har antecknat, att han, vid beslutets fattande, icke varit
tillstädes i Utskottet,

Reservation:

"''v j

)

L Q

af Herrar A. GumceliuG. Jonsson, Ake Andersson, A. W. Wigardt,
I. Li)fikens, C. I. Bengtsson och Ola Månsson:

i).''

»I sitt betänkande N:r 2 vid innevarande Riksdag har Banko-Utskottet
redogjort för den metalliska kassans och dess ersättningsmedels betydliga
nedgående under sistlidet års 4 sista månader. Åtskilliga tecken antyda,
att nian ännu befinner sig närmre begynnelsen än slutet af sådana anBih.
till Bikscl. Prof. 1875. 6 °%ml. 1 Afd. 4 Käft. 3

18

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

ledningar till bekymmer. Det kan då för Riksbanken vara godt att icke
i sådan tid behöfva afstå drygare delen af sina vinstmedel, och om dessa
ej fordras för något stort statsbehof, borde kanske icke statskassan mot
Riksbanken just nu framställa stora anspråk.

Svårigheter, som bero på minskad utförsel, äro emellertid öfvergående,
om än icke snart öfvervunna, Andra varaktigare anledningar finnas
att icke försumma lämpliga tillfällen att ytterligare stärka Bankens
fonder.

Stälda på guldfot, hafva dessa fått eu helt annan grad af rörlighet,
än förr. Uttag af ädel metall måste hädanefter komma att göras både
oftare och till större omfång än tillförene. Att möta sådana påkänningar,
fordras samlad kraft.

Desto nödigare, som anspråken på Riksbankens metalliska kassa
kunna komma hastiga som vindkastet och häftiga som stormen. Den
vidgade sedelutgifningsrätt som i fjor beviljades de många enskilda bankerna,
mot åläggande att vid anfordran inlösa sina sedlar med guld, men
utan att, annat än vid högsta sedelutgifning, vara pligtig^ hålla större
guldförråd än 10 procent af grundfonden (hvilket i allmänhet synes motsvara
3 till 7 procent af sedelmassan), torde naturnödvändigt komma att
i någon ort förr eller senare framkalla en bankkris, som öfver landet
skall sprida skräck och påfordra hastig inlösen af jemväl bättre enskilda
bankers sedlar. Då skola naturligtvis bankerna på alla vägar, som stå
dem öppna, plötsligt söka Riksbankens guld, och Riksbanken lär hvarken
kunna eller önska undandraga sig att tillmötesgå sådana befogade anspråk,
och måste vara så rustad, att den genom hastig indragning af guld från
utlandet kan hålla vexlingen uppe, tillhandagå den tryckta rörelsen med
nödig hjelp och derhos ega laga kassa.

Vid antagande af ny lag för enskilda sedelutgifvande banker fogade
förlidet års Riksdag på göda grunder beslut att principielt borttaga bankernas
sedlar å 5 och 10 kronor, ehuru det öfverlemnades åt Kongl.
Maj:t att bestämma lämplig tid för denna ändring. Det lär emellertid
åligga Riksdagen att så ordna, att Riksbanken varder i stånd att möta
jemväl de af en sådan sedelindragning uppkommande större behof af guld
för den allmänna rörelsen. Enskilda motioner vid denna riksdag gå på
andra vägar mot det målet, att minska sedelmassan och öka tillgången
på hår dt mynt ute i landet.

Alla dessa skäl tala, enligt vårt förmenande, hvart för sig kraftigt nog
för att ytterligare stärka Riksbanken. A andra sidan har Riksgäldskon -

Banko-Utskottets Memorial N:o 6. 19

toret icke något egentligt kändt behof af dessa penningar. Vid sådant
förhållande skulle vi vara böjde att bifalla de två motionärernas yrkande
om hela vinstens bibehållande i Riksbanken.

Men för att gå en medelväg, och då det är i sin ordning att staten
erhåller någon utdelning å sina i Riksbanken fästa fonder, hafva vi
tänkt oss, att halfva bankovinsten, med jemnade beloppet 1,250,000 kronor,
kunde till Riksgäldskontoret aflemnas, motsvarande denna vinstandel
5 procent å Riksbankens grundfond och något mero än f procent å grundfondens
och reservfondens sammanlagda belopp. Återstående vinstmedel
skulle då åt Riksbanken bevaras.

Att bäst främja det här afsedda syftet torde den del af vinsten,
som bibehålies i Riksbanken, böra, då Bankofullmäktige finna sådant lämpligen
kunna ske, användas till inköp af goda utländska statspapper, att
vid behof tillgodogöras för att stärka metalliska kassan. Sålunda nyttjad,
lär den del af vinsten, som i Banken behålles, icke föranleda ohelsosamma
»ryckningar» i rörelsen, men ger afkastning i den goda tiden, trygghet i
den onda och försäkrar Statsverket om större vinstutdelningar i framtiden,
då Riksbanken tillåtits förvärfva och ega en för vexlande skiften nog
fast grund.

Sålunda tillåta vi oss vördsamt föreslå:

att af Riksbankens behållna vinst för år 187 4, som
utgör kronor 2,501,534,96, må 1,250,000 kronor till
Riksgäldskontoret öfverlemnas under år 1876, på den
tid Bankofullmäktige bestämma, och återstoden, kronor
1,251,534,96, i Riksbanken bibehållas att, då
Bankofullmäktige finna sådant lämpligen kunna ske,
begagnas till inköp af goda utländska statspapper, som
vid behof kunna användas för att stärka metalliska
kassan.»

20

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

Tabell utvisande Riksbankens vinst för åren 1835—1873
och dess fördelning.

Riksbankens bokförda vinsi

för

Deraf ntbetaldt till Riksgälds-

Behållet för

hvart

och ett af följande

år.

kontoret under följande år.

Riksbanken.

År.

R:dr R:mt.

öre.

R:dr R:mt.

öre.

År.

R:dr R:mt.

öre.

1835

1830

1837

4,966,825

2 5

3,466,825

2 5

1840—1844

1,500,000

—

1838

1839

1840

j

1841

1842

5,107,163

08

r

—

—

5,107,163

08

1843

)

1

1844

1,270,190

5 8

1 629.133

14

1848

892,836

92

1845

1840

1,557,229

1,871,043

14

61

1,431,000

1,431,000

—

1848

1849

50,238

84

1847

1,166,74*

6 2

1,431,000

—

1850

]

1848

1,505,757

45

1,050,000

—

1851

)

1849

1.416.407

5 3

1,050,000

—

1852

1,166,538

4 5

1850

1,394,373

47

1,050,000

—

1859.

1851

1.444,638

6 5

1,350,000

—

1854

]

1852

1,478,525

10

1,350,000

—

1855

354,062

91

1853

1,480,899

16

1,350,000

—

1856

1854

1.301,728

3 8

500,000

'' —

1857

1

1855

1.187.410

64

500,000

—

1858

1 2.766,152

61

1856

1,777,013

5 9

500,000

—

1859

J

1857

2,168,000

75

333,333

S3j

1860

1858

1,717,494

29

OOO QQQ
(jOOjöDO

33 J

1861

4,618,531

61

1859

1.788.036

5 7

333,333

83 J

1862

1860

1,560,039

17

1,666,666

<S6§

1863

)

1861

2,099,122

74

1,666,666

66§

1864

672.541

68

1862

2,013,379

77

1,666,666

(!6§

1865

1863

1,884,509

67

1,700,000

1866

406,767

1864

1,922,258

07

1,700,000

—

1867

74

1865

1.860,359

52

1.800,000

—

1867

60,359

52

1866

2,112,604

2 8

1,500,000

—

1868

612.604

28

1867

1,995,647

77

1.995,647

77

1869

—

—

1868

1,535,608

2 8

1,504,352

23

1870

31,256

_

1869

1,642,930

9 9

1,500,000

—

1871

142,930

99

1870

1,851,328

25

1,351,000

—

1872

328

25

1871

1,424,214

84

—

—

1873

1,424,214

84

1872

1.528,861

66

—

—

1874

1,523,861

66

1873

2,411,656

59

500,000

—

1875

1,911,656

59

Summa

59,882,004

36

36,639,958

39

23,242,045

37 |

STOCKHOLM, CENTKAL-TRYCKEBIET, 18 75.